RÅ 1995 not 102
Ansökan av Abdul R. om resning i ett ärende ang. uppehållstillstånd m.m
Not 102. Ansökan av Abdul R. om resning i ett ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 25 januari 1991 att avslå en ansökan av Abdul R. om uppehållstillstånd m.m. samt att avvisa honom enligt 4 kap. 1 § första stycket 2. utlänningslagen (1989:529) med förbud att under viss tid återvända till Sverige utan tillstånd av Invandrarverket (ärende nr 6-182488). I beslut den 18 juni 1992 avslog Utlänningsnämnden Abdul R:s överklagande (UN 9201-2099). Nämnden fann därvid att Abdul R. genom giftermål hade sådan anknytning till hemlandet att särskilda skäl fick anses föreligga att inte bevilja uppehållstillstånd enligt förordningen (1991:1999) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden. Abdul R. ansökte om resning hos Regeringsrätten och åberopade till stöd för sin ansökan fyra intyg i original om sitt civilstånd. Regeringsrätten avslog genom beslut den 16 juni 1993 resningsansökningen. I beslut den 10 juni 1994 avslog Invandrarverket en förnyad ansökan om uppehållstillstånd. - I ansökningen yrkade Abdul R. ånyo att Regeringsrätten skulle bevilja resning i det av Utlänningsnämnden avgjorda ärendet. - Till stöd för ansökningen anförde han bl.a. följande. Nämnden hade utifrån en felaktigt ikryssad ruta i en viseringsansökan gjort bedömningen att Abdul R. var gift trots att han förnekat detta. Abdul R. hade skrivit under en viseringsansökan som ett ombud ur hans partiorganisation tillhandahållit. Ombudet hade sedan fyllt i ytterligare uppgifter utan att informera Abdul R. och därefter lämnat in ansökningen. Först i Sverige hade Abdul R. fått veta att felaktiga uppgifter fanns i viseringsansökan. Han hade från första början efter ankomsten till Sverige bestämt hävdat att han var ogift. Utlänningsnämnden borde ha utrett Abdul R:s civilstånd eller meddelat honom vilken typ av handlingar han skulle förebringa för att visa sitt civilstånd. Till stöd för ansökningen åberopade Abdul R. nya intyg i original om sitt civilstånd. Ett av intygen har försetts med stämpel där som utfärdande myndighet angivits "Judicial Magistrate Court no. VI". Han åberopade även till stöd för sin talan bl.a. läkarintyg och rättsmedicinskt utlåtande angående tortyr. - Regeringsrätten beslutade den 17 augusti 1994 att Utlänningsnämnden skulle avge yttrande i målet. Regeringsrätten förordnade samtidigt att vidare åtgärder för verkställighet inte fick vidtas i avbidan på slutligt beslut i resningsmålet. Regeringsrätten beviljade också Abdul R. allmän rättshjälp i resningsmålet och förordnade jur. kand. Jan W. till hans biträde enligt rättshjälpslagen. -Regeringsrätten (1995-03-21, Palm, Berglöf, Swartling, Lavin): Skälen för Regeringsrättens avgörande. I yttrande den 25 oktober 1994 har Utlänningsnämnden anfört att Abdul R., enligt egen uppgift, egenhändigt undertecknat viseringsansökan. Nämnden har vidare anfört följande. - Mot bakgrund härav och med hänsyn till det förhållandet att Abdul R:s lämnade förklaringar i sig bär en konstruerad prägel sätter nämnden inte tilltro till hans lämnade redogörelse i denna del. Vid denna bedömning har också beaktats vad som är känt för nämnden rörande det sedvanliga tillvägagångssättet vid ansökan om visering vid svensk utlandsmyndighet, bl.a. vid ambassaden i Islamabad, nämligen att det som regel krävs personlig inställelse. - Till styrkande av att han är ogift har Abdul R. i ärendet hos nämnden ingivit bl.a. en notariserad "Affidavit" där Abdul R:s moder intygar att han är ogift. Därefter har i resningsärendet ytterligare handlingar ingivits i detta syfte, däribland en handling från "Judicial Magistrate Court" i Karachi. Enligt Abdul R. är nämnda handling att jämställa med en uppgift från folkbokföringen i Sverige. - Nämnden har företagit kompletterande utredning i syfte att utröna autenciteten av handlingen från "Judicial Magistrate Court" i Karachi. Av utredningen, varvid ambassadens förtroendeadvokat hörts, har framkommit att handlingen är falsk och att den myndighet som uppges ha utfärdat handlingen inte äger rätt därtill. Den myndighet som i Pakistan utfärdar officiell handling rörande en persons civilstånd benämns enligt utredningen "Union Council". - Vad gäller i föregående stycke nämnd handling liksom övriga ingivna handlingar är det nämndens uppfattning att dessa inte kan godtas som bevis beträffande Abdul R:s civilstånd. Mot bakgrund av vad som ovan redogjorts har nämnden alltjämt att utgå ifrån att Abdul R. är gift i hemlandet. Vad som anförts och åberopats i resningsärendet föranleder inte nämnden till annan bedömning. - Abdul R. åberopar ytterligare intyg om sitt civilstånd, utfärdat av bl.a. utrikesministeriet i Pakistan, och anför i svar bl.a. följande. En tjänsteman på Utlänningsnämnden har uppgett att nämnden i sitt yttrande inte menade att handlingen från "Judical Magistrate Court" var förfalskad utan att den var utfärdad av fel instans och därför så att säga falsk. Enligt tjänstemän på pakistanska ambassaden i Sverige är ett dokument från "Judical Magistrate Court" fullt giltigt och tillräckligt för att bevisa en persons civilstånd i Pakistan. Även ett dokument från Union Council är i sig giltigt för att bevisa en persons civilstånd i Pakistan. Det måste dock vara undertecknat av behörig representant för utrikesministeriet. Union Council har emellertid upplösts i Karachi, men inte i övriga delar av Pakistan. Detta kände förtroendeadvokaten vid svenska ambassaden inte till. Abdul R. kan således inte ge in något intyg från Union Council. På det intyg som har utfärdats av utrikesministeriet i Pakistan finns ett brevhuvud med den färdigtryckta texten "Mohammad Shafiq Chandio, Member Advisory Council, Panchayat Committee Ward no 27, K.M.C. KARACHI (south)". Abdul R. åberopar ytterligare till Regeringsrätten ingivna handlingar för att visa att Mohammad Shafiq Chandio är behörig att utfärda intyg om Abdul R:s civilstånd. I senare inlaga anför Abdul R. att förtroendeadvokaten ändrat uppfattning om vilken myndighet som är behörig att utfärda intyg om en persons civilstånd. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - Abdul R. omfattas av förordningen (1991:1999) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden och kan på grund härav få uppehållstillstånd om inte särskilda skäl talar emot det. Ett sådant skäl kan enligt Utlänningsnämndens praxis vara att han genom giftermål har anknytning till ett annat land. I en viseringsansökan uppgav Abdul R. - genom kryssmarkering - att han var gift. Alltsedan sin ankomst till Sverige har han emellertid konsekvent hävdat att han är ogift. I sitt beslut den 18 juni 1992 förklarade sig Utlänningsnämnden inte kunna godta vare sig hans förklaring till de skilda uppgifterna eller den handling som han hade givit in till nämnden för att styrka sitt civilstånd. - Abdul R. har därefter, i samband med att han vid två tillfällen ansökt om resning, givit in bl.a. flera intyg från enskilda och myndigheter i syfte att styrka sitt påstående om att han är ogift. Dessa handlingar ger, enligt sitt innehåll, stöd för hans påstående. Tillräcklig utredning om intygens äkthet har visserligen inte förebragts. Regeringsrätten finner emellertid att det material som numera föreligger sammantaget har en sådan tyngd att det finns synnerliga skäl att låta Utlänningsnämnden - efter den ytterligare äkthetsutredning som kan befinnas erforderlig - ånyo pröva Abdul R:s möjligheter att få uppehållstillstånd. Skäl för resning får därför anses föreligga (jfr RÅ 1993 not. 317 och 733). - Beslutet om inhibition bör bestå. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten beviljar resning i det av Utlänningsnämnden den 18 juni 1992 avgjorda ärendet och visar detta åter till nämnden för ny prövning. - Regeringsrätten förordnar att beslutet den 17 augusti 1994 om förbud mot vidare åtgärd för verkställighet av den beslutade avvisningen skall bestå i avvaktan på nytt beslut av Utlänningsnämnden. - Regeringsrätten bestämmer att ersättning enligt rättshjälpslagen skall betalas till Jan W. med 26 485 kr, varav skäliga 20 000 kr för arbete och 6 485 kr för utlägg (kostnader för tortyrskadeutredning m.m.). (Regeringsrådet Lavin tillade för egen del: Den principiellt viktiga frågan i målet är under vilka förutsättningar ett av en sökande inte tidigare presenterat eller åberopat material skall kunna föranleda resning i ett utlänningsärende. - I stället för att ansöka om resning skulle en sökande ha kunnat på nytt ansöka om uppehållstillstånd med åberopande av det nya materialet. Detta kan tyckas vara den väg som sökanden i första hand bör välja, när det kommit till omständigheter som inte tidigare prövats i ärendet. I utlänningsärenden kan emellertid, om utlänningen skall avvisas eller utvisas enligt det föreliggande, lagakraftvunna beslutet, den nya ansökan om uppehållstillstånd, enligt 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen, bifallas endast om utlänningen har rätt till asyl eller om det finns synnerliga skäl av humanitär art. Ett bifall till resningsansökan kan med hänsyn härtill öppna möjligheten för sökanden att få till stånd en mera allsidig prövning av sitt ärende än vad en tillämpning av nämnda regel i 2 kap. 5 § skulle möjliggöra. - Enbart den omständigheten att sökanden i resningsmålet presenterar nya intyg, handlingar m.m. kan inte föranleda att resning beviljas. Ur det nya materialet måste man kunna utläsa att utgången i ärendet skulle ha kunnat bli en annan, om myndigheten vid beslutstillfället haft tillgång till materialet. I detta avseende krävs en tämligen hög sannolikhet för att myndigheten skulle ha beslutat annorlunda. - Av betydelse i resningsmålet är vidare om sökanden kunnat inge materialet redan i det ordinära förfarandet. Om så varit fallet, måste sökanden ha haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att lägga fram materialet tidigare. Annars kan resning i allmänhet inte beviljas. - Regeringsrådet Wahlgren hade skiljaktig mening och ansåg att Abdul R:s resningsansökan skulle avslås på grund av att han inte har visat tillräckliga skäl för resning.) (fd I 1995-02-08, Gylling Lindkvist)