RÅ 1995:56
En sökande med inkomster överstigande socialbidragsnormen har förbrukat de egna medlen huvudsakligen genom att betala skulder. Hon har därigenom kommit i en akut nödsituation. Det förhållandet att sökanden själv försatt sig i en sådan situation har inte ansetts betaga henne rätt till bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen (1980:620) i form av "matpengar".
Vivalla-Lundby kommundelsnämnd i Örebro kommun beslutade den 12 november 1992 att avslå en framställan från S.P. om ekonomiskt bistånd i form av matpengar för tiden 9-26 november 1992. Beslutet motiverades med att S.P:s inkomster översteg socialbidragsnormen.
Länsrätten i Örebro län
S.P. överklagade beslutet och yrkade att hon skulle beviljas ekonomiskt bistånd i form av matpengar för nämnda tidsperiod. Som grund för sin talan anförde hon bl.a. följande. Hon hade den 9 november 1992 kontaktat handläggare hos kommundelsnämnden och klargjort att hon var i akut behov av socialbidrag till mat fram till den 26 november 1992. Hon hade inga pengar den 9 november. Hennes ekonomiska situation hade utvecklats så att merparten av hennes inkomster gick åt till betalning av räkningar, lån och andra skulder. Under tidsperioden 25 september - 6 november 1992 hade hennes inkomster sammanlagt uppgått till 22 876 kr, medan hennes utgifter under motsvarande tid, förutom kostnader för mat, uppgått till sammanlagt 20 609 kr. Hon hade tidigare uttömt alla möjligheter att låna pengar av släktingar och bekanta.
Kommundelsnämnden anförde bl.a. följande. S.P. hade fortlöpande inkomster som klart översteg socialbidragsnormen. Hon hade prioriterat att betala sina skulder, vilket inneburit att hon varit utan pengar till sitt uppehälle fram till nästa inkomst. S.P. hade själv ansvaret för att se till att hon hade tillräckliga medel avsatta för sitt uppehälle fortlöpande. Det kunde inte vara samhällets ansvar att ställa upp för henne i den uppkomna situationen.
Domskäl
Länsrätten i Örebro län (1993-02-17, ordförande Hansson) yttrade: Av utredningen framgår i huvudsak följande. S.P. är ensamstående. Hon har inkomster av anställning, men var vid tidpunkten för det överklagade beslutet sjukskriven. Hennes inkomster inför november 1992 uppgick till sammanlagt 7 995 kr. Hon har vidare den 6 november 1992 erhållit utbetalning av sjukpenning med 4 444 kr. Kommundelsnämndens normberäkning uppgår till 6 379 kr per månad, varav 2 909 kr utgör boendekostnad. - Länsrätten gör följande bedömning. - Enligt 6 § socialtjänstlagen (SoL) har den enskilde rätt till bistånd för sin försörjning och sin livsföring i övrigt om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Genom biståndet skall den enskilde tillförsäkras en skälig levnadsnivå och biståndet skall utformas så att det stärker den enskildes resurser att leva ett självständigt liv. - S.P. har i målet obestritt uppgett att hon den 9 november 1992 kontaktade kommundelsnämnden och påtalade sitt behov av matpengar. Hennes ansökan om bistånd skall därför anses aktualiserad hos nämnden den dagen. - I målet är utrett att S.P:s inkomster överstiger den av kommundelsnämnden tillämpade socialbidragsnormen. S.P. får anses vara tillförsäkrad en skälig levnadsnivå genom de inkomster hon uppbär. Rätt till bistånd föreligger därför i princip inte. S.P. har emellertid uppgett att hon vid tidpunkten för sin kontakt med kommundelsnämnden var i akut behov av matpengar i avvaktan på inkomst den 26 november 1992 och att hon helt saknade möjligheter att på annat sätt än genom ekonomiskt bistånd lösa den uppkomna situationen. S.P:s uppgift att hon befann sig i en nödsituation har inte bemötts av kommundelsnämnden och bör därför godtas. Kommundelsnämnden får därmed - enligt sitt yttersta ansvar för dem som vistas inom kommundelen - anses ha varit skyldig att tillfälligt tillgodose S.P:s behov av medel i form av matpengar i avvaktan på nästa inkomst. Målet skall därför återförvisas till nämnden som har att till S.P. utge matpengar till det akuta behov som förelåg vid ansökningstillfället. - Länsrätten undanröjer det överklagade beslutet och återförvisar målet till Vivalla-Lundby kommundelsnämnd som har att i erforderlig omfattning lämna S.P. bistånd i form av matpengar till det akuta behov som förelåg den 9 november 1992.
Kammarrätten i Jönköping
Kommundelsnämnden överklagade och yrkade att länsrättens dom skulle undanröjas. Till stöd härför anförde nämnden i huvudsak följande. S.P:s inkomst varje månad var högre än bidragsnormen. Inför månaderna oktober och november 1992 var normöverksottet 4 000 kr resp. 6 000 kr. Tre dagar innan ansökningstillfället den 9 november 1992 erhöll S.P. 4 444 kr i sjukpenning. Dessa pengar använde hon att betala skulder med, trots att hon visste att nästa inkomsttillfälle inföll först den 26 november samma år. Det var inte rimligt att socialbidrag skulle utgå till en ensamstående person, som i en sådan situation valt att betala privata skulder i stället för att avsätta pengar till mat.
Domskäl
Kammarrätten i Jönköping (1993-05-07, Elmin, Stridbeck, Träff, referent) yttrade: Av handlingarna framgår att S.P:s inkomster under tiden 25 september - 6 november 1992 uppgått till 22 876 kr, och att hon under samma period, utöver mat, betalt räkningar och annat för 20 609 kr. Betalningarna avser bl.a. kostnader för läkarvård, medicin, teleräkning, elräkning, vingkonto samt amortering och ränta på lån. - En person som har inkomster som vida överstiger bruttonormen, får hushålla med inkomsterna så att de täcker de nödvändigaste behoven. S.P. har valt att i stället använda största delen av inkomsterna till att betala privata skulder. Det föranleder ej att hon är berättigad till sökt bistånd enligt 6 § SoL. Överklagandet skall därför bifallas. - Kammarrätten undanröjer länsrättens dom och fastställer kommundelsnämndens beslut.
Regeringsrätten
S.P. överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle fastställa länsrättens dom innebärande att bistånd i form av "matpengar" skulle tillerkännas henne för perioden 9-26 november 1992 med sammanlagt 850 kr. Som grund härför anförde hon i huvudsak att hon vid ansökningstillfället befunnit sig i en akut nödsituation, eftersom hon helt saknat medel till sitt uppehälle och att rätt till bistånd förelåg oberoende av orsak till hjälpbehovet.
Regeringsrätten inhämtade yttrande från Socialstyrelsen.
Prövningstillstånd meddelades.
Regeringsrätten (1995-11-22, Björne, Dahlman, Werner, von Bahr, Lavin) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 6 § SoL har den enskilde rätt till bistånd för sin försörjning och sin livsföring i övrigt om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt.
Vivalla-Lundby kommundelsnämnd ifrågasätter inte att S.P. befann sig i en akut nödsituation när hon ansökte om det aktuella biståndet. Nämnden gör inte heller gällande att S.P. på annat sätt än genom ansökan om bistånd skulle ha kunnat avhjälpa det nödläge hon hamnat i. Däremot menar nämnden att hon skulle ha disponerat sina inkomster på ett sådant sätt att nödsituationen aldrig skulle ha uppstått.
S.P:s ansökan om bistånd avsåg endast ett visst akut nödtillfälle. Vid sådant förhållande ankom det på nämnden att lämna henne det bistånd som hon vid detta tillfälle inte själv kunde tillgodose. Det saknar därvid betydelse att S.P. genom eget agerande kan anses ha vållat sitt nödläge.
När som i förevarande fall en bidragssökande under den tidsperiod ansökningen avser har inkomster som överstiger socialbidragsnormen kan socialbidraget i allmänhet utges som ett förskott på förväntade förmåner eller ersättningar. Socialnämnden kan då ha rätt att återkräva den ekonomiska hjälpen med stöd av 33 § SoL (jfr Allmänna råd från Socialstyrelsen 1992:4 s. 106 ff).
Mot bakgrund av det anförda finner Regeringsrätten att S.P. varit berättigad till det sökta biståndet. Hennes överklagande skall således bifallas.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten bifaller överklagandet.
Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och återförvisar målet till Vivalla-Lundby kommundelsnämnd, som har att lämna S.P. det bistånd som enligt det ovan sagda tillkommer henne.