RÅ 1994 not 736

Not 736. Ansökan av Jeimy T. om resning i ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk avslog den 9 mars 1994 en ansökan av Jeimy T. om uppehållstillstånd m.m. Hon avvisades enligt 4 kap. 1 § första stycket 2. utlänningslagen (1989:529). Jeimy T. överklagade beslutet till Utlänningsnämnden. I beslut den 28 juli 1994 avskrev Utlänningsnämnden ärendet från vidare handläggning. Som skäl för sitt beslut angav Utlänningsnämnden att Jeimy T. den 22 juli 1994 avgivit nöjdförklaring enligt 7 kap. 12 § utlänningslagen samt att hennes gode man godkänt nöjdförklaringen. - I en skrivelse, som Utlänningsnämnden överlämnat till Regeringsrätten, yrkade Jeimy T. att försutten tid för att överklaga Invandrarverkets beslut skulle återställas. - Till stöd för ansökningen anförde Jeimy T. i huvudsak följande. Hon hade under hela den tid som hon vistats i Sverige levt under stark press. Av vad som framgick av grundmaterialet hade hon utsatts för sexuellt övergrepp i Colombia. Av de intyg som tidigare ingivits i ärendet framgick att läkare och psykolog bedömt att Jeimy T. var i behov av omfattande stöd och behandling för sina upplevelser. Hon hade haft stöd av en person boende i Nora. I samband med att Jeimy T. överflyttats till Degerfors och sedermera till förläggningen i Österbybruk hade hon upplevt att hon ställdes helt ensam och utan stöd. Hon hade bl.a. förbjudits att ha någon som helst kontakt med sin bekant i Nora. Situationen hade varit sådan att hon för att "slippa i från allt" förklarat sig nöjd med Invandrarverkets beslut. Tanken hade bl.a. varit att hon skulle ta sig till Spanien och framöver på nytt ansöka om asyl/uppehållstillstånd i Sverige. När hon undertecknat nöjdförklaringen hade hon emellertid inte insett att detta innebar att hennes överklagande i princip förföll och att hennes ansökan inte skulle prövas i sak. Hänsyn måste också tas till att hon endast var 17 år gammal. Hennes psykiska tillstånd hade således varit sådant att hon i realiteten inte var kapabel att fatta beslut i frågan om nöjdförklaringen. - Regeringsrätten förordnade den 18 augusti 1994 att Statens invandrarverk skulle avge yttrande i målet och att vidare åtgärder för verkställighet av Invandrarverkets beslut den 9 mars 1994 inte fick äga rum. -Regeringsrätten (1994-12-29, Brink, Wadell, von Bahr, Baekkevold, Lavin): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten behandlar Jeimy T. skrivelse som en ansökan om resning. - Av handlingarna i målet framgår bl.a. att varken tolk eller annan spansktalande person var närvarande när Jeimy T. skrev under nöjdförklaringen. Inte heller den gode mannen var närvarande utan godkännandet skedde i efterhand. Med hänsyn till dessa och övriga upplysta omständigheter finner Regeringsrätten att den nöjdförklaring som Jeimy T. avgivit inte kan anses för henne bindande. På grund härav får förutsättningar för resning anses föreligga. Utlänningsnämndens beslut den 28 juli 1994 att avskriva ärendet från vidare handläggning bör därför undanröjas. Utlänningsnämnden har i följd härav att pröva det av Jeimy T. till nämnden ingivna överklagandet. - Regeringsrättens förordnande den 18 augusti 1994 att vidare åtgärder för verkställighet av Statens invandrarverks beslut den 9 mars 1994 inte får äga rum bör i och med detta beslut om resning upphöra att gälla. Regeringsrätten konstaterar att Statens invandrarverks beslut den 9 mars 1994 inte innehåller något förordnande att beslutet får verkställas även om det inte hade vunnit laga kraft. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten beviljar resning och undanröjer Utlänningsnämndens beslut den 28 juli 1994. Regeringsrättens beslut den 18 augusti 1994 om förbud för vidare åtgärder för verkställighet av beslutad avvisning upphör därmed att gälla. - Regeringsrätten bestämmer att ersättning enligt rättshjälpslagen skall betalas till advokaten Erik N. med 1 870 kr för hans arbete i Regeringsrätten. (fd III 1994-12-14, Clementz)

*REGI

*INST