RÅ 1994 not 731

Not 731. Ansökan av Mirzeta P. m.fl. om resning i ett ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 23 augusti 1993 att avslå ansökningar från sökandena och Kasim K., som är sökandenas make respektive far, om uppehållstillstånd m.m. och att avvisa dem enligt 4 kap. 1 § första stycket 2 utlänningslagen (1989:529) med förbud att återvända till Sverige under en tid av två år från beslutet utan tillstånd av verket. Sedan de överklagat verkets beslut avslog Utlänningsnämnden genom beslut den 13 oktober 1994 överklagandena. I sitt beslut fann nämnden att de inte var att betrakta som flyktingar enligt 3 kap. 2 § utlänningslagen och att det inte förelåg sådana omständigheter som avsågs i 3 kap. 1 § 3 samma lag. Utlänningsnämnden fann att de i och för sig omfattades av förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden men, med beaktande av Kasim K:s brottslighet, att särskilda skäl förelåg att inte bevilja dem uppehållstillstånd enligt nämnda förordning. Inte heller i övrigt fann nämnden skäl att bevilja dem uppehållstillstånd. Utlänningsnämnden beslutade den 28 oktober 1994 att avslå en ny ansökan från sökandena om uppehållstillstånd och den 1 november 1994 att inte inställa verkställigheten. Polismyndigheten i Eskilstuna anmälde den 4 november 1994 hinder mot verkställighet enligt 8 kap. 13 § utlänningslagen. Utlänningsnämnden beslutade den 14 november 1994 att avslå ytterligare en ny ansökan från sökandena om uppehållstillstånd. Invandrarverket beslutade den 22 november 1994 att inställa verkställigheten tills vidare. - I ansökningen yrkade sökandena att Regeringsrätten skulle bevilja resning i det av Utlänningsnämnden den 14 november 1994 avgjorda ärendet. Vidare yrkades ersättning för kostnader i resningsmålet. - Till stöd för resningsansökningen anförde sökandena i huvudsak följande. Enligt 4 kap. 12 § utlänningslagen skall när fråga om avvisning eller utvisning prövas hänsyn tagas till om hinder föreligger mot verkställighet. Hinder mot verkställighet av Utlänningsnämndens beslut den 13 oktober 1994 hade uppkommit och nämnden hade upplysts därom. I sitt beslut den 14 november 1994 hade nämnden likväl inte tagit hänsyn till detta hinder. Enligt 20 § förvaltningslagen skall ett beslut, varigenom en myndighet avgör ett ärende som avser myndighetsutövning mot någon enskild, innehålla de skäl som har bestämt utgången. Utlänningsnämnden hade i skälen för sitt beslut inte beaktat att Mirzeta P. var bosnisk medborgare. Av yrkandena framgick att denna omständighet hade anförts. Den utgjorde dessutom den huvudsakliga grunden för den nya ansökningen. Utlänningsnämnden hade inte heller tagit ställning till ett medborgarskaps betydelse i bevishänseende. UNHCR hade den 1 november 1994 vädjat till Utlänningsnämnden att inte verkställa avvisning av bosniska medborgare till Serbien/Montenegro. Likväl hade nämnden den 1 november 1994 beslutat att inte inställa verkställigheten och i sitt beslut den 14 i samma månad upplyste nämnden inte om UNHCR:s vädjande. Sverige hade, som medlem i FN, förbundit sig att samarbeta och att underlätta UNHCR:s verksamhet. Det torde vara uppenbart att Utlänningsnämnden inte hade beaktat UNHCR:s rekommendationer i förevarande fall. FN:s konvention om barnens rättigheter trädde i kraft i förhållande till Sverige den 2 september 1990. I artikel 4 i nämnda konvention angavs: "Konventionsstaterna skall vidtaga alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och andra åtgärder..." Utlänningsnämnden hade i sitt beslut den 14 november 1994 ansett att beslutet inte stred mot Barnkonventionen och att beslutet den 13 oktober 1994, som rörde hela familjen, inte innebar någon familjesplittring. Vid beslutet den 13 oktober innehade Mirzeta P. inte det bosniska passet. Hon var emellertid redan vid nämnda tidpunkt medborgare i Bosnien med anledning av att hon alltjämt var mantalsskriven i Zvornik vid flykten till Sverige. Hon innehade inte längre medborgarskap i Förbundsrepubliken Jugoslavien, eftersom hennes passhandling var utgången. Hennes möjlighet som bosniska att upptagas till medborgare i Serbien/Montenegro var minimal. Regeringens praxisbeslut i maj 1994 rörde personer med dubbla medborgarskap från f.d. delrepubliker i Jugoslavien. Mirzeta P. var enbart bosnisk medborgare. Hennes asylskäl skulle därför prövas enbart gentemot Bosnien-Hercegovina och inte gentemot Förbundsrepubliken Jugoslavien. Regeringens beslut hänförde sig till personer med hemvist i exempelvis Montenegro utan tidigare anknytning till Bosnien-Hercegovina. Mirzeta P. hade under hela ärendets gång uppgivit att hon var att betrakta som bosniska och bosnisk medborgare. En ytterligare omständighet under nuvarande förhållanden var att hon helt saknade anknytning till Montenegro, eftersom hon hade separerat från sin make, och att hon i egenskap av bosniska inte var skyddad i Montenegro mot att sändas vidare till Bosnien-Hercegovina. Resning borde beviljas, eftersom Utlänningsnämndens beslut borde anses strida mot rättstillämpningen. -Regeringsrätten (1994-12-28, Björne, Berglöf, Lindstam): Skälen för Regeringsrättens avgörande. I den typ av utlänningsärenden varom nu är fråga ankommer det i första hand på Utlänningsnämnden att utforma rättstillämpningen (se prop. 1991/92:30 s. 22-24). Av resningsförfarandets karaktär av extraordinärt rättsmedel följer att grund för resning på grund av oriktig rättstillämpning inte kan anses föreligga om det inte i resningsmålet framgår att nämnden vid sin tillämpning av gällande bestämmelser i det enskilda fallet gått klart utöver vad som med hänsyn till omständigheterna framstår som rimligt. - Regeringsrätten finner inte att sökandena visat att Utlänningsnämnden tillämpat bestämmelserna i utlänningslagen eller i andra författningar på sådant sätt att det på grund härav skulle föreligga skäl för resning. Inte heller i övrigt har de visat att någon omständighet föreligger som bör föranleda resning. - Skäl att bevilja ersättning för kostnader i resningsmålet föreligger inte. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår resningsansökningen och yrkandet om ersättning för kostnader. (fd II 1994-12-19, Karlsson)

*REGI

*INST