RÅ 1995 not 12

Not 12. Ansökan av Riksbyggens Bostadsrättsförening Uppsalahus nr 31 om rättsprövning alternativt resning avseende beslut ang. investeringsbidrag. - Länsbostadsnämnden i Uppsala län beslutade den 5 mars 1993 att avslå en ansökan föreningen om investeringsbidrag för nybyggnad av flerbostadshus och småhus. Som skäl anfördes att investeringsbidrag lämnades endast för sådana åtgärder i ett projekt för vilka mervärdeskatt togs ut enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt i dess lydelse efter utgången av år 1990 samt att i förevarande fall ingen del av projektet belastades med sådan mervärdeskatt. Länsbostadsnämnden avslog därefter föreningens begäran om omprövning av avslagsbeslutet dels den 23 juli 1993, dels den 28 oktober 1993. Boverket beslutade den 16 juni 1994 att avslå föreningens överklagande av Länsbostadsnämndens sistnämnda beslut, varvid som skäl anfördes: Genom förordningen (1992:991) om upphävande av förordningen (1991:1923) om statligt investeringsbidrag för ny- och ombyggnad av bostäder upphörde den sistnämnda förordningen att gälla vid utgången av år 1992. Med vissa avvikelser gäller dock den upphävda förordningen fortfarande i fråga om sådana ny- eller ombyggnadsprojekt som har påbörjats före utgången av år 1992. Ett krav, som infördes genom förordningen (1993:1211) om ändring av upphävandeförordningen, är att i fråga om projekt för vilka skattskyldighet till mervärdeskatt första gången inträtt före utgången av år 1990 så får bidraget endast avse sådana byggnads- och anläggningsarbeten för vilka mervärdeskatt skall tas ut enligt mervärdeskattelagens lydelse efter utgången av år 1990. Ändringsförordningen trädde i kraft den 3 december 1993. Punkten 3 i förordningens övergångsbestämmelser föreskriver att om länsbostadsnämnden har prövat bidragsärendet när förordningen träder i kraft så får bidrag eller ett högre bidrag senare medges endast i den mån de nya bestämmelserna, om de hade tillämpats i ärendet, skulle ha inneburit att bidrag eller ett högre bidrag hade beviljats. - Ansökan avser nybyggnad av flerbostadshus och småhus. Enligt föreningen har mervärdeskatt erlagts enligt mervärdeskattelagens lydelse före utgången av år l990. - Boverket gör följande bedömning. - Av lydelsen i punkten 3 i tidigare nämnda övergångsbestämmelser framgår bl.a. att om länsbostadsnämnden har fattat beslut innan ändringen trädde i kraft och sökanden överklagar så gäller de nya reglerna vid Boverkets prövning av överklagandet. Boverket har dock att pröva om punkten 3 uppenbarligen står i strid med grundlagen. Om så är fallet får bestämmelsen inte tillämpas vilket framgår av 11 kap 14 § RF. - I 8 kap. 3 § RF slås fast att föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, skall meddelas genom lag. Av l kap 4 § 2 st. RF framgår att det är riksdagen som stiftar lag. De bestämmelser om investeringsbidrag som har redogjorts för ovan, däribland punkten 3 i övergångsbestämmelserna till ändringsförordningen, har samtliga beslutats av regeringen genom förordningar. Eftersom övergångsbestämmelsen knyter an till ett bidragssystem kan den dock inte ses som ett ingrepp i den mening som avses i 8 kap 3 § RF. Stadgandet omfattar nämligen inte föreskrifter om bidrag (se exempelvis G. Petren och H. Ragnemalm, Sveriges grundlagar, 1980, 12:e uppl, s. 173). Övergångsbestämmelsen står således inte i strid med lagformskravet utan grundar sig på regeringens restkompetens i 8 kap. 13 § 1 st. 2 p. RF. Där stipuleras att regeringen får besluta föreskrifter som inte enligt grundlag skall meddelas av riksdagen. Regeringens befogenhet att meddela föreskrifter avseende investeringsbidrag har således stöd i grundlag. Därmed är även kravet i 1 kap. 1 § 3 st. RF på att all maktutövning ytterst måste ha stöd i grundlag uppfyllt. - När det gäller 1 kap. 9 § RF riktar sig detta lagrum inte till regeringen som normgivare (se exempelvis a.a., s. 38). Övergångsbestämmelsen kan därför inte sägas stå i strid med detta stadgande. Enligt Boverkets uppfattning strider övergångsbestämmelsen inte heller mot någon annan bestämmelse i grundlagen. - Sammanfattningsvis skall punkten 3 i övergångsbestämmelserna till ändringsförordningen tillämpas i ärendet. Detta innebär att investeringsbidrag endast kan beviljas i den mån de nya bestämmelserna medger detta. Med hänsyn till att skattskyldighet till mervärdeskatt för projektet första gången inträtt före utgången av år 1990 och då föreningen inte har erlagt mervärdeskatt enligt mervärdeskattelagens lydelse efter utgången av år 1990 kan bidrag inte beviljas. Överklagandet skall således avslås. - Boverket avslår överklagandet. - Föreningen ansökte om rättsprövning alternativt resning i fråga om både Boverkets och Länsbostadsnämndens beslut. Till stöd för sin talan anförde föreningen i huvudsak följande. Föreningen ifrågasatte inte att Boverkets beslut bokstavligen följde punkten 3 i övergångsbestämmelserna till förordning (1993:1211) om ändring i förordningen (1992:991) om upphävande av förordningen (1991:1923) om statligt investeringsbidrag för ny- och ombyggnad av bostäder. Då emellertid Boverket rätteligen haft att lagprövningsvis åsidosätta nämnda bestämmelse gjorde föreningen gällande att den rättstillämpning som låg till grund för Boverkets beslut stod i uppenbar strid med lag. - Länsbostadsnämndens avslagsbeslut var felaktiga enligt den förordning som gällde vid dess handläggning av bidragsärendet. Besluten saknade varje stöd i den förordning som myndigheten rätteligen skulle ha tillämpat. - Enligt föreningens tolkning med hänsyn tagen till såväl intentionerna bakom lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut som art. 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna fick Boverkets och Länsbostadsnämndens beslut anses falla inom 1 § av nämnda lag. Föreningen ansåg således att saken rörde ett ämne som var att hänföra till området för 8 kap. 3 § regeringsformen (RF). Särskilt borde beaktas att bidraget var kopplat till en "motprestation", nämligen byggande av bostäder. - Föreningen gjorde vidare gällande att punkten 3 i övergångsbestämmelserna till förordningen (1993:1211) jämte beslut på grund därav innefattades i begreppet "ingrepp i enskilds ekonomiska förhållanden". Ifrågavarande bestämmelse innehöll direktiv av processuell karaktär, nämligen hur prövningen skulle ske. Denna typ av norm kunde utfärdas endast i form av lag. -Regeringsrätten (1995-01-19, Björne, Berglöf, Werner, Lindstam, Lavin): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Förordningen (1993:1211) om ändring i förordningen (1992:991) om upphävande av förordningen (1991:1923) om statligt investeringsbidrag för ny- och ombyggnad av bostäder trädde i kraft den 3 december 1993. Genom förordningen infördes åter den uttryckliga regeln att en förutsättning för bidrag var att mervärdeskatt skulle tas ut enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt i dess lydelse efter utgången av år 1990, vilken regel tidigare funnits i förordningen (1990: 1369) om statligt investeringsbidrag för ny- och ombyggnad av bostäder. I punkten 3 av övergångsbestämmelserna till förordningen (1993:1211) föreskrevs att om Länsbostadsnämnden prövat bidragsärendet när förordningen trädde i kraft bidrag eller ett högre bidrag senare fick medges endast i den mån de nya bestämmelserna, om de hade tillämpats i ärendet, skulle ha inneburit att ett bidrag eller högre bidrag hade beviljats. - Enligt 1 § första stycket lagen om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut gäller som villkor för att rättsprövning skall ske bl.a. att ärendet rör något förhållande som avses i 8 kap. 2 eller 3 § RF. Investeringsbidraget enligt förordningen utgör en viss kompensation för erlagd mervärdeskatt och utgår för att underlätta och stimulera byggandet i landet och kan därför inte anses utgöra en ersättning för en viss utförd prestation. Bidraget är av gynnande karaktär och är således inte av det slag att ett ärende om dess utgivande kan anses angå förhållanden som avses i 8 kap. 3 § RF. Bidraget behåller sin gynnande karaktär även om det skulle förändras i försämrande riktning och denna karaktär påverkas inte heller av att de nya reglerna träder i kraft under tid då en viss enskilds rätt till bidrag är under myndighets prövning. Enligt föreningens mening skulle vidare ett "ingrepp" ha skett i föreningens ekonomi bestående i att tillämpliga föreskrifter använts felaktigt med den följd att föreningen inte erhållit det sökta bidraget. Emellertid gäller att ett ärende, så länge det gäller frågan om en enskild har rätt till en förstärkning av sin ekonomi, inte kan anses röra "ett ingrepp i enskilds ekonomiska förhållanden". - Mot bakgrund av det ovan anförda finner Regeringsrätten att ärendet hos Boverket inte rört sådant förhållande som avses i 8 kap. 3 § RF. Inte heller är fråga om sådant förhållande som avses i 8 kap. 2 § RF. Rättsprövning kan därför inte ske. - Föreningen har inte visat att skäl för resning föreligger. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar ansökningen om rättsprövning och avslår ansökningen om resning. (fd II 1994-11-30, Grip). Anm.: Samma dag prövades med samma utgång ansökningar från sex andra bostadsrättsföreningar om rättsprövning alternativt resning avseende beslut av Boverket i fråga om investeringsbidrag.

*REGI

*INST