RÅ 1995:4

En person hade på grundval av lämnade uppgifter erhållit djurbidrag enligt förordningen (1989:896) om vissa bidrag till jordbruksföretag. Sedan det framkommit att de lämnade uppgifterna var felaktiga och att bidraget därför rätteligen skulle ha varit lägre, har Jordbruksverket med stöd av förordningen beslutat om återbetalningsskyldighet beträffande det oriktigt utbetalade beloppet. Ärendet har inte ansetts gälla förhållande som avses i 8 kap. 3 § regeringsformen. Rättsprövning har därför inte kunnat ske.

bidrag till jordbruksföretag; 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut

Enligt förordningen (1989:896) om vissa bidrag till jordbruksföretag får bidrag enligt förordningen lämnas till jordbruksföretag i landet som bedriver bl.a. animalieproduktion (1 §). Bidragen lämnas med visst belopp per djur. Närmare föreskrifter om grunden för bidragen, om vilka djurslag bidrag lämnas för och om storleken på bidragen meddelas av Statens jordbruksverk (2 §). Jordbruksföretag är återbetalningsskyldigt för belopp som har betalats ut felaktigt (7 § första stycket). Fr.o.m. den 15 april 1993 gäller vidare att, om beslut om bidrag har meddelats på grund av oriktig eller vilseledande uppgift av bidragstagaren till lantbrukets företagsregister eller till Jordbruksverket, beslutet får omedelbart hävas och lämnat bidrag krävas tillbaka inom tio år från det att beloppet betalades ut. Om det finns anledning att häva ett bidragsbeslut, får Jordbruksverket besluta att fortsatt bidrag inte skall lämnas (7 § andra stycket). Från nämnda tidpunkt gäller också att Jordbruksverkets beslut enligt 7 § andra stycket får överklagas hos kammarrätten. Verkets övriga beslut i fråga om bidrag får inte överklagas (9 §).

Jordbruksverket

Jordbruksverket beslutade den 15 juni 1993 med stöd av nyssnämnda förordning att återkräva till P-M.H. felaktigt utbetalt djurbidrag 8 420 kr. Till stöd härför anförde verket i huvudsak att det felaktigt utbetalda djurbidraget hade sin grund i att P-M.H. till lantbrukets företagsregister lämnat felaktiga uppgifter angående djurbeståndet i hans jordbruksföretag. I beslutet lämnades vidare följande upplysning: "Detta beslut kan inte överklagas. Om Ni begär det kan Statens jordbruksverk dock ompröva beslutet. Begäran om sådan omprövning skall ha kommit in till Statens jordbruksverk, Djurbidragsenheten, 551 82 Jönköping, inom fyra veckor från det att Ni fick del av beslutet."

P-M.H. inkom den 7 oktober 1993 med skrivelse till Jordbruksverket, där han bl.a. begärde att han inte skulle åläggas återbetalningsskyldighet.

Statens jordbruksverk (1993-10-22) yttrade: Enligt 8 § förordningen om vissa bidrag till jordbruksföretag skall begäran om omprövning ha kommit in till Statens jordbruksverk inom fyra veckor från det att jordbruksföretaget fick del av beslutet. - Då Er begäran om omprövning kom in till Jordbruksverket efter fyraveckorsperiodens utgång avvisar Jordbruksverket Er begäran om omprövning. - Detta beslut kan inte överklagas.

I Regeringsrätten ansökte P-M.H. om rättsprövning. Till stöd härför anförde han i huvudsak följande. Han bedrev jordbruksverksamhet. I juni 1992 erhöll han en blankett från lantbruksregistret angående hur många husdjur han hade den 11 juni 1992. Han fyllde i det antal nötkreatur och getter som han hade vid denna tidpunkt. Utifrån dessa lämnade uppgifter erhöll han sedan utan egen ansökan bidrag från Jordbruksverket på grund av att han hade ett jordbruksföretag med mjölkproduktion. Utbetalningen från Jordbruksverket gjordes i december 1992 och han erhöll 10 420 kr baserat på två mjölkkor. Beslutet om avvisande av hans talan var felaktigt eftersom han aldrig delgivits beslutet den 15 juni 1993. Ett sådant ingripande beslut som ett beslut om återbetalningsskyldighet innebar måste delges på rätt sätt. Han visste att han hade erhållit och tagit del av Jordbruksverkets brev någon gång på sommaren/hösten 1993, men han visste inte när detta inträffat.

Regeringsrätten (1995-01-30, Björne, Berglöf, Werner, Lindstam) yttrade: Skälen för Regeringrättens avgörande. Enligt 1 § första stycket lagen (1988: 205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut gäller som villkor för att rättsprövning skall ske att - såvitt i målet är aktuellt - fråga är om ett sådant förvaltningsärende hos förvaltningsmyndighet som rör något förhållande som avses i 8 kap. 3 § regeringsformen. I lagrummet behandlas sådana föreskrifter som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Till föreskrifter som avses i detta lagrum räknas alltså inte sådana föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna som för de enskilda är av gynnande eller neutral karaktär (se prop. 1973:90 s. 210). Till föreskrifter som anses ha gynnande karaktär för de enskilda räknas föreskrifter om statsbidrag till olika slags verksamhet. Som ett led i sådana gynnande föreskrifter kan också ingå moment som från de enskildas synpunkt framstår som ofördelaktiga utan att föreskrifterna därför skall anses avse åligganden för enskilda eller ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden i den mening som åsyftas i 8 kap. 3 § regeringsformen. En regel i vilken under vissa förutsättningar föreskrivs återbetalningsskyldighet i fråga om mottaget bidrag kan vara ett sådant ofördelaktigt moment. Bedömningen i detta hänseende får ske från fall till fall med beaktande av regelns effekter för bidragsmottagaren (jfr bl.a. RÅ 1990 not. 344 och NJA 1984 s. 648).

I den i målet aktuella regeln föreskrivs att återbetalningsskyldighet föreligger beträffande felaktigt utbetalat bidragsbelopp. Vidare föreskrivs att om bidragsbeslutet föranletts av bl.a. oriktig eller vilseledande uppgift från bidragstagaren lämnat bidrag får krävas tillbaka inom tio år.

Jordbruksverket har enligt sitt beslut om återbetalningsskyldighet funnit att P-M.H. lämnat felaktiga uppgifter till underlag för utbetalningen av djurbidrag och att detta utgör grunden för återbetalningsskyldigheten. P-M.H. å sin sida har hävdat att han lämnade uppgifter till lantbruksregistret om antalet nötkreatur och getter och att bidraget sedan betalats ut utan att han ansökt om det.

Regeringsrätten gör följande bedömning. Bestämmelserna om bidrag till vissa jordbruksföretag utgör i huvuddrag en för de enskilda gynnande reglering. Däri ingår emellertid såvitt i målet är i fråga - ett betungande moment, nämligen en skyldighet att betala tillbaka ett belopp som utgått på grundval av felaktiga eller vilseledande uppgifter från bidragstagaren. En återbetalningsskyldighet av detta slag får anses ha omedelbart samband med förmånerna och är i förhållande till dem av underordnad betydelse. Med hänsyn härtill bör ärendet inte anses röra något sådant förhållande som avses i 8 kap. 3 § regeringsformen. Inte heller rör ärendet förhållande som avses i 8 kap. 2 § regeringsformen. Rättsprövning kan därför inte ske.

Ansökningen får emellertid även anses omfatta en begäran om återställande av försutten tid att överklaga Jordbruksverkets beslut den 15 juni 1993 till kammarrätten jämte ett överklagande. Av utredningen i detta hänseende framgår att P-M.H. fått del av Jordbruksverkets beslut senast den 13 september 1993 då han undertecknade fullmakt för ombudet att föra talan angående återbetalning av djurbidrag. Hans överklagande av beslutet kom in till Jordbruksverket den 7 oktober 1993 eller efter utgången av tiden för överklagande till kammarrätten.

P-M.H. får med hänsyn till utformningen av Jordbruksverkets beslut anses ha haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att i rätt tid överklaga verkets beslut den 15 juni 1993. Den försuttna tiden för överklagande skall därför återställas.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar ansökningen om rättsprövning.

Regeringsrätten återställer den försuttna tiden för överklagande av Jordbruksverkets beslut den 15 juni 1993 och förordnar att Kammarrätten i Jönköping skall ta upp P-M.H:s talan till prövning utan hinder av att överklagandet skett för sent.

Regeringsrådet Lavin var skiljaktig beträffande motiveringen och anförde: Fjärde stycket i skälen för Regeringsrättens avgörande bör enligt min mening ersättas med följande: Genom Jordbruksverkets beslut har P-M.H. ålagts att återbetala ett visst belopp, som han felaktigt uppburit såsom djurbidrag. Verket har därvid kunnat basera sitt anspråk på regeln i 7 § första stycket förordningen om vissa bidrag till jordbruksföretag. Enligt denna regel är jordbruksföretag återbetalningsskyldigt för belopp som har betalats ut felaktigt. Regeln är till sin utformning kategorisk och möjliggör således inte någon individuell bedömning (jfr Högsta domstolen i rättsfallet NJA 1984 s. 648 och Håkan Strömberg i Förvaltningsrättslig tidskrift 1987 s. 306-308). Regeln grundlägger i själva verket en betalningsskyldighet som går långt utöver vad som annars skulle ha förelegat. Återbetalningsskyldighet har i det aktuella ärendet således åvilat P-M.H. oberoende av om denne lämnat riktiga eller felaktiga uppgifter eller om denne kunnat åberopa god tro eller inte. - Jordbruksverket har vidare, eftersom verket ansett att P-M.H. lämnat oriktiga uppgifter till lantbrukets företagsregister, kunnat stödja sitt återkrav på 7 § andra stycket förordningen om vissa bidrag till jordbruksföretag. Enligt denna regel får, om ett beslut om bidrag har meddelats på grund av oriktig eller vilseledande uppgift av bidragstagaren till lantbrukets företagsregister eller till Jordbruksverket, beslutet omedelbart hävas och lämnat bidrag krävas tillbaka inom tio år från det att beloppet betalades ut. Regeln medger inte någon närmare individuell bedömning till skydd för bidragstagarens intressen utan innehåller i stället ett för denne särskilt betungande moment i form av en tioårig preskriptionstid.

Ärendet hos Jordbruksverket har genom de däri tillämpliga reglernas långtgående krav på bidragstagaren kommit att angå ett sådant förhållande som avses i 8 kap. 3 § regeringsformen och är således av det slag att rättsprövning i och för sig är möjlig.

Jordbruksverkets beslut har, i den mån det kan anses innefatta en tillämpning av 7 § andra stycket, kunnat överklagas hos kammarrätten (9 § förordningen om vissa bidrag till jordbruksföretag). Ur verkets beslut kan inte utläsas i vilka avseenden första och andra styckena av 7 § har tillämpats. Verket har för sina beslutade åtgärder kunnat finna ett samtidigt stöd i båda styckena. Härav följer att beslutet i dess helhet kunnat överklagas hos kammarrätten. Eftersom rättsprövning endast kan gälla sådana beslut som inte skulle ha kunnat överprövas i annan ordning (1 § lagen om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut), kan rättsprövning av verkets ifrågavarande beslut inte ske.

Föredraget 1994-11-30, föredragande Grip, målnummer 308-1994