RÅ 1994 not 700

Not 700. Ansökan av Fikret K. om resning i ett ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 10 februari 1994 att avslå en ansökan av makarna Fikret och Fadila K. samt barnen Ajsel och Emir K. om uppehållstillstånd m.m. samt att avvisa dem enligt 4 kap. 1 § första stycket 2 utlänningslagen (1989:529) med förbud att före viss tidpunkt återvända till Sverige utan tillstånd av verket. I beslut den 25 augusti 1994 avslog Utlänningsnämnden familjen K:s överklagande. Nämnden fann att familjen K. inte var att betrakta som flyktingar enligt 3 kap. 2 § utlänningslagen. Inte heller ansågs sådana omständigheter som avses i 3 kap. 1 § 2 eller 3 samma lag föreligga. Nämnden fann vidare att familjen K. i och för sig omfattades av förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden. Av utredningen i ärendet framgick emellertid att Fikret K. genom dom av Klippans tingsrätt den 24 juni 1993 dömts enligt 15 kap. 1 § brottsbalken för mened till fängelse sex månader. Brottet begicks den 13 november 1992. Nämnden fann mot bakgrund härav att sådana särskilda skäl fick anses föreligga att uppehållstillstånd inte kunde beviljas enligt nämnda förordning. Inte heller i övrigt ansåg nämnden att det fanns humanitära eller andra skäl att bevilja familjen K. uppehållstillstånd. En ny ansökan av familjen K. om uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen avslogs av Utlänningsnämnden i beslut den 25 oktober 1994. - I ansökningen yrkade Fikret K., Fadila K., Ajsel K. och Emir K. att Regeringsrätten skulle bevilja resning i det ärende som Utlänningsnämnden avgjort genom beslut den 25 augusti 1994 samt besluta om inhibition av vidare verkställighetsåtgärder. Till stöd för ansökningen anförde de att Utlänningsnämnden gjort sig skyldig till uppenbart oriktig rättstillämpning genom att inte bevilja dem uppehållstillstånd i enlighet med förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden. Klippans tingsrätt hade i sin dom den 24 juni 1993 ogillat åklagarens yrkande om utvisning med hänsyn till att Fikret K. inte tidigare begått brott samt att brottet var av så speciell art att anledning saknades till antagande att han skulle fortsätta att begå brott här i riket. Ej heller hade brottet ansetts vara av sådan art att han på grund av själva brottet skulle utvisas. Det var djupt otillfredsställande att vandelskravet vid tillämpningen av den aktuella förordningen var annorlunda än vid domstols bedömning om utvisning skulle ske. Det måste sålunda klargöras huruvida det var korrekt att ställa andra krav vid vandelsprövningen hos Utlänningsnämnden än vid domstol. -Regeringsrätten (1994-12-21, Tottie, B. Sjöberg, Rundqvist): Utlänningsnämndens i ärendet gjorda tolkning och tillämpning av förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden har inte innefattat någon sådan uppenbart oriktig rättstillämpning som kan föranleda resning. Inte heller i övrigt har någon grund för resning visats föreligga. - Regeringsrätten avslår ansökningen om resning. (fd I 1992-12-14, Hartzell)

*REGI

*INST