RÅ 1994 not 533
Skatteplikt för elektrisk kraft som producerats i vindkraftverk
Not 533. Överklagande av Göteborg Energi AB av ett förhandsbesked ang. allmän energiskatt. - I en ansökan om förhandsbesked anförde Göteborg Energi AB bl.a. följande. Bolaget, som var kommunägt, ägnade sig åt bl.a. produktion och distribution av ledningsbunden elkraft. - I syfte att tillgodose krav från allmänheten skulle en från bolaget fristående ekonomisk förening, Göteborgsvind nr 1 ekonomisk förening, bildas för att producera elkraft vid två vindkraftverk. Vindkraftverken skulle ha en generatoreffekt av högst 225 kW vardera. Föreningen avsågs stå öppen för alla konsumenter av hushållsel inom bolagets distributionsområde. Varje medlem hade rätt att teckna en andel som understeg medlemmens förbrukning av hushållsel. Den producerande elkraften skulle användas endast för medlemmarnas eget bruk. Föreningen skulle bära det ekonomiska ansvaret för drift och underhåll. Bolaget hade erbjudit sig att för föreningens räkning på bolagets nät överföra (transitera) elkraften till medlemmarna. Bolaget skulle debitera föreningen kostnaderna för transiteringen. Det kunde också bli aktuellt att bolaget mot ersättning utförde visst administrativt arbete för föreningen. - Bolaget begärde förhandsbesked av innebörd att bolaget inte skulle vara skyldigt att betala energiskatt för den transiterade elkraften. - Göteborgsvind nr 1 ekonomisk förening begärde samtidigt att genom förhandsbesked få klarlagt att föreningen inte var skyldig att betala energiskatt på producerad elkraft. - Skatterättsnämnden (1993-10-12, Stegard, Edlund, Lindberg, Nyström, Rabe, Zackari): Förhandsbesked. Den med ansökningen avsedda elektriska kraften är undantagen från skatteplikt hos Göteborgsvind nr 1 ekonomisk förening (föreningen) men inte hos Göteborg Energi AB (bolaget). Detta är skattskyldigt och skall erlägga allmän energiskatt för kraften. - Motivering. För att besvara ansökningarna måste först avgöras om den aktuella vindkraften är skattepliktig när den produceras av föreningen för att tillföras bolagets distributionsnät. - Tillämpligt lagrum är i första hand 2 § a) lagen (1957:262) om allmän energiskatt (EL), i vilket ett av undantagen från skatteplikt för elektrisk kraft behandlas. Enligt detta lagrum utgår inte skatt för bl.a. elektrisk kraft som framställs inom landet av en vindkraftproducent, som förfogar över en installerad generatoreffekt av mindre än 500 kilowatt och som inte yrkesmässigt distribuerar elektrisk kraft. - Enligt 11 a § EL anses distribution av elektrisk kraft som yrkesmässig när inkomsten därav utgör skattepliktig intäkt av näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen (1928:370) eller lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Som yrkesmässig distribution räknas även sådan distribution som sker i former jämförliga med näringsverksamhet. - För att den i vindkraftverken producerade kraften skall vara undantagen från skatteplikt hos föreningen krävs enligt det ovan sagda inte bara att generatoreffekten understiger viss nivå utan även att föreningen inte anses yrkesmässigt distribuera elektrisk kraft. För att avgöra denna fråga bör först tas ställning till om det tillämpade "transiterings"- och avräkningsförfarandet skall anses innefatta endast en egenförbrukning för föreningsmedlemmarna. Enligt nämndens mening kan dock - främst med hänsyn till att elektrisk kraft som en producent matar in på annans distributionsnät inte kan avskiljas för producentens räkning och sedan transiteras till ett av denne anvisat särskilt förbrukningsställe - fråga inte anses vara om egenförbrukning. Förfarandet framstår i stället som ett byte av kraft och "transiteringen" som en distribution från bolagets sida. - Även om fråga alltså inte är om egenförbrukning bör dock inte enbart den aktuella inmatningen på bolagets nät, som av bolaget används yrkesmässigt, anses innefatta en sådan yrkesmässig distribution som avses i 2 § a) EL. Vindkraften är därför i detta fall undantagen från skatteplikt hos föreningen. - Vad sedan angår skatteplikten för den av bolaget till föreningens medlemmar distribuerade kraften synes bestämmelserna i 2 § a) EL ha tillkommit endast för att av administrativa skäl från beskattning undanta kraft som huvudsakligen för producentens egen konsumtion framställs i mindre kraftverk. Det aktuella undantaget från skatteplikt för viss kraft kan däremot enligt nämndens mening inte bli tillämpligt på någon annan än producenten av nämnda kraft. Inte heller är något av de andra undantagen från skatteplikt i 2 § EL tillämpligt på bolagets distribution. All av bolaget till föreningsmedlemmarna distribuerad kraft - även sådan kraft som undantagits från skatteplikt i producentledet - är således skattepliktig. - Vad slutligen avser frågan om skattskyldigheten för respektive sökandeföretag gäller enligt 11 § första stycket 1. EL bl.a. att den är skattskyldig som inom landet yrkesmässigt distribuerar av honom producerad skattepliktig elektrisk kraft eller yrkesmässigt distribuerar av annan producerad dylik kraft. Enligt vad nyss anförts är den aktuella kraften undantagen från skatteplikt hos föreningen men inte hos bolaget. Endast bolaget, vars distribution av kraft till föreningens medlemmar sker yrkesmässigt, är därför skattskyldigt enligt 11 § första stycket 1. EL. - (Ledamoten Wingren var skiljaktig såvitt avsåg motiveringen och anförde: Av 2 § a) EL framgår att skatteplikt föreligger för elektrisk kraft även om den har framställts vid sådana mindre anläggningar som anges i bestämmelsen, om producenten yrkesmässigt distribuerar elektrisk kraft. Skatteplikten gäller då inte bara den distribuerade kraften. - Yrkesmässig distribution föreligger enligt 11 a § EL när inkomsten av distributionen utgör skattepliktig intäkt av näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen (1928:370) eller lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller distributionen sker i former jämförliga med näringsverksamhet. - Före bestämmelsens ikraftträdande den 1 januari 1991 gällde enligt den samtidigt upphävda 4 § förordningen (1964:351) om allmän energiskatt att distribution av elektrisk kraft, om Riksskatteverket inte bestämde annat, skulle anses som yrkesmässig när distributionen skedde över ett distributionsnät med anslutning av flera än 10 förbrukare, eller när den distribuerade kraften utgjorde mer än 20 000 kilowattimmar per år (jfr även Riksskatteverkets författningssamling RSFS 1984:25 avsnitt 3.2). - Begreppet distribution har inte närmare definierats i EL eller dess förarbeten och synes inte utgå från liknande begrepp i annan lagstiftning, närmast lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, (jfr 3 § förordningen /1993:560/ om elabonnentavgift). Med hänsyn till att beskattningsområdet enligt EL i princip omfattar all elektrisk kraft (jfr prop. 1957:175 s. 86) får de allmänna bestämmelserna om skattskyldighet i 11 § och om skattskyldighetens inträde i 12 § anses tjäna som vägledning för tolkningen. - Enligt 11 § första stycket 1. EL ar den skattskyldig som inom landet yrkesmässigt distribuerar eller förbrukar av honom producerad skattepliktig elektrisk kraft eller yrkesmässigt distribuerar av annan producerad dylik kraft. Den som är skattskyldig enligt nämnda bestämmelse är enligt tredje stycket skyldig att vara registrerad som producent eller distributör. - Skattskyldigheten inträder enligt 12 § 1. EL då den elektriska kraften distribueras till förbrukare som inte är registrerad enligt 11 § (skattepliktig distribution) eller då den skattskyldige använder kraften i den egna rörelsen (skattepliktig egenförbrukning). - Bestämmelserna får - mot bakgrund av skattens allmänna karaktär - anses ge vid handen att lagstiftarens principiella utgångspunkt har varit att elektrisk kraft hos en mottagare eller producent endast kan vara föremål för antingen distribution eller förbrukning. Någon form av överföring av elektrisk kraft till en mottagare som inte skulle innefattas under begreppet distribution kan därför inte anses föreligga enligt EL. - Göteborgsvind nr 1 ekonomisk förening framställer elektrisk kraft vid två vindkraftverk med en sammanlagd generatoreffekt om 450 kilowatt som är anslutna till Göteborgs Energi AB:s distributionsnät. All i vindkraftverken framställd kraft levereras till bolaget för distribution över dess nät. Det förhållandet att bland de abonnenter som är anslutna till distributionsnätet finns medlemmar i den ekonomiska föreningen medför inte att den elektriska kraften kan anses förbrukad vare sig av föreningen eller av dess medlemmar. Den producerade kraften får därför i enlighet med det ovan anförda anses distribuerad i den mening som avses i EL. Föreningens distribution sker mot vederlag som är att hänföra till intäkt av näringsverksamhet enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och distributionen är därmed yrkesmässig. - Den av föreningen producerade elektriska kraften är mot bakgrund av det ovan anförda inte undantagen från skatteplikt enligt 2 § a) EL och föreningen är således skattskyldig enligt 11 § första stycket 1. samma lag. - Emellertid finner jag med hänsyn till innehållet i bestämmelsen om skattskyldighetens inträde i 12 § 1. EL att endast bolaget har att erlägga skatt vilket också majoriteten funnit på andra grunder. - En följd av det synsätt som ovan redovisats blir att mindre kraftverk i större omfattning än vad som följde av de äldre bestämmelserna blir skyldiga att vara registrerade enligt 11 § tredje stycket EL oaktat att de inte skall erlägga skatt. Ett administrativt merarbete, som de äldre bestämmelserna var avsedda att förhindra, uppkommer därmed. Detta är emellertid inte något som kan läggas tillrätta i rättstillämpningen utan får ankomma på lagstiftaren att lösa. - I Regeringsrätten yrkade bolaget att bolaget skulle förklaras inte vara skattskyldigt för den elkraft som det överförde från föreningens vindkraftverk. - Riksskatteverket avstyrkte bifall till ändringsyrkandet. - Regeringsrätten (1994-09-15, Wahlgren, Tottie, Dahlman, Bouvin, Swartling): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Lagen (1957:262) om allmän energiskatt (EL) har med giltighet från och med den 1 juli 1994 (SFS 1994:328) ändrats i åtskilliga hänseenden som är av betydelse för bedömningen av frågan om skattskyldighet för elektrisk kraft enligt EL. Det av Skatterättsnämnden meddelade förhandsbeskedet är lämnat med tillämpning av de före den 1 juli 1994 gällande bestämmelserna i EL. Mot denna bakgrund finner Regeringsrätten att förhandsbesked bör lämnas endast med avseende på tiden fram till angivet datum. Regeringsrättens bedömning utgår alltså - i likhet med Skatterättsnämndens - från bestämmelserna i EL i deras lydelse fram till den 1 juli 1994. - Den i vindkraftverken producerade kraften levereras av föreningen till bolaget mot ersättning för att av bolaget distribueras över bolagets nät till ett stort antal förbrukare, av vilka de flesta inte är föreningsmedlemmar. Regeringsrätten finner att även denna leverans utgör distribution i EL:s mening. På grund av bestämmelserna i 11 a § EL är distributionen att anse som yrkesmässig. Med denna bedömning är det i 2 § a) EL angivna undantaget från skatteplikt inte tillämpligt för föreningens del. Den i målet diskuterade frågan om innebörden av ordet "dylik" i 11 § första stycket 1. EL kommer därmed att sakna betydelse för bedömningen av bolagets skattskyldighet. - Av bestämmelserna i 11 och 12 §§ EL följer att bolaget - vars distribution ostridigt är yrkesmässig - har att erlägga energiskatt för distributionen av den från föreningen levererade kraften. Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked i den del det överklagats att gälla under tiden 1993-09-01--1994-06-30. (fd II 1994-08-23, Laestander)