RÅ 1995 not 407

Not 407. Överklagande av Hans-Åke W. ang. livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. - Hans-Åke W. uppbar livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF. -Göteborgs allmänna försäkringskassa (1991-05-06) beslutade, efter omprövning enligt 4 kap. 12 § LAF, att med verkan fr.o.m. den 1 maj 1991 bestämma livränteunderlaget till 164 200 kr, inkomst efter arbetsskadan till 146 700 kr och livräntan till 18 500 kr per år. - I överklagande yrkade Hans-Åke W. i första hand att livränteunderlaget skulle beräknas till 183 685 kr och i andra hand att livränta skulle utgå med samma belopp som tidigare. - Kammarrätten i Göteborg (1993-05-26, Nordbeck, Edström och Larsson samt nämndemännen Lenberg och Pettersson): Enligt 4 kap. 5 § LAF i dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 1993 utgörs livränteunderlaget för den som är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, av hans sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. 2 § sistnämnda lag vid den tidpunkt från vilken livränta första gången skall utges eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans sjukpenninggrundande inkomst, om försäkringskassan känt till samtliga förhållanden. Av förarbetena till detta lagrum framgår att när livränta beviljas för förfluten tid skall livränteunderlaget bestämmas med utgångspunkt i den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst, eller verkliga högre inkomst om denna kan fastställas, vid livräntans begynnelsetidpunkt. Denna tidpunkt är således avgörande för livräntans storlek och det då fastställda livränteunderlaget kommer att gälla för den framtida livräntan. Även om livräntan tidsbegränsas och en ny livränteperiod senare börjar löpa skall den senare livräntan grundas på samma livränteunderlag som den tidigare (prop 1992/93:30 s. 31 och 38). - Ett beslut om livränta skall enligt 4 kap. 12 § LAF i dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 1993 omprövas om ändring av betydelse har skett i förhållanden som var avgörande för beslutet. Vid sådan omprövning får livränteunderlaget ändras endast om ett löneavtal träffats efter beslutet och avtalet omfattar den tidpunkt från vilken livräntan första gången utgetts samt omprövning begärs inom två år från det beslutet meddelades. Vid omprövningen får livränteunderlaget inte sänkas. - Några övergångsbestämmelser för tillämpningen av 4 kap. 5 och 12 §§ LAF har inte fastställts. Till följd härav skall kammarrätten vid prövning i förevarande mål tillämpa lagrummen i deras lydelse fr.o.m. den 1 januari 1993 (jfr försäkringsöverdomstolens dom den 13 april 1993, mål nr 1946/90). - Av utredningen i målet framgår att försäkringskassan genom beslut den 12 juli 1983 beviljade Hans-Åke W. livränta grundad på ett livränteunderlag på 98 900 kr. I det nu överklagade beslutet har detta belopp med utgångspunkt i basbeloppsförändringarna "räknats upp" till 164 258 kr. Med hänsyn till den innebörd som 4 kap. 5 och 12 §§ LAF numera har saknas förutsättningar att bestämma livränteunderlaget i försäkringskassans nu överklagade beslut till ett högre belopp än 164 200 kr. - Av handlingarna framgår vidare att när försäkringskassan år 1983 fattade beslutet om livränta, utgick försäkringskassan från att Hans-Åke W:s inkomst efter skadan uppgick till 72 000 kr per år. Livräntan bestämdes följaktligen till 26 900 kr. Den 19 december 1983 bytte Hans-Åke W. arbete och på den nya arbetsplatsen var hans lön i december 1983 86 785 kr per år. Någon "justering" av livräntan på 26 900 kr gjordes emellertid inte av försäkringskassan. Genom det nu överklagade beslutet har försäkringskassan enligt uppgifter från Hans-Åke W:s arbetsgivare beräknat inkomsten i arbetet efter skadan till 146 700 kr. - Enligt kammarrättens mening innebar den inkomstökning som Hans-Åke W. erhöll genom övergången till ett annat arbete i december 1983 en sådan ändring av betydelse som medförde att det fanns fog för omprövning av det i juli 1983 meddelade beslutet om livränta. Den inkomstförlust eller "nya" livränta som försäkringskassan beräknat i det nu överklagade beslutet framstår inte som för låg. Inte heller i detta avseende finns det därför grund för ändring av det överklagade beslutet. - Kammarrätten avslår överklagandet. - Hans-Åke W. fullföljde sin talan. - Riksförsäkringsverket tillstyrkte bifall såtillvida att livränteunderlaget fastställdes till 170 150 kr för beräkning av livräntan fr.o.m. den 1 maj 1991. - Regeringsrätten (1995-12-22, Brink, Berglöf, Swartling, Baekkevold): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Hans-Åke W. drabbades i maj 1979 av en arbetsskada (s.k. färdolycksfall). Försäkringskassan beviljade honom den 12 juli 1983 livränta fr.o.m. den 10 januari samma år enligt LAF. Livränteunderlaget beräknades därvid till 98 963 kr och inkomsten efter skadan till 72 064 kr. I enlighet härmed bestämdes livräntan till 26 900 kr per år. - Hos försäkringskassan aktualiserades under hösten 1990 frågan om omprövning av livräntan enligt 4 kap. 12 § LAF. I ärendet förelåg uppgift att Hans-Åke W. redan i december 1983 hade bytt anställning och att hans begynnelselön i den nya anställningen hade uppgått till 86 785 kr, dvs. drygt 14 000 kr mer än den beräknade inkomst efter skadan som hade legat till grund för livränteberäkningen. I beslut den 6 maj 1991 nedsatte kassan livräntan till 18 500 kr per år fr.o.m. den 1 maj 1991. Därvid hade livränteunderlaget beräknats till 164 200 kr, vilket motsvarade det år 1983 beräknade underlaget efter uppräkning med hänsyn till förändringen av basbeloppet. Vidare hade inkomsten efter skada, på grundval av uppgifter i mars 1991 från Hans-Åke W:s arbetsgivare, beräknats till 146 790 kr. Hans-Åke W. överklagade kassans beslut med yrkande att livränteunderlaget skulle bestämmas till 183 685 kr. Sedermera begärde han också ändring av beslutet enligt 20 kap. 10 a § AFL. Kassan beslöt den 9 januari 1992 att inte ändra det senast fastställda livränteunderlaget enligt sistnämnda paragraf. I sin dom den 26 maj 1993 avslog Kammarrätten i Göteborg överklagandet av kassans beslut den 6 maj 1991. Sedan Hans-Åke W. fullföljt sin talan beviljade Försäkringsöverdomstolen den 1 december 1994 prövningstillstånd. Målet har den 1 juli 1995 överlämnats till Regeringsrätten med stöd av punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1993:574) om upphävande av lagen (1978:28) om Försäkringsöverdomstolen. - Beträffande omprövningen av Hans-Åke W:s livränta bör även följande anmärkas. Kammarrätten grundade sitt avgörande i domen den 26 maj 1993 på de nya bestämmelser om livränteunderlag som hade införts i 4 kap. 5 och 12 §§ LAF och trätt i kraft den 1 januari 1993 (SFS 1992:1698). Genom senare lagstiftning (SFS 1993:331) fick nämnda paragrafer, med verkan fr.o.m. den 1 juni 1993, åter den lydelse som de hade haft före den 1 januari 1993. Enligt en övergångsbestämmelse hade en försäkrad, som fått sitt livränteunderlag fastställt med tillämpning av de under tiden den 1 januari-den 31 maj 1993 gällande bestämmelserna, rätt att efter ansökan hos allmän försäkringskassa få sin livränta omprövad enligt de nya (återinförda) bestämmelserna. Med hänvisning till denna övergångsbestämmelse ansökte Hans-Åke W. i juni 1993 hos försäkringskassan om att kassan, med ändring av sitt beslut den 6 maj 1991, skulle bestämma livränteunderlaget till 183 685 kr. Försäkringskassan avslog den 23 mars 1994 denna ansökan men Länsrätten i Göteborgs och Bohus län biföll i dom den 7 november 1994 (mål nr Ö 2596-94) på så sätt Hans-Åke W:s överklagande av kassans beslut att livränteunderlaget bestämdes till 170 900 kr. Hans-Åke W. yrkade hos Kammarrätten i Göteborg fullt bifall till sin hos länsrätten förda talan men kammarrätten ändrade enligt dom den 28 april 1995 (mål nr 8298-1994) inte länsrättens dom. Kammarrättens dom vann laga kraft. - Av redogörelsen framgår att försäkringskassans beslut den 6 maj 1991 har kommit att överprövas i två skilda förfaranden. Det ena har lett till att prövningstillstånd beviljats med anledning av Hans-Åke W:s överklagande av kammarrättens dom den 26 maj 1993, i vilken kassans beslut lämnats utan ändring. Det andra har lett till kammarrättens lagakraftvunna dom den 28 april 1995, genom vilken länsrättens beslut att höja det av kassan beräknade livränteunderlaget fastställts. - Det sagda aktualiserar en processuell fråga, nämligen vilken betydelse de avgöranden som träffats i det senare förfarandet bör få för Regeringsrättens prövning av nu förevarande mål. I sak gäller målet dels frågan om det föreligger förutsättningar för omprövning av livräntan enligt 4 kap. 12 § LAF, dels frågan om storleken av den livränta som i så fall skall utgå fr.o.m. den 1 maj 1991. - Den processuella frågan. - I den nyss nämnda övergångsbestämmelsen (SFS 1993:331) föreskrevs att den som fått sitt livränteunderlag fastställt med tillämpning av de under våren 1993 gällande bestämmelserna hade rätt att efter ansökan hos försäkringskassan få sin livränta omprövad enligt de nya (återinförda) bestämmelserna. Några ytterligare villkor för omprövning angavs inte. Det får emellertid förutsättas att möjligheten till omprövning var avsedd att stå öppen endast i sådana fall där den föregående prövningen hade vunnit laga kraft och det således inte längre var möjligt att inom ramen för det ordinarie förfarandet få till stånd en prövning enligt de återinförda bestämmelserna. När Hans-Åke W. gjorde sin ansökan om omprövning enligt övergångsbestämmelsen, var frågan om prövningstillstånd med anledning av hans överklagande av kammarrättens dom den 26 maj 1993 ännu inte avgjord av Försäkringsöverdomstolen. Med hänsyn härtill och eftersom prövningstillstånd sedermera beviljades, borde ansökningen inte ha föranlett någon omprövning. Kassans beslut den 23 mars 1994, länsrättens dom den 7 november 1994 och kammarrättens dom den 28 april 1995 bör därför upphävas. Avgörandena bör dock med hänsyn till omständigheterna tillmätas betydelse för processramen i förevarande mål på så sätt att livränteunderlaget inte bestäms till lägre belopp än det som länsrätten beräknat eller 170 900 kr. - Sakfrågorna. - Till en början kan noteras att den år 1983 fastställda livräntans årsbelopp på grund av basbeloppsanknytningen utgjorde ca 44 600 kr vid omprövningstillfället i maj 1991. - Som förutsättning för omprövning enligt 4 kap. 12 § LAF av ett beslut om livränta gäller att en ändring av betydelse skall ha skett i de förhållanden som var avgörande för beslutet. Den omständigheten att löneutvecklingen sker i annan takt än förändringen av basbeloppet och att den inkomst som den skadade kan uppnå efter skadan av den anledningen förändras i annan takt än den inkomst som har lagts till grund för livräntan, utgör inte grund för omprövning (prop. 1975/76:197 s. 100). En inkomständring som beror på att den skadade bytt arbete kan däremot vara en sådan grund. Enligt uttalanden i förarbetena till LAF (a. prop. s. 75) bör som riktpunkt gälla att en omprövning skall ske när inkomständringen uppgår till minst 1/20 av den årliga inkomst av förvärvsarbete som den skadade skulle ha uppnått som frisk (den s.k. omprövningsspärren). Uttalandena har följts i praxis. Försäkringsöverdomstolen synes ha utgått från att såväl omprövningsspärren som ändringen av den skadades inkomst efter skadan skall beräknas på grundval av de faktiska inkomstförhållandena vid omprövningstillfället, bestämda med beaktande av de normala löneförändringar som skett efter den tidpunkt då livräntan fastställdes (se bl.a. FÖD:s dom 1986-12-22 i mål nr 1646/83). Det har ibland satts i fråga om inte beräkningen i stället - inte minst av praktiska skäl - skulle kunna baseras på bl.a. en basbeloppsuppräkning av det livränteunderlag och den inkomst efter skadan som legat till grund för beslutet om livränta (se t.ex. en av de skiljaktiga meningarna i FÖD:s nämnda dom). - I nu förevarande mål kan konstateras att inkomständringen beror på ett arbetsbyte och att den väsentligt överstiger omprövningsspärren oavsett om beräkningen grundas på en basbeloppsuppräkning eller på någon av de uppgifter om faktiska inkomstförhållanden vid omprövningstillfället som förekommit i målet. Förutsättningar för en omprövning enligt 4 kap. 12 § LAF får följaktligen anses föreligga. - Det är ostridigt i målet att Hans-Åke W:s inkomst vid omprövningstillfället i den anställning som han tillträdde i december 1983 skall uppskattas till 146 790 kr. Vad beträffar livränteunderlaget har Riksförsäkringsverket godtagit att den uppgift som Hans-Åke W:s fackförbund lämnat om genomsnittlig timlön för arbete motsvarande det som han hade före skadan - 80,44 kr - läggs till grund för beräkningen. Regeringsrätten finner inte skäl för annan bedömning. Hänsyn bör dock också tas till fackförbundets uppgift att Hans-Åke W:s timlön låg 6 kr över genomsnittet. På grund härav kan hans timlön beräknas till 86,44 kr, hans månadsinkomst till (1/12 x 86,44 x 40 x 52 =) 14 983 kr och hans årsinkomst till (14 983 x 12,20 =) 182 792 kr. Livräntan, som enligt det förut sagda utgjorde ca 44 600 kr vid omprövningstillfället i maj 1991, skall således bestämmas till (182 700 - 146 790 =) 35 910 kr fr.o.m. den 1 maj 1991 (beträffande avrundning m.m. jfr FÖD 1993:18). - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver försäkringskassans beslut den 23 mars 1994, länsrättens dom den 7 november 1994 i mål nr Ö 2596-94 och kammarrättens dom den 28 april 1995 i mål nr 8298-1994. - Med ändring av kammarrättens dom den 26 maj 1993 i mål nr 11022-1992 förklarar Regeringsrätten att Hans-Åke W:s livränta fr.o.m. den 1 maj 1991 skall utgöra 35 910 kr per år. Handlingarna i målet överlämnas till försäkringskassan för vidare handläggning. (fd III 1995-11-16, Källman)

*REGI

*INST