RÅ 1995 not 35

Not 35. Överklagande av Gunilla P. ang. studiestöd. -Centrala studiestödsnämnden (1992-03-07) fastställde Gunilla P:s slutliga avgift för år 1990 till visst belopp. - Gunilla P. överklagade och anförde därvid i huvudsak följande. Hon hade begärt anstånd med den slutliga avgiften. Hon hade under 1990 såsom doktorand burit utbildningsbidrag till 80 procent kombinerat med 20 procent assistenttjänstgöring och undervisning. Utbildningsbidraget uppgick till 92 400 kr under det året. Hon hänvisade vidare till kammarrättens dom i ett annat studiemedelsmål, nr 2556-l99l. Om hennes talan inte kunde bifallas helt yrkade hon att resterande inbetalning av avgift samt tillägg skulle "annuleras". - Kammarrätten i Sundsvall (1992-09-09, Ekman, Pettersen, Larsson): Gunilla P:s talan får förstås så att hon i första hand yrkar hel nedsättning av den slutliga avgiften och i andra hand att den slutliga avgiften skall nedsättas delvis och tilläggsavgiften tas bort. - Utbildningsbidrag för doktorander utgör skattepliktig intäkt av tjänst och skall till följd därav ingå i den för Gunilla P. taxerade inkomsten, vilken av Centrala studiestödsnämnden lagts till grund för avgiftsunderlagets beräkning. På av Centrala studiestödsnämnden anförda skäl och då de omständigheter som Gunilla P. i övrigt anfört inte utgör sådana synnerliga skäl som kan medföra att den slutliga avgiften sätts ned helt eller delvis kan överklagandet i denna del inte bifallas. Tilläggsavgiften kan vid angivna förhållanden inte lagligen nedsättas. Gunilla P:s överklagande skall således inte heller bifallas i den delen. - Kammarrätten lämnar överklagandet utan bifall. - Gunilla P. fullföljde sin i kammarrätten förda talan. - Centrala studiestödsnämnden avstyrkte i yttrande bifall till överklagandet. - Regeringsrätten (1995-02-10, Tottie, Bouvin, Sjöberg, Swartling, Rundqvist): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 8 kap. 38 § första stycket studiestödslagen (1973:349) i dess lydelse före den 1 januari 1989 utgick preliminär avgift för ett avgiftsår med det belopp till vilket årsbeloppet för avgiftsåret beräknats för den återbetalningsskyldige. Från denna regel fanns vissa undantag. Enligt 8 kap. 39 § kunde befrielse medges helt eller delvis från preliminär avgift, om bättre överensstämmelse mellan den preliminära och motsvarande slutliga avgift därigenom kunde antas uppkomma. Slutlig avgift utgick enligt 8 kap. 42 § utan särskild prövning med det belopp till vilket årsbeloppet för avgiftsåret hade beräknats. Fråga om slutlig avgift prövades särskilt enligt 8 kap. 43 § bl.a. om den återbetalningsskyldige befriats helt eller delvis från den preliminära avgiften eller om han begärt sådan prövning före utgången av november månad tredje året efter avgiftsåret. - Enligt lagstiftning år 1988 (SFS 1988:877) genomgick studiestödssystemet en genomgripande förändring med verkan från den 1 januari 1989; bl.a. ändrades reglerna för återbetalning i 8 kap.studiestödslagen. De äldre reglerna skulle emellertid fortfarande gälla i fråga om studiestöd som avsåg tid före ikraftträdandet. En bestämmelse som innebar att årsbeloppet fick sättas ned om den återbetalningsskyldige uppbar utbildningsbidrag för doktorander infördes i det nya systemet. Genom lag (1990:209) om ändring i studiestödslagen kompletterades övergångsbestämmelserna till 1988 års lagstiftning med en ny punkt 2 e, enligt vilken regeringen eller den myndighet som regeringen bestämde fick ifråga om den som återbetalar studiestöd enligt äldre bestämmelser föreskriva att preliminär och slutlig avgift inte skall utgå eller skall sättas ned för avgiftsår, under vilket den återbetalningsskyldige studerar och uppbär bl.a. utbildningsbidrag för doktorander (prop. 1989/90:100 bil. 10 p. F 4 s. 311-312). Bestämmelsen trädde i kraft den 1 januari 1991. Enligt p. 7 i övergångsbestämmelserna till förordningen (1988:1381) om ändring i studiestödsförordningen (1973:418), som infördes genom SFS 1990:1113, bemyndigades Centrala studiestödsnämnden meddela föreskrifter om att preliminär och slutlig avgift inte skall utgå eller skall sättas ned i sådant fall som avses i ovannämnda punkt 2 e. Centrala studiestödsnämnden utfärdade härefter föreskrifter om nedsättning av årsbeloppet vid återbetalning av studiemedel, CSNFS 1990:21, i de fall som avses i den nämnda punkten 2 e. Föreskrifterna trädde i kraft den 1 januari 1991. Några övergångsbestämmelser utfärdades inte. - Centrala studiestödsnämnden har genom det överklagade beslutet den 7 mars 1992 särskilt prövat frågan om Gunilla P:s slutliga avgift för 1990 av det skälet att hon tidigare i beslut den 9 augusti 1990 erhöll viss nedsättning av sin preliminära avgift på grundval av då lämnade inkomstuppgifter. Frågan i målet är om nämnden i det överklagade beslutet borde ha tillämpat föreskrifterna i CSNFS 1990:21. - Av allmänna förvaltningsrättsliga grundsatser har ansetts följa att bestämmande för vilka förvaltningsrättsliga föreskrifter - avseende både förfarandet och prövningen i sak - som skall tillämpas i ett mål eller ärende som regel är vilka föreskrifter som är i kraft när prövningen sker. Det anförda har ansetts gälla även vid prövning av besvär över beslut som fattats före ikraftträdandet av de föreskrifter som gäller vid besvärsprövningen. Undantag från denna princip kan vara uttryckligen föreskrivna i övergångsbestämmelser eller följa av motivuttalanden eller andra omständigheter (se RÅ 1988 ref. 132). - Centrala studiestödsnämnden har i sitt yttrande anfört att nämnden tolkat föreskrifterna i CSNFS 1990:21 som tillämpliga enbart på ärenden som rört avgifter fr.o.m. avgiftsåret 1991, eftersom med en sådan tolkning alla som söker anstånd för ett visst avgiftsår blir behandlade enligt samma regler. Mot alternativet att använda föreskrifterna på alla ärenden som prövas efter den 1 januari 1991, oavsett vilket avgiftsår ärendet avsett, har nämnden invänt att detta skulle innebära att olika regler skulle gälla för samma avgiftsår, beroende på när prövningen sker, vilket kunde synas otillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt. - Det förhållandet, att ärenden avseende samma avgiftsår skulle komma att behandlas olika till följd av att en mellankommande författningsändring beaktades, är emellertid inte i sig något skäl mot att tillämpa de nya föreskrifterna på de äldre ärendena utan enbart en given konsekvens av den i RÅ 1988 ref. 132 angivna principen. Något övergångsstadgande, motivuttalande eller någon annan särskild omständighet som kan medföra att de nya föreskrifterna inte skulle tillämpas vid bestämmandet av Gunilla P:s slutliga avgift för 1990 har inte anförts. - Regeringsrätten finner således att Centrala studiestödsnämndens föreskrifter CSNFS 1990:21 skall tillämpas i målet. På grund härav bör frågan om nedsättning av avgiften återförvisas till Centrala studiestödsnämnden. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och Centrala studiestödsnämndens beslut samt visar målet åter till nämnden för ny behandling. (fd I 1995-01-10, Larsson)

*REGI

*INST