RÅ 1994 not 735
Ansökan av Elez E. m.fl. om resning i ett ärende ang. uppehållstillstånd m.m
Not 735. Ansökan av Elez E. m.fl. om resning i ett ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 1 juni 1993 att avslå en ansökan från Elez E. och Zemrije E. samt deras barn Liridona och Liridon E. om uppehålls- och arbetstillstånd m.m. samt att avvisa familjen enligt 4 kap. 1 § första stycket 2 utlänningslagen (1989:529). Familjen förbjöds enligt 4 kap. 14 § samma lag att före den 1 juli 1995 återvända till Sverige utan tillstånd av Invandrarverket. Makarna E. och deras barn överklagade beslutet till Utlänningsnämnden som i beslut den 6 oktober 1994 avslog överklagandet. Utlänningsnämnden beslutade samtidigt enligt 7 kap. 5 § utlänningslagen att makarnas barn Debatik E., 930705, skulle avvisas. - Utlänningsnämnden avslog i beslut den 1 november 1994 med tillämpning av 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen en ny ansökan om uppehållstillstånd. - I ansökningen yrkade sökandena att Regeringsrätten skulle bevilja resning i det ärende som avgjorts av Utlänningsnämnden den 6 oktober 1994. - Till stöd för ansökningen anförde sökandena bl.a. följande. Familjen E. omfattades av förordningen 1994:189 om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden men hade fått avslag på grund av påstående att vistelsetiden blivit längre till följd av sökandenas egna åtgärder än vad den annars skulle ha blivit. Elez E. hade åberopat dokument som av svenska ambassaden i Belgrad uppgivits som falska. Yttrandet från ambassaden stödde sig på ett anonymt yttrande utan underskrift och utan ansvarighet för vad som angavs i detsamma. Det var Utlänningsnämnden som funnit skäl att inhämta yttrande från Belgradambassaden och yttrandet hade inte fördröjt ärendet mer än cirka en månad vilket var marginellt med avseende på ärendets handläggningstid. Elez E. hade åberopat handlingarna redan inför Invandrarverket och han var övertygad om att handlingarna var äkta och menade att de brister som påståtts kunde bero på felaktigheter som den bristfälligt utbildade domstolspersonalen gjort sedan alla albaner avskedats. Utlänningsnämnden hade själv begärt in yttrande från ambassaden och således själv förorsakat försening av ärendet vilket lades familjen E. till last. Båda ordförandena i Utlänningsnämnden hade varit skiljaktiga och deras respektive yttrande åberopades beträffande tolkningen av förordningsmotiven. Det var i ärendet helt uppenbart att familjen ej åberopat falska handlingar för att förlänga handläggningstiden dels på grund av att familjen E. gjorde gällande att handlingarna var äkta, dels på grund av att då handlingarna ingavs det inte varit känt att en förordning angående vistelsetid skulle beslutas och ännu mindre dess innehåll. Eftersom Utlänningsnämnden gjort en felaktig bedömning av förordningsmotivens särskilda skäl hemställde familjen E. om att resning beviljades i ärendet. -Regeringsrätten (1994-12-29, Brink, Wadell, von Bahr, Baekkevold, Lavin): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av resningsinstitutets karaktär av extraordinärt rättsmedel följer att resning bör komma i fråga endast när nya och i sammanhanget väsentliga omständigheter förebringats eller när de bedömningar i sakligt eller i rättsligt hänseende som gjorts vid prövning i ordinär ordning eller handläggningen i övrigt har påtagliga brister. I de handlingar, som familjen E. åberopat i resningsärendet, anges inte några nya sakförhållanden av betydelse i jämförelse med vad som förekommit tidigare i ärendet om uppehållstillstånd. Vidare innefattar Utlänningsnämndens tillämpning av gällande bestämmelser inte sådan brist som enligt det anförda kan föranleda resning (jfr RÅ 1992 not. 379 och Regeringsrättens beslut den 2 mars 1994 i mål nr 3454-1993, RÅ 1994 not. 131). Med hänsyn till det anförda föreligger inte förutsättningar för resning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen. (fd III 1994-12-14, Clementz)