RÅ 1998:43

Domskäl

Kammarrätten i Jönköping (1995-03-24, Alkman, Blänning, referent, Erntoft) yttrade: Vad Å.E. anfört i kammarrätten föranleder inte annan bedömning än den Jordbruksverket gjort. - Kammarrätten avslår överklagandet.

Å.E. överklagade hos Regeringsrätten och yrkade att kammarrättens dom skulle upphävas och att han inte skulle förpliktas återbetala djurbidraget. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. Han hade år 1993 fler am- och dikor än som legat till grund för bidragsbeslutet. Hans djurinnehav framgick genom numera ingivna avräkningsnotor m.m. avseende försålda nötkreatur.

Regeringsrätten meddelade prövningstillstånd och förordnade att Statens jordbruksverk skulle avge yttrande i målet.

Statens jordbruksverk anförde följande: Efter GATT-överenskommelsen under våren 1989 beslöts att stödpriserna till jordbruket skulle frysas och att kompensation istället skulle ges som ett direktbidrag. Det innebar att de producentprishöjningar som hade förutsatts träda i kraft den 1 juli 1989 i princip ersattes av direkta bidrag, främst djurbidrag. - Ett grundläggande krav var att bidraget inte fick vara produktionsstimulerande. Djurbidraget skulle därför utgå som ett bidrag per djur och grundas på historiska data. - Att kompensera jordbruket genom djurbidrag var tänkt som en kortsiktig lösning tills dess att förhandlingarna inom GATT avslutades. Riksdag och regering har dock fram till Sveriges medlemskap i Europeiska unionen årligen fattat beslut om utbetalning av djurbidrag. - Djurbidraget avsåg således kompensation för prishöjningar som brukaren normalt skulle erhållit i form av ersättning för sin mjölk- och köttproduktion. Överenskommelsen inom GATT har också inneburit att de höjningar av stödet till jordbruket i norra Sverige som beslutats har betalats ut som djurbidrag. - Den författningsmässiga grunden för djurbidrag regleras i förordningen (1989:896) om vissa bidrag till jordbruksföretag. Frågor om bidrag enligt denna förordning prövas av Jordbruksverket. Jordbruksverket har vidare bemyndigande att utfärda föreskrifter ifråga om djurbidrag. Aktuella föreskrifter i detta ärende är Statens jordbruksverks föreskrifter SJVFS 1992:156. - Utbetalning av djurbidrag skedde i första hand automatiskt efter de uppgifter som jordbrukaren själv lämnat till Statistiska centralbyråns lantbruksregister, nedan kallat lantbruksregistret. Uppgifterna i lantbruksregistret avser bl.a. djurantal en viss dag under juni månad. De uppgifter som lämnas till lantbruksregistret är i grunden uppgifter avsedda för statistikändamål men har av administrativa skäl använts under ett flertal år som underlag för utbetalning av bl.a. djurbidrag. Detta är ett välkänt faktum för Sveriges brukare. - Statens jordbruksverk var den myndighet som ombesörjde utbetalningen av bidraget. Varje utbetalning av djurbidrag på grundval av uppgifter meddelade till lantbruksregistret omfattade ca 46 000 brukare. Utbetalning skedde under december månad vilket var mitt i det budgetår som ersättningen avsåg. - Förutom ett grundbelopp utbetalades ett tilläggsbelopp, s.k. Norrlandsstöd. Tilläggsbeloppet grundades på ett medeltal av till Statistiska centralbyrån inlämnade uppgifter samt två särskilda djurräkningar i mars och oktober 1993. - Å.E. har till Regeringsrätten inkommit med bestyrkt inventeringslista samt kompletterande uppgifter till denna i begäran om prövningstillstånd, daterad den 18 april 1995. - Jordbruksverket har den 30 mars 1994 uppmanat Å.E. att styrka de uppgifter han lämnat till lantbruksregistret år 1993 med deklarationer och inventeringslistor för inkomståren 1992 och 1993. Det är av vikt att ha tillgång till både inventeringslistor och deklarationer för att på riktigt sätt kunna avgöra djurinnehavet. Jordbruksverket är därför av den meningen att de av Å.E. nu lämnade handlingarna inte styrker de uppgifter som legat till grund för bidraget. - För det fall Regeringsrätten anser att handlingarna styrker djurinnehav vill verket uppmärksamma att antalet ungnöt den 10 juni 1993 enligt dessa uppgifter högst är 12 stycken, vilket medför att Å.E. är återbetalningsskyldig med ett grundbelopp på 755 kr avseende 5 ungnöt samt ett tilläggsbelopp på 400 kr avseende 2 ungnöt ((15 + 12 + 15)/3 = 14), totalt 955 kr.

Regeringsrätten (1998-10-22, Werner, Lindstam. Rundqvist, Billum, Hulgaard) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt förordningen om vissa bidrag till jordbruksföretag får bidrag lämnas till jordbruksföretag i landet som bedriver bl.a. animalieproduktion. Bidrag lämnas med ett visst belopp per djur. Närmare föreskrifter om grunden för bidragen meddelas av Statens jordbruksverk. Enligt 7 § första stycket i förordningen är jordbruksföretag återbetalningsskyldigt för belopp som har betalats ut felaktigt. Enligt det år 1993 tillagda andra stycket i 7 § gäller vidare att om beslut om bidrag har meddelats på grund av oriktig eller vilseledande uppgift av bidragstagaren till lantbrukets företagsregister eller till Jordbruksverket får beslutet omedelbart hävas och lämnat bidrag krävas tillbaka inom tio år från det att beloppet betalades ut. Om det finns anledning att häva ett bidragsbeslut får Jordbruksverket också besluta att fortsatt bidrag inte skall lämnas. Enligt 9 § får andra beslut än Jordbruksverkets beslut enligt 7 § andra stycket inte överklagas.

Statens Jordbruksverk har utfärdat föreskrifter (SJVFS 1992:156) om bidrag till vissa jordbruksföretag, ändrade genom SJVFS 1993:153. Av föreskrifterna framgår att bidrag i allmänhet grundar sig på de uppgifter som jordbruksföretaget har lämnat till lantbrukets företagsregister år 1993. I vissa fall skall ansökan göras om bidrag. Enligt 19 § i föreskrifterna gäller som villkor för bidrag dels att Statens jordbruksverk eller dess ombud har rätt att kontrollera de uppgifter som ligger till grund för bidraget, dels att jordbruksföretaget på begäran skall styrka de uppgifter som ligger till grund för bidraget. Enligt 17 § i föreskrifterna skall, om det vid en kontroll eller på annat sätt konstateras att antalet djur var färre än som uppgivits, bidrag lämnas för det antal djur som enligt kontrollen är bidragsgrundande eller på annat sätt konstaterats.

Av handlingarna i målet framgår att Å.E. erhållit bidrag grundat på hans tidigare lämnade uppgifter till Statistiska centralbyråns lantbruksregister och att han härefter blivit uttagen för kontroll av Jordbruksverket, som anmodat honom att styrka de uppgifter han lämnat till registret. Då några handlingar som styrkte uppgifterna inte inkom från Å.E., beslutade Jordbruksverket den 6 juli 1994 om återbetalning av hela det belopp som utbetalats till honom i djurbidrag, eller 16 835 kr. I beslutet åberopade verket 7 § förordningen samt 19 § i föreskrifterna. Vad avser 7 § förordningen återgavs endast innehållet i första stycket. Emellertid gavs besvärshänvisning till Kammarrätten i Jönköping, som också tog upp och avslog överklagande från Å.E.

En första fråga är därför om Jordbruksverkets beslut grundats på 7 § första stycket eller på andra stycket i samma paragraf. I det senare fallet uppkommer frågan om Å.E:s underlåtenhet att i tid styrka de uppgifter om djurinnehav han lämnat till lantbruksregistret medför att han kan anses ha lämnat oriktig eller vilseledande uppgift.

Förhållandet mellan de båda styckena i 7 § framgår inte av förordningen. Om första stycket tolkas efter sin ordalydelse - att återbetalningsskyldighet föreligger för varje belopp som betalats ut felaktigt - fyller andra stycket knappast någon funktion. En möjlig tolkning är att andra stycket exklusivt reglerar de fall då den felaktiga utbetalningen orsakats av bidragstagarens uppgifter. En annan möjlig tolkning är att 7 § första stycket endast medger återkrav av vad som betalats ut felaktigt, medan 7 § andra stycket medger återkrav av allt lämnat bidrag.

I förevarande fall har Jordbruksverket i det överklagade beslutet hänvisat till 7 § förordningen samt till 19 § i verkets föreskrifter. Av 7 § förordningen har dock endast första stycket återgetts i beslutet. Verket synes i och för sig inte göra gällande att Å.E. lämnat någon oriktig eller vilseledande uppgift som avses i paragrafens andra stycke. Grunden för verkets beslut är i stället att Å.E:s underlåtenhet att i tid styrka sitt djurinnehav i enlighet med verkets föreskrifter medför att bidraget betalats ut felaktigt på sätt som anges i 7 § första stycket. Bestämmelserna i 19 § i föreskrifterna kan emellertid inte utöka återbetalningsskyldigheten utöver vad som följer av förordningen. En sådan skyldighet föreligger alltså endast om bidraget utbetalats felaktigt, något som i sin tur också måste innebära att de av Å.E. till lantbruksregistret lämnade uppgifterna varit oriktiga. Beslutet bör därför anses meddelat även enligt 7 § andra stycket.

Jordbruksverket har till stöd för påstående att bidraget betalats ut felaktigt inte åberopat annat än att Å.E. trots anmaning inte styrkt lämnade statistikuppgifter. Detta kan dock inte sägas visa att bidraget betalats ut felaktigt. Inte heller kan verkets föreskrifter om skyldighet att styrka lämnade uppgifter ges den verkan att underlåtenhet härvidlag anses utgöra tillräckligt bevis för att bidraget betalats ut felaktigt och därmed medföra ovillkorlig återbetalningsskyldighet. Ännu mindre kan en sådan underlåtenhet utan särskilt stöd i förordningen jämställas med lämnande av oriktig eller vilseledande uppgift enligt 7 § andra stycket förordningen. Tillräcklig grund för att ålägga Å.E. återbetalningsskyldighet har därför inte förelegat. Överklagandet skall därför bifallas.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och Jordbruksverkets beslut.

Föredraget 1998-09-29, föredragande Liljeros, målnummer 2273-1995