RÅ 1995 not 234
Viss del av ansökningen överlämnad till kammarrätt) / Avslag (viss del av ansökningen överlämnad till kammarrätt) / Allmän rättshjälp i resningsärende ang. uppehållstillstånd m.m. (avslag) / Viss del av resningsansökan avseende uppehållstillstånd m.m. överlämnad till kammarrätt (37 b § förvaltningsprocesslagen och 2 och 8 §§ lagen om allmänna förvaltningsdomstolar)
Not 234. Ansökan av Omid S. om resning i ärenden ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens Invandrarverk beslutade den 8 januari 1991 att avslå en ansökan från Omid S. om uppehållstillstånd m.m. samt att avvisa honom enligt 4 kap. 1 § första stycket 2 utlänningslagen (1989:529) med förbud att före den 1 februari 1993 återvända till Sverige utan tillstånd av verket. I beslut den 20 juni 1991 avslog Regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet) Omid S:s överklagande av Invandrarverkets beslut. - I beslut den 12 juli 1991 och den 13 september 1991 avslog Invandrarverket nya ansökningar enligt 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen från Omid S. om uppehållstillstånd. Invandrarverket beviljade den 29 juni 1993 Omid S. permanent uppehållstillstånd i Sverige under identiteten Ali Muhamed A. men återkallade den 27 oktober 1994 detta uppehållstillstånd. Utlänningsnämnden avslog i beslut den 9 januari 1995 och den 13 mars nya ansökningar enligt 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen från Omid S. om uppehållstillstånd. - I ansökningen yrkade Omid S. i första hand att Regeringsrätten skulle bevilja resning i det av regeringen den 20 juni 1991 avgjorda ärendet. Han yrkade i andra hand resning i det av Invandrarverket den 27 oktober 1994 avgjorda ärendet och i tredje hand resning i det av Utlänningsnämnden den 13 mars 1995 avgjorda ärendet. Han yrkade också att vidare verkställighetsåtgärder skall inställas samt att allmän rättshjälp skall beviljas honom i resningsmålet. - Till stöd för förstahandsyrkandet anförde Omid S. bl.a. följande. Han var av feyle- kurdiskt ursprung. Tillsammans med sin bror hade han den 11 oktober 1989 rest in i landet. Här hade vid den tidpunkten funnits en syster, en bror, tre mostrar, tre morbröder och en mormor, samtliga med permanent uppehållstillstånd. Bröderna hade ansökt om asyl och anfört skäl mot att återvända till hemlandet Iran. De hade erhållit rättshjälp genom offentligt biträde. Trots att Omid S. inte hade haft någon legal vårdnadshavare i Sverige förordnades inte god man för honom. I prop. 1983/84:144 s. 127 och i förarbetena till 1989 års utlänningslagstiftning framhölls att myndigheterna skulle ta särskild hänsyn till barnens situation i asylärenden. I artiklarna 3, 6 och 12 i FN:s barnkonvention underströks barnets rätt i olika hänseenden, bl.a. rätten att höras i alla förfaranden som rörde barnet. Enligt Invandrarverkets föreskrifter för handläggning av asylärenden avseende barn skulle god man alltid förordnas för barn utan legal vårdnadshavare i Sverige. Förhör med barn skulle hållas av handläggare med specialkompetens, varvid offentligt biträde och god man skulle beredas tillfälle att närvara. Enligt samma föreskrifter skulle ärenden avseende barn handläggas skyndsamt. Invandrarverket hade grovt åsidosatt gällande bestämmelser genom att inte förordna god man åt Omid S. och genom att överskrida den tillåtna handläggningstiden. -Regeringsrätten (1995-06-15, Björne, Dahlman, Werner, von Bahr, Swartling): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 2 § jämförd med 8 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, i lagens lydelse fr.o.m. den 1 april 1995 (SFS 1995:21), följer att Regeringsrätten är behörig att pröva endast det i första hand framställda yrkandet. Beträffande detta gör Regeringsrätten följande bedömning. - Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291), i lagens lydelse fr.o.m. den 1 apri1 1995 (SFS 1995:22), får resning beviljas i mål eller ärende, om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. - Av handlingarna framgår att Omid S. i juni 1990 beviljades rättshjälp genom offentligt biträde i det ärende som slutligt avgjordes av regeringen den 20 juni 1991. Med hänsyn härtill och till omständigheterna i övrigt kan det förhållandet att god man inte hade förordnats för honom inte anses föranleda att det föreligger sådana synnerliga skäl för en ny prövning som avses i 37 b § förvaltningsprocesslagen. Inte heller övriga av Omid S. åberopade omständigheter innefattar sådana synnerliga skäl. Förstahandsyrkandet kan alltså inte bifallas. - Vid denna bedömning aktualiseras frågan om prövning av de i andra och tredje hand framställda yrkandena. Enligt 8 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar skall denna prövning göras av kammarrätt. - Skäl att bevilja Omid S. allmän rättshjälp i målet hos Regeringsrätten föreligger inte. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen om resning i det av regeringen den 20 juni 1991 avgjorda ärendet samt ansökningen om allmän rättshjälp i målet hos Regeringsrätten. - Regeringsrätten överlämnar resningsansökningen i övrigt till Kammarrätten i Stockholm för vidare handläggning. (fd II 1995-06-08, Clementz)