RÅ 1994 not 576
Ansökan av Maria A. och Helen A. om resning i ärende om uppehållstillstånd m.m
Not 576. Ansökan av Maria A. och Helen A. om resning i ärende om uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 19 juni 1991 att avslå ansökningar av Maria A. och Helen A. om uppehållstillstånd m.m. samt att avvisa dem enligt 4 kap. 1 § första stycket 2. utlänningslagen (1989:529) med förbud att utan tillstånd av Invandrarverket återvända till Sverige före den 1 juli 1993. Genom två särskilda beslut den 3 juli 1992 avslog Utlänningsnämnden överklaganden av Maria A. och Helen A. Invandrarverket beslutade den 23 juli 1992 och den 24 februari 1994 att avslå ansökningar av Maria A. och Helen A. om uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen. Före verkets beslut den 24 februari 1994 ingav och åberopade sökandena ett av "Haut-Commissariat de la Republique Francaise en Syrie et au Liban" utfärdat "Carte de Refugie" för Mikho Mikho A. med hustru och dottern Bibe, född 1928. - I ansökningen yrkade sökandena att Regeringsrätten skulle bevilja resning i det av Utlänningsnämnden avgjorda ärendet. - Till stöd för ansökningen åberopade de den till Statens invandrarverk ingivna handlingen angående Mikho Mikho A. och dennes hustru och dotter. De anförde i huvudsak följande. De var statslösa och kom från Syrien men vistades flera år i Libanon innan de anlände till Sverige. Mikho Mikho A. är deras farfar. Dennes dotter Bibe var deras faster och var bosatt i Sverige, dit hon kom redan 1983 på flyktingkvot från Grekland. Den ingivna handlingen i förening med gjord anknytningsutredning torde styrka vad de uppgett avseende sina identiteter. - Regeringsrätten förordnade genom beslut i protokoll den 18 maj 1994 att Utlänningsnämnden skulle avge yttrande i målet. Regeringsrätten förordnade samtidigt att vidare åtgärder för verkställighet av de beslutade avvisningarna av Maria A. och Helen A. inte fick företas i avbidan på slutligt beslut i resningsmålet. - Utlänningsnämnden anförde bl.a. följande i yttrande över resningsansökningen. Nämnden hade i ett flertal yttranden till Regeringsrätten påtalat att nämnden till styrkande av en riktig identitet godtog endast passhandling eller liknande i original eller av myndighet i hemlandet utfärdad id-handling eller körkort i original, allt under förutsättning att på handlingen fanns ett fotografi av den person det gällde. Handlingarnas äkthet fick inte heller kunna sättas i fråga. Enligt nämndens bedömning hade den nu ingivna id-handlingen inte något bevisvärde - vare sig självständigt eller i förening med övriga tidigare kända fakta - avseende systrarna A:s identiteter. Det förelåg därför inte skäl att frångå nämndens tidigare gjorda bedömning att systrarna A:s identiteter framstod som osäkra. - S. Thomas Danielsson yrkade i egenskap av offentligt biträde åt Maria A. och Helen A. efter substitution enligt 44 § andra stycket rättshjälpslagen (1972:429) ersättning av allmänna medel för sitt biträde åt dem i Regeringsrätten. - Regeringsrätten (1993-10-21, Wahlgren, Tottie, Bouvin, Swartling, Rundqvist): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Vad sökandena anfört och åberopat i resningsmålet kan inte anses leda till den bedömningen att de styrkt sin identitet. Med hänsyn härtill och då de av sökandena angivna omständigheterna inte heller i övrigt innebär att de visat att skäl för resning föreligger i det av Utlänningsnämnden avgjorda ärendet skall deras ansökan avslås. - Den rättshjälp som beviljats Maria A. och Helen A. i ärendena om uppehållstillstånd m.m. gäller inte vid prövning av en ansökan om resning. Yrkandet om ersättning av allmänna medel skall därför avslås. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen om resning och S. Thomas Danielssons yrkande om ersättning av allmänna medel. - Regeringsrätten erinrar om att förordnandet om förbud för vidare åtgärder för verkställighet av de beslutade avvisningarna inte längre gäller. (fd I 1994-09-20, Sundberg)