RÅ 1996 not 1

Koncessionsnämndens handläggning av ansökan om bergtäkt m.m. (avslag) / Koncessionsnämndens handläggning av ansökan om bergtäkt m.m. (rättsprövningsärende)

Not 1. Ansökan av Anders A. och Marie Louise K.-A. om rättsprövning av ett beslut ang. bergtäkt m.m. - Länsstyrelsen i Uppsala län lämnade genom beslut den 6 april 1992 Skanska Mellansverige AB och AB Vendels Grustag tillstånd enligt miljöskyddslagen (1969:387) till bergtäkt, krossanläggning, asfalt- och betongtillverkning samt exploateringstipp inom fastigheterna Olunda 4:1 och Eggebyholm 1:1, 2:1, 3:1 och 4:1 i Uppsala kommun. Beslutet överklagades hos Koncessionsnämnden för miljöskydd av bl.a. Anders A. och Marie-Louise K.-A. vilka äger en fastighet i närheten. De yrkade i första hand att tillståndet skulle upphävas och i andra hand att ordentliga besiktningar skulle ske av deras och närliggande fastigheter samt att, om skador uppstod på deras fastighet eller om marknadsvärdet sjönk till följd av verksamheten, de hölls skadelösa. Koncessionsnämnden för miljöskydd avvisade i beslut den 2 juli 1993 överklagandena såvitt avsåg bl.a. tillvaratagandet av allmänna intressen samt avslog överklagandena i övrigt. Anders A. och Marie-Louise K.-A. ansökte om rättsprövning. I dom den 17 december 1993 (se RÅ 1993 ref. 97) fann Regeringsrätten att Koncessionsnämndens beslut att inte pröva vissa av de åberopade grunderna stred mot en rättsregel. Eftersom det inte var uppenbart att felet saknade betydelse för nämndens avgörande upphävde Regeringsrätten detta och visade målet åter till nämnden för ny behandling. - Efter förnyad prövning fattade Koncessionsnämnden den 30 juni 1994 ett nytt beslut i saken. I beslutet avslog nämnden bl.a. Anders A:s och Marie-Louise K.-A:s överklagande av länsstyrelsens tillståndsbeslut. Till stöd för avgörandet redovisade nämnden i huvudsak följande överväganden: Enligt 4 § miljöskyddslagen skall för miljöfarlig verksamhet väljas sådan plats att ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Vidare skall naturresurslagen tillämpas vid prövning av miljöfarlig verksamhet (4a § miljöskyddslagen). Bestämmelserna i 2 och 3 kap. naturresurslagen skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i bl.a. miljöskyddslagen och naturvårdslagen. De bestämmelser i 2 kap. naturresurslagen som kan bli aktuella att tillämpa i detta ärende är i första hand bestämmelserna i 1, 2, 6 och 7 §§. Det aktuella området berörs emellertid inte av bestämmelserna i 3 kap. naturresurslagen. - Koncessionsnämnden konstaterar att täktområdet är beläget utanför de områden som redovisats som riksintressanta med hänsyn till sina natur- och kulturvärden, nämligen Storåns och Sävjaåns dalgång samt landskapet kring sjön Valloxen. När det gäller påverkan på områden av riksintresse delar Koncessionsnämnden Länsstyrelsens och Naturvårdsverkets uppfattning att ett tillstånd till täkt vid Olunda med de villkor som länsstyrelsen föreskrivit inte medför risk för påtaglig skada på riksintressena och därmed inte strider mot 2 kap. 6 § naturresurslagen. Beträffande vibrationer till följd av sprängning i bergtäkten kan anmärkas att Koncessionsnämnden i flera fall vid prövning av överklagade miljöskyddsärenden har funnit att ett begränsningsvärde om 3-4 mm/s för vibrationer till följd av sprängning får anses innebära en skälig avvägning mellan det som är tekniskt möjligt vid bergtäktsverksamhet med hänsyn till närheten till bostäder och klagandenas intresse av att störningar från verksamheten minimeras. Nämnden har därför godtagit 3-4 mm/s som begränsningsvärde för vibrationer från sprängningar vid bergtäktsverksamhet (se t.ex. beslut B 35/94 och B 71/94). I detta fall har emellertid frågan om vilket villkor som bör gälla beträffande vibrationer i bostäder till följd av sprängningar i täkten inte avgjorts. Bolagen skall efter en prövotid redovisa vilka åtgärder som kan vidtas för att begränsa störningarna i form av luftstötvågor och vibrationer som uppkommer vid sprängning i bergtäkten. - Vid tillämpningen av naturresurslagen skall en avvägning ske mellan olika intressen. Mark- och vattenområden skall enligt 2 kap. 1 § användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. De hushållningsbestämmelser som i detta fall skall vägas mot varandra är å ena sidan skyddet enligt 2 kap. 2 § för stora, obetydligt påverkade mark- och vattenområden och enligt 2 kap. 6 § 1 st. för områden med särskilda värden med hänsyn till natur, kultur och friluftsliv och å andra sidan skyddet enligt 2 kap. 7 § för områden som innehåller värdefulla ämnen eller material. - Vid avvägningen mellan olika intressen bör enligt Koncessionsnämndens mening beaktas de bedömningar som gjorts i översiktsplaner och olika hushållningsplaner, t.ex. grushushållningsplaner. I översiktsplanen för Uppsala kommun, som redovisar bl.a. områden av riksintresse, finns Olundaområdet redovisat som ett område lämpat för bergtäktverksamhet. Enligt översiktsplanen utgör Olundaområdet ett sådant område som enligt 2 kap. 7 § naturresurslagen skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra utvinningen av värdefulla material, i detta fall krossberg. Även vid den inventering av krossberg som utförts genom länsstyrelsens försorg uttalades att Olundaområdet hade stort värde för utvinning av bergkrossmaterial. Vad som framkommit i ärendet om bristen på naturgrus, bl.a. av Naturvårdsverkets yttrande, ger stöd för att anse området för Olundatäkten som ett sådant område som avses i 2 kap. 7 § naturresurslagen. I översiktsplanen finns området för bergtäkten däremot inte redovisat som närrekreationsområde. Vidare bör det vid avvägningen också tas hänsyn till att stora områden som ligger nära motorvägen är eller kan förväntas bli mer eller mindre påverkade av exploatering. Från denna synpunkt och med hänsyn till att mer opåverkade områden på större avstånd från motorvägen därigenom inte berörs av täktverksamheten kan Koncessionsnämnden inte finna att lokaliseringen till Olunda skulle motverka en god och långsiktig hushållning. Beträffande behovet av täkten anmärker Koncessionsnämnden att detta har bedömts i naturvårdslagsärendet och att det saknas anledning att i detta ärende göra en annan bedömning. - Vid prövning av tillåtligheten av verksamheten har Koncessionsnämnden tidigare funnit att ett tillstånd inte skulle innebära sådana olägenheter för klagandena att det strider mot tillåtlighetsreglerna i miljöskyddslagen. Vad klagandena nu anfört beträffande vibrationer från sprängningar m.m. ändrar inte denna bedömning. Koncessionsnämnden finner, efter en prövning även av vad klagandena anfört om påverkan på allmänna intressen, att ett tillstånd till bergtäktverksamheten inte skulle innebära sådana olägenheter att det strider mot tillåtlighetsreglerna i miljöskyddslagen. Det saknas därför anledning att frångå nämndens tidigare bedömning att verksamheten inte strider mot miljöskyddslagens tillåtlighetsregler. Överklagandena skall därför avslås. - Anders A. och Marie-Louise K.-A. ansökte om rättsprövning av Koncessionsnämndens beslut den 30 juni 1994. De yrkade att målet skulle visas åter till nämnden "för förnyad fullständig utredning med åtföljande krav om fullständig motivering av beslutet". - Till stöd för ansökningen anförde de att nämndens beslut stred mot rättsregler i följande hänseenden. Beslutet saknade tydliga motiveringar för nämndens avvägningar. Nämnden hade efter återförvisningen inte sörjt för en fullständig utredning och inte heller hållit något sammanträde med sakägarna eller utfört någon besiktning. Förutsättningarna för beslutet hade dessutom ändrats väsentligt genom att den skog som förutsatts ge viss avskärmning mot buller och stoft till största delen hade avverkats. -Regeringsrätten (1996-01-11, Wahlgren, Dahlman, Berglöf, Sjöberg, Swartling): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut, i dess lydelse intill den 1 april 1995, framgår att Regeringsrätten skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökandena angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Sökandenas påstående att Koncessionsnämndens beslut är rättsstridigt grundas i huvudsak på anmärkningar som rör förfarandet, utredningen och beslutets utformning. I dessa delar gör Regeringsrätten följande bedömning. Enligt 48 b § miljöskyddslagen skall nämnden i ett överklagat ärende hålla sammanträde eller besiktning om det behövs för utredningen i ärendet. I förarbetena till paragrafen har understrukits att nämnden bör ha stor frihet att själv avgöra i vilka fall sammanträde eller besiktning behövs (prop. 1987/88:85 s. 267 f.). Av handlingarna i det nu aktuella målet framgår att nämnden den 5 april 1993 företog besiktning. Det förhållandet att nämnden efter återförvisningen från Regeringsrätten begränsat handläggningen till ett rent skriftligt förfarande innebär inte att nämnden eftersatt sin utredningsskyldighet eller att förfarandet varit rättsstridigt. Inte heller i övrigt har, såvitt visats, förekommit något handläggningsfel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Nämndens beslut uppfyller det i 20 § förvaltningslagen (1986:223) uppställda kravet på motivering. - Vad beträffar sakfrågorna kan konstateras att förutsättningarna för tillstånd till verksamhet av det slag som är i fråga skall prövas enligt bl.a. bestämmelserna i 4-6 §§miljöskyddslagen och 2 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL). En sådan prövning aktualiserar bl.a. flera frågor om lämplighet och behov samt gör det nödvändigt att bedöma risker för skada, intrång och andra olägenheter. Till en väsentlig del består prövningen i en avvägning av olika allmänna och enskilda intressen. Sökandena har inte visat att Koncessionsnämnden vid sitt beslutsfattande felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som de aktuella bestämmelserna ger. - Av det hittills sagda följer att Koncessionsnämndens beslut den 30 juni 1994 inte på det sätt sökandena påstått strider mot bestämmelserna i miljöskyddslagen, NRL eller förvaltningslagen. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att Koncessionsnämndens för miljöskydd beslut den 30 juni 1994 skall stå fast. (fd I 1995-12-13, Sandbäck)

*REGI

*INST