RÅ 1994 not 547
Ansökan av Oleg P. om resning i ett ärende ang. uppehållstillstånd m.m
Not 547. Ansökan av Oleg P. om resning i ett ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk avslog den 4 juni 1991 en ansökan från Oleg P. om uppehållstillstånd m.m. samt avvisade honom enligt 4 kap. 1 § första stycket 2. utlänningslagen (1989:529) och förbjöd honom att före viss angiven tidpunkt återvända till Sverige utan tillstånd av verket. Den 17 februari 1992 avslog Utlänningsnämnden Oleg P:s överklagande. I sitt beslut anförde nämnden att det av utredningen framgick att Oleg P. hade sin moder i hemlandet och att han hade begått brott i Sverige. Dessa omständigheter gjorde enligt nämnden att särskilda skäl förelåg att inte bevilja honom uppehållstillstånd enligt förordningen (1991:1999) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden. Regeringsrätten beviljade den 11 juni 1992 resning i det av Utlänningsnämnden avgjorda ärendet på den grund att ett utdrag ur rikspolisregistret som nämnden infordrat inte hade kommunicerats med Oleg P. och återförvisade ärendet till nämnden för ny handläggning. Den 28 augusti 1992 avslog Utlänningsnämnden ännu en gång Oleg P:s överklagande. Nämnden anförde att Oleg P. hade sin moder i hemlandet och att han i grundärendet uppgett att han bott och uppfostrats hos sin moder, men att han och modern delat lägenhet med moderns styvmor i tre år. Nämnden ansåg att Oleg P:s anknytning till Ryssland därför var starkare än till Sverige. Nämnden konstaterade vidare att han begått brott i Sverige. Uppehållstillstånd kunde därför inte beviljas honom med stöd av förordningen. Invandrarverket avslog den 1 februari 1993, 10 maj 1993 och den 23 juni 1993 nya ansökningar om uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen. - I ansökningen yrkade Oleg P. att Regeringsrätten skulle bevilja resning i det genom Utlänningsnämndens beslut den 28 augusti 1992 avgjorda ärendet. Han yrkade också att Regeringsrätten skulle förordna att vidare verkställighetsåtgärder inte fick företas. - Till stöd för ansökningen anförde Oleg P. i huvudsak följande. Utlänningsnämndens bedömning av hans anknytning till sin i Sverige bosatta styvmor (mormor) var felaktig. Anknytningen till mormodern grundade sig på äkta blodsband. Han hade sammanlevt med sin mormor sedan barnsben. Mellan 1981 och 1989 hade han sammanbott med mormodern i Moskva. Modern hade inte haft hand om honom sedan treårsåldern. Efter Utlänningsnämndens beslut hade dessutom hans mor blivit mördad i Moskva, varför inte ens någon teoretisk anknytning till modern fanns idag. Vad gäller brottsligheten framgick av rikspolisregistret tre avsnitt. Ett avsåg en avskriven misstanke om olovlig körning. Ett annat avsåg en åtalsunderlåtelse och det sista avsåg ett strafföreläggande om 25 dagsböter. Inget avsnitt avsåg någon brottmålsdom och undantaget i förordningen kan inte anses tillämpligt i hans fall. Han hade vidare numera en flickvän i Sverige, talade flytande svenska och hade skapat sig ett eget liv i Sverige. På grund av hans osäkra framtid hade han haft problem med psyket. - Till ansökningen fogades flera handlingar och intyg. - Regeringsrätten förordnade den 17 maj 1994 att vidare åtgärder för verkställighet av den beslutade avvisningen av Oleg P. inte fick företas i avbidan på slutligt beslut i resningsmålet. - Utlänningsnämnden avgav yttrande över resningsansökningen. - Regeringsrätten (1994-10-06, Björne, Brink, B. Sjöberg, Ragnemalm, Rundqvist): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Målet i Regeringsrätten gäller frågan om särskilda skäl förelegat att vägra Oleg P. uppehållstillstånd enligt den förut nämnda förordningen (1991:1999) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden. Som sådana särskilda skäl har i Utlänningsnämndens beslut angivits dels bristande anknytning till Sverige, dels brottslighet. - I anknytningsfrågan framgår av den utredning som numera föreligger följande. Sedan modern år 1976 skilt sig från Oleg P:s far och sammanlevt med annan man har Oleg P. inte haft någon kontakt med sin far, och kontakterna med modern och den äldre brodern har varit sporadiska. Han har framför allt tagits om hand och uppfostrats av sin mormor och av sin morbror, som han sett som en fadersgestalt. Enligt ett bostadsintyg har han bott hos sin mormor i Moskva åren 1981-89. Även morbroderns dåvarande svenska hustru har, medan makarna bodde i Moskva åren 1981-84, tagit vård om honom. Morbrodern och dennes hustru flyttade 1984 till Sverige. De avsåg att adoptera Oleg P., men det kunde inte genomföras under dåvarande förhållanden. Efter äktenskapsskillnad år 1988 har morbrodern varit bosatt i Abrahamsberg i Stockholm och dennes frånskilda hustru i Stockholms innerstad. Oleg och modern sökte sig vid ankomsten till Sverige den 28 oktober 1989 till morbrodern i Abrahamsberg, där även mormodern då befann sig. Denna hade kommit på tillfälligt besök, men beslöt sig vid ungefär samma tid som Oleg P. för att söka uppehållstillstånd här. Hon har beviljats sådant och vistas alltjämt hos sin son. Oleg P. har vistats hos dem till dess han blev nödsakad att hålla sig undan på grund av avvisningsbeslutet. Han har haft starkt stöd av morbroderns tidigare hustru och har gått i skola i Bromma. Sedan Oleg P. ansökt om uppehållstillstånd återvände modern i november 1989 till Sovjet och har sedermera den 23 november 1993 rånmördats i Moskva. Regeringsrätten finner mot bakgrund av vad nu upptagits att Oleg P. alltsedan tidig barndom haft sin väsentliga anknytning till anhöriga som sedan lång tid finns i Sverige och att han numera saknar anknytning till sitt gamla hemland. - Vad angår frågan om brottsligheten framgår av Utlänningsnämndens yttrande att vad Oleg P. lagts till last är anteckningar i polisregister om dels ett strafföreläggande om 25 dagsböter, godkänt den 4 december 1991, avseende olovlig körning den 13 maj 1991, dels en åtalsunderlåtelse den 29 oktober 1991 enligt 1 § lagen (1964:167) om unga lagöverträdare, avseende stöld den 28 juni 1991. - Anteckningen om strafföreläggande 25 dagsböter avser en olovlig körning, som vid Utlänningsnämndens slutliga prövning av ärendet låg mer än ett år tillbaka i tiden och som enligt nämndens praxis inte anses så graverande att den ensam utgjort särskilt skäl att vägra uppehållstillstånd enligt förordningen. Beträffande anteckningen om åtalsunderlåtelse har inte gjorts gällande
annat än att beslutet grundats på att brottet uppenbart skett av okynne eller förhastande. Med hänsyn härtill bör brottet inte tillmätas avgörande betydelse i ärendet om uppehållstillstånd. - På grund av vad sålunda och i övrigt förekommit finner Regeringsrätten skäl att bevilja resning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten beviljar resning och visar, med upphävande av Utlänningsnämndens beslut den 28 augusti 1992, målet åter till Utlänningsnämnden för ny behandling. - Regeringsrätten förordnar att, i avvaktan på nytt avgörande av Utlänningsnämnden, vidare åtgärd för verkställighet av den beslutade avvisningen av Oleg P. inte får företas. (fd II 1994-09-06, Lundgren)