RÅ 1997:2

Domskäl

Länsrätten i Kristianstads län (1995-07-06, ordförande Seger) yttrade: Enligt 6 § socialtjänstlagen är den enskilde berättigad till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. - Länsrätten kan i detta sammanhang endast pröva sådana frågor som det överklagade beslutet gäller, dvs. bistånd till uppehälle och hyra för januari och februari 1995. Vad M.G. i målet anfört om sin rätt till bistånd till fackföreningsavgift kan därför i detta sammanhang inte bli föremål för någon prövning. - Av handlingarna i målet framgår följande. M.G. är ensamstående, och bedrev fram till den 19 januari 1995 studier i företagsekonomi i Lund. Därefter är han arbetslös. Under december 1994 har han uppburit inkomster om sammanlagt 9 230 kr, varav studiemedel från Centrala studiestödsnämnden (CSN) med 3 432 kr, bostadsbidrag med 223 kr, lön från landstinget i Kristianstads län med 4 865 kr samt överskjutande skatt med 719 kr. Under januari 1995 har han uppburit inkomster om sammanlagt 1 394 kr, varav bostadsbidrag med 218 kr och lön från landstinget i Kristianstads län med 1 176 kr. Enligt nämndens utredning uppgår hans utgifter enligt norm för perioden den 1 januari - den 19 januari 1995 till 4 746 kr. Vid ekonomisk beräkning för perioden den 20 januari - den 31 januari 1995 har nämnden beaktat utgifter för uppehälle med 1 332 kr och för bostad med 1 296 kr. Vid ekonomisk beräkning för februari 1995 har nämnden beaktat utgifter för uppehälle med 3 451 kr och för bostad med 3 235 kr. - Länsrätten gör följande bedömning. - Huvudregeln när det gäller vuxna studerande är att de skall kunna försörja sig genom de stödformer som finns inom studiemedelssystemet och vuxenstudiestödet. Den som inte har något arbete och är arbetsför anses enligt gällande praxis kunna vägras bistånd om han inte söker arbete och antager anvisat arbete som är lämpligt. Detta har ansetts gälla även när skälet till att den enskilde inte sökt arbete varit att han bedrivit studier (jfr t.ex. RÅ 1987 ref. 88). M.G., som bedrev studier fram till den 19 januari 1995, kan mot bakgrund härav inte anses vara berättigad till bistånd för tiden dessförinnan. Under angivna förhållanden får M.G:s behov av medel till uppehälle och bostad för resterande del av januari månad anses vara tillgodosett genom de inkomster om 5 798 kr som han uppburit utöver studiemedel under december 1994 (9 230 kr - 3 432 kr). - När någon fortlöpande uppbär socialbidrag är det inte sällan motiverat att låta ett överskott som en månad uppkommer i förhållande till normen avräknas mot det bidrag som skall utgå för nästföljande månad. Helt annorlunda är förutsättningarna för bedömningen av rätt till bidrag när det är fråga om en nyansökan, dvs. en ansökan om bistånd från någon som inte tidigare - eller i varje fall inte under tiden närmast före ansökningen - har uppburit socialbidrag. I en sådan situation finns det normalt inte anledning att vid bidragsberäkningen ta hänsyn till inkomster som har förvärvats och förbrukats före ansökningstillfället (jfr Regeringsrättens dom den 17 oktober 1994 i mål nr 530-1994). Såvitt framkommit av utredningen i målet har omständigheterna i M.G:s fall inte varit sådana att det kan anses skäligt att låta det överskott som för perioden den 20 januari - den 31 januari 1995 uppkommer i förhållande till socialbidragsnormen avräknas mot det bidrag som skall utgå för februari 1995. Vid en beräkning i enlighet härmed uppgår M.G:s i målet godtagbara utgifter för den sistnämnda perioden till 6 686 kr. Hans inkomster för samma period uppgår till 1 394 kr, varvid uppstår ett underskott om 5 292 kr. M.G. har för februari 1995 erhållit bistånd med 3 385 kr. Han bör därför beviljas ytterligare (5 292 kr - 3 385 kr) 1 907 kr i kompletterande bistånd för februari 1995. - Länsrätten ålägger Socialnämnden i Ängelholms kommun att till M.G. utge ekonomiskt bistånd med 1 907 kr för februari 1995.

Domskäl

Kammarrätten i Göteborg (1995-12-13, Jarnevall, Wileke, Ahlquist, referent) yttrade: M.G. ansökte den 10 januari 1995 om ekonomiskt bistånd fr.o.m. den 20 januari. Han har tidigare uppburit bistånd, senast för juni 1994. Under höstterminen 1994 studerade han och uppbar studiemedel t.o.m. den 19 januari 1995. Rätt till ekonomiskt bistånd föreligger ostridigt fr.o.m. den 20 januari då M.G. var arbetslös. Fråga är i första hand om tillfällig ersättning om 4 234 kr för uppdrag hos landstinget under november-december som M.G. uppbar den 23 december skall, såsom socialnämnden hävdar, medräknas vid beräkning av biståndsbehovet för den 20 - den 31 januari 1995 och om eventuellt överskott därvid skall medräknas för nästföljande månad. Då M.G. studerade fram till den 20 januari 1995 och fram till dess inte var berättigad till ekonomiskt bistånd och han vid ansökan den 10 januari 1995 får antas ha förbrukat merparten av uppburen ersättning, 4 234 kr, finner kammarrätten ej tillräckliga skäl föreligga att medräkna denna vid biståndsberäkningen. Hans behov får därvid anses ha uppgått till av nämnden i och för sig medgivna 2 628 kr för perioden den 20 - den 31 januari 1995 och 6 686 kr för februari månad. Därtill kommer (2 x 199) 398 kr för i ansökan yrkat bidrag till fackföreningsavgift. M.G. bör således erhålla bistånd med (2 628 + 199) 2 827 kr för januari och med ytterligare (6 686 + 199 - 1 394 - 3 385) 2 106 kr för februari 1995. - Med ändring av länsrättens dom ålägger kammarrätten Socialnämnden i Ängelholm att till M.G. utge ekonomiskt bistånd med ytterligare (2 827 + 2 106) 4 933 kr.

Socialnämnden överklagade och yrkade att kammarrättens dom skulle upphävas och att nämndens beslut skulle fastställas. Till stöd för sin talan anförde nämnden bl.a. följande. M.G. hade tidigare varit aktuell för biståndsprövning vid ett flertal tillfällen och genomsnittligt under relativt långa perioder. Det fanns därför välgrundad anledning att påstå att han varit väl insatt i socialförvaltningens beräkningssätt samt att han varit informerad om det egna ansvaret för ekonomisk planering och framförhållning. Det kunde knappast ha kommit som en överraskning för honom att ett uppkommet normöverskott överfördes till nästkommande månad. Han hade också, när han i december 1994 uppbar lön från Kristianstads läns landsting, varit medveten om vid vilken tidpunkt studierna skulle avslutas och att han efter studieperiodens slut inte hade någon planerad sysselsättning. Kammarrättens dom gav uttryck för uppfattningen att tidigare inkomster och deras storlek helt saknade betydelse om de var förbrukade. Enligt socialnämndens åsikt torde det åvila var och en att, oavsett varifrån inkomsterna kom, planera sin ekonomi på ett sådant sätt att en överkompensation inte uppstod i förhållande till andra grupper.

Prövningstillstånd meddelades.

M.G. bestred bifall till överklagandet. Han anförde bl.a. att han hade haft ett par arbeten på gång, som han emellertid inte fick, och att han var berättigad till arbetslöshetsersättning efter studierna men att det kunde dröja innan ersättning började utgå.

Regeringsrätten (1997-01-27, Tottie, Werner, Swartling, Nordborg, Sandström) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. M.G. bedrev studier under höstterminen 1994 och uppbar studiemedel t.o.m. den 19 januari 1995. Fr.o.m. den 20 januari var han arbetslös. Under december 1994 uppgick hans inkomster till sammanlagt 9 239 kr, varav 3 432 kr utgjorde studiemedel. De övriga inkomsterna bestod av arvode och andra skattepliktiga ersättningar från Kristianstads läns landsting samt bostadsbidrag och överskjutande skatt. Den 9 januari 1995 ansökte han om kompletterande ekonomiskt bistånd att utgå fr.o.m. den 20 januari 1995. Vid biståndsberäkningen hänförde socialnämnden studiemedlen, bostadsbidraget, den överskjutande skatten och 630 kr av inkomsten från landstinget, sammanlagt 5 004 kr, till de medel M.G. hade att tillgå för sin försörjning t.o.m. den 19 januari 1995. Till disponibla medel för perioden den 20 - den 31 januari hänförde nämnden resterande del av inkomsten från landstinget, 4 235 kr. Sedan nämnden beräknat utgifterna för perioden uppkom ett överskott och något ekonomiskt bistånd beviljades inte. Vid biståndsberäkningen för februari lades överskottet till de inkomster M.G. uppburit under januari och bistånd beviljades med 3 385 kr.

Frågan i målet är om det funnits anledning att vid beräkningen av M.G:s biståndsbehov för perioden den 20 - den 31 januari 1995 och för februari 1995 ta hänsyn till att han under december 1994 haft inkomster som överstigit socialbidragsnormen.

Regeringsrätten har i rättsfallet RÅ 1994 ref. 50 behandlat frågan om en biståndssökandes (P.A.) rätt till bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen varit beroende av dennes skyldighet att planera sin ekonomi, när före ansökningstillfället erhållen ersättning från arbetslöshetskassa överstigit tillämplig norm. I avgörandet anför Regeringsrätten bl.a.:

När någon fortlöpande uppbär socialbidrag är det inte sällan motiverat att låta ett överskott som en månad uppkommer i förhållande till normen avräknas mot det bidrag som skall utgå för nästföljande månad (jfr Socialstyrelsens allmänna råd 1992:4 s. 20-21). När löpande bidrag utgår kan det också ofta ställas krav på att bidragstagaren sätter av en viss del av bidraget för att kunna bestrida framtida större utgifter av det slag som bidraget är avsett att täcka (se bl.a. RÅ 1986 ref. 76). Helt annorlunda är förutsättningarna för bedömningen av rätt till bidrag när det, som i P.A:s fall, är fråga om en nyansökan, dvs. en ansökan om bistånd från någon som inte tidigare - eller i varje fall inte under tiden närmast före ansökningen - har uppburit socialbidrag. I en sådan situation finns det normalt inte anledning att vid bidragsberäkningen ta hänsyn till inkomster som har förvärvats och förbrukats före ansökningstillfället (jfr SOU 1993:30 s. 218).

Även i M.G:s fall är det fråga om en nyansökan. Han har emellertid haft anledning att räkna med att han efter studiernas avslutande kunde komma att sakna medel till sin försörjning. Enligt Regeringsrättens mening har omständigheterna varit sådana att det får anses ha ålegat M.G. att planera sin ekonomi så att han kunnat spara en del av det uppkomna överskottet. Socialnämnden har därför haft fog för att vid biståndsberäkningen ta hänsyn till inkomster som han uppburit under december 1994.

Som kammarrätten har funnit får M.G:s behov för perioden den 20 - den 31 januari 1995 anses ha uppgått till (2 628 + 199 =) 2 827 kr. För denna period uppkommer vid biståndsberäkningen ett överskott om (4 235 - 2 827 =) 1 408 kr, vilket skall avräknas mot det bidrag som skall utgå för februari månad. De godtagbara utgifterna under februari uppgick till (6 686 + 199 =) 6 885 kr. Inkomsterna under januari var (218 + 683 + 493 =) 1 394 kr. Till dessa skall läggas överskottet om 1 408 kr. M.G. skulle således vara berättigad till bistånd för februari månad med (6 885 - 1 394 - 1 408 =) 4 083 kr i stället för av nämnden beviljade 3 385 kr.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten bifaller på så sätt socialnämndens överklagande att Regeringsrätten, med ändring av kammarrättens och länsrättens domar, förklarar att M.G. inte är berättigad till ekonomiskt bistånd för januari 1995 och att han inte har rätt till sådant bistånd för februari 1995 med mer än 4 083 kr.

Föredraget 1996-12-12, föredragande Hagelin, målnummer 7674-1995