RÅ 1995:46

Länsrätten i Malmöhus län

M.J. överklagade och yrkade att distriktsnämndens ansökan om vård enligt LVU av U. skulle avslås eftersom det inte förelåg någon sådan omständighet som angavs i 2 § LVU.

Sociala distriktsnämnden, som ansåg att kammarrätten skulle avslå överklagandet, anförde bl.a. M.J. led av en allvarlig psykisk störning med total avsaknad av sjukdomsinsikt. M.J. vägrade att söka vård och störningen påverkade hennes förmåga att tillgodose U:s grundläggande behov av fysisk och psykisk omvårdnad. Av den barnpsykiatriska utredning som företagits hade inte framkommit att U. erhållit några större psykiska men till följd av M.J:s sjukdom. U. hade troligtvis kunnat hantera situationen med stöd av psykiskt friska morföräldrar som varit delaktiga i hennes fostran och vård.

Kammarrätten i Göteborg (1994-09-23, Nyström, Dahlin, referent, samt nämndemannen Saeby-Olsson yttrade såvitt här är i fråga: I socialnämndens utredning anges bl.a. följande. M.J. har tidigare varit bosatt i Malmö. Under tiden den 19 mars - den 30 mars 1992 vårdades hon med stöd av LPT på Malmö Allmänna Sjukhus. Vid vårdtillfället företedde M.J. psykotiska symtom med paranoida vanföreställningar. M.J. hade under graviditeten med U. misstänkt att hon bar på flera foster och att man i samband med förlossningen tagit övertaliga barn ifrån henne. Enligt vad som uppges hade hon vidare känt sig förföljd i sin lägenhet. Man hade förstört och förorenat i hennes lägenhet. Vid hembesök beskrevs bostaden vara i mycket ostädat skick. Hon vägrade bestämt medicinera. Vård enligt LPT bedömdes inte kunna fortsätta då M.J. ytligt tedde sig samlad och välfungerande. Behandlande läkare har uppgett att M.J. var psykotisk även när hon skrevs ut. Några skador kunde inte iakttas hos U. med anledning av M.J:s livsföring. En risk kunde dock förutspås. M.J. var inte intresserad av något bistånd. Efter att M.J. avflyttat till Lund påbörjades en utredning i maj 1993 rörande U:s hemförhållanden. Anledningen till detta var att M.J:s syster uppgett att M.J. troligen var psykiskt sjuk och i behov av socialbidrag. Socialförvaltningen kunde dock inte åstadkomma någon kontakt med M.J., som vägrade samröre med förvaltningen. - Alltsedan hösten 1993 har socialförvaltningen regelbundet haft kontakt med M.J:s föräldrar, som uppgett att de uppfattar henne som psykiskt sjuk. X.X. har försökt förmå sin dotter att söka läkare, men inte lyckats. M.J. har endast uppgett sig lida av somatiska åkommor och därvid uppsökt allmänläkare. X.X. har vidare uppgett att dottern ofta "somnar" och att det kan vara svårt att få någon riktig kontakt med henne. Hon ger inte alltid adekvata svar utan "stänger av ". Hon har beskrivit mardrömmar och att hon inte kan sova och att "de lämnar mig inte ifred". Hon har en väldig oordning i sin lägenhet, disk och annat ligger i travar. Hon orkar inte städa eller göra lagad mat till sig själv eller till U.. X.X. brukar därför se till att hon får ett lagat mål mat om dagen. Tvätt och sin egen klädsel brukar M.J. sköta. Hon uppges vidare sakna vänner. U. beskrivs leva på franskbrödbullar och godis förutom den lagade mat som X.X. ger. U. får ofta ont i magen efter att hon ätit, vilket morföräldrarna uppfattar som att hon inte är van att äta ordentligt. De vet inte vad som händer när U. är ensam med sin mamma, men troligen är det så att M.J. då somnar och U. får klara sig själv. Vid ett tillfälle såg de hur U. hade hällt ut matvaror och annat på golvet. Modern hade troligen då sovit. De tror att U:s liv blir något oregelbundet då de vid ett tillfälle sett M.J. sent på kvällen gåendes med U.. Ibland har U. troligen fått ta på sig kläder själv, eftersom det då fattas underbyxor eller strumpor. - Från öppna förskolan Kulan i Lund har bl.a. framhållits att U. verkar fysiskt och psykiskt normal men att hon ofta verkat trött och troligen haft ett förskjutet dygnsschema. Man har uppfattat M.J. som annorlunda, eventuellt psykiskt sjuk då hon i början ibland kunde falla in i sina egna tankar och somna. Det har inledningsvis varit svårt att komma M.J. in på livet, hon har varit ovanligt trött och ibland fått vila en stund på förskolan medan personalen sett till U.. - Från barnavårdscentralens sida har inga anmärkningar riktats mot U., dock att M.J. efter sin avflyttning till Lund inte själv initierat kontakt vare sig med Bvc i Malmö eller i Lund. U. har uppfattats som fysiskt och emotionellt normalutvecklad. Relationen mellan mor och dotter verkade fin. - Från Luzerngården, där U. placerades efter omhändertagandet, har bl.a. uppgetts att U. genast fann sig tillrätta på ett ovanligt sätt. Hon anpassade sig och accepterade sin nya situation omgående utan att visa känslor eller ifrågasätta det hela. Hon har inte uttryckt att hon vill till mamma eller till mormor, inte ens när hon hade ont i öronen. U. bedöms sammantaget som en normal fyraåring som uppvisar något distanserade känslor till sin mamma och mormor. Hon har flera oåtgärdade hål i tänderna, varav ett är stort. - U. har enligt vad som antecknas i utredningen lämnat vissa egna uppgifter till socialsekreteraren. Hon har därvid sagt att mamma brukar sova mycket på dagarna, då brukar hon ta en glass och titta på TV. Ibland brukar hon också gå och lägga sig själv på kvällen, eftersom mamma sover. Då kan det hända att mamma går upp. Ibland är de vakna mitt i natten och äter. Det är inte alltid så att mamma sover när hon skall gå och lägga sig. - M.J. har vid förhandlingen tillagt i huvudsak följande. Hennes psykiska störning handlar om en enda vanföreställning nämligen att hon blivit berövad ytterligare ett barn i samband med U:s förlossning. Länsrätten har i en dom den 23 juni 1994 efter hörande av en sakkunnig psykiater lämnat chefsöverläkarens ansökan om fortsatt vård enligt LPT utan bifall. Vanföreställningen påverkar inte hennes liv. Hon levde helt normalt fram till dess att U. omhändertogs. Hon har besökt U. på Luzerngården och U. har vistats hos sina morföräldrar i samband med helger. I det barnpsykiatriska intyg som åberopats anges att U. skulle ha inslag av paranoida drag. Iakttagelsen grundar sig endast på att U. gjort teckningar av figurer med onormalt stora ögon och öron. Det föreligger inte brister i omsorgen om U.. Den tendens att somna som finns avser bara några minuter. Det finns inga konkreta omständigheter som tyder på att det skulle finnas en påtaglig risk för att U:s hälsa eller utveckling skadas.- U. borde kunna placeras hos sina morföräldrar med hänsyn till den fina kontakt U. har med dessa. - Närmare hörd vid kammarrättens förhandling har M.J. uppgett i huvudsak följande. Hon har aldrig varit psykiskt sjuk. Hon har berövats ett barn i samband med U:s förlossning, men hon kan inte bevisa detta. Hon har levt ett lugnt och stilla liv med U.. I huvudsak har det bestått i att de efter frukost har besökt kyrkans barntimme och därefter öppna förskolan, där de träffat andra barn och föräldrar. De har alltid ätit lagad lunch, eftersom hon svimmar annars. Ibland har de ätit hos hennes mor, X.X. Efter förskolan har de gått hem för att så småningom äta. U. har sett på barnprogram på TV och sedan sovit hela natten. Påståendet att hon skulle leva isolerat utgör förtal. I samband med att U. omhändertogs var det ostädat i hennes lägenhet. Detta berodde på att hon väntade besök av hantverkare. Att hon kan somna under korta perioder beror på att hon har diabetes. Detta har konstaterats i samband med att hon var inlagd på sjukhus i Malmö. Journalen har emellertid försvunnit. Hon medicinerar inte för detta. Det har inträffat vid ett tillfälle att hon somnat vid besök på öppna förskolan. Hon brukar somna högst en gång i veckan. Hon har problem med sin rygg och har fått akupunkturbehandling. Hon orkar inte med något arbete. Anledningen till att hon inte tidigare sökt socialbidrag till hyra är att hon väntade ett arv. Den 17 augusti tackade hon ja till att lägga in sig på Luzerngården. Att detta inte skett tidigare beror på att hon behövde vara för sig själv och hämta styrka efter tvångsintagningen enligt LPT. Hon anser inte att det är något fel på det sätt hon levt som hemmavarande mor med U.. På daghem kan det bli bråk mellan barnen. U:s vistelse på Luzerngården har gjort henne förvildad på ett okontrollerat sätt. Möjligen skulle hon kunna tänka sig att U. placeras på ett daghem av mindre typ. Utredningen innehåller många felaktigheter. Hon har talat med personal på öppna förskolan och fått det beskedet att de uppgifter som finns i utredningen från förskolan inte är riktiga. - X.X. har uppgett i huvudsak följande. De uppgifter som hon lämnat till distriktsnämnden har till stor del redovisats på ett oriktigt sätt i utredningen. Socialsekreteraren A.R. läste upp s. 2-3 i tjänsteutlåtandet i telefon för henne. Några justeringar gjordes men efter det hade hon "ingen talan". Hon har inte uppfattat sin dotter som psykiskt sjuk och aldrig sagt så heller. Hon har inte diskuterat M.J:s psykiska hälsa med A.R.. Anledningen till att hon tog kontakt med nämnden var att M.J. inte klarade sin ekonomi. Det är inte riktigt att M.J. inte skulle orka städa eller att hon inte kan laga mat. Vad som sägs i utredningen om att U. skulle leva på franskbrödbullar och godis är felaktigt. Inte heller har hon sagt att M.J. skulle sakna vänner. - Under sommaren har U. vistats hos sina morföräldrar från fredag middag till måndag kväll. Detta har fungerat mycket bra och de skulle kunna ta hand om U. om det behövs. - Distriktsnämnden har tillagt bl.a. följande. M.J. har en allvarlig psykisk störning. M.J. "somnar av" ibland och förlorar då kontakt med omgivningen. Detta innebär att U. står utan tillsyn och kan komma till skada. Det barnpsykiatriska intyget ger vid handen att U. håller på att påverkas av den tillvaro hon haft. Det finns tecken som kan tala för psykisk skada. Det finns en risk för "överanpassning" hos U., där det viktigaste blir att vara den vuxne till lags. Det föreligger en stor risk för U:s utveckling. Det är ett välkänt faktum att barn till psykiskt sjuka föräldrar tenderar att "skydda" dessa. M.J. saknar sjukdomsinsikt och vill inte undergå någon behandling. Redan 1992 fanns det farhågor för U.. Därefter har det inte skett någon större förändring. M.J. har levt isolerat med ytliga kontakter. På grund av hennes avståndstagande och bristande sjukdomsinsikt ansåg sig nämnden inte ha någon kontroll över situationen. Detta ledde till omhändertagandet. Några frivilliga åtgärder har inte gått att åstadkomma eftersom kontakt inte har kunnat etableras med M.J. Exempelvis har det inte funnits möjlighet att ta upp frågor om daghemsvistelse för U.. Detta förutsätter ett fungerande samarbete mellan nämnden och M.J. Att U. ännu inte har visat tecken på större skador torde bero på det stöd M.J. hittills haft av sina föräldrar. Dessa har i viss mån kompenserat M.J:s brister men samtidigt har de mer varit inriktade på sin dotters situation än U:s. Eftersom nämnden inte kunnat "nå" M.J. och eftersom en placering hos morföräldrarna inte torde innebära någon större förändring för U. bör hon placeras i ett familjehem. M.J:s anmälan till Luzerngårdens personal om att hon är beredd att lägga in sig där ter sig därför nu inte meningsfull. Psykiatrisk expertis hävdar att M.J. har vanföreställningar med bristande sjukdomsinsikt. Nämnden har den uppfattningen att M.J. är rädd för utomstående och att det finns paranoida tankegångar. M.J. har ifrågasatt A.R:s person och identitet. Nämnden vidhåller slutligen att de uppgifter som återges i tjänsteutlåtandet riktigt redovisar vad X.X. uppgett för nämnden. – U:s offentliga biträde har tillagt bl.a. följande. Utredningen är motsägelsefull vad gäller brister i omsorgen. X.X. har tagit tillbaka ett flertal uppgifter som redovisas i tjänsteutlåtandet. Om U. uppges det från personal på Luzerngården att hon kan ha förefallit "överanpassad" inledningsvis. Efter några dagar har hon dock verkat mer normal. Hennes nattsömn är normal, hon verkar vara bekant med maträtter och har ett normalt bordsskick för en fyraåring. U. känner en oro över att vara "fråntagen" sin mamma. I utredningen finns inget som visar att U. har tagit skada på grund av M.J:s psykiska störning. I detta fall rör det sig om en alltför avlägsen och oklar risk för skada på U. för att ett tvångsingripande skall kunna ske. Däremot kan andra åtgärder vara påkallade. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Enligt 1 och 2 §§ LVU skall vård enligt lagen beslutas om det på grund av misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas och om det kan antas att vården inte kan ges den unge med samtycke av den eller dem som har vårdnaden om honom. - I målet är fråga om omhändertagande för vård enligt LVU av U.J., född i mars 1990 och dotter till M.J., som ensam har vårdnaden om henne. Till stöd för ett omhändertagande av U. gör Sociala distriktsnämnden sammanfattningsvis gällande att M.J. har en allvarlig psykisk störning som påverkar hennes förmåga att tillgodose barnets grundläggande behov av fysisk och psykisk omvårdnad. - Beträffande M.J:s psykiska tillstånd framgår av tillgängliga handlingar bl.a. följande. I samband med att U. omhändertogs omedelbart av distriktsnämnden fattades ett beslut om intagning enligt LPT beträffande M.J. Beslutet kvarstod efter prövning i länsrätten den 9 juni 1994. I samband med ytterligare prövning av en ansökan från vederbörande chefsöverläkare om fortsatt tvångsvård höll länsrätten muntlig förhandling den 23 juni 1994. I ansökan framhölls att M.J. led av en paranoid psykos av schizofren natur med väsentligen samma symtom (vanföreställningar, vanupplevande) som vid tidigare vårdtillfälle i Malmö. Hon har en orubbligt negativ inställning till medicinering. - Vid länsrättens förhandling hölls ett sakkunnigförhör med överläkaren S.P.. Denne ansåg att M.J. lider av en monosymtomatisk paranoid psykos som består i en vanföreställning inom ett begränsat område, nämligen om ett barn och händelser vid förlossningen. Trots sjukdomen ansåg S.P. att det inte finns något oundgängligt behov av medicinering med neuroleptika. Man bör i stället söka nå en överenskommelse med M.J. om vård i annan form, exempelvis samtalsterapi. Det finns inte heller för övrigt något oundgängligt vårdbehov. Den sociala situationen i sig är inte så alarmerande att den motiverar tvångsvård. - Kammarrätten finner av utredningen framgå att M.J. lider av en allvarlig psykisk störning. För att detta förhållande skall kunna utgöra grund för omhändertagande enligt LVU av hennes dotter U. krävs att störningen påverkar M.J:s förmåga att tillgodose dotterns behov i en sådan utsträckning att det finns en påtaglig risk för skada på U:s hälsa eller utveckling. Den utredning som föreligger är inte sådan att det redan nu kan anses visat att U:s hälsa eller utveckling har skadats till följd av M.J:s psykiska störning. Vissa tecken tyder dock på att U. kan ha påverkats, även om vad som uttalats härom i det av distriktsnämnden åberopade intyget från den 22 augusti 1994 och från personal från öppna förskolan och Luzerngården får tas med en viss försiktighet. - M.J. har ifrågasatt ett flertal av de uppgifter och iakttagelser som återfinns i utredningen. Hennes mor, X.X., har vid förhandlingen uppgett att många av de uppgifter som redovisats inte stämmer. - Kammarrätten anser att vad som förekommit i målet inte ger stöd för uppfattningen att den utredning som distriktsnämnden åberopar i någon avgörande utsträckning kommit att innehålla felaktigheter eller direkt missvisande uppgifter. Det får således antas att de uppgifter som dokumenterats i utredningen på ett i huvudsak riktigt sätt återspeglar de berättelser som lämnats av berörda personer. - Av utredningen får alltså anses framgå att M.J. under en längre tid lidit av en psykisk sjukdom av allvarligt slag. Hon saknar sjukdomsinsikt och vill inte undergå någon behandling. Av utredningen framgår vidare att M.J., av återkommande trötthet eller annan orsak tenderar att "somna av" och att hennes förmåga att då ta hand om U. självfallet begränsas. I utredningen har också angetts att M.J:s lägenhet vid flera tillfällen varit i ett mycket ostädat skick. M.J. har vidare inte haft förmåga att själv ta hand om sin ekonomi vilket lett till hyresskulder som hennes föräldrar tidigare hjälpt henne med. Hennes föräldrar har också fått ta över en del av M.J:s ansvar för U. bl.a. när det gäller mathållning. M.J:s föräldrar har dock numera avflyttat från Lund till Österlen. - Enligt kammarrättens bedömning ger den utredning som föreligger stöd för antagande att M.J. till följd av en allvarlig psykisk störning saknar förmåga att utan behandling och stöd från utomstående i tillräcklig utsträckning tillgodose U:s grundläggande behov av fysisk och psykisk omvårdnad. Det stöd som M.J. hittills haft från sina föräldrar får antas ha kompenserat M.J:s bristande förmåga vad gäller U:s behov. I avsaknad av det stöd som sålunda hittills förelegat finns emellertid enligt kammarrättens bedömning en påtaglig risk för skada på U:s hälsa och utveckling. M.J. samtycker inte till några frivilliga åtgärder vad gäller behandling och stöd från exempelvis socialtjänsten. Med hänsyn härtill finner kammarrätten att U:s vårdbehov endast kan tillgodoses genom vård enligt LVU. - Kammarrätten ändrar inte länsrättens dom.

Skiljaktig