RÅ 1995 not 33
Allmän rättshjälp i resningsärende ang. uppehållstillstånd m.m. (avslag)
Not 33. Ansökan av Sasa N. om resning i ett ärende ang. uppehållstillstånd m.m. - Statens invandrarverk beslutade den 12 juli 1990 att avslå en ansökan från Sasa N. om uppehållstillstånd m.m. och att avvisa honom enligt 4 kap. 1 § första stycket 2 utlänningslagen (1989:529) med förbud att återvända till Sverige före viss tidpunkt utan tillstånd av verket. Sedan Sasa N. överklagat verkets beslut avslog Utlänningsnämnden genom beslut den 7 oktober 1992 överklagandet. I sitt beslut fann nämnden att han inte var att betrakta som flykting enligt 3 kap. 2 § utlänningslagen och att det inte förelåg sådana omständigheter som avses i 3 kap. 1 § 3 samma lag. Utlänningsnämnden fann att Sasa N. i och för sig omfattades av förordningen (1991:1999) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden men, med beaktande av hans oklara identitet, att särskilda skäl förelåg att inte bevilja honom uppehållstillstånd enligt nämnda förordning. Inte heller i övrigt fann nämnden skäl att bevilja honom uppehållstillstånd. Invandrarverket beslutade den 25 november 1992 att avslå en förnyad ansökan från Sasa N. om uppehållstillstånd och om att inställa verkställigheten. Sedan han hade givit in ytterligare en förnyad ansökan beslutade verket den 26 april 1993 att tills vidare inställa verkställigheten på grund av de förhållanden som vid tillfället rådde i Zaire. Invandrarverket beslutade den 14 december 1993 att avslå den förnyade ansökningen och att upphäva beslutet om att inställa verkställigheten. Invandrarverket beslutade den 25 mars 1994 att avslå ytterligare en förnyad ansökan om uppehållstillstånd och om att inställa verkställigheten. Utlänningsnämnden beslutade den 7 oktober 1994 att avslå en förnyad ansökan från Sasa N. - I ansökningen yrkade Sasa N. att Regeringsrätten skulle bevilja resning i det av Utlänningsnämnden den 7 oktober 1992 avgjorda ärendet och förordna att vidare verkställighetsåtgärder inte fick ske. Han ansökte vidare om allmän rättshjälp i resningsmålet. - Till stöd för resningsansökningen anförde Sasa N. i huvudsak följande. Han hade numera, via Zaires ambassad i Madrid, erhållit ett zairiskt hemlandspass. Om detta pass hade förebringats för Utlänningsnämnden före dess beslut, hade ärendets utgång blivit en annan. Han hade med största säkerhet beviljats uppehållstillstånd enligt förordningen (1991:1999) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden. Han hade inte vid något tillfälle under handläggningens gång uppmanats att inkomma med handlingar till styrkande av identiteten eller fått veta att identitetsfrågan varit av avgörande betydelse. Identitetsfrågan hade särskilt stor betydelse efter att förordningen trätt i kraft. Enligt 4 § förvaltningslagen (1986:223) skulle varje myndighet lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rörde myndighetens verksamhetsområde. Utlänningsnämnden hade i sin handläggning inte uppfyllt dessa krav. Ett utvisningsbeslut var av ytterligt ingripande natur för den enskilde. Det var därför av synnerlig vikt att grundläggande rättssäkerhetskrav inte eftersattes vid den förvaltningsrättsliga prövningen. Det stred uppenbart mot dessa krav att till grund för ett avvisningsbeslut lägga en brist som den enskilde inte tidigare beretts tillfälle att avhjälpa. Grund för resning borde därför anses föreligga. - Som bevis åberopade Sasa N. kopior av intyg från en god vän, som hade besökt hans syster, och från professorn Bengt S. samt en kopia av en födelseattest, som var utfärdad av Zaires ambassad i Bonn, och sitt hemlandspass i original. -Regeringsrätten (1995-02-09, Björne, von Bahr, Lindstam): Regeringsrätten finner att det i sak inte har framkommit några avgörande nya omständigheter i resningsmålet. Inte heller har bestämmelserna i utlänningslagen eller i förordningen (1991:1999) om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden tillämpats på sådant sätt att det föreligger skäl för resning. - Skäl att bevilja Sasa N. allmän rättshjälp i resningsärendet föreligger inte. - Regeringsrätten avslår ansökningarna om resning och allmän rättshjälp. (fd II 1995-01-31, Karlsson)