RÅ 1995 not 410
Ansökan av Pär J. om rättsprövning av beslut ang. strandskyddsdispens
Not 410. Ansökan av Pär J. om rättsprövning av beslut ang. strandskyddsdispens. - För fastigheten Självik 1:21 i Värmdö kommun gällde strandskydd intill 100 meter från strand, varför förbud mot uppförande av ny byggnad m.m. rådde enligt 16 § naturvårdslagen (1964:822). Pär J., som var ägare till en angränsande fastighet, ansökte om bygglov och dispens från strandskyddsbestämmelserna för nybyggnad av en sjöbod med en byggnadsyta av 9,9 kvm. Sjöboden skulle i enlighet med ett servitutsavtal placeras på Självik 1:21 vid stranden och intill en mindre brygga. - Byggnadsnämnden i Värmdö kommun beslutade enligt protokoll den 9 juni 1992 att avstyrka undantag från strandskyddsbestämmelserna och överlämnade ärendet till länsstyrelsen för beslut samt meddelade att bygglov inte kunde påräknas. I beslut den 25 september 1992 avslog Länsstyrelsen i Stockholms län ansökningen om dispens. Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet) avslog i beslut den 20 januari 1994 Pär J:s överklagande. - Pär J. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och anförde bl. a. följande. Huvudbyggnaden på hans fastighet uppfördes år 1979 med strandskyddsdispens. Från år 1986 hade ytterligare tre fastigheter bebyggts i området. Om man velat freda området hade inte denna bebyggelse tillåtits. I praktiken utnyttjades området inte alls för det rörliga friluftslivet. På stranden fanns diverse båtplatser, bryggor, upplag m.m. av vilka han svarade bara för en liten del. Stranden var otillgänglig. Någon båtburen turism vågade sig inte dit eftersom sjöbotten var mycket stenig. I angränsande områden till Självik hade bebyggelse tillåtits innanför strandskyddat område. Byggnadsnämnden hade vid ett tidigare tillfälle medgett tillstånd på en ritning, men ej i beslutstexten. Enligt förvaltningslagen fick nämnden inte ändra beslutet till hans nackdel. - Regeringsrätten höll muntlig förhandling. Vid Regeringsrättens överläggning till dom uppkom först frågan om det i målet krävdes ytterligare utredning i form av yttrande från regeringen över ansökningen. - RegeringsrådetPalm anförde: Vid den muntliga förhandlingen har från Statens naturvårdsverks sida anförts att verket inte är beslutsmyndighet i mål om strandskyddsdispenser men att verket har möjlighet att överklaga sådana ärenden. Enligt de principer som tillämpas av Naturvårdsverket görs det skillnad mellan åretruntboende och fritidsboende när det gäller strandskyddsdispenser. Det har vidare från Naturvårdsverket anförts att denna praxis, som tillämpas av Naturvårdsverket och som saknar direkt stöd i lagen, följs av regeringen. Från Naturvårdsverket har också angetts att det är av betydelse vid dispensprövningen om en fastighet arrenderas eller om den innehas med äganderätt. Pär J. har hävdat att ordentliga principer saknas för tillämpningen av dispensregeln i 16 a § naturvårdslagen och att bestämmelsens "'särskilda skäl" inte tillämpas likformigt och rättvist. Han har vidare efterlyst ytterligare uppgift om rådande tillämpningspraxis. Mot bakgrund av vad som förekommit anser jag att regeringen bör avge yttrande i målet. Av yttrandet skall framgå efter vilka principer bestämmelsen i 16 a § naturvårdslagen har tillämpats i målet. - Regeringsrättens övriga ledamöter, regeringsråden Brink, Berglöf, Swartling och Baekkevold ansåg att det inte behövdes något yttrande av regeringen. - Regeringsrätten (1995-12-22, Brink, Berglöf, Swartling, Baekkevold) beslutade dom enligt följande: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten skall pröva om ett regeringsavgörande i ett förvaltningsärende strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövning innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - I förevarande fall har Pär J. hävdat att regeringen gjort fel genom att inte bevilja honom dispens från strandskyddsbestämmelserna i 16 § naturvårdslagen. Dispens kan enligt 16 a § samma lag medges när särskilda skäl föreligger. Enligt förarbetena till lagstiftningen bör dispensmöjligheten tillämpas restriktivt (prop. 1974:166 s. 97). Vad som skall anses utgöra särskilda skäl anges inte närmare i förarbetena. - Dispensregeln får mot angivna bakgrund anses ge de tillämpande myndigheterna ett relativt stort handlingsutrymme. Vad som framkommit i målet kan inte anses innebära att regeringen vid beslutsfattandet har felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som bestämmelserna ger eller att det vid handläggningen av ärendet har förekommit något fel. Regeringens beslut i ärendet strider därför inte på sätt som sökanden påstått mot bestämmelserna i 16 a § naturvårdslagen eller förvaltningslagen. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (Regeringsrådet Palm var skiljaktig beträffande motiveringen och anförde: Jag har tidigare röstat för att regeringen bör avge yttrande över Pär J:s ansökan om rättsprövning. Regeringsrätten har emellertid beslutat att inte inhämta något sådant yttrande. I avsaknad av yttrande från regeringen angående principerna för tillämpningen av 16 a § naturvårdslagen i målet finner jag det inte visat att regeringen överskridit gränserna för det handlingsutrymme som bestämmelsen ger. På grund härav och då det inte heller kan anses visat att regeringen felbedömt fakta eller att det vid handläggningen av ärendet förekommit något fel finner jag att det inte är visat att regeringens beslut strider mot bestämmelserna i 16 a § naturvårdslagen. Inte heller är det visat att beslutet på något annat sätt strider mot någon rättsregel.). (fd III 1995-11-28, Olsson)