RÅ 1995 not 177

Not 177. Ansökan av Suleyman I. om resning i ärende om återkallelse av permanent uppehållstillstånd. - Statens invandrarverk beslutade den 17 december 1993 att med stöd av 2 kap. 12 § utlänningslagen (1989:529) återkalla ett för Suleyman I. tidigare beviljat permanent uppehållstillstånd. I beslut den 13 december 1994 avslog Invandrarverket en ansökan av Suleyman I. om nytt uppehållstillstånd m.m. I beslut den 27 april 1995 avslog Utlänningsnämnden Suleyman I:s överklagande av beslutet den 13 december 1994. - Suleyman I. yrkade att Regeringsrätten skulle bevilja resning i det genom Invandrarverkets beslut den 17 december 1993 avgjorda ärendet och återförvisa det dit för förnyad handläggning. Han yrkade också att Regeringsrätten skulle bevilja honom allmän rättshjälp i resningsmålet. - Till stöd för ansökningen anförde Suleyman I. i huvudsak följande. Enligt en den 17 november 1993 av Polismyndigheten i Malmö upprättad promemoria skulle han ha utvandrat till Turkiet i början av maj månad 1993. Det påstods där att han haft för avsikt att flytta tillbaka till Turkiet, vilket grundade sig på att han till invandrarförvaltningen skulle ha uppgivit detta. Promemorian innehöll även andra uppgifter som angavs tyda på att han utvandrat till Turkiet. Han hade varken delgivits denna promemoria eller Invandrarverkets beslut den 17 december 1993. Orsaken till att han begav sig till Turkiet våren 1993 var att hans far blivit sjuk och att han som äldste son känt sig tvingad att hjälpa fadern i dennes rörelse. Han återvände till Sverige den 4 november 1993. Detta framgick av stämpel i hans pass. Enligt en uppgift i samband med inresan den 13 oktober 1994 reste han ut ur Sverige den 11 januari 1994. Enligt hans egen uppgift reste han ut den 21 eller 22 december 1993. Han befann sig således vid beslutstillfället den 17 december 1993 i Sverige. I 11 kap. 2 § utlänningslagen, som hänvisar till bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen (1986:223), stadgas om rätt för part att få del av uppgifter i ärenden om bl.a. återkallelse av permanent uppehållstillstånd. Sådan rätt gäller endast när utlänningen är bosatt eller annars vistas i Sverige. Det kunde konstateras att han varit bosatt i Sverige alltsedan den 2 februari 1990 och vistades i Sverige såväl när promemorian upprättades den 17 november 1993 som när Invandrarverket tog sitt beslut om återkallelse den 17 december 1993. Han hade sålunda haft rätt att få ta del av de uppgifter som tillförts hans ärende och få tillfälle att yttra sig innan ärendet avgjordes. De svenska myndigheterna syntes oriktigt ha utgått från att han inte vistades i Sverige. -Regeringsrätten (1995-05-19, Wahlgren, Berglöf, Swartling): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 11 kap. 2 § utlänningslagen framgår - såvitt nu är i fråga - att bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen om rätt för part att få del av uppgifter tillämpas i ärenden om återkallelse av permanent uppehållstillstånd endast när utlänningen är bosatt eller annars vistas här. - Handlingarna i målet ger inte stöd för annan bedömning än att de i återkallelseärendet föreliggande uppgifterna om Suleyman I:s bosättnings- och vistelseförhållanden varit undantagna från kommunikationskravet i 17 § förvaltningslagen. Med hänsyn härtill finner Regeringsrätten inte att det föreligger sådana synnerliga skäl att pröva saken på nytt som enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) fordras för resning. - Skäl att bevilja Suleyman I. allmän rättshjälp i resningsmålet föreligger inte. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningarna om resning och allmän rättshjälp. (fd I 1995-05-10, Hartzell)

*REGI

*INST