RÅ 1994:92
Kommunalförbund har ansetts utgöra sådant från skattskyldighet frikallat rättssubjekt som avses i 7 § 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Taxering till statlig inkomstskatt 1986 och 1987.
Kammarrätten i Göteborg
Vederbörande taxeringsnämnder åsatte Skaraborgs Vattenverksförbund taxering till statlig inkomstskatt vid 1986 och 1987 års taxeringar med 983 710 kr resp. 218 410 kr, taxerad och beskattningsbar inkomst.
I besvär som inkom till länsrätten den 15 januari 1990 yrkade vattenverksförbundet att bli frikallat från skattskyldighet för inkomst för taxeringsåren 1986 och 1987. Som grund anfördes bl.a. följande. Förbundet hade skattebefriats för inkomståret 1988 enligt 7 § 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL. De nu gällande skattereglerna hade trätt i kraft 1985. - Förbundet var ett kommunalförbund. Ett kommunalförbund kunde beskrivas som ett offentligrättsligt subjekt för interkommunalt samarbete. Det var ett slags specialkommun som kommuner och landsting kunde bilda för vilken samarbetsuppgift som helst. Kommunalförbundsmedlemmarna hade var för sig inte befogenhet att sysselsätta sig med uppgifter som överlämnades till kommunalförbundet. Skaraborgs Vattenverksförbund borde betraktas som "annan menighet" och därför frikallas från skattskyldighet för all inkomst.
Länsrätten i Skaraborgs län (1991 01 17, ordförande Sjökvist) yttrade i två likalydande beslut: Besvären har inkommit efter utgången av den ordinarie besvärstiden och kan då prövas bara om det föreligger rätt till besvär i särskild ordning. Som besvären är utformade innefattar de yrkande om prövning i särskild ordning enligt 100 § 2) taxeringslagen som avser det fall att skattskyldig taxerats för inkomst eller förmögenhet, för vilken han icke är skattskyldig. - Länsstyrelsen har den 1 september 1980 fastställt ändrad förbundsordning för Skaraborgs Vattenverksförbund med stöd av lagen om kommunalförbund. Av förbundsförordningen framgår att Skövde, Falköping och Skara kommuner är sammanslutna till ett kommunalförbund med ändamål att förse kommunerna med vattenledningsvatten. Lagen (1957:281) om kommunalförbund upphörde att gälla den 1 januari 1986. Sedan dess gäller kommunalförbundslagen (1985:894). Den nya lagen gäller även för kommunalförbund som har bildats enligt den gamla lagen (övergångsbestämmelserna punkt 3). - I 7 § 3 mom. SIL sägs att staten, landstingskommuner, kommuner och andra menigheter frikallas från skattskyldighet för all inkomst. - Av förarbetena framgår att man i remissyttranden från Kammarkollegiet och Landstings och Kommunförbunden framfört önskemål om att även kommunalförbund skulle bli skattebefriade liksom stat och kommun men att departementschefen förklarat att han inte var beredd att tillmötesgå önskemålen om en utvidgning av den skattefria kretsen (prop. 1984/85:70 s. 151 152). Skatteutskottet och riksdagen hade ingen annan uppfattning i denna fråga (Sku 1984/85:23 s. 157 158 och rskr. 110). Av förarbetena till det av Skaraborgs Vattenverksförbund åberopade lagrummet framgår sålunda klart att kommunalförbund inte skall frikallas från skattskyldighet. - Länsrätten finner att Skaraborgs Vattenverksförbund är ett kommunalförbund och att sådant förbund inte skall frikallas från skattskyldighet. Rätt till besvär i särskild ordning saknas därmed. Besvären skall därför avvisas.
- Länsrätten avvisar besvären.
I besvär hos kammarrätten vidhöll vattenverksförbundet sitt yrkande om frikallelse från skattskyldighet från och med 1986 års taxering.
Domskäl
Kammarrätten i Göteborg (1992-04-01, Brydolf, Bodin, Dahlin, referent) yttrade i en gemensam dom för båda taxeringsåren: I 7 § 3 mom. SIL anges att staten, landstingskommuner, kommuner och andra menigheter frikallas från skattskyldighet för all inkomst. Momentet infördes med verkan från den 1 januari 1985 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering (prop. 1984/85:70, SkU 23, rskr. 110, SFS (1984:1061). Åtgärden vidtogs i samband med riksdagsbeslutet att slopa den kommunala taxeringen av juridiska personer. Den skattefria krets som anges i 7 § 3 mom. SIL motsvaras bortsett från vissa hushållningssällskap av den som tidigare beskrevs i 53 § 1 mom. c) kommunalskattelagen (KL) och som t.o.m. 1985 års taxering beskattades för inkomst av fastighet och av rörelse. - I samband med remissbehandling av den departementspromemoria (DS Fi 1984:9) som låg till grund för ovannämnda riksdagsbeslut framfördes önskemål om skattefrihet även för kommunalförbund. Liknande önskemål framfördes beträffande vissa andra institutioner, exempelvis Nobelstiftelsen. Bl.a. framförde Kammarkollegiet att kommunalförbund inte utan vidare torde kunna hänföras till de rättssubjekt som enligt förslaget skulle bli frikallade från skattskyldighet. Liknande uppfattningar framfördes av Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. - Vad gäller kretsen av skattskyldiga anförde departementschefen bl.a. följande i prop. 1984/85:70 (s. 151 152). Staten och kommuner taxeras f.n. inte statligt utan endast kommunalt. Denna kommunala taxering tillför inte till skillnad från beskattningen av bolag, föreningar och stiftelser det allmänna totalt sett några medel. Taxeringen av de offentligrättsliga subjekten utgör endast instrument för att fördela medel till de kommuner där den skattepliktiga verksamheten bedrivs. Med hänsyn till detta och av administrativa skäl bör staten och kommunerna helt befrias från skyldighet att betala inkomstskatt. Den fördel i konkurrenshänseende som denna skattelättnad kan innebära gentemot privat bedriven näringsverksamhet får beaktas vid fastställande av avkastningskravet för offentlig verksamhet. Jag är däremot inte beredd att tillmötesgå de vid remissbehandlingen framförda önskemålen om en utvidgning av den skattefria kretsen. Reformen skall ses som en teknisk omläggning av innebörd att den hittillsvarande kommunala beskattningen av vissa inkomster ersätts av statlig beskattning. Enligt min mening bör således övriga juridiska personer i princip beskattas i oförändrad omfattning. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Skaraborgs vattenverksförbund är att anse som ett s.k. kommunalförbund enligt kommunalförbundslagen. Förbundet, som bildats med stöd av den upphävda lagen (1957:281) om kommunalförbund, utgörs av en sammanslutning av Skövde, Falköping och Skara kommuner med ändamål att förse kommunerna med vattenledningsvatten. I förbundsordningens § 1 anges bl.a. följande. Förbundets uppgifter är att anlägga och driva vattenverk med vattenintag och pumpstation vid Vättern söder om Hjo samt reningsverk och fördelningsstation vid Borgunda i Falköpings kommun ävensom låta utföra, underhålla och förnya, förutom ovannämnda anläggningar, samtliga huvudledningar, reservoarer och andra anläggningar, som ingå i företaget. Vattenverksförbundet synes utgöra huvudman för allmän va anläggning enligt bestämmelserna i lagen (1970:244) om allmänna vatten och avloppsanläggningar. Förbundet har därmed också övertagit den skyldighet som enligt 2 § nämnda lag åvilar kommun, nämligen att sörja för eller tillse att allmän va anläggning kommer till stånd. - Vid bedömningen av om vattenverksförbundet vid en tillämpning av 7 § 3 mom. SIL skall anses utgöra kommun eller annan menighet är bl.a. följande att beakta. Förbundet har inte någon egen beskattningsrätt men har rätt att debitera förbundsmedlemmarna för sina kostnader och förbundsmedlemmarna är skyldiga att tillskjuta behövliga medel på närmare angivet sätt. Bestämmelserna i kommunallagen om överklaganderätt för förbundsmedlemmar och kommunmedlemmar gäller för förbundets beslut. I förarbetena till KFL (prop. 1984/85:216 s. 14 och 28) anges att ett kommunalförbund är att anse som en offentligrättslig juridisk person för samarbete mellan kommuner. Ett kommunalförbund har även beskrivits som ett särskilt offentligrättsligt samarbetsinstitut, ett slags specialkommun och som ett slags mellankommunal nämnd med ställning som offentligrättslig juridisk person (Lindqvist Rolfson Westerling, Kommunalförbund, l986). - Med hänsyn främst till att vattenverkförbundet formellt saknar egen beskattningsrätt gör kammarrätten den bedömningen att förbundet inte är att hänföra till kommun i den mening som torde avses i 7 § 3 mom. SIL. Inte heller torde förbundet utgöra sådan annan menighet som avses i lagrummet. Enligt kammarrättens mening får emellertid - mot bakgrund av förbundets lagreglerade och starkt kommunalrättsliga prägel omständigheterna anses vara sådana att förbundet, jämlikt grunderna för 7 § 3 mom. SIL, skall frikallas från skattskyldighet. På grund av det anförda skall förbundets överklagande tas upp till prövning med stöd av 100 § 2) taxeringslagen och bifallas, i följd varav de förbundet åsatta taxeringarna skall undanröjas. - Kammarrätten tar, med stöd av 100 § 2) taxeringslagen, upp förbundets i särskild ordning anförda besvär till prövning och undanröjer de åsatta taxeringarna för 1986 och 1987.
Riksskatteverket yrkade i besvär hos Regeringsrätten att förbundet skulle åsättas taxering i enlighet med taxeringsnämndernas beslut.
Prövningstillstånd meddelades.
Regeringsrätten (1994 12 07, Brink, Palm, Wadell, von Bahr, Ragnemalm) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Som kammarrätten anfört är ett kommunalförbund en offentligrättslig juridisk person för samarbete mellan kommuner. Bland annat gäller de i kommunallagen (1991:900) föreskrivna begränsningarna för kommunal verksamhet.
Mot den nu redovisade bakgrunden får ett kommunalförbund - oaktat att förbundet inte har egen beskattningsrätt och oaktat att fysiska personer inte ingår i dess medlemskrets - anses utgöra ett sådant från skattskyldighet frikallat rättssubjekt som avses i 7 § 3 mom. SIL. Riksskatteverkets talan skall därför lämnas utan bifall.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer det slut som kammarrättens dom innehåller.