RÅ 1995 not 419
Ansökan av Arne C. och Inger C. om rättsprövning av beslut ang. antagande av detaljplan
Not 419. Ansökan av Arne C. och Inger C. om rättsprövning av beslut ang. antagande av detaljplan. - Byggnadsnämnden i Nora kommun antog den 26 april 1993 en detaljplan för del av Alntorp 1:8 m.fl. i Nora kommun. Planens syfte var att ge möjlighet att bygga ett kombinerat stall och garage samt att möjliggöra avstyckning av fem tomter för enbostadshus. - Arne C. och Inger C. samt andra som ägde fastigheter i området överklagade beslutet. Byggnadsnämnden beslutade därefter att återkalla det antagna planförslaget för revidering. - Den 14 december 1993 beslutade byggnadsnämnden att anta ett omarbetat planförslag. Ändringen hade enligt beslutet föranletts av de erinringar från berörda som inkommit främst beträffande det föreslagna stallets placering och befarad allergirisk. I det nya omarbetade planförslaget hade stallet föreslagits en ny placering ca 100 meter längre österut än i det tidigare planförslaget. - Arne C. och Inger C. överklagade även beslutet om antagande av det omarbetade planförslaget. -Länsstyrelsen i Örebro län (1994-02-11) lämnade överklagandena av byggnadsnämndens beslut den 26 april 1993 utan åtgärd och avvisade Arne C:s och Inger C:s överklagande av nämndens beslut den 14 december 1993. Som skäl anfördes: Eftersom byggnadsnämnden återkallat antagandebeslutet den 26 april 1993 föranleder överklagandena av detta beslut inte någon åtgärd från länsstyrelsens sida. - I plan- och bygglagen (1987:10), PBL, har det grundläggande ansvaret för en detaljplans utformning och innehåll lagts på kommunen. Det har bl.a. tagit sig uttryck i att kommunen själv med bindande verkan och utan särskild statlig prövning beslutar om antagande av detaljplan. - Det är alltså en uppgift i första hand för kommunen att - efter det samråd som är föreskrivet bestämna om markens användning och bebyggande. Länsstyrelsen kan med anledning av ett överklagande bara pröva sådana frågor som är av betydelse för den klagande i egenskap av fastighetsägare och boende, dvs. frågor som direkt rör den klagandens enskilda intressen. - Enligt 5 kap. 20 § PBL skall sakägare och bostadsrättshavare, hyresgäster och boende som berörs av förslag till detaljplan samt myndigheter, sammanslutningar och enskilda i övrigt som har väsentligt intresse av förslaget beredas tillfälle till samråd. Vid upprättandet av detaljplanen har byggnadsnämnden ansett att Arne och Inger C. ej berörs av förslaget. Enligt handlingarna i ärendet är C:s fritidshus beläget ca 500 meter från den föreslagna stallbyggnaden. C:s fastighet avskiljs också från planområdet av en skogsbevuxen höjdsträckning. På grund härav och det som framkommit i ärendet beträffande avstånd mellan bebyggelse och anläggning för hästhållning delar därför länsstyrelsen byggnadsnämndens bedömning att C:s inte är berörda av planförslaget. C:s är därför ej behöriga att överklaga byggnadsnämndens antagandebeslut den 14 december 1993. Deras överklagande tas med anledning härav inte upp till prövning. - Arne C. och Inger C. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att planbesluten skulle upphävas och ärendet återförvisas till kommunen. De anförde bl.a. följande. De hade besvärsrätt eftersom deras fastighet låg inom det område, 500 meter, som allergiutredningen SOU 1989:76 angett som utsatt för allergiframkallande ämnen, i detta fall från hästar. Dessutom måste de, när de skulle besöka sin fastighet, passera det planerade stallet på cirka 100 meters avstånd. Vidare gick sommarstugeområdets motionsslinga, som de utnyttjade sommar som vinter, endast 50-100 meter från stallet. Var de bodde i förhållande till stallet hade inget med Socialstyrelsens krav på minst 500 meter att göra. Detta krav, som grundade sig på medicinska undersökningar, ville skydda allmänheten från sanitära olägenheter och allergibesvär. Detaljplanen borde ha antagits av kommunfullmäktige och inte av byggnadsnämnden. - Regeringsrätten (1995-12-28, Wahlgren, Tottie, Berglöf, Sjöberg, Swartling): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökandena angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - I målet har inte framkommit att regeringens beslut strider mot någon rättsregel på det som sökandena angivit. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 1995-12-12, G. Mattsson)