RÅ 1995 not 181

Not 181. Ansökan av Richard H. om rättsprövning av beslut att vägra bygglov. -Byggnadsnämnden i Kalmar kommun (1993-06-17) avslog en ansökan av Richard H. om bygglov avseende nybyggnad av ett fritidshus på fastigheten Slakmöre 4:5. Nämnden hänvisade därvid till 3 kap. 4 § lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) och 2 kap. 2 § plan- och bygglagen (1987:10, PBL). - Richard H. överklagade nämndens beslut. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. I juni 1991 ansökte han om förhandsbesked för uppförande av ett fritidshus på fastigheten. Efter skriftväxling med byggnadsnämnden uppmanades han den 19 december 1991 av nämnden att söka strandskyddsdispens hos länsstyrelsen. Detta beslut kunde inte tolkas på annat sätt än att byggnadsnämnden i princip inte hade något att erinra mot att fastigheten bebyggdes under villkor att strandskyddsdispens kunde beviljas. Ett sådant positivt förhandsbesked var enligt 8 kap. 34 § PBL absolut bindande för byggnadsnämnden inom en tidsrymd av två år. Strandskyddsdispens beviljades den 20 januari 1993. Dispensbeslutet hade vunnit laga kraft. Några tekniska hinder för byggnadsprojektets genomförande förelåg inte. - Länsstyrelsen i Kalmar län (1993-08-26) biföll överklagandet och återförvisade ärendet till byggnadsnämnden med följande motivering: Länsstyrelsen prövar i ärendet endast den sakfråga som - såvitt det kan utläsas av byggnadsnämndens protokoll - varit skäl till avslagsbeslutet. - Byggnadsnämnden har den 19 december 1991 beslutat återremittera då aktuell ansökan om förhandsbesked för nybyggnad av fritidshus på fastigheten till stadsarkitektkontoret och uppmanat Richard H. att ansöka om strandsskyddsdispens hos länsstyrelsen. Enligt länsstyrelsens mening framgår det klart av beslutet att detta är att betrakta som ett bordläggningsbeslut under pågående handläggning. Ärendet har före nämnda datum heller inte handlagts på ett sådant sätt att de formella förutsättningarna för att besluta om bindande förhandsbesked enligt 8 kap. 34 § PBL förelåg vid denna tidpunkt. - Fastigheten Slakmöre 4:5 ligger inom strandskyddat område. Detaljplan och områdesbestämmelser saknas. - Av 3 kap. 1 § NRL framgår att de områden som anges i 2-6 §§, med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns i områdena, i sin helhet är av riksintresse. Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd i dessa områden endast om hinder inte möter enligt 2-6 §§ och om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden. - Enligt bestämmelserna i 3 kap. 4 § NRL får inom bl.a. kustområdet och skärgården från Brofjorden till Simpevarp fritidsbebyggelse komma till stånd endast i form av kompletteringar till befintlig bebyggelse. Om det finns särskilda skäl får dock annan fritidshusbebyggelse komma till stånd, företrädesvis sådan som tillgodoser det rörliga friluftslivets behov eller avser enkla fritidshus i närheten av de stora tätortsregionerna. - Länsstyrelsen avslog i beslut den 8 april 1992 Richard H:s ansökan om strandskyddsdispens för nybyggnad av ett fritidshus i ett läge ca 30 m från stranden. Richard H. överklagade länsstyrelsens beslut men återkallade sedermera sitt överklagande. - Länsstyrelsen har därefter i beslut den 20 januari 1993 meddelat Richard H. strandskyddsdipens för nu aktuellt byggnadsföretag. Som särskilda skäl anges i beslutet följande: "Det nu sökta läget ligger längre från stranden och avskiljs från fastighetens strandområde av en mindre väg och ett parkeringsområde som hör till småbåtshamnen i fastighetens sydöstra del. Åt nordost är tilltänkt tomtplats avskild från strandmiljön av terräng- och vegetationsförhållanden. Allmänhetens möjlighet att utnyttja strandskyddsområdet för bad och annat friluftsliv kommer inte ytterligare att påverkas." - Av 3 § naturvårdslagen framgår att länsstyrelsen i ärenden rörande ansökningar om strandskyddsdispens skall tillämpa NRL:s hushållningsbestämmelser. Av länsstyrelsens beslut i dispensärendet framgår dock inte uttryckligen att de särskilda hushållningsbestämmelserna i 3 kap. NRL har beaktats. Av handlingarna i ärendet framgår emellertid att länsstyrelsen vid beredningen av ärendet upptagit åtgärdens förenlighet med bestämmelserna i 3 kap. 4 § NRL till behandling. Inledningsvis har härvid bedömts att lokaliseringen i visst hänseende skulle strida mot NRL. Efter besök på platsen har dock vid den slutliga prövningen lokaliseringen bedömts vara förenlig med bestämmelserna i 3 kap. 4 §. Åtgärden har inte heller bedömts medföra sådan påtaglig skada för områdets natur- eller kulturvärden som sägs i 3 kap. 1 § NRL. - Länsstyrelsens beslut i strandskyddsärendet har vunnit laga kraft då det inte överklagats av statens naturvårdsverk eller Kalmar kommun. Byggnadsnämnden har som skäl för sitt avslag endast åberopat att åtgärden inte är förenlig med bestämmelserna i 3 kap. 4 § NRL. Som framgått ovan har länssstyrelsen i strandskyddsärendet gjort en annan bedömning. Vad bvggnadsnämnden anfört i det överklagade beslutet utgör därför enligt länsstyrelsens mening inte skäl för att vägra bygglov. Överklagandet skall därför bifallas. - Byggnadsnämnden överklagade länssstyrelsens beslut. - Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet, 1994-09-15): Regeringen finner att byggnadsnämndens beslut den 19 december 1991 inte kan anses utgöra ett sådant positivt förhandsbesked som är bindande för nämndens prövning i det aktuella ärendet. - Regeringen finner vidare att den av länsstyrelsen den 20 januari 1993 gjorda prövningen i strandskyddsärendet inte utgör hinder mot att frågan om byggnadsföretagets förenlighet med NRL prövas i bygglovsärendet. - Vid ärendets prövning i sak finner regeringen att byggnadsnämnden får anses ha haft fog för sitt beslut den 17 juni 1993 att vägra bygglov med hänvisning till att åtgärden inte står i överensstämmelse med de särskilda hushållningsbestämmelserna i 3 kap. 4 § NRL. Regeringen finner inte att vad som nu framkommit i ärendet ger anledning till annan bedömning. Byggnadsnämndens överklagande bör därför bifallas. - Regeringen upphäver, med bifall till överklagandet, länsstyrelsens beslut den 26 augusti 1993. - I sin ansökan om rättsprövning yrkade Richard H. att beslutet att vägra honom bygglov skulle upphävas. Han anförde till stöd för sin talan bl.a. följande. Han hade uppmanats av byggnadsnämnden att söka strandskyddsdispens och länsstyrelsen hade den 20 januari 1993 medgett honom sådan dispens. Beslutet hade vunnit laga kraft. Regeringen hade satt sig över en lagakraftvunnen bedömning enligt 3 kap. 4 § NRL. Han hade försatts i en situation där han vägrats bygglov på grund av nämnda lagrum samtidigt som han hade tillstånd att bygga enligt samma lagrum. - Regeringsrätten (1995-05-23, Berglöf, Werner, Swartling, Lavin): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten skall pröva om ett regeringsavgörande i ett förvaltningsärende strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. - Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Det område inom vilket Richard H. önskar uppföra sin fritidsfastighet omfattas av bestämmelserna i 3 kap. 4 § NRL. Regeringen har vid sin prövning av bygglovsärendet funnit att uppförandet av ett fritidshus skulle strida mot de nämnda bestämmelserna i NRL och att bygglov därför skall vägras. Länsstyrelsens lagakraftvunna avgörande i strandskyddsärendet utgör inte hinder för en tillämpning av bestämmelserna i NRL vid prövning av ansökningen om bygglov. Mot bakgrund härav kan sökanden inte anses ha visat att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som myndigheterna har i bygglovsärenden eller att det vid handläggningen har förekommit något fel. Regeringsbeslutet i ärendet strider därför inte på sätt som sökanden påstått mot någon rättsregel. Inte heller i övrigt framgår klart av omständigheterna i ärendet att regeringens beslut strider mot någon rättsregel. Beslutet skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 1995-05-03, Olsson)

*REGI

*INST