RÅ 1995 not 249
Ansökan av Wejsel S., Ajkuna S. och deras tre barn om resning i ärende om resning i ärende om uppehållstillstånd m.m
Not 249. Ansökan av Wejsel S., Ajkuna S. och deras tre barn om resning i ärende om resning i ärende om uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 27 september 1993 att avslå ansökningar från sökandena om uppehållstillstånd m.m. samt avvisade dem enligt 4 kap. 1 § första stycket 2 utlänningslagen (1989:529) med förbud att inom viss tid återvända till Sverige utan tillstånd av verket. I beslut den 17 mars 1994 avslog Utlänningsnämnden sökandenas överklagande av verkets beslut. Med anledning av att sökandena därefter inkommit med ansökningar om uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen - s.k. nya ansökningar - beslutade Invandrarverket den 8 april 1994 och den 8 september 1994 att avslå de nya ansökningarna. Den 5 oktober 1994 beslutade verket att inte pröva en begäran från sökandena om omprövning av verkets beslut den 8 september 1994. Sedan sökandena överklagat beslutet av den 5 oktober 1994 till regeringen lämnade verket "enligt 25 § förvaltningslagen (1986:223)" handlingarna i ärendet till regeringen. Regeringen fann i beslut den 2 mars 1995 att sökandenas begäran om omprövning skulle förstås som en ny ansökan om uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen och överlämnade ärendet till Utlänningsnämnden för prövning. Utlänningsnämnden beslutade den 23 mars 1995 att avslå den nya ansökningen om uppehållstillstånd och att lämna en begäran om omprövning och självrättelse utan åtgärd. - Sökandena ansökte om resning i dels det av regeringen den 2 mars 1995 avgjorda ärendet, dels det av Utlänningsnämnden genom beslutet den 23 mars 1995 avgjorda ärendet. Sökandena yrkade även att vidare verkställighetsåtgärder skulle inhiberas. Till stöd för ansökningen anfördes i huvudsak följande. Det var i första hand regeringens formella hantering av ärendet som låg till grund för resningsansökningen. Det kunde ifrågasättas om inte regeringen hade haft att ta ställning till frågan om Invandrarverkets beslut att vägra omprövning överhuvudtaget hade kunnat överklagas och om så varit fallet antingen återförvisa ärendet till verket eller själv korrigera beslutet. Att förklara att överklagandet var något annat än det angavs vara torde i vart fall tangera vad som kunde ses som uppenbart oriktig tillämpning. Hade regeringen gjort en materiell prövning och tillämpat sin egen mildare praxis skulle sökandena med all sannolikhet ha fått uppehållstillstånd enligt förordningen (1994:189) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden. -Regeringsrätten (1995-06-27, Wahlgren, Dahlman, Swartling): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Statens invandrarverks beslut den 5 oktober 1994 att inte pröva sökandenas begäran om omprövning av verkets avslagsbeslut den 8 september 1994 har inte kunnat överklagas. Att regeringen i sitt beslut den 2 mars 1995 - i stället för att avvisa sökandenas överklagande av beslutet den 5 oktober 1994 - funnit att sökandenas begäran om omprövning skulle förstås som en ny ansökan om uppehållstillstånd och därför överlämnat ärendet till Utlänningsnämnden för prövning utgör inte skäl för resning. - Vad sökandena i övrigt anfört utgör ej heller skäl för resning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen. (fd I 1995-06-21, Grip)