RÅ 1994:50
Fråga om sökandes rätt till bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen varit beroende av dennes skyldighet att planera sin ekonomi, när före ansökningstillfället erhållen ersättning från arbetslöshetskassa överstigit tillämplig norm.
Socialnämnden i Halmstads kommun avslog genom beslut den 21 juli 1993 en ansökan från P.A. om bistånd till uppehälle och hyra för juli 1993 men medgav ekonomiskt bistånd för augusti 1993 med 3 380 kr. Som skäl för beslutet angavs bl.a. att ett överskott i juni kunde täcka underskottet i juli och att hänsyn fick tas till bankmedel om 1 100 kr vid beräkningen för augusti.
Länsrätten i Hallands län
P.A. överklagade beslutet.
Domskäl
Länsrätten i Hallands län (1993-09-20, ordförande Månsson) yttrade: Enligt 6 § socialtjänstlagen (1980:620) har den enskilde rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. - Av handlingarna framgår bl.a. följande. P.A. som är ensamstående, har en längre tid varit arbetslös. Han har därvid erhållit ersättning från arbetslöshetskassa var fjortonde dag men blev utförsäkrad i slutet av juni 1993. Sista utbetalningen var den 24 juni med 2 018 kr netto. Han har ett beredskapsarbete från och med den 12 juli men erhåller inte sin första lön förrän den 27 augusti. Han hade tidigare 1 100 kr på ett bosparkonto. - Länsrätten gör följande bedömning. - Med hänsyn till av P.A. lämnade uppgifter kan det inte anses skäligt att vägra honom bistånd för juli på grund av inkomstöverskott uppkommet under juni. Den sista utbetalningen från arbetslöshetskassan får i sin helhet antas ha åtgått för hans försörjning under juni. P.A. har då saknat inkomster under juli och augusti 1993. Socialnämnden har emellertid haft fog för att kräva att tillgodohavandet på bosparkontot i första hand användes för hans försörjning under perioden. De godtagbara utgifterna för juli och augusti uppgår till 8 960 kr. Han är därför berättigad till ekonomiskt bistånd med 7 860 kr i stället för medgivna 3 380 kr. - Länsrätten förklarar, med ändring av socialnämndens beslut, P.A. berättigad till ekonomiskt bistånd med ytterligare 4 480 kr för juli och augusti 1993.
Socialnämnden överklagade och yrkade att länsrättens dom skulle upphävas.
Kammarrätten i Göteborg (1993-12-20), Dyhre, Carlstoft, referent, Hulting) yttrade: Socialstyrelsens norm för den som är ensamstående uppgår till 3 326 kr per månad vartill skall läggas godtagbar bostadskostnad. Med denna utgångspunkt blir normbeloppet för P.A. (3 326 + 1 470 =) 4 796 kr per månad. Vid den ekonomiska beräkning som låg till grund för socialnämndens avslagsbeslut upptogs normbeloppet till (3 010 + 1 470 =) 4 480 kr. P.A. har redovisat inkomster för juli månad 1993 med 2 018 kr, vilket med utgångspunkt i Socialstyrelsens normbelopp medför ett ekonomiskt underskott för juli om 2 778 kr. Han hade då ett sparkapital uppgående till 1 100 kr. Under augusti månad 1993 saknade han inkomst och erhöll ekonomiskt bistånd med 3 380 kr. Av handlingarna framgår emellertid att P.A. under april, maj och juni 1993 uppbar arbetslöshetskassa med 6 728 kr per månad samt att hans överskott för maj och juni - de månader för vilka beräkningar föreligger - jämfört med Socialstyrelsens vägledande normbelopp uppgick till 1 932 kr per månad. - Kammarrätten gör följande bedömning. – P.A:s inkomster under juli och augusti 1993 uppgick inte till Socialstyrelsens norm. Han hade emellertid under de närmast föregående månaderna inkomster som inte obetydligt översteg normen. Även om han inte var beredd på att bli utförsäkrad från arbetslöshetskassan vid utgången av juni månad får det anses ha ålegat honom att planera sin ekonomi på sådant sätt att han kunnat spara en del av överskottet. Vid sådant förhållande finner kammarrätten att P.A. för juli och augusti månader 1993 får anses ha varit tillförsäkrad en skälig levnadsnivå genom det biståndsbelopp, 3 380 kr, som han erhöll för augusti 1993. - Kammarrätten upphäver länsrättens dom och fastställer socialnämndens beslut den 21 juli 1993.
kammarrätten
P.A. överklagade och yrkade att kammarrättens dom skulle undanröjas.
Prövningstillstånd meddelades.
Regeringsrätten (1994-10-17), Wahlgren, Tottie, Bouvin, Swartling, Lavin) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av handlingarna framgår bl.a. följande. P.A. som var ensamstående, hade en längre tid varit arbetslös. Han hade fått ersättning från arbetslöshetskassa men blivit utförsäkrad i slutet av juni 1993. Sista utbetalningen skedde den 24 juni detta år och uppgick till 2 018 kr. I mitten av juli påbörjade han beredskapsarbete med första löneutbetalningen i slutet av augusti. Enligt egen uppgift, som inte motsagts i målet, hade han inte haft anledning att räkna med att han skulle bli utförsäkrad vid den tidpunkt då detta faktiskt skedde.
Huvudfrågan i målet är om det har funnits anledning att vid beräkningen av P.A:s biståndsbehov för juli och augusti 1993 ta hänsyn till att den ersättning som han under de närmast föregående månaderna uppburit från arbetslöshetskassan överstigit socialbidraget enligt tillämplig norm.
När någon fortlöpande uppbär socialbidrag är det inte sällan motiverat att låta ett överskott som en månad uppkommer i förhållande till normen avräknas mot det bidrag som skall utgå för nästföljande månad (jfr Socialstyrelsens allmänna råd 1992:4 s. 20-21). När löpande de bidrag utgår kan det också ofta ställas krav på att bidragstagaren sätter av en viss del av bidraget för att kunna bestrida framtida större utgifter av det slag som bidraget är avsett att täcka (se bl.a. RÅ 1986 ref. 76). Helt annorlunda är förutsättningarna för bedömningen av rätt till bidrag när det, som i P.A:s fall, är fråga om en nyansökan, dvs. en ansökan om bistånd från någon som inte tidigare - eller i varje fall inte under tiden närmast före ansökningen - har uppburit socialbidrag. I en sådan situation finns det normalt inte anledning att vid bidragsberäkningen ta hänsyn till inkomster som har förvärvats och förbrukats före ansökningstillfället (jfr SOU 1993:30 s. 218). Såvitt framkommit av utredningen i målet har omständigheterna i P.A:s fall inte varit sådana att det kan anses ha ålegat honom att planera sin ekonomi på det sätt som kammarrätten angett i sina domskäl.
På grund av det anförda och på de av länsrätten angivna skälen i övrigt får P.A. anses berättigad till bistånd med belopp som inte understiger vad länsrätten bestämt. Hans överklagande i Regeringsrätten skall därför bifallas.
Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och fastställer det slut som länsrättens dom innehåller.