RÅ 1994:34

Handels- & Jurist Inkasso AB (nedan HOJAB) hade Datainspektionens tillstånd att bedriva inkassoverksamhet. I ett tillsynsärende hos Datainspektionen framkom att HOJAB inlett inkassoåtgärder beträffande parkeringsförsummelse under tiden 15 juni - 15 augusti utan att därvid följa Datainspektionens Allmänna råd för tillämpning av inkassolagen. HOJAB meddelade inspektionen att bolaget inte hade för avsikt att följa inspektionens allmänna råd i den aktuella delen.

I beslut den 18 november 1992 utfärdade Datainspektionen följande kompletterande föreskrift för HOJAB:

Handels- & Jurist Inkasso Aktiebolag skall, vid vite av 100 000 kr, innan inkassoåtgärd med anledning av parkeringsförsummelse inleds under perioden den 15 juni - den 15 augusti, antingen förvissa sig om att fordringsanspråket blivit känt för gäldenären eller utsträcka dennes betalningsfrist till minst fyra veckor.

HOJAB överklagade beslutet och yrkade att föreskriften skulle undanröjas.

Regeringen (Justitiedepartementet, 1993-06-24) yttrade: Enligt 4 § inkassolagen (1974:182) skall inkassoverksamhet bedrivas enligt god inkassosed. Därvid skall iakttas att gäldenär inte vållas onödig skada eller olägenhet eller utsätts för otillbörlig påtryckning eller annan otillbörlig inkassoåtgärd. - Av 8 § lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering framgår att fordonets förare eller ägare skall påminnas om betalningsansvaret innan inkassoåtgärder vidtas. - Som framgår av det överklagade beslutet råder speciella förhållanden när det gäller fakturering av kontrollavgifter vid olovlig parkering. Gäldenären bör därför få viss tid efter den föreskrivna betalningspåminnelsen att erlägga kontrollavgiften eller framföra invändningar innan inkassoåtgärder vidtas. Datainspektionens allmänna råd syftar till att komma till rätta med de speciella problem som i detta avseende kan uppstå under semestertid. - HOJAB har inte följt det allmänna rådet. Bolaget har inte heller anvisat något annat tillvägagångssätt som skulle kunna tillgodose syftet med det allmänna rådet. Vid sådant förhållande, och till förebyggande av otillbörliga inkassoåtgärder, anser regeringen att en föreskrift med den av Datainspektionen angivna innebörden bör meddelas HOJAB. Datainspektionens föreskrift bör dock förtydligas något. Med hänsyn till HOJAB:s inställning till Datainspektionens allmänna råd bör föreskriften förenas med det av inspektionen fastställda vitet. - Med ändring av Datainspektionens beslut förordnar regeringen att ifrågavarande föreskrift skall ha följande lydelse:

Handels- & Jurist Inkasso Aktiebolag skall, vid vite av 100 000 kr, innan inkassoåtgärd med anledning av parkeringsförsummelse inleds under perioden den 15 juni - 15 augusti, förvissa sig om antingen att fordringsanspråket har blivit känt för gäldenären eller att denne under minst fyra veckor efter det att betalningspåminnelse har sänts till honom har haft möjlighet att erlägga betalning.

Bolaget ansökte hos Regeringsrätten om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att beslutet skulle upphävas. Till stöd för sin talan anförde bolaget att de formella förutsättningarna för den vitessanktionerade föreskriften inte var uppfyllda, eftersom föreskriften avsåg åtgärder som föll utanför inkassoverksamheten. Vidare gjorde bolaget gällande att frågan huruvida en viss typ av fordringar skulle särbehandlas eller ej hade långtgående principiella verkningar och därför borde avgöras av lagstiftaren eller genom domstols beslut och inte genom föreskrift av Datainspektionen eller regeringen om vad som skulle vara god inkassosed.

Regeringsrätten (1994-05-16, Brink, Werner, Swartling, Ragnemalm) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. I 1 § inkassolagen definieras inkassoverksamhet som indrivning av egen eller annans fordran genom krav eller annan inkassoåtgärd. Med inkassoåtgärd förstås enligt samma paragraf åtgärd som innebär annan påtryckning på gäldenären än angivande av tid för betalning eller uppgift om att fordringen, om den inte betalas, kommer att överlämnas till någon annan för inkasso. Inkassoverksamhet skall enligt 4 § bedrivas enligt god inkassosed. Därvid skall iakttas att gäldenären inte vållas onödig skada eller olägenhet eller utsätts för otillbörlig påtryckning eller annan otillbörlig inkassoåtgärd. Datainspektionen utövar tillsyn över efterlevnaden av lagen och kan enligt 15 § - om tillsynen föranleder det - meddela föreskrifter om hur verksamheten skall bedrivas. Dessa föreskrifter får förenas med vite. Med föreskrifter avses således i detta sammanhang förelägganden och förbud i det enskilda fallet.

Målet gäller en vitessanktionerad föreskrift som har meddelats enligt 15 § inkassolagen. Föreskriften har, i den utformning som den erhållit genom regeringens beslut, följande lydelse: "Handels- & Jurist Inkasso Aktiebolag skall, vid vite av 100 000 kr, innan inkassoåtgärd med anledning av parkeringsförsummelse inleds under perioden den 15 juni - 15 augusti, förvissa sig om antingen att fordringsanspråket har blivit känt för gäldenären eller att denne under minst fyra veckor efter det att betalningspåminnelse har sänts till honom har haft möjlighet att erlägga betalning."

I ansökningen om rättsprövning görs i första hand gällande att Datainspektionen och regeringen genom föreskriften har överskridit sin befogenhet, eftersom föreskriften avser åtgärder som inte hör till inkassoverksamheten och därmed inte omfattas av inkassolagen.

Den bestämmelse i 15 § inkassolagen som ger Datainspektionen rätt att meddela föreskrifter är tillämplig endast på verksamhet som utgör inkassoverksamhet enligt definitionen i 1 §. Bestämmelsen ger således inte myndigheten rätt att föreskriva skyldigheter med avseende på t.ex. utformning, innehåll eller sättet för framställande av den betalningsuppmaning eller den påminnelse som enligt 8 § lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering skall föregå inkassoåtgärderna. Den måste däremot anses ge befogenhet att meddela inte endast föreskrifter som anger hur inkassoåtgärderna skall genomföras utan också föreskrifter som reglerar förutsättningarna för att sådana åtgärder överhuvudtaget skall få inledas.

Den föreskrift som målet gäller är visserligen enligt sin lydelse inriktad på förhållanden och åtgärder som ligger i tiden före inkassoåtgärderna. Föreskriften ålägger emellertid inte bolaget att vidta några åtgärder som faller utanför inkassoverksamheten. Innebörden är i stället - trots den valda formuleringen - att bolaget under den angivna tvåmånadersperioden inte får inleda en inkassoåtgärd utan att ha förvissat sig om att vissa faktiska förhållanden föreligger, nämligen att gäldenären har kännedom om fordringsanspråket eller har haft viss tid på sig för betalning. Föreskriften får i enlighet härmed anses innebära en sådan reglering av förutsättningarna för att inleda inkassoåtgärder som enligt det nyss sagda ryms inom Datainspektionens befogenheter enligt 15 § inkassolagen och därmed också inom de befogenheter som regeringen har i sin egenskap av besvärsmyndighet.

Bolaget synes i andra hand hävda att föreskriften, även om den inte skulle anses innefatta ett befogenhetsöverskridande, ändå i sak går längre än vad som är tillåtet eller lämpligt med hänsyn till föreskriftens räckvidd och principiella betydelse.

Det i 4 § inkassolagen inskrivna kravet på god inkassosed har konkretiserats i vissa hänseenden genom övriga bestämmelser i lagen. I förarbetena har förutsatts att begreppet god inkassosed därutöver skall fyllas ut och preciseras främst genom Datainspektionens verksamhet och då bl.a. genom föreskrifter enligt 15 § (se bl.a. prop. 1974:42 s. 109 och prop. 1980/81:10 s. 29 och 82). Lagen får anses ge Datainspektionen ett betydande utrymme för egna bedömningar i detta hänseende. Den i målet aktuella föreskriften har samband med de speciella problem som kan uppkomma under semestertid såvitt gäller krav på kontrollavgifter vid olovlig parkering och har enligt regeringens beslut till syfte att förebygga otillbörliga inkassoåtgärder. Regeringsrätten finner inte att föreskriften går utöver ramen för det handlingsutrymme som inkassolagen ger Datainspektionen som tillsynsmyndighet och därmed regeringen som besvärsmyndighet.

På grund av det anförda finner Regeringsrätten att regeringens beslut inte strider mot inkassolagens bestämmelser på det sätt som bolaget har angett. Det framgår inte heller i övrigt klart av omständigheterna att beslutet strider mot någon rättsregel. Vid sådant förhållande skall rättsprövningen inte föranleda att regeringens beslut upphävs.