Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen presenteras förslag till inriktning av miljöpolitiken inför l990—talet samt en rad förslag till såväl akuta som mera långsiktiga eller strukturella åtgärder. Till de akuta problemfrågorna hör bl.a. försurning- en. föroreningen av haven och nedbrytningen av ozonskiktet. Till de strukturella frågorna hör bl. a. den omställning som regeringen verkar för inom energi-. jordbruks— och tratikområdena. För vissa regioner föreslås samlade insatser.

Naturvård handlar i sin vidaste bemärkelse om att bevara grunden för allt levande. Genom en varaktig och omsorgsfull hushållning med våra naturresurser bevarar vi också de grundläggande förutsättningarna för vårt välstånd. Naturvård och miljöskydd har starka kopplingar till varandra.

Representativa naturområden bör skyddas och säkerställas. Skyddet av urskogar. våtmarker och vissa" naturtyper i odlingslandskapet bör priorite- iras. En utvidgning av vissa nationalparker föreslås, liksom en allmän översyn av naturvårdslagen. Förslag om en effektivisering av naturvårds- förvaltningen läggs också fram.

I propositionen anges strategin för handlingspragrumme! mot luftförore- ningar och försurning. De svenska svavelutsläppcn bedöms minska med 65 % till år 1995 från 1980 års nivå. Ytterligare åtgärder behöver vidtas för att kväveoxidutsläppen under samma period skall minska med 30%. Kon- sekvenserna av att skärpa målen för utsläppsminskningarna till sekelskiftet skall belysas.

Vissa områden där det är särskilt angeläget att snabbt förbättra miljön

. &

ww &

. Prop.

• Sida 2
•  Original

skall med hjälp av en ändring i miljöskyddslagen (1969: 387) kunna förkla- ras som minös/tj-Yddsområde.

Skärpta utsläppskrav för kväveoxider från förbränningxaiilägg/lingar föreslås tillämpas som riktlinjer vid prövning enligt miljöskyddslagen. Svaveloxidutsläppen vid förbränning av olika bränslen bör begränsas yt- terligare genom skärpningar av utsläppskaven med början under år 1993 i de mest försurade områdena. Lagen (1976: 1054) om svavelhaltigt bränsle föreslås ändrad sa att den omfattar samtliga svavclhaltiga bränslen.

Kväveoxidutsläppen avses minskas genom skärpta avgaskrav från 1992 års modeller för lätta lastbilar och bussar och från 1994 års modeller för tunga fordon. Under två år före ikraftträdandet av de obligatoriska kraven bör bidrag betalas ut vid köp av fordon som uppfyller kraven.

Ilavsmilir'in är hotad. Föroreningssituationen i Östersjön. Kattegatt och Skagerrak är så allvarlig att utsläppen snarast måste begränsas. Det gälleri första hand stabila organiska ämnen och närsalter. Arbetet måste bedrivas såväl nationellt som internationellt.

Utsläppen av organiskt bundet klor från sulfatfabriker bör minskas till 1,5 kg per ton klorblckt massa. Åtgärder bör ha påbörjats vid samtliga fabriker före år 1992. Målet är att på sikt i stort sett eliminera utsläppen av klorerat organiskt material.Utsläppen från den kemiska industrin bör kar- tläggas särskilt.

Utsläppen av närsalter bör minskas till hälften före sekelskiftet i områ- den som är särskilt påverkade. Strängare regler om djurhållning och hante- ring av stallgödsel föreslås. Vid kommunala reningsverk i särskilt påverka- de kustområden bör en 50-procentig kvävereduktion införas före år 1992.

Utsläppen av metaller bör minska till hälften under perioden 1985—1995. En fortsatt snabb nedbrytning av stans/riktat i atmosfären skulle innebä— ra ett allvarligt hot mot de grundläggande levnadsbetingelserna på jorden. Utsläpp av fullständigt halogenerade klorfluorkarboner (CFC) och haloner måste snabbt minska. Sverige bör ratificera Montrealprotokollet. som bl.a. innebär en 20-procentig minskning av förbrukningen till den 1 juli 1994.

En nationell avvecklingsplan med betydligt högre ambitionsnivå presen- teras i propositionen. Den svenska användningen av CFC minskas enligt planen med 50% till utgången av år 1990 och avvecklas i princip helt till utgången av år 1994.

De som bedriver tillstånds- eller anmälningspliktig miljöfarlig verksam- het skall bekosta en miljösk(tdq/i'ii'nikr'iizg för att ersätta skadelidande som inte kan få skadestånd enligt miljöskadelagen (1986: 225).

Statliga medel ställs till förfogande för vissa återställnings- och sane- ringsålgärder. Bl.a. genomförs ett särskilt program Rena Dalälven. Be- stämmelserna i lniljöskyddslagen (1969: 387) förtydligas i fråga om ansva- ret för återställningsåtgärder.

Miljöpolitiken har en viktig regional a'inwnxion. För vissa områden behövs särskilda samlade åtgärder. Redan nu pågår arbete med en sådan inriktning för Ringsjön. Laholmsbukten. Hisingen och Dalälven. Luftföro- reningshaltermt i stora tätorter eller industriområden kan tidvis bli så höga att det uppstår risker för människors hälsa och för miljön.

IQ

• Sida 3
•  Original

länsstyrelserna föreslås få i uppdrag att ställa samman befintliga uppgif- ter om de viktigaste miljöproblemen och att ange deras orsaker. Arbetet bör ske i nära samverkan med naturvårdsverket och kommunerna.

Trafiken i de större orterna för med sig omfattande miljöproblem. Målet är att radikalt förbättra luftkvaliteten och begränsa bullerstörningarna i tättbebyggda områden.

Det internationella miljöarbetet bör drivas med konsekvens och uthål- lighet. Sverige spelar en aktiv och pådrivande roll i detta arbete. Det internationella och det nationella arbetet bör samordnas.

Sveriges agerande i internationella organisationer bör vila på de rekom- mendationer som den s. k. Brundtlandkommissionen har föreslagit. Sveri- ge bör också verka för att olika internationella sektorsorgan tar ett direkt ansvar för mijöhänsynen i sina beslut.

Ett internationellt miliöteknixkt institut inrättas i Stockholm med syfte att främja forskning. utveckling och spridning av miljöteknik.

Ändringar i miljt'iskyddslagen föreslås. Lagens princip om individuell prövning bibehålls. Företagens egenkontroll skärps. Företagen skall redan i ansökan om tillstånd ange hur kontrollen är avsedd att utformas. En miljörapport skall årligen lämnas till tillsynsmyndigheten.

I propositionen redovisas förslag om att decentralisera uppgifter inom organisationenför mil/'Öskydd. En kraftfull resursförstärkning aviseras.

Naturvårdsverkets roll som central tillsynsmyndighet bör förstärkas. En översyn av verket kommer att göras under år 1988. länsstyrelserna bör svara för tillsynen av all tillståndspliktig verksamhet. Kommunernas miljö- och hälsoskyddsni'tmnder bör vara tillsynsmyndighet för verksamheter som inte kräver tillstånd. Möjligheten för en kommun att ta över tillsynen även för tillståndspliktiga verksamheter bibehålls.

Instansordningen ändras. Länsstyrelsernas och naturvårdsverkets bc- slut i tillstånds- och tillsynsärcnden får överklagas hos koncessionsni'tmn- den för miljöskydd i stället för hos regeringen. Reglerna om straff för miljöbrott skärps.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1989. Ull)fll/IIlligs'i/lä'ufSL'l' görs bl.a. för polis och åklagare. Fortbildning av lärare utreds. Utbildning på gymnasier. högskolor och universitet komplet- teras.

En ökad miljö/nedveten/iet kan genom val av bl.a. livsföring och kon- sumtion få en stor betydelse för en positiv utveckling på miljöområdet. Ett system med s. k. positiv miljömärkning kommer att utredas.

I propositionen föreslås att ekomnniska styrmedel i ökad utsträckning bör användas som komplement till administrativa styrmedel. En parlamen- tarisk utredning tillsätts för att utforma förslag till sådana styrmedel. bl.a. i fråga om utsläppsrelaterade avgifter. Ett etappvis genomförande bör om möjligt kttnna inledas år 1989. Utredningen här med förtur ta sig an frågan om utsläppsavgiftcr på organiskt klor samt avgifter på svavel i tung eld- ningsolja.

Kostnaderna för de miljöskyddsåtgärder som behandlas faller till allra största delen på industrier. anläggningar för energiproduktion. jordbruk och vissa kommunala verksamheter.

• Sida 4
•  Original

Anslagen över miljö- och energi-departementets huvudtitel föreslås öka 'Prop. 1987/88: 85 med ca 230 milj. kr. mellan budgetåren 1987/88 och 1988/89. vilket innebär en ökning med ca 40%. Till detta kommer ökningen av anslagen som berör miljön på andra departements huvudtitlar.

• Sida 5
•  Original

1. Förslag till Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387)

Härigenom föreskrivs i fråga om miljöskyddslagen (1969: 387)' dels att rubriken närmast före 8 & skall utgå, dels att 5. 8a. 12. 13. 15. 20. 23—26. 28. 29a. 38. 40. 43. 44a. 45. 48. 52 och 58 ss" skall ha följande lydelse.

dels att det i lagen skall införas nio nya paragrafer. 38 a, 38 b. 48 a. 48b och 65—69åå samt nya rubriker före de nya 65 och 69% av följande"

lydelse.

Nuvarande lydelse

5:

Den som utövar eller ämnar ut- öva miljöfarlig verksamhet skall vidtaga de skyddsåtgärder. tåla be- gränsning av verksamheten och iakttaga de försiktighetsmått i öv- rigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet.

Omfattningen av åliggande enligt första stycket bedömes med .ut- gångspunkt i vad som är tekniskt möjligt vid verksamhet av det slag som är i fråga och med beaktande av såväl allmänna som enskilda in- tressen.

Föreslagen lydelse

Den som utövar eller ämnar ut- öva miljöfarlig verksamhet skall vidtaga de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och iakttaga de försiktighetsmått i öv- rigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet. Skyldigheten att avhjälpa olägen- heter kvarstår även efter det att verksam/teten har upphört. '

Omfattningen av åligganden en- ligt första stycket bedöms med ut- gångspunkt i vad som är tekniskt möjligt vid verksamhet av det slag som är i fråga och med beaktande av såväl allmänna som enskilda in- tressen.

Vid avvägningen mellan olika intressen skall särskild hänsyn tagas till å ena sidan beskaffenheten av område som kan bli utsatt för störning och betydelsen av störningens verkningar. å andra sidan nyttan av verksamhe- ten samt kostnaden för skyddsåtgärd och den ekonomiska verkan i övrigt av försiktighetsmått som kommer i fråga.

.. Bas”

Om det från allmän synpunkt är särskilt angeläget att skydda ett vattendrag. en sjö eller ett (inna! vattenområde mot förorening. får regeringen förklara vattenområdet

Om det från allmän synpunkt är särskilt angeläget att skydda ett mark- eller vattenområde som är utsatt för miljöfarlig verksamhet. får regeringen förklara området och dess närmaste omgivningar som miljäskyddsumråde.

och angränsande marker som ett särskilt föroreningskänsligt omrä- de.

För ett sådant område skall regeringen eller. efter regeringens bemyndi- gande. länsstyrelsen ge närmare föreskrifter om skyddsåtgärder. begräns- ningar och försiktighetsmått i övrigt för verksamheter inom området. Så- dana föreskrifter innebär inte ändring i tidigare meddelade tillståndsbeslut.

' Lagen omtryckt 198lz420. : Senaste lydelse 1.984: 912.

'Jl

• Sida 6
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Länsstyrelsen får i särskilda fall medge undantag från föreskrifter som har meddelats med stöd av andra stycket.

12.5

Bestämmelserna i 4 kap. rätte-- gångsbalken om jäv mot domare äger motsvarande tillämpning på ledamot i koncessionsnämnden. Ledamot är dock icke jävig på den grund att han

1. i vattendomstol tagit befatt— ning med ärende om samma miljö-- farliga verksamhet som är under prövning hos koncessionsnämn- den.

2. hos annan myndighet än vat- tendomstol tagit befattning med så— dant ärende utan att fatta beslut varigenom ärendet avgjorts.

Bestämmelserna i 4 kap. rätte- gångsbalken om jäv mot domare gäller också ledanu'iterna i konces- sionsnämnden. En ledamot är dock inte jävig på den grunden att han i vatten/nål har tagit befattning med ärende om samma miljöfarliga verksamhet som är under prövning hos koncessionsnämnden.

13.5

Ansökan om tillstånd skall vara. skriftlig. Den skall innehålla

1. de uppgifter. ritningar och tek- niska beskrivningar som behövs för att bedöma den miljöfarliga verk- samhetens beskaffenhet och om— fattning.

2. en beskrivning av miljöeffek- terna såsom arten. styrkan och räckvidden av de störningar som verksamheten kan medföra,

3. förslag till de skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som behövs för att förebygga eller av- hjälpa olägenheter från verksamhe- ten.

4. en redogörelse för det samråd som har ägt rum enligt 12aå och vad som därvid har kommit fram.

Ansökan om tillstånd skall vara skriftlig. Den skall innehålla

1. de uppgifter. ritningar och tek- niska beskrivningar som behövs för att bedöma den miljöfarliga verk- samhetens beskaffenhet och om- fattning,

2. en beskrivning av miljöeffek- terna såsom arten, styrkan och räckvidden av de störningar som verksamheten kan medföra.

3. förslag till de skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som behövs för att förebygga eller av- hjälpa olägenheter från verksamhe- ten oc'h förslag till hur kontroll av verksamheten bör ske.

4. en redogörelse för "det samråd som.har ägt rum enligt 12aä och vad som därvid har kommit fram.

Ansökningen skall inges i det antal exemplar som koncessionsnämnden anser behövligt.

Uppfyller ansökningen inte vad som föreskrivs i första stycket eller har den inte givits in i tillräckligt antal exemplar. skall koncessionsnämnden förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. 1 föreläggandet får vite sättas ut. Efterkommer sökanden inte ett föreläggande, får nämnden besluta att bristen skall avhjälpas på sökandens bekostnad eller. om bris- ten är så väsentlig att ansökningen inte kan ligga till grund för prövning av ärendet. avvisa ansökningen.

Har erforderligt samråd enligt l2aå inte ägt rum, får koncessionsnämn- den vid vite förelägga sökanden att vidta de åtgärder som behövs.

• Sida 7
•  Original

Nuvarande lydelse" Föreslagen lydelse

ist”3

Om det framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning til- lämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål. Särskild omröstning skall ske beträffande frågor om till- lämpligheten av denna lag. förbere- dande åtgärder och underställning enligt löå.

Om det framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning til- lämpas föreskrifterna i l6kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål. Särskild omröstning skall ske beträffande frågor om till- lämpligheten av denna lag, förbere- dande åtgärder och underställning enligt löå eller48b så tredje stycket.

20 5 Om regeringen lämnar tillstånd. kan regeringen uppdraga åt konces- sionsnämnden eller länsstyrelsen att fastställa närmare villkor för tillstån- det.

Om koncessionsnämnden lämnar tillstånd. får nämnden överlåta åt en myndighet. som utövar tillsyn enligt denna lag. attfastställa vill- kor av mindre betydelse.

23.5

Åsidosätter någon villkor som ltar angivits [' ett tillståndsbeslut och är avvikelsen betydande. får konc'essionsnämnden föreskriva nya eller strängare villkorför verk- samheten eller förklara tillståndet förverkat och förbjuda fortsatt verksamhet.

Koncessionsnt'imnden fär förbju- da fortsatt miljöfarlig verksamhet som omfattas av tillstånd enligt denna lag

1. om den som har sökt tillstån- det ltar vilselett tillståndsmyndig- heten genom att lämna oriktiga uppgifter av betydelse för tillstån- det.

2. när villkor som gällerför verk- samheten åsidosatts i betydande män eller

3 . om det genom verksamheten uppkommit någon olägenhet av vä- sentlig betydelse som inteförutsågs när verksam/teten tilläts.

Närförbud meddelas enligtförs- ta stycket. får tillståndet återkallas helt eller delvis.

24.5

Har tio år förflutit från det att ett tillständsbeslut har vunnit laga kraft. får koncessionsnämnden fö- reskriva nya eller strängare villkor för verksamheten efter vad som är skäligt.

Redan dessförinnan får sådana

"1 Senaste lydelse 1986: 1157.

Kont'essionsnämnden får. efter vad som är skäligt. ändra eller upp- häva gällande villkor för en miljö- farlig verksamhet eller meddela nya villkorför den

1 . när tio år förflutit från det att tillständs/reslutet vann laga kraft.

• Sida 8
•  Original

Nuvarande lydelse

villkorföreskrivas av nämnden ef- ter vad som är skäligt. om förhål- landena i omgivningen har ändrats väsentligt eller om aln-'ändningen av ny process- eller reningsteknik i verksamheten skulle med/öra en väsentlig förbättring från miljö- skyddssynpunkt.

Ont särskilda skäl föreligger. får nämnden efter utgången av den tid som anges i första stycket även om- pröva tillstånd att släppa ut av— loppsvatten i ett visst vattenområ- de.

f):

1...

Uppkommer genom miljöfarlig verksamhet betydande olägenhet som icke förutsågs när tillstånd lämnades. kan koncessionsnämn- den meddela föreskrift som är äg- nad att förebygga eller minska olä- gen/tetenförft'amtiden.

Föreslagen lydelse

2. om den som har sökt tillstån- det har vilse/ett tillståndsmyndig- heten genom att lämna oriktiga uppgifter av betydelse för tillstån- det och ett förbud framstår som en allt/ör ingripant'le åtgärd,

3. när villkor som gällerför verk- samheten åsidosatts på ett sätt som varit av mer än ringa betydelse,

4. om det genom verksamheten uppkommit någon (')lägenhet som inte förutsågs när verksamheten tilläts och ett förbud framsuir sotn en allt/ör ingripande åtgärd.

5. om förhållandena iomgivning- en har ändrats väsentligt,

6. om en från miljösynpunkt vä- sent/ig förbättring kan uppnås med användning av någon ny process- eller reningsteknik.

7. om användandet av någon ny teknik för mätning eller uppskatt- ning avförorening eller annan stör- ning skulle medföra väsentligt bätt- re förutsättningar för att kontrolle- ra verksamheten.

I fall som avses i första stycket 4 får krmcessionsnämnden också be- sluta om andra åtgärder som be- hövs för attförebygga eller minska olägenheten för,/ramtiden.

; 5 Ett tillstånd att släppa ut av- loppsvatten i ett visst wtttenområde får. om det finns särskilda skäl. omprövas av koncessionsnämnden när tio år förflutit från det att till- ståm'lsbeslutet vann laga kraft.

26 &

Fråga som avses i 23—255 prö- vas efter framställning av statens natur 'årdsverk.

Frågor som avses i 23—25s prö- vas efter framställning av statens naturvårdsverk. Skull frågan prö- vas av länsstyrelsen. får den tas upp av länsstyrelsen utan någon särskild framställning.

28 &

Har regeringen fastställt villkor

—u

för ett tillstånd. tar koncessions- nämnden vid tillämpningen av 24.

Har regeringen fastställt villkor för ett tillstånd. får koncessions- nämnden vid tillämpningen av 24 %

• Sida 9
•  Original

Nuvarande lydelse

25. 27 eller 29 s" andra stycket inte avvika väsentligt från villkoret utan att regeringen har medgivit det.

Föreslagen lydelse

första stycket I eller4—7. 25 &. 27 5 eller 29 å andra stycket inte avvika väsentligt från villkoret utan att re- geringen har medgivit det.

29 a 5

Koncessionsnämndens beslut om villkor eller föreskrifter enligt'23— 25. 27 å eller 29 9" andra stycket andra meningen har samma verkan som ett tillståndsbeslut.

När koncessionsnämnden prövar frågor som avses i 24 5 första eller tredje stycket får nämnden efter vad som är skäligt ompröva beslut varigenom villkor har upphävts el- ler mildrats enligt 27 lå. även om tio år inte har förflutit från det att be- slutet vann laga kraft.

Koneessionsnämndens beslut om villkor eller åtgärder enligt 24 #. 25 .5 eller 27 s eller 29 å andra styc- ket andra meningen har samma ver- kan som ett tillståndsbeslut.

När koncessionsnämnden prövar frågor som avses i 24 5 första styc- ket I eller 25 9" får nämnden i den mån det föranleds av prövningen ompröva beslut varigenom villkor har ändrats. upphävts eller til/kont- mit enligt 24 6 första stycket 2—7 eller 27 &. även om tio år inte har förflutit från det att beslutet vann laga kraft.

38.5

Statens naturvårdsverk och läns- styrelserna utövar tillsynen över miljöfarlig verksamhet.

Naturvårdsverket har den cen- trala tillsynen. samordnar länsst_v-, relsernas tillsynsverksam/tet och lämnar vid behov bistånd i denna verksamhet. Länsstyrelsen utövar fortlöpande tillsyn inom länet.

Statens naturvårdsverk. länssty- relserna samt mil/'ö- och hälso- skyddsnämnderna utövar tillsynen över miljöfarlig verksamhet.

Naturvårdsverket har den cen- trala tillsynen. samordnar tillsyns- verksamheten och lämnar vid be- hov bistånd i denna verksamhet.

Länsstyrelsen utövar tillsyn över sådan miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd ett/igt lf) .Q' eller som utövas av försvarsmakten. Miljö- och hälsoskyddsnämnden utövar den lokala tillsynen över övrig miljöfarlig verksam/tet.

'l'illsynsmyndigheterna skall samarbeta med varandra samt med sådana statliga och kommunala organ som har att utöva tillsyn i särskilda hänseen- den eller som på annat sätt fullgör uppgifter av betydelse för tillsynsverk- samheten. Det åligger tillsynsmyndigheterna att verka för att överträdelser av denna lag beivras.

38 tt 35

Den som utövar verksamhet som kan befaras vara miljöfarlig är skyl- dig att utt'iva kontroll av verksam- heten. Regeringen eller den myn- dig/tet som regeringen bestämmer får meddela närmare ji'ireskritter om kontrollen.

• Sida 10
•  Original

Nuvarande lydelse föreslagen lydelse

38b$i

Den sont utövar miljöfarlig verk- samhet som (")/nfattas av tillstånd enligt denna lag skall varje år avge en särskild lrzilit'ir'appor't till länssty- relsen eller till miljö- och hälso- skya'dsnämnden. om nämnden är tillsynsmyndighet.

I miljörapporten skall de åtgär- der redovisas som vidtagits för att uppfylla villkoren i tillständsbeslu- te! och resultaten av dessa åtgär- der. Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestt'immerfär meddela ytterligare föreskrifter om denna redovisning.

Tillsynsmyndig/teten får fifireläg- ga en tillståm't'shavare som under- låtit att avge en miljörapport att fullgöra sin skyldighet. I beslut om förelt'iggande får til/synsmyndiglte- ten sätta ut vite.

40 &

Om tillstånd inte har givits enligt denna lag, får en tillsynsmyndighet meddela ett föreläggande om så- dant försiktighetsmått eller förbud som behövs för att lagens bestäm— ntelser skall cftcrlcvas. I brådskan- de fitll eller när det i övrigt finns särskilda skälflirföreläggandet ges omedellmrl och i attdra fall först sedan det visat sig att rättelse inte kan vinnas genom råd.

Om tillstånd inte har givits enligt denna lag. får en tillsynsmyndighet meddela ett föreläggande om såda- na försiktighetsmått eller förbud som behövs för att lagen ellerföre- skr/fier som ltar meddelats med stöd av den skall efterlevas.

Tillståndsbeslut enligt denna lag hindrar inte en tillsynsmyndighet från att meddela sådana brådskande föreskrifter som är nödvändiga till följd av särskilda omständigheter.

Om en tillständshavare åsidosätter villkor som angivits i tillståndsbeslu- tet, får en tillsynsmyndighet förelägga honom att vidta rättelse. [ beslut om föreläggande enligt denna paragraf får en tillsynsmyndighet sätta ut vite.

43 55 Om verksamheten vid en anläggning kan befaras vara miljöfarlig. är innehavaren skyldig att på begäran lämna en tillsynsmyndighet behövliga upplysningar om anläggningen. En tillsynsmyndighet fär förelägga inneha- varen att lämna sådana upplysningar. 'l'illsynsmyndighet fär förelägga den som utövar verksamhet som

Tillsynsmyndighet får förelägga den som utövar verksamhet som

⁴ Senaste lydelse l987: 397. 5 Senaste lydelse |987: 397.

lt)

• Sida 11
•  Original

Nuvarande lydelse

kan befaras vara miljöfarlig att utfö- ra för tillsynens fullgörande behöv- liga undersökningar av verksamhe- ten och dess verkningar. Tillsyns- myndighet kan i stället. om det fin- nes lämpligare. föreskriva att sådan undersökning skall utföras av an- nan än den som utövar verksamhe- ten och utse någon att göra under- sökningen.

Föreslagen lydelse

kan befaras vara miljöfarlig eller den som annars är skyldig att av- hjälpa alägenhet från sådan verk- samhet att utföra för tillsynens full- görande behövliga undersökningar av verksamheten och dess verk- ningar. Tillsynsmyndighet kan i stället. om det finnes lämpligare. föreskriva att sådan undersökning skall utföras av annan än den som utövar verksamheten och utse nå- gon att göra undersökningen.

Det åligger den som utövar verksamheten att ersätta kostnad för under- sökning som avses i andra stycket andra meningen med belopp som till- synsmyndigheten fastställer.

1 beslut om föreläggande enligt första och andra styckena får en tillsyns- myndighet sätta ut vite.

44aä"

Efter åtagande av en kommun får länsstyrelsen överlåta åt miljö- och hälsoskyddsnämnden att utöva _lbrtlöpande tillsyn enligt denna lag. Sker sådan överlåtelse, skall vad som sägs i lagen om tillsyns- myndighet gälla även ntiljö- at'h hälsaskyddsnämnden .

Tillsyn av sådan miljöfarlig verk- samhet som utövas av försvars- makten får inte utövas av miljö- och hälsoskyddsnämnden.

Efter åtagande av en kommun får länsstyrelsen överlåta ät miljö- och hälsoskyddsnämnden att utöva så- dan tillsyn som annars ankommer på länsstyrelsen. Tillsyn av sådan miljöfarlig verksamhet som utövas av försvarsmakten får dock inte överlåtas åt miljö- och hälso- skyddsnämnden.

Har en kommun gjort framställ- ning mn ("iver-låtelse av tillsynen en- ligtförsta stycket och finner läns- styrelsen att ('it'ei'låtelse inte bör ske i enlighet medfrainställningen. skall länsstyrelsen. om kommunen begär det. med eget yttrande över- lämna ("trender till regeringens ar- görande .

45 57

Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. bryter mot förbud som har meddelats med stöd av 8. 23 eller 4l & eller åsidosätter sådana be- stämmelser som har meddelats med stöd av 2 # tredje stycket.

2. underlåter att iakttaga före- skrift som regeringen har meddelat med stöd av 10 s. '

*” senaste lydelse 19871397. 7 Senaste lydelse |987: 397.

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet

]. bryter mot förbud som har meddelats med stöd av 8, 23 eller 4] & eller åsidosätter sådana be- stämmelser som har meddelats med stöd av 2 & tredje stycket.

2. underlåter att iakttaga före- skrift som regeringen har meddelat med stöd av IO %$.

• Sida 12
•  Original

Nuvarande lydelse

3. åsidosätter villkor eller före- skrifter som meddelats med stöd av 8 a & andra stycket. l8 & första stycket, l9—2l s. 2l as andra stycket. 23—25 &. 27 %$. 29 å andra stycket eller 41 ä,

4. ttnderläter att iaktta föreläg- gande som har meddelats med stöd av 43.5 första stycket eller andra stycket första meningen.

5. i ansökan eller annan handling som avges enligt denna lag eller en- ligt föreskrift som har meddelats med stöd av lagen lämnar vederbö- rande myndighet oriktiga uppgifter rörande ett förhållande av betydel- se för prövning av en fråga om till- stånd eller för tillsynen.

] ringa fall döms inte till ansvar.

Föreslagen lydelse

3. åsidosätter beslut. villkor eller föreskrifter som meddelats med stöd av 8 att andra stycket. 18.5 första stycket. l9—21 &. 2] a sand- ra styeket. 24 &. 25 &. 27 s. 29% andra stycket. 38 a 9". 38 b 5 andra stycket eller 41 s.

4. underlåter att iaktta föreläg- gande som har meddelats med stöd av 43 5 första stycket eller andra stycket första meningen.

). i ansökan eller annan handling som avges enligt denna lag eller en- , ligt föreskrift som har meddelats med stöd av lagen lämnar vederbö- rande myndighet oriktiga uppgifter rörande ett förhållande av betydel- se för prövning av en fråga om till- stånd eller för tillsynen. döms. om gärningen inte är ringa. till böter eller fängelse i högst två år. Har brottet begåtts med uppsåt och avsett _fi'irpliktelse av väsentlig betydelse från miljöskyddssyn- punkt. döms til/_)?ingelse ihögst två ar. -

Om ett vitesföreläggande har överträtts. döms inte till ansvar enligt första stycket för gärning som omfattas av föreläggandet. Till ansvar enligt första stycket döms inte. om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

48 %*

Beslut enligt denna lag får över- klagas genom besvär Itos länssty- relsen. om beslutet har meddelats av miljö- och hälsoskyddsnämn- den. och hos regeringen. om beslu- tet har meddelats av länsstyrelsen. koneessionsnämnden eller statens naturvårdsverk. Dock överklagas beslut om ersättning för kostnader enligt 14 Q'femte stycket andra me- ningen eller 43 ,$ tredje stycket eller beslut om förbud vid vite enligt 5! 55 Itos kammarrätten genom besvär. Om klagan över beslut i frågor om miljöskyddsavgift finns särskilda bestämmelser i 59—62 5.6.

” Senaste lydelse [9842 9I2.

Om inte något annat framgår av andra — femte styckena. får beslut enligt denna lag överklagas

I. hos länsstyrelsen. om beslutet har meddelats av miljö- och hälso- skyddsnäm nde n .

2. hos koncessionsnämnden. om beslutet har meddelats av statens natta'vårdsverk eller länsstyrelsen.

3. hos regeringen. om beslutet har meddelats av koncessions- nämnden.

Koncessionsnämndens beslut i ett dit överklagat ärende får inte överklagas.

• Sida 13
•  Original

Nuvarande lydelse

Naturvårdsverket får överklaga beslut som har meddelats i frågor om tillstånd och ifrågor som (lt-'ses i 8 (1 $ andra eller tredje styckena. 40. 4! 5.5 eller 43 5 andra stycket.

Rätt att överklaga beslut sorti har meddelats ifrågor om tillstånd och i frågor som avses i 8 (I:—$ andra eller tredje styckena har också kommuner och sådana lokala ar- betstagarorganisationer som (nga-. niserar arbetstagare i den verksam- het som avses med beslutet.

Föreslagen lydelse

Länsstyrelsens beslut i frågor som avses i 8 a 35 andra och tredje styckena får överklagas hos rege- ringen.

Beslut i fråga om ersättning för kostnader enligt I4 # femte stycket _ andra meningen eller 43 å tredje

stycket eller beslut ijråga om för- bud vid vite enligt 5] _6 får överkla- gas Itos kammarrätten.

Särskilda bestt't'mme/ser om över- klagande av beslut i frågor om miljöskyddsavgiftfinns i59—62 $$$

48 (19'

Statens naturvårdsverk får över- klaga beslut som har meddelats i frågor om tillstånd och i frågor som avses i8 a 5 andra eller tredje styc- ket. 40 $$. 4! :$ eller 43 ä' andra styc- ket.

Rätt att överklaga beslut som har meddelats i frågor om tillstånd och i frågor som avses i 8 (15 andra eller tredje styckena ltar också kommuner och sådana lokala ar- betstagarorganisationer som orga- niserar arbetstagare i den verksam- het som avses med beslutet.

48b9'

Koncessionsnämnden skall i ett överklagat ärende

]. hålla sammantrt'ide eller be- siktning. om det behövs för utred- ningen i ärendet,

2. ge de statliga och kommunala myndigheter som har ett väsentligt intresse att bevaka ifråga/t tillfälle att yttra sig.

På nämndens handläggning i öv— rigt av överklagade ärenden tillåtn- pas också I] och [2 55, [4 # tred- je—femte styckena och 15 5. Till sammanträde eller besiktning skall nämnden kalla klaganden och and- ra parter samt de statliga och kom- munala myndigheter som har ett väsentligt'intresse att bevaka ifrå- gan. .

Koncessionsnämnden skall med eget yttrande överlämna ett över— klagat ärende till regeringens pröv-

• Sida 14
•  Original

Nuvarande lydelse

En särskild avgift (miljöskydds- avgift) skall utgå. om en föreskrift som avses i 45 .6 första stycket 1—3 har överträtts och överträdelsen har medfört ekonomiska fördelar för den som utövar den miljöfarliga verksamheten. ] ringa fall skall ing- en avgift utgå.

Föreslagen lydelse

ning. om omständigheterna är så- dana som anges i6 s" andra stycket. om ärendet på annat sätt rör en fråga av särskild vikt eller om sta- tens natm'vårdsverk begär det.

En särskild avgift (miljöskydds- avgift) skall betalas. om en överträ- delse som avses i 45 5 första styc- ket l—3 har skett och överträdelsen har medfört ekonomiska fördelar för den som utövar den miljöfarliga verksamheten. I ringa fall skall ing- en avgift betalas.

Miljöskyddsavgiftcn tillfaller staten.

Om förfarandet vid koncessions- nämndens prövning av frågor om miljöskyddsavgift gäller utöver fö- reskrifterna i 56 och 57 åå denna lag vad som föreskrivs i 3—6 så 8— 26 55. 29 & 30 &. 31 & första styc- ket. 32 å och 38——53 åå förvalt- ningsprocesslagen (1971: 291). Där- vid skall vad som sägs om rätten och länsrätt gälla koncessions- nämnden. I stället för de i 4055 nämnda lag angivna högsta vites- beloppen får kom.-essionsnc'imnden bestämma beloppen till högst/eln- tiotusen respektive etthimdratusen kronor.

5

Om förfarandet vid koncessions- nämndens prövning av frågor om miljöskyddsavgift gäller utöver fö- reskrifterna i 56 och 57 så denna lag vad som föreskrivs i 3—6 så. 8— 26 äs". 29 &. 305.31 & första styc- ket. 32 %$. 38 S*. 399" och 41—53 åå förvaltningsprocesslagen (|97l:29l). Därvid skall vad som sägs om rätten och länsrätt gälla koncessionsnämnden.

Koncessionsnämndens beslut om miljöskyddsavgift eller om kvarstad till säkerställande av anspråk på sådan avgift verkställs som domstols dom eller beslut.

Miljöskadeförsäkring 655

(" Senaste lydelse l987: 397.

För ersättning i vissa fall till den som har lidit skada enligt miljöska- delagen (1986: 225) skall detfinnas en försäkring (milit'iskadefi'irsäk- ring) med villkor som har godkänts av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Den som utövar verksamhet som enligt denna lag eller enligt jifireskrifter

• Sida 15
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som har meddelats med stöd av lagen kräver tillstånd eller anmälan skall bidra till försäkringen med be- lopp som framgår av tabeller som har godkänts av regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer. Beloppen skall betalas i förskott för kalenderår.

66 5

Från milit'isktule/örsäkringen be- talas. enligt vad som närmare an- ges i försäkringsvillkoren. ersätt- ning till skadelidam'le för sådan person- eller sakskada som avses i mil/'öskadelagen ( 1986: 225)

[. om den skadelidande har rätt till skadestånd enligt miliöskade- lagen men inte kan få skadeståndet betalt eller rätten att kräva ut ska- deståndet är förlorad ,

2. om det inte kan utredas vem som är ansvarigför skadan.

67 5

Om bidrag till ttiiliöskculeförsäk- ringen inte har betalats inom trettio dagar efter anmaning, skall försäk- ringsgivaren göra tillmälen till till- synsmyndigheten om betalnings- j?"7'rslmunelsen. Tillsynsmyndighe- ten får förelägga den betalnings- skyldige vid vite att fullgöra sin skyldighet. Ett sådant föreläggan- de får inte överklagas.

685

Regeringen får meddela före- skrifter om undantag från bestäm- melserna i 65 s* .

Avgifter för myndighets verksamhet 69 s"

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får fö- reskriva om avgifter för myndighets verksamhet enligt denna lag. Rege- ringen får överlåta åt kommunen att meddela _li'ireskrifter om sådana avgifter.

• Sida 16
•  Original

1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 8.21 åden ljanuari 1989 och i övrigt den ljuli 1989.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut som har meddelats förc ikraftträdandet.

3. Bidrag enligt 65 %$ skall för det andra halvåret 1989 betalas före den I september 1989.

• Sida 17
•  Original

2. Förslag till Prop. l987/88z85 Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 9 % brottsbalken skall ha följande lydel- se.

Nuvarande lydelse ["t'ireslagen lydelse 9 .5 Begär någon av grov oaktsamhet Begår någon av oaktsamhet en

en gärning som anges i 7 eller 8 &. gärning som anges i 7 cller8 &. skall skall han dömas för vårdsltfishet han dömas för vårdslt'ishet med gift med gift eller smittämne till böter eller smittämne till böter eller fäng-

ellcr fängelse i högst två år. else i högst två är. Den som av grov oaktsamhet bc- Den som av oaktsamhet begär en

går en gärning som avses i 8 a & gärning som avses i 8 a så döms för döms för vållande till miljöstörning vållande till miljt'istörning till straff till straff som anges i första stycket. som anges i första stycket.

Denna lag trädcri kraft den ljuli 1989.

• Sida 18
•  Original

3. Förslag till Lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982: 1080)

Härigenom föreskrivs i fråga om hälsoskyddslagen (1982: 1080) dels att 23 5 skall ha följande lydelse. dels att det i lagen skall införas en ny paragraf. 7 a å, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7th

Till böter döms den som uppsåt- ligen eller av oaktsamhet bryter mot 7 5 andra stycket eller 12 % el- ler mot en föreskrift som meddelats med stöd av denna lag samt den som inte uppfyller villkor som med- delats med stöd av 14 &.

Värmepumpsanläggningar skall inrättas och användas så att sa- nitär olägenhet inte uppkommer.

Värtnepumpsanläggning för ut- vinning av värme ur mark. ytvatten eller grundvatten får inrättas en- dast efter anmälan till mil/'ö- och hf'ilsoskyddsnämnden. Om det be- hövs för att hindra uppkomsten av sanitär olägenhet. får kommunen föreskriva att det skall fordras till- stånd av nämndenför inrättande av en sådan anläggning inom kommu- nen eller inom vissa delar av den- na.

Anmälan eller tillstånd enligt andra styeket fordras inte om vär- mepumpsanläggningen kräver an- mälan eller tillstånd enligt miljö- skyddslagen (l969:387) eller vat- tenlagen (1983: 291).

Ett tillstånd av miljö- och hälso- skyddsnätnnden gäller i fem år men förfaller om arbetet med anlägg- ningen inte har påbörjats inom två ar.

ZR s'

Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 7 & andra stycket. 7 a 9" andra stycket eller 12 & eller mot en före- skrift som meddelats med stöd av denna lag samt den som inte uppfyl- ler villkor som meddelats med stöd av 14 &.

Ansvar enligt första stycket inträder ej om ansvar för gärningen kan ädömas enligt brottsbalken.

1. Denna lag träder i kraft den 1j-11i 1989.

2. Anmälningsplikt enligt 7 a & andra stycket gäller även Värmepumps- anläggningar som inrättats eller påbörjats före ikraftträdandet. Anmälan skall göras snarast. dock senast inom tre månader från ikraftträdandet.

• Sida 19
•  Original

3. Föreskrifterna i 2 gäller inte anläggningar som miljö- och hälsoskydds- Prop. [987/88: 85 nämnden har fått kännedom om genom en anmälan eller en ansökan enligt hälsoskyddslagcn (1982: 1080) eller miljöskyddslagen (1969: 387) eller en- ligt bestämmelser som meddelats med stöd av dessa lagar.

• Sida 20
•  Original

4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1976: 1054) om svavelhaltigt bränsle

Härigenom föreskrivs att 1 5 lagen (1976: 1054) om svavelhaltigt bränsle skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 &

För att motverka utsläpp i luften För att motverka utsläpp i luften av svavclföreningar får regeringen :i av svavelföreningar får regeringen i fråga om fossilt bränsle som inne-- fråga om bränsle som innehåller häller svavel meddela föreskrifter svavel meddela föreskrifter som som gäller förbränning. handel. gäller förbränning. handel. överlä- överlåtelse eller import och som är telse eller import och som är påkal- päkallade från miljöskyddssyn—- lade från miljöskyddssynpunkt eller punkt eller annan allmän synpunkt. annan allmän synpunkt.

Regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet eller kommun att med- dela föreskrifter som avses i första stycket.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1989.

• Sida 21
•  Original

75. Det internationella miljösamarbetet

Jag har nyss starkt markerat det internationella miljösamarbetets vikt. För att nå framgång måste arbetet för en god miljö drivas parallellt på en internationell och en nationell nivå.

Det finns två huvudmotiv'till att Sverige bör engagera sig starkt i det internationella miljösamarbetet.

För det första förorsakas en rad av Sveriges miljöproblem i betydande utsträckning av utsläpp utanför våra gränser. För att nå våra nationella miljöpolitiska mål räcker det således inte att vidta åtgärder endast i Sveri- ge. Vi måste påverka de länder som bidrar till belastningen av vår miljö att vidta åtgärder som minskar denna belastning.

För det andra måste Sverige ta sitt ansvar för att tillsammans med andra länder söka bemästra de stora regionala och globala miljöproblemen. Om

• Sida 40
•  Original

dessa problem inte kan lösas. uppstår allvarliga hinder för en positiv ekonomisk och social utveckling i världen. Jag tänker här på problem som skyddet av ozonlagret. riskerna för omfattande klimatförändringar, bl. a. som en följd av förbränning av fossila bränslen samt den snabba ökenut- bredningen och markförstöringen i de tropiska och subtropiska regionerna. Sveriges deltagande i detta samarbete är en internationell solidaritetshand- ling. Vårt deltagande är en del av vår utrikes- och säkerhetspolitik på samma sätt som vårt deltagande i ansträngningar att få till stånd nedrust- ning. att verka för fredliga lösningar av internationella konflikter samt att stödja u-ländernas utvecklingsarbete.

FN-konferensen om den mänskliga miljön. som hölls i Stockholm år l972. blev en stor framgång och bidrog till att ge Sverige ett betydande inflytande i l970- och det tidiga 1980-talets internationella miljösamarbete. Detta samarbete inriktades i första hand på att utveckla institutionella instrument och normativa principer. Agerandet från svensk sida gav ett betydande inflytande på dessa institutioner och principer.

Under 1980-talet har det internationella förhandlingsarbetet alltmer kommit att inriktas mot att få till stånd bindande avtal om konkreta åtgärder. De avtal som har uppnåtts om minskade utsläpp inom Konven- tionen för långväga gränsöverskridande luftföroreningar samt inom Wien— konventionen och Montrealprotokollet om frysning och successiv avveck- ling av produktion och användning av CFC ärexempel på detta. Även om vi. många gånger anser att det vore önskvärt med mer långtgående överens- kommelser och kortare genomförandetider har avtalen som sådana en stor betydelse som genombrott för en arbetsmetod. Sverige har varit bland de initiativtagande och ledande i förhandlingsarbetet.

Internationella överenskommelser om skadeståndsansvar för förore- ningar kan också verka förebyggande. Sverige deltar aktivt även på dessa områden.

Med dessa allmänna överväganden som utgångspunkt avser jag att här kortfattat ange de prioriteringar och inriktningar som jag anser bör gälla under de närmaste åren i det internationella miljösamarbetet.

Sverige har förbundit sig att skydda hotade växter och djur och deras livsmiljöer. bl. a. genom att ansluta sig till ett antal internationella konven- tioner. Jag anser att det är angeläget att Sverige även fortsättningsvis medverkar aktivt i det internationella samarbete som rör numrvårdwz (avsnitt3).

Den internationella föroreningsandelen är mycket stor för luften. Jag avser därför att ytterligare öka de svenska ansträngningarna så att de- nationer som står för de största utsläppen tar sin del av ansvaret och minskar sina luftutsläpp av såväl svavel som kväve (avsnitt4).

Allvarliga föroreningar av våra l'.'m:sonu'åden orsakas av utsläpp av klorerade organiska ämnen. metaller samt näringsämnen. Jag föreslår i det följande (avsnitt 5) en rad nationella åtgärder föratt minska utsläppen. Jag anger även hurjag avser att fördjupa arbetet för att förmå övriga stater som förorenar våra havsområden att minska sina utsläpp. Sverige bör därvid bl.a. även öka informationsutbytet med dessa stater om miljöeffekter och tillgänglig renings— och processteknik.

• Sida 41
•  Original

Ett intensifierat internationellt arbete är också nödvändigt när det gäller utsläpp av ozonförstörande ämnen (avsnitt6).

Bland övriga angelägna internationella miljöuppgifter vill jag nämna uppföljningen av den s.k. Brundtlandkommissionens rapport om miljö och utveckling. Jag redogör senare (avsnitt 9) för hur denna uppföljning enligt min mening bör genomföras i det internationella arbetet. Jag redovisar i det sammanhanget också hur jag anser att det svenska miljösamarbetet med EFTA- och EG-staterna skall intensifieras. liksom samarbetet med våra grannstater. Jag kommer därvid även att utveckla tankegångarna bakom förslaget att inrätta ett internationellt institut för forskning och utveckling av ny, mer miljövänlig och resurssnål teknik.

Vad gäller uppföljningen av kommissionens rekommendationer i vår nationella miljöpolitik vill jag redan nu framhålla följande. Den svenska regeringens beslut att inrätta ett särskilt miljö- och energidepartement med ett aktivt samordningsansvar för miljöfrågorna är i sig ett sätt att leva upp till kommissionens intentioner. Jag vill därutöver framhålla att den inrikt- ning av miljöpolitiken som jag nyss har redogjort för och de förslag till beslut som jag kommer att redovisa i det följande också utgör en konkret redovisning för hur Sverige lever upp till kommissionens rekommendatio- ner.

Miljövårdsberedningen har haft en första genomgång av Världskommis- sionens rapport. Inom ramen för beredningens verksamhet bör rapportens rekommendationer och deras förhållande till svensk nationell politik gås igenom systematiskt. Beredningen kan på detta sätt bl.a. bidra till den genomgång av rapporten som planeras äga rum i Oslo år 1990.

De nordiska ländernas uppföljningsarbete med anledning av kommissio- nens rekommendationer kommer att samordnas inom ramen för nordiska ministerrådets verksamhet.

2.6. Ett ökat miljömedvetande

Ingen kan i längden förbli oberörd av de skeenden som påverkar vår miljö. I det ökande miljömedvetandet ligger en enorm kraft. Aviserade ambitio- ner på miljöområdet från samhällets sida har ofta lett till att enskilda företag på eget initiativ har tagit fram produkter och utvecklat produk- tionsprocesser som svarar mot högre miljökrav än vad de formellt kan åläggas. Det vittnar enligt min mening dels om att svenska företag. när det gäller bl. a. teknikutveckling, har en stor potential. dels om att marknaden, bl. a. genom många människors ökande miljömedvetande. värderar miljövänlig produktion och miljövänliga produkter allt högre.

Jag ser också med glädje på de initiativ som tagits av bl. a. kommuner. landsting och statliga myndigheter när det gäller att använda sin ställning som stora kunder till att stödja miljövänliga alternativ. Ett exempel på den betydelse som en sådan inriktning kan ha för att påverka produktionen är den övergång i riktning mot oblekt skriv- och kopieringspapper som nu äger rum i massa- _och pappersindustrin.

Jag vill också framhålla betydelsen av ungdomens miljöengagemang.

• Sida 42
•  Original

Stora grupper av ungdomar genomför betydande insatser i de olika miljö- och naturvårdsorganisationerna. Även inom de övriga ungdomsorganisa- tionerna, t. ex. de religiösa och de politiska ungdomsförbunden. har miljö- frågorna en mycket stark ställning. lvliljöfrågorna har blivit en av de viktiga frågor där ungdomsorganisationcrna över organisationsgränserna har ut- vecklat ett gott samarbete.

En ökad miljömedvetenhet ställer krav på resurser för information och utbildning. I årets budgetproposition har regeringen föreslagit ökade an- slag för miljöinformation samt att medel avsätts för miljöfostran i barnom- sorgen och i skolans utbildningsverksamhct. Även inom högskole- och universitetsutbildningen kommer miljöfrågorna att ges större utrymme. Jag syftar då på bl. a. civilingenjörs- och lärarutbildningarna. Jag återkom- mer strax till dessa frågor ("avsnitt IO).

Utredningen om miljövårdens organisation har föreslagit ett miljöinrik- tat konsumentskydd i form av en s.k. positiv miljödeklaration på vissa varor. Jag vill för egen del framhålla det angelägna i att förutsättningarna för ett sådant system här i Sverige klargörs närmare. I denna fråga harjag samrått med statsrådet Johansson. .Jag återkommer i det följande även till denna fråga (avsnitt l0).

2.7. Kostnader m.m.

De förslag som jag lägger fram i följande avsnitt är förenade med stora kostnader. Jag vill erinra om vad jag slagit fast inledningsvis om att de kostnader som kan uppstå för näringsliv och samhälle måste ses i förhål- lande till de kostnader som skulle uppkomma om miljöförstöringen får tillåtas fortgå. Med ett sådant betraktelsesätt kan hävdas att vissa kostna- der motiveras av intäkter i form av t. ex. färre sjukdomsfall och minskad förstörelse av skilda naturresurser. Det långa tidsperspektivet och ofull- ständiga kunskaper om det direkta sambandet mellan åtgärder och effekter medger inte att dessa intäkter kvantifieras.

Huvuddelen av kostnaderna faller på industrier, energiproduktion.jord- bruk och vissa kommunala verksamheter. Detta ligger i linje med synsättet att den som förorenar skall betala. Ett uttryck för detta synsätt är den princip —— Polluter Pays — Principle. PPP — som OECD:s medlemsländer kommit överens om. Enligt denna princip skall således den som bedriver miljöfarlig verksamhet svara för kostnaderna för sådana miljöskyddsåtgär— der som föreskrivs av miljöskyddsmyndigheterna.

Regeringen har hösten 1987 beslutat att de allmänna investeringsfonder- na skall kunna användas för miljöförbättrande investeringar i hela landet.

Mina förslag beträffande luf'tjörc-reningsmsläppz'n (avsnitt4) syftar till att ytterligare begränsa utsläppen även efter år l995. För att uppnå detta redovisar jag förslag och ställningstaganden som bl.a. innebär skärpta krav för utsläppen av svavel- och kväveoxider från bränslen.

Kostnaderna för industrin. fjärrvärmen och bostäderna av skärpta krav för wave/utsläpp (avsnitt 4) från förbränningsanläggningar har uppskattats till 300-400milj. kr. per år. Det motsvarar en ökad uppvärmningskostnad

• Sida 43
•  Original

av l-2 öre per kWh värme. Om oljekondensverken kommer att utnyttjas i ökad utsträckning tillkommer kostnader för rökgasrening vid dessa. Svaveldioxidutsläppen beräknas minska med mellan 10000 och 30000 ton per år fram till år 2010.

Vidare planeras utredningar om ytterligare åtgärder mot avgasutsläppen från olika fordon. traktorer. arbetsredskap. m.m. Förslagen i propositio- nen om skärpta avgaskrav för lastbilar och bussar beräknas medföra kost- nader om 200-400 milj. kr. per år. vilket främst belastar åkerier och bussbo- lag. Utsläppen av kväveoxider beräknas minska med mellan 5000 och 30 000 ton per år fram till år 2010.

Kostnaden för de skärpta kra"vearidkrarm för förbränningsanläggningar kommer i första hand att drabba större anläggningar i kommunerna. men även industrin. Den totala årliga kostnaden kan beräknas till ca 170 milj. kr. Detta innebär en ökad uppvärmningskostnad av l-2 öre per kWh. Kväveoxidutsläppen beräknas minska med mellan 10000 och 20 000 ton per år fram till är 2010.

Mina förslag till åtgärder mot ltai'sft'irareningar (avsnitt 5) syftar bl. a. till att begränsa utsläppen av stabila organiska ämnen, närsalter. metaller och olja i Östersjön. Kattegatt och Skagerrak. lett första steg bör utsläppen av organiskt bundet klor från sulfatfabriker minskas till 1.5 kgper ton klor- blckt massa. Investeringskostnaden för skogsindustrin för dessa åtgärder har uppskattats till drygt en miljard kronor.

Utsläppen av metaller. i första hand kvicksilver och kadmium. bör halveras till år 1995. Därefter bör metallutsläppen minskas ytterligare. En viktig åtgärd i detta syfte är de skärpta reningskrav för avfallsförbrännings- anläggningar som regeringen redovisade för riksdagen förra våren. Inves- teringskostnaderna till följd av dessa krav uppskattas till drygt 500 milj. kr. Andra åtgärder mot metallutsläpp innefattar bl. a. återställning av miljö- skador och Dalälvsprojektet.

Utsläppen av närsalter bör halveras före sekelskiftet i områden som är särskilt påverkade. Bl.a. bör kvävereduktionen i de kommunala renings- verken ökas. Den ökade kostnaden för detta beräknas till ca 100 milj. kr. per år. Miljöåtgärder ijordbruket kommer inom kort att redovisas av jordbruksministern i en jordbrukspolitisk proposition. En viktig del i åt- gärdsprogrammet är regler avseende gödselhanteringen. Den totala inves- teringskostnaden för gödselvårdsanläggningar beräknas till ca | miljard kronor.

De samhälls- och företagsckonomiska konsekvenserna i samband med ("FC-awet-klingen tavsnitt6) kan för närvarande inte preciseras. Utveck- lings- och omställningskostnaderna har dock av företrädare för industrin inte framhållits som hinder mot den planerade avvecklingen. Kostnaderna blir beroende av hur snabbt alternativa produktionsmetoder och produkter kan tas fram och bli tillgängliga.

Då föreslagna förändringar i miljövårdsorganisationen genomförs. be- räknas i storlcksordningen 100 handläggartjänster behöva tillföras. Medel bör anslås för de olika ätgärdsprogrammen. Dessutom bör medel anslås för ett internationellt miljötekniskt institut. De samlade anslagen för miljövård m. m. över miljö- och enargidapartamantets ltm'ttdtital föreslås öka från ca

• Sida 44
•  Original

565milj.kr. budgetåret l987/88 till ca 800milj.kr. budgetåret 1988/89. d.v.s. med ca 40%.

Härtill kommer medel inom andra departements ltuvmltitlar till skilda miljöåtgärder.

Regeringen har föreslagit ett program för bidragsgivning till de som i förtid inköper lastbilar och bussar som uppfyller kommande obligatoriska krav. De totala kostnaderna för bidragen beräknas till 450 milj. kr. Medel anslås också för bl.a. forsknings— och utvecklingsverksamhet rörande miljövänligare kollektivtrafikfordon. För effektivare hastighetsövervak- ning avdelas 5 milj. kr. Vidare satsas på omfattande investeringar'i järn- vägsverksamheten.

Civildepartementet föreslår en ökning av anslaget till länsstyrelsernas naturvårdsenheter med lOmiljoner kronor. Medlen skall främst användas till förstärkt miljötillsyn.

För att förbättra utbildningen i miljöfrågor i grundskolan föreslår utbild- ningsdepartementet att 3 milj. kr. anslås.

Socialdcpartementet föreslår särskilda resurser för miljöfostran i barn— omsorgen.

• Sida 45
•  Original

3

,—

Naturresurser och naturvård

Mina ställningstaganden och förslag i korthet

En från ekologisk. social och samhällsekonomisk synpunkt långsik- tigt god hushållning med natun'esurserna skall främjas. I ett långsik- tigt perspektiv måste naturvård och ekonomisk utveckling gå hand i hand. Det förutsätter att man skyddar arter. bevarar naturområden och säkrar naturens produktionsförmåga.

De areella näringarna och deras påverkan på naturmiljön

Ett hänsynstagande till naturmiljön bör ingå som ett viktigt led i jord- och skogsbruk. Det är angeläget att tjänstemän inom skogs- och lantbruksorganisationerna samt markägare får utbildning om naturvårdshänsyn. Arbetet med miljöfrågorna bör vidareutvecklas.

Naturvård

Representativa områden av alla förekommande naturtyper bör sä- kerställas. Skyddet av urskogar. våtmarker och vissa naturtyper i odlingslandskapet bör prioriteras. Mångfalden i flora och fauna bör bibehållas och ett samordnat handlingsprogram för hotade arter snarast utarbetas. Mark bör säkerställas och göras bättre tillgänglig för rekreation och friluftsliv särskilt runt våra tätorter.

Utvidgning av vissa nationalparker. m. m.

Nationalparkerna Ängsö. Blå Jungfrun och Gotska Sandön bör ut- vidgas till att omfatta omgivande vattenområden. Sånfjällets natio- nalpark bör utvidgas med omgivande mark som är upptagen på naturvårdsfonden. ] anslutning till statens vattenfallsverks bebyg- gelseområde vid Vietas i Stora Sjöfallets nationalpark bör medges en turistanläggning.

Översyn av naturvårdsförraltningen

Till förvaltare av naturvårdsobjekt bör utses den som bedöms som mest lämplig för ändamålet. Nuvarande föreskrift i 35 naturvårds- förordningen tl976:484) att visa uppräknade myndigheter och or- gan i första hand skall utses som förvaltare bör utgå.

Regeringen bör ge naturvårdsverket i uppdrag att i samråd med riksrevisionsverket se över hanteringen av anslaget Vård av naturre- servat m. m. Länsstyrelsen bör vara prövande myndighet för stats- bidrag ur vårdanslaget till kommuner m. fl. samt för landskapsvård.

• Sida 46
•  Original

Skötselplanen för naturreservat och naturvårdsområden bör göras till ett obligatoriskt dokument som skall ingå i förordnandebeslutet.

En översyn av naturvårdsobjekten bör göras. De objekt som inte längre anses vara motiverade skall avföras.

Lagstiftning och organisation

Jag kommer att föreslå en samlad översyn av naturvårdslagen sena- . . re | ar.

3.1. Inledning

Naturresurserna. eller vardagligare uttryckt naturen. utgör grunden för mänsklighetens fortlevnad och försörjning. Människan är som art en del av det nätverk som naturen utgör och hon är beroende av naturen för att överleva.

1 sin strävan att förbättra sina livsförutsättningar har människan alltid påverkat och förändrat naturen. ] modern tid har förändringar. åstadkom- na av människan. skett i ökad takt och fått en omfattning som saknar motstycke. Enorma skogsarealer avverkas. omfattande våtmarksområden dikas ut. urbanisering och trafiksystem exploaterar naturresurserna och slår sönder levande kulturmiljöer. främmande och giftiga ämnen sprids i luft. mark och vatten. vilket bl.a. har lett till försurning och förgiftning. Förändringarna har dessutom på vissa områden inneburit att variation och mångformighet i miljö och artsammansättning har ersatts med likformighet och utarmning.

Också i vårt land har stora förändringar ägt rum. Genom struktur- omvandling och specialisering ijordbruket har vissa äldre brukningsformer och miljöer nästan helt försvunnit. Det tidigare för folkhushållet så väsent- liga ängsbruket är i det närmaste borta. Ängarna har i regel förts över till betesmarker eller åkrar eller används för skogsproduktion. De lövklädda. ogödslade beteshagarna. som många upplever som ett nationellt särmärke. har blivit sällsynta beroende på att mjölkkor och köttdjur i allt större utsträckning hålls inomhus eller får heta på vallodlingar. Dagens odlings- landskap domineras av stora åkrar som brukas med rationell odlingstek- nik. gödsel och kemiska bekämpningsåtgärder. Överlevnaden av ett flertal växt- och djurarter hotas på grUnd av de stora förändringarna i odlingsland- skapet. Landskapet utarmas också i sin betydelse som bärare av en viktig del av vårt kulturarv.

Det moderna skogsbruket innebär Också ett hot mot arter genom sin strävan att skapa likåldriga. ensartade och högproduktiva bestånd av fram- för allt gran och tall. genom produkt ionshöjande åtgärder såsom utdikning av våtmarker och nyttjande av främmande trädslag som contortatall m.m.

• Sida 47
•  Original

Naturtyper som urskogar. ädellövskogar och sumpskogar har minskat i snabb takt och äri vissa områden redan försvunna.

Den traditionella "gröna" naturvården. dvs. skyddet av växt- och djur- arter samt särskilt värdefulla naturområden. har tidigare inte sällan ansetts stå i motsats till modern utveckling. Begreppet miljöskydd framstår där- emot i många människors medvetande oftast som ett positivt samlat be- grepp för myndigheters och regcringars strävan att lösa miljöproblemen. 1 dag vet vi att naturvård och miljöskydd har starka kopplingar till varandra och att de förutsätter och samverkar med varandra. Naturvård handlar i sin vidaste bemärkelse om att bevara grunden för allt levande.

Det ligger i alla länders och folks intresse att bevara artrikedomen och mångfalden påjorden. De vilda djuren och växterna är en genetisk resurs. en ovärderlig källa från både ekonomisk. vetenskaplig och social syn- punkt. Mänskligheten har oändliga tillgångar att utnyttja i det genetiska materialet för framtida växtodling. medicinframställning. olika industriella verksamheter och bioteknik. De genetiska resurser som finns i form av vilda växter och djur och som vi framdeles kommer att behöva använda får vi inte låta försvinna genom ett kortsiktigt och ensidigt utnyttjande av naturen. Ett uthålligt. långsiktigt nyttjande av arter och ekosystem måste säkerställas. Det betyder att endast ekosystemens avkastning och inte basen för systemens överlevnad utnyttjas.

Det finns även andra viktiga skäl för en aktiv och målmedveten natur- vård. Naturvård är nödvändig t.ex. för att förhindra erosion ellerjordför- störing, bibehålla biologisk stabilitet, skydda ekologiska referensområden. spara områden för allmänhetens friluftsliv och bevara värdefulla land- skapstyper — från såväl biologisk som kulturell synpunkt. Naturvård och ekonomisk utveckling måste gå hand i hand. Bara om man vårdar naturre- surserna på rätt sätt. skapar man grund för utvecklingen. Det förutsätter att man skyddar arter, bevarar naturområden och säkrar naturens produk- tionsförmåga. Att säkerställa en mångfaldig naturmiljö är nödvändigt om vi skall säkra en hög levnadsstandard i vidare bemärkelse.

Det hittillsvarande naturvårdsarbetet har i allt väsentligt bestått i att skydda och vårda särskilt värdefulla naturområden. Med stöd av natur- vårdslagen (1964z822) har stora arealer skyddats mot exploatering. ] Sveri- ge finns i dag 20 nationalparker. 1 265 naturreservat. 7l naturvårds- områden och drygt 600 djurskyddsområden med en sammanlagd areal om ca 2,3 milj. ha. Inom denna ram har också betydande kulturvärden säker- ställts. Vidare kan nämnas att naturvårdsverket för närvarande på rege— ringens uppdrag utreder formerna för skydd och förvaltning av 55 fjällnära urskogsområden med en total areal av ca 600000 ha. Härutöver har do- mänverket avsatt betydande arealer. särskilt i tjällregionen.

För att kunna bevara mångfalden av arter och naturmiljöer i landskapet räcker det inte att skydda vissa särskilt värdefulla naturområden. Det är än mer väsentligt att i "vardagslandskapet” bevara viktiga miljöer för växter och djur samt för människors friluftsliv. Ädellövskogslagen (1984zll9). hänsynsreglerna i skogsvårdslagen (1979:429) och i lagen (l979:425) om skötsel av jordbruksmark samt tillståndsplikten för grus- och torvtäkt och markavvattning enligt naturvårdslagen serjag som uttryck för detta syn-

• Sida 48
•  Original

sätt. Möjligheten att ge bidrag till jordbrukare för att bevara värdefulla ängs— och hagmarker är ett annat exempel härpå. För att bättre kunna skydda hotade arter och deras miljöer har dessutom ett särskilt anslag för vården av hotade arter m.m. tillskapats fr. 0. m. innevarande budgetår.

Ett betydelsefullt instrument i det fortsatta arbetet med att bevaka naturvårdens intressen vid beslut som rör olika samhällssektorer är lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL). I denna läggs fast grundläggande bestämmelser för hushållningen med naturresurser som skall beaktas vid tillämpningen av plan- och bygglagen (l987:10). miljö- skydds- och naturvårdslagarna samt vissa andra lagar. som rör markan- vändning och exploatering av naturresurser. I NRL finns redovisat särskil- da hushållningsbestämmelser för bl.a. områden som är värdefulla för turism och friluftsliv. kustområden och skärgårdar. fjällområden samt vissa sjöar och vattendrag.

Jag vill här erinra om den stora betydelse de ideella föreningarna har haft för svenskt naturvårdsarbete. Dessa har sedan början av 1900-talet varit pådrivande i naturvårdsfrägor och har genom sinaaktivitetcr varit med om att lägga grunden till den nuvarande naturvårdslagstiftningen och den offentliga naturvårdsorganisationen. De ideella organisationerna utför även ett omfattande praktiskt naturvårdsarbete för att skydda vissa arter och vårda värdefulla biotoper. Välkända exempel är projekten rörande havsörn. berguv och pilgrimsfalk.

Jag har tidigare framhållit att miljövärden kräver samarbete över grän- scrna för att bli framgångsrik. Detta gäller också naturvårdsarbetet. Sveri- ge har anslutit sig till flera internationella konventioner på naturvårdsom- rådet, såsom konventionen om handel med utrotningshotade växt- och djurarter (CITES), våtmarkskonventionen (Ramsarkonventionen). inter- nationella valfångstkommissionen (IWC). konventionen om skydd för flyt- tande vilda djur (Bonnkonventionen). konventionen om skydd av europe- iska vilda djur och växter och deras naturliga miljöer (Bernkonventionen) samt UNESCO-konventionen om skydd för världens natur- och kulturarv. Vidare kan nämnas att det inom ramen för Europarådets arbetsfält bedrivs ett omfattande naturvårdsarbete. främst rörande skyddet av fauna. flora och hotade naturmiljöer. Sedan år 1984 har Sverige stärkt sitt engagemang i Internationella Naturvårdsunionen (IUCN) genom att ingå som regerings- medlem i unionen.

Våra naturresurser utgör en av de grundläggande förutsättningarna för vårt välstånd. Hur vi hushållar med dessa resurser är därför en angelägenhet för hela folket. Vi måste främja en från ekologisk. social och samhällseko- nomisk synpunkt långsiktigt god hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Detta är möjligt med den lagstiftning som står till vårt förfogande. framför allt NRL. plan- och bygglagen (PBL), ML och naturvårdslagen. _

Utnyttjandet av våra naturresurser måste föregås av en omsorgsfull och långsiktig planering från samhällets sida. bl.a. för att kunna säkerställa

• Sida 49
•  Original

naturvårdsintressena. 'l'ill grund för planeringen krävs kunskap om na- turvärdena. Forskningen som rör naturvård. framför allt faunans och flo- rans beroende av vissa miljöer. är enligt min mening av stor betydelse. Naturvårdsverket genomför riksomfattande inventeringar om vissa natur- typer som urskogar. ädellövskogar. fjäll. våtmarker. ängs- och hagmarker m. m. Inventeringarna är nödvändiga för arbetet med att säkerställa värde- fulla naturområden såsom nationalparker. naturreservat m.m. Jag anser ' det angeläget att inventeringsverksamheten kan fortsätta och att de mest betydelsefulla naturtyperna därmed blir kartlagda.

Jag vill också betona betydelsen av att naturvårdsplaner så fort det är möjligt upprättas i samtliga län. Dessa planer utgör ett viktigt underlag för de prioriteringar som måste göras i samband med säkerställandearbetet.

Enligt PBL skall kommunerna upprätta s. k. översiktsplaner. Av dessa skall framgå grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark- och vattenområden. tillkomst. förändring och bevarande av bebyggelse samt hur kommunen avser att tillgodose riksintressen enligt NRL. Över- siktsplanerna kommer att utgöra ett värdefullt komplement till bl.a. na- turvårdsplanerna.

Genom NRL har arbetet med den fysiska riksplaneringen kommit till uttryck i en särskild författning. Naturvårdsverket har som central myn- dighet inom natur- och miljövårdsområdet en viktig uppgift att svara för att kunskap om natur och miljö görs tillgänglig som underlag för beslut och ställningstaganden vid tillämpningen av olika lagar som rör markanvänd- ning. Jag vill betona att det är viktigt att naturvårdsverket inte bara har uppsikt över hushållningen med naturresurser inom sitt eget verksamhets- område enligt NRL. utan också har ett vidare ansvar för att bevaka miljöeffekterna av olika slags utnyttjande av naturresurserna.

1 beskrivningarna av målen för både jord- och skogsbrukspolitiken finns angivet att hänsyn skall tas till naturvårdens och friluftslivets intressen. Som jag har redovisat tidigare återspeglas detta i berörd lagstiftning och i föreskrifter och allmänna råd om hur lagstiftningen skall användas i prak- tisk handling. Det ankommer på ansvariga myndigheter att se till att meddelade föreskrifter efterlevs.

Utnyttjandet av skogen skall präglas av så kallat mångbruk. Skogen skall både kunna leverera råvara. fungera som livsmiljö för växter och djur och ge möjlighet till friluftsliv. Det är angeläget att skogsbruket ger utrym- me för en stor biologisk mångfald. Detta kan bl.a. ske genom en ökad hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet — ett mer s. k. ståndortsan- passat skogsbruk- och ett större inslag av lövskog. En ökad hänsyn i skogsbruket till naturvårdens intressen kräver kunskaper som kan utnytt- jas vid varje enskild åtgärd.

Enligt vad jag har erfarit kommer chefen för jordbruksdepartementet inom kort att i en proposition föreslå vissa miljöförbättrande åtgärder i jordbruket. I propositionen berörs också vissa frågor om odlingslandska- pet. Det öppna. varierade odlingslandskapet utgör en väsentlig del av det svenska kulturarvet. Det bör därför eftersträvas att variationen i odlings- landskapet med en därtill hörande rik fauna och flora kan bibehållas. Viktiga livsmiljöer för växter och djur. såsom till exempel våtmarker.

• Sida 50
•  Original

häckar. dikesrenar. åkerholmar m.m.. bör så långt möjligt bevaras. En omställning av jordbruket kommer sannolikt inte att innebära att.alla värdefulla miljöer till fullo kan säkerställas inom ramen för normal jord- bruksdrift. Den verksamhet som idag är möjlig genom att ett riktat stöd kan ges till enskilda jordbruksföretag för naturvårdsåtgärder i odlingsland- skapet bör därför fortsätta. ' ' '

Jag vill här erinra om regeringens strävan och det arbete som pågår att kraftigt minska användningen av gödselmedel och bekämpningsmedel i jordbruket. Dessa medel kan inverka negativt på människors hälsa. på djur- och växtarter samt på livsmiljöeri vattendrag och våra kusthav. En minskning av användningen är av. avgörande betydelse för att kunna behål- la en långsiktig produktionsförmåga och en mångfaldig miljö i vattendrag och hav.

Forskningen har strategisk betydelse för en omställning av jordbruks- produktioncn till bl. a. en biologiskt anpassad odling. Jag vill stryka under betydelsen av den forskning som bedrivs med medel frånSkogs- och jordbrukets forskningsråd rörande alternativa produktionsformer i jord- bruket och trädgårdsnäringen. Vidare har jag i min anmälan till årets budgetproposition påpekat att det behövs ökade kunskaper om miljöeffek- ter vid omdaning av åkermark.

Som jag redovisat tidigare har naturvårdsobjekten ökat kraftigt i antal och areal sedan 1960-talet. Naturvårdsverket har dock för regeringen.

redovisat att det återstår stora områden som behöver säkerställas för naturvården. Arbetet med att säkerställa särskilt betydelsefulla naturområ- den måste därför cnligt min mening fortsätta. .

För att uppnå syftet med skyddet av särskilt värdefulla naturområden krävs en effektiv och ändamålsenlig organisation för såväl säkerställande som områdenas förvaltning och skötsel. Länsstyrelserna har en avgörande roll i naturvårdsorganisationen. 1 det följande (avsnitt 3.5. Översyn av naturvårdsförvaltningen) kommer jag att redovisa.den översyn av na- turvårdsförvaltningens organisation och funktion som genomfördes under år 1986 av en särskild utredare. En rad förslag till åtgärder. bl.a. för att höja effektiviteten och göra förvaltningen mer ändamålsenlig. behandlas där. _

Som jag tidigare påpekat. representerar odlingslandskapet en viktig del av vårt lands kulturarv. Det är därför angeläget att vården och utnyttjandet"-

av odlingslandskapet kan ske på ett sådant sätt att det finns möjlighet att förstå och uppfatta hur det moderna samhällets markutnyttjande vuxit fram och hur tidigare generationer utnyttjat landskapet. Kunskapen om detta finns i odlingslandskapets sammansättning med bebyggelse. olika ägoslag och andra element. såsom vägar. hägnader och gränslinjer. Beva- randet av det traditionella odlingslandskapets flora. fauna och skön- hetsvärden förutsätter ofta en hävd som anknyter till äldre former av markskötsel. t.ex. när det gäller slåtter och bete av ängs- respektive hagmarker liksom bevarandet av den viktiga övergångszoncn mellan åker och skogsmark. När växt- och djurliv är betingade av det traditionella odlingslandskapets brukningsformer. är det därför också från en mera renodlad naturvårdssynpunkt — inte minst som ett pedagogiskt moment —

• Sida 51
•  Original

angeläget att dess bevarande kan ske inom ramen för ett sammanhang som- också avspeglar hur människans verksamhet skapade förutsättningarna för biotopen. Enligt min uppfattning bör man i arbetet med bl.a. vården av naturvårdsobjekten beakta kulturminnesvårdens intressen. Detta är sär- skilt angeläget i samband med vårdinsatser i odlingslandskapet. Enligt vad jag har erfarit kommer statsrådet Göransson i en proposition om kultur- miljövård. som regeringen inom kort ämnar förelägga riksdagen. att föreslå att riksantikvarieämbetet ges ökade resurser för insatser inom kulturland- skapsvården bl.a. i samverkan med naturvården. En sådan samverkan innebär att landskapsvårdens ställning stärks.

För vissa arters överlevnad krävs åtgärder utöver det biotopskydd som sker med stöd av naturvårdslagen eller genom de medel som anvisas för vård av värdefulla ängs- och hagmarker i odlingslandskapet. Jag anser att det är viktigt att ett samordnat handlingsprogram för vården av hotade växt- och djurarter snarast utarbetas av naturvårdsverket. Det särskilda anslag som har inrättats för ändamålet möjliggör detta arbete.

Allemansrätten är en'urgammal svensk sedvancrätt. som ger alla'männi- skor rätt att få fritt vistas i naturen och att få använda dess tillgångar t. ex. bär och svamp. Allemansrätten utgör den främsta tillgången för säkerstäl- landet av människors behov av friluftsliv. Det har därför inte varit nödvän- digt att i någon större omfattning skydda områden enligt naturvårdslagen enbart utifrån friluftslivets behov. För länder. som inte har någon alle- mansrätt liknande vår. har detta däremot varit ett viktigt skyddsmotiv.

Anläggandet av vandringsleder och andra friluftsanläggningar är natur- ligtvis också av största betydelse för friluftslivet. Nära tätorterna har konkurrensen om marken ökat och friluftsmark har ofta fått lämna plats för andra intressen. Det är därför angeläget att trygga tillgången till mark för friluftsliv i både tätorterna öch deras omedelbara närhet. Jag vill här erinra om vad som anges i naturvårdslagens 2 $. nämligen att naturvården är en såväl statlig som kommunal angelägenhet. Kommunerna kan genom änd- ringari naturvårdslagen den ljuli 1987 och efter delegation från länsstyrel- sen själva bcsluta om inrättande av naturreservat och naturvårdsområden. Jag finner det angeläget att— kommuner och landsting utnyttjar denna möj- - lighet för att tillgodose'i första hand det rörliga friluf'tslivets behov. Den kommunala planeringen enligt NRL och PBL bör härvid tjäna som under- lag.

Krav har från olika håll framförts om en reformering av" naturvårdslag- stiftningen. som nu har gällt i över 20 år. Trots att det har genomförts en rad viktiga förändringar på naturvårdslagstiftningens område under 1970- oeh 1980-talen. anserjag att det nu finns behov av en mera systematisk genomgång av naturvårdslagen. Jag har därför för avsikt att inom kort föreslå regeringen att en samlad översyn görs av naturvårdslagen. Jag återkommer strax (avsnitt 3.6. Lagstiftning och organisation) med en kort beskrivning av vissa utgångspunkter för en översyn av lagstiftningen på naturvårdens område. '

• Sida 52
•  Original

3.2. De areella näringarna och deras påverkan på naturmiljön

Mitt ställningstagande: Hänsyn till naturmiljön måste alltid ingå som ett viktigt led i all markanvändning i samhället. Bl. a. skogsbruket och jordbruket bör bedrivas på ett sådant sätt att hänsyn tas till naturvårdens intressen. Jag fäster stor vikt vid den utbildning om naturvårdshänsyn som genomförs ijord- och skogsbruket.

Arbetet med jord- och skogsbrukets miljöfrågor bör fullföljas och vidareutvecklas.

Skälen för mitt ställningstagande:

Inledning

I det följande tar jag upp de areella näringarnas effekter på naturmiljön._ 'Under 1920-talet påbörjades en nedläggning av jordbruksmark inom vissa bygder i vårt land. Odlingslandskapets struktur bibehölls sedan i stort fram till l940-talet. då en omfattande strukturrationalisering inleddes. Denna förändring". som ännu pågår. karakteriseras främst av stark mekani- sering. sammanläggning av mindre jordbruk. nedläggning av jordbruk. minskning av betesmarker (främst naturliga). stark minskning av antalet nötkreatur. brytning av sambandet mellan åkerbruk och boskapsskötsel. satsning på konstgödning och kemiska bekämpningsmedel. plantering av skog på f.d. såväl betes- som åkermark. borttagande av s.k. odlingshin- der. invallning och utdikning. Ungefär 2 milj. hajordbruksmark beräknas ha lagts ned. Drygt 25 %- av den nedlagda jordbruksmarken var ren åker- mark. Den övriga vari första hand s.aåtter- och betesmarker. Nedläggnings- takten har minskat under senare år. men den kan förväntas öka på nytt.

Marken är en av våra viktigaste naturresurser; främst den mark där förutsättningar finns för livsmedels-. energi- och skogsproduktion. Jord- och skogsbruk kan oftast inte bedrivas utan att ursprungsmiljön på något sätt förändras. Dessa ingrepp i naturen har varit och är nödvändiga för människornas livsmedelsförsörjning och över huvud taget för utvecklandet av ekonomi. kultur och sociala funktioner.

Innanjag går in på de areella näringarnas miljöpåverkan. villjag framhål- la det ansvar som varje sektor i vårt samhälle har för en god natur- och miljövård. Bl. a. skogsbruket ochjordbrukct måste således bedrivas på ett sådant sätt att hänsyn tas till naturvårdens intressen.

.S'kngshruk

Det mera storskaliga och heltäckande skogsbruket är inte mer än ca 100 år gammalt. Under mitten och slutet av 1800-talet började ett mer planlagt skogsbruk bedrivas. bl.a. som ett resultat av de omfattande skogssköv- lingar som skett i många trakter. Trakthyggesbruk. kalhuggning och även andra skogsvårdsåtgärder tillämpades. Hushållningssällskap bildades och

l-J

• Sida 53
•  Original

insatser. såsom sådd och plantering. vidtogs för att anlägga ny skog. En betydande import av skogsfrö kom så småningom i gång och plantskolor anlades.

Under de första decennierna på 1900-talet fördes en skogsvårdsdebatt som fick till följd att blädning. dvs. plockhuggning. blev den dominerande avverkningsformen under [920- och l930-talen. Det visade sig ganska snart att denna metod inte gav en godtagbar föryngring. En återgång till kalhyggesbruk skedde därför från 1940-talet.

Numera sker i princip all slutavverkning-som kalhuggning. I allt större omfattning sker föryngring genom plantering av förädlat plantskolematc- rial. Dagens skogsskötsel verkar för att göra skogsbestånden mera likarta- de vad gäller trädslag. ålder. höjd. diameter och avstånd mellan träden. Mark gödslas och dikas för att höja produktionen. Ett skogsbilvägnät anläggs för att komma åt råvaran. Stora delar av avverknings- och trans- portarbetet i skogsbruket är numera högmekaniseradc.

År 1975 infördes i den dåvarande skogsvårdslagen en bestämmelse med krav på hänsynstagande till naturvårdens intressen. 1 1979 års skogsvårds- lag preciserades och utvidgades kraven ytterligare med hänsyn till andra allmänna intressen. l lagen framhålls det bl. a. att skogsbruket skall bedri- vas med hänsyn tagen till skogen som livsmiljö för växter och djur. till skogens inverkan på vattenbalansen och till möjligheterna att utnyttja skogsmarken för friluftsliv och rekreation.

Genom olika former av reservatsbildning har vi i Sverige undantagit viss skogsmarksareal från skogsbruk. Regeringen har under senare år satsat ökade resurser bl. a. för skydd av urskogar. En överenskommelse mellan domänvcrket och naturvårdsverket om vissa fjällnära urskogsområden och regeringens beslut den 5 september 1985 i anslutning till överenskommel- sen innebär att ca 600000 ha har undantagits från skogsavverkningar.

På grund av den osäkerhet som råder om bl. a. återväxtmöjligheterna vad gäller de fjällnära skogarna. vill jag erinra om att chefen förjordbruks- departementet senast i prop. 1987/88:64 har uttalat sig om den mycket stora återhållsamhet som gäller för detta skogsbruk. All slutavverkning i dessa områden kräver tillstånd av skogsvårdsstyrelsen. som därvid även har möjlighet att föreskriva de särskilda åtgärder som behövs för att föryngringen av skogen skall säkras. Om föryngring inte bedöms möjlig. tillåts inte avverkningen. Kunskaperna om skogsföryngring i fjällområdena' är inte fullständiga. Därför görs insatser av såväl lantbruksuniversitetet som skogsvårdsorganisationen för att förbättra dessa kunskaper. I detta sammanhang vill jag också erinra om att i de fjällnära skogsområdena pågår en markanvändningsplanering i syfte att förebygga konflikter mellan främst rennäring. naturvård. turism och skogsbruk. Planeringen beräknas vara genomförd i det fjällnära skogsområdet i Kopparbergs och Jämtlands län under år l989 och i Västerbottens och Norrbottens län under år 1991. Arbetet leds som regel 'av länsstyrelserna i samarbete med främst skogsvårdsstyrelserna."lantbruksnämnderna och kommunerna.

I fråga om statligt stöd till skogsbruket gäller numera att hänsyn skall tas till naturvårdens och andra allmänna intressen. Statsbidrag får inte beviljas till åtgärder som påtagligt skadar särskilda värden för natur- och :kultur-

• Sida 54
•  Original

minnesvården. Stöd får inte heller beviljas tillåterväxtåtgärder på områ- den som före avverkning har haft karaktären av lövträdsdominerad hag- mark.

Programmet för avveckling av lågproducerande skogsbestånd. s.k. 5:3-skogar. är numera kraftigt nedbantatjämfört med början av 1980-talet.- Dessutom är programmet omgärdat av en rad föreskrifter.såsom t.ex. att statligt stöd inte får ges till beskogning av hagmarker och andra skyddsvär- da miljöer. Dessa föreskrifter bör utgöra en garanti mot den negativa utveckling för naturvården som har befarats. I sammanhanget kan nämnas att statsbidrag för avveckling av 5:3-skogar inte får beviljas. om åtgärden i fråga står i strid med bestämmelserna om naturvårdshänsyn i skogsvårds- lagen. Länsstyrelserna och skogsvårdsstyrelserna skall samarbeta påolika - sätt. Bl.a. har länsstyrelsen att förse skogsvårdsstyrelserna med under- lagsmaterial i arbetet med 5:3-skogarna.

Jag vill här erinra om vad chefen förjordbruksdepartementet nyligen har förordat i sin anmälan till årets budgetproposition i fråga om bidrag till - planering. rådgivning m.m. för natur- och kulturvård i samband med viss . skogsodling. Vad som kan bli aktuellt för bidrag är sålunda rådgivning och olika slags skogs-. natur- och kulturvårdande åtgärder. t. ex. naturvårdsun- dersökningar.

En ökad hänsyn i skogsbruket till naturvårdens intressen kräver kunska- per som kan utnyttjas vid varje enskild åtgärd. Mot den bakgrunden har skogsstyrelsen inlett en omfattande utbildning av all personal inom skogsvårdsorganisationcn som handlägger skogsvårdsfrågor. Syftet är att bl.a. öka kunskaperna om och intresset för grundläggande ekologiska förutsättningar och orsakssamband. som är av betydelse för skogsbruket på både kort och lång sikt. Utbildning pågår även av skogsarbetare och- skogstjänstemän i övrigt. Efter hand som resurserna medger är det angelä- get att utbildning sker även av de skogsägare som själva sköter sina skogsfastigheter. Jag fäster stor vikt vid denna utbildning av och informa- tion till skogsarbetare. skogsägare och alla kategorier skogstjänstemän som således har påbörjats.

Jordbruk

För att få en bakgrund tilljordbrukets förutsättningar och inriktning villjag nämna något om de nuvarande riktlinjerna vad gäller miljöfrågorna i vår jordbruks- och livsmedelspolitik.

För jordbruket finns i gällande jordbrukspolitiska riktlinjer angivet ett s. k. miljö- och resursmål. Enligt detta mål ingår i det övergripande målet för livsmedelspolitiken att jordbruket och livsmedelsproduktionen måste.- ta hänsyn till kravet på en god miljö och till behovet av en långsiktig och planerad hushållning med våra naturresurser. I prop. 1984/85: 166 om livs- medelspolitiken anges bl.a. att jordbruket i möjlig utsträckning skall an- vända miljövänliga odlingsmetoder som också bidrar till en god hushåll- ning med mark. vatten och växtnäring. I rimlig utsträckning skalljordbru- ket hedrivas så att det bidrar till att bevara genetisk variation och värde- fulla delar av fauna och flora i odlingslandskapet.

• Sida 55
•  Original

De statliga riktlinjerna förjordbruket utgår från att en sådan hänsyn till naturmiljön tas som normalt kan förenas med ett rationellt jordbruk. -Vill man gå ännu längre. kan åtgärderna till skydd för naturmiljön bli 'så ingripande för det enskilda företaget att den pågående markanvändningen avsevärt försvåras. Det kan då bli aktuellt att skydda området som naturre- servat. Markägaren kan då få ersättning för den förlust han gör.

Under de senaste åren har en rad statliga åtgärder genomförts för att förhindra en negativ påverkan på landskapsbilden och naturmiljön eller förändra kulturlandskapets karaktär. När det gäller det mera långsiktiga arbetet. är de pågående. forskningsprogrammen om alternativa produk- tionsformer ijordbruket och om skog och miljö av stor betydelse.

Sedan den 1 juli 1984 gäller enligt lagen om skötsel avjordbruksmark att hänsyn till naturvårdens intressen skall ingå som ett normalt led ijordbru- ket. I denna hänsyn ingår skyddet av odlings- och kulturlandskapet. Hän- synstagande till naturvården kan uppkomma bl.a. i samband med struktur- förändring vid nedläggning av jordbruksmark eller vid nyodling. vid infö- rande av annan brukningsteknik eller vid genomförande av markavvatt- ningsåtgärder. Bestämmelserna skall kunna användas för att skona t. ex. åkerholmar. mindre våtmarker. odlingsrösen och mindre' trädbestånd. Hänsynsregeln är också tillämplig för att tillgodose kulturminnesvårdens intressen. Tillämpningsområdet för hänsynsbestämmelsen omfattar också sådan mark som inte ärjordbruksmark i skötsellagens mening, t. ex. hag- marker. skogsbryn. åkerholmar och dikesrenar. Något hinder finns således inte för att i det här sammanhanget meddela föreskrifter för ätt skydda fauna och flora i t. ex. hagmarker och skogsbryn i anslutning till jordbruks- mark. Tillsynen över efterlevnaden av skötsellagen utövas av lantbruks- nämnderna som nu har fått ett ökat ansvar för frågorna om naturvårdshän- synen ijordbruket. . ' . .

Jag noterar med tillfredsställelse att en utbildning om naturvårdshänsyn i jordbruket nu har inletts. ' '

Vätmarken är en av de naturtyper där behOVet-av ett ökat skydd särskilt aktualiserats. Betydande arealer av våtmarker har under årens lopp av- vattnats för att-tas i anspråk för uppodling och för att förbättra odlingsbe- tingelserna på befmtlig jordbruksmark. Dikning av'våtmarker ger negativa effekter på flora och fauna. För att stärka- skyddet av våra våtmarker finns sedan den 1 juli 1986 en bestämmelse i naturvårdslagen om krav på till- stånd av länsstyrelsen för markavvattningsföretag.

Jag vill här betona vikten av att vi på ett så effektivt sätt som möjligt använder de olika instrument som lagstiftning. administrativa och finan- siella resurser medger. Här har samarbete mellan myndigheterna en stor betydelse. Likaså är det viktigt att såväl myndigheterna som de areella näringarnas och naturvårdens organisationer gör vad som är möjligt för att sprida information och öka intresset för odlingslandskapet.

Naturvårdsverket har i olika sammanhang framhållit nödvändigheten av särskilda vårdåtgärdcr i odlingslandskapet för att värdefulla naturliga be- tesmarker. slåttcrmarker m.m. skall kunna bevaras. Verket har påbörjat ett särskilt projekt för ändamålet — naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet (NOLA). Jag redovisar projektet närmare i det följande (avsnitt 3.3.1 -

IJ!

• Sida 56
•  Original

Skydd och vård av naturtyper). Jag vill här också erinra om att betydande insatser för att vårda värdefulla miljöer i odlingslandskapet har genomförts som beredskapsarbeten sedan slutet av 1960-talet. Utan dessa insatser skulle åtskilliga av de naturliga betes- och slåttermarker som trots allt finns kvar. även om arealen är liten. redan ha försvunnit.

I sammanhanget vill jag också erinra om att riksdagen har beslutat att resurser tillförs lantbruksnämnderna för rådgivning bl.a. om alternativ odling i syfte att främja utvecklingen av miljövänliga odlingsmetoder. Regeringen har i 1988 års budgetprop. (1987/88:100 bil. 1 ]) föreslagit att ytterligare medel tillförs lantbruksnämnderna för miljöinriktad växtod- lingsrådgivning.

Idet följande tarjag upp frågor som rör miljöskyddsproblem ijordbruket (avsnitten 5 och 8). Genom den omställning som nu har startats inom jordbruket och som innebär att det krävs avsevärt mindre arealer för sedvanlig jordbruksproduktion aktualiseras alternativt utnyttjande av jt'n'dbruksmarken. bl.a. 'skogsplantering. De särskilda naturvårdshänsyn som därvid gör sig gällande motiverar en omarbetning av lantbruksstyrel- sens föreskrifter och allmänna råd till skötsellagen. En sådan översyn pågår och skall enligt vad jag har inhämtat vara klar inom kort.

Det är angeläget att arbetet med jord- och skogsbrukets miljöfrågor fullföljs och vidareutvecklas. Naturvårdsverket har i ett nyligen färdigställt handlingsprogram tagit upp frågorna omjordbruket och miljön. Också när det gäller skogsbrukets miljöfrågor finns genom det samarbete som nu pågår mellan berörda myndigheter en grund att arbeta vidare utifrån.

Annan verksamhet

Även andra företag än sådana som utgörs av jord— och skogsbruk kan innebära påverkan på naturmiljön och omfattas av naturvårdslagen. En typ av sådana företag är täktverksamhet. främst grus- och bergtäkter liksom även täkter av torv för jordförbättring. [ [Sä naturvårdslagen behandlas dessa arbetsföretag som på grund av sina allmänt sett allvarliga inverkning- ar på naturmiljön är underkastade tillståndstvång. Bestämmelserna i na- turvårdslagen syftar primärt till att hindra eller begränsa skador på natur- miljön och innebär bl.a. också att behovet av den ansökta täkten skall bedömas. liksom möjligheterna att tillgodose behovet genom uttag på platser där skadan på naturmiljön blir den minsta möjliga. Somjag närmare redogjort för i min anmälan till årets budgetproposition genomför natur- vårdsverket i enlighet med riksdagens beslut sedan 1983 ett regionalt. femårigt inventeringsprogram avseende förekomsterna av bl. a. naturgrus.

Täkt av torv för energiändamål regleras i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter som trädde i kraft den ljuli 1985. Ett företag som planerar torvbrytning för encrgiändamål måste ansöka om tillstånd för att först undersöka en myr. undersökningskoncession. och sedan för att bryta torv på myren. bearbetningskoncession. Vid prövning enligt torvlagen skall tas stor hänsyn till bl. a. naturvårdens intressen. Under senare år har ett allt större intresse hänfört sig till våra myrar. Förutom anspråken på att utnyttja dem för skoglig virkesproöuktion och jordförbättring finns det

• Sida 57
•  Original

också anspråk på energiproduktion. För att få fram ett underlag för pröv- ning av sådana ärenden görs regionala våtmarksinventeringar. Invente- ringarna beräknas vara avslutade omkring år l990_för hela landet.

Frågan om tillstånd till vattenföretag. exempelvis vattenkraftsutbygg- nad. prövas enligt vattenlagen. Vid denna prövning. som skeri vattendom- stol. skall hänsyn tas till bl.a. naturvårdens intressen. Utbyggnad av vattenkraft skall i vissa fall tillåtlighetsprövas av regeringen. Regeringen kan också särskilt förbehålla sig tillåtlighetsprövningen av andra vatten- kraftsprojekt. Det ankommer på kammarkollegiet att uppmärksamma re- geringen på denna typ av projekt. Även andra myndigheter som har intres- sen att bevaka. t.ex. naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet. kan givetvis begära att regeringen förbehåller sig prövningen. Vid utformning- en av den av riksdagen beslutade planen för vattenkraftsutbyggnad till mitten av 1990-talet (prop. 1983/84:160. BoU 30. rskr. 388) var en grundläg- gande utgångspunkt att planen skulle innebära minsta möjliga miljöpåver- kan. Skyddet för naturmiljön har ytterligare förstärkts genom NRL. som bl. a. innehåller ett principiellt förbud mot vattenkraftsutbyggnad i särskilt angivna älvar och älvsträckor. Skyddet omfattar i flertalet fall även käll- och biflöden.

3.3. Naturvård

Mitt ställningstagande: Alla förekommande naturtyper bör säkerstäl-_—| las i en sådan utsträckning och på ett sådant sätt att de kan bibehål- las i ekologisk stabilitet och med bevarat artinnehåll.

Särskild uppmärksamhet i säkerställandearbetet bör ägnas olika slag av våtmarker. urskogar och vissa miljöer i odlingslandskapet med stora natur- och kulturvärden. såsom t.ex. ogödslade slåtter- marker och betesmarker. Därutöver bör även beaktas behovet att säkerställa vissa områden som nationalpark.

Naturvårdsverkets ljällutredning är ett viktigt underlag för det fortsatta planerings- och säkerställandearbetet i fjällen.

Fortsatt ekonomiskt stöd bör kunna ges till enskilda jordbruksfö- retag, som utför vård av miljöer i odlingslandskapet med stora natur- och kulturvärden.

Skälen för mitt ställningstagande: Som jag har anfört tidigare har männi- skans påverkan på naturmiljön Linder senare decennier blivit allt mer omfattande också i vårt land. Naturtyper som urskogar. ädellövskogar. rikkärr. sumpskogar. hagmarker m.m. har blivit allt ovanligare. Många växt- och djurarter har minskat kraftigt i antal. vissa hotas av utrotning och en del har t.o.m. redan blivit utrotade. Vidare påverkar luft- och vatten- föroreningar. i några fall drastiskt. en del naturtyper och livsförutsättning- arna för vissa arter.

• Sida 58
•  Original

Målet för det fortsatta arbetet med att bevara naturtyper bör enligt min mening vara att säkerställa alla förekommande naturtyper. såväl naturliga som kulturpräglade. i en sådan utsträckning och på ett sådant sätt att de långsiktigt kan bibehållas i ekologisk stabilitet och med bevarat artinne- håll. För att uppnå detta mål kan man dels skydda särskilt värdefulla områden. dels främja en allmän varsamhet om naturtyperna inom alla samhälleliga verksamheter. Jag vill inleda min redovisning-med utgångs- punkt i den sistnämnda målsättningen.

I NRL anges i de inledande bestämmelserna att marken. vattnet och den fysiska miljön i övrigt skall användas så att en från ekologisk. social och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning främjas. Vidare anges att mark- och vattenområden som har betydelse från allmän syn- punkt på grund av områdenas natur- eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan'påtag- ligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av områden för friluftsliv i närheten av tätorter skall särskilt beaktas. Områden som är av riksintresse för naturvården. kulturminnesvården eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som påtagligt skadar deras värden. För vissa utpekade områden av riksintresse för naturvården. kulturminnesvården och friluftslivet gäller särskilda hushållningsbestämmelser. Bestämmelserna i NRL skall tilläm- pas enligt vad som är föreskrivet i bl.a. PBL. vattenlagen. ML och na- turvårdslagen.

Tillkomsten av bestämmelsen i NRL om att områden av riksintresse för naturvården. friluftslivet eller kulturminnesvården skall skyddas mot åt- gärder som kan påtagligt skada natt.".r- och kulturmiljön har föranlett en ny inventering av riksintressanta områden av naturvårdsverket i samarbete med länsstyrelserna. Jämfört med i:idigare inventeringar av riksintressen avses den nya inventeringen innebära en precisering och bättre motivering av riksobjekten. Naturvårdsverket har i december 1987 redovisat förteck- ningar över områden av riksintresse för naturvården resp. friluftslivet i Gotlands samt Göteborgs- och Bohus län och ijanuari 1988 för Stockholms län. Verket avser att redovisa förteckningar för övriga län senare i år.

Av mer allmän betydelse för skyddet av naturtyper blir även de kommu- nala s.k. översiktsplanerna. vilka skall upprättas i enlighet med PBL:s ' bestämmelser. Av översiktsplanen skall framgå grunddragen i fråga om den avsedda användningen av mark- och vattenområden. i fråga om till- ' komst. förändring och bevarande av bebyggelse samt hur kommunen avser att tillgodose riksintressen enligt NRL.

Varje näringsgren har enligt gällande lagstiftning'ett ansvar för naturen och miljön inom sitt verksamhetsområde. För säkerställandet av naturty- per spelar åtgärder inom skogs- och jordbruket en särskilt stor roll. Hän- synstagandet till naturvårdens intressen 'på jordbruks- och skogsmark reg- leras som jag tidigare nämnt i skötsellagen och skogsvårdslagen. Det innebär i princip att dessa näringar har ett visst ansvar för att värdefulla naturtyper skyddas och vårdas. 1 de fall pågående markanvändning avse- ' värt skulle försvåras till följd av skyddsintressenas styrka. bör naturvårds- lagen tillämpas. Jag har närmare utvecklat mina synpunkter på jord- och skogsbruket i förhållande till naturvården i avsnitt 3.2. En annan viktig

• Sida 59
•  Original

lagstiftning i detta sammanhang är ädellövskogslagen. vilken syftar till att bevara landets ädellövskogar för framtiden. Med ädla lövträd avses alm, ask. avenbok. bok. ek. fågelbär, lind och lönn. Ädellövskog finns bara på ca en halv procent av skogsmarksarealen och är koncentrerad till södra Sverige. Eftersom ädellövskogarna innehåller de mest mångformiga och artrika skogstyperna i landet och utgör nödvändiga livsmiljöer för en rad mer eller mindre utrotningshotade eller sällsynta växt- och djurarter. har en betydelsefull landvinning gjorts för naturvården i och medtillkomsten av ädellÖVskogslagen. Jag vill dock påpeka att ädellövskogslagen inte alltid är tillräcklig för att bevara ädcllövskogarnas känsligaste miljöer. I vissa fall behövs därför ett skydd enligt naturvårdslagen.

Av helt avgörande betydelse för arbetet med att säkerställa naturtyper är det kunskapsunderlag som tas fram genom forskning och inventering. Inom ramen för anslaget för miljövårdsforskning har bedrivits och bedrivs forskning om bl. a. skydd och vård av hotade arter och naturtyper samt restbiotopers betydelse för flora och fauna. lnom universiteten och hög- skolorna i övrigt samt inom naturhistoriska riksmuseet bedrivs omfattande forskning som har beröringspunkter med skyddet och värden av naturty- per. Jag anser att fortsatta forskningsinsatscr är av grundläggande betydel- se för ett långsiktigt framgångsrikt naturvårdsarbete.

Riksomfattande inventeringar av olika naturtyper är mycket viktiga underlag för att kunna skydda värdefull natur. Naturvårdsverkets hittills- varande utredningsverksamhet har bl.a. omfattat våtmarksinventering,

grusinventering. ängs- och hagmarksinventering, inventering av värdefulla - marina miljöer och urskogsinventering. En inventering av ädellövskogens och ädellövhagmarkens areella omfattning har genomförts i anslutning till naturvårdsverkets utredning om skydd för värdefull ädellövskog. Jag anser -det angeläget att denna inventeringsverksamhet fortsätter för att de mest betydelsefulla naturtyperna så snart som möjligt skall kunna kartläggas. Som jag tidigare berört pågår vid naturvårdsverket i samarbete med läns-_ styrelserna en översyn och precisering av riksobjekten för naturvård och friluftsliv.

Jag vill i detta sammanhang redovisa naturvårdsverkcts fjällutredning. Är l969 (ABU l969152. rskr. 395) begärde riksdagen en utredning om de svenska fjällområde-nas planmässiga användning inom ramen för modern naturvård. den s. k. fjällutredningen. Regeringen uppdrog därefter åt na- turvårdsverket att genomföra en sådan utredning.

Naturvårdsverket har i mars l987 slutredovisat uppdraget för regering- en. I utredningen redovisar verket en sammanställning av inventeringar av fjällens naturvärden. Vidare redovisar verket hur inventeringarna genom- förts och vilka områden som bedöms vara mest värdefulla. Verket tar också upp fyra tänkbara ambitionsnivåer för skydd av ljällen och synpunk- ter på hur de skall skyddas. Verket avser att aktualisera olika skyddsfrågor beträffande fjällen allteftersom frågorna beretts. Förslag till avsättande'av nationalparker och naturreservat kommer därför att läggas fram i särskild ordning. Naturvårdsverket arbetar för närvarande med en utredning som syftar till förslag om vilka ytterligare nationalparker som bör inrättas. inte bara i fjällen utan även i andra områden i landet. Utredningen beräknas vara klar under år l988.

• Sida 60
•  Original

Jag anser att naturvårdsverkets fjällutredning är ett viktigt underlag för naturskyddet i fjällen. Vidare kommer utredningsmaterialet att vara av stort värde för länsstyrelserna och kommunerna i berörda områden vad gäller den planering som bl. a. föranleds av PBL och NRL.

I anslutning härtill vill jag också erinra om den pågående markanvänd- ningsplancringen i de fjällnära skogsområdena som jag har redovisat i avsnitt 3.2.

Under 'den fysiska riksplaneringens planeringsskede och därefter har genomförts åtskilliga länsvisa naturinventeringar. Dessa inventeringar ut- gör underlag för s. k. naturvårdsplaner.som är länsstyrelsens långsiktiga handlingsprogram för skydd och vård av värdefulla områden. Naturvårds- planer har upprättats i drygt hälften av länen. huvudsakligen i södra Sverige. Naturvårdsplanen är ett viktigt beslutsunderlag för arbetet med skydd av värdefull natur och bör därför snarast utarbetas i de län där sådana planer ännu saknas.

_ Genom naturvårdslagen kan särskilt värdefulla naturområden säkerstäl- las som nationalpark, naturreservat, naturvårdsområde eller djurskydds- område. Sedan år 1909 har i landet avsatts 20 nationalparker. 1 265 naturre- servat. 71 naturvårdsområden. drygt 600 djurskyddsområden och 1300 naturminnen, dvs. mer än 3 000 naturvårdsobjekt omfattande en totalareal av ca 2.3 milj. ha. Drygt 400 naturreservat och fågelskyddsområden samt drygt 1 200 av landets ca 1 300 naturminnen hade avsatts före naturvårdsla- gens tillkomst år 1964. .

Den länsvisa fördelningen av skyddade områden framgår av tabell 3.1.

• Sida 61
•  Original

Tabell 3.1. Antal och areal av nationalparker. naturreservat. naturvårdsområden och djurskyddsområden i länen den 30juni 1987

National— Natur— Naturvårds- Djurskydds- parker reservat områden områden

Län Antal Landareal Antal Landareal Antal Landareal Antal Landareal

hektar hektar hektar hektar Stockholms 1 73 122 18130 6 1310 44 941 Uppsala —' — 43 18 928 — 22 886 Södermanlands — — 53 9 389 3 2 040 48 717 ()stergötlands — — 53 8 103 2 311 62 944 Jönköpings 1 7 500 38 3 728 2 1596 21 232 Kronobergs — — 33 4 055 2 97 22 169 Kalmar 2 93 75 7 414 — — 37 1 293 Gotlands 1 3 700 40 5 653 5 244 14 646 Blekinge - — 47 4 226 2 827 70 583 Kristianstads 1 242 40 5 614 1 280 19 975 Malmöhus 1 37 79 8173 3 5027 ' 2 14 Hallands — —— 77 6 361 4 1314 18 440 Göteborgs och Bohus — — 95 15127 10 15419 58 944 Alvsborgs — — 39 4 626 4 5 788 41 236 Skaraborgs — — 64 13 857 6 9 876 25 241 Värmlands — - 44 36 091 1 10 000 22 911 Orebro 2 1 327 48 3 473 1 13 500 2 100 Västmanlands —- — 41 10 511 l 8 300 6 3 Kopparbergs 1 1 588 50 116456 4 23 137 4 217 Gävleborgs 1 28 27 3 751 4 180 13 61 Västernorrlands ] 2 470 46 7 486 3 ' 5 500 17 184 Jämtlands 1 2623 24 43 806 1 290 10 271- Västerbottens — — 47 488 985 4 687 2 545 Norrbottens 7 550239 40 319604 2 845 28 47 431

Summa 20 569 920 1 265 1 163 547 71 106 568 607 58 984

Trots att arealen och antalet naturvårdsobjckt har ökat kraftigt sedan 1960-talet, återstår ytterligare områden som behöver säkerställas för na- turvärden. Arbetet med att säkerställa särskilt betydelsefulla naturområ- den måste därför enligt min mening fortsätta.

Jag anser att följande principer bör vara vägledande för säkerställande- arbetet. Statcn bör i första hand svara för skydd och vård av vetenskapligt värdefulla naturområden av riksintresse. Områden av intresse för i huvud- sak friluftslivet bör i ökad utsträckning bli en angelägenhet för landsting och kommuner. I vissa fall bör dock kostnaderna kunna delas mellan kommun/landsting och staten. Jag vill här erinra om de stiftelser som har bildats av kommuner och landsting på flera håll i landet. De har bedrivit ett mycket betydelsefullt arbete genom förvärv och vård av naturområden för i första hand det rörliga friluftslivets behov. Jag'anser att det vore värde- fullt om denna typ av verksamhet kunde utvecklas och utvidgas. Jag vill här också erinra om den möjlighet kommunerna har sedan den ljuli 1987 att efter delegering från länsstyrelserna själva besluta om naturreservat och naturvårdsomräden. Det är önskvärt att kommunerna använder sig av denna möjlighet för att säkerställa områden för i första hand friluftslivet.

De naturtyper som bör ägnas mest uppmärksamhet i säkerställandearbe- tet är enligt min mening olika slag av våtmarker. urskogar och vissa 61

• Sida 62
•  Original

naturtyper i odlingslandskapet, såsom t. ex. ogödslade slåtter- och betes- marker. Därutöver bör även beaktas behovet att säkerställa vissa områden som nationalpark. ' :

Med våtmarker menas grunda vattenområden samt markområden som permanent eller en stor del av året har en våt yta. Exempel på våtmarker är strandområden. grunda sjöar; kärr.. mossar och sumpskogar. Våtmarker utgör ofta mycket mångskiftande ekosystem av stor betydelse för vatten- hushållningen. för åtskilliga växtarter och för större delen av faunan. Våtmarkerna är värdefulla för produktionen av bär. svamp. vilt och fisk. Intresset har ökat för att utnyttja våtmarkerna bl. a. för skogsproduktion, jordbruk och framställning av energiråvaror. Åtskilliga värdefulla våtmar- ker hotas av bl. a. sådana exploateringsintressen. För det fortsatta säker- ställandearbetet utgör naturvårdsverkcts våtmarksinventering ett viktigt underlag. Jag anser att det är viktigt att bevara så många våtmarker som möjligt, eftersom 'de har en stor betydelse för vattenhushållningen och för bibehållandet av ett levande landskap. Det är särskilt angeläget att översil- ningsvåtmarker. sumpskogar samt "våtmarker i sydligaste Sverige, främst nära kusterna och på Öland och Gotland bevaras. Därutöver är det angelä- get att i samband med dikningsföretag begränsa eller motverka skada på naturmiljön.

Urskog definieras som en helt eller nästan helt orörd skog som kommit upp på orörd skogsmark utan människans påverkan. Så gott som all skog i vårt land är påverkad av människan. Nästan överallt har huggning och bete förekommit. De urskogar och de relativt orörda skogar som finns kvar är skyddsvärda bland annat för att: . många djur och växter är helt beroende av urskogsmiljön . urskogen är en ursprunglig naturtyp i vårt land och därför har ett egenvärde . bevara den genetiska variationen hos skogsträd vilken bl. a. är viktig för skoglig forskning ' ' . effekterna av människans skilda verksamheter på naturen skall kunna värderas och ge kunskap om hur den opåverkade naturen fungerar . människor skall kunna uppleva den storslagenhct och de naturupplevel- ser som en urskog kan ge. Naturvårdsverket har år 1986 publicerat den sista rapporten i verkets rapportserie om Sveriges urskogar. Syftet "med denna inventering. som naturvårdsverket har utfört tillsammans med Skogsstyrelsen. har varit att ta fram ett underlag för att kunna skydda särskilt värdefulla urskogsområ- den.

De flesta av landets urskogar finns i Norrland. Enligt urskogsinvente- ringen finns det längs fjällkedjan stora sammanhängande områden som i . - liten utsträckning har berörts av avverkningar. Totalt har 64 områden om sammanlagt ca 370000 ha urskog och urskogsartad skog avgränsats. Även i Norrlands skogsbygder nedanför ljällområdct finns ett stort antal urskogs- områden. Dessa är som regel betydligt mindre än fjällurskogarna. Totalt finns ca 200 sådana områden om tillsammans ca 50000ha. Söder om Dalälven är större urskogar eller urskogsartade skogar mycket ovanliga. 1 inventeringen redovisas ca 170 områden om sammanlagt ca 15000 ha.

• Sida 63
•  Original

Jag vill i detta sammanhang erinra om att naturvårdsverket. på regering- ens uppdrag. utreder formerna för skydd och förvaltning av 55 fjällnära urskogsområden med en total areal av 600000 ha.

Hotet mot urskogarna har i takt med skogsbrukets mekanisering under 1900-talet blivit allt större.- Det är angeläget att värdefulla urskogsområden skyddas. Målet för arbetet att bevara urskogar bör enligt min åsikt vara att skydda urskogar i olika regioner och landskapstyper. För att bevara ur- skog och urskogsartad skog som ostörda ekosystem behövs skydd mot i princip all kulturpåverkan.

()dlingslandskapet har snabbt utvecklats mot enformigare och artfattiga- re växt- och djursamhällen. .

Under senare hälften av 1940-talet inleddes en omfattande strukturratio- nalisering inom svensktjordbruk. som bl.a. har fått till följd att kulturpräg- lade naturmiljöer som t. ex. ogödslade slåttermarker och betesmarker i det närmaste försvunnit. .

Det mångformiga odlingslandskapet utgör grundförutsättningen för en rik flora och fauna. Det representerar också genom sina brukningsformer ett viktigt kulturarv med stora landskapsestetiska och rekreativa värden. Flera av de växtarter. som har utrotats under senare år eller-som i dag är hotade till sin existens. är bundna till ogödslade betes- och slåttermarker. Strukturomvandlingen och rationaliseringsåtgärderna-inom jordbruksnä- ringen fortsätter. vilket innebär att de resterande delarna av slåttcr- och betesmarkerna hotas.

Under våren 1987 har en handbok för inventering av ängs- och hagmar- ker utarbetats inom naturvårdsverket. Med denna handbok som underlag har under år 1987 inventeringar påbörjats i ett antal län. Naturvårdsverket anser att det är angeläget att en riksomfattande inventering genomförs. Jag delar naturvårdsverkets uppfattning och vill betona att en sådan invente- . ring är nödvändig för arbetet att bevara värdefulla naturtyper. fauna och flora i odlingslandskapet. liksom dess kulturvärden. '

För att behålla ett mångformigt odlingslandskap krävs insatser av'olika slag. Helt avgörande är hur den vardagliga skötseln avjordbruksmarken är utformad. Synpunkter på jordbruket och naturvården har jag redovisat i avsnitt 3.2 och i avsnitt 3.3.2.

Jag vill här. också erinra om de möjligheter som finns sedan den ljuli 1986 att till enskilda jordbruksföretag lämna ekonomiskt stöd till vård av värdefulla naturtyper i odlingslandskapet. s. k. NOLA—stöd. Naturvårds- verket har givit ut allmänna råd för verksamheten. Enligt vad jag har erfarit har denna stödform mottagits mycket positivt av myndigheter. organisatio- ner och brukare. 1 de fall kontakter har tagits med kommuner om ekono- misk och organisatorisk medverkan har reaktionerna genomgående varit positiva. Jag anser att denna form av stöd är enkel och effektiv för skyddet och värden av värdefulla naturtyper i odlingslandskapet. Anslaget kan också få en goodwill-effekt för myndigheternas naturvårdsarbete i bygder- na samt, i kombination-med andra arbetsuppgifter. medverka till ökad ' sysselsättning i glesbygder. Jag anser därför att det är mycket angeläget att verksamheten fortsätter.

Ett stort antal skyddsvärda markområden i odlingslandskapet kommer

• Sida 64
•  Original

inte att kunna skyddas på ett tillfredsställande sätt enbart genom nu be- skrivna åtgärder. Sådana områden bör i stället säkerställas som naturre- servat. Eftersom förändringen i odlingslandskapet går mycket snabbt efter upphörd hävd, bl.a. försvinner vissa växtarter efter kort tid. är det enligt min mening angeläget att resurser avdelas för att säkerställa de mest värdefulla områdena. i första hand naturliga betes- och slåttermarker.

För vård och förvaltning av naturvårdsobjckten. dvs. nationalparker. naturreservat m. m.. finns ett särskilt anslag. Anslaget används även för att bekosta fjällenheten i Jokkmokk. bemanningen av vissa utsjöplatscr. verk- samheten med vapenfria tjänstepliktiga och det statliga lcdsystemet i ljäl- len. Betydande vårdinsatser inom naturvårdsobjckten har också kunnat göras genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder. främst beredskapsarbeten. Fr.o.m. budgetåret 1984/85 har skett en omläggning av de arbetsmark- nadspolitiska insatserna. vilket har inneburit en kraftig minskning av be- redskapsarbetena. Detta har drabbat naturvården mycket hårt. framför allt vården av naturvårdsobjekt. Med hänsyn härtill gav regeringen ijanuari 1986 ett uppdrag till en särskild utredare att genomföra en översyn av naturvårt'lsförvaltningen. Utredarens betänkande överlämnades till rege- ringen i augusti 1986. 1 det följande (avsnittet 3.5. Översyn av naturvårds- förvaltningen) redovisarjag mina ställningstaganden till betänkandet. Av- slutningsvis villjag erinra om min tidigare redovisade uppfattning. att man i arbetet med vården av naturvårdsobjekten bör beakta att särskilt odlings- landskapet ofta inrymmer både natar- och kulturvärden.

3.3.2 Skydd och vård av hotade arter

Mitt ställningstagande: En rik och varierad fauna och flora bör bibehållas. Inom ramen för rimliga krav på hänsyn och resursinsat- ser bör de naturligt förekommande växt- och djurarterna bevaras i livskraftiga och reproducerande populationer.

Ett samordnat handlingsprogram för vård av hotade växt- och djurarter bör snarast utarbetas av naturvårdsverket.

Skälen för mitt ställningstagande:Förlusten av arter utgör ett hot mot jordens samlade genrcsurser. dvs. den ärftliga variationen. Detta är på lång sikt troligen ett av de största och allvarligaste miljöproblemen och samti- digt det mest underskattade. .

Under de senaste 300 åren har i genomsnitt en djurart per år utrotats. Just nu hotas över 1 000 olika däggdjur. fåglar. kräldjur. groddjur och fiskar av utrotning. Hur många växtarter och hur många lägredjurarter som är på väg att försvinna vet vi inte mycket om. men för kärlväxter. dvs. blomväx- ter och ormbunksväxter, har siffran 50000 nämnts. dvs. en femtedel av det kända totala antalet. Mycket tyder på att arterna försvinner i en accelere- rande takt.

Alla arter levcri samklang med sin naturliga omgivning. När en livsmiljö förändras på något sätt. gynnas vissa arter och blir vanligare. andra går tillbaka eller försvinner helt. De f.-.csta naturliga miljöförändringarna går

• Sida 65
•  Original

långsamt. Arterna kan då anpassa sig till de nya livsbetingelserna. På detta sätt har arter utvecklats och miljöer förändrats i ett ständigt växelspel, alltsedan liv uppstod påjorden.

Det är ofta svårt att peka ut en enda orsak till att en art går tillbaka eller försvinner. De ekologiska orsakssammanhangen är komplicerade och kun— skapen om dem är begränsad. Ofta samverkar flera faktorer.

I Sverige är ca 400 högre växter hotade. varav ca 300 hör hemma i jordbrukslandskapet. Av dessa finns den största delen i eller i anslutning till kvarvarande Oplöjda, ogödslade betes- och slåttermarker av olika slag. Dessa naturtyper. de s.k. naturliga gräsmarkerna. har under de senaste hundra" åren minskat från ca 2 milj. ha till dagens i runda tal 50 OOO—. 100 000 ha. De kvarvarande ytornas kvalitet med hänsyn till de hotade arternas ståndortskrav försämras. Floravårdsinsatser är grundläggande även för faunan. då många djurarter är beroende av specifika, hotade värdväxter.

Kontroll av de hotade arternas status har inte bara betydelse genom att de möjliggör bevarandeåtgärder för just dessa arter. De hotade arterna fungerar nämligen också som indikatorer på tillståndet och förändringarna i miljön. Inte minst gäller detta olika grupper av ryggradslösa djur. Genom insatser på detta område kan dels större. smygande ekologiska störningar eller stressympton noteras i ett tidigare skede. dels kan hela ekosystem eller delar därav räddas eller bevaras.

Det är angeläget att trygga mångfalden. Den genetiska resurs som en art representerar är oersättlig. Ett centralt mål för vår miljöpolitik i vid mening är därför att säkerställa en naturmiljö som ger våra växt- och djurarter goda möjligheter att överleva. '

Många av de biotoper och miljöer som ingick i det äldre kulturlandska- pet. t. ex. ljunghedar. betesskogar. betade strandängar. hagar och slåtter- marker, har under de senaste hundra åren minskat i areal eller försvunnit helt. Härigenom har en lång rad arter fått sina levnadsbetingelscr starkt förändrade. .

I en utpräglad jordbruksbygd. där i stort all mark är uppodlad. är faunan och floran Utarmad. Av de akut hotade och sårbara arterna är några klart missgynnade av biotopförändringar till följd av att vissa miljöer i det äldre odlingslandskapet försvunnit. Sparade märgelgravar. öppna diken. 'stengärdesgårdar. häckar. åkerholmar m.m. har en avgörande betydelse för överlevnaden av åtskilliga arter i åkerlandskapet. Jordbrukets val av grödor. odlingsteknik. bckämpningsåtgärder etc. är också av stor betydel- se för fauna och flora. Några djurarter som försvunnit på grund av biotop- förändringar i odlingslandskapet är exempelvis vit stork. mellanspett och vaktel. Av hotade djurarter kan nämnas hasselmus. lövgroda och kärr- snäppa. Växtarter som hotar att försvinnaär bl. a. sådana som är beroende av vissa numera sällsynta naturtyper. såsom torrängar och hedar.

Dagens rationella skogsbruk leder till flera för djur- och växtliv negativa förändringar. Tidigare öppen mark beskogas. Variationsrika skogar ersätts med likåldriga och ensartade bestånd. vilket bl.a. medför att antalet be— stånd som får åldras och bli biologiskt mogna blir mindre. Många av de gamla naturbetesmarkerna används inte längre för bete utan plantera-s igen med gran. Genom utdikning av våtmarker har tidigare öppen mark besko- gats.

• Sida 66
•  Original

De nu nämnda förhållandena har. liksom den sparsamma förekomsten av åldrande och döende träd i rationellt skötta skogar. medfört försämrade levnadsbetingelser för många arter.

] stora delar av norra Sverige omförs stora arealer gammal granskog till tallkulturer. Detta påverkar artsammansättningen. Vissa arter gynnas och andra missgynnas. [ de södra delarna av landet minskade bok- och ädellöv- skogsarealen kraftigt fram till början av l970-talet. då särskilt! lagstiftning beslutades om skydd för bokskogen.

Av de i sen tid försvunna arterna har sannolikt svart stork. blåkråka och härfågel påverkats av skogsbruket. En del sällsynta djurarter såsom havs- och kungsörn. berguv. vitryggig hackspett. gråspett m.fl. hotas av vissa biotopförändrande åtgärder inom skogsbruket. Det finns även vissa växt- arter som är hotade av skogsbruket. Bland dessa kan nämnas skuggbrä— ken. långskägg. niprör och brandnäva.

Utsläpp av föroreningar från olika industrier samt användningen av kemiska bekämpningsmedel ijordbruket har medfört att en stor del av faunan har utsatts för gifter som för åtskilliga arter kraftigt försämrat reproduktionen. I en del fall har gifterna orsakat sjukdom eller varit direkt dödliga. Det ökade kvävenedfallet från atmosfären innebär ett hot mot växtarter framförallt arter i Vissa näringsfattiga miljöer.

Utterns snabba tillbakagång kan åtminstone delvis hänga samman med förgiftning och förorening av vattendrag. Östersjön är allvarligt förgiftad av kvicksilver. PCB och DDT. vilket. bl. a. har drabbat gråsäl och vikare. Havsörnens reproduktion är starkt nedsatt och sillgrisslan har drabbats av äggskalsförtunning. Pilgrimsfalken är akut hotad och riskerar att utrotas om inte insatta stödåtgärder fortsätter.

Användningen av s. k. herbicider för kemisk ogräsbekämpning ijordbru- ket har lett till att åkermarkernas ogräsflora med tillhörande insektsfauna successivt har utarmats. Den fågelart som drabbats hårdast är rapphönan. som numera är försvunnen från en stor del av sitt svenska utbredningsom- råde:

Målen för det fortsatta arbetet inom fauna- och floravården bör vara att bibehålla en rik och varierad fauna och flora, att inom ramen för rimliga krav på hänsyn och resursinsatser bevara de naturligt förekommande växt- och djurarterna i livskraftiga och reproducerande populationer i naturen.

Jag har tidigare i avsnitt 3.2 och 3.3.1 även berört det fortsatta arbetet med att bevara hotade arter. Arter och naturtyper kan inte bevaras enbart genom att natur skyddas som naturreservat eller motsvarande. Det är nödvändigt att en allmän varsamhet och hänsyn visas vid användningen av våra naturresurser. Ett av de viktigaste instrumenten för en effektiv fauna- och floravård är hänsynstagande vid den fysiska planeringen och vid olika former av markanvändning. såsomjordbruk. skogsbruk. vägdragning etc.

Problemen inom fauna- och floravårdsarbetet har mötts på flera olika sätt. Fridlysning har tillämpats i många år. Denna form har betydelse endast i de fall en art hotas på grund av störningar från människan. Djurskyddsområden har bildats till skydd för främst fågelfauna och sälar. De båda skyddsformerna naturreservat och nationalparker har också inne- burit skydd för många hotade arter. Dessa instrument är värdefulla och bör utnyttjas även i fortsättningen.

• Sida 67
•  Original

Särskilda åtgärder — räddningsaktioner — har vidtagits för några av de mest akuta fallen. De mest uppmärksammade exemplen är insatserna för att återupprätta stammarna av berguv. havsörn. kungsörn och pilgrims- falk. Andra projekt gäller de stora rovdjuren. fjällräv. utter. fjällgås. glada. vitryggig hackspett m.fl. Det mest uppmärksammade projektet för beva-. rande av hotade växtarter är Projekt Linne” som startade för drygt tio år sedan. Projektet syftar till att samla in data om växtarters status och informera naturvårdsmyndigheterna om vilka arter som är hotade och hur dessa bör skyddas. Enligt min mening fordrar en framgångsrik fauna- och floravård insatser från såväl forskare. myndigheter. markägare och den ideella naturvården. Många värdefulla insatser har gjorts från den ideella naturvårdsrörelsens sida. insatser som 'verksamt har kompletterat samhäl- lets åtgärder på området. På flera håll i landet pågår nu ett antal artbeva- randeprojekt på ideell basis. För att dessa skall bli effektiva. krävs en viss samordning för vilken naturvårdsverket bör svara.

Eftersom kunskaperna om arternas miljökrav och levnadsvanor alltid måste vara utgångspunkten för varje handlingsprogram i artprojekt och kunskaperna i en del fall är bristfälliga. behövs en stark. målinriktad forskning avseende bevarandet av arterna och deras naturliga miljöer. Sådan forskning har bedrivits och bedrivs bl. a. inom ramen för anslaget Miljövårdsforskning. som administreras av naturvårdsverket.

Under senare år har insikten vuxit om behovet av målinriktade studier och åtgärder rörande de hotade och sällsynta arterna. samtidigt som nya tekniska förutsättningar har skapats för detta. Genom inrättandet av ett särskilt anslag till vård av hotade arter har regeringen underlättat systema- tiska och samordnade insatser.

Grundläggande för ett framgångsrikt artbevarandearbete är enligt min mening att ett särskilt handlingsprogram upprättas för vård av akut hotade. sällsynta och sårbara arter. Naturvårdsverket bör svara för att ett sådant tas fram. Ett viktigt led i detta arbete är de artdatabanker för flora och fauna som håller på att byggas upp av Sveriges lantbruksuniversitet. med anslag från statens naturvårdsverk. och som beräknas vara i full drift år 1989.

Jag har tidigare i min redogörelse omnämnt Sveriges deltagande i det internationella naturvårdssamarbetet. Detta arbete är till stor del inriktat på skyddet av hotade växt- och djurarter. Jag vill här betona vikten av att Sverige aktivt bidrar till att de internationella insatserna för flora och fauna blir framgångsrika.

För att möta behoven av resurser för vården av hotade arter har jag föreslagit regeringen att särskilda medel anvisas för detta ändamål även nästa budgetår. Jag återkommer till detta i det följande i samband med behandlingen av anslaget B 9. Vård av hotade arter m.m.

• Sida 68
•  Original

Mitt ställningstagande: Allemansrätten innebär att naturen är till- ' gänglig för alla. Naturvårdsverket och länsstyrelserna har en viktig roll när det gäller att skapa förutsättningar för människorna att utnyttja naturen. Kommuner och landsting bör ha ett särskilt ansvar för säkerställande av områden för friluftslivet samt driften av an- läggningar för friluftslivets behov.

Skälen för mitt ställningstagande: Miljöpolitiken omfattar också omsorg om och åtgärder för det rörliga friluftslivet. Allemansrätten utgör den främsta tillgången för människors friluftsliv. Jag-har i flera sammanhang. bl.a. i riksdagen. pekat på allemanszrättens stora betydelse och hur viktigt det är att vi värnar om den. Jag vill "här också erinra om att strandskyddet vid våra hav, insjöar och vattendrag gör det möjligt att låta stränderna vara tillgängliga för friluftslivet. De åtgärder som behövs för att medborgarna skall ha tillgång till naturen som en källa till rekreation är således en viktig del av naturvårdsarbetet. .

Jag vill här kort beskriva det arbete som bedrivits och bedrivs för att förbättra villkoren för människornas friluftsliv. I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet fick länsstyrelserna möjlighet att utnyttja beredskaps- medel för arbete med natUrvård och friluftsliv. De resurser som ställdes till förfogande användes bl. a. till att bygga vandringsleder. både fjälleder och vandringsleder i låglandsterräng.

I fjällen har markerade leder funnits länge. Under 1960-talet ökade fjällvandringen kraftigt. vilket resulterade i problem med skötsel och un- derhåll av lederna. År [977 fick naturvårdsverket överta ansvaret för långfärdsleder av turistiskt intresse, det s.k. statliga lcdsystemet i fjällen som omfattar sommar-. vinter- och skoterleder. Det regionala ansvaret har länsstyrelserna i Kopparbergs. Jämtlands och Västerbottens län. I Norr- botten har ett särskilt organ — fjällenheten -— bildats gemensamt av na- turvårdsverket och länsstyrelsen i Norrbottens län. Fjällenheten är lokali- serad till Jokkmokk. Totalt finns i de svenska fjällen 546 mil statliga leder. varav 196 mil utgör skoterleder. I anslutning till lederna finns ca80 rast- skydd. drygt 400 broar och 3 båtleder. I det statliga lcdsystemet i fjällen ingår inte Svenska Turistföreningens (STF) fjällstationer. övernattnings- stugor och passagerarbåtar. Statens satsningar på lcdsystemet fortsätter. Jag har erfarit att chefen för industridepartementet i en proposition om särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län inom kort kommer att föreslå att särskilda medel anslås "för bl.a. upprustning av det statliga lcdsystemet i fjällen. '

Som jag tidigare har nämnt. finns också ett system av vandringsleder nedanför fjällen. Dessa leder har i regel planerats och anlagts av länsstyrel- serna. I första hand kommunerna men även ideella föreningar och företag är huvudmän för driften och underhållet av lederna. Den första vandrings- leden i låglandsterräng var Sörmlandsleden, som stod klar år l975. Sedan dess har ytterligare leder tillkommit. såsom t. ex. Skåneleden, Hallandsle-

• Sida 69
•  Original

den och Bergslagsleden. ] dag finns det mer än 50 vandringsleder nedanför tjällområdet med en sammanlagd längd om drygt 600 mil. Sedan l970-talet har även ett antal kanotleder anlagts. De mest kända är kanotlederna i Dalslands sjösystem.

Under 1960-talet ökade antalet fritidsbåtar kraftigt. framför allt i våra skärgårdar. Naturvårdsverket har under l970- och l980-talen lämnat bety- dande stöd till gästhamnari syfte att minska nedskräpning och markförslit— ning. Till en del har satsningen lyckats men den har inte räckt till. Därför har naturvårdsverket även lämnat stöd till kommunalt skötta sophus' med torrtoaletter ute i naturhamnarna. Kommuner och landsting har även själva'låtit placera ut toaletter och sophus. Sådana s.k. sopmajor finns numera lite varstans i skärgårdarna samt vid de större sjöarna och kanaler- na, och nedskräpningen har minskat väsentligt. Jag vill här betona att jag finner det angeläget att fortsatta resurser ställs till förfogande" så att nuva- rande ordning kan bibehållas i våra skärgårdar.

Överhuvudtaget har naturvårdsverkets bidrag till olika friluftsanlägg- ningar varit omfattande sedan slutet av 1960-talet. Under tiden l969—I983 uppgick de totala bidragen ur verkets anläggningsstöd till mer än 350 milj. kr. Större delen av bidragen har gått till stugbyar, campingplatser och. fjällstugor, men även friluftsgårdar. motionscentraler och friluftsbad har fått bidrag.

Jag vill här erinra om fritidsfiskets betydelse för människornas frilufts- liv. Ca 2 milj. svenskar fritidsfiskar'åtminstone någon gång varje år och ungefär 700000 av dem fiskar minst 10 gånger om året. Sedan handred- skapsfisket blev fritt år 1985 längs hela ostkusten och i de större sjöarna. har betydande områden blivit tillgängliga för fritidsfiske.

I detta sammanhang vill jag också erinra om de'myeket' betydelsefulla insatser som de ideella organisationerna har gjort för att främja frilufts- livet. Ibland har gjorts banbrytande gärningar. såsom t.ex. STF:s "öpp- nande" av fjällvärlden i början av seklet.

Intresset för friluftsliv har vuxit till följd av mera fritid och ett ökat tätortsboende. Allt fler människor i vårt land utnyttjar i dag sin fritid till friluftsliv och rekreation i olika former. Behovet av rekreationsområden. inte minst av allemansrättsligt tillgängliga områden. har därmed också ökat. Det är därför angeläget att på olika sätt bredda och utveckla denna del av fritidsutbudet genom att mark- och vattenområden för friluftsliv säkerställs. skyddas och vårdas samt görs bättre tillgängliga för allmänhe- ten. Förutsättningarna för detta är i vårt land unika. Omväxlandc natur, god miljö samt stora natur- och kulturvärden ger oss möjligheter att erbju- da människorna ett rikt och varierat fritidsutbud. Genom särskilda åtgär- der inom naturvårdslagstiftningens ram har också ovärderliga natur- områden tagits undan och skyddats mot exploatering och bebyggelse.

Naturvårdsverket och länsstyrelserna har haft och har en viktig roll när det gäller att skapa förutsättningar för människorna att nyttja naturen. Detta arbete bör naturvårdsmyndigheterna självfallet fortsätta med.

Eftersom det stora flertalet av Sveriges medborgare bor i stora städer eller andra tätorter. har tillgången på lämpliga naturområden för rekreation blivit alltmer betydelsefull. Jag vill erinra om vad som anges i 25 natur-

• Sida 70
•  Original

vårdslagen. nämligen att naturvården är en såväl statlig som kommunal angelägenhet. Jag vill vidare erinra om att naturvårdslagen i samband med tillkomsten av den nya'planlagstiftningen har ändrats så att kommunerna har rätt att själva bilda naturreservat och naturvårdsområden för i första hand det tätortsnära friluftslivets intressen. Detta kan ses som en marke- ring av att kommuner och landsting bör ha ett särskilt ansvar för säkerstäl- landet av områden för friluftslivet samt driften av anläggningar för frilufts- livets behov.

Naturvårdsverket har under årens lopp skaffat sig stora kunskaper om hur vi på bästa sätt kan skydda närmiljön mot ogynnsamma förändringar. Genom lagstiftning om hänsynsregler ijord- och skogsbruket kan frilufts- livets behov beaktas i dessa näringar. Skogsstyrelsen utarbetar tillsam- mans med naturvårdsverket råd om utformningen av skogsbruk i_tätortsnä- ra områden och i skärgårdsområden som skall tillgodose bl. a. friluftslivets intressen.

Genom PBL blir kommunala översiktsplaner över mark- och vattenan- vändningen obligatoriska. Översiktsplanerna ger bl. a. bättre förutsättning- ar för en belysning av konflikter mellan exploateringsintressena och na- . tur-vården. Inför den planering i kommunerna som PBL medför skall naturvårdsverket och länsstyrelserna medverka till information och utbild- ning om friluftslivets behov.

De reformer som jag nu har talat om ger stora möjligheter för naturvår-. den och friluftslivet att flytta fram sitta positioner i samhällsplaneringen.

Det är en viktig uppgift för naturvårdsverket och länsstyrelserna att informera om och därmed stimulera till besök i de skyddade områdena. Stora insatser görs i detta avseende. Ett aktuelltexempel är den kampanj, Nära till naturen. som naturvårdsverket genomför under år 1988 i samarbe— te med ett antal myndigheter. bildningsförbund. folkrörelser och organisa- tioner samt näringslivet. Kampanjen syftar till att sprida kunskap om den svenska naturen och våra naturreservat och att entusiasmera människor att ge sig ut i naturen. Ett annat syfte är att skapa förståelse för hur viktigt det är att vi på olika sätt vårtiarvtii' natur och bevarar den till kommande generationer. [ detta sammanhang vill jag också nämna de.Värdefulla insatser som stiftelsen Håll Sverige Rent genomför. i första hand genom kampanjer mot nedskräpningen men även genom att bl.a. främja återvin- ning av olika konsumentförpackningar. .

Sammanfattningsvis villjag säga att friluftslivet bör främjas t. ex. genom kommunal planering. säkerställande av mark. hänsynstagande av dem som bedriver de areella näringarna. genom de ideella organisationernas arbete och genom en ökad information om alla de möjligheter till friluftsliv som den rika svenska naturen erbjuder.

3.4. Utvidgning av vissa nationalparker, m. m.

Jag tar i det följande upp en framställning från statens naturvårdsverk om att dels utvidga nationalparkerna Ängsö. Blå Jungfrun och Gotska Sandön till att omfatta omgivande vattenområden. dels utvidga Såntjälletsnatio-

• Sida 71
•  Original

nalpark. Jag behandlar också en framställning från naturvårdsverket om medgivande till intrång i Stora Sjöfallets nationalpark med anledning av en planerad turistanläggning vid Vietas.

Mitt förslag: Nationalparkerna Ängsö. Blå Jungfrun och Gotska Sandön utvidgas till att omfatta omgivande vattenområden.

Naturvårdsverkets förslag: Ängsö nationalpark avsattes år l909 i syfte att bevara ett äldre odlingslandskap i väsentligen oförändrat skick. I beslu- tet anges att nationalparken omfattar ön Ängsö. Ängsö utgjorde en del av statens fastigheter Väringsö I:] och E:! i Norrtälje kommun. Den ljuli 1976 överfördes Ängsö nationalpark från domänfonden till natur- vårdsfonden. Fastigheternas vattenområden ingick inte i nationalparken och var alltjämt bokförda på domänfonden. Efter framställning från statens naturvårdsverk förordnade regeringen att de till fastigheterna Väringsö ] :l och 2:I i Norrtälje kommun hörande vattenområdena utanför Ängsö skul- le. inklusive holmar och skär. överföras från domänfonden till naturvårds- fonden. Är l980 aVstyckades Ängsö från Väringsö l:| och Zzl och national- parksfastigheten Väringsö l:3 bildades inkl. ett vattenområde om l20 ha. vilket område formellt inte ingår i nationalparken. Enligt naturvårdsverket finns behov av att reglera allmänhetens tillträde till viss del av omgivande vattenområde.

Blå Jungfrun avsattes som nationalpark år l926 i syfte att bevara ön i dess naturliga tillstånd. Nationalparken omfattar endast ön. som ingår i fastigheten Jungfrun l:] i Oskarshamns kommun. Det till fastigheten hö- rande vattenområdet ingår formellt inte i nationalparken.

En del av Gotska Sandön avsattes som nationalpark år lOlO. År l963 utvidgades nationalparken till att omfatta praktiskt taget hela Gotska Sand- ön. som utgörs av fastigheten Gotska Sandön [:l i Gotlands kommun. Det till fastigheten hörande vattenområdet ingår formellt inte i nationalparken. I nationalparken ingår inte kyrkogårdsfastigheten Gotska Sandön 12. om- fattande 5 16 ml.

Aven vad gäller Blä Jungfruns och Gotska Sandöns nationalparker anser. naturvårdsverket att det finns behov av att reglera bl.a. allmänhetens tillträde till vissa delar av omgivande vattenområden. Verket anser att det till statens fastigheter hörande enskilda vattenområdet enligt lagen (1950z595l om gräns mot allmänt vattenområde bör ingå i dessa båda nationalparker. För Blå Jungfrun berör förslaget ett vattenområde med 300 meters bredd runt ön. För Gotska Sandön föreslås gränsen på vissa sträc- kor följa tre meters djupkurva på mer än 300 meters avstånd från strand- linjen. Statens naturvårdsverk föreslår således att de tre nationalparkerna får utvidgas med de till nationalparksfastigheterna tillhörande vattenområ- dena.

Remissinstanserna: Efter remiss har yttranden över förslaget att utvidga

• Sida 72
•  Original

Ängsö nationalpark avgetts av fiskeristyrelsen. domänvcrket, statens lant- mäteriverk. länsstyrelsen i Stockholms län. Norrtälje kommun, Svenska naturskyddsföreningen och Sveriges Sportfiske- och flskcvärdsförbund. Remissinstanserna tillstyrker eller har inget att erinra mot den föreslagna utvidgningen. Fiskeristyrelsen förutsätter att naturvårdsverket samråder med fiskenämnden i Stockholms lätt. innan villkoren för fisket i vatten- området fastställs. Domänverket anser att fiske. som nu är tillåtet inom det aktuella vattenområdet med undantag för ett fågelskyddsområde med till- trädesförbud. även i fortsättningen bör vara tillåtet. Sveriges Sportfiske- och fiskevårdsförbund har anfört liknande synpunkter.

Efter remiss av förslagen att utvidga Blå Jungfruns och Gotska Sandöns nationalparker har yttranden avgetts av ftskcristyrelsen. statens lantmäte- riverk, länsstyrelserna i Kalmar resp. Gotlands län. Svenska naturskydds- föreningen och Oskarshamns kommun resp. Gotlands kommun.

Förslaget till att utvidga Blå Jungfruns nationalpark tillstyrks av samtliga remissinstanser.

Vad gäller Gotska Sandöns nationalpark tillstyrker flertalet remissin- stanser eller lämnar förslaget utan erinran. Statens lantmäteriverk har dock anfört bl. a. följande. Utanför Gotska Sandön är bottenförhållandena sådana att gränsen för det enskilda vattenområdet på något ställe kommer att gå utanför 300-metersavståndet. Enligt vad som upplysts är bottendju- pen i öns närhet inte heller stabila. På grund av vattenrörelserna kan således kurvan för tremetersdjupet flyttas inom en i sammanhanget över- skådlig tid. Om nationalparken anpassas till fastighetsgränsen som i detta fall utgörs av en svårdefinierad linie mot det allmänna vattenområdet -vilket dessutom kan tänkas flytta sig från tid till annan- synes onödiga problem uppstå för sjöfarten. Vid Gotska Sandön syns det därför vara att föredra en gräns för nationalparken som går på ett större avstånd än 300 meter från land. Hur långt utanför den bör gå får bli beroende av bl.a. bottenförhållandena. men den bör i det fallet dras med ett konstant avstånd från land. Gotlands kommun avstyrker den föreslagna utvidgningen. Kom- munen anser att de skyddsåtgärder som. föreslås redan kan upprätthållas med gällande lagstiftning. Om eventuella inskränkningar i allemansrätten behöver införas. bör detta föregås av en allsidig prövning. vilken lämpligen sker genom planläggning enligt byggnadslagstiftningen.

Skälen för mitt förslag: För egen del anserjag i likhet med remissinstan- serna att det finns praktiska fördelar att låta nationalparkerna Ängsö och Blå Jungfrun överensstämma med den rådande fastighetsindelningen. så att även de till fastigheterna hörande vattenområdena omfattas av national- parksbestämmelserna. Det kan också finnas behov av 'att-reglera viss verksamhet. bl.a. allmänhetens tillträde till vattenområdet närmast öarna.

När det gäller den föreslagna utvidgningen av Gotska Sandön har flerta- let remissinstanser tillstyrkt en sådan. Gotlands kommun har avstyrkt utvidgning av gränsen och lantmäteriverket har haft synpunkter på hur gränsen skall dras i vattenområdet utanför nationalparken.

För egen del anser jag att förhållandena i vattenområdet runt Gotska Sandön kan behöva regleras. Gotska Sandöns vattenområden hyser natur- vetenskapliga värden. [ likhet med naturvårdsverket och det stora flertalet

• Sida 73
•  Original

remissinstanser anser jag därför att det finns behov av att låta även det omgivande vattenområdet runt Gotska Sandön ingå i nationalparken. Vad gäller avgränsningen i vattnet anser jag att det inte finns skäl att låta nationalparken omfatta något annat vattenområde än vad som hänförs till

berörd fastighet enligt lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområ- de. ' '

Mitt förslag: Sånfjällets nationalpark utvidgas med omgivande mark som är upptagen på naturvårdsfonden.

Naturvårdsverkets förslag: Sånfjällets nationalpark avsattes år 1909 i syfte att bevara ett skogs- och fjällområde i de södra fjälltrakterna i dess naturliga tillstånd. Nationalparken omfattar ca 2700 ha och är belägen på Sånfjällets östra sida. Sedan år 1980 har naturvårdsverket i samråd med länsstyrelsen i Jämtlands län verkat för inköp av mark i området i avsikt att hela Sånfjället skall kunna avsättas som nationalpark. Hittills har ca 7800 ha förvärvats. Det återstår nu två enskilt ägda områden som på sikt bör införlivas med nationalparken. Dels gäller det ett triangelformat områ- de om ca 450 ha ovanför Nysätern på västra sidan. dels ett område om ca 500 ha'sydväst om Nyvallens fäbod norr om den befintliga nationalparken. Dessa två områden avses bli avsatta som Nysäterns resp. Nyvallens natur- reservat i avvaktan på att staten genom avtal köpt in dem så att de i en framtid kan ingå i nationalparken.

Sånfjället är ett isolerat fjällmassiv med fem toppar som når över 1000 m. Den högsta når upp till 1277 m. På sluttningarna finns välutbildade rännor, bildade av inlandsisens avsmältning. Området är viltrikt. De vand- ringsleder som redan finns skall kompletteras. Det är enligt naturvårdsver- kets mening starkt befogat att utvidga nationalparken med hittills inköpta områden och på sikt även med de två naturreservat som länsstyrelsen avser besluta om.

Statens naturvårdsverk hemställer att Sånfjället utvidgas med den mark staten har förvärvat och på sikt även med de föreslagna naturreservaten Nysätern och Nyvallen. '

Remissinstanserna: Efter remiss har yttranden över förslaget att utvidga Sånfjällets nationalpark avgetts av kammarkollegiet. lantbruksstyrelsen, Skogsstyrelsen. do'mänverket. länsstyrelsen i Jämtlands län, Sveriges lant- bruksuniversitet. Härjedalens kommun, Friluftsfrämjandet. Svenska na- turskyddsföreningen. Svenska samernas riksförbund och Svenska turist- föreningen. Därutöver har en skrivelse inkommit från Mittådalens sameby.

Remissinstanserna tillstyrker eller har ingen erinran mot förslaget. Läns— styrelsen anför dock bl. a. att det kan synas olämpligt att "blanda" natio- nalparken med de två föreslagna naturreservaten. Orsaken härtill är att reservaten utgörs av ett flertal enskilda fastigheter. där starka önskemål finns att behålla äganderätten och framför allt möjligheten att bedrivajakt.

• Sida 74
•  Original

På lång sikt bör dock huvuddelen av reservaten kunna överföras till natio- Prop. l987/88:85 nalparken.

Skälen för mitt förslag: Naturvårdsverkets förslag att utvidga Sånfjällets nationalpark med de områden som staten numera förvärvat samt vissa områden som överförts från domänfonden till naturvårdsfonden har inte mött någon erinran av remissinstanserna. Eftersom det är ovisst när de två områdena blir förvärvade som staten ännu inte har inköpt och som på sikt avses ingå i nationalparken. bör de enligt min mening inte nu omfattas av en utvidgning av nationalparken. I övrigt anser jag att den föreslagna utvidgningen bör få ske. Mitt förslag till utvidgning av Sånljällets national- park framgår av kartan i figur 3.1.

Figur 3.1 Karta Över .S'årifiilllct

- — - — — — Gräns för Sånfjällets nationalpark i—t

Förslag till utvidgning

Allmänt kartmateriel från Lantmäteriverket. Medgivande 87.0209. Godkänd ur sekretessynpunkt. Lantmäteriverket 1987-1 1-16.

• Sida 75
•  Original

Mitt förslag: En turistanläggning medges i anslutning till statens vattenfallsverks bebyggelscområde vid Vietas i Stora Sjöfallets na-

tionalpark.

Naturvårdsverkets förslag: Stora Sjöfallets nationalplark avsattes genom riksdagsbeslut år 1909 i syfte att bevara ett högnordiskt fjällandskap i dess . naturliga tillstånd. Nationalparkenär belägen kring Stora Lule älvs övre lopp. lntrång i nationalparken har av riksdagen medgivits vid flera tillfäl- len. senast år 1980 (prop. l980/8lzl9. JoU ll. rskr. 48). Riksdagen bemyn- digade då regeringen att medge det intrång i nationalparken som föranled- des av en tredje tilloppstunnel till Vietas kraftstation.

Den nuvarande bebyggelsen i nationalparken vid Vietas tillkom på grund av statens vattenfallsverks utbyggnad av Vietas kraftstation på 1960-talet och tillhörande tunnelbygge på l980-talet. Vattenfall har delvis avvecklat sin verksamhet i Vietas. En områdesplan upprättades och antogs av Gäl- livare kommunfullmäktige år l98l. I denna plan föreslås att en befmtlig anläggning för turism behålls och att ytterligare utbyggnad görs med ho- tell/vandrarhem. stugby. husvagnsparkering. tältplats samt eventuell upp- rustning av ett befintligt servicehus. Kort- och långtidsparkering avses anordnas. Gällivare kommun upprättade härefter efter överenskommelse med statens naturvårdsverk ett förslag till dispositionsplan över Vietasom- rådet. Avsikten är att efter det att Vattenfalls byggnadsverksamhet i stort sett har lämnat Vietasområdet skall området disponeras som bl.a. turistan- läggning. Förslaget till dispositionsplan avgränsades från Lappviken i öster med bl.a. STF:s nuvarande båtplats till Sjöfallsuddens naturrastplats i väster. Planen syftar till att få till stånd en permanent turistanläggning i Vietas. Naturvårdsverket och länsstyrelsen i Norrböttens län anförde i yttrande över planen att man frånsett några detaljfrågor inte hade något att erinra mot planförslagets utformning.

Naturvårdsverket har hemställl om regeringens bemyndigande att med- ge att en permanent turistanläggning får uppföras vid Vietas. Verket anser. med hänsyn till den exploatering av området som skett i samband med vattenkraftsutbyggnaden och att det faktiskt under lång tid bedrivits turis- tisk verksamhet i Vietas. att en permanent turistanläggning väl låter sig förenas med naturvårdens intressen.

Remissinstanserna: Efter remiss har yttranden över naturvårdsverkets framställning avgetts av lantbruksstyrelsen. statens vattenfallsverk, läns- styrelsen i Nörrbottens län. Svenska naturskyddsföreningen. Svenska sa- mernas riksförbund och Sveriges Turistråd. Alla instanser har förklarat sig inte ha något att erinra mot en permanent turistanläggning i Vietas. Vissa detaljsynpunkter har framförts av lantbruksstyrelsen. Svenska natur- skyddsföreningen och Svenska samernas riksförbund beträffande förslaget till dispositionsplan för området. Svenska naturskyddsföreningen har framfört synpunkter på utbyggnaden av vägar. urskogsobjektet Vietas. Vattenfalls informationsanläggning. biltrafiken och anläggningar för den-

• Sida 76
•  Original

samma samt på skotertrafiken inom området. Lantbruksstyrelsen och Svenska samernas riksförbund har framfört vissa synpunkter beträffande placering av naturrum och husvagnar.

Skälen för mitt förslag: Förslaget om intrång i Stora Sjöfallets national- park har i princip tillstyrkts av remissinstanserna. Med hänsyn till den exploatering av området som redan har skett på grund av vattenkraftsut- byggnaden och då den planerade verksamheten låter sig förenas med naturvårdens intressen. anserjag för min del att det begärda intrånget bör få ske. Några remissinstanser har framfört synpunkteri detaljfrågor beträf- fande den föreslagna dispositonsplanen. Detta är frågor som bör behandlas i samband med plangenomförandeiz. och jag förutsätter att berörda intres- senter får framföra sina synpunkter i detta sammanhang.

3.5. Översyn av naturvårdsförvaltningen

Jag tar nu upp den särskilda översyn av naturvårdsförvaltningens organisa- ' tion och funktion som gjordes under år 1986 av en särskild utredare och som redovisas i betänkandet (DsLlo 1986:4) Våra naturvårdsobjekt. För- valtning. skötsel. ekonomi.

I det följande redovisarjag för riksdagens kännedom översiktligt betän- - kandet liksom vissa i detta upptagna förslag samt mina ställningstaganden till dessa .

I betänkandet föreslås en effektivisering av naturvårdsförvaltningen vad gäller administration och ansvarsfördelning samt ekonomisk planering och redovisning. Vidare lämnas förslag till ett utvidgat kommunalt och lands- tingskommunalt engagemang i naturvårdsförvaltningen. vissaiompriorite- ringar. alternativa finansieringskäÄ-Älor. beredskapsarbeten för naturvård. ideella organisationers medverkan i naturvårdsförvaltningen. m.m. Under utredningsarbetet har utredaren också uppmärksammat problemen kring bevarandet av odlingslandskapet. Vissa principförslag läggs fram i dessa frågor. ' '

En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 3.1. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3.2. En sammanställning över remissyttrandena har upprättats inom miljö- och energidepartementet och finns tillgänglig där (ME/Jo 1863/86).

Av direktiven till den särskilda översynen framgår bl. a. att betydande arealer avsatts som nationalparker. naturreservat. naturvårdsområden el- ler djurskyddsområden. Mer" än 12 milj.ha har sålunda hittills skyddats genom förordnanden enligt naturvårdslagen. De skyddade områdena ford- rar en kontinuerlig vård och förvaltning. Medel för detta ställs till förfogan- de dels genom anslaget Vård av naturreservat m.m.. dels genom arbets- marknadspolitiska insatser. främst beredskapsarbeten. Anslagen till be'- redskapsarbeten har minskat kraftigt under senare år. Statens naturvårds- verk samt länsstyrelserna i Malmöhus. Hallands och Västerbottens län har i skrivelser år 1985 till regeringen behandlat konsekvenserna på naturvår-

• Sida 77
•  Original

dens område av den förändrade tilldelningen av medel för beredskapsarbe- ten. .

Revisionskontoren vid skogsstyrelsen och riksförsäkringsverket har un- der år 1985 genomfört en revision av vården och förvaltningen av natur- vårdsobjekt. Vissa åtgärder och utredningar föreslås för att effektivisera naturvårdsförvaltningen. .

Det är bl. 21. mot denna bakgrund som den särskilde utredaren tillkalla- des med uppdrag att se över naturvårdsförvaltningens organisation m.m. Utredarens förslag syftar till en effektivare vård med oförändrade resurser. Utanför uppdraget har utredaren också lämnat vissa förslag till landskaps- vårdande åtgärder i odlingslandskapet.

De förslag som lämnas i betänkandet får i sina huvuddrag ett positivt bemötande av remissinstanserna. Åtskilliga remissinstanser påpekar dock att förslagen inte tillgodoser det resursbehov som krävs, för att klara vården av naturvårdsobjekten. ] stort sett alla remissinstanser ställer sig bakom förslaget att åtgärder måste vidtas för att bibehålla det öppna odlingslandskapet. Flera instanser är emellertid starkt kritiska till utred- ningens förslag att finansiera åtgärderna genom höjning av miljöavgifterna på gödselmedeloch bekämpningsmedel.

Jag vill redan här anmäla attjag delar flertalet remissinstansers uppfatt- ning alt utredningsförslaget kan läggas till grund för åtgärder i syfte att effektivisera naturvårdsförvaltningen. Dessa åtgärder bör genomföras inom befintlig resursram.

Mitt ställningstagande: Naturvårdsverket bör som central förvalt- ningsmyndighct även i fortsättningen ha ansvaret för samordningen av naturvårdsförvaltningen i hela landet. Länsstyrelsen är regional naturvårdsförvaltnings'myndighct och bör även i fortsättningen ha ansvaret för naturvårdsförvaltningen i länet.

Länsstyrelsen bör till förvaltare av naturvärdsobjekt utse den som med hänsyn till kompetens samt från naturvårdssynpunkt och av ekonomiska eller andra skäl bedöms som mest lämplig för ändamå- let. Jag kommer att föreslå regeringen att nuvarande föreskrift i 35 naturvårdsförordningen att vissa uppräknade myndigheter och or- gan i första hand skall utses som förvaltare bör utgå.

Utredarens förslag: Överensstämmcr i huvudsak med mitt ställningsta- gande.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker utredarens för- slag.

Skälen för mitt ställningstagande: Jag biträder utredarens uppfattning att statens naturvårdsverk som central förvaltningsmyndighet även i fortsätt- ningen bör ha ansvaret för samordningen av naturvårdsförvaltningen i landet. Likaså bör länsstyrelsen såsom regional naturvårdsmyndighet lik-

• Sida 78
•  Original

som f.n. ha ansvaret för naturvårdsförvaltningen i länet. Länsstyrelsen. som är regionalt ansvarig för säkerställande av värdefull natur. bör ha goda möjligheter att ansvara för den regionala förvaltningen av de förvärvade objekten. Dessutom ansvarar länsstyrelsen för den regionala planeringen i stort rörande bl.a. naturvård och friluftsliv. vilket bör ge förutsättningar för en samordning och effektivisering av olika insatser. Detta gäller inte minst frågor som rör kulturmiljövården i odlingslandskapet. Ytterligare vill jag framhålla den stora fördel som ligger i den samordning mellan den ordinarie naturvårdsverksamheten och planeringen av beredskapsarbeten som kan ske på länsstyrelsenivå.

Det är länsstyrelsen som har att prioritera de områden som bör avsättas som naturreservat och också ta ställning till målen med de olika reserva- ten. Länsstyrelsen beslutar också om skötselplaner för reservatcn och ser till att det finns balans mellan säkerställande och resurser för skötseln. På detta sätt får länsstyrelsen en betydande kunskap om reservaten. som gör den lämplig att vara regional förvaltningsmyndighet.

Naturvårdsförvaltningcn av de enskilda objekten bör i de flesta fall kunna överlåtas på andra organ. För närvarande gäller i regel att förvalt- ningen av naturvårdsobjektcn sker genom skogsvärdsstyrelsen eller do- mänvcrket. Utredningen har. föreslagit. att denna särställning tas bort så att även andra organisationer kan utses till förvaltare av naturvårdsobjekt.

Jag vill betona att den grundläggande principen för val av en förvaltare bör vara att den bör utses som har de bästa kunskaperna och övriga förutsättningar för en långsiktigt ändamålsenlig förvaltning samtidigt som kostnaderna för förvaltningen hålls så låga som möjligt. Detta innebär sålunda att andra statliga myndigheter. kommuner. stiftelser eller företag bör kunna utses till förvaltare av naturvårdsobjekt. En förutsättning är att de har kompetens och resurser för detta. I vissa fall bör även ideella organisationer och enskilda markägare som uppfyller dessa krav kunna få ansvaret för förvaltningen av naturvårdsobjekt eller äta sig enskilda arbe- ten på uppdrag av nattirvårdsförvaltaren. Enligt min uppfattning bör detta kunna effektivisera förvaltningsarbetet samt ge värdefulla effekter för sys- selsättningen i glesbygder. Länsstyrelsen och naturvårdsförvaltaren bör i varje enskilt fall pröva möjligheten att lägga ut sådana arbeten på andra.

Länsstyrelsen bör sålunda utse den till förvaltare av naturvårdsobjekt som med hänsyn till kompetens samt från naturvårdssynpunkt och av ekonomiska eller andra skäl bedöms som mest lämplig för ändamålet. l konsekvens härmed avser jag att föreslå regeringen att föreskriften i 3.5 naturvårdsförordningen att vissa uppräknade myndigheter och organ i första hand skall utses som förvaltare bör utgå.

• Sida 79
•  Original

Mitt ställningstagande:Naturvårdsverket bör få i uppdrag att i sam- råd med riksrevisionsverket se över formerna för den ekonomiska planeringen och redovisningen av medlen för vård och förvaltning av naturvårdsobjekt.

Länsstyrelsen — och inte som nu naturvårdsverket — bör vara prövande myndighet beträffande statsbidrag ur Vårdanslaget till kommuner. stiftelser m.fl. samt för landskapsvård.

Utredarens förslag: Överensstämmcr med mitt ställningstagande. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredarens för- slag.

Skälen för mitt ställningstagande: Från anslaget Vård av naturreservat m.m. kan beviljas medel för naturvårdsförvaltningcn. Naturvårdsverket fördelar medlen. Naturvårdsverket har inför budgetåret 1986/87 infört en enkel anslagmodell. som medger att länsstyrelserna inom givna ramar kan" göra en egen prioritering av vårdinsatscrna. Den genomförda ändringen har utredaren funnit vara ett viktigt steg för att minska den centrala detaljstyrningen av vårdanslaget. En sådan enkel modell för anslagsfram- ställningen förutsätter dock att redovisningen av medelsanvändningen ut- formas så att prioriterings- och budgetarbetet blir effektivt. Naturvårds- verket och riksrevisionsverket bör gemensamt se över formerna för det ekonomiadministrativa informationssystemet m.m. Jag återkommer sena- re till regeringen med förslag till det uppdrag som behövs för ändamålet. Det är därvid angeläget att en samordning sker med den översyn av naturvårdsverkets organisation som jag tidigare har aviserat.

Naturvårdsverket beviljar statsbidrag ur anslaget Vård av naturreservat m.m. till kommuner. stiftelser m.fl. för förvaltning av naturvårdsobjekt samt till landskapsvård. Jag ser inga avgörande skäl till att ansökningar om bidrag i fortsättningen skall behöva behandlas av en central myndighet. Frågan om sådana statsbidrag bör i stället prövas av länsstyrelsen i enlig- het med generella föreskrifter från naturvårdsverket. Genom dessa åtgär- der får länsstyrelsen även ett utvidgat och mera preciserat ansvar för naturvårdsförvaltningcn.

3.5.4 Kommunernas ansvar

Mitt ställningstagande: Länsstyrelserna bör kunna ta upp förhand- lingar med kommuner eller landsting om ansvaret för naturvårds- förvaltningen och kostnadsansvaret för förvaltningen av enskilda naturvårdsobjekt.

Utredarens förslag: Overensstämmer i sak väsentligen med mitt ställ- ningstagande. På vissa punkter vill utredaren gå längre. Utredaren har

• Sida 80
•  Original

bl.a. föreslagit att vissa angivna principer för fördelningen av förvaltnings- och kostnadsansvaret för naturvårdsobjekten bör författningsregleras._

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har i allmänhet tillstyrkt eller har ingen erinran mot utredarens förslag. Några remissinstanser. däribland landstingsförbundet och kommunförbundet avvisar förslaget i fråga om en författningsreglerad ansvarsfördelning mellan stat och kom- mun. . .

Skälen för mitt ställningstagande: Naturvårdsförvaltningen har av tradi- tion ansetts vara en huvudsakligen statlig angelägenhet. En av orsakerna till detta har varit att staten har haft. det huvudsakliga ekonomiska ansvaret för tillkomsten av naturvårdsobjekten och en annan att länsstyrelsen har varit beslutande myndighet. Som en följd av detta har även frågor som normalt ligger inom den primärkommunala/landstingskommunala sektorn. såsom friluftsliv m.m.. blivit en statlig angelägenhet inom många av na- turvårdsobjekten. Enligt lå naturvårdslagen är naturvården emellertid en såväl statlig som kommunal angelägenhet. Av detta följer att även kommu- nerna har ett kostnadsansvar för naturvårdsarbetet. Kommunerna har genom PBL och följdändringar på grund av denna i naturvårdslagen givits möjligheten att inrätta kommunala naturreservat och naturvårdsområden. Kommunerna tar då samtidigt också på sig ansvaret för kostnaderna för sådana kommunala objekt. Ansvarsfördelningen är här reglerad i natur- vårdslagstiftningen. Även för andra objekt kan det vara aktuellt att kom- munerna eller landstingen tar på sig vissa kostnader för förvaltningen. Detta bör komma i fråga endast genom frivilliga avtal.

Utredaren har pekat på möjligheten att på frivillig väg bilda kommunala och landstingskommunala stiftelser för naturvård och friluftsliv och att stiftelserna i sin verksamhet också kan inrymma vård och förvaltning av naturvårdsobjekt. Jag vill för egen del notera att sådana stiftelser redan finns på flera håll och att erfarenheterna av denna .verksamhetsform är positiva. ' '

Mitt ställningstagande: Skötselplanen för ett naturreservat och ett naturvårdsområde bör göras till ett obligatoriskt dokument som skall ingå i förordnandebeslutet.

Arbetet med skötselplaner för befintliga reservat bör intensifieras.

Utredarens förslag: Överensstämmcr i huvudsak med mitt ställningsta- gande.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredarens för- slag.

Skälen för mitt ställningstagande: Skötselplanen är det viktigaste doku- mentet för bedömningen av behovet av skötseln av naturvårdsobjekt. För närvarande finns skötselplaner för drygt hälften av naturreservaten. Sköt- selplaner bör enligt min mening på sikt finnas för samtliga objekt. Planerna

• Sida 81
•  Original

bör vara sådana att de kan ligga till grund för beräkningar av skötselkostna— derna och så att det går att göra realistiska ekonomiska bedömningar utifrån planerna. Skötselplanearbetet måste bedrivas parallellt med ar- betet påatt säkerställa skyddsvärd natur. Skötselplanen bör vara ett obli- gatoriskt dokument som alltid skall ingå i beslutet om naturreservat och naturvårdsområde. En föreskrift om detta bör tas in i % naturvårdsförord- ningen.

Jag avscr att i ett annat sammanhang föreslå regeringen att 9s natur- vårdsförordningen ändras i enlighet med vad jag har anfört.

Om skötselplanen görs till ett obligatoriskt dokument som skall ingå i förordnandet om naturreservat och naturvårdsområde bör samtliga kost- nader för att upprätta skötselplan kunna ses som ett led i arbetet med att säkerställa objektet. De kostnader för skötselplanearbetet som nu belastar anslaget Vård av naturreservat m.m. böri stället belasta anslaget Mark för naturvård. Jag återkommer till detta vid min behandling av anslagsfrågorna i det följande.

3.5.6 Översyn av naturvårdsobjekt m. m.

Mitt ställningstagande: De statliga insatserna för vård och förvalt- ning av naturvårdsobjekt bör i första hand koncentreras till områden av riksintresse för vetenskaplig naturvård och friluftsliv. insatser för att bevara omistliga naturvärden bör prioriteras.

En översyn bör ske av alla naturvårdsobjekt med syfte att na- turvårdsförordnanden som inte längre är motiverade kan upphävas. Jag kommer senare att föreslå regeringen det uppdrag som erfordras för att genomföra en omprövning av natttrvårdsobjekten.

Utredarens förslag: Överensstämmcr i huvudsak med mitt ställningsta- gande.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens för- slag.

Skälen för mitt ställningstagande: Omfattningen av antalet skyddsvärda objekt har successivt utvidgats utan att de samlade konsekvenserna av detta har bedömts. Därför bör grunder för en striktare prioritering mellan olika tänkbara naturvårdsobjekt utarbetas.

Enligt lZå naturvårdsförordningen får ett naturreservatsbeslut upphä- vas endast om synnerliga skäl föreligger. Om det ursprungliga motivet för att avsätta ett objekt inte längre finns. torde detta vara ett sådant synnerligt skäl. En kritisk granskning av samtliga befintliga natttrvårdsobjckt med avseende på skyddsmotiv och naturvärdc bör också komma till stånd. Även objektens kulturvärden bör beaktas innan avyttring aktualiseras.

Jag kommer senare att föreslå regeringen det uppdrag m.m. som behövs för att genomföra en omprövning av natttrvårdsobjekten och fastighetsin- nehavet samt grunder för en prioritering mellan olika objekt som kan tänkas komma i fråga för säkerställandeåtgärder.

Sl

• Sida 82
•  Original

Mitt ställningstagande: Naturvårdsverket. länsstyrelserna och na- turvårdsförvaltarna bör i sitt arbete med förvaltningen av natur- vårdsobjekt pröva andra finansieringskällor för täckande av vissa kostnader för naturvårdsförvaltning utöver statsanslag. Sponsring av såväl förvärv som skötsel av naturvårdsobjckt kan vara ett sätt. uttag av avgifter för service inom eller i anslutning till olika objekt ett annat.

Utredarens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt ställningsta- gande.

Remissinslanscrna: Huvuddelen av remissinstanserna tillstyrker utreda- rens förslag.

Skälen för mitt ställningstagande: Utredaren har tagit tipp möjligheten att finna nya källor till finansiering av naturvårdsförvaltningen. Det kan vara s. k. sponsring, frivilliga bidrag och avgifter.

Sponsring innebär i detta fall att ett företag genom ekonomiskt stöd till en ideell eller allmän verksamhet söker främja sin marknadsföring eller stärka sin good-will. Sponsring förekommer huvudsakligen inom idrotten, men även inom kulturområdet tycks det finnas ett visst. intresse från företagens sida.

lnom naturvårdens område har sponsring en ringa omfattning. Enstaka insatser har gjorts. Ett exempel är den informationskampanj Nära till naturen som naturvårdsverket genomför under år 1988 tillsammans med en rad friluftsinriktade myndigheter och organisationer. Kampanjen finansi- eras i betydande omfattning av medel från deltagande sponsorer.

Enligt min mening bör sponsring kunna övervägas för finansiering av t.ex. investeringar och drift av informationsanläggningar typ naturum eller för produktion av informationsmaterial om naturvårdsobjekten. Likaså kan vissa typer av kampanjer vara lämpliga att genomföra med finansiellt stöd av sponsorer.

Sponsring bör inte ske om den förbinds med villkor som begränsar den ansvariga myndighetens ansvar eller handlingsfrihet. Självfallet får inte heller något beroendeförhållande av annat slag uppstå mellan myndigheten och bidragsgivaren. Reklam i form av skyltning eller dylikt i naturen böri princip inte heller förekomma.

Även om det i många fall kan vara värdefullt att näringslivet eller andra sponsorer går in i och medverkar i olika naturvårdsprojekt. är det viktigt att staten och kommunerna behåller ansvaret för samhällets naturvård. Det kan finnas risk för att näringslivsbidrag medverkar till att snedvrida inriktningen på naturvårdsarbetet. t.ex. genom att tillfälliga evenemang gynnas på bekostnad av det långsiktiga naturvårdsarbetet. Därigenom finns också viss risk för att statliga resurser används och binds upp på ett felaktigt sätt. Härtil kommer att staten kan drabbas av kostnadsansvar om sponsorn drar tillbaka sitt bidrag.

Jag vill sammanfattningsvis konstatera att det grundläggande ansvaret

• Sida 83
•  Original

för finansiering av naturvårdsförvaltningen alltjämt bör ligga på staten och kommunerna.

Ett annat sätt att finansiera olika verksamheter är att ta ut avgifter för service av olika slag i eller i anslutning till naturvårdsobjekten. Denna typ av avgiftsfinansiering förekommer i vissa länder. Enligt min mening bör det också i vårt land vara möjligt att direkt av enskilda nyttjare ta ut kostnadstäckande avgifter för serviceinrättningar i eller i anslutning till naturvårdsobjekt. 1 första hand bör avgifter för t.ex. vägutnyttjande. guid- ning. parkeringsplatser. utsiktsanläggningar. gästhamnar m.m. kunna komma i fråga. Staten har på sina fastigheter givetvis här samma möjlighet som privata fastighetsägare har till avgiftsbeläggning av viss service. Jag kommer noga att följa frågan om finansiering av naturvårdsförvaltningen med sponsring. bidrag och avgifter.

Mitt ställningstagande: Planering av naturvårdande beredskapsarbe- ten bör bedrivas så att det alltid finns en viss objektreserv.

Ideella organisationers möjligheter att engagera sig i vården av naturvårdsobjekt bör tas till vara. '

Utredarens förslag: Överensstämmcr i sak väsentligen med mitt ställ- ningstagande. ,

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker utredarens förslag. '

Skälen för mitt ställningstagande: Beredskapsarbeten för naturvård har sedan mitten av 1960-talet utförts bl.a. inom nationalparker och naturre- servat. Verksamheten har varit omfattande och pågått under lång tid.

Naturvårdsförvaltningen har därför i viss mening under många år varit beroende av tillgången på beredskapsmedel. Sådana medel tillförs numera naturvården i betydligt mindre omfattning på grund av annan inriktning av arbetsmarknadspolitiken. För att effektivt kunna utnyttja de resurser för natttrvårdande beredskapsarbeten som kan erhållas behöver flera åtgärder övervägas. Beredskapsarbeten för naturvård bör såsom utredningen före- slagit koncentreras till naturvårdsobjekt som är avsatta med stöd av na- turvårdslagen eller objekt av motsvarande kvalitet. Vidare anserjag att det är angeläget att få till stånd ett system för planering som bl. a. möjliggör att det alltid finns en viss objektreserv att tillgripa vid behov av sysselsätt- ningsskapande åtgärder.

Det finns flera ideella organisationer som har naturvård och friluftsliv på sitt program. Många föreningar bedriver också praktiskt naturvårdsarbete. t.ex. underhåll av vandringsleder och slåtterängar. Det är angeläget att ta till vara det engagemang som finns inom de ideella orgz'tnisationerna och även försöka få en ökning av detta genom att. såsom jag tidigare anfört, exempelvis utse sådana organisationer till förvaltare av naturvårdsobjekt. om de har vilja. kompetens och kapacitet för detta.

• Sida 84
•  Original

Tillsynen av naturvårdsobjekt är mycket resurskrävande. Det är därför nödvändigt att finna former för samverkan med annan tillsyn och övervak- ning sorn sker i samhället. Såväl tullvcrket som polisen bedriver övervak- ning och tillsyn av bl. a. efterlevanden av naturvårdslagstiftningen. Det är angeläget att dessa myndigheter samt andra myndigheter som kan ha tillsynsuppgifter på lämpligt sätt kan medverka i tillsynsarbetet inom na- turvårdsobjektcn. lnom miljö- och energidepartementet bereds en fram- ställning från naturvårdsverket on'. åtgärder i syfte att förbättra tillsynen och övervakningen av naturvårdsobjekt. m.m.

Jag vill även understryka vikten av att möjligheterna till samverkan mellan naturvårdsförvaltarna sinsemellan och med bl.a kommunala för- valtningar tas till vara för ett effektivt resursutnyttjande i vården och förvaltningen av naturvårdsobjektcn.

Utredaren har uppmärksammat problemen kring bevarandet av odlings- landskapet och ansett det angeläget att belysa dessa problem och även lämna vissa förslag till åtgärder för att hålla landskapet öppet. Utredaren finner det angeläget att åtgärder vidtas för att behålla och i vissa fall återskapa odlingslandskapets mångfald i flora och fauna.

Jag har tidigare i min framställning betonat att odlingslandskapet bör ges hög prioritet i naturvårdsarbetet. Någon riksomfattande inventering har inte utförts. Det är därför viktigt att" den inventering som trrrder år l987 har påbörjats i ett antal län kan genomföras. Enligt min mening måste behovet av skyddsåtgärder ses i ett samlat perspektiv. Bl. a. bör därvid hänsyn tas till de åtgärder t. ex. inom jordbrukspolitikcns område som kan få konse- kvenser för odlingslandskapet. Jag har behandlat dessa frågor under ansla- get as. Särskilda projekt på rniljövårdens område i min anmälan till årets budgetproposition. Där föreslog jag att lUmilj. kr får användas nästa bud- getår inom ramen för projektet Naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet.

3.6. Lagstiftning och organisation

Mitt ställningstagande: En samlad översyn av naturvårdslagen bör genomföras.

[______

Skälen för mitt ställningstagande: Jag kommer i det följande att beskriva den lagstiftning som gäller och den myndighetsorganisation som ansvarar för naturvärden i vårt land. Jag hänvisar också till den redogörelse och de förslag rörande miljövärdens organisation som har lämnats av utredningen om miljövårdens organisation (SOU 1987132).

Under senare år har ställts krav på en reformering av den nuvarande naturvårdslagstiftningen. Naturvårtlsverket har nyligen i en skrivelse till regeringen föreslagit att en samlad översyn av hela nattrrvårdslagstif'tning— en och dess förhållz'tnde till angränsande lagar bör ske. Vidare har Svenska naturskyddsföreningen kommit in till regeringen med en skiss till en ny naturskyddslag.

Naturvårdslagen trädde i kraft den I januari l965. Lagen syftar till att

• Sida 85
•  Original

skydda naturen från vetenskaplig och kulturell synpunkt, på grund av dess skönhetsvärden och dess värde som rekreationsmiljö. ] förhållande till miljöskyddslagen som trädde i kraft år 1969 är dock möjligheterna att med naturvårdslagens hjälp skydda miljön mera begränsade. Naturvårdslagen har emellertid skärpts. Under l970- och 1980-talen har det genomförts en rad viktiga ändringar. Dessa ändringar'har dock inte ändrat på den princi- piella inriktningen. Stora förändringar i samhället ochi synen på naturvår- den har skett under den tid lagen funnits. Lagen framstår nu som delvis otidsenlig och föråldrad.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört har jag för avsikt att senare föreslå regeringen att en samlad översyn görs av naturvårdslagen.

Jag vill i detta sammanhang också beröra terrängkörningslagstiftningen. Terrängkörningslagen (1975: I3l3) trädde i kraft den I januari 1976. Syftet med lagen är främst att skydda naturmiljön. Lagen förbjuder i princip körning med terrängfort'lon och motorfordon i hela landet på barmark och på snötäckt skogsmark med plant- eller ttngskog. Med stöd av lagen har regeringen i terrängkörningsförordningen (19781594) dessutom förbjudit tcrrängkörning inom vissa delar av ljällområdet. Förbudet är dock inte utan undantag. Det finns undantag från förbudet när det gäller körning i bl.a. räddningstjänst eller näringsutövning. Länsstyrelsen har dessutom möjlighet att lokalt för visst område meddela förbud mot terrängkörning eller meddela villkor för sådan körning, om det behövs från naturvårdssyn- punkt eller annan allmän synpunkt.

Lagen sågs över senast år l985. då regeringen i en skrivelse (skr. l984/85:2()3) för riksdagen redovisade en översyn av hela terrängkörnings— lagstiftningen. l redovisningen nämns vissa problem som berör naturvär- den. friluftslivet samt jordbruket. skogsbruket och rennäringen. Av över- synen framgick vidare att problemen med snöskotcrtrafik är särskilt stora kring tätorter. Såväl naturvårdsverket 'som regering och riksdag ansåg att det redan inom ramen för gällande lagstiftning finns förutsättningar att påtagligt minska olägenheterna. Allt fler kommuner har under senare tid utnyttjat de möjligheter som finns att reglera terrängtraliken med stöd av terrängtralikkungörelsen. länsstyrelserna har också utnyttjat möjligheten att reglera terrängtrafiken med stöd av terrängkörningslagen.

Naturvårdsverket har är I986 i en framställning till regeringen begärt vissa ändringar i terrängkörningslagstiftningen. Förslaget avser bl.a. ut- vidgning av lagens tillämpningsområde så att den omfattar samtliga motor- drivna fordon. dvs. även traktorer o'eh motorredskap. Frågan bereds nu i regeringskansliet. '

Statens naturvårdsverk är central förvaltningsmyndighet för naturvård och friluftsliv. Verket skall bl.a. bevaka miljövårdsintresset vid tillämp- ningen av PBL och NRL och tillhandahålla underlag för tillämpningen av dessa lagar. genom inventering och planering verka för att täktverksamhet får lämplig lokalisering och utformning. verka för att andra arbetsföretag planläggs och utförs med beaktande av deras inverkan på miljön. följa kulturlandskapets utveckling och verka för att stränderna skyddas. leda arbetet med att planmässigt inventera och välja ut områden som bör avsättas särskilt som nationalpark. naturreservat m.m. samt leda arbetet

Prop. l987/88: 85

• Sida 86
•  Original

med planering av åtgärder för det rörliga friluftslivet. Verket utarbetar även allmänna råd inom sitt förvaltningsområde samt biträder länsstyrel— serna i ärenden inom detta. 1 frågor som rör tillämpningen av naturvårds- lagen och naturvårdsförordningen har verket huvudsakligen rådgivande. och planerande funktioner.

Inom naturvårdsverket svarar i första hand naturresursavdelningen för frågor om hushållning med naturresurser, skydd och vård av natur- och rekreationsområden samt verkar för utveckling av rekreationsmöjligherna. Även llora- och faunavård samt jaktfrågor ingår i arbetsuppgifterna. Na- turvårdsverket skall fortlöpande följa användningen av mark. vatten. luft samt miljösituationen. dvs. bevaka att användningen av naturresurserna sker med hänsynstagande till naturen och miljön.

Huvudansvaret för naturvården på det regionala planet ligger hos läns- styrelserna vilka utför det huvudsakliga planerings- och verkställighetsar- betet på området. Länsstyrelsen har ett övergripande ansvar för natur- vårdsplanering, naturinventeringar, naturvårdsförvaltning och prövar ller- talet frågor enligt naturvårdslagen. När det gäller den praktiska förvalt- ningen av naturreservat. naturvårdsområden m.m. har länsstyrelserna i regel utsett en särskild naturvårdsförvaltare. vilken kan vara skogsvårds- styrelsen. domänverket. kommunen, en stiftelse eller någon ideell organi- sation m.m. Länsstyrelsernas naturvårdsenheter arbetar i nära kontakt med naturvårdsverket. .

För naturvården på det lokala planet svarar kommunerna. 1 naturvårds- lagen stadgas om samråd mellan länsstyrelsen och berörda kommuner i vissa viktiga naturvårdsärendcn. Kommunal planering och kommunala beslut har stor betydelse för naturvården. Kommunerna svarar t. ex. för det konkreta fysiska planeringsarbetet. Enligt PBL blir kommunala över- siktsplaner över mark- och vattenanvändningen obligatoriska. Översikts- planerna ger bl. a. bättre förutsättningar för en förebyggande miljövård och för en belysning av konflikter mellan exploateringsintressena och na- turvården.

Länsstyrelsen kan i vissa fall delegera sin beslutanderätt till kommunen. Även vissa tillsynsfrågor kan övertas av kommunen. Sedan den ljuli 1983 kan kommunen genom frivilligt åtagande låta en kommunal nämnd ta över ansvaret för täkttillsynen.

l samband med tillkomsten av PBL har också naturvårdslagen ändrats så att kommunerna får rätt att själva besluta om bildande av naturreservat och naturvårdsområden. Denna nya möjlighet för kommunerna är främst avsedd för säkerställandet av områden runt tätorterna som är av betydelse för friluftslivet. _

Jag har tidigare aviserat att en översyn av naturvårdsverkets organisa- tion skall ske. Denna översyn bör också omfatta verkets naturresursavdel- ning. Jag berör i det följande något bakgrunden härtill.

Med hänsyn till den nya genomgripande lagstiftningen rörande hushåll- ningen med mark och vatten. är det viktigt att naturvårdsverket som central myndighet inom natur- och miljövårdsområdet svarar för att kun- skaperna om natur och miljö görs tillgängliga som underlag för beslut och ställningstaganden. Detta innebär att naturvårdsverket inte bara skall ha

• Sida 87
•  Original

uppsikt över hushållningen med naturresurser inom sitt eget Verksamhets- område enligt NRL utan också i praktiken ha ett vidare bevakningsansvar med avseende på naturresursernas utnyttjande.

För att verket på ett ändamålsenligt sätt skall kunna utöva sin tillsyn och uppsikt av miljöfrågor vid tillämpningen av PBL och NRL samt övrig markanvändningslagstiftning. är det viktigt att verkets verksamhet får en framåtsyftande inriktning och bedrivs i ett långsiktigt perspektiv. Na- turvårdsverket bör också aktivt bevaka olika sektorers resursanvändning och miljöpåverkan samt samhällsplaneringen på olika nivåer. Inom ramen för en långsiktigt inriktad verksamhetsplan bör verket ha en tillräcklig flexibilitet för att kunna hantera uppkommande frågor.

Som jag nämnt i det föregående har länsstyrelsernas naturvårdsenheter en rad viktiga arbetsuppgifter." Mot bakgrund av bl.a. plan- och naturre- surslagstiftningen och de förslag till effektivitetshöjande åtgärder som läm- nats av naturvårdsförvaltningskommittén (DS Jo 1984z4) bör den avisera- de översynen behandla naturvårdsverkets framtida roll och fördelningen av arbetsuppgifter mellan naturvårdsverket som central naturvårdsmyn- dighet och länsstyrelserna som regionala myndigheter.

• Sida 88
•  Original

Luftföroreningar och försurning

Mina ställningstaganden och förslag i korthet:

. Luftföroreningarna utgör i dag ett allvarligt hot mot människors hälsa och livsmiljö. Inom Mellaneuropas sammanhängande indti- strialiserade regioner ger luftföroreningar upphov till hälsoeffek- ter och omfattande skador på träd och skogsmark. [ Sverige har Iuftföroreningarna lett till försurning av vatten och mark samt skogsskador. . Strategin för handlingsprogrammct mot luftföroreningar och för- surning bör vara att genomföra-( utsläppsbegränsningar i Sverige och samtidigt arbeta för internationella åtaganden om sådana be- gränsningar. Den innebär att luftföroreningsutsläppen bör reduce- ras i den utsträckning som fordras för att skydda människors hälsa och minska nedfallet till den nivå miljön tål. Mot denna bakgrund bör fortsatta åtgärder mot luftföroreningar övervägas. Hänsyn bör härvid tas till bl.a. resultatet av det pågående internationella arbetet. . De svenska svavelutsläppen bedöms minska med 65. % till år 1995 jämfört med 1980 års nivå. Ytterligare åtgärder behövs för att uppnå en minskning av kväveoxidutsläppcn med 30% under sam- ma tidsperiod. . lnnan ställning tas till ytterligare skärpta nationella målsättningar bör kostnader och andra effekter av nödvändiga åtgärder stude- ras. Vilka tekniska åtgärder sc-m skulle fordras för att minska svavelutsläppen med 70—809'2- samt halvera kväveoxidutsläppen till sekelskiftet jämfört med 1980 års nivå bör utredas. En svensk åtgärdsstrategi för kolväteutsläppen bör också tas fram. Ekono- miska och andra konsekvenser för industrin. staten. kommunerna och samhället-i övrigt bör analyseras. . Högsta tillåtna svavelhalt i tjock eldningsolja bör minskas till 03%. En miljöavgift för att stimulera till ytterligare sänkning av svavelhalten bör även övervägas. Svavelutsläppen bör därefter begränsas ytterligare genom skärpta utsläppskrav med början är 1993 i de mest försurade områdena. De skärpta kraven motsvarar ett utsläpp från olja med ca 0,4'3'2- svavel för mindre anläggningar och ca 0.2 % svavel för större. Lagen om svavelhaltigt bränsle ändras så att den omfattar samtliga bränslen. . Kväveoxidutsläppen bör minskas genom skärpta riktlinjer för prövningen av förbränningsanläggningar enligt miljöskyddslagen. Kvi'tveoxidutsläppen bör dessutom minskas genom skärpta avgas- krav fr.o.m. 1992 års modeller för lätta lastbilar och bussar och fr.o.m. 1994 års modeller för tunga fordon. Under två år före ikraftträdandet bör ett stimulansbidrag betalas ut vid köp av for- don som uppfyller kraven. Bidragen beräknas kosta totalt 450 milj. kr. Samtidigt bör en ytterligare skärpning av utsläppskraven övervägas bl.a. för tätortsfordon samt traktorer och arbetsma- skiner.

_!

• Sida 89
•  Original

. I vissa områden. där miljön är särskilt känslig eller i större tätor- ter. där ett stort antal människor utsätts för luftföroreningar. kan ( det vara särskilt viktigt att snabbt förbättra luftkvaliteten. ML bör , därför ändras så att regeringen får förklara ett visst område som miljöskydt'lsområde. För ett sådant område skall regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. länsstyrelsen få meddela särskil- da föreskrifter beträffande bl.a. luftföroreningar. . Forskningsinsatserna kring hälsorisker. skogsskador. mark- och grundvattenförsurning. kalkning av sjöar och vattendrag och ef- fekter på fauna och flora bör fördjupas. Det internationella samar- betet inom forskning och övervakning av miljöeffekter bör ökas. Den tekniska forskningen och utvecklingen beträffande bl.a. bätt- re miljöteknik för fordon. förbränningsanläggningar m.m. bör för- stärkas. ______._________l

4.1. Mina utgångspunkter

Utgångspunkten för mina ställningstaganden är det beslut som riksdagen- fattade våren 1985 om ett program mot luftföroreningar och försurning (prop. 1984/85: 127. JoU 28. rskr. 275). För att genomföra programmet har riksdagen på regeringens förslag beslutat om skärpta avgasreningskrav för personbilar. m.m. (prop. 1985/86:61. JoU 11. rskr. 101) och om en bilav- gaslag (prop. 1986/87:56. JoU 7. rskr. 106. SFS 1986: 1386). Regeringen har : också beslutat om förordningar om bilavgaser och motorbensin. SFS l987z586 resp. 1985:838. Vidare har riksdagen beslutat om differentiering av bensinskatten ("senast ändrad prop. 1986/87:139.SkU 48. rskr. 311. SFS 19871509) och av försäljningsskatten för personbilar (prop. 1985/86: 145. SkU 41. rskr. 237. SFS 1986:260) för att underlätta införandet av blyfri bensin samt försäljning av personbilar med katalytisk avgasrening. Blyfri bensin finns nu i hela landet och försäljningen av bilar med katalytisk avgasrening har nått en betydande omfattning.

Regeringen har även. genom ett antal uppdrag. låtit utreda och ta fram förslag till fortsatta åtgärder mot luftföroreningar och försurning. Även dessa utredningar ligger till grund för mina ställningstaganden och förslag till fortsatta åtgärder som jag nu kommer att redovisa.

Jag redovisar först det aktuella läget beträffande bl.a. utsläpp och ned- fall av luftföroreningar och deras hälso- och miljöeffekter. Jag tttgåri min framställning från naturvårdsverkets rapport Aktionsplan "87 mot luftför- oreningar och försurning. .

4.2. Utsläpp och nedfall av luftföroreningar

Flertalet luftföroreningar sprids med luftströmmarna över stora områden och påverkar miljön. inte bara i utsläppens närhet. utan också i omkringlig- gande länder. Många av de miljöeffekter som har observerats i Sverige

• Sida 90
•  Original

orsakas därför till stor del av utsläpp i övriga Europa. Likaså medverkar svenska utsläpp till miljöstörningar i våra grannländer.

Vissa qutförm'eningar är långlivade i atmosfären och kan orsaka miljö- störningar rned effekter över hela jorden. Bland dessa kan nämnas vissa stabila kolväten. såsom metan och klorfluorkarboner. samt koldioxid. Jag återkommer senare i denna redovisning till kolväteutsläppen och i ett särskilt avsnitt till utsläppen av klorfluorkarboner.

Förbränning av fossila bränslen leder till att halten av koldioxid i atmos- fären successivt kommer att öka. Koldioxidens värmeabsorberande egen- skaper gör att de ökande utsläppen kan befarasleda till attjordcns klimat blir allt varmare. Trots att de genomsnittliga temperaturhöjningarna kan verka obetydliga. kan de medföra. ödesdigra konsekvenser. Bl.a. kan havsvattnets volymökning medföra höjningar av havsytan med betydande konsekvenser för låglänta kustområden. Förutsättningarna för livsme- delsproduktion i olika områden kan komma att förändras med åtföljande politiska spänningar. Det är viktigt att genom internationellt forsningssam- arbete minska osäkerheterna om koldioxidens klimateffekter. Det är också av största vikt att genom effektivare energianvändning och ökad använd- ning av förnyelsebara energirestrrser hålla tillbaka koldioxidutsläppen.

På senare år har kunskapen ökat både i Sverige och utomlands om hur ltrftföroreningar transporteras över långa avstånd och därigenom får effek- ter i även andra länder än dem där utsläppen äger rum. Att åtgärder mot luftföroreningar måste genomföras i ett internationellt samarbete. är i Europa accepterat av i stort sett alla länder. '

Försurningen orsakas främst av utsläpp av sura svavel- och kväveför- cningar som främst härrör från eldning med fossila bränslen. från trafiken och från industriprocesser. Naturliga biologiska processer och olika åtgär- der inom jordbruket och skogsbruket spelar också en roll. Jag återkommer strax till detta.

Vid flera tillfällen har höga halter av luftföroreningar visat sig medverka till akuta överkänslighctsreaktioner. ökad sjukdomsfrekven's och överdöd- lighet. l Östeuropas svårt förorenade. högindustrialiserade områden har ökad frekvens av störd fosterutveckling med sänkt födselvikt konstaterats. Indirekt kan luftföroreningarna medföra en ökad exponering för giftiga organiska ämnen och metaller genom födan och dricksvattnet.

Under 1980-talet har skogarna i Europa skadats allvarligt i stora områ- den. Också i Sverige har skogen skadats. Både försurningen av skogsmar- ken och de direkta effekterna av luftföroreningar på trädens kronor med- verkar sannolikt till skogsskadorna. Flera luftföroreningar utöver svavel- och kvz'iveföreningarna. bl. a. fotokemiska oxidanter. främst ozon. anses vara av betydelse. Fotokemiska oxidanter bildas i luften genom komplice- rade reaktioner. där bl.a. kväveoxider och kolväten medverkar. Oxidan- terna kan transporteras långa sträckor i atmosfären. Under sommaren kan 1qu med starkt förhöjda halter av bl.a. ozon föras in över Skandinavien från kontinenten. Skogsskadorna ocn försurningen i Sverige beror således på utsläppen av svavel. kväveoxider och kolväten i både Sverige och övriga Europa. Jag redovisar därför i det följande utsläppen av olika luftft'rroreningari Sverige och Europa.

• Sida 91
•  Original

De kväveföreningar som släpps ut i luften har inte bara stor betydelse för problemen med försurning och skogsskador. utan de påverkar även haven'. Ungefär en tredjedel av det kväve som tillförs Östersjön och Västerhavet har transporterats med luftmassorna. Därtill kommer att en del av det kväve som till slut förs ut i haven via vattendragen eller läcker ut från marken också ursprungligen utgörs av kväveföreningar från luften.

Svaveloxider

Svaveldioxidutsläppen ökade starkt i Sverige under 1950- och 1960-talen. Från början av 1970-talet har utsläppen minskat genom både energisparan- de och utsläppsbegränsande åtgärder. så att de nu är lägre än på 1950-talet. Bl.a. indtrstrins utsläpp har minskat kraftigt under 1970-talet. Utsläpps- minskningen beror främst på miljöskyddsåtgärder till följd av beslut enligt ML. Också nedläggningar av äldre fabriker har bidragit till minskningen. Energisnålare och effektivare processer har dessutom ofta inneburit en mindre miljöbelastning. Ett exempel på insatsernas effekt'är nedgången av svaveldioxidutsläppen från industriprocesser från över'200000 ton per år under 1960-talet till ca 90000 ton år 1985. Målet är att dessa utsläpp inte skall överstiga 50 000 ton år 1995. Somjag strax återkommer till i avsnitt 11 beslutade regeringen hösten 1987 om frisläpp 'av investeringsfonder för bl. a. miljt'lförbå'rttrande åtgärder som exempelvis minskade luftförore- ningsutsläpp. '

Utsläppen av svaveldioxid har utvecklats på liknade sätt i övriga Euro- pa. Det dröjde dock längre innan utsläppen började minska där. Utsläpps- minskningen trnder 1980-talet — räknad i procent— har dessutom varit betydligt mindre i Europa som helhet än i Sverige.

Naturvårdsverket har i sin rapport Aktionsplan ”87 mot luftföroreningar och försurning redovisat att svaveldioxidtrtsläppen väntas minska ytterli- gare i Sverige till början av 2000-talet med de miljökrav som gäller i dag. se tabell4.l. Verket har härvid förutsatt att energianvändningen utvecklas i enlighet med den prognos som statens energiverk har presenterat i oktober 1987 i delrapporten Energi- och elanvändningen 1985—1997—2010. Ener- giverket har härvid antagit att kärnkraften till _viss del ersätts med kolelda- de kondenskraftverk med i dag bästa kända reningsteknik. Även oljeba- serad kraft antas bli använd. Vattenkraft och vindkraft tillsammans antas ge 70'1'Wh elkraft per år på 2000-talet. Prognosen förutsätter vidare att en naturgasledning dras fram utefter västkusten till Göteborg. Jag har tidigare idag föredragit utgångspunkterna för energipolitiken och vill starkt betona möjligheterna att minska utsläppen ytterligare genom en mera miljövänlig utveckling av energisystemet än vad som antagits i nyss nämnda prognos.

• Sida 92
•  Original

Tabell 4.1 Svaveldioxidutsläpp i Sverige. Hittillsvarande utsläpp samt förväntade utsläpp vid oförändrade miljökrav med de antaganden som görs i LU 87 tlångtidsutred- ningen) samt av statens energiverk (] 000 t.on per år).

l9'70 1980 1985 [995

Förbränning av olja och gas 680 324 144 84 Förbränning av kol 5 30 Zl l—"örlu'änning av övriga fasta ' bränslen lll 4 8 9 industriprocesser 235 ISO 90 50 Summa 925 483 272 [64 Redaktion relativt 980 i '.I-i — 44 66

Källa: Aktionsplan "87. statens nattuvärcisverk

Som framgår av tabell 4.l väntas utsläppen av svaveldioxid minska med ca 65 Ci:- mellan år 1980 och år 1995. Bedömningen av svaveldioxidutsläp- pens utveckling därefter beror på vilka utsläppsbegränsande åtgärder som vidtas. vilka energislag kärnkraften ersätts med ochflera andra faktorer. Inriktningen är att miljöeffekterna ska minimeras genom medvetna val mellan olika energislag och skärpta utsläppskrav.

I Europa har Zl länder för närvarande förbundit sig att minska svavel- dioxidutsläppen med 30 % eller mer till l993. räknat från l980ärs nivä. Det är framför allt länder i Nordvästeuropa som har formuleratkrav på långt- gående minskningar av utsläppen från större förbränningsanläggningar. Fram till år l995 väntas utsläppen av svaveldioxid i hela Europa minska med ungefär en fjärdedeljämfört med år 1980. se tabell 4.2. l Nordvästeu- ropa väntas utsläppen nästan halveras under samma period.

'l'ahell 4.2 Hittillsvarande utsläpp samt förväntad utveckling av svaveldioxidutsläppcn i Europa enligt nuvarande planer (I 000 ton per år)

l980 |985 [995 20 I 0 Nord västeu ropa I4 600 [0 200 9 500 7 700 Sydeuropa 8 800 8 000 8 500 8 200 ()steuropa 29 900 28 [00 20 200 23 200 Summa 53 300 46 300 44 200 39 100

Källa: Aktionsplan '87. statens lutturvårdsverk '

Svavelnedfallet i Sverige är störst i den södra delen och avtar mot norr. Det totala nedfallet beräknas ha minskat med ca 20% mellan år 1980 och är 1985. Mellan är l980 och är l995 väntas det totala nedfallet minska med ca 35 C'r.

De svenska utsläppen ger fortfarande det största enskilda bidraget till svavelnedfallet i Sverige. men i takt med att våra utsläpp minskar får andra länders utsläpp relativt sett större betydelse. Vid mitten av l990—talct väntas t. ex. Polen och Tyska Demokratiska Republiken vardera bidra med ungefär lika mycket som vi själva till nedfallet inom vårt land. i de mest utsatta delarna av södra Sverige är bidraget från utlandet ca 90 %.

Som framgår av tabell 4.3 faller bara någon procent av utsläppen från Polen och Tyska Demokratiska Republiken ned i Sverige. Anledningen till

• Sida 93
•  Original

att dessa länders utsläpp beräknas komma att få lika stor betydelse för Prop. 1987/88:85 försurningen i Sverige som våra egna utsläpp är att endast begränsade åtgärder vidtas för att minska utsläppen i dessa länder. samtidigt som utsläppen ligger på en mycket hög nivå. Detta medför stora inhemska hälso- och miljöproblem. vilket borde vara tillräckligt motiv att vidta kraftfulla begränsningsätgärder. Dessutom måste vi ställa krav på att de minskar sina utsläpp med hänsyn till den svenska miljön.

Av de svenska utsläppen hamnar omkring en tredjedel inom landets gränser. Det innebär att för att minska svavelnedfallet i Sverige är åtgärder mot våra egna utsläpp fortfarande av stor betydelse. inte minst i närheten av större utsläppskällor. Arbetet med att minska våra utsläpp bör enligt min mening drivas parallellt med de internationella förhandlingarna och utformas på ett sådant sätt att våra egna åtgärder i största möjliga utsträck- ning kan utnyttjas även i det internationella förhandlingsarbetet.

Tabell-1.3 Svavelutsläpp och nedfall i Sverige från de länder som påverkar landet mest (] 000 ton svavel per år)

Finland Norge Sverige Dan- Sovjet-_Polen 'ljccko- (')st- Vä'l- Slorbri- Frank- Totalt mark tlnionen'l slovakien tyskland lys land tanmen rike

Totalt utsläpp 1980 290 70 248 208 8 100 2 050 I 550 2 000 1 600 2 335 1 632 — 19831 180 50 165 151 6000 2050 1 625 2000 1 375 1 845 1 015 — Nedfall i

Sverige

1980 10 7 79 15 19 18 10 20 15 19 4 332 1983 6 4 51 11 10 18 10 2—1 18 16 4 291 19843 7 4 53 10 21 30 16 34 15 16 3 323

' 1983 års data är i llcra fall bedömda värden. ' Utgår från 1983 års utsläpp. "1 inom Europa. Källa: EMEP. Det norske meteorologiske institutt. Oslo.

Kväveoxider

Sedan mitten av 1950-talet har utsläppen av kväveoxider nästan trefaldi- gats i Sverige. Det beror framför allt på att biltrafiken har ökat. Under 1980-talet har utsläppen förändrats relativt litet. Utvecklingen i Europa torde ha följt i huvudsak samma mönster som i Sverige.

1 Sverige har avgasreningskravcn för personbilar skärpts. vilket kommer att medföra att de hittills ökande kväveoxidutsläppen kommer att vändas till en minskande trend. Om inga'ytterligare åtgärder vidtas. väntas de totala kväveoxidutsläppen i Sverige minska med ungefär 2013. räknat från år1980 till år 1995. Transptu'trådets och energiverkets senaste prognoser visar att utsläppen av kväveoxider kommer att börja öka igen en bit in på 2000-talet. om inga ytterligare åtgärder vidtas.

• Sida 94
•  Original

Tabell 4.4 Hittillsvarande utsläpp och förväntad utveckling av kväveoxidutsläppen i. Sverige om inga ytterligare utsläppsbegränmnde åtgärder vidtas och med de antaganden som görs i LU 87 (långtidsutredningen) samt av statens energiverk ([ 000 ton per år mätt som kvävedioxid)

1970 1980 1985 1995. V ägtrafik . 150 167 126 Flyg (endast start och 163] landning) 3 2.5 3.5 Traktorer. arbetsredskap. ' - ' fartyg. järnväg 38 . 37 42 Energiproduktion 90 95 77 71 industriprocesser 50 34 19 19 Summa 302 319 303 262

' lnnel'attar inte flygets utsläpp. Källa: Aktionsplan "87. statens naturvårdsverk

Beräkningarna för l'lygtrafikens utsläppsutveckling är osäkra och bygger bl.a. på att trafikökningen sker med samma typ av plan som i dag är i trafik. Enbart llygtrafikens utsläpp "vid start och landning har räknats in i de i tabell 4.4 angivna värdena. Större delen av flygets utsläpp av kväve- oxider antas dock ske på hög höjd, och det är oklart hur dessa utsläpp påverkar miljöförhållandcna på marknivå. Underlaget för att bedöma kvä- veoxidutsläppen från traktorer. arbetsredskap och fartyg är också osäkert.

Med mina förslag till utsläppsbegränsande åtgärder väntas kväve- oxidutsläppen från encrgiproduktionen minska fram till år 1995. Kväve- oxidutsläppens utveckling därefter är starkt beroende av utsläppskraven. trafikutvecklingen och utvecklingen av energisystemet.

1 Europa vidtas på llera håll åtgärder för att minska kväveoxidutsläppen från vägtrafiken och från större förbränningsanläggningar. Förutom Sveri- ge är det framför allt Förbundsrepubliken Tyskland. Schweiz. Österrike. Nederländerna och Danmark som har infört eller kommer att införa långt- gående krav. lnom EG har beslutats om mindre långtgående krav för att minska utsläppen av luftföroreningar från personbilar. Kraven införs mel- lan åren 1988 och 1993. . Under senare år har även utsläppskrav på tunga fordon diskuterats inom EG. De krav som väntas bli införda på kort sikt bedöms få en relativt liten betydelse för kväveoxidutsläppen i de länder som inför dem. EG-kommissionen föreslog år 1983 att s 'avel- och kväveoxidutsläppen från förbränningsanläggningar med en termisk effekt över 50'MW skulle begränsas i medlemsländerna. De gränsvärden som kommissionen. har föreslagit för nya anläggningar ligger nära de som gäller i Förbundsrepubli- ken Tyskland. Parallellt med dessa förslag. som gäller nya anläggningar. har kommissionen föreslagit att svaveldioxidutsläppen från befintliga för- bränningsanläggningar skall minskas med 60% och kväveoxidutsläppen med 40 C? till år1995. EG-kommissionens förslag till minskade utsläpp från förbränningsan- läggningar har behandlats inom EG:s ministerråd vid flera tillfällen. Något beslut har emellertid ännu inte fattats. Med de förutsättningar som nyss angivits kan man förvänta sig att de totala kväveoxidutsläppen i Europa minskar obetydligt till år1995. se

• Sida 95
•  Original

tabell4.5. [ Nordvästeuropa väntas utsläppen minska med ca 20%. Mer- parten av denna minskning hänför sig till Förbundsrepubliken Tyskland.

Tabell 4.5 Förväntad utveckling av kväveoxidutsläppen i Europa enligt nuvarande planer ( 1 000 ton per år. mätt som kvävedioxid)

1980 1985 1995 2010 Nordvästeuropa 8 900 8 400 8 100 7 000 Sydeuropa 3 300 3 600 3 800 4 000 Ostcuropa 6 800 7 100 7 100 7 200 Summa 19000 19100 19000 18200

Källa: Aktionsplan "87. statens naturvårdsverk

Kväveoxider omvandlas i luften till salpetersyra. som kan torrdeponeras eller tvättas ur med nederbörden. Depositionen av kväve från kväveoxider är störst i södra Sverige och avtar mot norr. Någon total kvävebalans för Sverige finns ännu inte. Det svenska bidraget till nedfallet av oxiderade kväveföreningar i Sverige torde — som ett genomsnitt för landet — ligga inom intervallet 15—30 %;

Ammoniak

Ammoniak består huvudsakligen av kväve och släpps ut till luften fram- för allt från stallgödsel. 1 Sverige är i dag utsläppen ungefär hälften så stora som kväveoxidutsli-ippen om man räknar i ton kväve. Man räknar med att mellan 40 och 50 % av det totala kväveinnehållet i gödseln avgår till luften. Ammoniak kan också bildas när handelsgödsel sprids. i detta fall är dock ammoniakförlusterna betydligt mindre. ca 10% av det kväve som tillförs. Vissa industrier släpper också ut ammoniak. främst i samband med att ammoniak och handelsgödsel tillverkas. De totala utsläppen av ammoniak iSverige anges i tabell 4.6.

Tabell 4.6 Ammoniakutsläppen i Sverige år 1985 (1 000 ton per år)

Utsläppskälla

Djurstallar . ' 12 Lagring av stallgödsel 12 Spridning av stallgödsel 18 Spridning av handelsgödsel 6 industriprocesser m. m. 2 Summa 50

Källa: Aktionsplan '87. statens naturvårdsverk

Naturvårdsverket anger att de totala utsläppen av ammoniak i Europa uppgår till ca 6,5 milj. ton per år. Flera länder planerar att minska utsläp- pen. bl.a. Nederländerna. Förbundsrepubliken Tyskland och Danmark.

För att kunna jämföra utsläppen av kväveoxider och ammoniak med hänsyn till deras betydelse för kvävedepositionen måste man räkna dem i ton kväve.

Räknade i ton kväve är ammoniakutsläppen i Europa ungefär lika stora

'J-

• Sida 96
•  Original

som kväveoxidutsläppen. Vardera typen av utsläpp innehåller i dag ca 6milj. ton kväve. .

Gasformig ammoniak fastnar lätt som torrt nedfall på t.ex. växtytor. Genom enkla spridningsberäkningar har man visat att ungefär hälften av utsläppen torrdeponeras inom ett avstånd av 10()km. Erfarenheter från jordbruksområden med en intensiv kreatursuppfödning visar också att t. ex. skogsfronter intill ammoniakkällor påverkas kraftigt. En del av am- moniaken transporteras emellertid längre sträckor.

Våtdepositionen av ammoniak avtar från söder mot norr på samma sätt som depositionen av svavel och kväveföreningar. Man kan grovt räkna med att 25—40C'Z- av det ammoniakkväve som deponeras i södra Sverige härrör från svenska källor. Man kan också anta att en relativt stor andel av nedfallet i södra Sverige härrör från danska källor. Jag har erfarit att chefen för jordbruksdepartementet senare kommer att föreslå regeringen att i proposition till riksdagen föreslå åtgärder för att minska ammoniakav- gängen frånjordbruket.

Klorväte

Utöver de tidigare behandlade utsläppen till luft kan främst utsläppen av klorväte verka försurande. Klorväte bildas framför allt när man bränner hushållsavfall. Klorväteutsläppen svarar bara för någon procent av de totala försurande utsläppen i luften. Utsläppen av klorväte spelar därför ingen större roll för försurningen. totalt sett. lnvid större punktkällor kan dock bidraget till försurningen vara betydande. Genom de riktlinjer för skärpta utsläppskrav för avfallsförbränningsanläggningar som redovisades för riksdagen förra våren (skr. 1986/87: l57. JoU 1987/882. rskr. lZ) skall alla sådana förbränningsanläggningari Sverige ha försetts med en effektiv reningsutrustning före l99l års utgång. Sverige inför härigenom världens hårdaste miljökrav pä avfallsförbränningsanläggningar. Genom dessa krav kommer klorväteutsläppen att minska med ca 70%. på några är. Nedfallet av klorväte kommer minska i motsvarande utsträckning.

Kolväten

Kolväten tttgör en mångformig ämnesgrupp med en mängd olika substan- ser. vars egenskaper i miljön kan variera i hög grad och vars effekter på hälsa och miljö i vissa delar är ofullständigt kända.

Vissa långlivade kolväten kan påverka jordens klimat. Klorerade och fluoreradc kolväten (bl. a. CFC) och metan m. ll. bidrar tillsammans med koldioxid till den s. k. drivhuseffekten. Dessa kolväten kan även påverka ozonskiktet i högre luftlager. Metan kan öka ozonhalterna i de högre luftlagren. medan de klorerade kolvätena minskar ozonhalterna där. Om ozonskiktet tunnas ut. ökar den ultravioletta strålningen på jordytan. var- vid bl. a. frekvensen av hudcanccr ökar. Jag återkommer senare till mina förslag till åtgärder till skydd för ozonskiktet.

Kolvätcnas reaktionsbenägenhet kan variera högst avsevärt. De mest reaktiva ämnenas upphållstid i atmosfären kan variera från någon timme

• Sida 97
•  Original

till ett dygn. Andra kolväten kan uppehålla sig i atmosfären från något dygn till ett är. Vissa ämnen påverkas obetydligt i atmosfärens nedersta skikt. troposfären. och kan därför nå atmosfärens nästa skikt. stratosfären. Exempel på sådana ämnen är de s. k. klorlluorkarbonerna.

Flera olika processer bidrar till att föra bort organiska ämnen från atmosfären. Den mest betydelsefulla processen innebär att de oxideras till koldioxid och vattenånga. men de ger även upphov till s. k. fotokemiska oxidanter som t. ex. ozon.

Fotokemiska oxidanter bildas genom att kolväten tillsammans med kväveoxider reagerar i atmosfären under inverkan av solljus. Oxidanterna kan skada grödor och skog och innebär även hälsorisker. om halterna blir för höga.

Kolväten kan ha många ursprung. Det finns naturliga källor till bl.a. metan och terpencr. men de kan även härröra från utsläpp som orsakas av mänsklig verksamhet. antropogena utsläpp. De totala antropogena utsläp- pen av kolväten. exklusive metan, i västra Europa har uppskattats till ca" 10 milj. ton årl983. Trafiken och användningen av lösningsmedel är de dominerande mänskliga källorna i Sverige, se tabell4.7. Trafiken svarar för ungefär 50% av utsläppen. Den återstående delen härrör från indu- strins processer. distributionen av naturgas och förbränningen i kraftverk. värmeverk och mindre pannor.

Kolväteutsläppen från energiproduktionen härrör framför allt från de små pannorna. Ca 40% av de organiska ämnen som bildas vid förbränning i små pannor utgörs emellertid av tyngre kolväten, som förhållandevis . snabbt faller till marken och inte medverkar till oxidantbildningen. [ tabell 4.7 har dessa tyngre kolväten räknats bort. Utsläppen av metan är också uteslutna. eftersom metan inte bedöms bidra till de tidvis höga halter av ozon som registrerats närajordytan.

Kolväteut'släppen väntas minska successivt till år mm. Den prognos som naturvårdsverket har gjort baserar sig på de beslut om reningsåtgärder som fattats hittills. Det är främst till följd av skärpta krav på kolväteutsläp- pen från personbilar som utsläppen väntas minska. Oljebolagen har även påbörjat ett införande av kolväteåtervinningssystem vid depåerna. Na- turvårdsverket avser att inom kort skicka ut ett förslag till allmänna råd beträffande hantering och distribution av bensin på remiss. Råden avses leda till att större delen av den bensin som för närvarande avdunstar vid olika omlastningar av bensin vid transporten från raffinaderierna till tank- ning i personbilar återvinns. Även vid en stor del av bensinstationerna kommer kolväteätervinning att ske när bilarna tankas.

• Sida 98
•  Original

Tabell 4.7 Hittillsvarande utsläpp och förväntad utveckling av utsläppen av flyktiga kolväten. exkl. metan. frän mänsklig verksamhet i Sverige vid oförändrade miljökrav (] 000 ton per ar)

1985 1995 2010 Väg! rafiken 220 I [2 55 Ovrig samfärdsel 43 49 49 Energiproduktion öl 53 oo industriprocesser m. m. 74 7] 7l Bensinhantering 23 2. 20 Ovriga källor 45 40 40 Stlmma 466 350 307

Källa: Aktionsplan "87. statens naturvårdsverk

Det finns för närvarande inte något närmare underlag för att bedöma hur kol 'äteutsläppen kommer att utvecklas i Europa. Nägra länder har gjort upp planer för att minska utsläppen. Frankrike. Förbundsrepubliken 'l'ysk— land och Nederländerna räknar med att deras utsläpp skall minska med 40—5()%. till är 1995.

Frågan om kolväteutsläpp har tagits upp i förhandlingarna inom luftföro- reningskonventioncn i Geneve.

Risken för att höga halter av ozon skall uppstå till följd av kväveoxid— och kolvätctttsläpp är störst sommartid ttnder långvariga högtryck. Höga halter av ozon i luften över Sverige förekommer ttnder våren och somma— ren när förorenad luft transporteras hit från kontinenten. Ozonbildning sker även i södra Sverige sommartid.

Eftersom ftnokcmiska oxidanter är sckuntlärt bildade föreningar. Upp- träder de högsta halterna på ett visst avstånd från utsläppsområdcna. Halterna på landsbygden kan därför vara lika höga eller t.o.m. högre än i tätorterna. Halterna i Sverige är ungefär lika höga som i Centraleuropa. Kunskaperna om hur ozon sprids och deponeras är emellertid inte lika stora sotn beträffande t.ex. svavell'öreningar. De beräkningar och mät- ningar som hittills har gjorts antyder emellertid att spridningen är likartad.

4.3. Hälso- och miljöeffekter

Lttftföroreningarnas hälso- och miljt'ieffekter har dels en storskalig. dels en lokal dimension. Vissa föroreningar ger effekter över stora områden. Hit hör t.ex. försurande ämnen. såsom svaveldioxid och kväveoxider men också löt-oreningar med global spridning och effekt. såsom koldioxid. Den lokala dimensionen omfattar de effekter sotn orsakas av höga koncentra- tioner eller belastningar av l't'iroreningar som ger skador eller störningar nära utsläppskällan. Hit hör mänga kolväten och partiklar från trafik. Även svaveldioxid och k 'äveoxidcr medverkar till de lokalt uppkomna stör- ningarna. De lokala störningarna är vanligast i våra tätorter. 'l'i'ttortsmiljt'in påverkas emellertid även av långväga transporterade föroreningar. så som t.ex. fotokemiska oxidanter. varav ozon är viktigast.

Förutom påverkan på hälsa och miljö orsakar utsläppen av främst svaveldioxid och kväveoxider söndcrvittring av byggnader. monument och andra kulturminnen satnt korrosion av metallktmstruktioner. såväl i luften sotn i marken och vattnet.

• Sida 99
•  Original

Hälsoeffekter

Luftföroreningar kan påverka människors hälsa direkt genom inandning av föroreningar och dess omvandIingsprodukter. De kan dessutom påverka människors hälsa indirekt genom att t. ex. försurningen kan orsaka höjda metallhalteri dricksvatten och andra livsmedel.

Flera föroreningar orsakar direkta hälsoeffekter. Hälsoeffekterna beror till stor del på hur hög och långvarig exponeringen är. Hälsoeffekter på grund av luftföroreningar är därför vanligast i tätorter. Utsläppen sker här ofta i eller nära de miljöer där människor vistas. Utspädningen kan 'ara mindr ' än på andra ställen på grund av att husen bildar vindskydd. Vägtra- tikens utsläpp är särskilt betydelsefulla. De ämnen som är viktiga i detta sammanhang är kväveoxider. kolväten samt deras omvandlingsprodukter och partiklar. I en normal tätortskärna bidrar bilavgaserna med ca 60 92 till utsläppen av kolväten och kväveoxider och till ca 50 02 av stoftutslåppen. [ gatumiljö har bilarnas tttsläpp ännu större betydelse.

K 'äveoxidcr påverkar i huvudsak andningsorganen. Höga halter av kvävedioxid i luften verkar retande på slemhinnor och anses öka mottag- ligheten för infektioner samt medföra ökad risk för effekter av andra Iuftfört'ireningar. Rökare. astmatiker. barn och äldre är särskilt utsatta. ()zon påverkar ant'lningsorganen på ett delvis likartat sätt som kvävedioxid och svaveldioxid.

Kolväten förekommer i ett vitt spektrum av former i luften. Dessa har sinsemellan olika och i viss mätt ofullständigt kända hälsoeffekter. Flera former har i vissa koncentrationer visat sig ha eancerfram-kallande egen- skaper. Andra kan under vissa förutsättningar påverka det centrala nerv- systemet. irritera slemhinnorna i framför allt ögon och övre luftvägar samt ge upphov till dålig lukt i omgivningen. Kolväten kan även omvandlas i luften. ofta under inverkan av solljus. Denna om fantlling kan medföra att kolvätcnas reaktionsbenägenhet ökar och kan därför göra dem ännu allvar- ligare från hälsosynpunkt.,

Partiklar i tätortsluft härrör till stor del från vägtrafikens dieseldrivna fordon. De består till största delen av sot. organiska föreningar samt olika metaller. Partiklarnas förmåga att bära ämnen som kan ge allvarliga hälso- effekter gör dem speciellt viktiga för tätorternas miljöproblem. Partiklar kan. delvis beroende på de ämnen som är fästa vid deras yta.- bidra till andningssvårigheter och ökande infektionsrisker samt cancer.

Vägtrafiken. främst bensindrivna bilar som inte har katalytisk avgasre- ning. ger upphov till stora utsläpp av kolmonoxid. Kolmonoxid har en stark tendens att fästa vid blodets hemoglobin och blockera dess förmåga att ta upp och transportera syre. Kolmonoxid kan härigenom orsaka ned— satt prestationsförmåga. huvudvärk och risk för komplikationer i hjärtats funktion. Speciellt känsliga är personer med hjärt— och kärlsjukdomar.

Svaveldioxidutsläpp härrör främst från förbränning av fossila bränslen fört. ex. energiproduktion. Svaveldioxid påverkar i huvudsak andningsor- ganen. Om man är utsatt för höga halter av denna förorening under lång tid. ökar risken för kronisk bronkit och luftvägsinfektioner. Exempel från Europas storstäder visar att mycket höga halter kan leda till akut överdöd- lighct i lung- och luftvägssjukdomar.

• Sida 100
•  Original

Cancerkommittén har i sitt betänkande (SOU l984:67) Cancer uppskat- tat att mellan 100 och I 000 cancerfall uppstår varje år på grund av luftför- oreningar. varav av betydande del på grund av bilavgaser i kombination med rökning. Tätorternas höga halter av föroreningar tros vara en bidra- gande orsak till att livslängden är något kortare i tätorterna än på landsbyg- den. Speciellt känsliga grupper är astmatiker. barn och rökare. Det riktvär- det som en arbetsgrupp inom Världshälsoorganisationen (WHO) rekom- menderat för kvävedioxid i luften överskrids i dag tidvis i vissa tätorter vid gator med omfattande trafik.

Naturvårdsverket kartlägger sedan år 1979 inom projektområdct Luft— föroreningar i tätortsmiljö förekomst och hälsoeffekter av olika förorening- ar i tätorterna. På grund av att halterna av fotokemiska oxidanter. främst ozon. tidvis kan vara mycket höga. kan den lokala omvandlingen av kolväten i tätortsluften få en stor betydelse för människornas hälsa. Flera kolväten och deras omvandlingsprodukter har uppmätts i halter som ökar riskerna för cancer. Mätningar av partikelhalter vid gator med mycket trafik har visat att stofthalter som kan medföra andningssvärigheter och slemhinneretningar är vanligt förekommande. Halterna av svaveldioxid ligger dock i allmänhet under de riktvärden som naturvårdsverket har rekommenderat med hänsyn till hälsoeffekterna.

Luftföroreningarnas indirekta hälsoeffekter orsakas främst av utsläpp av försurandc ämnen. Genom att yt- och grundvatten försuras. kommer vatt- nets ökade vittrings- och korrosionsförmåga att leda till ökade metallhalter i sjöar. vattendrag och grundvatten. Detta har lett till ökade halter av kvicksilver i insjöftsk. även från sjöar som inte har utsatts 'för_direkta förorenande utsläpp. Metaller mobiliseras och tas lätt upp i t. ex. fisk och _jordbruksgrödor och medför att människans metallintag ökar. Försurning- en har även bidragit till så låga pH-värden ijordbruksmark i en del områden. att risken för ökat upptag av kadmium är överhängande. Förhöj- da halter av metaller i föda och dricksvatten kan medföra vitt skilda hälsoeffekter. alltifrån magbesvär och diarréer till kroniska njursjukdomar och skador på det centrala nervsystemet.

Miljöeffekter

Luftföroreningarnas effekter på miljön hänger främst samman med deras storskaliga spridning. De beror då på generellt förhöjda halter eller ökat nedfall av föroreningar. Lokalt betingade miljöeffekter uppstår dock i närheten av stora utsläpp.

Höga halter av luftföroreningar. såsom svaveldioxid.kväveoxider och fotokemiska oxidanter. främst ozort. kan orsaka skador på skog. jord- bruksgröda och annan vegetation. Effekter som barravfall på träd. främst gran. och fläckskador på spenat har observerats. Höga ozonhalter har visats inverka påjordbruksskördarnas storlek. kvalitet och näringsvärde. I Sverige har luftföroreningsbetingadejordbruksskador av naturvårdsverket uppskattats till 5.0—150milj. kr. per år. Halter som orsakar skador före- kommer tillfälligt. under s.k. luftföroreningsepisoder. då starkt förorenade luftmassor kommer in över Sverige. Även i närheten av stora utsläppskäl-

• Sida 101
•  Original

lor och i större tätorter kan luftföroreningar förekomma i sådana halter att skador på vegetation uppstår. Känsligast för luftföroreningar och försur- ning är lavar. Flera studier har visat att endast ett fåtal lavartcr och ibland inga alls kan leva i tätorter med höga halter luftft'iroreningar. Flera lavar- tcr. som inte var ovanliga för 20 till 30 år sedan. har i dag antingen helt försvunnit eller blivit mycket ovanliga och upphört att växa och föröka sig. Några arter finns endast kvar i inte Norrland i områden med mycket låga föroreningshalter.

Nedfallet av försurande ämnen har medfört en smygande och långtgåen- de försurning av marken. Effekterna av denna förändring kan förbli osynli- ga under många år för att plötsligt ge upphov till tydliga och allvarliga störningar. såsom skador på träd. Risken för sådana plötsliga förändringar är störst när miljön utsätts för andra påfrestningar. som t.ex. extrema klimatförhållanden. De senaste årens forskning har visat att surhetsgraden har ökat två till tio gånger och att förändringarna har kunnat konstateras ned till en meters djup. Markförsurningen har lett till avsevärda minskning- ar av markens kalcium- och magnesiuminnehåll och därmed en försämring av markens motståndskraft mot fortsatt försurning. Vissa ämnen. som tidigare har varit hårt bundna till markpartiklar. har börjat frigöras. Det gäller främst aluminium och vissa tungmetaller. som visats vara giftiga för växter och kan följa med markvattnet till grund- eller ytvattnet och ge effekter även där. Det tar mycket lång tid för marken att reparera försur- ningsskador. En del av de markförändringar som har skett kommer aldrig kunna återställasäven om nedfallet av försurande ämnen upphör. Omfat- tande undersökningar har visat att dessa skadetyper är vanligast i södra och sydvästra Sverige och avtar successivt mot norr.

Det allt större nedfallet av kväveföreningar. som bl.a. släpps ut från trafiken. förbränningsanläggningar och vid stallgödselhantering ijordbru- ket. medför att allt fler skogsmarker i Sydsverige blir kvävemättade. Det innebär att kvävetillförseln överstiger skogens behov. Vid kvävemättnad ökar markförsurningen och läckaget av näringsämnen kraftigt. Kvävemätt- naden anses innebära att skogen blir känsligare för frost och inscktsan- grepp och att näringsbalansen störs. Växter som gynnas av kväve ökar i antal och tillväxt. vilket leder till en utarmning av floran med utslagning av många känsliga och skyddsvärda arter som följd.

Försurningens effekter på sjöar och vattendrag är välkända. Det stora nedfallet av försurande ämnen leder till en fortsatt ökad försurning av sjöar och vattendrag. Det sura vattnet orsakar fysiologiska störningar hos fisk och andra vattenorganismer. Det sura markvattnet för med sig en ökad mängd lösta metaller till sjöarna. Aluminium kan bilda fällningar på fiskars gälar och orsaka fiskdöd. ] första hand störs organismernas reproduktion. När hela artgrupper slås ut förändras konkurrensförhållandena och ger indirekta effekter genom hela ekosystemet. Förutom effekter av alumini- um har höjda halter kvicksilver konstaterats i bl.a. gädda i många sjöar. Detta trots att sjöarna aldrig har utsatts för några utsläpp av kvicksilver.

Är l986 uppskattades antalet försurade sjöar till ca 21500. Ca l5000 av dessa bedöms ha försurats direkt på grund av luftföroreningar. Antalet gravt försurade sjöar har tack vare kalkningsinsatser minskat från ca 4500

lOl

• Sida 102
•  Original

år l98l till ca | 800 år l986. Generellt sett är sjöarna mer försurade i södra än i norra Sverige. Linder senare tid har man dock upptäckt omfattande skador på rinnande vatten i fjälltrakterna. Skadorna tros orsakas av stötvis belastning med surt vatten som förekommer vid snösmältningen och krafti- ga regn.

Den minskning av svavelnedfallet som är att vänta under det kommande decenniet bedöms leda till att ca 45500 försurade sjöar kan bli återställda även utan kalkning. Flertalet av dessa sjöar är små. Många av de större sjöarna förblir försurade även efter en relativt kraftig minskning av nedfal- let. Om försurningen skall motverkas. kommer det att vara nödvändigt med fortsatt kalkning av dessa under åtskilliga år. Kalkningen är dock ingen slutlig lösning på problemet.

Sambanden mellan luftföroreningar och skogsskador av den typ som nu har brett ut sig över Europa är inte fullständigt klarlagda. Det flnns emel- lertid många indicier på att luftföroreningarna spelar en stor roll som stressfaktor för skogen. Vissa kombinationer av klimat och luftförorening- ar tycks utlösa skogsskador. Förhöjda halter av aluminium i markvattnet. för stor kvi'tvetilllörsel. ozon- och syrapåverkan på barren anses vara de viktigaste faktorerna som ger upphov till skador. Någon uppskattning av skogsskadornas ekonomiska konsekvenser kan för närvarande inte göras. .lag vill dock understryka att skogsnäringen är en av de viktigaste näringar- na i Sverige och att även små störningar får stora konsekvenser. Med tanke på att skogsskador utgör symptom på en långtgående irreversibel skada i marken motiverar detta stora försiktighetsmått.

Korrosion och nedbrytning av kulturföremål

Förutom de hälso- och miljöeffekter jag nu har redovisat orsakar luftför- oreningar och försurning omfattande materiella skador genom påskyndad korrosion av metaller samt nedbrytnmg av bl.a. stenmaterial. glas. papper och läder.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska muséer har följt upp luftföroreningz'trnas inverkan på kulturminnen och kulturföremål. Nedbryt- ningen av dessa har tilltagit kraftigt under de tre senaste decennierna och måste beskrivas som ett allvarligt hot mot vårt kulturarv.. Hotet mot kulturminnen och kulturföremål är särskilt stort i tätorter med stora lokala utsläpp. Skadorna är allvarliga också. i landsbygdsmiljöer. De allvarligaste skadorna omfattar skulpturer och utsmyckningar i kalk- och sandsten. medeltida glasmålningar i de gotländska kyrkorna. runstenar. hällristning- ar och arkeologiskt material som ligger bevarat ijorden. Luftföroreningar- na har medverkat till att det även inomhus. i muséer. är svårare att bevara gamla kulturföremål. En väsentlig del av vårt kulturarv finns i hemmen där möjligheten att skydda föremål från den förorenade luftens inverkan är än mindre än på museerna. Orsaksammanhangen är ännu ofullständigt kända. men svaveldioxid framstår som den väsentligaste enskilda faktorn i ned— brytningsförloppet. Det har också påvisats att kväveoxider i kombination med svaveldioxid kraftigt påskyndar nedbrytningen. Detta är av betydelse när det gäller effekterna av bilismens utsläpp i tätorterna.

• Sida 103
•  Original

Riksz'tntikvarieämbetet och statens historiska museer har ijuni 1987 överlämnat ett handlingsprogram till regeringen med förslag till åtgärder för att motverka luftföroreningarnas skadeverkningar på kulturminnen och kulturföremål. Handlingsprogrammet omfattar bl.a. kartläggning av ska- dor. insatser för att konservera och skydda kulturminnen av främst sand- sten och kalksten samt forsknings- och utvecklingsverksamhet. Jag bedö- mer att det är nÖdVändigt att snarast påbörja arbetet för att bevara vårt kulturarv. Jag har erfarit att statsrådet Göransson avser att inom ramen för ett handlingsprogram för kulturmiljövård föreslå att IO milj. kr. anslås för att motverka luftföroreningarnas nedbrytande effekter på kulturminnen. Eftersom dessa skador orsakas av luftföroreningar och försurande nedfall anserjag att 5 milj. av dessa l0 milj. kr bör anvisas från anslaget Åtgärder mot försurningen.

4.4. Strategi för renare luft

Mitt ställningstagande:

. Strategin för handlingsprogrammct mot luftföroreningar och för- surning bör vara att genomföra utsläppsbegränsningar i Sverige och samtidigt arbeta för internationella åtaganden om sådana be- gränsningar. Den innbär att luftföroreningsutsläppen bör reduce- ras i den utsträckning som fordras för att skydda människors hälsa och minska nedfallet till den nivå miljön tål. Mot denna bakgrund bör fortsatta åtgärder mot luftföroreningar övervägas. Hänsyn bör härvid tas till bl.a. resultatet av det pågående internationella arbetet.

. En överordnad målsättning för handlingsprogrammet mot luftför- oreningar och försurning är att minska halter och nedfall av luft- föroreningar till sådana nivåer som människors hälsa och miljön tål även på lång sikt. Jag bedömer att målsättningen bäst kan uppnås genom att i en samlad strategi både genomföra utsläpps- begränsningar i Sverige och arbeta för internationella åtaganden om utsläppsminskningar. [ det internationella arbetet bedömer jag I att Sveriges initiativ till Aktionsplan Europa kommer att spela en betydelsefull roll. . De svenska svavelutsläppen bedöms minska med 65 (T?. , till år 1995 från l980 års nivå i enlighet med det av riksdagen besluta- de programmet mot luftföroreningar och försurning. Ytterligare åtgärder behöver vidtas för att nå målsättningen om 30% minsk— ning av kväveoXidutsläppen medan åren 1980 och 1995. . Innan ställning tas till ytterligare skärpta nationella målsättningar bör kostnader och andra effekter av nödvändiga åtgärder stude- ras. Vilka tekniska åtgärder som skulle fordras för att minska svavelutsläppcn med 7()—80% samt halvera kväveoxidutsläppen till sekelskiftet jämfört med l980 års nivå bör studeras. En svensk åtgärdsstrategi för kolväteutsläppen bör också tas fram. Ekono- miska och andra konsekvenser för industrin. staten. kommunerna och samhället i övrigt bör analyseras.

• Sida 104
•  Original

Naturvårdsverket: De svenska utsläppen av svaveldioxid bör kunna minskas med 65 91 mellan åren 1980 och l995. Detta kan uppnås med redan fattade beslut. Ytterligare åtgärder i form av skärpta generella svavelkrav vid förbränning behövs dock för att bibehålla låga utsläpp även när kärn- kraften avvecklas.

Utsläppen av kväveoxider bör kunna minskas med 30 % i förhållande till l980 års nivå. Minskningen kommer med fattade beslut dock sannolikt att uppnås först några år efter år 1995. Den uppgång av utsläppen som eljest kan förutsägas när kärnkraften avvecklas bör-kunna motverkas.

Remissinstanserna: Frågorna om Itzftföroreningar och försurning betrak- tas genomgående som ytterst allvarliga. Inställningen till naturvårdsver— kets bedömningar är i allmänhet positiv. Den vanligaste kritiken från bl. a. Svenska Natttrskyddsföreningen är att mera långtgående åtgärder borde genomföras. särskilt inom tralikområdet. Remissinstanserna understryker ofta även behovet av insatser på det internationella planet.

Skälen för mitt ställningstagande: .Jag anser att strategin för handlings- programmet mot luftföroreningar och försurning bör vara att genomföra utsläppsbegränsningar i Sverige ocl. samtidigt arbeta för internationella åtaganden om sådana begränsningar. Den innebär att luftföroreningsut- släppen bör reduceras i den utsträckning som fordras för att skydda männi- skors hälsa och minska nedfallet till den nivå miljön tål. Mot denna bak- grund bör fortsatta åtgärder mot luftföroreningar övervägas. Hänsyn bör härvid tas till bl. a. resultatet av det pågående internationella arbetet. Samlade åtgärdsprogram bör även utarbetas och genomföras i områden som är särskilt belastade av luftföroreningsutsläpp. De svenska åtgärderna bör utnyttjas i det internationella samarbetet för att söka förmå även andra länder att vidta liknande åtgärder.

Som underlag för handlingsprogrammct och det internationella samarbe- tet fordras fortsatt forsknings- och undersökningsverksamhet beträffande både hälso- och miljöeffekter. Kalkningen av försurade sjöar och vatten- drag måste ses som ett uppehållande försvar som kan behöva pågå under lång tid framöver. Jag återkommer strax till dessa frågor.

Hälsorisker

Större delen av Sveriges befolkning bor i tätorter. Det är också i tätorterna och industriområdena som luftföroreningsbelastningen är som störst. Att vidta åtgärder för att förbättra luftkvaliteten i dessa områden samt i arbets- miljön är därför enligt min mening viktigt. De olika utsläppsbegränsande åtgärder i form av bl. a. skärpta krav på avgasrening och på förbrännings- anläggningar som ingår i regeringens handlingsprogram bidrar till att för- bättra luftkvaliteten i tätorterna. Även olika energipolitiska åtgärder såsom energihushållning. utbyggnad av fjärrvärme och naturgasdistribution. ver- kar i samma riktning liksom de traftkpolitiska förslag regeringen nyligen förelagt riksdagen.

Naturvårdsverket har översiktligt behandlat frågan om de hälsorisker som är hänförliga till luftföroreningar och försurning i rapporten Ak- tionsplan "87. Enligt min uppfattning bör dessa frågor beaktas i det fortsat-

• Sida 105
•  Original

ta arbetet inom luftföroreningsprogrammet. Hälsoriskerna på grund av luftföroreningar i främst tätorterna bör kartläggas bättre bl. a. inom ramen för socialstyrelsens och naturvårdsverkets forskningsprogram. Miljöpro- jekt Göteborg. som på regeringens uppdrag arbetar med att initiera och samordna miljöförbättrande åtgärder. bör också kunna bidra. Även risker- na i samband med höga intag av tungmetaller via födan och brister på vissa nödvändiga spårämnen till följd av försurningen bör kartläggas.

Naturvårdsverket arbetar för närvarande med en översyn av riktlinjerna för luftkvalitet. Förutom reviderade värden för svaveldioxid och partiklar arbetar verket med förslag till riktlinjer för kvävedioxid och ozon samt riktlinjer för den högsta belastningen på miljön av föroreningsnedfall. Enligt vad jag har erfarit kommer verket att lämna sitt förslag till regering- en sommaren 1988.

Ansvaret för att vidta åtgärder för att uppnå en acceptabel luftkvalitet i tätorterna ligger i första hand på kommunerna. I vissa fall. främst beträf- fande storstadsområdena. kan emellertid statsmakterna behöva biträda kommunerna. då dessa inte förfogar över alla erforderliga styrmedel som t. ex. miljöskyddslagstiftningen. Det är av denna anledning jag föreslår att åxå ML ändras så att det blir möjligt att meddela särskilda föreskrifter beträffande bl.a. luftföroreningsutsläpp inom s.k. miljöskyddsområden. Det första område för vilket denna möjlighet bör prövas är Hisingen i Göteborgs kommun.

Även utomlands innebär Iuftföroreningsutsläppen hälsorisker. I många länder. t. ex. Polen. Tyska Demokratiska Republiken och Tjeckoslovaki- en. är dessa risker större än i Sverige och innebär ett stort och akut hälsoproblem. Detta borde vara ett allvarligt memento för de styrande i dessa länder och tillräckligt skäl för snabba och effektiva åtgärder mot luftföroreningsutsläppen. Jag anser att hälsoriskerna med luftföroreningar- na måste ges högre prioritet i arbetet inom qutföroreningskonventionen. även om denna främst behandlar gri'tnsöverskridande föroreningar.

Belastningsgränser

Konsekvenserna av den fortgående försurningen av miljön är enligt min uppfattning mycket allvarliga. För att skydda miljön mot luftföroreningar och försurning måste utsläppen och miljöbelastningen minskas till sådana nivåer som inte leder till negativa effekter. Det är glädjande att vi. somjag nyss redovisat. börjar få en internationell uppslutning kring detta synsätt. Det finns även ett bättre underlag för att göra en sådan bedömning nu än när det första programmet mot luftft'iroreningar och försurning utformades ser för olika föroreningar. Gruppen har härvid analyserat och bedömt ett stort antal cffcktstudier.

Enjämförclse av nuvarande miljösituation med de angivna belastnings— gränserna visar enligt naturvårdsverket att .s'varv/nedfallet bör minskas i södra Sverige med ca 75 % jämfört med år l980. ] Norrlands inland klarar marken i de flesta fall att neutralisera det nuvarande svawelnedfallet ttndcr större delen av året. S. ki surstötari samband med snösmältningen innebär emellertid problem.

for tre år sedan. Bl.a. har en nordisk expertgrupp angett belastningsgrän- '

• Sida 106
•  Original

Enligt naturvårdsverket bör med hänsyn till riskerna för kvävemättnat'l i Prop. 1987/88:85 skogsmark den totala depositionen av lträi'cf/i'ii'wringur på lång sikt inte överstiga 10—20 kg per ha och är. I sydvästra Sverige är den totala depositionen i genomsnitt 15—25 kg per ha och år. ] utsatta lägen kan depositionen ttppgä till 40 kg eller mer. I Svealand tangeras den belastning som kan befaras medföra skador. medan den i Norrlands inland ännu inte anges ha nått så höga värden. Halterna och depositionen av kväveför- eningar behöver enligt naturvårdsverket minskas med 30—50'Äfi. Behovet är störst i södra Sverige och i de större tätorterna.

Det finns emellertid en stor variation i olika markers känslighet för föroreningsnedfall. Exempelvis tyder senare forskningsresultat på att om- råden i inrc Norrland är känsligare än man tidigare antagit.

Korttidshaltcrna av o:.mr överskrider enligt naturvårdsverket ofta de kritiska nivåerna för växtskador. och bland förekommer drygt dubbelt så höga halter. Detta gäller främst södra Sverige. Även Norrland drabbas cpisodvis av för höga halter. Medelhalterna för ozon ligger i södra Sverige vid den nivå som anges som kritisk för växtskador. De cpisodvis höga halterna av fotokemiska oxidanter. främst ozon. behöver enligt natur- vårdsverket sänkas med 30—50 %.

Nationella åtgärder

] det av riksdagen beslutade programmet mot luftföroreningar och försur— ning (prop. l984/85: l27. JoU 28. rskr. 275) ingår att svavelutslåppcn skall minskas med 65 % mellan åren I980 och l995. Jag bedömer att de åtgärder som har vidtagits är tillräckliga—för att nå detta mål. Ytterligare åtgärder fordras emellertid för att nå rnälet om en minskning av kvå'iveoxidutsläppen med 30% mellan samma år.

Strategin för handlingsprograrnrnet mot luftföroreningar och försurning bör enligt min mening vara att genomföra utsläppsbegränsningari Svcrige och samtidigt arbeta för internationella åtaganden om sådana begränsning- ar. Den innebär att luftt'öroreningstrtsläppcn bör reduceras i den utsträck- ning som fordras för att skydda människors hälsa och minska nedfallet till den nivå miljön tål. Mot denna bakgrund bör fortsatta åtgärder mot luftför— oreningar övervägas. Hänsyn bör härvid tas till bl.a. resultatet av det pågående internationella arbetet. '

Innan ställning tas till ytterligare skärpta nationella målsättningar bör kostnader och andra effekter av nödvändiga åtgärder studeras. Vilka tek- niska åtgärdcr som fordras för att minska svavelutsläppen med 70—80 9? samt halvera kväveoxidutsläppen till sekelskiftet jämfört med 1980 års nivå bör utredas. En svensk åtgärdsstrategi för kolväteutsläppen bör också tas fram. Ekonomiska och andra konsekvenser för industrin. staten. kom- munerna och samhället i övrigt bör analyseras.

Syftet med åtgärderna är att minska belastningen på människa och natur. Ft'iroreningsbclastningen är utpräglat storregional. Luftft'iroreningar sprids över sto 'a områden. En strategi för att komma till rätta med belast— ningen och de negativa effekter denna för med sig måste därför åstadkom- mas både genom nationella ätgärder och krav på internationellaåtaganden. l06

• Sida 107
•  Original

I det sammanhanget skall inte glömmas att svenska utsläpp också sprids till våra grannländer.

I dag släpps ca 272 0001on svaveldiox'izl ut mot 483 000ton år l980. I början av 1970-talet var utsläppen som mest ca 900000 ton. Enligt gjorda bedömningar av redan beslutade åtgärder kommer utsläppen år l995 att vara ca 164 000ton.

] arbetet med att minska tttsläppcn är kol— och oljeanvändningen av central betydelse. Regeringen föreslog därför riksdagen att skärpa kraven för koleldade förbri'tnningsanläggningar (prop. .l983/84zl58. NU 44. rskr. 390). Som ett resultat av detta infördes ny teknik för såväl förbränning som rening av rökgaser. Detta beslut och besluten i samband med de s.k. oljccrsättningsprogrammet ledde till en omfattande teknikutveckling och en höjd kompetensnivå. Omfattande forskningsprogram pågår även inom ramen för cncrgiforskningen.

Svavelhalten i olja har successivt sänkts. Den senaste sänkningen ge- nomfördes år l987 då den föreskrivna svavelhalten i lätt eldningsolja sänktes från 0.3 ?? till i genomsnitt 0.2 57%.

l samband med Aktionsplan "87 har naturvårdsverket och energiverket redovisat förslag till nya utsläppskrav för förbränningsanläggningar. Som jag senare kommer att redovisa bör nya svavelkrav införas för förbrän- ningsanläggningar. Kraven bör omfatta alla anläggningar och alla typer av bränsle. De skärpta kraven motsvarar ett utsläpp från olja med ca 0.4 % svavel för mindre anläggningar och ca 0.2 €"?- för större. Detta kan jämföras med LOG; som i dag är högsta tillåtna halt.

I syfte att sa snart som möjligt påbörja denna utveckling har jag i den energipolitiska propositionen som jag tidigare i dag redovisat föreslagit regeringen att minska den högsta tillåtna svavelhalten i tjock eldningsolja till 08%. Minskningen bör genomföras så snart som möjligt efter det att erforderliga notifikationsprocedttrer i GATT och EFTA genomförts. Svavelhalten i olja bör härtttöver sänkas ytterligare så snart som möjligt. En miljöavgift för att stimulera en fortsatt sänkning av svavelhalten bör därför utredas.

Utvecklingen vad gäller miljöteknik har gått fort under 1980-talet. Redan innan en anläggning som är ttnder uppförande är klar kan ofta nya beställas med väsentligt bättre prestanda. Detta bör dock inte leda till att beslut om uppförande av en anläggning. som tttnyttjar den vid beslutstillfällct bästa tillgängliga tekniken. skjuts ttpp i avvaktan på ytterligare teknikutveckling. Den snabba utvecklingen bör tas till vara i det fortsatta arbetet. särskilt vid omställningen av energisystemet.

Som jag har redovisat i den energipolitiska propositionen bör en rad olika åtgärder vidtas för att både hushålla med elenergin och för att till den del det blir nödvändigt ersätta kärnkraften med ny elproduktionskapacitet. Denna nya kapacitet kommer. att till stor del behöva baseras på olika bränslen. varvid miljöfrågorna måste få en stor betydelse. I första hand bör sådana anläggningar byggas. t.ex. kraftvärmeverk. som tttnyttjar energin effektivt. Därtill kan jag nämna att även naturgas kan utgöra ett intressant alternativ. I den utsträckning bränslebaserade kraftverk byggs. bör så hårda miljökrav ställas. baserade på den allra bästa tillgängliga tekniken.

• Sida 108
•  Original

att utsläppen även fortsättningsvis kan reduceras ytterligare. Demonstra- tionsanläggningar med mycket små utsläpp bör byggas för att visa på möjligheterna till en miljövänligare elproduktion både i Sverige och utlan- det.

I olika sammanhang har svavelhalten i olja utretts. Energiverket konsta- terar i sin utredning från år 1986 om svavelhalt i olja att en ökad efterfrågan på oljeprodukter med låga svave'ihalter generellt kan komma att skapa behov av utökad avsvavlingskapacitet. Hittills har dock inte funnits något behov av inhemsk avsvavlingskapacitet. Detta beror på att marknaden för oljor med låga svavelhalter för närvarande är god. Jag vill emellertid erinra om de perioder med kraftiga störningar som har förekommit på oljemark- naden. Det vore olyckligt om miljöpolitiska ambitioner skulle behöva skjutas åt sidan på grund av tillfälliga flttktttationer på oljemarknaden. Utvecklingen bör därför följas mycket noggrant. Det kan inte uteslutas att utökad avsvavlingskapacitet behöver installeras vid oljerafftnadcrierna före sekelskiftet. I samband med (:e kontrollstationer åren 1990 och 1992. som aviseras i den energipolitiska propositionen. bör prövas om ytterligare åtgärder behövs för att säkerställa att de miljöpolitiska målen klaras.

] programmet som riksdagen beslutade om år 1985 sattes upp som ett mål att industrin fram till år 1995 skulle halvera sina svavelutsläpp. [ dagsläget finns det ingen anledning att göra en annorlunda bedömning. Om det emellertid skall vara möjligt att nå de mål som är förenliga med en långsiktigt hållbar utveckling. omsorgen om människors hälsa och med hänsyn till naturen. bör möjligheterna till fortsatta reduktioner inom indtt- strin studeras. Vissa ytterligare reduktioner kan redan i dag förutses. Dessa är ett resultat av en fortsatt struktttromvandling inom industrin.

Åtgärder mot kväveoxidcl' är av senare datum än åtgärder mot svavel. Den förbri'tnningstckniska forskningen har även på detta område givit goda resultat under 1980-talet. Jag vill särskilt framhålla att betydelsefulla resul— tat har kommit fram genom energiforskningsprogrammet. Avgörande för den framtida belastningssituationen när det gäller kväveoxider är utveck- lingen av transport- och energisystemet.

Trafikmiljöfrågorna har särskilt uppmärksammats i regeringens förslag till trafikpolitik inför 1990-talet (prop. 1987/88:50). Regeringen har därvid redovisat sina samlade ställningstaganden för att på kort och lång sikt komma till rätta med de miljöproblem som trafiken orsakar. Regeringen har bl. a. föreslagit att varje trafikslag skall bära sina kostnader. inklusive miljökostnaderna. Detta innebär väsentligt ökade skatter för tttnga fordon." Regeringen har vidare föreslagit att betydande insatser görs för att utveck- la nya transportlösni'ngar för långväga gods med ett kombinerat utnyttjan- de avjärnväg och väg. Från miljösynpunkt är det av stor vikt att så mycket gods som möjligt kan transporteras på järnväg. Vidare har en miljöavgift på flyg samt väsentligt förbättrade förtttsättningar för regionala och inter- regionala persontransporter på järnväg föreslagits. Omfattande åtgärder för att förbättra och effektivisera kollektivtrafiken ingår i regeringens förslag. Möjligheterna att minska miljöproblemen med järnvägarna och sjöfarten skall också utredas. I detta sammanhang har särskild vikt lagts vid att miljövänliga fordon tas i bru-.k. l regeringens förslag till trafikpolitik

• Sida 109
•  Original

inför 1990-talet föreslås åtgärder för att komma till rätta med hastighets- överträdelserna på våra vägar. På kort sikt kommer detta att ha betydelse från miljösynpunkt. Effekten av en större respekt bland trafikanterna för gällande hastighetsgränser äri hög grad beroende av den enskilde trafikan- tens vilja att ta ett ansvar för en säker och miljövänlig trafik. Någon exakt beräkning av vad dessa åtgärder ger för miljöeffekt kan därför inte göras.

Även med dessa åtgärder kommer det inte att vara möjligt att nå de uppsatta målen vad avser minskningen av kväveoxidutsläppen. Jag före- slår därför ytterligare åtgärder.

I samband med att programmet beslutades av riksdagen år 1985 uppdrog regeringen åt naturvårdsverket att utreda förutsättningarna för skärpta avgaskrav för lastbilar och bussar. Verkets förslag har remissbehandlats ochjag kommer senare att mer utförligt redovisa hur nya skärpta krav ska kunna införas. Dessa förslag kommer redan år 1995 att ge viss positiv effekt. .

Personbilar med katalytisk avgasrening klarar krav motsvarande de som gäller federalt på den amerikanska marknaden och som numera börjar bli vanliga på den europeiska. [ delstaten Kalifornien har man sedan år 1983 tillämpat ännu strängare krav. Dessa krav innebär en ytterligare skärpning med ca 20% utöver de krav som nu införs i Sverige. Jag återkommer senare till hur denna möjlighet kan utnyttjas.

Avgasutsläppen från traktorer och arbetsmaskiner m. m. är ofullständigt kända men bedöms få en ökande betydelse för de totala utsläppen. För närvarande gäller inga särskilda krav för utsläppen från deras motorer. Naturvårdsverket bedömer att frågan om utsläppsmängder och möjligheter att införa avgaskrav i detta sammanhang behöver utredas. Detta arbete bör utföras inom ramen för det samlade uppföljningsuppdrag beträffande luft- föroreningar och försurning som naturvårdsverket bör få.

Längre fram i min föredragning kommer jag även 'att föreslå nya rikt- linjer för kväveoxidutsläppcn i samband med miljöskyddsprövningen av energianläggningar. Jag vill redan nu framhålla att för dessa gäller detsam- ma som jag framhöll tidigare i samband med åtgärderna för att begränsa svavel. Den tekniska utvecklingen är snabb. Redan nu vet vi att nya anläggningar kan uppföras med väsentligt bättre miljöprestanda än de som nu är under uppförande.

Jag övergår nu till frågan om fotokemiska oxidanter. Jag har tidigare i min föredragning redovisat ursprunget till dessa föroreningar. Kolväte- problematiken och dess bidrag tillsammans med kväveutsläppen har äg- nats ökad uppmärksamhet under l980-talet. Utsläppen av kolväte är än så länge inte tillräckligt kartlagda. Redan beslutade åtgärder, som t. ex. kata- lytisk avgasrening på personbilar. kommer att innebära förbättringar under den närmaste tiden. Jag vill emellertid understryka att det finns anledning att gå vidare i detta arbete. Senare i min föredragning kommer jag att föreslå att naturvårdsverket som en del i sitt uppföljningsuppdrag utreder kolvätefrågorna och återkommer till regeringen med ett samlat kolvätepro- gram.

• Sida 110
•  Original

Internationellt arbete

I min inledning (avsnitt 2) redovisade jag resultaten av 20 års miljöskydds-_ arbete. Jag exemplifierade denna framställning med de positiva resultat som nåtts bl.a. när det gäller begränsning av svtwelutsläppen. Jag framhöll då också att det har tagit tid att internationellt få gehör för liknande åtgärder. Jag vill då erinra om att svenska forskare redan år 1968 till vissa delar har kartlagt framför allt sambanden mellan försurning och utsläpp till luft. År 1972 blev frågan om luftföroreningar Och försurning en huvudfråga för den svenska delegationen vid [lN—konferensen om den mänskliga mil- jön.

Idet fortsatta arbetet är det viktigt att visa på möjligheterna att begränsa utsläppen. Våra egna åtgärder har varit och kommer att vara av betydelse för miljöbelastningen och för våra möjligheter att ytterligare begränsa denna genom att för andra länder visa på möjligheterna att vidta åtgärder.

Som en viktig del i arbetet med att begränsa belastningen i Sverige ingår vår internationella strategi. Innan jag går vidare med min redogörelse för det arbete som har utförts och som bör lutföras under den närmaste tiden. vill jag beröra andra organisationers möjligheter. Jag konstaterade inled- ningsvis den stora miljömedvetenheten som tar allt fastare former i organi- sationsliv och bland företag. Detta är en mycket positiv utveckling. Jag förutsätter att med det internationella handelsutbyte som Sverige har att värderingar. teknik m. 111. kan spridas även dessa vägar. Det bör vara möjligt att även i andra organ än i de mellanstatliga ta tipp de internationel- la luftmiljöproblcmen.

Det internationella samarbetet beträffande åtgärder mot luftföroreningar bedrivs i olika former och på olika plan. Av stor betydelse är bl. a. de täta kontakter som förekommer på expertnivå mellan olika länder. både inom och utom ramen för internationellt-t organisationer. I detta sammanhang är det glädjande att kunna konstatera att det har varit möjligt att via de vetenskapliga akademierna etablera ett närmare samarbete med Östeuro- pa. Detta samarbete bör enligt min mening stödjas. Även våra bilaterala avtal med olika länder i Östeuropa ger värdefulla möjligheter till informa- tion och påverkan. ()ekså andra tillgängliga informationskanaler bör ut- nyttjas i miljöarbetet.

Det nordiska samarbetet är av stort värde för det övriga internationella miljösamarbetet genom att de nordiska synpunkterna har en särskild tyngd i miljösammanhang. Vi bör även söka samordna våra miljöskyddsåtgärder med dem i våra grannländer. På l|.1ftvårdsområdct har vi länge haft ett intensivt och konstruktivt samarbete med våra nordiska grannar.

Sverige har också undertecknat Europarådets konvention om bevarande av Europas arkitektoniska kulturarv med åtagande att bl. a. vidta åtgärder mot luftföroreningarnas effekter på kulturmonument. Detta har beaktats bl. a. ide svenska förslagen inom ramen för den s. k. ESK-processen.

Av betydelse för det internationella samarbetet på senare år inom bilav- gasområdet har varit det internationella ministermöte som den svenska regeringen kallade till ijuli 1985. Vid detta möte undertecknades en gemen- sam deklaration om samarbete och införande av skärpta avgasreningskrav för bilar av åtta länder. nämligen Canada. Danmark. Finland. Liechten-

• Sida 111
•  Original

stein. Norge. Schweiz. Sverige och Österrike. Tyvärr avstod Förbundsre— publiken Tyskland. Nederländerna och ECE-kommissionen. som även del- togi mötet. från att underteckna deklarationen med hänvisning till pågåen- dc förhandlingar inom EG. Samarbetet mellan de stater som undertecknat deklarationen har därefter förts vidare inom den s. k. Stockholmsgruppen genom att ett gemensamt dokument har utarbetats. innehållande regler beträffande avgasutsläpp från personbilar. Dokumentet ligger till grund för de skärpta avgaskrav som har beslutats i Sverige. Norge. Schweiz och Österrike. Samarbetet fortsätter nti rörande frågor om regler för avgasut- släpp från lastbilar och bussar.

Huvuddelen av det internationella samarbetet om luftföroreningar sker inom ramen för FN:s konvention om långväga gränsöverskridande luftför- oreningar. Konventionen undertecknades i november 1979 i Geneve och har nti ratificerats av 32 stater. senast av Jugoslavien. Konventionen är av ramkaraktär och särskilda åtaganden överenskoms genom protokoll till konventionen. 'l'vå sådana protokoll har hittills förhandla-its fram.

Det första gällde finansiering av det internationella mätprogrammet. EMliP. som överenskoms år 1984 och som har trätt i kraft den 28 januari 1988.

ljuli 1985 träffades en överenskommelse i Helsingfors om ett andra protokoll till konventionen. Genom detta protokoll har för närvarande 21 parter åtagit sig att minska sina svavelutsläpp med minst 30% till år 1993. jämfört med 1980 års nivå. Detta protokoll trädde i kraft den 2 september 1987.

Vid mötet med styrelsen för konventionen i november'l986 beslutade man att uppdra åt en särskild expertgrupp att förhandla fram ett protokoll om begränsning av kväveoxidutsläppen. Denna expertgrupp har ännu inte avslutat sitt arbete. Sverige spelar i detta arbete en aktiv och pådrivande roll och har lagt fram flera förslag. bl.a. om en 30-procentig begränsning av kväveoxidutsli'ippen som ett första steg i riktning mot en reduktion till en nivå som motsvarar vad naturen tål.

Det svenska förslaget till ett internationellt samarbete mot luftförore- ningar tAktionsplan Europa) har mottagits positivt. Förslaget innebär att arbetet inom konventionen skall inriktas på att utarbeta belastningsgränser för vad miljön tål av bl.a. svavel- och kvävenedfall. Arbete med ytterligare underlag för detta pågår både i Sverige och utomlands. När dessa gränser har överenskommits skall förhandlingar inledas om åtaganden för att mins- ka utsläppen till motsvarande nivå. Målet för konventionsarbetet är att sådana förhandlingar skall inledas i början av 1990-talet. Det svenska forskningsarbctct och samarbetet inom konventionen bör nu inriktas på att så snabbt som möjligt ta fram underlag för dessa förhandlingar. En ut- gångspunkt för detta arbete bör enligt min mening vara att utsläppen skall reduceras i internationellt samarbete till sådana nivåer som är ofarliga för hälsan och miljön även i ett långsiktigt perspektiv.

Riksdagen har som sin mening givit regeringen till känna. att möjlighe- terna att genom avgiftsuttag bygga tipp en internationell luftvårdsfond förtjänar att övervägas (JoU 1984/85128. rskr. 275). Frågan har diskuterats inom ramen för konventionsft'irhandlingarna i Geneve och har även sonde-

• Sida 112
•  Original

rats under band från svensk sida. Resultatet är att det hittills inte har varit möjligt att få stöd för förslaget. Som skäl emot har bl. a. anförts att den som släpper ut föroreningar även skall svara för kostnaderna för rening — Polluter Pays Principle — och att miljöproblemen i det egna landet bör vara tillräckliga skäl för åtgärder. även om hänsynen till grannländerna bör vara motiv för åtgärder. Svårigheterna att nå en överenskommelse om finansi- ering av de blygsamma kostnaderna för sekreteriatet till konventionen talar också mot att det för närvarande skulle vara möjligt att komma överens om finansieringen av en fond av helt annan storleksordning.

I syfte att nå konkreta resultat har den svenska regeringen därför tagit ett annat initiativ. Ett internationellt miljötekniskt institut föreslås inrättas. Syftet med detta är bl.a. att underlätta överföring av effektiv miljöskydds- teknik till länder som äri behov av sådan men som för närvarande inte har tillgång till sådan teknik. Jag bedömer att institutets verksamhet till stor del kommer att röra luftvårdsteknik. Planerna på-institutet har presenterats under förhandlingarna inom Iuftföroreningskonventionen och har fått ett positivt mottagande. Jag redovisar strax mitt förslag närmare. '

4.5. Särskilda föreskrifter för miljöskyddsområde

Mitt förslag: Regeringen får förklara ett visst område som miljö- skyddsområde. För ett sådant område skall regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. länsstyrelsen kunna meddela särskilda föreskrifter om skyddsåtgärder rn. m.

Skälen för mitt förslag: 1.uftföroreningshalterna i tätorterna är tidvis sa höga att risker finns för effekter på människors hälsa. Dessa brister beror till stor del på bilavgasutsläppen och på en stor koncentration av industriell och annan verksamhet. Luftföroreningarna påverkar även växtligheten, byggnader och kulturföremål samt ökar korrosionen.

Programmet mot luftföroreningar och försurning (prop. 1984/85:127) syftar till att sådana utsläppsbegränsandc åtgärder skall vidtas. att luften i våra tätorter och industriområden blir i stort sett riskfri att andas. Dessut- om bör skadlig påverkan på växtlighet. sjöar och vattendrag, byggnader och material minimeras. Införandet av katalytisk avgasrening på person- bilar kommer. när detta är helt genomfört i hela bilparken. att väsentligt förbättra luftkvaliteten i tätorterna. Ytterligare åtgärder fordras emellertid på både kortare och längre sikt. Jag kommer därför att senare föreslå att skärpta avgaskrav införs även för lastbilar och bussar. Chefen för kommu- nikationsdepartementet har i den trafikpolitiska propositionen (1987/88:50) redovisat vissa förslag beträffande tral'tksystemen och sam— hällsplaneringen för att minska trafikmiljöproblemen. Jag återkommer till dessa frågor senare liksom till ytterligare åtgärder för att minska utsläppen från förbränningsanläggningar.

Med stöd av 8 a & ML finns i dag möjlighet att utfärda generella före- skrifter till skydd för särskilt l'öroreningskänsliga vattenområden. Dessa

• Sida 113
•  Original

möjligheter har utnyttjats beträffande Ringsjön i Skåne och Laholmsbuk- ten. där vattenft'irhållandena är sådana att särskilda miljöåtgärder är påkal- lade.

Nuvarande föreskriftsmöjligheter är emellertid begränsade till reglering av utsläpp till vatten och användning av mark med syfte att skydda känsli— ga vattenområden.

För utsläpp av föroreningar till luft finns inte motsvarande möjligheter. Även när det gäller sådana utsläpp finns det emellertid områden som är tungt belastade. särskiltstoraindustriområden eller storstadsområden med mycket trafik. Förhållandena i sådana områden är ofta komplexa. Där förekt'immer större utsläpp från t.ex. industrier eller värmeverk. liksom många mindre utsläpp från bl.a. uppvärmning. l framför allt storstadsom- rådena är emellertid utsläppen från trafiken den dominerande orsaken till vissa luftföroreningar.

Hisingen i Göteborgs kommun är ett område som är belastat av stora luftföroreningsutsläpp från bl.a. industri och trafik. För att initiera och samordna olika åtgärder för att minska dessa utsläpp väsentligt inom en tioårsperiod har jag enligt regeringens bemyndigande nyligen tillkallat en särskild delegation.

Utsläppen medför sålunda en belastning på omgivande mark- och vat— tenområden. Svavel- och kväveutsläppen medför t.ex. nedfall av olika föroreningar som bl. a. försurar mark och vatten. Bildningen av fotokemi- ska oxidanter anses också vara av betydelse för påverkan på vegetationen.

Tillämpningen av nuvarande system för prövning och tillsyn enligt ML hari många avseenden varit framgångsrik för att begränsa emissioner. Det är emellertid enligt min mening inte tillräckligt för att lösa miljöproblem inom områden som belastas av luftföroreningar eller andra verkningar av miljöfarlig verksamhet från många olika källor. ML bör därför enligt min mening kompletteras så att möjligheter ges att meddela generella föreskrif- ter inom områden som är särskilt belastade av luftft'irorenande och annan miljöfarlig verksamhet. Detta kan ske genom en utvidgning av 8 a &. En sådan utvidgning bör utformas så att regeringen får förklara ett visst område som miljöskyddsområde. Även angränsande områden bör kttnna inrymmas i miljöskyddsområdet på samma grunder som angavs när 8 a s' infördes (prop. 1984/85: lt) s. 28). nämligen för att vidta åtgärder inom ett område för att motverka att störningen förs till angränsande områden.

Jag föreslår således att 8 as' Ml. ändras så att det blir möjligt för regeringen att förklara ett visst område som miljöskyddsområde. Den nya bestämmelsen avses alltså inrymma vad som förut gällt och därutöver ge möjligheter att skydda miljön mot qutförorenande och annan miljöfarlig verksamhet.

• Sida 114
•  Original

4.6. Skärpta avgaskrav för fordon Prop. 1987/88:85

Mitt ställningstagande:

. Skärpta avgaskrav bör införas obligatoriskt för lätta lastbilar och bussar fr.o.m. 1992 års modeller och fr.o.m. 1994 års modeller för tunga lastbilar och bussar. Kraven bör för båda kategorierna i stort motsvara de krav som avses gälla federalt i USA för 1990 års modeller. ' . De obligatoriska kraven bör föregås av två år av frivillig tillämp- ning. Därför bör köpare av nya bussar och lastbilar stimuleras att anskaffa fordon som uppfyller de skärpta avgaskraven genom ett ekonomiskt stöd inom en sammanlagd bidragsram av 450 milj. kr. Detta överensstämmer med vad chefen för kommunikationsde- partementet tidigare hemställt om i prop. 1987/88:50 om trafikpo- litiken inför 1990-talet. . Det fortsatta arbetet för att begränsa vägtrafikfordonens avgaser bör inriktas på att: — snarast möjligt komplettera de här föreslagna avgaskraven för lastbilar och bussar med skärpta krav för utsläpp av partiklar. Samtidigt bör en ytterligare skärpning av utsläppskraven för kväveoxider övervägas. — ta fram förslag till kvalitetskrav för dieselbränsle till personbilar. lastbilar och bussar.

— utreda möjligheterna att införa kompletterande avgasnormer för lastbilar och bussar i tätortstrafik.

—— klarlägga möjligheterna till ytterligare utsläppsminskningar från personbilar. — klarlägga möjligheterna till utsläppsminskningar från traktorer och arbetsmaskiner m. m. '

— Fortsatt forskning och utveckling krävs för att driva på en ut- veckling mot miljövänligare transportmedel. drivsystem och driv- medel. Huvudansvaret för denna utveckling bör åvila transport- och drivmedelsindustrin. Forsknings- och utvecklingsarbetet för att introducera alternativa drivmedel bör ledas av statens ener- giverk. styrelsen för teknisk utveckling och transportforsknings-

beredningen. |__—___—

Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmcr i huvudsak med mina ställ- ningstaganden. I fråga om avgaskrav för lastbilar och bussar föreslår naturvårdsverket följ ande: — För lätta lastbilar och bussar föreslås krav motsvarande de som införs federalt i USA fr.o.m. 1990 års modeller. Kraven införs obligatoriskt fr.o.m. 1992 års modeller och frivilligt genom ekonomiska styrmedel fr. o. m. 1990 års modeller. — För tunga lastbilar och bussar föreslås avgaskrav motsvarande de som införs federalt i USA fr.o.m. 1991 års modeller för stadsbussar och 1994 ”4

• Sida 115
•  Original

års modeller för övriga. Kraven införs obligatoriskt fr.o.m. 1995 års modeller och frivilligt genom ekonomiska styrmedel fr.o.m. 1991 års modeller. Kraven baseras i första hand på en mätmetod som tillämpas inom ett reglemente som gäller i flera europeiska länder och EG. Skulle denna mätmetod inte väntas bli utvecklad till utgången av år 1988 för så låga partikelutsläpp som dessa krav medför. föreslås att samma mätmetod och krav som införs i USA också införsi Sverige.

Remissinstanserna: Tillstyrker i huvudsak naturvårdsverkets förslag. Vägverket. transportrådet och transportforskningsberedningen delar upp- fattningen att vägtrafikens utsläpp måste minska och anser att naturvårds- verkets förslag är väl avvägda och kan ge de utsläppsminskningar som eftersträvas. Bilindustriföreningen delar uppfattningen att behovet av ut- släppsbegränsningar är stort och anser att uppställda miljömål kan nås med åtgärder på fordonen. Några instanser. bl.a. arbetarskyddsstyrelsen. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet anser att föreslagna krav för lastbilar och bussar om möjligt bör skärpas ytterligare och införas tidigare.

Skälen för mitt ställningstagande: Utsläppen till luft från transportsek- torn härrör främst från förbränningen av drivmedel till olika slags fordon. Utsläppen kan innehålla ett stort antal ämnen av betydelse från miljösyn- punkt. Huvudkomponenter bland dessa miljöfarliga ämnen är kväveox- ider. ett stort antal olika kolväten. kolmonoxid. svaveloxider och partiku- lära föroreningar. Utsläppen varierar kraftigt. beroende på bl.a. motortyp och de olika körförhållanden som fordonen utsätts för.

Miljöarbetet i 1990-talets trafikpolitik

] prop. 1987/88:50 har regeringen redovisat inriktningen av trafikpolitiken inför 1990-talet. En av de stora uppgifterna för trafikpolitiken är att genom omedelbara och långsiktiga åtgärder begränsa trafikens miljöpåverkan. I propositionen redovisas sålunda trafikmiljöfrågorna i sin helhet.

En grundläggande och inom trafikpolitiken allmänt accepterad princip är att varje trafikslag med hjälp av rörliga avgifter. alltså t. ex. bensinskatten för personbilar och kilometerskatten för tunga fordon skall betala de sam- hällsekonomiska merkostnader (marginalkostnader) som man orsakar samhället. Det gäller alltså inte bara kostnader för slitage av infrastruktu- ren och olyckskostnader utan också de kostnader som trafiken orsakar vad gäller hälsa och miljö.

Det är däiför statens uppgift att med hjälp av skatter och avgifter ge konsumenterna prissignaler som så nära som möjligt speglar de verkliga kostnaderna inkl. miljökostnaderna. En avgiftssättning som inte svarar mot trafikens samhällsekonomiska kostnader gör att vi riskerar att få en trafikväxt som leder till ökade miljöproblem.

Det mycket omfattande underlag som togs fram inför regeringens förslag till ny trafikpolitik visar klart att de rörliga avgifter som i dag tas ut från de olika trafikslagen inte ens täcker samhällets merkostnader för landsbygds- trafiken som är den naturliga utgångspunkten för avgiftssättningen.

I den trafikpolitiska propositionen redovisar regeringen vissa förslag när

• Sida 116
•  Original

det gäller tralikens rörliga avgifter. Regeringen föreslår olika åtgärder för att förbättra förutsättningarna för en effektivare person- och godsbeford- ran på järnväg samt en utökad kollektivtrafik. i syfte att utveckla dessa transportslag. Bl.a. föreslår regeringen att ytterligare 1 miljard kronor anslås för ökade investeringar ijärn'vägsanläggningar. De samlade åtgär- derna beräknas bl.a. leda till att SJ:s kombitrafik ökar mer än tre gånger nuvarande volym fram till sekelskiftet. Principen om kostnadsansvaret kommer även att skapa incitament för att investera och utveckla fordon med lägre emissioner. Regeringen bedömer att åtgärder i anslutning till fordonen. såsom motormoditikationer. avgasrening och val av drivmedel på lång sikt ger de största möjligheterna att begränsa trafikens miljöstör- ningar. '

I propositionen redovisas ett antal åtgärder med syfte att stimulera fordonstekniska lösningar som kan minska trafikens miljé'tstörningar. Bl.a. föreslås ett bidragssystem för att på kort sikt stimulera ombyggnad av dieselbussar i kollektivtrafik. Bidraget skall även användas för att möjlig- göra tidigareläggning av skrotningen av orcnade lätta bussar i kollektiv tätortstratik. På längre sikt bör emellertid bidraget bl.a. användas för att stimulera kollektivtralikinvesteringar i teknik med väsentligt lägre miljö- störande effekter samt med högre energieffektivitet än vad dagens konven- tionella teknik medger. Regeringen har angivit en ram om sammanlagt 85 milj. kr. för investeringar som förutom miljön även främjar samordning- en av kollektivtrafiken.

Regeringen bedömer att kollektivtrafiksatsningarna kommer att få störst betydelse för miljön i större tätorter. För att få ett samlat beslutsunderlag för att begränsa trafikens hälso- och miljöeffekter i storstäderna kommer en utredning kring trafik- och miljöfrågorna i dessa städer att tillsättas. Utredningen avses bl.a. studera förutsättningt'trna för att begränsa trafiken i stadskärnorna och förbättra kollektivtrafikens framkomlighet. Här bör även nämnas det utredningsarbete som. på regeringens ttppdrag. inletts inom Miljöprojekt Göteborg. Delegationen (MF. l987:()3) som skall leda projektet skall initiera och samordna åtgärder för att inom tio år åstadkom- ma en god miljö på Hisingen i Göteborg. Delegationen kommer i fråga om trafik och miljö att samråda med nämnda utredning om tätorternas trafik- och miljöfrågor.

I detta sammanhang villjag även nämna möjligheten att införa restriktio- ner mot tomgångskörning i tätorterna. Genom väl utförda informationsin- satser har många kommuner bidragit till en förbättrad tätortsmiljö samt till ett ökat miljömedvetande bland många bilister. Det är önskvärt att sådana möjligheter tas till vara i så stor utsträckning som möjligt.

I den trafikpolitiska propositionen lämnas förslag till åtgärder för att öka efterlevnaden av gällande hastighetsbcgränsningar. Bl. a. föreslår regering- en att Smilj. kr. anslås till inköp av utrustning som effektiviserar hastig- hetsövervakningen. Detta kommer att medverka till att minska vägtrafi- kens utsläpp av kväveoxider.

Slutligen föreslås att arbetet med att minska miljöstörningar från flyg. tågtrafik och sjöfart skall ledas av resp. trafikvcrk. Chefen för kommunika- tionsdcpartementet har aviserat att han avser återkomma till regeringen

• Sida 117
•  Original

med förslag om att ge trafikverken i uppdrag att i samråd med naturvårds- verket utreda resp. trafikslags miljöeffekter och ge förslag till åtgärder för att begränsa störningarna. Det bör åvila natttrvårdsverket att följa och till regeringen redovisa den samlade effekten av olika åtgärder i förhållande till uppställda miljömål.

1 det följande kommer jag att komplettera de ställningstaganden för att begränsa trafikens miljöeffekter som redovisats i den trafikpolitiska propo- sitionen. genom att redogöra för introduktionen av katalytiskt avgasrenadc personbilar samt lämna förslag till ytterligare åtgärder mot vägtrafikens avgasutsläpp.

Introduktionen av skärpta avgaskrav för personbilar

] enlighet med vad som redovisats för riksdagen i proposition (prop. 1985/86:61 . JoU [ 1. rskr. 101) om skärpta avgaskrav för personbilar. m.m. har avgaskrav motsvarande de som infördes i USA för 1987 års personbils- modeller börjat införas på frivillig grttnd i Sverige fr.o.m. samma årsmo- dell. För 1989 och senare årsmodeller är kraven obligatoriska. För att påskynda den frivilliga introduktionen av de avgasrenadc bilarna har för- säljningsskatten för dessa bilar sänkts (prop. 1985/86:145. SkU 41. rskr. 237). Denna åtgärd kombinerades med en differentiering av bensinskatten. Skatten på blyfri bensin är för närvarande 20 öre lägre än för blyad.

Introduktionen av katalysatorförsedda bilar har hittills gått bra. Försälj- ningen av personbilar som uppfyller de nya kraven utgjorde under år 1987 ca 45 % av den sammanlagda försäljningen av nya personbilar. Under december månad 1987 utgjordes 74 % av nybilsförsäljningen av personbilar som ttppfyllde kraven. Andelen bilar som uppfyller'kraven beräknas för 1988 års modeller utgöra mer än 80 'I? av försäljningen.

Även försäljningen av blyfri bensin har ökat kraftigt och utgjorde under år 1987 ca 30 % av den levererade bensinmängden. Härvid avses även den blyfria bensin som ingår i den blandade 96-oktaniga s. k. mediumkvalite- ten. Blyfri katalysatorbensin har införts successivt under perioden den 1 januari 1986 till den 30 juni 1987 och saluförs nu vid samtliga bensinsta- tioner med merän en bcnsinptlmp.

Skärpta avgaskrav för lastbilar och bussar

Utsläppen från lastbilar och bussar utgjorde år 1985. ca 35% av kväve- oxidutsläppen och ca 58 % av partikelutsläppen från vägtrafiken. Vägtrafi- kens totala partikelutsläpp var år 1985 ca 9000ton. Lastbilar och bussar svarar vidare för ca 18% av samhällets totala kväveoxidutsläpp. Samtidigt . som kraftfulla åtgärder vidtas "på landets fasta förbränningsanläggningar och på personbilarna. kommer den ökande trafiken med lastbilar och bussar att medföra allt större kväveoxidutsläpp till luften. Dessa fordon kommer därmed att svara för en kraftigt ökande andel av kväveoxidutsläp- pen.

Mot bakgrund av de allvarliga miljöeffekterna och den oroväckande utsläppsutvecklingen för vägtrafiken i allmänhet samt lastbilar och bussar i

• Sida 118
•  Original

synnerhet anserjag att det är angeläget att minska utsläppen till luften från lastbilar och bussar så långt som möjligt.

1 Sverige tillämpas för närvarande endast lindriga och ofullständiga avgaskrav för lastbilar och bussar. För dieseldrivna fordon finns t.ex. endast krav beträffande avgasernas röktäthet. För att belysa den tekniska utvecklingen som pågår redovisar jag i det följande de utsläppskrav som har beslutats eller väntas för tunga lastbilar och bussar. dvs. med en totalvikt över 3500 kg. i några andra länder. I USA har beslut tagits om en stegvis skärpning av avgaskraven. alltefter- som teknik för att möta kraven bedöms kunna utvecklas och föras ut i produktion. För 1988 års modeller införs de första kraven beträffande partikelutsläpp. Fr.o.m. 19.91 års modeller av stadsbussar och 1994 års modeller av övriga tunga fordon kommer partikelkraven att skärpas. Nu gällande avgaskrav för kväveoxider kommer att ersättas av strängare krav är 1990 för att skärpas ytterligare i samband med att partikclkraven skärps.

Canada har nyligen fattat bclut som innebär att man kommer att följa USA:s införande av avgasregler för lastbilar och bussar.

I Europa har Schweiz och Österrike beslutat införa avgaskrav fr.o.m. 1988 års modeller av tunga fordon. Kraven är inte lika långtgående som de amerikanska. Inom ISG-länderna har man beslutat om avgaskrav. som medger ännu högre utsläpp. I Förbu ndsrepubliken Tyskland har regering- en och tillverkarna kommit överens om att frivilligt tillämpa samma krav som kommer att tillämpas i Österrike och Schweiz.

I USA har man beslutat att fr.o.m. 1990 års modeller federalt skärpa avgaskraven för lätta lastbilar och bussar med en totalvikt om högst 3 5.00 kg. Kraven motsvarar krav på katalytisk avgasrening för bensindrivna fordon. I Canada har beslutats att satntidigt införa USA-kraven. 1 Schweiz gäller fr.o.m. 1990 års modeller sådana avgaskrav för lätta lastbilar och bussar som i stort motsvarar USA-kraven. Stegvis skärpta avgaskrav för lätta lastbilar kommer att införas i Österrike. I övriga Europa tillämpar man mindre stränga avgaskrav. Även kommande krav inom EG komtner att vara mindre stränga än i de länderjag här nämnt.

De avgaskrav som motsvarar den mest utvecklade tekniken för både tunga och lätta lastbilar och bussar och som alltså är strängast kommer således att finnas i USA. Jag bedömer det rimligt att som riktmärke välja de avgaskrav som gällerjederalr i USA.

De amerikanska avgaskraven förutsätter för lätta lastbilar och bussar avgasrenande teknik motsvarande den som används i personbilar. För tunga lastbilar och bussar erfordras för att klara kraven laddluftkylning och turboutrustning samt krav på styrning av insprutningsförloppet och opti- mering av de faktorer som påverkar förbränningen i motorn över motorns hela belastningsområde. För att klara de krav som beslutats att införas i USA är 1994. måste avgasreningsåtgärderna kompletteras med t.ex. en partikelfälla som avskiljer de'partiklar som bildas vid förbränningen i motorn. Sådana partikelfällor är ännu inte färdigutvecklade.

Vid provning för godkännande av lastbilar och bussar simuleras olika körförhållanden för motorn vid vilka avgasprov tas för analys. Eftersom avgasernas mängd och sammansättning beror på bl. a. motorbelastningen.

• Sida 119
•  Original

har utformningen av simuleringen stor betydelse för provresultatet. De provmetoder som tillämpas i USA omfattar mer komplicerade körsimule- ringar än de som tillämpas av flertalet europeiska länder och inom EG. Provtagning enligt den amerikanska metoden sker vid såväl accelerationer och relardationer som vid konstant belastning. Vid den europeiskt tilläm- pade provmetoden tas endast prov ut vid konstanta belastningsfall. USA:s provmetod kräver därför en delvis annorlunda samt mer avancerad och dyrbar provutrustning än den i Europa tillämpade metoden. Mätresultat från prov med metoderna kan dock, i vissa avseenden med osäkerhet. översättas ochjämföras med varandra. Detta har dock hittills inte gått. vad gäller partikelutsläppen.

De strängaste USA—kraven för lastbilar och bussar skulle i kombination med redan beslutade avgaskrav på personbilar för Sveriges del medföra att den sammanlagda effekten för utsläppen från vägtrafiken skulle bli ca 40 % lägre kolmonoxidutsläpp. ca 50 % lägre kolväteutsläpp. knappt 50 % lägre kväveoxidutsläpp och ca 9 % lägre utsläpp av partiklar i jämförelse med dagens fordonstyper.

De krav som naturvårdsverket föreslår för lätta lastbilar och bussar grundas på en känd och beprövad teknik. Tekniken har använts sedan början av 1980-talet på personbilar och sedan flera år tillbaka på lätta lastbilar och kan relativt enkelt föras över till lätta lastbilar och bussar. Detta gäller ärende diskuterade nivåerna för kväveoxider från tunga diesel- motorer. Kraven bcträffande de tunga dieselfordonens utsläpp av partiklar kräver däremot en viss utveckling. Ett intensivt forsknings- och utveck- lingsarbete pågår hos tillverkare av reningsutrustning och fordon.

Frågan om de av naturvårdsverket föreslagna kraven för lätta lastbilar och bussar kan befaras utgöra tekniska handelshinder har övervägts efter en notifiering enligt GA'fT- och EFTA-reglerna. Vissa problem med att anpassa produktionen kan uppkomma för tillverkare som varken produce- rar för export till USA eller har någon god kännedom om de tekniska lösningarna. Jag bedömer efter samråd med statsrådet Gradin att dessa tillverkares export till Sverige är av en så begränsad omfattning att de skärpta avgaskraven inte kan anses utgöra något större problem. Inled- ningsvis kan emellertid dispenser behöva lämnas för sådan import. om den kan anses ha liten betydelse från hälso- och miljösynpunkt.

USA:s stegvisa skärpning av kraven för tunga lastbilar och bussar syftar bl.a. till att driva på den tekniska utvecklingen mot renare fordon. USA har emellertid i andra sammanhang skjutit upp beslutade avgaskrav med anledning av att tekniken inte har ansetts färdig för marknaden. Om Sverige skulle besluta att fr.o.m. år I995 införa krav för partikelutsläpp motsvarande de som avses införas år [994 i USA. såsom föreslås av nattn'vårdsverket. finns en risk att vi skulle bli ensamma om sådana krav. Den svenska marknaden är inte tillräckligt stor för att tillverkarna skall kunna förväntas anpassa sin produktion efter krav som endast tillämpas här. Jag är därför inte beredd att för närvarande föreslå en tidpunkt för införande av de längst gående avgaskraven för tunga fordon. Det är där- emot möjligt att införa avgaskrav för gasformiga utsläpp. såsom kväveox- ider. Jag anser därför att tidpunkten för nya krav på dessa utsläpp inte bör

• Sida 120
•  Original

försenas på grund av att utvecklingen av en partikelrenande teknik inte har framskridit lika långt som beträffande gasformiga avgaser.

När det gäller avgasrenande åtgärder på dieselmotorer står åtgärder mot parti/(t'!!!f.t'/ä[.)].7(')l i viss mån i motsatsförht'illande till åtgärder mot övriga föroreningar. särskilt kväveoxider. .lag anser att det är nödvändigt att de tunga fordonens avgaskrav utformas så att en ökning av partikelutsläppcn inte blir följden. Detta säkerställs enligt min mening bäst genom att man. för motorer för tunga lastbilar och bussar. i ett första steg inför sådana krav på begränsning av partikelutsläpp som motsvarar vad nyproducerade for- don släpper ut idag. Jag anser att en skärpning av partikelkraven för tunga lastbilar och bussar. motsvarande de längst gående USA-kraven. bör infö- ras i ett andra steg snarast möjligt efter det att en teknik för att möta dessa krav har utvecklats tillräckligt för att föras ut på marknaden.

Utvecklingen och marknadsföringen av partikelrenande teknik kan på- skyndas genom det miljöintresse som växer fram bland företrädare för bl.a. kollektivtrafiken. Även intresset för att prova alternativa drivmedel som naturgas och motoralkoholer är stort. Detta miljöintresse bör kunna spela en betydelsefull roll genom att skapa en ökad efterfrågan på mindre mil_i(')störande fordon. Det bidrag för utveckling av bl.a. miljövänligare kollektivtrafikfordon som regeringen har föreslagit i den trafikpolitiska propositionen kommer enligt min bedömning att vara betydelsefullt för upphandling inom regional och lokal kollektivtrafik och bör användas i detta pådrivande syfte.

Partikelreningstekniken kan öppna möjligheter att ytterligare begränsa utsläppen av kväveoxider. Jag anser att dessa möjligheter bör övervägas samtidigt som partikelkraven skärps.

)artikelutsläppen har. som jag tidigare redovisat. störst betydelse från miljösynpunkt i de större tätorterna. Det är därför angeläget att partikel- utsläppen minskas i så stor utsträckning som möjligt i tätorterna. redan innan de slutliga kraven för partiklar kan införas. Naturvz'trdsverket bör därför skyndsamt. i samråd med AB Svensk Bilprovning. Svenska Lokal- trafikföreningen. lastbilsnäringen och tillverkarna utreda möjligheterna till kompletterande avgasnormer för kollektivtrafik- och distribtltionsfordon i tätorterna. Verket bör ge förslag till f_n-dansgrupper för vilka normerna bör gälla. Konsekvenser i form av ökade kostnader. ökad energiförbrukning och ökat servicebehov m.m. hör redovisas.

Jag anser att kraven för tunga lastbilar och bussar i första hand bör grundas på en provmetod som tillämpas i flera europeiska länder och som kan väntas bli tillämpad inom EG. Valet av provmetod är väsentligt. eftersom metoden kan utgöra en gemensam europeisk plattform för skärp- ta krav. Detta är av betydelse för det internationella arbetet och därmed för våra möjligheter att minska nedfallet av föroreningari Sverige. Därför bör i första hand en sådan provmetod utnyttjas. Ett intensivt arbete pågår med att utforma detaljl'öreskrifter för de avgaskrav som jag nu förordar. Grunderna för dessa detaljföreskrifter utformas gemensamt med flera eu- ropeiska länder inom den s. k. Stockholmsgruppen.

För att man senare skall kunna skärpa kraven på partikelutsläpp. bör en mätmetod utvecklas som är bättre anpassad för mätning av mycket låga

• Sida 121
•  Original

partikelutsläpp än den som väntas tillämpas i Europa. Mätmetoden bör kunna anslutas till de provmetoder som tillämpas inom EG och flera andra europeiska länder. Om detta mål inte kan uppnås. trots att teknik för de hårdare partikelkraven införts på marknaden. bör på nytt prövas att för svensk del föra in avgaskrav som bygger på de strängare amerikanska provmetoderna.

De avgaskrav för tunga fordon somjag förordar kommer att innebära att de svenska kraven blir hårdare än de som kan väntas föreskrivas inom EG. Det är dock möjligt för alla europeiska tillverkare att uppfylla dessa krav efter en viss anpassningstid. Redan förra året marknadsförde svenska tillverkare några motorer som ligger mycket nära dessa krav.

Av hälso- och miljöskyddsskäl måste kraven på avgasutsläpp från last- bilar och bussar i/r/öras så snart det (ir praktiskt möjligt. Hänsyn måste därvid tas till de förutsättningar tillverkarna har att anpass' sig till kraven. Att införa nya motorer för främst tunga lastbilar och bussar i tillverknings- processen är komplicerat och det ställer krav på en rimlig omställningstid. Jag bedömer att en väl fungerande provnings-. godkännande— och efter- kontrollverksamhet är av avgörande betydelse för miljöeffekten av de avgaskrav jag nu förordar.

Motsvarande krav har ännu inte tillämpats någon annanstans i världen. Detta ställer särskilt höga krav på en snabb kompetensuppbyggnad för avgasprovning rn. m. Erfarenheterna från det nu snart avslutade arbetet med att utforma föreskrifter för provning. godkännande och efterkontroll för katalytiskt avgasrenadc personbilar talar därför för att det nu föreståen- de arbetet tned lastbilar och bussar kommer att bli mycket omfattande. Regeringen har därför medgivit att naturvårdsverket sluter ett avtal med AB Svensk Bilprovning om laboratorieverksamhet vid en provningsan- läggning för vägtrafikfordon som snart skall uppföras. Anläggningen kom- mer att förses med provningsutrustning för bl. a. både motor- och chassi- prov av tunga fordon. Anläggningen kommer därigenom att bli en av de mest välutrustade i Europa. Det är samtidigt angeläget att såväl tillverkare som föreskrifts- och provningsmyndigheter arbetar så snabbt och effektivt som möjligt.

Jag anser att kraven för tunga lastbilar och bussar bör kunna införas obligatoriskt redan fr.o.m. 1994 års modeller. Tidpunkten för ett frivilligt införande bör vara fr.o.m. 1992 års modeller. Kraven bör motsvara de som föreslagits av naturvårdsverket. Kravet för partikelutsläpp bör dock motsvara de utsläpp som dagens moderna motorer för tunga fordon ger upphov till. För lätta lastbilar och bussar bör krav. motsvarande kraven för lätta lastbilar och bussar i USA fr.o.m. I99(l års modeller. införas obliga- toriskt fr.o.m. 1992 års modeller och frivilligt fr. o. m. l990 års modeller. .Jag återkommer till riksdagen med en redovisning av en slutlig utformning av kraven så snart grunderna härför har utarbetats.

De avgaskrav som jag här förordar beräknas medföra att utsläppen från lastbilar och bussar kommer alt mins/tu. med ca ll ()()(lton för kväveox- ider. ca SOOOton för kolväten och ca ZOOOOton för koloxid mellan åren 1985 och ZOIO. Kraven kommer. tillsammans med personbilskraven. att medföra att vägtrafikens utsläpp minskar med ca 45 '.:7'2- för kväveoxider och 70—75 % för kolväten och koloxid under perioden 1985—2010.

• Sida 122
•  Original

De ökade kostnader som de skärpta kraven för lastbilar och bussar orsakar har av naturvårdsverket beräknats uppgå till högst 5% av fordo- nets totala investeringskostnad och kan enligt tillverkarna leda till 3—89? ökning av bränsleförbrukningen. Sammanlagt kommer kraven att medföra årliga kostnader på 300 till 600 milj. kr. för köpare av lastbilar och bussar. Naturvårdsverket har beräknat kostnaden till mellan 6 och l7 kr. per kg minskat kväveoxidutsläpp för tunga. lastbilar och bussar och mellan 2 och 4 kr. per kg för lätta lastbilar och bussar. De föreslagna åtgärderna är alltså minst lika kostnadseffektiva som andra åtgärder som vidtas för att begrän- sa kväveoxidutsläppen. .

Jag anser att den_f'rivilligtt tillämpningen av uvgttskrm—mt hör kombineras med ett bidrag till köp av fordon som uppfyller de föreslagna kraven för lastbilar och bussar. Bidraget syftar till att dels få en så snabb miljöeffekt som möjligt. dels ge tillverkarna möjligheter att successivt bygga upp marknaden för de renare fordonen. För personbilar är för närvarande försäljningsskatten differentierad så att bilar som uppfyller kommande avgaskrav inte är dyrare vid inköp än andra bilar. För lastbilar och bussar tas inte någon försäljningsskatt ut, varför jag bedömer det lämpligt att istället. innan obligatoriska krav införs. stimulera till köp av renare last- bilar och bussar genom ett investeringsbidrag. _

I den trafikpolitiska propositionen föreslås att 450 milj. kr. avsätts för ändamålet. Med hänsyn till tidsplanen för införande av skärpta utsläpps- krav på frivillig grund kommer behov av medel för dessa bidrag att förelig- ga under budgetåren l989/90—l993/94. Den slutliga utformningen av bi- dragsprogrammet kommer att fastställas senare. Bidraget bör administre- ras av tratiksäkerhetsverket och böt' betalas ut till köparen av den avgasre- nade lastbilen eller bussen. I denna fråga har jag samrått med cheferna för kommunikations— och tinansdepartementen.

l)iesclbrännoljans kvalitet är en viktig faktor som påverkar en dieselmo- tors start- och driftegenskaper samt avgasutsläpp. Flera undersökningar har visat att utsläppen av partiklar från tunga dieselmotorer ökar med ökade svavel- och aromathalter i dieselbränslet. Undersökningar har visat att handelsbränslenas sammansättning varierar med tiden. De avviker ofta avsevärt från de specificerade referensbränslen som används t.ex. vid avgaskontroller. Utsläppen från en motor vid verklig körning kan därför befaras vara högre och av en annan sammansättning än vad som framgick av den avgaskontroll som utfördes vid typgodkännandet av motorn.

Jag anser därför att naturvårdsverket. parallellt med detaljutformningen av de föreslagna avgaskraven för lastbilar och bussar. i samråd med kemikalieinspektionen. bör utarbeta förslag till krav på dieselbränslets kvalitet. Dieselbränslekvaliteten bör liksom motorbensinens kvalitet regle- ras genom kemikalielagstiftningen.

Skärpta personhilskrav

"Delstaten Kalifornien har beslutat att under 1990-talets första hälft. skärpa avgaskraven för personbilar. Kraven har i Kalifornien tillämpats frivilligt sedan |983 års modeller. De krav som i Sverige kommer gälla obligatoriskt

• Sida 123
•  Original

fr.o.m. 1989 års modeller kommer att medföra att utsläppskraven för kväveoxider skärps med drygt 65 %. jämfört med nu gällande krav. De kaliforniska avgaskraven skulle medföra en skärpning med ytterligare ca 20 97 i förhållande till nu gällande krav.

Naturvårdsverket har beräknat att motsvarande krav skulle medföra ca 20000 ton mindre utsläpp av kväveoxider från vägtrafiken år 2010. om alla bilar uppfyller kraven. Sådana skärpta avgaskrav medför emellertid att utsläppen av kolmonoxid ökarjämfört med de nya svenska kraven. Man har för de förhållandena som råder i Kalifornien bedömt att kväveoxidut- släppen bör kunna minskas på bekostnad av ökade utsläpp av kolmonoxid. Det är inte självklart att detsamma gäller för svenska förhållanden. Kun- skaperna om miljöeffekter. kostnader. bränsleförbrukning. tekniska han- delshinder m.m. är ännu ofullständiga. Naturvårdsverket bör därför utre- da olika konsekvenser av sådana krav.

[ detta sammanhang vill jag även ta tipp frågan om dtermontaritig av [It-'gasrettanda utrustning på personbilar i trafik som inte har katalytisk anasrening. Dessa bilar bedöms år 1990 att ge upphov till utsläpp av ca 90000 ton kväveoxider.

Allt eftersom dessa bilar blir äldre kommer emellertid det trafikarbete de utför att minska. Naturvårdsverket bedömer att antalet kvarvarande bilar som kan bli aktuella för renande tillsatser är försumbart från utsläppssyn- punkt om ca 15 år. Trots att utsläppen från dessa bilar på längre sikt är ett övergående problem bedömer jag det som värdefullt om sådana åtgärder kan vidtas.

Ijordbruksutskottets betänkanden 1985/86: 13 och 1986/87z7 har uttalats att möjligheterna bör tas till vara att. genom installation av renande tillsats- er personbilar som inte uppfyller 1989 års avgaskrav. minska dessa avga- ser. De åtgärder som är möjliga att genomföra kan i bästa fall minska kVäveoxidutsläppen från varje bil med 40—50%. På grund av osäkerheter om samverkan mellan motorns avgasrelaterade egenskaper och den oreg- lerade katalysatorn är effekten mycket osäker. Samtidigt är antalet bilar. på vilka en tillsatsutrustning kan ge önskad effekt. begränsat till ungefär 600000. eller knappt 20 % av hela personbilsparken. bl.a. på grund av att endast vissa bilar kan köras på blyfri bensin. De miljöförbättringar dessa åtgärder kan ge måste därför bedömas vara begränsade. Ett bidrag som täcker 20% av inköpskostnaden för en oreglerad katalysator skulle sam- manlagt kosta 300—500 milj.kr.

Kostnaden för reduktion av kväveoxider genom eftermontering av av- gasrenande tillsatser har uppskattats till ca 75 kr per kg minskat kväveox— idutsläpp. Övriga åtgärder som samhället är berett att vidta för att reducera kväveoxidutsläppen är betydligt kostnadseffektivare än eftermontering av avgasreningsutrustning. Åtgärder på lastbilar och bussar beräknas. som jag nyss nämnt. kosta mellan 2 och 17 kr. per kg minskat kväveoxiduts- läpp. Ett bidragssystem ställer dessutom krav på kontroll av såväl utrust- ningens funktion och hållbarhet. som motorns avgasrelaterade egenska- per. vilket i sin tur innebär omfattande arbetsinsatser från myndigheter och tillverkare. Av dessa skäl anserjag det inte vara motiverat att nu föreslå bidrag till sådana tillsatser. Jag vill dock påpeka att det inte finns några

[AJ

• Sida 124
•  Original

formella hinder för sådana installationer. Den enskilde kan därför själv köpa och installera en katalysator på sin bil.

För att begränsa utsläppen från de personbilar som nu är i trafik har naturvårdsverket beslutat om skc'irpningar av urgasknntml/en vid den årliga kontrollbesiktningen i enlighet med regeringens beslut ijanuari förra året om de 5. k. A20-förcskrifterna. Skärpt avgaskontroll har börjat införas fr.o.m. den ljanttari 1988. Detta kommer att föra med sig att flera bilar än hittills kommer att få genomgå avgasservice. vilket medför minskade av- gastttsläpp från dessa bilar. Naturvårdsverket har även på regeringens uppdrag lämnat förslag till den framtida löpande avgaskontrollen av per- sonbilar försedda med katalytisk avgasrening.

Övriga fordonsslag

Utsläppen av lttftförorenande ämnen från liygplan. fartyg. arbetsredskap och traktorer m.m. utgör en betydande del av trt'tnsportsektorns samlade utsläpp. Dessa utsläpp kommer dessutom att få en ökad betydelse. allt eftersom utsläppen från personbilar. lastbilar och bussar minskar.

Som jag har redovisat tidigare har regeringen för avsikt att uppdra åt statens järnvägar. luftfartsverkct och sjöfartsverket att i samråd med na- turvårdsverket att utreda möjligheterna att minska miljöstöringarna från dessa trafikslag. Idet sammanhanget bör även utsläppen från traktorer och motorredskap beaktas.

Jag anser därför att naturvårdsverket bör kartlägga utsläppen och utreda möjligheterna att minska utsläppen från traktorer och arbetsredskap m.m.

Forskning och utveckling

1 dag kan miljökrav på fordon normalt inte ställas strängare än att de kan klaras med tillgänglig teknik. Samtidigt anpassas den tekniska utveckling- en efter de krav som ställs upp. Det är angeläget att forskning och utveck- ling för framtidens fordon syftar till väsentligt lägre utsläppsnivåer än vad den konventionella fordonstekniken. medger.

På lång sikt är det viktigt att samhället ger besked om framtida kravnivå- -er för emissioner så tidigt som möjligt och som också beaktar den tekniska utvecklingen. Omställningstid och utvecklingstid är nyckelfaktorer för att högre miljökrav skall kunna realiseras. Målen bör uttryckas i termer som är så konkreta som möjligt för att underlätta för dem som skall följa dessa krav. Med hänsyn till den betydelse som svensk bilindustri har på världs- marknaden. framför allt vad gäller tunga fordon, bör givetvis de handels- och industripolitiska aspekterna på skärpta avgaskrav beaktas. Strävan bör också vara att uppnå bred politisk enighet i denna fråga. En nödvändig förutsättning för att skärpta miljönormcr skall kunna realiseras är att Sverige konsekvent i berörda organ driver frågan om internationell sam- verkan på detta område.

Transportforskningsberedningen arbetar för närvarande tillsammans med styrelsen förlteknisk utveckling. byggforskningsrådet och naturvårds- verket med att formulera ett forskningsprogram inom området trafik och

• Sida 125
•  Original

miljö. I den tralikpolitiska propositionen föreslås att lOO milj. kr. avsätts för utvecklings- och demonstrationsarbete inom kollektivtrafiken. Ansla- get kommcr att utgöra ett komplement till de ordinarie forsknings- och utvecklingsmedlen som handhas av transportforskningsberedningen. Den— na förstärkning av forsknings- och utvecklingsmedlen kommer även främja införandet av miljövänlig teknik inom kollektivtrafiken.

Jag vill i detta sammanhang även redovisa arbetet med att på sikt introducera av alternativa drivmedel i transportsektorn. Mina ställningsta- ganden överensstämmer med den inriktning som redovisas i bilaga 4.10 om introduktionsplan för alternativa drivmedel. Riksdagen fattade år l983 be- slut om en plan för introduktion av alternativa drivmedel (prop. l982/83: lt)0 bil. 14. NU 33. rskr. 280). Enligt planen är målet för de statliga insatserna att ge ett närmare underlag för ett beslut i slutet av l980—talet om introduktion av ett rent alkoholbränsle i större skala. Därefter har motoral- koholkommittén i betänkandet (SOU l986:5|) Alkoholer som motorbräns- le redovisat de samhälleliga förutsättningarna för introduktionen av alter- nativa drivmedel m.m.

Riksdagen fattade vären l987 beslut om energiforskning under budget— åren l987/88— l989/90 (prop. 1986/87:80. bil. 12. NU 33. rskr. 292). Beslu- tet innebär att närmare l40milj.kr. anslås för forskning och utveckling med anknytning till transportsektorn. [ propositionen anförde jag att en mer samlad syn på transportsektorns energi- och miljökonsekvenser bör utvecklas och att den bör vara långsiktigt inriktad. Målet bör vara att skapa ett mer energieffektivt och miljövänligt transportsystem.

Enligt min uppfattning har bilindustrin huvudansvaret för de insatser som krävs beträffande motorutveckling m.m. för att klara de miljö- och energipolitiska målen inom vägtransportsektorn. Huvudansvaret för driv- medlens hälso- och miljöpåverkan åvilar drivmedelsindustrin. Ansvariga myndigheter bör genom insatser av forsknings— och utvecklingskaraktär påverka utvecklingen i riktning mot de uppsatta målen.

Myndigheternas insatser på drivmedelsområdet har preciserats genom att transportforskningsberedningcn. styrelsen för teknisk utveckling och statens energiverk har fått i uppdrag att gemensamt och i samverkan med bl.a. transportrådet och statens naturvårdsverk utarbeta program för ener- girelaterad forskning och utveckling inom transportsektorn. Arbetet skall ske under innevarande treåriga energiforskningsperiod och en första av- rapportering av läget skall göras senast den 8april l988.

Uppdragen innebär bl.a. att fortsatt forskning och utveckling bör bedri- vas i syfte att på sikt introducera konkurrensktaftiga inhemska alternativa drivmedel. Insatserna bör kompletteras med fordonsförsök. Arbetet bör vara långsiktigt inriktat och inte påverkas av kortsiktiga fluktuationer på drivmedelsmarknaden. Samordningsansvarig myndighet är statens ener- giverk.

Forskning och utveckling på motorområdet bör inriktas på att utveckla miljövänliga och energieffektiva motorer och drivsystem. Med hänsyn till miljöproblemen bör tyngdpunkten ligga vid utveckling av tyngre dieselmo— torer. Ansvariga myndigheter är styrelsen för tekniskt utveckling och transportforskningsbcredningen.

'Jl

• Sida 126
•  Original

Forskning bör även ske för att belysa vilka förändringar av strukturell karaktär inom transportsystemet som bör genomföras i syfte att skapa ett miljövänligt och energieffektivt transportsystem. Ansvaret för detta åvilar

transportforskningsbercdningen.

[ bilagorna 4.9 och 4. [0 finns en detaljerad redovisning av motoralkohol- kommitte'ns förslag och remissinstansernas synpunkter samt en promemo- ria med en lägesredovisning angående introduktionsplanen för alternativa drivmedel.

4.7. Kväveoxider från förbränningsanläggningar

Mitt ställningstagande: De utsläppskrav som har föreslagits av na- turvårdsverket och energiverket bör i huvudsak tillämpas som rikt- linjer vid prövningen enligt ML av förbränningsanläggningar. Flera anläggningar inom ett fjärrvärmenät eller en industri bör på egen begäran kunna ses som en enhet vid prövningen enligt lagen. De insatser som statens energiverk och naturvårdsverk föreslår beträf- fande utbildning samt forskning, utveckling och teknikdemonstra- tion är väl avvägda och bör genomföras.

Naturvårdsverkets och energiverkets förslag: Överensstämmcr med mitt ställningstagande.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser anser att verkens förslag till åtgärder är väl motiverade och genomförbara. Vissarcmissinstanser anser dock att ambitionsnivån borde vara högre. l något fall tar man avstånd från förslaget därför att energisektorn anses drabbas omotiverat hårt. .

Skälen för mitt ställningstagande: De miljöproblem som orsakas av kväveoxidutsli-ippen från energisektorn är i första hand regionala. inte lokala. De utsläppsbegränsningar som behövs böri första hand inriktas på de regionala effekterna. Det är därför möjligt att ange generella utsläpps- nivåer för olika typer av anläggningar utan alltför mycket hänsynstagande till lokala förhållanden. För detta talar även att det i många fall finns flera sätt att minska tltsläppen och att den tekniska utvecklingen på området är snabb. Jag anser därför inte att utsläppsvärdena bör differentieras med hänsyn till förbränningstcknik. bränsle m.m. Åtgärder kan även genomfö- ras på ett mer kostnadseffektivt sätt. om anläggningsägarna fritt kan välja mellan olika metoder att klara angivna utsläppsnivåer.

Utsläppsnivåer

Jag räknar med att följande utsläppsniväer skall kunna klaras och förordar att de tillämpas som riktlinjer för prövningen enligt ML av förbränningsan- läggningar. Värdena avser utsläpp av kväveoxider (NC)-..). beräknade som ekvivalent mängd kvävedioxid och överensstämmer med de av statens naturvårdsverk och energiverk föreslagna. Värdena för nyanläggningar har

• Sida 127
•  Original

redan börjat tillämpas i praktiken och i regeringens beslut om kraftvär- meverket i Värtan i Stockholm.

Kostnaderna för dessa skärpta utsläppskrav har av naturvårdsverket uppskattats till mindre än löre/kWh för mindre anläggningar resp. 1.5— 2öre/kWh för större anläggningar. Den totala årskostnaden för de kväveoxidbegränsande åtgärderna har beräknats till ca ISO milj. kr. i kommunerna.

Nyunläggningar [ hela lanc/M

—med ett årligt utsläpp av kväveoxideröverstigande30010n

— övriga med en tillförd effekt över IO MW

Befintliga anläggningar" med un-

Fr. o. m. den ljuli l987 (LOS—OJO g NOX/MJ' tillfört bräns- le

0. It)—0.20 g No./MJ tillfört bränsle

Fr. o. m. den [januari [995

(lantag uv (In/('iggningur [ 3. U. W. Y. Z. AC. BD län

— med ett årligt . utsläpp av kväveoxideröverstigande 600ton

0.05—0. lf) g NOx/MJ tillfört bränsle

— övriga med ett årligt utsläpp av OJO—0.20g NO./MJ tillfört bränsle kväveoxider överstigande lSOton men högst 600 ton

Tillämpning

Dessa angivna värden bör. när det finns endast en huvudman för ett ljärrvärmenät och denne begär det samt om den föreliggande prövnings- situationen så medger. tillämpas på de sammantagna utsläppen från samtliga anläggningar inom nätet. Motsvarande bör kunna gälla även för flera pannenheter inom en industri. Detta bör medföra en högre llexibili- tet och medverka till att sänka kostnaderna. Detta sätt att fastställa villkor har redan i några fall tillämpats av koncessionsnämnden för miljöskydd vid prövning enligt ML.

Enligt min uppfattning bör det vara möjligt att redan i dag tillämpa miljöskyddslagstiftningen på detta sätt för de anläggningar som samti- digt är föremål för prövning. om omständigheterna i det enskilda fallet gör det lämpligt. Några ändringar i ML eller MF bedömer jag inte erforderliga för detta. Också när det gäller utsläpp av svavelföreningar bör miljökraven kunna relateras till hela ljärrvärmenätet i stället för till enskilda anläggningar. Jag återkommer till svavelbestämmelserna sena- re.

l-"ör anläggningar med en kontinuerlig mätning och registrering av kväveoxidutsläppen bör dessa få räknas som årsmedelvärde (total ut— släppt mängd kväveoxider dividerad med total mängd tillfört bränsle

' g Nf),..-"MJ = gram kväveoxider räknade som kvävedioxid per mcgajoule tillfört bränsle.

• Sida 128
•  Original

under året). Även i övrigt anser jag att riktlinjerna bör tillämpas i enlighet med vad verken har föreslagit.

Eftersom värdena är knutna till miljöskyddslagsprövningen berörs endast förprövningspliktiga anläggningar. dvs. anläggningar med en till- förd effekt överstigande I()MW. För befintliga anläggningar bör de angivna värdena gälla anläggningar som släpper ut mer än l50ton kväveoxider per år. dvs. i huvudsak anläggningar med en tillförd effekt över 50 MW. Mer erfarenhet behöver vinnas vad gäller såväl tekniska möjligheter och kostnader för kväveoxidbegränsning som bieffekter i form av utsläpp av andra föroreningar. innan generella värden för be- fintliga. mindre anläggningar kan anges. Den utsläppsnivå som angivits för befintliga anläggningar med ett årligt utsläpp mellan 150 och 600 ton bör dock kunna vara vägledande vid prövningen enligt ML av sådana anläggningar.

De angivna värdena ligger i nivå med de krav som för närvarande tillämpas i Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz. De innebär att rökgasrening behövs för nya koleldade anläggningar med en tillförd effekt över ca 100 MW samt för stora befintliga anläggningar. För övriga anläggningar kan andra metoder utnyttjas för att begränsa utsläppen. t.ex. genom lämplig eldstadsutformning och andra förbränningsteknis- ka åtgärder. Den forskning och utveckling som pågår på detta område leder sannolikt till att utsläppsniväerna kan sänkas framöver. Sådana möjligheter bör tas tillvara i det enskilda fallet i samband med till- ståndsprövningen. .

Befintliga eldningsanläggningar har inte konstruerats för låga utsläpp av kväveoxider. Kvi'weoxidutsläppen har inte heller alltid tidigare tipp- märksammats vid optimeringen av driften. Det finns resultat som tyder på att kväveoxidutsläppen kan minskas om anläggningen körs på ett något annorlunda sätt än tidigare. Det är därför motiverat att utbilda driftpersonal i hur kväveoxider uppkommer och kan begränsas vid förbränning. Jag har erfarit att statens energiverk har tagit kontakt med lämpliga institutioner för att genomföra en sådan utbildning.

Forskning och utveckling

Det är angeläget att förstärka såväl den grundläggande som den tilläm— pade forskningen om hur kväveoxidutsläppen kan begränsas. Den grundläggande forskningen är långsiktig. Även den tillämpade forsk- ningen och utvecklingsinsatserna måste bedrivas under förhållandevis lång tid för att vara effektiva. Statens energiverk har bedömt att 45— 5(lmilj.kr. behövs för en period på fem år och att det mer kortsiktiga behovet för en period på två år uppgår till ca 20 milj. kr. Kostnaderna för de föreslagna insatserna för forskning och utveckling kan till stor del genomföras inom ramen för det befintliga energiforskningsprogrammet. ] min föredragning till den energipolitiska propositionen som jag har gjort tidigare denna dag harjag redovisar ett förslag till inrättande av en energiteknikfond. som inrymmer den nuvarande bränslemiljöfonden och programmet för utveckling och introduktion av ny energiteknik.

• Sida 129
•  Original

Stöd ur energiteknikfonden bör bl.a. kunna lämnas till teknik som innebär att miljöpåverkan av förbrännings- och förgasningsanläggningar kan minskas. '

Det är angeläget att prova och demonstrera olika typer av förbrän- ningstekniska åtgärder för att begränsa kväveoxidutsläppen. framför allt vid eldning med inhemska bränslen. Forskningsinsatserna bör därför kombineras med en satsning på pilot- och demonstrationsanläggningar. bl.a. låg-NOx-brännare för olika bränslen. Därvid bör effekter i form av utsläpp av andra föroreningar särskilt beaktas.

Vad gäller förbränningstekniska åtgärder bör bl.a. möjligheterna att begränsa kväveoxidutsläppen från rosteldade anläggningar kartläggas bättre. Kunskaperna om hur kväveoxidutsläppen från fluidiserade bäddar skall kunna minskas ytterligare bör också förbättras. Vad gäller pulvereldning behövs det i första hand forskning som avser förbränning av torv och träbränslen eftersom utländska erfarenheter i det närmaste saknas här.

En utveckling av låg-NOx-brännare för befintliga oljepannor och för naturgaseldade pannor behövs också. Flerstcgsförbränning bör prövas bl.a. med inhemska bränslen i kombination med kol och olja. Enkel och tillförlitlig mätutrustning för kväveoxider som kan skötas av anlägg- ningsägarna behöver också tas fram.

Vad gäller rening av rökgaser från kväveoxider behövs forskning och utveckling för att anpassa olika processer till svenska förhållanden. Det är enligt min uppfattning angeläget att fullfölja och utvidga den forsk- ning som redan bedrivs för att utveckla effektivare katalysatorer. Den icke-katalytiska rökgasreningstekniken bör undersökas bättre liksom processer som innebär att svavel- och kväveoxider avskiljs samtidigt.

Tekniken med selektiv katalytisk denitrifiering (SCR-teknik.) är kom- mersiellt tillgänglig. Ett antal anläggningar har byggts i Japan och För- bundsrepubliken Tyskland och llera kommer att byggas inom de när- maste åren. Jag räknar med att SCR-tekniken kommer att behöva intro- duceras i vissa större förbränningsanläggningar även i Sverige. Det kan därför vara en fördel att relativt snart demonstrera tekniken så att den är väl utprovad för svenska förhållanden innan den introduceras i ett flertal anläggningar.

Undersökningar av andra miljöeffekter vid kväveoxidbegränsning. bl.a. utsläpp av polyaromatiska kolväten och ammoniak samt bildning av dikvävcoxid. måste integreras med både den grundläggande och den tilllämpade forskningen.

Forskningen rörande kväveoxidutsläppens effekter i miljön har nära samband med forskningen rörande effekterna av flera andra luftförore- ningar. Jag redovisar mina ställningstaganden till forskningsinsatscr i dessa avseenden senare.

• Sida 130
•  Original

4.8. Ytterligare åtgärder mot svavelutsläppen

Mitt ställningstagande: De utsläppskrav som har föreslagits av na- turvårdsverket och energiverket bör införas genom regeländringar som kan beslutas av regeringen. Förslaget innebär att de krav som för närvarande gäller koleldning införs för alla bränslen. De motsva- rar användning av olja med en svavelhalt av 0.4 % för mindre omlän- ggningar och ca 02% för större. Kraven bör införas successivt med början är 1993 i de mest försurade områdena. I avvaktan på detta sänks den högsta tillåtna svavelhalten i tjock eldningsolja till 0.8 %. En miljöavgift på svavel i olja bör även utredas. Mitt förslag: Lagen (197611054) om svavelhaltigt bränsle ändras så att den tydligt omfattar samtliga svavelhaltiga bränslen.

Naturvårdsverkets och energiverkets förslag: Överensstämmer i huvud- sak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser instämmer i förslagets huvud- inriktning att utsläppskraven beträffande svavel bör sättas lika för alla bränslen. I andra avseenden, bl.a. beträffande utformningen av förslaget till ändring av förordningen om svavelhaltigt bränsle och dess tillämpning. efterlyses ytterligare underlag.

Skälen för mitt förslag: Arbetet med att minska svavelnedfallet i Sverige måste ges hög prioritet. Inriktningen bör vara att samtidigt satsa på fortsatt internationellt arbete och på att ytterligare begränsa de svenska utsläppen. Målet att minska de svenska svaveldioxidutsläppen med 65%- från år1980 till år 1995 bör följas upp med åtgärder för att begränsa de totala utsläppen ytterligare. '

Svaveldioxidutsläppen från förbränning kan sänkas såväl genom över- gång till mer Iägsvavliga bränslen som genom reningsåtgärder i anläggning- arna. Även energisparande kan bidra till att minska utsläppen. Den teknis- ka utvecklingen på området är snabb.

Inomjjärrvii'rmen kan svaveldioxidutsläppen minskas genom bl. a. ökad kalktillsats i rökgasavsvavlingen vid koleldade enheter och" genom kalkin— jektion i själva pannan. Dessa åtgärder kan kombineras med en övergång till mer lågsvavligt kol eller lågsvavlig olja. Det är också möjligt att öka utnyttjandet av flis och gas. Vid nyinvesteringar kan rökgasavsvavling installeras vid större enheter. Det är även tänkbart att installera rökgas- avsvavling vid några befintliga anläggningar.

Inom bostäder. service m.m. finns i dag ett stort antal centraler som levererar värme. framför allt till flerbostadshus och lokaler. Huvuddelen av dessa är oljeeldade. Förbrukningen av olja i sådana centraler väntas dock minska i framtiden. främst genom att fler fastigheter ansluts till fjärrvärme. I de kvarvarande centralerna kan svavelutsläppen minskas främst genom övergång till tung eller lätt olja med en svavelhalt väsentligt mindre än en procent.

Inom trädgårdsnäringen används kol i små pannor för att värma upp växthus. Utsläppen från dessa pannor kan minskas genom övergång till mer lågsvavliga kol eller annan uppi/ärmningsform. '

• Sida 131
•  Original

Inom industrin kan skärpta svavelkrav vid förbränning mötas genom övergång till mer lågsvavlig olja och mer lågsvavliga kol samt genom bl. a. kalkinjektion i koleldade pannor. Det kan också vara möjligt att gå över till gas eller flis. Inom många branscher är redan svavelutsläppen från förbrän- ning låga, bl.a. till följd av att flis och andra skogsbränslen används.

Med hänsyn till de många möjligheterna till åtgärder liksom till de skiftande bränslepriserna och den snabba tekniska utvecklingen bör enligt min uppfattning svavelkraven utformas så att de som berörs kan anpassa sig på ett flexibelt sätt. Åtgärder kan genomföras på ett mer kostnadseffek- tivt sätt om anläggningsägarna fritt kan välja mellan olika metoder att klara angivna utsläppsnivåer.

Skadeverkningarna av svavelutsläppen är desamma. oavsett vilket bränsle utsläppen kommer från. Kostnaden per ton minskat svavelutsläpp är även av liknande storlek vid oljeeldning som vid eldning med fasta bränslen. Om utsläppskraven sätts lika för alla bränslen, kommer föränd- ringari relationen mellan t. ex. kol och olja i bränsleanvändningen inte att leda till några större förändringar av svaveldioxidutsläppen. Utsläpps- kraven bör därför sättas lika för alla bränslen. .

Jag har mot denna bakgrund för avsikt att i enlighet med naturvärdsver- '

kets och energiverkets förslag föreslå regeringen att i annat sammanhang ändra förordningen (1976: 1055) om svavelhaltigt bränsle så att följande utsläppsgränser införs vid förbränning av bränslen:

Anläggningar med ett årligt 0.05g S/MJ" utsläpp av svavel överstigande (årsmedelvärde)

400 ton

Övriga anläggningar 0,10g S/MJl (årsmedelvärde)

Dessa skärpta utsläppsgränser motsvarar användningen av olja i mindre anläggningar med en svavelhalt av högst 0.4 %. För större anläggningar är motsvarande gräns ca 0,2 %. men för dessa är andra åtgärder än lågsvavlig olja mer aktuella för att minska utsläppen. '

Kraven bör gälla samtliga bränslen och införas successivt med början i storstadslänen och sydligaste Sverige från år 1993. Naturvårdsverket och energiverket har gjort ett förslag till förordning mcd länsvis indelning av tidpunkterna för ikraftträdande. Utformningen av förordningen bör över- vägas ytterligare mot bakgrund av bl.a. remissinstansernas synpunkter. med hänsyn bl. a. till distributionsmöjligheterna för olika oljekvaliteter och det tidigare nämnda utredningsuppdraget till naturvårdsverket om ytterli- gare minskningar av svavelutsläppen. Vidare bör möjligheterna att medge undantag från bestämmelserna i förordningen ses över med hänsyn till omständigheterna i enskilda fall. _

Som jag nyss har redovisat är den tekniska utvecklingen på området snabb. Särskilt för större anläggningar såsom bränslebaserade elproduk- tionsanläggningar bör finnas möjligheter att i'framtiden nå ännu lägre

' gram svavel per mcgajoule tillfört bränsle.

• Sida 132
•  Original

utsläpp. Därför bör så hårda miljökrav ställas att den tekniska utveckling- en drivs på så att den vid prövningstillfället bästa tillgängliga tekniken för rening måste utnyttjas. Detta innebär. om den tekniska utvecklingen håller vad vissa utrustningstillverkare nu utlovar. väsentligt hårdare krav än de jag nu har redovisat för större förbränningsanläggningar. Kraven för såda- na större anläggningar bör fastställas i varje enskilt fall vid tillståndspröv- ningen enligt ML.

Naturvårdsverket och energiverket har uppskattat att förslaget till skärpta svavelkrav innebär att i stort sett samma kostnader får läggas ned. räknat per ton svaveldioxid som in nehålles. vid oljeeldning som de nuva- rande utsläppskraven för koleldning medför. Förslaget beräknas av verken medföra ökade kostnader för industrin. f]ärrvärmeanläggningarna och bo- städerna med sammanlagt 300—400 milj. kr. per år.

Det har ibland ifrågasatts om torv omfattas av lagen tl976:1054) om svavelhaltigt bränsle. För att undanröja allt tviVel om att lagen gäller alla slags bränslen bör lagens l äförtydligas.

Jag bedömer att förutsättningar finns att redan nu minska svavelhalten i tjock eldningsolja till 0. %. Denna möjlighet bör utnyttjas för att så snart som möjligt påbörja utvecklingen mot lägre svavelutsläpp. Som jag nyss har redovisat i min föredragning om den energipolitiska propositionen kommerjag i annat sammanhang att föreslå regeringen att ändra svavelför- ordningen så att högsta tillåtna svavelhalt i sådan olja minskas till 0.8 % Detta bör genomföras så snart erforderliga notitikationsprocedurer i GATT och EF'l'A har avslutats. Möjligheterna att påskynda utvecklingen mot lägre svavelhalter i olja med hjälp av en miljöavgift på olja bör även övervägas. Frågan bör bli föremål för utredning inom den utredning om ekonomiska styrmedel som jag längre fram i min föredragning kommer att föreslå.

4.9. Åtgärder mot kolväteutsläppen

Mitt ställningstagande: I naturvårdsverkets uppdrag bör ingå att redovisa kolväteutsläppen från olika verksamheter, kolvätcnas lång— väga transport och bildning av fotokemiska oxidanter. halter i om- givningsluften samt bedöma åtgärdsmöjligheter och ekonomiska konsekvenser av olika åtgärder. Uppdraget bör utmynna i ett förslag till en svensk åtgärdsstrategi för kolväten. '

Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med mitt ställningstagande. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker naturvårdsver- kets förslag.

Skälen för mitt ställningstagande: Kolvz'iteutsläppen beräknas minska med 150000 ton. eller ungefär 30%. från år1985 till år 1995. Huvuddelen av minskningen kan åstadkommas genom de skärpta avgaskraven för personbilar. Utsläppen kommer att minska ytterligare till år 2010. alltefter- som personbilsparken förnyas med avgasrenadc fordon. Vidare kan

:.

• Sida 133
•  Original

kolväteutsläppen minskas genom åtgärder i samband med prövning och tillsyn enligt ML av olika industrianläggningar. bl.a. verkstadsindustri. kemisk och grafisk industri. Kolväteutsläppen beräknas därför halveras mellan år I985 och år 2010.

Kolväteutsläppen från verkstads- och trävaruindustri härrör främst från målning och lackering. Inom verkstadsindustrin används även stora mäng- der klorerade kolväten för avfettning. Utsläppen från dessa verksamheter kan minskas genom dels förändrad processteknik. t.ex. övergång till vat- tenbaserade färger och lacker. dels extern reningsteknik. t.ex. adsorption. katalytisk eller termisk förbränning.

Inom den kemiska industrin förekommer flyktiga kolväten i ett stort antal kemiska processer. t. ex. vid framställning av färgämnen. mjukgöra- re, plaster. gummi m.m. De största kolväteutsläppen inom den kemiska industrin härrör från rafiinaderierna.

Vid distribution av bensin från producent till konsument förloras kolvä- ten i alla hanteringsled genom bl. a. avdunstning. Åtgärder föratt minska förlusterna syftar till att dels minska avdunstningen genom t. ex. s. k. flytande tak på bensincisterner. och minskning av bensinens ångtr vek. dels ide olika överlöringsleden samla upp och återvinna avdunstad bensin. Jag har erfarit att medlemsföretagen i Svenska petroleum institutet planerar att utrusta vissa depåer med återvinningsanläggninar för bensinångor samt förse tankbilar och bensinstationernas bensincisterner med anordningar för återförande av bensinångor. Detta begränsar avdunstningen vid distributionskedjans olika omlastningar av bensinen fram till bensinstatio- nernas cisterner. Inom några år beräknas mer än 80% av bensinen kunna distribueras i slutna system. Dessa åtgärder kommer medföra en betydel- sefull minskning av utsläppen från bensinhanteringen. Naturvårdsverket utarbetar för närvarande allmänna råd beträffande hantering och distribu- tion av bensin.

Den övervägande andelen kolväteutsläpp från energiproduktion härrör från småskalig fastbränsleeldning. Nästan hälften av dessa kolväten påver- kar emellertid inte oxidantbiklningen. Utsläppen kan däremot orsaka bety- dande olägenheter i den närmaste omgivningen. Om lägemitterande pa- nnor med högverkningsgrad installeras vid utbyte av gamla. vedeldade villapannor kan betydande utsläppsminskningar nås. lnom regcringskans- liet bereds fö|t.-närvar.'|nde ett förslag från naturvårdsverket och planverket om tiIlämpningsföreskrifter enligt PBl. om miljökrav för småskalig fast- bränsleeldning.

Åtgärder mot kolvätesutsläppen inriktas i första hand mot att minska läckage lran olika processer samt vid lastning. lossning och lagring av flyktiga kolväten. Även rening och destruktion är betydelsefulla atgärder. Ett intensivt lo|sknings- och utvecklingsarbetep .p'|g.'|| inom industrin för att minska användningen och utsläppen av kolväten. Möjligheten att använda medel ur investeringsfonderna för miljöåtgärder kommer att bidra till att påskynda utvecklingen och införandet av olika reningsåtgärder. Jag bedö- mer dårför att förutsättningarna för kraftiga begränsningar av industrins kolväteutsläpp i framtiden kommer att förbättras avsevärt.

Med" hänsyn till effekterna av kolvätena på hälsa och miljö samt till

• Sida 134
•  Original

bildningen av fotokemiska oxidanter anser jag det angeläget att fortsätta arbetet med att begränsa kolväteutsläppen. ,

Det är svårt att kvantifiera vill-:a utsläppsminskningar som behövs i Europa för att man skall undvika s.k. ozonepisoder. dvs. perioder då luftpaket med höga ozonhalter från kontinenten kommer in över Sverige. Ett fortsatt internationellt forskningssamarbete beräknas inom några år ge underlag för de utsläppsmål som behövs för att undvika ozonepisoder.

Jag anser att naturvårdsverket inom ramen för det uppdrag om uppfölj- ning av handlingsprogrammct mot luftföroreningar och försurning, somjag strax återkommer till. bör sammanställa fakta om kolväteutsläppen. deras spridning och atmosfärkcmiska reaktioner. samla in och sammanställa data om halter och effekter på hälsan och miljön samt bedöma åtgärdsbe- hov och möjligheter samt ekonomiska konsekvenser m.m. av olika åtgär- der. De delar av uppdraget som är av produktinriktad karaktär bör utföras tillsammans med kemikalieinspektionen. Materialet bör utnyttjas för att utarbeta en åtgärdsstrategi mot kolt/äteutsläpp.

4.10. Kalkning av sjöar och vattendrag

Mitt ställningstagande: Kalkningen av sjöar. och vattendrag är ett uppehållande försvar som måste pågå under en lång tid. samtidigt som vi genomför utsläppsbegränsningar. Forsknings— och uppfölj- ningsinsatserna bör utökas i syfte att effektivisera kalkningen och förlänga ätgärdernas varaktighet.

Naturvårdsverket förslag: Överensstämmcr i huvudsak med min bedöm- ning.

Remissinstanserna: Flertalet reiraissinstanser tillstyrker naturvårdsver- kets förslag. Länsstyrelsen i Skaraborgs län påpekar att ambitionsnivån i det fortsatta kalkningsarbetet inte får medföra minskade ansträngningar att minska utsläppen av försurande ämnen.

Skälen för mitt ställningstagande: Kalkning av sjöar och vattendrag har nu pågått under elva år. Totalt har drygt 400 milj. kr. avsatts för verksam- heten. Drygt 4000 sjöar har kalkats.

Kalkningen av sjöar har generellt sett givit positiva resultat. Djurarter som har slagits ut av försurningen har kunnat återctableras. Kalken har spritts med båt, på is eller med helikopter. "[ de flesta kalkade sjöar måste kalkningen upprepas vart annat till vart fjärde år för att man varaktigt skall kunna upprätthålla sjöns pI-I-värde och buffringsförmåga. Naturvårdsver- ket uppskattar de försurade sjöarnas yta till drygt 3 800 kvadratkilometer. Hittills har ca 2900 kvadratkilometer eller 75 %- av den försurade sjöytan kalkats. Antalet nya kalkningsprojekt har fortsatt att öka och utgör för budgetåret l987/88 ca hälften av årets kalkningsprojekt. Insatserna har inriktats på att kalka ] första hand redan försurade vatten och att förhindra att ytterligare sjöar blir försurade.

Kalkningen av rinnande vatten har i allmänhet givit positiva effekter

• Sida 135
•  Original

men anses svårare att utföra. bl. a. på grund av de stora fluktuationerna i vattenflödena. Bäst resultat har uppnåtts vid kombinerad kalkning av uppströms liggande sjöar. av vattendragets utströmningsområde och direkt i vattendraget med kalkdoscr'are. Kalkning av utströmningsområden har visat sig lämpligt. eftersom det i viss män kan begränsa läckage av metaller till vattendraget.

Kalkfällning provas bl. a. vid tio kommunala reningsverk i Halland och kommer att införas vid flera reningsverk i Västernorrland. De tekniska problem som är förenade med kalkfällning har till stor del kunnat lösas. Naturvårdsverket bedömer att kostnaderna för kalkfällning är acceptabla. Effekterna i recipienten av kalkfällning har visat sig vara positiva. och försurningskänsliga djurgrupper har kunnat komma tillbaka. Jag har med tillfredsställelse erfarit att intresset inom kommunerna ökar för kalkfäll- ning i reningsverken.

I—(alkningsinsatserna har i många fall kombinerats med fiskevårdande åtgärder och annat biologiskt återställningsarbete. Åtgärderna har bl.a. medgivit äterinplantering av helt utslagna öring- och kräftbestånd.

Inom kalkningsverksamheten pågår även försök med att minska kvick- silverhalten i fisk. Projektet har pågått sedan budgetåret 1985/86 och skall slutredovisas under år 1989.

Trots nationella och internationella åtaganden om minskning av svavel- dioxidutsläppen kommer behovet av att kalka sjöar och vattendrag att bestå under en lång tid. Enligt naturvårdsverkets beräkningar kommer nedfallet av svavelföroreningar att minska med drygt 20% från år1985 fram till mitten av 1990-talet. Detta kommer medföra att situationen i ett antal mindre sjöar med små avrinningsområden kommer att förbättras utan kalkning. I våra större sjöar kommer dock inte pI—I-värdet och buffringsför- mågan att öka nämnvärt. beroende på de stora mängder av svavel- och kväveföreningar som har aekumulerats i mark och vatten genom de senas— te decenniernas nedfall. .

Kalkningsverksamheten bör på kort sikt bedrivas med samma inriktning som hittills. Åtgärder bör i första hand inriktas på att återställa vatten som skadats av försurningen samt förhindra att ller sjöar försuras. Kalkning i utströmningsområden och på marker i sjöars och vattendrags närhet bör succesivt utökas för att. i kombination med ytvattenkalkning, öka kalk- ningsinsatsernas effektivitet. Introduktionen av kalkfällning i reningsverk med försurade eller försurningshotade recipienter bör uppmuntras och påskyndas. Det är även väsentligt att behovet av kalkning av även andra ytvatten än de som företräds av fiske- och rekreationsintressen tillgodoses. För att kunna optimera kalkningsverksamheten och för att öka kunskaper- na om effekterna av bl. a. avbruten sjökalkning m.m.. bör medel ompriori- teras inom kalkningsanslaget till förmån för forskning och uppföljning.

Kalkningsåtgärderi ytvatten måste anpassas till såväl vattnets ursprung- liga och nuvarande fysikaliska och biologiska förhållandcn som väderleks- förhållandena. Kalkningsprojekten kan därför präglas av osäkerheter be- träffande följande års insatser. Jag anser därför att det är värdefullt att det för kalkningsprojekten även i fortsättningen finns möjlighet att reservera medel för upp till fem år i taget. Vissa projekt är av den karaktären att en"

• Sida 136
•  Original

kortare genomförandetid kan vara motiverad. Projektplanering och me- delstilldelning bör således kunna anpassas till varje projekts Speciella förutsättningar. Detta kommer även i fortsättningen att leda till stora reservationer på : anslaget "Åtgärder mot försurningen. bestående av projektbundna. men ej ännu utbetalade. medel. Jag bedömer dock förde- larna med nuvarande möjligheter att anpassa projektplaneringen efter de särskilda omständigheterna i varje enskilt fall så stora att jag förordar att kalkningsbidrag även fortsättningsvis skall kunna beviljas för flerårs- projekt.

Flerårsprojekten ställer större krav- på uppföljning och redovisning av genomförda kalkningar och dess effekter. Det är väsentligt att genomförda kalkningsinsatser. andra åtgärder och deras resultat redovisas varje år till naturvårdsverket. Verket får därmed bättre möjligheter att utvärdera ut- förda kalkningar och ett bättre underlag för att planera den framtida inriktningen av verksamheten. Jag har erfarit att naturvårdsverket inför kommande budgetår kommer att utfärda föreskrifter och ge ut allmänna råd för länsstyrelsernas bidragshantering och uppföljning av kalknings- verksamheten. Verket avser även att förenkla ansökningsförfarandet m.m. för omkalkningar av sjöar och vattendrag.

Jag bedömer att de förbättringar av bidragshantering. uppföljning och redovisning samt den inriktning som jag nu redovisat kommer att leda till en effektivisering av den fortsatta kalkningsverksamheten.

Jag återkommer senare till mina beräkningar av medel för statliga bidrag till kalkningsverksamheten (avsnitt 15).

4.11. Forskning. utveckling och information

Mitt ställningstagande: Forskningsinsatserna kring bl. a. skogsska- dor. mark- och grundvattenförsurning och effekter på fauna och flora bör fördjupas. Pågående.försöksverksamhet avseende åtgärder mot försurning i skog och mark bör följas upp. Kunskaperna om luftföroreningarnas effekter på byggnader. skulpturer och andra kul- turminnen samt arbetet med att skydda och bevara dessa från korro- sion och nedbrytning bör utökas. Det internationella samarbetet beträffande forskning och övervakning av miljöeffekter bör ökas. Den tekniska forskningen och utvecklingen beträffande bl.a. bättre miljöteknik för fordon. förbränningsanläggningar m. m. bör effekti- viseras. Informationsinsatserna' nationellt och internationellt bör ökas.

Naturvärdsverkets förslag: Överensstämmcr i huvudsak med mitt ställ- ningstagande.

Remissinstanserna: Flertalet instanser tillstyrker i stort naturvårdsver- kets förslag. Skälen för mitt ställningstagande: Den storskaliga spridningen och deposi- tionen av luftföroreningar över landet mäts regelbundet och fortlöpande

• Sida 137
•  Original

genom Progruninwiför övervakning av miljt'iki'alitet (PMK). Inom ramen för programmet mot luftföroreningar och försurning har PM Kzs övervak- ning av ozon och kväveföreningar förstärkts. Nätet av ozonstationer kan nu anses vara färdigbyggt. men det är väsentligt att kontinuerliga mätning- ar fortsätteri nuvarande omfattning. Under den kommande treårsperiodcn bör regelbundna mätningar göras även av andra oxidanter.

Mot bakgrund av vad jag framhållit nyss om kolvätenas roll i oxidant- bildningen torde det stå klart att utveckling och etablering av mätutrust- ning för sådana ämnen bör vara en angelägen satsning inom miljökvalitets- övervakningen under de kommande åren.

Många större tätortskommuner har påbörjat egen Iiiftki'a/ilerst'iveri'ak-

. ning för att följa luftföroreningssituationen i kommunen. Jag ser mycket positivt på dessa initiativ. eftersom övervakningen är av stor betydelse. dels som grund för information till allmänheten. vilket skapar en större medvetenhet om miljöfrågor. dels som grund för den kommunala plane- ringen. Naturvårdsverket och länsstyrelsen bör ta på sig en samordnande roll i detta sammanhang. Jag återkommer strax till denna fråga (avsnitt 10.3).

Luftföroreningarnas och försurningens qif'f'ektcr på annan växtlighet än skogen. liksom på djurlivet. har hittills tilldragit sig ett relativt litet intres- se. Under de senaste två åren har dock detta område prioriterats. Flera arter. främst lavar. håller på att utrotas helt. Skadornas omfattning. liksom orsakssambanden. måste klarläggas bättre. bl. a. för att man skall få under- lag för att vidta motåtgärder.

Då qutföroreningarna sannolikt under lång tid kommer att utgöra ett allvarligt hot mot bl.a. skogen och skogsmarken. är det väsentligt att skogens och skogsmarkens tillstånd följs fortlöpande. Övervakningsarbe- tct har inletts och bör inriktas på återkommande rikstäckande och regiona- la inventeringar samt etablering av permanenta provytor för kontinuerlig uppföljning av Skadornas utveckling. Sverige deltar i utformningen av ett europeiskt samarbetsprogram "International Cooperative Programme on the Assessment of Air Pollution Effects on Forests". Den svenska skogs- skadeövervakningen bör anpassas till de riktlinjer som har tagits fram inom programmet.

Klassificeringen av skogsskador i Sverige har hittills varit helt inriktad mot tall och gran. eftersom de första larmrapporterna berörde just dessa trädslag. Under de senaste åren har emellertid skogsskador på lövträd börjat uppmärksammas. inte minst i Förbundsrepubliken Tyskland. De svenska inventeringarna bör därför även omfatta skogsskador på lövträd.

Den hittills utförda övervakningen visar på ett ökande behov av att. som komplement till utsläppsbegränsande åtgärder. vidta åtgärder i miljön. Dessa åtgärder omfattar kalkning. gödsling. trädslagsval samt skötsel- och skogsbruksåtgärder. Syftet med dessa är dels att minska markförsurningen och dess bieffekter genom t. ex. kalkning och gödsling. som kompenserar den näringsbrist som försurningen orsakar, dels att genom t.ex. skogs- bruksåtgärder förbättra betingelserna för skogen i andra avseenden och därmed stärka skogens allmänna motståndskraft mot stress.

Försöktverksamheten med bl.a. kalkning och vitaIiseringsgödsling av

• Sida 138
•  Original

skog och mark pågår sedan år 1983. Verksamheten består av studier och fältförsök med olika skogsbruksåtgärder för att minska luftföroreningarnas inverkan på skogen. Syftet är att klarlägga behovet av åtgärder för såväl skogen som andra känsliga växt- och djurarter. liksom de olika åtgärdernas effekter på tillväxt. markkemiska reaktioner. avrinning och andra organis- mer. De resultat som nu kan redovisas antyder att kalkning av skogsmark långvarigt kan motverka markförsurningen. De svenska kalkningsförsöken har dock hittills inte motverkat uppkomsten av skogsskador. Utländska undersökningar har dock visat att så är fallet. lnblandning av björk bedöms kunna bidra till att fördröja markförsurningen. Försöken har ännu inte slutförts och kunskaperna om de olika åtgärdernas effekter är ännu otill- räckliga. Jag anser därför att det är väsentligt att försöken följs upp och i vissa fall vidgas inom naturvårdsverkets regi, för att en god kunskapsbas skall byggas upp. Jag är inte beredd att föreslå några statsbidrag till en utvidgad skogsmarkskalkning.

Luftföroreningarnas försurande inverkan innebär, som jag tidigare har anfört. ett hot mot grundvattnets kvalitet. De omfattande brunnsinvente- ringar som genomförts visar att det ytliga grundvattnet är särskilt utsatt. Ofta har det sura vattnet haft förhöjda tungmetallhaltcr på grund av urlak- ning från marken och utlösning från vattenledningar. Naturvårdsverket bedriver därför sedan år 1982 en försöksverksamhet avseende grundvat- ten. Försöksverksamheten är inriktad på inventerings- och kartläggnings- metodik för försurat grundvatten. dess inverkan på ledningar och markför- lagda konstruktioner samt utprovning av metoder för att åtgärda surt grundvatten i vattentäkter. Erfarenheter har även vunnits i samband med den bidragsverksamhet för åtgärder mot surt vatten i enskilda vattentäkter som verket administrerar under åren 1985 — 1988.

De resultat som hittills har kommit fram visar att-markkalkning inte ger önskat resultat mot surt och korrosivt vatten ens efter flera år. En nyligen påbörjad studie antyder att tillförsel av alkaliseringsmedel under de ytliga jordlagren i kombination med vattenbegjutning ger positiva resultat.

Verksamheten har även inriktats på att pröva olika alkaliseringsutrust- ningar för att minska dricksvattnets surhetsgrad; Med utgångspunkt i- försöksverksamheten avser naturvårdsverket att ta fram underlag för typ- godkännande av sådan utrustning.

Verksamheten bör i fortsättning-en inriktas på fortsatta försök samt kartläggning av grundvattensförsurningen och åtgärdsbehoven. När dessa försök och kartläggningsarbeten är avslutade. vilket beräknas ske år 199]. torde ett förbättrat underlag finnas för ställningstagande till fortsatta åtgär- der mot surt grundvatten. Jag avser därför inte nu ta ställning till frågan om framtida bidragsverksamhet för åtgärder mot surt grundvatten.

Det material som finns tillgängligt från markkalkningar m.m. visar att försurningen av jordbruksmark är omfattande. Jordbruksmarkens surhet påverkas inte bara av det sura nedfallet. utan skördeuttaget, gödslingen och naturliga processer spelar stor roll. Jordbruksmarken är inte sällan så försurad att riskför ett ökat kadmiumupplag i grödan föreligger. Ytterliga- re undersökningar behöver göras för att klarlägga om upptaget medför några hälsorisker. Jag har erfarit att chefen förjordbruksdepartementet har

• Sida 139
•  Original

för avsikt att ta upp denna fråga i sina kommande förslag om miljöfrågor i jordbruket.

Under de senaste tre åren har kunskaperna om luftföroreningarnas ef- fekter fördjupats avsevärt. Det internationella jbrskningssamarbetet spe- lar en viktig roll i detta sammanhang. Genom den omfattande forskning som initierats i Europa och Nordamerika under 1980-talet har orsakssam- banden mellan luftföroreningar och olika effekter i miljön — främst skogs- skador — kunnat klarläggas i sina huvuddrag. Det krävs en fortsatt satsning på forskning för att stärka det vetenskapliga underlaget för beslut om åtgärder. Bättre kunskaper om olika effekter behövs som utgångspunkt för åtgärdsstrategier både i Sverige och i det internationella förhandlingsarbe- tet.

Sverige har under de senaste 20 åren spelat en ledande roll i forskningen om luftföroreningar och försurning. Även om de svenska forskningsinsats- erna har varit små i förhållande till de stora insatser som görs i världen. har svenska forskare och deras resultat spelat en stor roll. Det är nödvändigt att satsa på fortsatt forskning om luftföroreningar och försurning i Sverige under de närmaste åren. .

Forskningen i Norden är även en viktig och nödvändig länk i det interna- tionella samarbetet. Föroreningshalterna är lägre här än i många andra europeiska områden. samtidigt som naturens känslighet är större på grund av en låg motståndskraft och ett extremt klimat. Vi måste pröva om resultat från. andra länder är tillämpbara under de förhållanden som råder i Norden.

De nordiska länderna bör även i fortsättningen spela en ledande roll i det internationella förhandlingsarbetet. Av stor betydelse därvidlag är samar- betet inom nordiska ministerrådet. För att de nordiska förslagen skall få genomslagskraft. behöver forskningen i Sverige och övriga Norden ha en god standard.

lnom Norden utbyts resultat och erfarenheter via samarbetsnämndcn för nordisk skogsforskning (SNS). Detta samarbete är mycket betydelse- fullt. då förhållandena länderna emellan i huvudsak är likartade.

EUREKA-samarbetet tillkom på franskt initiativ vid en ministerkonfe- rens i Paris ijuli 1985. Länderna inom EU REKA har enats om att inklude- ra miljöprojekt i EUREKA-samarbetet. Eurotrac (European Experiment on Transport and Transformation of Environmentally Relevant Trace Constituents in the 'l'roposphere over Europe) har accepterats som ett EUREKA-projekt. Ett omfattande planeringsarbete har ägt rum för att åstadkomma ett gemensamt ramprogram för forskningsarbetet och för att definiera olika delprojekt. Ett vetenskapligt sekretariat har upprättats i Förbundsrepubliken Tyskland. Vidare finns en vetenskaplig kommitté med ledande atmosfärsforskare i Europa samt en styrelse som tar ställning till olika projektförslag.

Teknisk forskning och utveckling

Styrelsen för teknisk utveckling lämnar stöd till forskning och utveckling av olika typer av teknik för att begränsa utsläppen av föroreningar från

• Sida 140
•  Original

olika industriprocesser. Naturvårdsverket kan ge stöd från bränslemiljö- fonden till provning och demonstration av ny teknik.

Statens energiverk lämnar stöd till forskning. utveckling och provning av olika typer av teknik för att begränsa utsläppen av föroreningar vid förbränning. Stöd kan också lämna.—. av Stiftelsen för värmeteknisk forsk- ning.

Jag har redan behandlat de forsknings- och utvecklingsinsatser som görs beträffande tekniker för att begränsa utsläppen av kväveoxider från trafik och förbränningsanläggningar.

Information

En aktiv upplysningsverksamhet och opinionsbildning är ett viktigt instru- ment i arbetet mot luftföroreningar och försurning. Informationen bör syfta till att motivera enskilda människor och företag att vidta åtgärder samt lägga grunden för politiska beslut om åtgärder på nationsnivå.

Det nationella informationsarbetet samordnas genom referensgruppen för försurningsinformation. Gruppen är ett exempel på ett väl fungerande samarbete mellan ett fyrtiotal ideella organisationer och naturvårdsverket. Informationen kommer den närmaste tiden att inriktas på kvävets och de fotokemiska oxidanternas skadeverkningar. Biltrafiken kommer. såsom betydelsefull källa för både kolväten och kväveoxider. att stå i centrum för informationen.

Internationellt bedriver miljöorganisationernas försurningssekretariat i Göteborg betydelsefull upplysningsverksamhet med medel från naturvår- dsverkets informationsanslag.

Det nuvarande luftförorenings- och försurningsläget gör att internatio- nella insatser bör riktas i första hand till de länder vars utsläpp har störst betydelse för nedfallet i Sverige. Storbritannien har påbörjat arbetet med utsläppsreduktioner. Hittills föreslagna åtgärder mäste bedömas som otill- räckliga. Opinionstrycket och attityderna där håller på att förändras. Jag bedömer att informationsinsatser i detta skede kan bli värdefulla. ] min inledning (avsnitt 2) betonade jag vikten av att olika organisationer och företag deltar i denna process. Öststaternas utsläpp av luftföroreningar har också en stor betydelse för nedfallet. främst i södra Sverige. Dessa länder är därför en viktig målgrupp för informationsinsatser. Förbundsrepubliken Tyskland bearbetar för närvarande flera öststatsländer med information. De svenska insatserna bör främst inriktas mot Polen. Samarbete och informationsutbyte sker även med 'ljeekoslovakien. Tyska Demokratiska Republiken och Sovjetunionen.

lnformationsarbetet omfattar distribution av broschyrer. faktaböcker. tidskrifter och annat informationsmaterial. Att bjuda injournalister. miljö- oeh sportfiskeorganisationer. forskare. politiker och beslutsfattare till Skandinavien är likaså ett effektivt sätt att fokusera uppmärksamheten på försurningen.

lnformationsinsatser är viktiga och spelar en betydande roll för utveck- lingen inom Sverige och är ännu viktigare i det internationella perspekti- vet. Jag anser därför att detta arbete bör intensifieras och tilldelas ytterli- gare resurser.

• Sida 141
•  Original

4.12. Uppföljning

Mitt ställningstagande: Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att sam- ordna och följa upp arbetet med handlingsprogrammet mot luftför- oreningar och försurning. En utvärdering bör ske mot de mål som satts för minskningen av utsläppen till år 1995. Verket böri samråd med berörda intressenter studera vilka tekniska åtgärder som skulle fordras för att minska svavelutsläppen med 70—80 % samt halvera kväveoxidutsläppen till sekelskiftetjämfört med 1980 års nivå. Eko- nomiska och andra konsekvenser för industrin. staten. kommunerna och samhället i övrigt bör analyseras.

Skälen för mitt ställningstagande: Det är av största vikt att arbetet med handlingsprogrammet mot luftföroreningar och försurning genomförs så effektivt som möjligt. Naturvårdsverket har i rapporten Aktionsplan ”87 följt upp det program mot luftföroreningar och försurning som regeringen lade fram år 1985. Det är enligt min mening lämpligt att göra en ny uppföljning av handlingsprogrammet om två år. Jag avser därför föreslå regeringen att naturvårdsverket ges i uppdrag att göra en sådan uppfölj- ning.

De åtgärder somjag nyss har redogjort för berör både industrin. kommu- nerna, staten. jord- och skogsbruket samt samhället i övrigt. Naturvårds- verket bör vid planering och genomförande av uppdraget samråda med berörda intressenter.

Som jag nyss redovisat bedrivas såväl i Sverige som i det internationella samarbetet ett arbete med att utarbeta s.k. belastningsgränser. Det är angeläget att detta arbete bedrivs på ett sådant sätt att dessa gränser kan utnyttjas som underlag för framtida ställningstaganden både i Sverige och internationellt. l-"örhandlingar om sådana gränser avses inledas inom luft- föroreningskonventionen om ett par år. Mot denna bakgrund bör fortsatta nationella åtgärder mot luftföroreningarövervägas. Hänsyn bör härvid tas till bl. a. resultatet av det pågående internationella arbetet.

Innan ställning tas till ytterligare skärpta nationella målsättningar hör kostnader och andra effekter av sådana åtgärder studeras. Vilka tekniska åtgärder som skulle fordras för att minska svavelutsläppen med 70—80 % samt halvera kväveoxidutsläppen till sekelskiftet jämfört med 1980 års nivå bör utredas. En svensk åtgärdsstrategi för kolväteutsläppen bör också tas fram. Naturvårdsverket bör analysera ekonomiska och andra konse- kvenser för industrin. staten. kommunerna och samhället i övrigt av såda- na åtgärderi nära samråd med berörda offentliga och privata intressenter.

Även naturvårdsverkets och länsstyrelsernas verksamhet med kalkning och andra åtgärder i miljön samt forskning och utveckling m.m. inom ramen för anslaget Åtgärder mot försurningen behöver följas upp vad gäller effektivitet och resursanvändning. Effekter och kostnader för nä— ringsliv. kommuner etc bör följas upp i samarbete med statens indust- riverk. l uppdraget bör vidare ingå att följa och redovisa utvecklingen och de senaste kunskaperna beträffande utsläpp. spridning och nedfall av även andra luftföroreningar samt hälso- och miljöeffekterna av dessa.

• Sida 142
•  Original

l uppdraget bör även ingå de olika utredningar m. m. jag nyss redovisat Prop. 1987/88:85 beträffande bl. a.: — ändrad förordning (' 1976: 1055) om svavelhaltigt bränsle — komplettering av avgaskraven för lastbilar och bussar med skärpta partikelkrav — kvalitetskrav för dieselbränsle — kompletterande avgaskrav för tätortsfordon — ytterligare utsläppsminskningar för personbilar — utsläppsminskningar för traktorer och arbetsmaskiner m. m.

• Sida 143
•  Original

5. Havsföroreningar

Mina ställningstaganden i korthet:

. Föroreningssituationen i Östersjön. Kattegatt och Skagerrak är så allvarlig att utsläppen snarast bör begränsas. Detta gäller i första hand stabila organiska ämnen, som kan spridas över stora områ- den. och närsalter som orsakar allvariga övergödningsproblem. Arbetet med att åstadkomma förändringar måste bedrivas såväl nationellt som internationellt.

. Tillförseln av stabila organiska ämnen till miljön måste så snart som möjligt upphöra. Utsläppen av organiskt bundet klor bör från sulfatfabriker minskas till 1,5 kg per ton klorblekt massa. Åtgär- der bör ha påbörjats vid samtliga massafabriker före utgången av år 1992. Utsläppen från den kemiska industrin bör kartläggas och begränsas inom de närmaste åren. I . Utsläppen av kväve bör minskas till hälften före sekelskiftet i områden som är särskilt påverkade. Utsläppen av fosfor bör ock- så minskas väsentligt i sådana områden. Strängare regler om djurhållning och hantering av stallgödsel bör införas. Kvävere- duktionen bör ökas vid de kommunala reningsverken. I ett första steg bör en 50-procentig kvävereduktion införas före år 1992 vid reningsverk vid särskilt påverkade kustområden. . Utsläppen av metaller. i första hand kvicksilver och kadmium. bör minska till hälften under perioden 1985 till 1995. . Fortsatt forskning och utveckling samt utredningar krävs för att fastställa väldefinierade mål för utsläpp till havsmiljön och sådana åtgärder behöver därför stimuleras. . Den redovisade planen skall revideras inom tre år.

5.1. Föroreningssituationen

Föroreningar tillförs haven runt Sverige från både Sverige Och andra länder. dels som punktutsläpp och diffus avrinning, dels genom långväga transporter via atmosfären och med havsströmmarna.

En betydande lokal påverkan är vanlig i anslutning till större industrier. industrikomplex eller kraftverk. Områdena utanför framför allt storstäder-' na är påverkade av tidigare och pågående-utsläpp av sanitärt avloppsvatten via de kommunala reningsverken. Vissa kustområden är påverkade av föroreningar från storajordbruksområden.

Bohuskusten tillförs föroreningar från petrokemisk industri samt från skogsindustri och annan industri i södra Norge. Genom transport med havsströmmarna tillförs också föroreningar från andra länder. t. ex. Stor- britannien och Förbundsrepubliken Tyskland.

Kattegatt har under senare år blivit så näringsrikt att vissa bottnar tidvis drabbats av syrebrist. Situationen är särskilt allvarlig i Laholmsbukten och

• Sida 144
•  Original

Skälderviken. Havsområdet tar emot avsevärda föroreningsmängder från jordbruk. kommuner och industri. både från Sverige och Danmark.

Öresund är relativt kraftigt förorenat av både industriella och kommuna- la utsläpp samt av närsalttillförsel frånjordbruket. Genom Öresund sker en stor transport av närsalter från Östersjön upp längs den svenska västkus- ten.

Situationen i Hanöbukten är likartad den i Laholmsbukten. Smålands och Östergötlands kust torde vara den minst förorenings- påverkade kuststräckan i landet.

Delar av Södermanlands och Upplands kuster. främst utanför Stock- holm. är belastad av tidigare föroreningsutsläpp. i första hand kommunala.

Gruvdrift och annan verksamhet längs Dalälven har givit upphov till hög urlakning av metaller. Zink- och kadmiumhalterna i Dalälvens mynning är högre än i någon annan svensk älvmynning.

Bottniska vikens kust är starkt belastad främst av sko'gsindustrins ut- släpp av bl.a. klorerade organiska ämnen och av några få. men stora. punktutsläpp av metaller.

De viktigaste föroreningarna bedöms för närvarande vara stabila orga- niska ämncn och närsalter. men också metaller och olja är av stor betydel- se.

Efter hand som akuta miljöstörningar av typen fiskdöd eller dålig lukt har kunnat åtgärdas. har betydelsen av den långsamma smygande giftver- kan av stabila organiska ämnen, tillverkade av människan. blivit allt mer uppenbar. Sådana organiska ämnen. som endast långsamt bryts ned i miljön. kan spridas över stora områden och påverka miljön under lång tid. Härigenom blir även relativt begränsade utsläpp av stabila organiska ämnen ett allvarligt hot. sett i ett storskaligt och långsiktigt perspektiv.

Många exempel finns redan på ämnen som man från början har ansett vara ofarliga. men som efter ett antal år visat sig ge svåra negativa miljö- verkningar. Som exempel kan nämnas PCB och DDT.

Tillgången på närsalter (kväve ocn fosfor) avgör normalt havsområdets produktion av biologiskt material. Utsläpp av närsalter från jordbruk. tätorter och industrier leder till förhöjda halter av dessa ämnen i kustområ- den nära utsläppen. och på sikt i vattenområdet som helhet. Den ökade tillgången leder primärt till en förhöjd produktion av alger. Den ökade produktionen kan leda till att syrebrist uppstår och att djurlivet slås ut i vissa områden.

Dagens övergödningssymptom är resultatet av att tillförseln av närings- ämnen har ökat stadigt under flera decennier. Vissa kustområden har drabbats av miljöproblem på grund av den ökade tillgången på närsalter. Övergödningen av vattnen utanför Stockholm och i Laholmsbukten är välkända svenska exempel. Waddensee utanför Nederländerna och Katte- gatt har uppmärksammats internationellt. Situationen är mer svårbedömd når det gäller de öppna havsområdena. Klart är dock att halterna av fosfor och kväve har ökat även här. Att syreförhållandena i Östersjöns djupvat- ten under flera årtionden successivt har försämrats. är en varningssignal.

Metaller är grundämnen. De bryts. inte ned av naturliga processer utan kommer att finnas i havsmiljön under lång tid sedan de väl förts dit.

• Sida 145
•  Original

Den historiska utvecklingen av metallbelastningen har i första hand dokumenterats via sedimenten. Mätningari Östersjöns djupområden visar på tio gånger högre halter av kadmium och kvicksilver i sediment som har bildats under de senaste decennierna. jämfört med början av 1900—talet.

Effekter av akuta (genom haverier och liknande) utsläpp av olja till den marina miljön är väl undersökta och kunskaperna är relativt goda. åtmins- tone beträffande marin miljö med höga salthalter. 1 första hand är det strandorganismer och sjöfågel som påverkas.

Totalt sett utgör dock de kroniska utsläppen som ständigt pågår från båttrafik. oljehamnar och utsläppskällor på land troligen över 90% av den totala belastningen av olja eller organiska ämnen som härstammar från olja. Kunskapen om eventuella effekter av kroniska utsläpp är mycket begränsad. Speciellt gäller detta för Östersjön med sitt förhållandevis kalla klimat.

5.2. Internationellt arbete

Sverige delar hav med många andra länder. vilkas utsläpp påverkar havets miljökvalitet. Sveriges utsläpp av kväve och fosfor utgör högst 10 resp. 10— 15%.- av den samlade belastningen på Östersjön. Åtgärderi Sverige har däremot stor betydelse för de kustnära områdena. För att lösa problemen i centrala Östersjön måste emellertid andra länder också vidta åtgärder. Sverige deltar därför aktivt i många olika fora för internationellt miljö- skyddssamarbete.

Helsingforskonventionen omfattar det s.k. Östersjöområdet. som inklu- derar Bottniska viken. Öresund. Bälten och Västerhavet upp till en linje från Skagen till Göteborg. Konventionen. som etablerades år 1974 och formellt trädde i kraft år 1980. behandlar främst föroreningar från landba- serade källor. långväga lufttransport samt sjöfarts- och bekämpningsfrå- gor. Dumpning är förbjuden inom konventionsområdet.

Inom Helsingforskonventionens ram har ett flertal sammanställningar gjorts av förhållandena i Östersjön. En första beskrivning av miljöförhål- landena publicerades år 1981. och en första sammanställning av uppgifter om utsläpp för alla Östersjöstaterna publicerades år 1986. Med utgångs- punkt i gjorda kunskapssammanställningar har en prioritering av problem- områden gjorts. Ett arbete med förstärkning av tidigare antagna rekom-- mendationer om minskning av utsläppen och med nya rekommendationer har påbörjats och planeras för samtliga prioriterade områden.

Inom Helsingforskommissionens ram hölls ett möte på ministernivå i februari i år. På ministermötet kom man bl. a. överens om begränsningar av utsläppen från landbaserade källor. samordning av fortsatt mät- och utvärderingsverksamhet och förbättrat samarbete om bekämpning av havsförororeningar. Överenskommelsen innebär att utsläppen skall mins- kas med ca 50 % för vissa Viktiga ämnesgrupper före 1995. Dessutom skall länderna inom ett år redovisa nationella planer för att minska utsläppen i . enlighet med deklarationen. Pariskonventionen kom till stånd år 1974 och trädde i kraft år 1978. Den

• Sida 146
•  Original

omfattar Nordsjön och Nordostatlanten och avser utsläpp från landbasera- de källor. Oslokonventioncn. som etablerades år 1971 och omfattar samma geografiska område. behandlar frågor om dumpning och förbränning till havs.

Inom Pariskonventionens ram har man arbetat med listor över priorite- rade ämnen. Listan över särskilt farliga substanser omfattar bl.a. kad- mium. kvicksilver. vissa stabila och miljöfarliga organiska ämnen samt stabila oljor och föreningar av petroleumursprung. För dessa ämnen har utarbetats rekommendationer om utsläppsbegränsningar. Dessutom finns en skyldighet att rapportera utsläpp av dessa ämnen. Information om utsläpp m.m. ställs samman och publiceras årligen.

Oslokonventionen omfattar förbud mot havsförorening genom dump- ning av vissa särskilt angivna miljöfarliga ämnen. t. ex. klorerade organis- ka ämnen. cancerframkallande ämnen. kadmium och kvicksilver. För dumpning av andra ämnen samt förbränning av miljöfarligt avfall till havs krävs tillstånd av nationell myndighet i varje särskilt fall. Omfattningen av dumpning och förbränning i de anslutna länderna redovisas årligen.

De länder som gränsar till Nordsjön deltog i en särskild Nordsjökonfe- rens på ministernivå i London i november förra året. Då träffades en överenskommelse som bl.a. innebär att utsläppen av vissa giftiga och svårnedbrytbara ämnen skall begränsas med 50% mellan år 1985 och år 1995. Utsläppen av närsalter skall minskas i samma omfattning i områden där närsalterna har orsakat eller kan orsaka miljöproblem. Utsläppen till luft skall kartläggas och där så är möjligt begränsas. Från och med år 1989 får avfall inte dumpas i Nordsjön utom i undantagsfall. Förbränning av avfall till havs skall gradvis minska för att helt upphöra före utgången av år 1994. Förbud kommer också att införas för utsläpp av fast avfall som uppkommit vid drift av fartyg och oljeplattformar. Från svensk sida före- kommer i dag varken dumpning eller förbränning till havs.

En nordisk miljöskyddskonvention undertecknades år 1974 av Dan- mark. Finland. Norge och Sverige. Konventionen har tillkommit efter initiativ från Nordiska Rådet och syftar till att i nationell lagstiftning likställa grannländernas miljöskyddsintresscn med det egna landets. På Nordiska Rådets initiativ pågår ett arbete med en gemensam nordisk handlingsplan mot havsföroreningar. Skagerrak är ett särskilt utsatt områ- de. där den samlade överblicken är bristfällig. Delvis sammanhänger detta med att llera länder är berörda. Sverige har för avsikt att inom ramen för Nordiska Rådets arbete och i överenstämmelse med övriga överenskom- melser avseende Nordsjön ta upp frågan om en särskild samordning mellan Danmark. Sverige och Norge avseende dokumentation av miljöförhållan- dena oeh föroreningsbelastningen i Skagerrak.

Bilaterala samarbetsavtal finns dessutom med de flesta av våra grann- länder. Jag vill här särskilt nämna de samarbetsavtal som linns mellan Sverige och våra nordiska grannländer.

Regeringarna i Sverige och Danmark undertecknade år 1974 en överens- kommelse om att verka för att särskilda åtgärder vidtas för att skydda Öiesund mot föroreningar och annan påverkan. Öresundskommissionen upprättades för att samordna arbetet i denna fråga. Ett förslag till en

• Sida 147
•  Original

gemensam plan för begränsning av föroreningarna i Kattegatt har utarbe- tats av det svenska naturvårdsverket och den danska miljöstyrelsen på uppdrag av mig och den danske miljöministern. Förslaget. som redovisa- des ijuni år 1987. bygger på naturvårdsverkets förslag till aktionsplan och den danska regeringens handlingsplan för havsmiljön. I förslaget konstate- ras att de nationella planer som har utarbetats visar en betydande samsyn när det gäller ambitionsnivå och målsättningar för arbetet med att skydda Kattegatt. Jag instämmer i utredningens förslag att åtgärderna bör utvärde- ras senast efter fyra år och att respektive land under mellantiden genom intensifierad övervakning och uppföljning säkerställer att ett väsentligt förbättrat beslutsunderlag finns tillgängligt vid tidpunkten för denna utvär- dering.

Sverige och Norge bildade år 1980 en gränskommitte för området 051- foId—Bohuslän. Gränskommittén syftar till ett regionalpolitiskt samarbete och innehåller bl.a. ett samarbete om undersökningar avseende gränsvatt- nets kvalitet och faktasammanställning för diskussion om initiativ till åt- gärder. Den norska regeringens åtgärdsplan avseende de områden som gränsar till gemensamma vattenområden har tillkommit efter överläggning- ar mcllan Sverige och Norge.

Myndigheter i Sverige och Finland undertecknade år 1972 ett samarbets- avtal angående samordning och initiering av forsknings- och utredningsar- bete om föroreningsförhållandena i Bottniska viken. Avtalet avser även åtgärder för att minska vattenföroreningarna. En kommitté. Kommittén för Bottniska viken. har inrättats för ändamålet.

Sverige deltar aktivt i samarbetet inom den internationella sjöfartsorga- nisationen. International Maritime Organization. IMO. IMO-konventio- nerna reglerar utsläpp av olja från fartyg.

En annan internationell överenskommelse om åtgärder mot vattenföro- rening från fartyg är MARPOI- 73/78. Överenskommelsen är global till sin karaktär och innehåller långtgående begränsningar av utsläpp av olja och andra skadliga ämnen från fartyg. Inom Östersjöområdet. som i MARPOL 73/78 har ställning som specialområde. är utsläpp från fartyg av till exem- pel olje- och kemikalierester i princip förbjudna.

Samordnade mät- och övervakningsprogram för havsområdena finns främst inom Paris-. Oslo- och Helsingforskonventionerna.

Helsingforskommissionen har ett koordinerat program sedan år 1979. Sverige har tillsammans med Finland ett särskilt ansvar för mätningar i Bottniska viken. Sverige deltar i programmet genom naturvårdsverkets mätprogram för miljökvalitet. PMK. som är en viktig länk i det internatio- nella programmet.

Även inom Pariskommissionen och Oslokommissionen har deltagande länder gjort åtaganden om undersökningsprogram. Programmen omfattar mätningar av kvicksilver. kadmium och PCB. Förslag finns om att utvidga mätningarna till större områden och fler ämnesgrupper.

• Sida 148
•  Original

5.3. Huvudpunkterna i en aktionsplan mot havsföroreningar

Mitt ställningstagande: Föroreningssituationen i haven är allvarlig och tillräckligt väl dokumenterad för att motivera snabba och långt— gående åtgärder för att minska utsläppen. I vissa fall kan åtgärder initieras omgående. men i andra fall krävs en teknisk utveckling för att de skall kunna genomföras. En aktionsplan bör gälla för en treårsperiod. Arbetet bör under denna period inriktas på . begränsning av utsläpp av de mest miljöfarliga ämnena. . uppföljning av åtgärdernas effekt. . fortsatt forskning om marin miljö. .fortsatt aktivt arbete i internationella organ för att minska förore- ningari våra angränsande hav. ,

Arbetet bör utvärderas efter två år. Resultatet bör ligga till grund för en ny åtgärdsplan mot havsft'iroreningar.

Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt ställ- ningstagande. Se bilaga 5. | .

Remissinstanserna delar i allmänhet aktionsplanens grundläggande upp- fattning att de havsområden som omger Sverige är utsatta för ett allvarligt miljöhot och att långtgående föroreningsbegränsande åtgärder måste vid- tas både nationellt och internationellt. Ätskilliga remissinstanser under- stryker att nuvarande kunskaper är begränsade i viktiga avseenden och att forskningen på olika områden måste förbättras. Även behovet av en ökad mätverksamhet framhålls.

Aktionsplanens allmänna ställningstaganden och förslagen till åtgärder accepteras i sina huvudlinjer av flertalet remissinstanser. Några remissin- stanser anger att alltför långa tidsramar föreslås. framför allt vad avser begränsning av utsläpp av stabila organiska ämnen och av närsalter.

Svenska kommunförbundet anser att planen innehåller konkreta och långtgående åtgärder mot utsläpp av närsalter frånjordbruk och kommuna- Ia reningsverk. men att åtgärderna mot spridning av kemiska ämnen och utsläpp av stabila organiska föreningar från industrier är alltför långsiktiga . och opreciserade. Bl.a. anser Kommunförbundet att skogsindustrin får anmärkningsvärt lång tid på sig att vidta åtgärder. Lantbrukarnas Riksför- bund anser att aktionsplanens mål är angeläget. men ifrågasätter den prioritering som gjorts och anser att alltför ringa vikt lagts vid de utsläpp som sker från industrin. bilismen och tätorterna. Riksförbundet avvisar den del av planen som behandlar föreskrifter förjordbruket och presente- rar ett alternativt förslag. Sveriges industriförbund bedömer förslaget i huvudsak vara väl utformat när det gäller inriktningen. Industriförbundet anser att prioriteringarna vad avser insatser mot olika föroreningstyper är väl avvägda. Vad avser skogsindustrin hänvisar Industriförbundet till Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen. som i sitt yttrande uttalar att skogsindustrins mål är att minska utsläppen till ekologiskt godtagbara nivåer. att utsläppen av klorerat organiskt material redan har halverats och att ytterligare åtgärder måste vara Väl underbyggda vad gäller miljöeffekt.

• Sida 149
•  Original

produktkvalitet och kostnader. De flesta länsstyrelser ställer sig bakom förslagen i aktionsplanen. En del länsstyrelser menar att tidsramarna för åtgärder mot skogsindustrin är alltför vida och efterlyser mer konkreta åtgärdsförslag för den kemiska industrin. Flera länsstyrelser påpekar att ekonomiska stimulanser kan vara nödvändiga för åtgärder inom jordbru- ket. Vidare framhålls att genomförandet av planen kommer att kräva resurser, framför allt i form av tillsyn vid länsstyrelserna.

Skälen för mitt ställningstagande: De slutsatser och bedömningar som presenteras i naturvårdsverkets förslag bygger på befintligt kunskapsun- derlag. Trots att detta är mycket omfattande. finns ändå osäkerheter inom vissa områden. Planen får därför ses som ett första steg mot ett samlat program för att förbättra miljösituationen i havet. Åtgärder bör i första hand inriktas mot de i planen angivna. prioriterade ämnesgrupperna. Na- turvårdsverket anger för varje ämnesgrupp en målsättning om den önsk- värda begränsningen av utsläppen. Jag delar naturvårdsverkets bedömning avseende prioritering av åtgärder samt behovet av långtgående åtgärder. I vissa fall är det emellertid oklart vilken minskning föreslagna åtgärder kan resultera i. och i andra fall är det inte klart vilken minskning som faktiskt behövs för att uppnå önskad effekt i havsmiljön. Utöver de åtgärderjag nu föreslår kan ytterligare minskningar komma att behövas.

Jag anser därför att naturvårdsverket bör fortsätta arbetet med att ytter- ligare utvärdera befintligt material och att förbättra underlaget genom fortsatt forsknings- och undersökningsverksamhet. Arbetet bör syfta till att man efter två år har ett underlag till en reviderad åtgärdsplan. Denna bör om möjligt innehålla mätbara mål för utsläpp och miljökvalitet. Beho- vet av ytterligare kunskap får emellertid inte förhindra att möjliga åtgärder redan nu genomförs. Jag anser därför mot bakgrund av kända miljöförhål- landen i haven. att vissa åtgärder inom prioriterade områden bör genomfö- ras så snart som möjligt. _

Sverige bör fortsätta att aktivt arbeta för överenskommelser i internatio- nella organ och bilaterala samarbetsavtal i syfte att få till stånd begräns- ningar av utsläppen från andra länder.

5.4. Stabila organiska ämnen

Flertalet av de allvarliga miljögiftsproblem som vi hittills har upplevt har sin grund i utsläpp av stabila organiska ämnen som tillverkats av männi- skan. Exempelvis innehåller torsklever från bl. a. vattnen utanför ostkus- ten så höga halter av organiska miljögifter att livsmedelsverket har medde- lat saluförbud.

Noggranna analyser visar på förekomst av toxafen och andra stabila bekämpningsmedel i fåglar och marina organismer. trots att medlen aldrig har använts i Sverige. Det beror troligen på långväga lufttransport av medlen.

De senaste årens mätresultat från programmet för övervakning av miljökvalitet (PMK) visar att halterna av DDT (DDE) och PCB i vissa av

, 149

• Sida 150
•  Original

Östersjöns organismer. efter många års nedgång. åter har börjat stiga. Detta tyder på att det fortfarande tiilförs PCB och DDT till Östersjön. men källorna är okända.

Östersjöns sälstam är utrotningshotad. på grund av bl.a. svårigheter med fortplantningen. men vi känner inte med säkerhet hela orsakskedjan. Prover från säl innehåller ett flertal klorerade organiska ämnen. t. ex. PCB och dioxiner.

De blekningsproeesser som i dag används inom massaindustrin medför utsläpp av organiska klorföreninga'r. Skogsindustrin i framför allt Sverige och Finland. men även Norge. tillför havsmiljön klorerat organiskt materi- al. Dessa utsläpp kan befaras ha storskaliga effekter. dvs. de kan påverka ' betydande delar av våra havsområden. Vilka kemiska ämnen som ingår i de skogsindustriella utsläppen är känt endast i ringa utsträckning. De potentiella miljöriskerna med så stora och komplexa utsläpp är oroande.

Tillförseln av stabila organiska ämnen från Sveriges kemiska industri är liten. men den ärinte utan betydelse när det gäller tillförsel av miljöfarliga organiska ämnen till våra kustområden. Utsläppen från den tunga. orga- niskt kemiska industrin i övriga Europa är betydligt större och är ett hot också mot den svenska havsmiljön.

Användningen av kemiska produkter inom industrin och hushållen är en stor svårkontrollerbar källa till spridning av organiska miljögifter.

Inom lantbruket används stora kvantiteter bekämpningsmedel och andra kemiska produkter. varav vissa medför betydande miljörisker.

Spridning av polyaromatiska kolväten (PAH) och liknande ämnen är andra potentiella miljöfaror. där olika förbränningsprocesser är en bety- dande källa.

Dioxinerna och med dem besläktade ämnen är exempel på substanser som endast sprids i små kvantiteter, men som ändå inger stor oro på grund av sin starka giftverkan. Trots att halterna i påverkade fiskar och skaldjur är låga. i absoluta tal. är nivåerna ändå sådana att man nu undersöker hälsoriskerna från intag av dioxiner med födan. Så t. ex. har livsmedelsver- ket utfärdat kostråd för konsumtion av röding, fångad i Vättern. Riskerna.- för fiskätande däggdjur är ännu mer påtagliga än för människor.

Förbränning av organiskt material i sopförbränningsanläggningar. bil-* motorer. vid industriella processer etc. kan ge_upphov till utsläpp av ett stort antal organiska ämnen. däribland dioxiner. Små mängder dioxiner har också påvisats i avloppsvatten från skogsindustrin. Det totala utsläp- pet av dioxiner från verksamheter i Sverige uppskattas till några hundra gram eller möjligen något eller några kilo per år. Nya forskningsresultat kommer fram i snabb takt. De visar att det finns flera ämnen och ämnes- grupper som har dioxinliknande miljöeffekter'redan vid'ytterst låga kon- centrationer.

Regeringen har i en skrivelse till riksdagen (skr. 1986/87: 157) våren l987 redovisat sin syn på miljöproblemen vid avfallsförbränning och åtgärder för minskning av utsläppen av dioxiner från denna verksamhet. Särskilda medel har tilldelats statens naturvårdsverk för analyser av miljögifter. Analysverksamheten bör självklart läggas upp så att myndigheter m.fl. som berörs av frågorna i så stor utsträckning som möjligt kan tillgodogöra sig resultaten från verksamheten.

• Sida 151
•  Original

Många andra organiska ämnen sprids också i vår miljö. Även om dessa inte har en lika stark giftverkan som dioxiner. kan de genom att de sprids i större mängder utgöra en lika stor eller större miljörisk än dioxiner. Vid bedömningen av ett ämnes miljöfarlighet är inte bara giftverkan utan även mängden som sprids och ämnets stabilitet av avgörande betydelse.

En stor andel av de stabila, organiska ämnen som förekommer i teknisk användning och i industriella utsläpp är klorerade. I ett första skede bör därför åtgärder inriktas mot klorerade organiska ämnen. Till de klorerade organiska ämnena hör bl.a. PCB. DDT. dioxiner och vissa bekämpnings- medel. Klorerade organiska ämnen ingår också i utsläppen från massa- och pappersfabriker med klorblekning och i viss utsträckning från andra indu- striella processer. inom ramen för ett sådant åtgärdsprogram kommer jag i det följande att förorda åtgärder för att minska utsläppen av klorerade organiska ämnen från skogsindustrin och den kemiska industrin.

Mitt ställningstagande: De utsläppskrav för cellulosaindustrin som föreslås av naturvårdsverket bör tillämpas som riktlinjer vid pröv- ningen enligt miljöskyddslagen (1969z387). Villkoren i tillstånden till befintliga anläggningar bör ha omprövats före utgången av år l990 i de fall utsläpp av klorerat organiskt material inte har reglerats. Åtgärder för att minska utsläppen av organiska klorföreningar till en nivå av 1.5 kg TOCl per ton massa bör ha påbörjats vid samtliga fabriker före utgången av år 1992. Målet bör vara att på sikt i stort sett eliminera utsläppen av klorerat organiskt material.

Naturvårdsverket och länsstyrelserna bör kartlägga utsläppen av stabila organiska ämnen från den kemiska industrin. De mest betytt delsefulla utsläppen bör inventeras inom en tvåårsperiod. Nödvän- dig omprövning av villkor. eller andra åtgärder för att minska utsläp- pen. bör initieras löpande så snart mera betydande källor identifi- eras.

Naturvårdsverket och kemikalieinspektionen 'bör fortsätta den branschvisa genomgången av kemikalieanvändningen inom-;indu— strin i syfte att få till stånd ett utbyte av miljöfarliga kemikalier mot mindre miljöfarliga kemikalier. Målet bör vara att de viktigaste branscherna skall vara genomgångna inom en femårsperiod.

Sverige bör fortsätta att inom ramen för de internationella kon- ventionerna och på annat sätt arbeta för att strandstat'erna runt Östersjön och Nordsjön och även övriga länder minskar sina utsläpp samt ökar informationsutbytet om miljöeffekter och tillgänglig tek- nik för minskning av utsläppen av klorerade organiska ämnen.

Naturvårdsverkets förslag: Överenstämmer i huvudsak med mitt ställ- ningstagande.

• Sida 152
•  Original

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser anser att aktionsplanens krav på åtgärder är motiverade och möjliga att genomföra. Några. bl.a. Industriförbundet och Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen. anser att åtgärderna är kostsamma och framhåller att tekniken för minsk- ning av utsläppen vid cellulosafabrikerna inte ännu är utprovad. En längre tid och i vissa fall något mildare krav är därför motiverade. Några remiss- instanser. bl.a. liskeristyrelsen. Lantbrukarnas Riksförbund och Sveriges lantbruksuniversitct samt några länsstyrelser, menar att den angivna tiden för genomförande av åtgärder är alltför lång. Flertalet miljöorganisationer anser att tiden för åtgärder inom massaindustrin är alltför lång samt föror- (lar övergång till oblekt massa. De uttalar också att kemikalieanvändning- en i samhället bör saneras. .

Skälen för mitt ställningstagande: Enligt min mening kommer ett långsik- tigt miljöhot att kvarstå så länge stabila organiska miljögifter släpps ut, direkt eller indirekt. till våra havsområden. Målet måste därför vara att eliminera tillförseln av sådana ämnen till miljön. Detta mål måste. inte minst på grund av brist på kunskap och teknik. ses på lång sikt och uppnås steg för steg. Det är inte praktiskt möjligt att i ett slag vidta åtgärder mot alla tänkbara källor för tillförsel av sådana ämnen.

I första hand måste ansträngningarna inriktas mot de stabila ämnen som har en allvarlig toxisk effekt och som kan ackumtileras i näringskedjorna. Flertalet sådana substanser kan hänföras till gruppen klorerade organiska ämnen. Det är därför naturligt att dessa ämnen ges högsta prioritet såväl vad gäller nationella som internationella åtgärder. '

Massaindustrin står. trots att omfattande åtgärder har genomförts. för de största utsläppen i Sverige av stabilt klorerat organiskt material till havs- miljön. Utsläppen från tillverkning av blekt sulfatmassa kan minskas ge- nom en kombination av åtgärder. såsom förlängd kokning. förbättrad tvätt. syrgasblekning. förbättrad processtyrning och ökad användning av klor- dioxid vid blekningen. Tekniken införs f.n. successivt vid svenska fabri- ker.

Jag anser att denna typ av åtgärder bör genomföras vid samtliga mass-'a- fabriker som utnyttjar klorblekning. Sådana åtgärder bör föreskrivas i samband med prövning enligt miljöskyddslagen (ML). Vid "prövningen måste naturligtvis hänsyn tas till såväl effekterna på miljön som de enskil- da företagens individuella förutsättningar att nedbringa utsläppen. Fakto- rer som kan ha betydelse är bl.a. råvarans sammansättning. graden av blekning. utformningen av blekningsprocessen och av den slutliga renings- anordningen för avloppsvattnet. Det i aktionsplanen föreslagna värdet 1.5 kg klorerad organisk substans per ton producerad massa. mätt som totalt organiskt klor. TOCl. bör vara utgångspunkten för den individuella prövningen. Jag vill här påtala att. i den mån tekniska och andra förutsätt- ningar l'tnns. utsläppen bör minskas under den här angivna nivån. Det angivna värdet avscr Svenska 'l'räforskningsinstitutets analysmetod. Om en annan parameter än TOCI i framtiden skulle komma till användning på grund av utvecklingen på analyssidan. måste en omräkningsfaktor anges mellan parametrarna och ambitionsnivån självfallet vara minst densamma.

I utredningen har den samlade kostnaden över en tidsperiod på omkring

• Sida 153
•  Original

fem år för att genomföra dessa åtgärder inom skogsindustrin uppskattats till 1 miljard kr. Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen har i sitt remissvar anfört att utsläppen med dagens teknik kan nedbringas till 2 kg TOCl per ton massa och att kostnaden uppgår till 2 miljarder kr. l.denna kostnad har emellertid föreningen även räknat in köstnader för införande av syrgasblckning. motsvarande 600 milj. kr. Syrgasblekning har redan införts vid ett flertal fabriker. och skall därför inte tas upp som en merkost- nad för genomförande av åtgärdsplanen mot havsföroreningar. Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen anger dessutom att kostnaden för miljöinvesteringar inom skogsindustrin under 1980-talet har uppgått till i genomsnitt 300 milj. kr. per år. vilket motsvarar 10 % av den totala investe- ringsvolymen inom branschen.

Jag anser att skogsindustrins betydande utsläpp av bl.a. klorerade orga- niska ämnen kräver fortsatt stora satsningar på miljövård inom branschen även om detta kommer att medföra ökade investerings- och driftkostnader i företagen. Jag vill erinra om att företagens tekniska och ekonomiska förutsättningar att bära ökade miljöskyddskostnader ska vägas in vid pröv- ningen enligt miljöskyddslagen. Jag vill också påminna om det av regering- en tidigare fattade beslutet att frigöra investeringsfonderna för rniljöinves- teringar. Beslutet innebär att investeringsfonderna släpps fria i hela landet för miljöförbättrande investeringar. Fonderna får användas för åtgärder som väsentligt begränsar störningar i den yttre miljön och gäller för bygg- nads-. mark- samt forsknings- och utvecklingsarbeten resp. inventarier som anskaffas före utgången av mars 1990. Medgivande att ta i anspråk hela investeringsbeloppet får lämnas. om investeringen huvudsakligen syftar till att begränsa störningar i den yttre miljön.

Skärpta villkor för utsläpp av 'l'OCl har av regeringen redan föreskrivits _

för t.ex. sulfatfabrikerna i Mönsterås. Östrand. Aspa och Norrsundet. Liknande villkor bör enligt min mening framgent föreskrivas vid prövning av samtliga massafabriker med klorblekning. Naturvårdsverket bör dess- utom initiera ompröving av sådana fabriker som annars inte är aktuella för koncessionsprövning de närmaste åren och där frågan om utsläpp av klorerade organiska ämnen inte har reglerats. Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen har i sitt remissvar angivit att åtgärderna inte kan ha vidtagits förrän år 1995. Med hänsyn till problemets allvarliga art anser jag att samtliga fabriker snarast bör påbörja sitt arbete att nedbringa utsläppen. Det kortsiktiga målet bör därför vara att samtliga massafabriker har prövats före år 1990 och att åtgärder för att nedbringa utsläppen till den nivåjag redovisat har påbörjats före utgången av år 1992. Grundat på de ut- släppsuppgifter som naturvz'irdsvcrket har redovisat beräknas utsläppen härigenom minska med 60—70 %. räknat från 1984 års nivå.

Mot bakgrund av riskbilden för de stabila organiska miljögifterna måste jag dock samtidigt konstatera att de nu redovisade åtgärderna inte är tillräckliga. Med hänsyn till de skogsindustriella utsläppens storlek och egenskaper finns det ingen annan långsiktig lösning än att de stabila orga- niska ämnena i avloppsutsläppen avlägsnas så gott som fullständigt.

Lovande försök med system för förbehandling av sulfatmassan som i stort sett medger blekning utan klorgas har redovisats. Tekniker är under

• Sida 154
•  Original

utveckling. vilka kan medföra att blekeriutsläppen till stor del kan begrän— sas. Vid utveckling av nya tekniker är det viktigt att noggrant undersöka om dessa inte medför några nya miljörisker. Enligt min mening är det mycket angeläget att en sådan teknikutveckling kommer till stånd och att konsekvenserna för miljön belyses.

Med hänsyn till stabiliteten hos och den långväga spridning av de klore- rade organiskaföreningarna. villjag framhålla vikten av att i internationel- la organ driva frågan om motsvarande åtaganden från andra länder. En harmonisering av kraven har också betydelse från konkurrenssynpunkt. särskilt med tanke på att en stor del av den svenska produktionen exporte- ras.

Problemen med utsläpp av klorerade organiska ämnen kan naturligtvis också minskas genom att produktionen och användningen av klorblekt papper begränsas. Jag anser att det är mycket angeläget att minska för- brukningen av klorblekt papper i alla de användningsområden där kvali- tetskrav inte sätter hinderi vägen för använding av alternativa papperssor- .

ter.

Den svenska kemiindustrin är internationellt sett liten. men den är inte utan betydelse när det gäller tillförsel av miljöfarliga organiska ämnen till våra kustområden. Naturvårdsverket föreslår att länsstyrelserna skall in- ventera utsläppen av stabila organiska ämnen från den kemiska industrin OCh initiera nödvändiga åtgärder för att minska utsläppen.

Några remissinstanser har kritiserat naturvårdsverkets aktionsplan och menar att målen för begränsning av utsläppen av stabila organiska ämnen är alltför vagt angivna. Kunskapen om förekomsten och effekterna av kemiska ämnen i industrin bedöms i planen som alltför begränsad för att man nu skall kunna ange detaljerade begränsningar för utsläpp från den kemiska industrin. Jag delar den uppfattning som anges i planen i denna fråga. Jag vill emellertid samtidigt framhålla vikten av att kunskaperna ökar på detta område. En inventering bör därför göras av den kemiska industrin. med inriktning på använd-e... råvaror. utsläpp. effekter och möjliga åtgärder för att begränsa utsläppen. Naturvårdsverket och länsstyrelserna bör få i trppdrag att genomföra detta arbete. För industrier som är anslutna till kommunala reningsverk bör särskilt undersökas htir slammet från re- ningsverket påverkas avseende sammansättning och användbarhet som jordförbättringsmedel.

Länsstyrelserna bör samordna sina resurser i arbetet. De s. k. åtgärds-- grupperna bör vara utgångspunkten för organisationen av arbetet. Ät- gärdsgrupperna har bildats i samarbete mellan naturvårdsverket och läns- styrelserna i kustlänen. Det finns en åtgärdsgrupp för Öresund—Katte- gatt—Skagerrak. en för egentliga Östersjön och en för Bottniska viken. Arbetet har inriktats på att ställa samman uppgifter om föroreningsbelast- ning. miljökvalitetsbeskrivningar och åtgärdsprogram för jordbruk, tätor- ter och enskilda fastigheter (glesbebyggelse). fiskodling och hamnverk— samhet.

l inventeringen bör även inlandslänen ingå. eftersom stabila organiska ämnen kan nå haven även från dessa län. I samband med inventeringen bör även åtgärder vidtas för att begränsa utsläppen. Resultatet av inventering-

• Sida 155
•  Original

en samt genomförda och planerade åtgärder bör redovisas till regeringen inom två år.

I fråga om slammet från kommunala reningsverk har riksdagen (JoU [985/86z24. rskr. 344) uttalat att regeringen snarast bör fastställa så låga gränsvärden för slammets innehåll av tungmetaller. kemiska substanser m.m. att åkermarkens långsiktiga produktionsförmåga och produkternas kvalitet inte äventyras. Naturvårdsverket har under år 1987 givit ut nya allmänna råd för spridning av slam från reningsverk. Råden innebär fram- för allt en skärpning avseende slammets innehåll av metaller. l råden anges att frågan om slammets innehåll av giftiga och svårnedbrytbara organiska ämnen behöver utredas ytterligare innan komplettering av råden i dessa delar kan bli aktuell. Jag ser mycket allvarligt på denna fråga och anser att samtliga berörda myndigheter bör samverka för att snarast få till stånd sådana allmänna råd att riskerna med slamhantcringen avsevärt kan mins- ka. Naturvårdsverket bör få-i uppdrag att utreda miljöriskerna och före den 1 juli 1989 föreslå komplettering av råden framförallt vad avser slammets innehåll av organiska miljögifter.

Jag vill i detta sammanhang påminna om att prövningsmyndigheten i samband med tillståndsprövning enligt ML av industriell verksamhet bör göra en bedömning av om avloppsvattnet är av sådan beskaffenhet att det är lämpligt att behandla vattnet i ett kommunalt reningsverk eller om vattnet bör behandlas på annat sätt. Jag vill också peka på kommunernas möjligheter. i egenskap av huvudman. att ställa krav på anslutna industrier och därigenom begränsa tillförseln av sådant avloppsvatten som påverkar reningsverkets drift och slammets sammansättning i negativ riktning.

Jag vill också belysa problemet med kemikalieanvändningen inom indu- strin. I Sverige används uppskattningsvis 10 ()00—20000 ämnen i ca 60000 olika kemiska produkter. Av dessa produkter används ca tre fjärdedelar inom industrin. medan resten används inom hushållssektorn eller inom jord- och skogsbruket eller exporteras. Kemikalieinspektionen har det samordnande ansvaret när det gäller frågor omkemikaliekontroll. Inspek- tionen ansvarar för t.ex. produktionsbegränsande åtgärder riktade mot leverantörsledet. Den yttre miljöpåverkan som orsakas av användningen av kemiska produkter inom industrin faller dock under nattrrvårdsverkets ansvarsområde. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna har vid sin tillsyn enligt lagen om kemiska produkter att kontrollera att företagen inte förorenar avloppsvattnet med kemikalieavfall.

Bland de kemikalier som kan förekomma i havsmiljön måste särskild uppmärksamhet ägnas sådana som är stabila och kan ackumuleras i levan- de organismer. Även här bör arbetet i första hand inriktas på klorerade organiska ämnen.

Naturvårdsverket arbetar bl. a. med två projekt. där man har påbörjat en branschvis genomgång av användningen av kemikalier. Ett projekt syftar till en allmän genomgång av användningen av kemiska produkter inom massa- och.pappersindustrin för att identifiera potentiellt miljöfarliga pro- dukter och för att successivt byta ut dessa mot från miljösynpunkt bättre produkter. lett annat projekt om verkstadsoljor är målet att klorparaffrner om fem år endast skall finnas kvar inom ett fåtal användningsområden. där

Ur

• Sida 156
•  Original

godtagbara ersättningsproduktcr eller processalternativ ej har kunnat fin- nas.

Enligt min mening är detta arbetssätt ett viktigt led i strävandena att minska användningen av miljöfarliga kemikalier i industrin. Jag anser att naturvårdsverket tillsammans med kcmikalieinspektionen bör fortsätta sitt arbete beträffande ytterligare branscher. Arbetet bör bedrivas i samråd med länsstyrelserna. Bland de branscher som använder ett stort antal olika kemiska produkter. och som bör gås igenom i ett första steg. är metall- och verkstadsindustrin. gummivaru- och plastindustrin samt den grafiska indu- strin. En lägesrapport. som även omfattar resultatet av genomförda kemi- kaliegenomgångar. bör redovisas samtidigt med övriga åtgärder enligt pla- nen. dvs. inom två år. ' Jag vill också understryka behovet att så snart som möjligt få bort användningen av PCB. Endast användning i slutna system i elektrisk utrustning är tillåten i Sverige. PCB har förbjudits i nya installationer. Stora mängder finns emellertid fortfarande i omlopp i olika tekniska utrust- ningar och installationer. och ökande mängder tillförs avfallsdcponierna. i takt med att gammal utrustning skrotas. lnom naturvårdsverket pågår ett arbete som syftar till att snabbare byta ut gamla PCB-installationer. Jag anser att detta arbete är mycket viktigt sa att PCB i vår omgivning snarast kan saneras.

5.5. Närsalter

Med närsalter menar jag här fosfor och kväve. som utgör en förutsättning för de biologiska processerna i våra hav.

Fosfor och kväve ingår i ekosystemet i mer eller mindre komplicerade kretslopp. Dessa ämnen har mycket gemensamt. men det finns några viktiga olikheter. l kvävets kretslopp ingår utbyte med lufthavet i samband med biologiska processer som en viktig del. För fosfor finns inte denna typ av utbyte. Fosfor kan läggas fast i bottensedimenten och under vissa betingelser åter frigöras.

Vattenomsättningen i den egentliga Östersjön är långsam. Detta innebär att förändringar i tillförseln av närsalter endast långsamt påverkar över- gödningssituationen. Detta gäller åtminstone för fosfor. där förorenade sediment under lång tid kan vara en betydande källa. Beträffande kväve är situationen osäkrare. Det är möjligt att den stora naturliga omsättningen av kväve kan innebära att förändringar i tillförseln av kväveföreningar påver- kar övergödningssituationen snabbare. Både fosfor och kväve har betydel- se för den biologiska tillväxten i havsområdet. i olika grad vid olika årstider och i olika områden.

En annan viktig faktor att beakta är kustområdenas betydelse för tillför- seln av närsalter till det öppna vattenområdet. Kusten verkar i viss ut- sträckning som en fälla för närsalter. Det är för närvarande okänt hur stor del av närsaltbelastningen som på detta sätt hindras från att nå det öppna havsområdet.

• Sida 157
•  Original

Utanför många av Östersjöområdets större städer har kraftiga övergöd— ningssymptom registrerats under de senaste årtiondena. Detta gäller exem- pelvis Stockholm. Helsingfors. Leningrad. Gdansk och även många mind- re städer.

Fångsterna av Östersjöns dominerande fiskarter. sill och torsk. har ökat sedan l930-talet. Kraftigast har ökningen varit sedan l960-talets början. En viss nedgång märks nu. Fångsterna är dock fortfarande stora i förhål- lande till tidigt l970-tal. .

Stagnationsperioder då syrebrist så småningom uppstår i bottenvattnet förekommer naturligt i egentliga Östersjöns djupvatten. Syrebristen i djupvattnet har dock under detta sekel blivit allt mera utbredd. Denna försämring kan inte förklaras .enbart med naturliga variationer i vattenut- bytet. En genom övergödning ökad produktion av Växtplankton. som har givit en ökad sedimentering av organiskt material ned i djupvattnet. kan vara en starkt bidragande faktor.

Farhågor finns för att en fortgående övergödning av Östersjön skall öka utbredningen av syrefria djupområden så att torskäggens överlevnad ytter- ligare försämras. Det förtjänar dock upprepas att kunskaperna om hur övergödningen och dess följdverkningar påverkar fortplantningen hos fisk måste fördjupas. .

Även andra förändringar anses vara orsakade av en tilltagande övergöd- ning. Exempel på sådana förändringar är minskande förekomst av blås- tång. yppigare grönalgsbårder längs klippstränderna och ökande botten- faunabiomassa. l djupare områden har bottenfaunan dock slagits ut som en följd av syrebrist.

Sammantaget ger dessa förändringar. trots de osäkerheter som förelig- ger i tolkningen av enskilda observationer, bilden av ett system i föränd- ring. '

Den samlade belastningen av närsalter på havsområden runt Sverige har redovisats i olika internationella sammanhang. Av materialet i dessa redo- visningar framgår att det svenska bidraget 'till olika havsområden kan uppskattas så som tabell 5.l och 5.2 visar.

Tabell 5.1 Sveriges andel av den totala belastningen via kustutsläpp och vattendrag i några havsområden (%)

Havsområden Sveriges bidrag till belastningen av Kväve Fosfor Östersjön ca IO 7— 15 Skagerrak . 10 10 Kattegatt 50 40

Källa: Statens naturvårdsverk. Aktionsplan mot havsföroreningar. l987

Tabell 5.2 Fördelning av svenska föroreningskällor till svenska kustvatten (ton/år)

Föroreningskällor Totalkvävc " Totalfosfor Kommunala reningsverk ' l3 l00 800 lndustriutsläpp 3 400 . 900 Transport med floder ] l2000 4 l00 Totalt ca 130 000 ' ca 6 000

Källa: Statens naturvårdsverk. Aktionsplan mot havsföroreningar. l987

• Sida 158
•  Original

Jag vill peka på osäkerheten i dessa siffror. men ändå redovisa dem här för att ge en bild av det svenska bidraget till olika havsområden.

Till de redovisade siffrorna för vattenburna föroreningar skall också läggas nedfallet av luftburna föroreningar. För Östersjön som helhet beräk- nas det direkta atmosfärnedfallet till ca 30 % av den totala kvävebelast- ningen och till ca 8 % för fosfor. För Skagerrak och Kattegatt beräknas det atmosfäriska nedfallet av kväve till 35 resp. 17%.

En stor transport av närsalter sker från Östersjön genom Öresund och Bälten, och från Nordostatlanten och Nordsjön till Skagerrak och Katte- gatt. Betydelsen av dessa havsströmmar i förhållande till direkta utsläpp från landbaserade källor vid västkusten är oklar.

Belastningen av närsalter har ökat mycket kraftigt. För Östersjön tipp- skattas ökningen sedan sekelskiftet vara åttafaldig för fosfor och fyrfaldig för kväve. Utsläppen kommer dels från industrier och kommunala renings- verk dels genom avrinning via vattendrag. Genom vattendragen kommer den dominerande delen av tillförseln.

Bakom uppgifterna om transporten med floderna döljer sig både direkta utsläpp till inlandsvattnen och urlakning från skogs- och jordbruksmark. lnom Ätgärdsgrupp Väst har gjorts en uppskattning av åkermarkens bety- delse för kväve- och fosfortransporten via vattendrag för hela Väster- havets tillrinningsområde. Uppgifterna redovisas i tabell 5.3.

Tabell 5.3 Åkermarkens andel av det totala utsläppet av kväve och fosfor via vatten- drag till Västerhavet (%)

Län Andel Andel

Kväve Fosfor Malmöhus län 80 55 Kristianstads län 70 - 45 Hallands län 65 30 Göteborgs— och Bohus län 30 20 Genomsnittligt för Västerhavet 48 28

Källa: Rapport ll. Ätgärdsgrupp Väst. 1988

Som framgår av tabellen varierar fördelningen mycket beroende på jordbrukets omfattning i olika regioner.

Jag anser att den beskrivning av miljöförhållandena i havet som jag nu har lämnat tydligt visar på behovet av kraftfulla minskningar av utsläppen av närsalter.

Av de tabeller som jag nyss har redovisat framgår att åtgärder vid enbart svenska källor inte är tillräckliga för att uppnå en kraftig minskning av närsalttillförseln till våra hav. Det är av största betydelse att genom inter- nationella förhandlingar arbeta för en fortsatt minskning av belastningen från samtliga länder runt Nordsjön och Östersjön. .

Det bör betonas att åtgärder vid svenska källor har stor betydelse, framför allt för förhållandena i kustnära områden. Grunda vattenområden längs kusterna är biologiskt viktiga för bl.a. reproduktionen av många djurarter. Det framtida fiskbeståndet i haven är beroende av att fiskarnas lekplatser inte förstörs. Många av de övergödningsproblem vi har är mest akuta i våra kustområden. Enligt min mening är därför åtgärder vid svens-

• Sida 159
•  Original

ka källor mycket angelägna för att snabbt förbättra förhållanden i framför allt kustområdena. En minskning av läckaget av närsalter från åkermarken leder inte bara till en minskning av belastningen via vattendragen på havet. utan den påverkar även förhållandena i yt- och grundvatten i positiv riktning.

Jag anser att de åtgärder som är praktiskt genomförbara bör vidtas redan nu för att man så snart som möjligt skall uppnå nödvändiga begränsningar. Åtgärderna bör i första hand riktas mot jordbruket. kommunala renings- verk och industrier med stora utsläpp av närsalter. Åtgärder bör även vidtas för att minska belastningen av luftburna föroreningar. ] denna fråga hänvisarjag till vadjag nyss har anfört om luftföroreningar och försurning (avsnitt 4).

Naturvårdsverket anger följande mål i utredningen. När det gäller de öppna havsområdena. måste det långsiktiga målet vara att förhindra att en uttalad eutrofrerad situation överhuvudtaget uppstår. Ett delmål bör vara att få till stånd sådana utsläppsminskningar att halterna av närsalter inte längre ökar. Med hänsyn till det relativa bidraget från olika länder till belastningen på de öppna havsområdena kan konstateras att det i första hand krävs ett internationellt agerande och åtgärder också i andra länder. En begränsning av utsläppen från svenska källor har framför allt betydelse för förhållandena längs kusterna.

Såvitt gäller de svenska kusterna bör målet vara att före sekelskiftet minska belastningen av kväve till hälften av nuvarande nivå och att väsent- ligt minska fosforbelastningen. Åtgärderna måste anpassas till den regiona- la föroreningssituationen.

Naturvårdsverket har i sitt förslag till aktionsplan mothavsföroreningar redovisat åtgärder för att minska utsläppen av närsalter från jordbruket. Jag vill för egen del framhålla följande. För att minska föroreningsbelast- ningen i haven och komma till rätta med övergödningsituationen utmed vissa kustavsnitt måste utsläppen av närsalter begränsas kraftigt. Närsalt- läckaget från jordbruket är en betydande källa. I vissajordbruksintensiva områden är jordbruket den dominerande föroreningskällan för dessa ämnen.

Förändringarna inom jordbruket under de senaste decennierna har lett till att läckaget av växtnäringsämnen från åkermark har ökat. Denna ut- veckling beror på att Strukturomvandlingen inom animalie- och vegetabi- lieprodtrktionen har påverkat växtnäringsomsättningen. Den förändrade djurhållningen innebär att djurhållningen koncentrerats till vissa regioner. att vallarealen minskat och att spannmålsarealen ökat. vilket också får till följd att växtnäringsläckaget ökat. Den koncentrerade djurhållningen har lett till att det i vissa områden finns en allför liten areal att sprida stallgöd- sel på. Samtidigt har användningen av handelsgödsel ökat i andra områ- den. Denna för miljön negativa utveckling bör brytas. För att snabbt få till stånd vissa förbättringar bör strängare regler införas för i första hand djurhållning samt lagring och spridning av stallgödsel.

• Sida 160
•  Original

Förändringar inom jordbruket har föreslagits även i andra sammanhang. En särskild arbetsgrupp tillsattes av chefen för jordbruksdepartementet i april l987 med luppgift att utreda vissa frågor rörande en lägre intensitet i jordbruket. Arbetsgruppens förslag presenterades i november l987 och innebär bl. a. att prisreglerings- och miljöavgif terna på handelsgödselkväve och bekämpningsmedel ökas ytterligare för att därigenom minska använd- ningen. .

Naturvårdsverket har i sin aktionsplan mot luftföroreningar och försur- ning redovisat utsläppen av ammoniak till luft. Avgången av ammoniak från hanteringen av stallgödsel utgör en betydande källa för utsläpp av kväveföroreningar till luft. Den miljöpåverkan som ammoniakutsläppen medför harjag" nyss redovisat i avsnittet om luftföroreningar. Naturvårds- verket föreslår att de allmänna råden för miljöskydd vid djurhållning bör omarbetas och även innefatta åtgärder. för att begränsa ammoniakavgång- en till luft. .

Chefen för jordbruksdepartementet avser att senare föreslå regeringen att för riksdagen redovisa förslag till åtgärder inom jordbruket. bl. a. för att minska läckaget av närsalter och minska intensitetenijordbruket. Försla- gen avser bl.a. ändring av lagen (1979z425) om skötsel avjordbruksmark. Ändringen innebär att lantbruksstyrelsen får meddela generella föreskrif— ter avseende bl.a. hanteringen av gödsel samt om växtodling. Åtgärderna beräknas sammantaget att medföra en minskning av läckaget av kväve med omkring 50 % före sekelskiftet.

• Sida 161
•  Original

Mitt ställningstagande: De utsläppskrav för kommunala reningsverk som föreslås av naturvårdsverket bör tillämpas som riktlinjer vid prövningen enligt miljöskyddslagen. Vid kustområden som är sär- skilt påverkade bör en 50—procentig kvävereduktion ske före utgång- en av år 1992. Villkoren för befintliga anläggningar bör omprövas. framför allt i områden som bedöms som särskilt påverkade. Na- turvårdsverket bör klargöra effekten av en ytterligare kvävereduk- tion samt teknik och kostnader för detta. Ambitionsnivån bör vara att uppnå en 50-procentig kvävereduktion för övriga kustavsnitt före år 1995. Teknisk forskning för att uppnå en effektivare kvävereduk- tion bör stimuleras.

Naturvårdsverket bör initiera omprövning av villkor för sådana industrianlz'iggningar som har stora utsläpp av närsalter. ] detta arbete bör industrierna i de områden som bedöms vara mest påver- kade ges högsta prioritet.

Naturvårdsverket bör utfärda allmänna råd om lokalisering av havsbruksverksamhet i syfte att minska miljöpåverkan från denna verksamhet.

Sverige bör fortsätta att inom ramen för de internationella kon- ventionerna och de bilaterala överenskommelserna arbeta för ett öppet informationsutbyte om miljöeffekter och tillgänglig teknik för att minska utsläppen av närsalter. Sverige bör också fortsätta att arbeta för att även övriga länder minskar sina utsläpp.

Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmcr i huvudsak med mitt ställ- ningstagande. Verket föreslår därutöver att kvävereduktionen införs för alla kommunala reningsverk vid kusten utom för dem vid Norrlandskus- ten.

Remissinstanserna: Många remissinstanser. framför allt länsstyrelserna. stöder utredningens förslag. Kommunförbundet och Svenska Vatten- och Avloppsverksförcningen påpekar att de kommunala reningsverkens andel i påverkan på den marina miljön är ringa. Avloppsverksförcningen anger att den totala kostnaden för de föreslagna åtgärderna är stor. Föreningen beräknar investeringskostnaderna för en Stl-procentig minskning av kväve- utsläppen för kustreningsverken från Ystad till Haparanda till 1.5 miljarder kronor.

Skälen för mitt ställningstagande: Utefter den svenska kusten linns vissa områden som är hårt belastade av närsalttillförsel. både genom utsläpp från landbaserade källor och genom tillförsel med havsströmmarna. Över- gödningssituationcn lokalt eller regionalt måste där bedömas som mycket allvarlig. I dessa områden måste åtgärder snarast vidtas för att minska utsläppen av växtnäringsämnen. Förutom jordbruket berörs i första hand kommunala reningsverk och vissa industrier.

löl

• Sida 162
•  Original

Kommunala reningsverk

Sverige har redan satsat kraftigt på att bygga ut de kommunala reningsver- ken. Praktiskt taget alla tåtortsinvånare i Sverige är anslutna till renings— verk med s. k. kemisk fällning. I dessa verk minskar utsläppen av fosfor normalt med 90 till 95 %.

I samband med att prövning sker enligt ML bör det enligt min mening ställas fortsatt hårda villkori fråga om utsläppen av fosfor. Om det bedöms möjligt att t. ex. genom driftoptimering eller ökad dosering av fällningske- mikalier öka avskiljningsgraden. bör villkoren för fosforutsläppen kunna skärpas ytterligare.

Genom att man inför kvävereduktion i kommunala reningsverk kan utsläppen minskas väsentligt. Kvävereduktionen i reningsverken uppgår i dag normalt till ca 20%. Genom vissa förändringar. bl. a. i styrningen av den biologiska nedbrytningsprocesscn i reningsverken. kan kväveutsläp- pen minskas med upp till 50 %. beroende på omständigheterna. Förutsätt- ningarna för att uppnå 50 % minskning är större t. ex. för reningsverk som har livsmedelsindustrier anslutna. Genom utbyggnad av verken med ytter- ligare rcningssteg bedöms reduktionen kunna öka ytterligare. till ca 75 % En reduktion av kväve med 50%- ellcr 75 % motsvarar i normalfallet en resthalt av 15 resp. 8 mg kväve/l. Den reduktion som kan uppnås varierar från verk till verk. Faktorer som påverkar processen är bl. a. temperatur- förhållanden. sammansättningen av inkommande avloppsvatten. belast- ningen på reningsverket och dess tekniska utformning. En stor satsning på långtgående kvävereduktion kräver ytterligare teknikutveckling. där förut- sättningarna i de enskilda verken beaktas.

Enligt min mening bör krav på utbyggd kvävereduktion snarast ställas. Åtgärderna bör inriktas på områden där det finns symptom på eller risk för övergödning i mottagande vattenområden. Även om de enskilda renings- verkens möjlighet att minska kväveutsläppen måste bedömas från fall till fall. villjag här stödja den föreslagna ambitionsnivån. dvs. en minskning av' kväveutsläppen i kommunala reningsverk med 50% i den första etappen fram till år 1992. '

Regeringen har redan fattat beslut. om sådana åtgärder för Laholmsbuk- ten. i samband med att detta område förklarades som särskilt förorenings- känsligt område enligt ML. Motsvarande krav behövs enligt min mening även för andra kustområden. där förhållanden:-t i stort sett är desamma som i Laholmsbukten.

Eftersom det är fråga om ny teknik. som hittills har prövats endast i begränsad omfattning. bör erfarenheterna från det nu pågående arbetet med kvävereduktion inhämtas. innan slutlig ställning tas till en fortsatt utbyggnad. Följande riktlinjer bör således enligt min mening vara vägle- dande vid prövningen enligt ML. — För i första hand följande kustområden bör samma krav ställas som redan gäller för Laholmsbukten: Öresundsområdet. Skälderviken och de mest förorenade delarna av Hanöbukten. I dessa områden bör reningsver- ken vara kompletterade till 50% kvävereduktion. eller en resthalt av högst 15 mg/l. före utgången av år 1992. De tekniska och ekonomiska förutsätt- ningarna för en kvävereduktion upp till 75 % bör undersökas. En redovis—

• Sida 163
•  Original

ning bör ingå i en reviderad aktionsplan som bör utarbetas inom två år. Åtgärderna bör vidtas på ett sådant sätt att minskningen av fosfori verken inte försämras.

— Kvävereduktion i övriga områden utefter hela Västkusten och upp till och med Stockholm skärgård bör närmare utredas av naturvårdsverket. Utredningen bör klargöra effekterna av en ytterligare kvävereduktion samt teknik och kostnader härför. Som utgångspunkt för utredningen bör gälla att uppnå en 50-procentig reduktion av kväve för reningsverk för mer än 10000 personekvivalenter och som är belägna utefter kusten eller mindre än två mil in i landet. Motsvarande förutsättning bör även gälla för renings- verk längre in i landet. om uttransporten via vattendrag överstiger 20 ton kväve per år och verk. — För kusten norr om Stockholms skärgård bör åtgärder vidtas i den mån den lokala övergödningssituationen motiverar detta.

Kostnader för reduktion av kväve till en resthalt av ca 15 mg/l blir i genomsnitt ca 50 kr. per kg kväve men kan variera mycket mellan olika reningsverk. En ytterligare minskning till 8 mg,/l beräknas kosta ca 100 kr. per kg kväve. Dessa kostnader motsvarar en höjning av taxorna för vatten och avlopp med 35 öre/m3 resp. 95 öre/ml. Som en jämförelse vill jag nämna att de åtgärder som jag har föreslagit för att minska utsläppen från tunga fordon och lastbilar beräknas kosta mellan 20 och 60 kr.. räknat per kg avskilt kväve.

Havsbruksverksamhet

Jag vill också särskilt nämna havsbruket. som ttnder senare år har expan- derat. Det är som regel svårt att finna tekniska möjligheter att minska utsläppen från fiskodlingar och andra former av havsbruk. Det blir därför av väsentlig betydelse att verksamheten inte får en olämpliglokalisering. Den fysiska planeringen enligt PBL och NRL bör utnyttjas effektivt i detta arbete. Det bör ankomma på naturvårdsverket att i samarbete med fiske- ristyrelsen utfärda allmänna råd om "lämplig lokalisering som stöd'för länsstyrelser och kommuner. '

Industrier

Utsläpp av närsalter från industrierna bör också minskas. De åtgärder som jag nyss har föreslagit för skogsindustrin kommer inte bara att minska utsläppen av klorerade organiska ämnen utan också utsläppen av närsal- ter. Järn- och stålverken bidrar med utsläpp av kväve från ytbehandlings- processer. 1 samband med omprövning av dessa verksamheter bör krav ställas på att minska kväveutsläppen. På samma sätt bör utsläppen av närsalter från _andra industrier. t.ex. gödselmedelstillverkare och livsme- delsindustrier. minskas.

• Sida 164
•  Original

5.6. Metaller

De metaller som anses utgöra de största miljöriskerna är arsenik. bly. kadmium. koppar. krom. kvicksilver. nickel. tenn och zink.

Inom Helsingfors- och Pariskonventionerna har kadmium och kvicksil- ver givits högsta prioritet vad gäller miljöskyddsåtgärder. Arsenik. bly. koppar. krom. nickel och Zink har också prioriterats för åtgärder inom dessa konventioner.

På basis av metallhalter i sediment. vatten och biologiskt material i utsjöområden är det svårt att med säkerhet identifiera någon enskild faktor som är särskilt kritisk för det biologiska livet i Östersjön. Det skulle i så fall vara arseniken i Bottniska viken. där kraftigt förhöjda halter i sedimenten. framför allt från tidigare utsläpp. utgör en påtaglig riskfaktor för de botten- levande djursamhällena.

Tillgängliga analysresultat av sediment från Östersjöns djupområden tyder på en väsentligt ökad belastning av ett flertal metaller under senare delen av 1900-talet. Detta gäller i särskilt hög grad kadmium och kvicksil- ver. men också bly. koppar och zink. samt troligen arsenik.

Det är osäkert i vilken mån metallhalterna i Östersjövatten f.n. är förhöjda jämfört med de ursprungliga bakgrundsnivåerna. Halterna är mestadels låga. men de ligger ibland väsentligt högre än i Nordsjön och norra Atlanten.

Särskild vikt bör tillmätas utsläppen av kvicksilver och kadmium. Även koppar och bly bör ingå i åtgärdsprogrammen. Arsenik har en hög prioritet i Bottniska viken. För flertalet här berörda ämnen förefaller situationen vara allvarligare i egentliga Östersjön och Bottniska viken än i Väster- havet.

Kvicksilvers miljöfarlighet beror främst på att oorganiskt kvicksilver kan omvandlas till den organiska formen metylkvicksilver. Detta ämne tas upp effektivt av vattenlevande. organismer. Inom vissa kustområden är kvicksilverhalterna så höga att livsmedelsverket har meddelat saluförbud för fisk m.m. samt utfärdat kostrekommendationer.

Fisk som utsätts för förhöjda halter av metaller. såsom kadmium. bly och arsenik. får en försämrad kondition. Dessutom förekommer en ökad frekvens av skelettdeformationer. En ytterligare riskfaktor är att vissa metaller ackumuleras i organismer. Detta gäller exempelvis kvicksilver och kadmium. Dessa metaller har orsakat kroniska skador även på männi- skor cftcr konsumtion av förorenad "föda.

Koppar kan utgöra en risk för lägre organismer. Detta kan vara en begränsande faktor för biologiskt liv i vissa vatten. såsom i utsjöområden i Östersjön och Västerhavet. Några klara belägg för att koppar inverkar menligt på de biologiska processerna i dessa utsjöområden finns dock för närvarande inte.

Tennorganiska föreningar som används i båtbottenfärger har en stark akut giftverkan på Växtplankton och bottenlevande organismer och har orsakat skador på ostronodlingar på flera håll.

• Sida 165
•  Original

Mitt ställningstagande: Målsättningen vid prövning enligt miljö- skyddslagen bör vara att halvera utsläppen av kvicksilver och kad- mium från år 1985 till år 1995 och att kraftigt begränsa utsläppen av övriga metaller.

Kemikalieinspcktionen bör slutföra undersökningar för att förbe- reda ett förbud mot användningen av tennorganiska föreningar i bottenfärger för fritidsbåtar och vissa andra användningsområden i marin miljö.

Sverige bör fortsätta att inom ramen för de internationella kon- ventionerna arbeta för ett öppet informationsutbyte samt arbeta för att även övriga länder minskar sina utsläpp.

Naturvårdsverkets förslag: Överenstämmer i huvudsak med mitt ställ- ningstagande.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser stöder förslagen i aktions— planen. Kemikalieinspektionen anför att det för närvarande pågår en ut- redning om tennorganiska föreningar i skeppsbottenfärger. Sjöfartsverket anser att. om en begränsning av användning av färger som innehåller tennorganiska föreningar skall införas, så bör denna begränsning endast gälla för båtar med en största längd av 12 m och som används till fritidsän— damål. lndustriförbundet uttalar att enligt preliminära resultat från en nu pågående undersökning är de årliga utsläppen av kadmium från järn- och stålverken betydligt lägre än vad som tidigare har antagits. En kraftig minskning av stålverkens stoftutsläpp för att minska kadmiumutsläppen synes därför inte vara motiverad.

Skälen för mitt ställningstagande: Metaller är grundämnen och bryts följaktligen inte ned i miljön. Detta innebär att tillförsel till havet av metaller med giftverkan av principiella skäl måste ses som ett allvarligt potentiellt miljöhot. Genom det arbete som hittills har bedrivits har flerta- let av de akuta problemen lösts eller kommer att lösas. På grund av de långsiktiga miljöeffekterna måste dock ytterligare åtgärder vidtas. Det långsiktiga målet bör vara att belastningen på sedimenten av toxiska metal- -ler från utsläpp reduceras till i samma storleksordning som den naturliga

_ påverkan.

Särskild vikt bör tillmätas utsläpp av kvicksilver och.kadmium och också koppar, bly och arsenik. Då havet även belastas av nedfall från luften. är det viktigt att utsläppen till både vatten och luft- begränsas.

Överenskommelsen vid Nordsjökonferensen i november är 1987 innebär bl. a. att utsläppen av kadmium och kvicksilver skall begränsas med "50 % mellan år 1985 och 1995 och att utsläppen av arsenik. koppar. krom. bly. nickelroch zink- skall begränsas så långt som möjligt. Överenskommelsen vid Helsingforskonferensen i februari i år innebär att utsläppen av metaller till Östersjön bör begränsas i samma omfattning.

:För att uppnå målet om en minskning av utsläppen av de viktigaste metallerna krävs att de åtgärder genomförs som redan har beslutats vid

• Sida 166
•  Original

koncessionsprövningar och i andra sammanhang. Därutöver bör följande "åtgärder vidtas.

Den huvudsakliga utsläppskällan för kvicksilver är avfallsförbränning- en. Regeringen har tidigare i skrivelse (rskr. 1986/871157) redovisat för riksdagen åtgärder för att begränsa kvicksilverutsläppen från avfallsför- bränning. Fortsatta åtgärder bör vidtas för att minska kvicksilverutsläppen även från andra källor.

KIor-alkaliindustrin står i många länder fortfarande för stora utsläpp av kvicksilver både med avloppsvattnet och till luften. I Sverige påbörjades tidigt arbete med att begränsa utsläppen. Ytterligare åtgärder bör genomfö- ras i samband med att kloralkalifabriker omprövas enligt ML. Utsläppen av kvicksilver har framför allt betydelse för förhållandena i sötvatten. Arbetet bör på sikt inriktas mot en övergång till kvicksilverfria processer.

Läckage av metaller från gruvavfallsområdena i framför allt Falun och Garpenberg bör minskas med ca 90'.7('..-. För en närmare beskrivning av återställningsåtgärder för gruvupplag får jag hänvisa till vad jag i det följande kommer att anföra om åtgärder mot miljöskador och i samband därmed om Dalälvsprojektet (avsnitt 7).

Järn- och stålindustrins utsläpp av stoft till lttften bör enligt naturvårds- verkets förslag begränsas. Jag delar naturvårdsverkets bedömning och anser att frågan om ytterligare begränsningar av stoftutsläppen bör be- handlas i samband med den löpande prövningen av olika verksamheter enligt M1.. .

Vissa prodttktkontrollerande åtgärder. såsom utbyte av kvicksilverhalti- ga betmedel och förbud mot tennorganiska föreningar i båtbottenfärger. bör också genomföras för att minska utsläppen av organiska metallför- eningar. Jag har erfarit att kemikalieinspektionen har utformat ett förslag om förbud mot tennorganiska föreningar i båtbottenfärger. Förslaget re- missbehandlas för närvarande. Kemikz'tlieinspcktionen har också förbjudit användning av kvicksilverhaltiga betmedel från den 1 juli 1988.

5.7. Olja

Bakgrund

Effekterna av ett oljeutsläpp från en fartygsolycka är relativt välkända och kan i begränsade områden kvarstå i decennier. Bortsett från off-shorein- dustrin är den akuta påverkan i närheten av övriga utsläpp begränsad. Det finns internationellt ett erkänt behov av forskning om de eventuella kronis- ka effekterna av den kontinuerligt pågående tillförseln av kolväten som har sitt ursprung i mineralolja. Det finns farhågor att oljan i- sig själv. eller tillsammans med andra ämnen kan påverka livet i havet vid de lagliga - utsläppen från fartyg som i och för sig är väl reglerade i olika konventioner och är relativt små. För dessa och de illegala utsläppen finns det därför i första hand behov av kontroll och övervakning. Risken för och effekterna av olyckor kan minskas ytterligare genom internationellt ochnationellt arbete. . Off-shoreindustrin har stora och ökande utsläpp. En utökad aktivitet

• Sida 167
•  Original

med oljeborrning kan förväntas i framtiden. Arbete med dessa frågor pågår inom Pariskommissionen och Helsingforskommissionen. Detta är en viktig uppgift både med tanke på de kontinuerliga utsläppen och risken för mycket stora olycksutsläpp.

Den största tillförseln av olja till kust- och havsområden sker via vatten- drag. De svenska siffrorna är delvis verifierade genom mätningar. Behovet av mätningar och åtgärder har uppmärksammats inom Helsingforskommis- sionen. Det är angeläget att arbetet med att få till stånd ökade satsningar drivs både internationellt och inom Sverige.

Remissinstanserna: Sveriges lantbruksuniversitet finner det anmärk- ningsvärt att aktionsgruppen lämnat så liten plats för problemen med oljeutsläpp. Askölaboratoriet kritiserar den riskbedömning som gjorts i planen.

Min bedömning: Det arbete som pågår både nationellt och internatio- nellt för att minska skadeverkningarna av oljeutsläpp har hittills givit goda resultat. Ytterligare insatser krävs dock framför allt för att minska utsläp- pen från oljeborrplattformar och landbaserade källor. Jag vill också upp- märksamma problemen med oljeutsläpp från fartyg. De utsläpp som under årens lopp har skett har gett upphov till stora miljöskador och åsamkat det allmänna och enskilda människor mycket besvär och stora kostnader. Organisationen har under senare år setts över i syfte att effektivisera samhällets beredskap. Ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbetc har genomförts av styrelsen för teknisk utveckling i samarbete med de ansvariga myndigheterna och Svenska kommunförbundet. Erfarenheterna av det senaste stora oljeutsläppet i Skagerrak visar de bristande möjlighe- ter som föreligger när det gäller att utreda och utkräva ansvar.

Det är ett stort antal myndigheter som berörs av olyckor och händelser som det här är fråga om. Jag föreslår efter samråd med försvarsministern att kommittén för undersökning av allvarliga olyckshändelser (Kn 1981102) får i uppdrag att utreda verksamheten. Kommittén skall därvid särskilt belysa möjligheterna att ft'irbättra förutsättningarna för att utreda skuldfrågan och att utkräva ansvar. Uppdraget'bör redovisas senast vid årskiftet 1988/89. Naturvårdsverket böri samband med sin redovisning av arbetet efter två år även ge en lägesrapport avseende oljeutsläpp och förslag till ytterligare åtgärder både i det nationella och det internationella arbetet.

"167

• Sida 168
•  Original

5.8. Forskning och utvecklingsarbetc samt övervakning och utvärdering

Mitt ställningstagande: En fortsatt satsning på forskning om marin miljö bör ske. Förutom de ökade satsningar som redan beslutats för budgetåret l987/88 bör den marina grund- och sektorsforskningen förstärkas.

Uppföljningen av miljötillståncl och föroreningspåverkan i kust- och havsområden bör intensifieras.

Naturvårdsverkets förslag: Överenstämmer i huvudsak med mitt ställ- ningstagande.

Remissinstanserna: Framhåller genomgående behovet av kunskapsupp- byggnad beträffandc havsföroreningarnas omfattning. orsaker och effek- ter. Behovet av ökade resurser till forskning. utveckling. utbildning m. m. betonas. Styrelsen för teknisk utveckling påpekar att det föreligger en samstämmighet mellan synen på de områden där aktionsplanen anger att teknikåtgärder är önskvärda och vad styrelsen har engagerat sig i eller föreslagit.

Skälen för mitt ställningstagande: Naturvårdsverket presenterar en god översikt över kunskapsläget vad avser belastning. påverkan och effekten av de utsläpp som sker till haven runt: Sverige. 1 översikten pekas också på de kunskapsluckor som finns. För att kunna lägga upp en ändamålsenlig 'politik för havsmiljön krävs en långsiktig uppbyggnad av kunskaperna med hjälp av forskningsresultat. '

De forskningsinsatser som krävs ä. av olika slag: — l flera fall krävs nya tekniska lösningar. som behöver forskningsstöd innan de är färdiga att införas i praktiska sammanhang. — Effektforskning. främst om risker för långsiktiga effekter av stabila organiska föreningar. samt forskning om spridning och nedbrytbarhet krävs för att på bästa sätt inrikta framtida åtgärdskrav. — Bättre övervakningsmetoder behövs. Av särskilt intresse härvidlag är metodik och teknik för att följa effekter i de öppna havsområdena av utsläppsbegränsande åtgärder. — Forskning om spridning av utsläppen till haven och utveckling av mo- deller måste inriktas mot att ta fram bättre beslutsunderlag. .— Forskning behövs både om miljöeffekterna av strukturella förändringar och miljöfrågor inomjordbruket samt: om frågor som rör effektivare utnytt- jande av tillförda växtnäringsämnen. markens kväveomsättning. använd- ning av fånggrödor etc.

Forskningen om de marina frågorna kan öka genom att ytterligare medel tillförs detta område. Så har också redan skett i viss utsträckning genom att anslaget till naturvårdsverkets forskningsnämnd för budgetåret 1987/88 har förstärkts med 10 milj. kr. för en inriktning av forskningen mot marina miljöfrågor. Under budgetåret l987/88 inrättas ett nytt centrum för miljövetenskaplig forskning vid Umeå universitet. Detta centrum har bl. a. till uppgift att stödja och utveckla samspelet mellan långsiktig kunskaps-

• Sida 169
•  Original

uppbyggnad och metodutveckling samt tillämpningsinriktad forskning. Särskilda medel. närmare 8 milj. kr.. ställs samtidigt till naturvårdsverkets förfogande för analyser av miljögifter. Inom ramen för universitetens an- slag för matematisk-naturvetcnskaplig forskning avsätts medel för forsk- ning rörande marin miljö. Dessa medel utnyttjas bl. a. för tjänster knutna till de baslaboratorier som inrättades i och med 1987 års forskningspolitis- ka proposition. Härutöver lämnar det naturvetenskapliga forskningsrådet stöd i form av forskartjänster och projektmedel. I direkt stöd till områdena marin biologi och marin geovetenskap har rådet under budgetåret l987/88 fördelat ca. 7 milj. kr. Flertalet projekt har miljöanknytning.

Genom regeringens femårsprogram för forskning om alternativa produk- tionsformer ijordbruket har forskningen rörande jordbrukets miljöfrågor förstärkts kraftigt. Forskningsprogrammet. som har ett anslag på ca. 17 milj. kr. per år. administeras av skogs- och jordbrukets forskningsråd i samråd med bl. a. naturvårdsverket. Programmet är i allt väsentligt inriktat mot grundforskning. För mer tillämpad FoU pä jordbrukets område finns medel dels hos Sveriges lantbruksuniversitet. dels hos lantbrukets forsk- ningsfonder som finansieras medjordbruksprisregleringsmedel. dels också hos jordbrukstekniska institutet. vars verksamhet finansieras gemensamt av staten och jordbruksnäringen.

När det gäller marin forskning är det enligt min mening nödvändigt att åstadkomma en ändamålsenlig ansvars- och arbetsfördelning. I detta syfte redovisade regeringen i förra årets forskningsproposition riktlinjer för den marina vetenskapliga forskningen i landet (prop. l986/87:80. bil.6 s.l00). Enligt dessa riktlinjer bör ansvaret för den marina forskningen knytas till universiteten i Stockholm. Göteborg och Umeå. Det anfördes vidare att det bör ankomma på berört universitet att organisera verksamheten på ett rationellt sätt. Riksdagen godkände regeringens förslag och avslog motio- ner om baslaboratorier för Östersjön på nya orter (UbU l986/87:26. rskr. 289). Regeringen har därefter uppdragit åt universitetets- och högskoleäm- bctet att lämna förslag till genomförande av ett system med baslaboratorier för marin naturvetenskaplig forskning. Uppdraget skall redovisas senast den I september l988. En viss utbyggnad av den permanenta basorganisa- tionen kommer att behövas. Jag kommer därför senare att föreslå att naturvetenskapliga forskningsrådet anvisas vissa medel för att i samråd med naturvårdsverket inrätta forskartjänstcr.

I fråga om havsundersökningar beslutade regeringen är 1986. efter utta- lande av riksdagen. att fiskeristyrelsens havsfiskelaboratorium i Lysekil skulle rustas tipp i stället för att en nybyggnad gjordes på sydkusten. Ombyggnaden är nyligen slutförd. I sammanhanget kan också nämnas att fiskeristyrelsen och skogs- och jordbrukets forskningsråd utarbetar ett samlat. övergripande program för FoU på fiskets område.

Riksdagen beslutade i november 1987 att ge regeringen till känna att frågan om inrättande av ett Östersjölaboratorium bör utredas med inrikt- ning i första hand på forskning och undersökning av kustvattenmiljön och det kustnära fisket (JoU l987/8814. rskr. 13). Efter samråd med cheferna för utbildnings- ochjordbruksdepartementen villjag betona behovet av en effektiv marin FoU i vid bemärkelse. Organisatoriskt finns. med de åtgär-

• Sida 170
•  Original

der jag har redovisat. möjligheter för detta. Eventuellt ytterligare ekono- miska resurser bör utnyttjas för verksamheten vid redan befintliga anlägg- ningar. Mot bakgrund härav finns det för närvarande inte något behov av ytterligare laboratorier på området.

Miljötillstånd och föroreningspåverkan i kust- och havsområden överva- kas genom insatser från staten. kommunerna och industrin. Kommunerna och industrin svarar för den lokala egenkontrollen av den direkta miljö- påverkan som härrör från kommunala reningsverk resp. industrianlägg- ningar. Detta görs i enlighet med MLzs bestämmelser. Naturvårdsverkets allmänna råd för vattenrecipientkontroll utgör stöd vid utformningen av

programmen. Dessa fastställs av länsstyrelserna i egenskap av tillsyns- - myndigheter. Statens naturvårdsverk svarar genom programmet för över- vakning av miljökvalitet (PMK) för övervakningen av de öppna havsömrå- dena och de kustavsnitt som är opåverkade av direkta utsläpp. Insatserna genom PMK är en förutsättning för svensk medverkan i de internationella havskonventionerna. när det gäller överenskommelser om havsövervak- ning. PMK bygger på en fungerande basverksamhet vid SMHI:s oceano- grafiska verksamhet i Göteborg. Programmet bygger även på att fiskeristy- relsens verksamhet kan bedrivas.

Jag anser att en uppföljning av tillståndet i kust- och havsområden är en viktig del i det åtgärdsprogram som nu. initieras. Genom en noggrann uppföljning och med utnyttjande av forskningsinsatserna kan erfarenheter vinnas av vilka åtgärder som ger de bästa resultaten för havsmiljön. Där- igenom erhålls ökad kunskap för att utforma det fortsatta åtgärdsprogram- met. Mätinsatserna bör intensifieras i både recipientkontrollen och PMK-verksamheten. Beträffande havsövervakningen bör särskilt framhål- las behovet av ett vidgat miljögiftsprogram. som bl. a. omfattar en förstärkt biologisk effektövervakning. satsning på sedimentövervakning och fler kustnära stationer. som kan producera referensdata till recipientkontrol- len.

Jag vill också framhålla vikten av att utvärdera och-ställa samman mätresultaten. Mätrcsultaten från recipientkontrollen och PM K—verksam- heten bör också ställas i relation till belastningsdata,'för att ytterligare belysa eventuella förändringar och ge underlag för prognoser. Jag föreslår förstärkta resurser för att genomföra denna del av planen. Det kan t. ex. avse ett uppdrag till SMHI:s oceanografiska laboratorium att göra fortlö- pande mätningar av tillståndet i bl.a. Bottniska viken. - '

Jag vill här nämna det arbete som utförs inom ramen för de ätgärdsgrup- per somjag nyss har beskrivit. Genom länsstyrelsernas samordnade arbete för olika kustavsnitt har uppgifter om utsläpp och miljökvalitet ställts samman och regionalt anpassade åtgärdsplaner- utarbetats.

• Sida 171
•  Original

5.9. Uppföljning av åtgärdsprogrammet

Mitt ställningstagande: Naturvårdsverket bör samordna arbetet med åtgärder mot havsföroreningar. Arbetet bör planeras för en treårspe- riod. En utvärdering av utfört arbete bör ske samt ett förslag till en reviderad åtgärdsplan utarbetas inom två år.

Naturvärdsverkets förslag: Naturvårdsverket föreslår att aktionsplanen revideras efter fyra till fem år.

Skälen för mitt ställningstagande: De åtgärder som jag nu har redogjort för berör både industrin. kommunala reningsverk och jordbruket. För planering. genomförande och uppföljning berörs ett antal myndigheter och forskningsinstitutioner. Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att samordna arbetet vid berörda myndigheter och organ.

De åtgärder som nu föreslås skall ses som ett första steg mot målet att- aVsevärt minska föroreningarna och förbättra miljökvalitetcn i haven. Med tanke på att ett antal utredningar. somjag nyss redogjort för. skall redovi- sas inom en tvåårsperiod anser jag att den nu föreslagna planen bör utvärderas efter två år och att arbetet bör bedrivas i enlighet med planen under en treårsperiod.

Det är viktigt att inom en relativt snar framtid få en avstämning av vad planen har givit för resultat och att dessa resultat ställs i relation till önskvärda. långsiktiga mål.

Verket bör i samråd med andra berörda myndigheter redovisa uppgifter som belyser belastningen på miljön (absoluta tal och förändringar) och förhållanden i havsmiljön. [ redovisningen bör utnyttjas data från bl.a. kontrollrapporter från enskilda företag. recipientdata och PMK-data. Na- turvårdsverket bör utarbeta sammanställningar av dessa uppgifter.

Verket bör inom ramen för sitt samordningsarbete efter två år komma in till regeringen med en redogörelse. Redogörelsen bör innehålla:

]. En sammanställning av årliga belastningsdata för de ämnen och äm- nesgrupper som har angivits i planen och redovisning av genomförda åtgärder för att minska belastningen.

2. En sammanfattande redogörelse för vilka reningskrav som har före- skrivits för olika verksamheter under perioden.

3. En sammanställning och utvärdering av de undersökningar som har gjorts i kustområden och hav under perioden.

4. En redogörelse för resultaten av de forsknings- och utvecklingspro- jekt som har bedrivits under perioden.

5. Prognoser för utsläpp och miljöförhållanden samt en beskrivning av inriktningen av det fortsatta arbetet. Naturvårdsverket har i en särskild skrii/else redovisat resursbehovet under en treårsperiod för att genomföra aktionsplanen. Naturvårdsverket har ställt samman kostnader för samtliga insatser från myndigheter och organisationer som beskrivs i planen. Enligt denna skrivelse är resursbe- hovet 98.3 milj. kr. för budgetåret 1988/89. Remissinstanserna har inte haft tillfälle att yttra sig över naturvårdsver-

17]

• Sida 172
•  Original

kets skrivelse. Vissa myndigheter har lämnat uppgifter om sina resursbe- hov till verket. Dessa uppgifter har legat till grund för verkets skrivelse.

De resursbehov som finns med i naturvårdsverkets sammanställning och som är att hänföra till förstärkningar av basverksamheten har inte tagits upp i detta sammanhang. Dessa delar behandlas i stället i samband med resp. myndighets ordinarie anslag. I 1988 års budgetprop. (l987/88: l00. bilga 8) har därför föreslagits förstärkningar av bl. a. SMHI:s oceanografi- ska verksamhet. Med hänvisning till vad jag tidigare har anfört om forsk- ning anserjag att de kraftiga ytterligare förstärkningar som naturvårdsver— ket redovisat inte är motiverade för närvarande. Avsikten med nu föreslag- na medel är att vissa särskilda satsningar skall kunna genomföras. Jag föreslår därför en förstärkning av åtgärdsinriktad forskning. teknisk forsk- ning. uppföljning av förändringar i miljön samt uppföljning av effekten av genomförda åtgärder. Jag bedömer kostnaderna för dessa åtgärder till 15 milj. kr. för nästa budgetår. Jag återkommer härtill i det följande i anslut- ning till min behandling av anslagsfrågor för budgetåret l988/89.

• Sida 173
•  Original

6. Skydd för ozonskiktet

Mina ställningstaganden och förslag i korthet:

. En fortsatt snabb nedbrytning av ozonskiktet i atmosfären innebär ett allvarligt hot mot de grundläggande levnadsbetingelserna på jorden för såväl människor som djur och växter. . I första hand krävs kraftfulla åtgärder för att snabbt minska an- vändningen och utsläppen av fullständigt halogenerade klorquor- karboner (CFC) och haloner. . Arbetet med att åstadkomma sådana åtgärder måste bedrivas- såväl nationellt som internationellt.

. Sverige bör ratificera Montrealprotokollet. som bl. a. innebär en 20% minskning av förbrukningen av CFC till den ljuli 1994. . En nationell avvecklingsplan med en betydligt högre ambitions- nivå bör slås fast och genomföras. . Den nationella avvec'klingsplanen innebär att den svenska an- vändningen av CFC minskas med minst 50% till utgången av år 1990 och i huvudsak helt avvecklas till utgången av år 1994. . Avvecklingsplanen bör genomföras med stöd av kemikalie- och miljöskyddslagstiftningen. Vissa kompletteringar av dessa lag- stiftningar bör ske som en grund för genomförande av arbetet. . Avvecklingsplanen bör noga följas upp. bl. a. genom en översyn vid en s. k. kontrollstation inom två år. . . De begränsade kostnader som vid en avveckling enligt planen uppstår för näringsliv och samhälle måste ses i förhållande till de långt större skador och kostnader som senare skulle uppkomma, om nedbrytningen av ozonskiktet skulle tillåtas fortgå.

6.1. Miljöproblemet

Atmosfären kring jorden innehåller små mängder ozon. Detta ozon har en väsentlig betydelse för livet på jorden. bl.a. som ett skydd mot den ultravioletta strålningen från solen. Huvuddelen av ozonmängden finns i stratosfären (1() — 50 km överjordytan), men även troposfären (0 — 10 km överjordytan) innehåller ozon. Olika mänskliga aktiviteter medför ökade utsläpp av en rad kemiska ämnen som påverkar ozonskiktet. En väsentlig faktor när det gäller nedbrytningen av ozonskiktet är enligt en samstämmig vetenskaplig uppfattning utsläppen av halogenerade klod'luorkarboner (CFC). Varje sådant utsläpp bidrar med en viss tidsfördröjning till nedbryt- ningen av ozonskiktet. Det finns inte heller något geografiskt samband mellan platsen för utsläppen och var skadorna uppstår. Problemet är därigenom globalt.

Utsläppen av CFC leder till nedbrytning av ozonskiktet i stratosfären och orsakar en ökad instrålning av biologiskt aktiv ultraviolett strålning (UV-B). Denna kan i sin tur leda till effekter på människor (hudcanccr. reducerat immunförsvar). på växter och djur (sämre skördar av vissa

• Sida 174
•  Original

grödor. inverkan på organismer i de marina ekosystemen. ögoncancer hos boskap m.m.) och på material (snabbare nedbrytning av plast m.m.). Även andra ämnen som dikväveoxid samt andra klorerade och bromerade substanser bidrar till nedbrytning av ozonskiktet.

CFC och haloner påverkar atmosfären både-genom att minska halten av det stratosfå'triska ozonet och genom att förändra atmosfärens strålningsba- lans och härigenom klimatet. Andra effekter av en nedbrytning av ozon- skiktet i stratosfären är att den inbördes relationen mellan ozonmängden i troposfären och stratosfären kan ändras och att den vertikala temperatur- fördelningen kan påverkas. Ökade halter av CFC och haloner har därige- nom en väsentlig betydelse för uppkomsten av den s.k. drivhuseffekten. som kan leda till en förhöjning av jordens temperatur och som kan få en betydande inverkan påjordcns klimat.

Utsläpp av CFC och andra här nämnda ämnen kan således leda till olika typer av globala effekter. Genom att öka halterna av dessa ämnen i atmo- sfären genomför mänskligheten ett gigantiskt experiment i. global skala utan att känna dess totala miljöeffekter. Minskade utsläpp av CFC och haloner minskar risken både för nedbrytning av ozonskiktet och för klimat- förändringar genom drivhuscffckten.

De fullständigt halogenerade klorfluorkt'irbonernas förmåga att inverka på ozonskiktet hänger samman med att de är mycket stabila föreningar. De bryts därför inte ned förrän de. efter lång tid. när stratosfären och där bryts ned av solens ultravioletta strålning. Härvid frigörs klor. som i sin tur i en katalytisk process bryter ned ozon (03) till vanligt syre utan att självt förstöras. lin och samma kloratom beräknas kunna bryta ned tusentals ozonmolekyler. .

Ofullständigt halogenerade klorfluorkarboner — som fortfarande inhe- häller minst en väteatom — bryts i regel ned redan i troposfären och har därför en avsevärt mindre inverkan på ozonskiktet.

Fullständigt halogenerade klorfluorkarboner som huvudsakligen inne- håller linor har också en mindre inverkan på ozonskiktet. Fluorförcningar- na är nämligen så stabila att de inte bryts ned ens av den ultravioletta strålningen.

Vilken inverkan olika klorerade föreningar har beror på dels deras- relativa ozonnedbrytande potential. dels den mängd i vilken de används. Ofullständigt kloreiade substanser som används i mycket stor omfattning kan därför också paverka ozonskiktet.

Samma typ av effekt på ozonskiktet har också de bromerade fluorkarbo- nerna, de s. k. halonerna. vars ozonnedbrytande förmåga beräknas vara 3— 10 gånger större än den hos CFC.

För att inte påverka det stratosfäriska ozonet ellerjordens klimat mer än vad som redan sker i dag krävs reduktioner av de mest använda CFC- föreningarna med minst 80% av dagens utsläpp. Den nyligen upptäckta. mycket kraftiga minskningen av det stratosfäriska ozonet över Antarktis visar att människans påverkan med stor sannolikhet redan i dag är högst påtaglig. Ännu kraftigare reduktioner av utsläppen kan därför motiveras.

En reglering av användningen och utsläppen av vissa CFC får inte leda till att andra halogenerade kolväten intar den roll som de som regleras nu

• Sida 175
•  Original

innehar.-En helhetssyn på skyddet av atmosfären är nödvändig för att vi skall undvika att ett problem i dag förvandlas till ett annat lika besvärligt framtida problem i en annan del av atmosfären.

Närmast krävs en avveckling av utsläppen av de fullständigt halogenera- de klorfluorkarbonerna samt halonerna. Dessutom bör målsättningen vara att minska användningen av metylkloroform och koltetraklorid. ] ett längre perspektiv krävs också en minskning av användningen av de övriga halo- generade kolvätena. långlivade fluoreradc kolväten. samt övriga ämnen och faktorer som negativt påverkar det atmosfäriska ozonet och vårt klimat.

6.2. Allmän beskrivning av användningsområden och utsläpp'

Klorfluorkarboner (CFC) är den kemiska samling'sbeteckningcn på len grupp kemiska föreningar som består av kolväten där någon. några eller alla väteatomer har ersatts med klor och fluor. Om en förening är ofull- ständigt halogenerad, dvs. fortfarande innehåller någon eller några väte- atomer, används ofta beteckningen HCFC.

CFC-föreningarna är färglösa, nästan liiktlösa och inte brännbara. har låg kokpunkt och kan förekomma som gas elleri flytande form.

För att identifiera de olika föreningarna kompletteras resp. CFC-typ med en sifferuppgift. som beror på antalet fluor-. väte- och kolatomer. Den första siffran från höger anger antalet fluoratomer. den andra siffran från höger är ett mer än antalet väteatomer och den tredje siffran från höger (som utesluts om den är 0) är ett mindre än antalet kolatomer.

CFC-föreningarna säljs under en rad handelsnamn: Freon. Frigen. Kal- tron. Arcton. Genetron. fsotron. Algofren, Edifren. lsceon och Ucon m. fl. ] Sverige används främst Freon. Frigen och Arcton.

I industriell skala produceras för närvarande huvudsakligen följande CFC-föreningar: .

CFC ll (CClgF triklorlluormetan) CFC lZ (.CClgFg diklordifluormetan) CFC Il3 (CZCl3F. triklortrifluoretan) CFC ll4 (C3Cl3F4 diklortetrafluoretan) CFC ll5 (CgClgF; klorpcntalluoretan) ' HCFC 22 (CHClF; klordifluornietan)

Av dessa är de första fem fullständigt halogenerade. HCFC 22 är en ofullständigt lialogenerad förening.

] bilaga A till Mönirealprotokollet har en uppskattning gjorts av den ozonnedbrytande effekten hos de fem nyss nämnda fullständigt halogene- rade klorflii('irkarbonerna.

Störst (.)zonnedbrytande effekt ( l ,0) har CFC ll. 12 och 114. Motsvaran- de värden för CFC ll3 och CFC I 15 är ().8 resp. 0.6.

Den ofullständigt halogenerade HCFC 22 har däremot en betydligt lägre ozonnedbrytande effekt. Den uppskattas till Ca'f).()5.

• Sida 176
•  Original

Om inte annat anges, avserjag i min följande framställning med CFC de fullständigt halogenerade CFC-föreningarna.

Av de bromerade fluorkarbonerna. de s.k. halonerna. är i detta sam- manhang framför allt halon 1211 tCFgBrCl). halon 1301 (CF.Br ) och halon 2402 (C3F4Br3) av intresse. Den ozonnedbrytande potentialen för halon 1211 och 1301 har uppskattats till 3 resp. 10 enligt bilaga A till Montreal- protokollet.

Världsproduktionen av CFC uppgår till till ca 1 milj. ton per år. Någon produktion av CFC förekommer inte i Sverige. Ett litet antal (10 — 15) stora producenter svarar för merparten av Världsproduktionen.

Enligt naturvårdsverkets rapport (3353) till regeringen om CFC uppgick nettoanvändningen av CFC i Sverige. inklusive nettoimport i varor. är 1984 till ca 4500 ton. Enligt verkets bedömning beräknas användningen — om inga åtgärder vidtas — öka med 3.5—4% per år eller med ca 40 % på tio år. vilket innebär att användningen år 1994 skulle uppgå till ca 6400 ton. Med utgångspunkt från denna prognos har användningen för är 1986 beräk- nats till ca 4800 ton. Huvuddelen av denna användning utgörs av CFC 11. 12 och 1 13. Räknat per capita innebär dessa värden att användningen av fullständigt halogenerade CFC-föreningar i Sverige år 1984 uppgick till 0.54 kg/person och beräknas öka till 0.77 kg/person till är 1994 om inga åtgärder vidtas.

Den genomsnittliga förbrukningen av CFC 11. 12 och 113 i världen uppgår till drygt 0.2 kg./person. Användningen ligger betydligt över genom- snittet i i-länderna och betydligt under genomsnittet i flertalet u-länder.

Enligt beräkningarna i naturvårdsverkets rapport kommer den största ökningen av CFC-användningen i Sverige. om inga åtgärder vidtas. att uppstå för hård skumplast. särskilt för markisolering av extruderad poly- styren. och för förpackningar. Den ackumuleradc mängden installerade kylanläggningar och värmepumpar med CFC som köldmedium leder också till en ökning av användningen av CFC som köldmedium med ca 3 % per år på grund av den ökade förbrukningen i samband med service av anlägg- ningarna. trots att försäljningen av nya kylanläggningar och värmepumpar troligen har nått sitt maximum. Användningen av CFC för avfettning och rengöring förväntas fortsätta att öka med åtminstone 5. % per år under de närmaste fem åren.

Världsproduktionen av haloner uppskattas till drygt 20000 ton per år. Någon svensk produktion förekommer inte. Den svenska årsförbrukning— en kan beräknas uppgå till ca 200 ton-..

För närvarande förekommer ingen kontrollerad destruktion av CFC eller haloner. Användningen motsvarar därför i huvudsak utsläppen till atmosfären, även om dessa delvis sker med mycket lång tidsfördröjning (50—100år eller mer).

CI—"C-ft'ireningarna används som olås- och jäsmedel i mjuk och hård skumplast. arbetsmedium i kyl- och värmcanläggningar. lösnings- och avfettningsmedel i elektronikindustrin och annan vcrkstadsindustri. tvätt-

• Sida 177
•  Original

vätska i kemtvättar. drivmedel i sprayförpackningar m.m. Nya använd- ningsområden har successivt tillkommit.

Med stöd av lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor infördes i Sverige fr.o.m. den 1 juli 1979 förbud mot tillverkning och import av aerosolförpackningar med CFC som drivmedel. Bestämmelserna om im- port- och tillverkningsförbud har i sak oförändrade överförts till förord- ningen (1985:840) om vissa hälso- och miljöfarliga produkter m.m. An- vändningen som drivmedel i sprayförpackningar begränsades på olika sätt i slutet av 1970-talet också i flera andra länder (USA. Canada. Norge. EG-länderna). Samtidigt har användningen inom övriga områden ökat kraftigt. Intill början av 1980-talet tog dessa tendenser ut varandra. Från och med år 1983 visar emellertid även den totala drivmedelsanvändningen i världen en stigande tendens.

Vad beträffar hanteringen av CFC inom andra områden än som drivme- del i aerosolförpackningar finns i Sverige inga särskilda bestämmelser. utöver de generella bestämmelserna i lagstiftningen om kemiska produk- ' ter. som har ersatt 1973 års lagstiftning. Däremot finns möjligheter att med stöd av miljöskyddslagstiftningen ange villkor och begränsningar för sådan verksamhet. Viss användning är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt denna lagstiftning. Hit hör bl.a. viss plastindustriverksamhct och installa- tion av värmepumpar med en effekt överstigande 1 MW.

Haloner används främst för brandsläckningsändamål. Någon särskild reglering av användningen av haloner finns för närvarande inte i Sverige.

Ett utvecklingsarbetc pågår hos flera av de stora CFC-tillverkarna för att få fram alternativ till de nti använda CFC-föreningarna. Ansträngningarna inriktas på att få fram dels nya ofullständigt halogene-

rade föreningar — utöver HCFC 22 — som har en lika liten ozonnedbrytan- -

de potential som HCFC 22. dels fluorkarboner. dvs. föreningar där klorin- nehällct ersätts av fluor och som därmed blir ofarliga för ozonskiktet. Till den förra gruppen hör HCFC 123 fCHCl2CF3. diklortrifluoretan). HCl-"C 124 (CHCIFCFJ. klortetrafluoretan). HCFC 141 b ('CquCCilF. diklorfluor- etan) och 142 b (CH3CC1F3. klordifluoretan). Till den senare hör HFC 134a (.CFchzF. tetrafluoretan) samt HFC 152 'I (ditluoretan) och HFC 143 a(trif1uoretan). Försök pågår också hos olika tillverkare och använda- re att blanda olika föreningar och därigenom minska den ozonnedbrytande effekten. Vissa av de nya föreningarna finns redan tillgängliga i begränsade mängder för prov i praktiska tillämpningar och för toxicitetstestcr. Andra framställs ännu endast i laboratorieskala eller i en mycket liten omfattning. Ett antal stora CFC-producenter har nyligen tillkännagivit att de i ett gemensamt internationellt projekt ämnar omedelbart intensifiera toxici- tetstester av nya föreningar som kan ersätta de fullständigt halogenerade klorfluorkarbonerna. De alternativa ämnen som skall testas är HCFC 123 och HFC 134 a. Testresultat och nya rön kommer fortlöpande att rapporte- ras till berörda myndigheter. Enligt underhandsuppgifter från de tillver- kande bolagen kan HFC 134 a och HCFC 123 användas kommersiellt inom

• Sida 178
•  Original

olika användningsområden om ca 5—-7 år. Frågan om förutsättningarna att introducera ersättningsämnen inom olika användningsområden samt när detta kan ske behandlas närmare för varje användningsområde i det följan- de (avsnitt 6.5").

6.3. Det internationella arbetet och Montrealprotokollet

Frågan om åtgärder för att skydda ozonskiktet har varit föremål för ett intensivt internationellt arbete. Redan vid den internationella konferensen om den mänskliga miljön i Stockholm år 1972 framfördes farhågor för att - människans aktiviteter på olika sätt skulle kunna skada det tunna skikt av ozon som i atmosfären omger jorden och som minskar instrålningen till jorden av ultraviolett ljus från solen. FN:s miljöstyrelsc beslöt år 1981 på svenskt initiativ att förhandlingar skulle inledas inom ramen för UNEP för att få till stånd en världsomfattande konvention till skydd för ozonskiktet. En arbetsgrupp sammanträdde första gången i Stockholm år 1982 för att påbörja arbetet med att utarbeta ett förslag till konventionstext. Arbetet resulterade i mars 1985 i Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet. en ramkonvention som ger förutsättningar för internationella åtgärder för att skydda ozonskiktet. Konventionen utgör den folkrättsliga plattformen för det fortsatta samarbetet inom detta område.

Sverige ratificerade konventionen i november 1986. Hittills har 15 stater tillträtt konventionen. För ikraftträdande krävs att 20 länder ratificerar. godtar eller godkänner konventionen.

Trots stora ansträngningar kunde enighet inte uppnås i Wien år 1985 om ett tilläggsprotokoll till konventionen angående mer preciserade åtaganden frän konventionsstaternas sida för att få till stånd en reglering av i första hand CFC-användningen. I gengäld antogs en resolution, vari riktlinjer angavs för det fortsatta arbetet under de närmaste två åren. I resolutionen förklarade sig parterna vara fast beslutna att fortsätta protokollsarbetet och därvid beakta utvecklingen på kort och lång sikt vad gäller tillverk- ning. användning och utsläpp av CFC. Enligt resolutionen skulle arbetet bedrivas med målsättningen att ett tilläggsprotokoll skulle finnas år 1987 med bindande klaUsuler om konkreta åtgärder för att minska riskerna för det hotade ozonskiktet. Därvid skulle såväl kort- som långsiktiga strategier beaktas för att få till stånd en rättvis kontroll av tillverkning. utsläpp och användning av CFC i hela världen. Särskild hänsyn skulle tas till utveck- lingsländernas speciella situation, liksom till aktuell vetenskaplig och eko- nomisk forskning. I avvaktan på ett sådant protokoll uppmanades alla länder och berörda ekonomiska organisationer att vidta de åtgärder som står till deras förfogande för att kontrollera utsläppen av CFC. Vid FN:s miljöstyrelses möte i maj 1985 fattades beslut om fortsatt arbete på ett protokoll i enlighet med vad som angavs i resolutionen.

Det fortsatta protokollsarbetet föregicks av ett seminarium för att uppnå en säkrare gemensam uppfattning om förväntade utsläpp. möjliga åtgärder och tänkbara strategier för att reglera utsläppen av CFC. Den första delen av seminariet ägde rum i slutet av maj 1986 och behandlade nuvarande

• Sida 179
•  Original

produktion. användning och utsläpp. förväntade förändringar på kort och lång sikt. effekterna av existerande regleringar och dagens kunskap om tekniska möjligheter att minska utsläppen. Dessutom gjordes bedömningar beträffande produktion. användning och utsläpp av andra substanser än CFC. i den mån dessa kan påverka strategin för att kontrollera utsläppen av CFC. Den andra delen av seminariet ägde rum i början av september 1986 och behandlade olika möjligheter att reglera utsläppen. effekterna av olika handlingsalternativ vad gäller utsläpp. kostnader och konkurrensneu- tralitet samt möjligheterna att genomföra och övervaka föreskrivna åtgär- der.

Sverige har deltagit aktivt i detta arbete och har medverkat med bl. a. en redogörelse för de aktuella och förväntade framtida förhållandena i de nordiska länderna — främst Sverige och Norge — beträffande användning. utsläpp och efterfrågan av CFC m.m.

Det internationella intresset för ozonfrågan har ökat påtagligt under åren 1986 och 1987 med anledning av i första hand de alarmerande rapporter som kommit om den fortgående uttunningen av ozonskiktet. särskilt över Antarktis. Det starkaste motståndet mot att snabbt utarbeta ett effektivt fungerande bcgränsningsprotokoll inom den angivna tidsramen har bjudits av EG—kollektivet. vars starka producentintressen vad gäller CFC uppen— barligen har haft ett avgörande inflytande på EG:s strategi i denna fråga fram till våren 1987.

Inom ramen för UNEP har en arbetsgrupp. bestående av tekniska och juridiska experter. utarbetat ett förslag till protokoll som reglerar produk- tion och användning av de ämnen —— i första hand CFC och vissa haloner — som bryter ned ozonskiktet. Vid en diplomatkonferens. som ägde rum i Montreal den 14—16 september 1987. undertecknades protokollet av 24 länder. däribland USA. Kanada. Japan. Schweiz. flertalet EG-stater. Sve- rige och övriga nordiska länder. ett antal utomeuropeiska länder samt av de europeiska gemenskaperna (EG). Därefter har ytterligare ett antal län- der undertecknat protokollet.

6.3.l Montrealprotokollets huvudsakliga innehåll m. m.

Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet består av en inledning och 20 artiklar. De ämnen som kontrolleras i protokollet finns upptagna på listan i bilaga A till protokollet och utgörs av dels de fullstän- digt halogenerade klorfluorkarbonerna CFC 11. 12. 113. 114 och 115. dels av halonerna 1211. 1301 och 2402.

I inledningen slås bl.a. fast att det slutliga målet med protokollets kontrollbestämmelser är att eliminera de globala utsläppen av de ämnen som bryter ned ozonskiktet.

Protokollets grundläggande åtaganden beträffande kontrollåtgärder finns i artikel 2 som sammanfattningsvis innebär att förbrukning av de kontrollerade CFC-föreningarna inte får överstiga 1986 års nivå sju måna- der efter det att protokollet trätt i kraft. Enligt artikel 16 skall protokollet träda i kraft den 1 januari 1989. förutsatt att de närmare villkoren för ikraftträdande som anges i artikeln är uppfyllda. En reduktion — jämfört

• Sida 180
•  Original

med förhållandena år 1986 — skall därefter uppnås i två steg. Varje part åtar sig att skära ned sin produktion och förbrukning av de kontrollerade CFC-föreningarna med 20 % fr. o. rn. perioden den 1 juli 1993 t.o.m. den 30 juni 1994 och därefter med ytterligare 30% i ett andra steg fr.o.m. perioden den 1 juli 1998 t. o. m. den 30juni 1999 (artikel 2 första. andra och fjärde punkterna). Det senare reduktionssteget skall träda i kraft automa- tiskt. såvida inte vid parternas möte annat bestäms mcd 2/3 majoritet och majoriteten dessutom svarar för 2/3 av parternas totala beräknade förbruk- ningsnivå (artikel 2 fjärde punkten).

Produktion och förbrukning av haloner får inte överstiga 1986 års nivå tre år efter det att protokollet trätt i kraft (artikel 2 andra punkten).

Protokollet reglerar inte på vilket sätt och genom vilka åtgärder minsk- ningarna skall uppnås. utan det ankommer på varje part att utforma erfor- derliga styrmedel. "Det står också varje part fritt att genomföra en snabbare reduktion än den som föreskrivs i protokollet (artikel 2 elfte punkten).

Utvecklingsländcrnas särskilda situation och behov beaktas i protokol- let genom bestämmelserna i artikel 5. genom vilka utvecklingsländerna tillåts skjuta upp fullgörandet av de kontrollåtgärder som anges i första till fjärde punkterna i artikel 2 till tio år efter de tidpunkter som där anges. En förutsättning är dock att deras resp. årliga förbrukningsnivå inte överstiger 0.3 kg per capita.

För att tillgodose grundläggande inhemska behov hos ett utvecklings- land får ett producentland öka produktionen med högst 10% (artikel 2 första. andra och tredje punkterna;- resp. 15% (artikel 2 fjärde punkten).. En sådan ökad produktion får också användas för att åstadkomma s.k. industriell rationalisering mellan protokollets parter. Med industriell ratio- nalisering avses överföring av en parts beräknade produktionsnivå. helt eller delvis. till en annan part i syfte att uppnå större ekonomisk effektivi- tet eller för att möta förutsedda brister i tillgången på grund av fabriksned- läggningar(artikel 1 åttonde punkten).

Handeln med icke-parter regleras i artikel 4. Bestämmelserna syftar till att begränsa marknaden för handel med de kontrollerade ämnena för icke-parter.

Enligt artikc16 skall parterna — med början är 199() och minst vart fjärde år därefter — göra en regelbunden utvärdering och översyn av de kontroll- åtgärder som anges i artikel 2. Med utgångspunkt i de utvärderingar som skall utföras enligt artikel 6 kan parterna besluta om bl.a. justeringar beträffande de i bilaga A till protokollet angivna ozonnedbrytande po- tentialerna hos de kontrollerade ämnena. om så behövs ändra reduktions- takten och besluta att lägga till eller utesluta ämnen från protokollets tillämpningsområde (artikel 2 punkterna nio och tio). Med stöd av dessa bestämmelser ges således möjligheter att —- om parterna så beslutar — också reglera användning och produktion av t. ex. HCFC 22. metylkloro- form. koltctraklorid och andra ämnen som för närvarande inte omfattas av protokollets kontrollbestämmelser.

Parterna skall enligt artikel 9 samarbeta för att bl. a. främja forskning. utveckling och utbyte av information om teknik för att minska utsläppen, finna möjliga alternativ till de kontrollerade ämnena m.m. 1 två särskilda

• Sida 181
•  Original

resolutioner till protokollet utvecklas frågor om utbyte av teknisk informa- tion samt uppgiftsrapportering.

Parterna skall hålla möten med jämna mellanrum. Det första mötet med parterna skall sammankallas inom ett år efter det att protokollet trätt i kraft. På det första mötet skall bl. a. frågan om protokollets finansiering behandlas (artikel 11).

Wicnkonventionens sekretariat skall också fungera som sekretariat för protokollet.

Frågan om konventionens permanenta administration har uppskjutits till det första mötet med parternas konferens sedan konventionen trätt i kraft. lntill dess är UN EP interimssckrctariat (artiklarna 6 och 7 i konventionen).

Eftersom protokollet inte var slutförhandlat före diplomatkonferensen. kunde åtskilliga delegationer av konstitutionella skäl inte underteckna detta. Antalet signatärer blev därför begränsat. Konventionen står emel- lertid öppen för undertecknande till den 15 september 1988 (artikel 15"). Därefter är protokollet öppet för anslutning (artikel 13 i konventionen).

Protokollet träder enligt artikel 16 första punkten i kraft den 1 januari 1989 under förutsättning att dels minst elva instrument avseende ratifika- tion. godtagande. godkännande eller anslutning har deponerats av parter som svarar för minst 2/3 av den uppskattade världsförbrukningen år 1986 av de kontrollerade ämnena. dels att konventionen vid denna tidpunkt trätt i kraft.

lnga reservationer får göras till protokollet (artikel 18). Det bör i detta sammanhang tilläggas att de nordiska miljöministrarna gemensamt har deklarerat målet att till är 1991 i ett första steg reducera användningen av CFC 11. 12. 113. 114 och 115 i resp. land med minst 25 % i förhållande till 1986 års förbrukning och att en reduktion med 50% skall ske så snart som möjligt före år 1998/99. Man har vidare uttalat målsätt- ningen att så snart som möjligt frysa användningen av halonerna 1211. 1302 och 2402.

6.3.2 Godkännande av Montrealprotokollet

Mitt förslag: Riksdagen skall godkänna Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet.

Skälen för mitt l'örslagz' Regeringens miljöpolitik säväl nationellt som

internationellt har som mål att trygga alla människors rätt till en god ' livsmiljö samtidigt som grundläggande ekologiska processer och balanser skyddas mot oåterkalleliga störningar.

Nedbrytningen av ozonskiktet är ett globalt miljöproblem. Om nedbryt- ningen tillåts fortsätta i oförminskad eller rent av i ökad takt. uppkommer allvarliga konsekvenser för människor och miljö. 1 ett längre perspektiv kan de grundläggande livsbetingelserna på jorden förändras. Montrealpro- tokollet innebär enligt min mening att ett första mycket viktigt steg har tagits för att begränsa utsläppen av de ämnen som är mest aggressiva mot ozonskiktet.

• Sida 182
•  Original

I Sverige vidtogs konkreta åtgärder för att minska utsläppen av CFC ' redan i slutet av 1970-talet. Sverige har därefter aktivt engagerat sig i lörhandlingsarbelet för att få till stånd Wienkonvcntioncn och Montreal- protokollet. Det är enligt min mening av stor vikt att Montrealprotokollet — i enlighet med vad som förutsätts i artikel 16 — träder i kraft den 1 januari 1989. Jag anser det därför angeläget att Sverige så snart som möjligt ratificerar protokollet. Jag vill också understryka betydelsen av att vi även i fortsättningen aktivt medverkar i det internationella arbetet med att utveckla protokollets bestämmelser till ett effektivt fungerande instru- ment för att så snabbt som möjligt få bort användningen av de ämnen som bryter ned ozonskiktet. Enligt min bedömning bör en skärpning av den i protokollet föreskrivna minskningstakten övervägas så snart som möjligt.

Även om hotet mot ozonskiktet är globalt och förutsätter internationella åtgärder. är det naturligtvis nödvändigt att vi också fortsätter arbetet med att minska vår egen användning och våra egna utsläpp. Jag kommer i det följande att redovisa en plan för avveckling av användningen av CFC och haloner i Sverige.

Konventionens artiklar medför inte några problem när det gäller förhål- landet till svensk rätt. Någon situation där Sverige skulle komma att bryta mot konventionen kan inte förutses. En svensk anslutning medför inte för närvarande något behov av lagstiftning. Bestämmelserna i artikel 4 om kontroll av handel med icke-parter kommer — i takt med att de olika punkterna i artikeln blir operativa — att kräva vissa författningsändringar. Jag har samrått med utrikeshandelsministern i dessa frågor.

Enligt protokollet och de i anslutning därtill antagna resolutionerna skall bl. a. ett omfattande informationsutbyte ske. Jag räknar härvid för Sveri- ges dcl med att de insatser som behövs skall kunna utföras inom ramen för den verksamhet i övrigt som bedrivs av berörda myndigheter och andra organ och med anlitande av de anslag som 'står till förfogande.

6.4. Styrmedel och regleringar

Sverige måste. redan för att kunna uppfylla Montrealprotokollets minimi- förpliktelser. minska användningen av CFC på områden' som i många andra länder sannolikt inte kommer att beröras förrän senare. Detta är en ' följd av Montrealprotokollets konstruktion med krav på procentuella re- duktioner av varje parts produktion och förbrukning av CFC. oavsett utgångsläget vid protokollets ikraftträdande. Vidare reglerade vi redan år 1979 det användningsområde som är lättast att undvara. nämligen CFC som drivmedel i aerosolförpackningar.

För att de svenska styrmedlen skall bli meningsfulla. måste de utformas så att den minskade användningen av CFC i vårt land inte får till följd att användningen ökar hos de utländska tillverkare som i dag konkurrerar med

I den svenska industrin. De svenska CFC-användarnas agerande för att reducera användningen

• Sida 183
•  Original

och utsläppen av CFC och andra ozonförstörande ämnen är betydelsefullt i det globala perspektivet. även om vår andel av världsförbrukningen av CFC endast uppgår till ca 0.5 %.

Det är därför viktigt att svensk industri så snabbt som möjligt utvecklar sådana alternativa tekniker och visar på sådana alternativa produkter som har tekniska och ekonomiska förutsättningar att slå igenom även i länder som kan uppfylla minimikraven i den internationella överenskommelsen genom att i ett första steg endast reglera användningen av CFC som drivmedel i aerosolförpackningar. Det ligger i vårt lands intresse att visa att svensk företagsamhet utvecklar och tar i praktiskt bruk nya teknologier och produkter.

Det kan i detta sammanhang finnas anledning att understryka att redan de minimikrav på minskningar som ställs upp Montrealprotokollet ställer krav på teknologiutveckling och nytänkande. De utvecklingsinsatser som nu måste göras inom svensk industri kommer att kunna nyttjas på en växande global marknad. Denna kommer att efterfråga teknologier och produkter i takt med att den internationella minskningstakten skärps. De svenska företagens agerande spelar naturligtvis också en mycket väsentlig roll för den svenska regeringens möjligheter att i de internationella sam- manhangen driva på utvecklingen.

Statens naturvårdsverk föreslår i sin rapport (nr 3353) om CFC en kombi- nation av ekonomiska styrmedel. vissa regleringar. information och stöd till alternativ teknik. De föreslagna åtgärderna skulle enligt verkets bedöm- ning (i maj 1987) reducera användningen/utsläppen av CFC till år 1994 med minst 25 %jämfört med 1984 års värden med befintlig teknik inom ramen för en kostnad av ca 50 kr. per kg minskat utsläpp av CFC. Kostnaden för kapitalförluster för enskilda företag har därvid inte medräknats. Natur- vårdsverket framhåller dessutom att väsentligt större reduktioner kan upp- nås på Iängre sikt.

Naturvårdsverket föreslår att en avgift införs på import av CFC 11. 12. 113. 114 och 115. Eventuellt borde enligt verkets mening också HCFC 22. 500 och 502 avgiftsbeläggas. varvid avgiftens storlek borde graderas i relation till resp. ämnes relativa effekt på ozonskiktet. Avgiften skulle i första hand utgå på import i bulk av de angivna ämnena. Avgiften borde enligt verket också omfatta CFC-innehållet i färdiga produkter som impor- teras.

Ett bcslut om ekonomiska styrmedel enligt naturvårdsverkets förslag skulle kräva riksdagens medverkan. medan verkets övriga åtgärdsförslag faller inom regeringens kompetensområde.

Naturvårdsverkets förslag har remissbehandlats. Remissinstanserna är i stort sett eniga med verket om behovet av åtgärder mot användning och utsläpp av de ämnen som bryter ned ozonskiktet. Det råder dock delade meningar om bl.a. frågan hur styrmedlen bör utformas och vilka tidsramar som bör gälla. De instanser som företräder industrin och den enskilda sektorn är överlag kritiska till den föreslagna avgiften. Avgiftens lämplig-

• Sida 184
•  Original

het och effektivitet ifrågasätts också av flera remissinstanser som företrä- der offentliga intressen såsom kommcrskollegium. arbetarskyddsstyrel- sen. riksrevisionsverket och koncessionsnämnden för miljöskydd. Bl.a. riksskatteverket och statskontoret framhåller att ytterligare utredningar och analyser krävs innan man kan ta ställning till förslaget.

Sveriges industriförbund och Sveriges grossistförbund föreslår i sitt gemensamma åtgärdsprogram för minskade CFC-utsläpp att en reduktion av CFC-användningen genomförs genom frivilliga åtaganden inom indu- strin i stället för genom regleringar eller avgifter. Åtgärderna skulle därige- nom kunna tidsmässigt differentierat. för olika användningsområden. något som enligt förbunden inte skulle vara möjligt att göra inom ramen för naturvårdsverkets handlingsprograiri.

Statens naturvårdsverk har i sitt remissyttrande över industrins förslag till åtgärdsprogram framhållit att förslaget inte är tillräckligt konkret för att leda till det uppsatta målet och även i övrigt har ett antal brister.

Sveriges industriförbund har dessutom i en promemoria den 22 decem- ber 1987 - efter överläggningar med företrädare för miljö- och energide- partementet — ytterligare utvecklat sin syn på hur och i vilken takt ett avvecklingsprogram för CFC-användningen i Sverige skall kunna genom- föras för olika användningsområdcn. Vidare har Dow Chemical AB i en skrivelse den 12 februari 1988 redovisat sin syn på möjligheterna att i sin verksamhet avveckla användningen av CFC.

Mitt ställningstagande.: En avvecklingsplan bör läggas fast för varje användningsområde för CFC. Planen bör genomföras främst med stöd av kemikalie- och miljöskyddslagstiftningen. Jag är inte beredd att förorda att en generell avgift på CFC införs.

Skälen för mitt ställningstagande: Enligt min mening är effekten av den föreslagna generella importavgiften svårbedömd. CFC-föreningarna an- vänds för ett antal ändamål och inom branscher med olika lönsamhets- . struktur och verksamhetsförutsättningar. Den relativa kostnaden för CFC varierar mycket starkt i förhållande till produkternas försäljningspris. Någ- ra mera fullständiga analyser av hur olika marknader kommer att påverkas av den föreslagna avgiften har inte gjorts. något som också påpekats av flera remissinstanser. Enligt min bedömning står det emellertid klart att de reella möjligheterna att påverka CFC-användningen genom att höja kost- naden för CFC varierar avsevärt inom de olika användningsområdena. Av stor betydelse i detta sammanhang ai också den omedelbara tillgången på alternativa produkter och produktionsprocesser.

Inom flera användningsområden föreligger det enligt min mening en uppenbar risk att användarna foitsätter att förbruka CFC som förut och enbart vältrar över kostnaderna på nästa led. Det enda som då uppnås är att avgiften ökar kostnaderna för a vändarna samtidigt som CFC—använd-

• Sida 185
•  Original

ningen blir oförändrad eller ökar. lnom andra användningsområden åter # där CFC-innehållet i de färdiga produkterna är stort både värdemässigt och volymmässigt — kommer en avgift att snabbt få avsedd effekt vad gäller CFC-användningen. Avgiften kommer emellertid i dessa fall också att få negativa konsekvenser från industripolitiska och samhällsekonomiska ut- gångspunkter. De handelspolitiska effekterna av den föreslagna avgiftsbe- läggningen är också osäkra. i synnerhet mot bakgrund av att vi inte kan utgå från att andra länder väljer liknande styrmedel.

Mot denna bakgrund ärjag inte beredd att förorda att en generell avgift på CFC införs.

Enligt min mening är de åtgärder som föreslås av industrin inte tillräckli- ga. En kombination av olika styrmedel bör därför väljas. Utgångspunkten bör vara frivilliga åtaganden. kompletterade med tvingande föreskrifter som skall garantera att målen nås. Varje användningsområde bör regleras individuellt med användningsrestriktioner. förbud och krav på återvinning m.m.. så att en reduktion av användning och utsläpp kan ske så snabbt och effektivt som möjligt med beaktande av de olika förutsättningar som råder inom olika användningsområden. Målet för arbetet måste vara att snarast avveckla användningen och utsläppen av CFC.

Det finns emellertid anledning att analysera varje användningsområde för sig när man skall välja styrmedel och avvecklingstakt. De åtgärder som kräver författningSstöd kan genomföras med stöd av lagen ( 1985:426) om kemiska produkter samt ML. Med stöd av kemikalielagstiftningen kan erforderliga styrmedel utformas vad gäller hanteringen av CFC. Miljö- skyddslagstiftningen bör användas i ökad utsträckning och en skärpning bör ske av beslutsmyndighcternas praxis vid ny- och omprövning samt tillsyn av verksamheter där CFC används. Naturvårdsverket bör också i egenskap av central tillsynsmyndighet meddela allmänna råd till ledning för de lokala tillsynsmyndigheterna.

Vid val av styrmedel och introduktion av alternativa produkter och processer måste en samlad bedömning göras av effekterna på hälsa och miljö. I vissa fall kan detta leda till att CFC måste behållas under en kort övergångstid i aVVaktan på acceptabla ersättningsmedel. Så är t.ex. fallet beträffande de ca 300 kemtvättar i Sverige som använder CFC 113 som tvättvätska. Det enda alternativet är för närvarande den tidigare använda tvättvätskan perkloretylen. En återgång till användning av perkloretylen skulle emellertid vara olämplig från arbetsmiljö- och hälsoskyddssyn- punkt. 1 avvaktan på att CFC 113 ersätts av en annan tvättvätska bör därför ansträngningarna inriktas på att under en övergångstid minimera utsläppen av CFC 1 13 vid resp. anläggning.

1 det följande kommerjag att område för område redogöra för min syn på möjligheterna att ersätta CFC. ochjag kommer också att ange de tidsramar som bör gälla för avvecklingen inom de olika användningsområdena.

Vid de överläggningar som jag har haft med industriförbundet och olika företrädare för stora CFC-användare har framkommit att en rad konstruk- tiva initiativ redan har tagits för att begränsa CFC—användningen och att man är beredd att gå vidare i denna del. Vid dessa överläggningar har grunden lagts för en gemensam syn på möjligheterna att inom olika an-

• Sida 186
•  Original

vändningsområden åstadkomma realistiska avvecklingsprogram.

Jag vill också framhålla betydelsen av att kommunerna. landstingen och staten liksom enskilda företag i sin upphandling strävar efter att inte välja produkter som innehåller eller framställts med hjälp av CFC. Också i detta avseende har redan fattats flera miljömedvetna och framsynta beslut.

För att säkerställa ett snabbt och konsekvent avvecklingsprogram har jag för avsikt att föreslå regeringen att inom ramen för kemikalielagstift- ningen meddela föreskrifter om användningen av CFC och haloner i en särskild förordning som kommer att omfatta de kemikalier som tas upp i Montrealprotokollet. Förordningen avses innehålla allmänna aktsamhets- regler samt förbud inom viss tid mot yrkesmässig användning i olika verksamheter av CFC. Vidare bör nuvarande reglering av aerosolförpack- ningar kvarstå. Förordningen avses vidare ge möjligheter att i övrigt styra . användningen inom olika områden. Slutligen bör förordningen för att mot- verka utsläpp av CFC också innehålla bemyndiganden för att myndigheter- na skall kunna meddela föreskrifter i olika avseenden. bl.a. vad gäller kyl- och värmeanläggningar och behörigheten att installera. reparera och un- derhålla sådana anläggningar. Överträdelser av förordningens bestämmel- ser bör medföra straffansvar.

Genom den reglering av CFC-användningen jag avser att föreslåsäker— ställs att avvecklingen sker på ett snabbt och effektivt sätt utan att någon enskild bransch eller några enskilda företag förfördclas. Jag förutser också att det kan finnas behov av att under en övergångstid medge vissa begrän- sade undantag. Jag vill emellertid redan här förutskicka att undantag bör få meddelas endast i mycket begränsad omfattning. t. ex. för aerosolförpack- ningar för medicinskt bruk. [ den mån undantag medges bör det vara möjligt att ta ut s. k. dispensavgift.

Utöver den särskilda regleringen av användningen av CFC och haloner som jag ämnar föreslå gäller naturligtvis även i fortsättningen ML:s be- stämmelser om förutsättningarna för bedrivandet av miljöfarlig verksam- het. Myndigheternas arbete med tillståndsprövning och tillsyn enligt denna lagstiftning är ett mycket viktigt instrument för att genomföra den avveck— lingsplan jag nu föreslår. Jag förutsätter att myndigheterna vid sina beslut i tillsyns- och tillståndsärenden beaktar avvecklingsplancn. Givetvis bör myndigheterna härvid noga överväga eventuella möjligheter att för ett företag. utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet. få till stånd en snabbare avveckling än vad som enligt avvecklingsplanen bör gälla för användningsområdet som helhet. Likaså bör myndigheterna ta till vara eventuella möjligheter till stegvisa reduceringar.

För några användningsområden måste CFC-användningen få fortgå yt- terligare ett begränsat antal år. I dessa fall är det angeläget att användning- en och utsläppen av CFC reduceras så långt det är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt även under avvecklingstidcn. Sådana reduceringsåtgär- der bör övervägas vid resp. anläggning där CFC används. De typer av åtgärder som aktualiseras kan innefatta exempelvis tätning för att hindra läckage. insamlings-. renings-, återvinnings- och destruktionsåtgärder. för— bättrad skötsel, förbättrad maskinutrustning m.m.

För att få till stånd ett mera systematiskt arbete med dessa frågor och en

• Sida 187
•  Original

bättre samhällskontroll bör bilaga A till miljöskyddsförordningen (l98lz574) kompletteras med att tillstånds- resp. anmälningsplikt införs eller utvidgas för vissa verksamheter där CFC används. som exempelvis tillverkning av plastvaror. ytbehandling och kemtvättar. I fortsättningen bör i princip all verksamhet där mer än 100 kg CFC eller sammanlagt mer än 1 ton övriga halogenerade klorfluorkarboner används per år vara till- stånds- eller anmälningspliktig enligt ML. Tillståndsplikt bör härvid bl. a. i princip gälla för verksamheter där mer än 1 ton CFC används per år.

Miljöskyddslagsystemet innebär emellertid att tillstånds- eller anmäl- ningsskyldighet endast kommer att gälla nyanläggningar eller ändringar av inrättningar eller deras användning. Icke tillstånds- eller anmälningsplikti- ga verksamheter. där CFC används och som pågår vid ikrafttrz'idandet. kan man emellertid ingripa mot med stöd av ML:s tillsynsrcgler.

Pågående verksamheter. där CFC används och som redan har till- ståndsprövats enligt miljöskyddslagstiftningen. bör i många fall kunna omprövas. Jag vill i detta sammanhang hänvisa till de vidgade möjligheter till omprövning enligt ML somjag senare kommer att föreslå i avsnitt 10.

Jag vill också erinra om att Montrealprotokollet inte slutgiltigt fastslår vad som skall gälla under tiden fram till år 2000. Tvärtom ger protokollet möjlighet till ändringar i reduktionstakten om detta skulle visa sig erforder- ligt. En snabb teknikutveckling kan ge tillgång till ersättningsämnen och alternativa teknologier vid en tidigare tidpunkt än vad som nu kan förutses och därmed öppna möjligheter till en snabbare avveckling. Om den alarme- rande utvecklingen med en snabbt ökande nedbrytning av ozonskiktet över Antarktis fortsätter. uppkommer också behov av omedelbara övervä- ganden om en skärpning av den överenskomna avvecklingstakten för att slutmålet enligt protokollet - nämligen en fullständig eliminering av an- vändningen av CFC och haloner — skall uppnås snabbare. Jag avser att kraftfullt verka för de skärpningar av avvecklingstakten som kan behövas.

De överläggningar som jag har hållit med företrädare för branschorgani- sationer och stora CFC-användare visar att arbete pågår och initiativ har tagits eller planeras inom olika användningsområden. Vi står emellertid bara i början av ett mödosamt arbete. som måste bedrivas energiskt och systematiskt och som kräver en aktiv medverkan av alla berörda. En snabb nedskärning av användningen av CFC i ett högt teknologiskt utveck- lat samhälle som Sverige går inte att genomföra utan att vissa omställnings- problem uppkommer. Som jag redan har sagt kan det emellertid också mycket snart visa sig vara en fördel för den svenska industrin att ligga i den främsta linjen när det gäller utveckling och idrifttagande av ny teknik och framställning av alternativa produkter på detta område. Härigenom kan också på sikt betydande konkurrensfördelar uppnås gentemot utländska konkurrenter. Flera svenska initiativ på detta område har redan rönt en internationell uppmärksamhet.

• Sida 188
•  Original

6.5. Avvecklingsplan 6.5.1 Avvecklingsplanen i stort

Målet för såväl det nationella arbetet som det svenska agerandet i interna- tionella sammanhang måste vara att användningen av ozonskiktsnedbry- tande CFC och haloner skall minska i så snabb takt som möjligt. Det övergripande slutmålet måste vara en total avveckling av användningen av sådana kemikalier så snart som möjligt.

Jag anser det angeläget att en konkret avvecklingsplan för den svenska användningen av CFC och haloner nu slås fast. En sådan plan behövs bl. a. för att ge underlag för planering inom industrin och för arbetet vid de myndigheter som har ansvar för tillämpningen av kemikalielagstiftningen samt för tillståndsprövningen och tillsynen enligt miljöskyddslagstiftning- en.

Genom att lägga fast en plan för avvecklingen av CFC—användningen i Sverige stimulerar och bidrar vi vidare till att motsvarande planer tas fram i andra länder. .

För att inte svenska produkter. framställda med hjälp av CFC. skall ersättas med motsvarande importerade produkter bör i princip importen av sådana produkter regleras parallellt med den svenska produktionen i de fall importen kan konkurrera och en reglering är möjlig. Jag avser därför att senare föreslå regeringen att ge kemikalieinspektionen och statens na- turvårdsverk i uppdrag att — i samråd med kommerskollegium — klarlägga behovet av och möjligheterna till en sådan reglering av importen inom ramen för Montrealprotokollets besti'tmmelser.

1 det följande kommerjag att redOVisa hur den svenska användningen av CFC och ozonskiktsnedbrytande haloner bör avvecklas inom olika an- vändningsområden. Avvecklingsplanen innebär att förbrukningen av CFC vid utgången av år 1990 kommer att ha reducerats med minst 2400 ton. dvs. ha halverats i förhållande till 1986 års nivå. Programmet innebär vidare att den svenska förbrukningen av CFC i princip kommer att ha upphört senast vid utgången av år 1994 vid all nyproduktion av varor eller anläggningar som framställts med hjälp av CFC eller som innehåller CFC. Slutligen innebär avvecklingsplanen att all förbrukning av. ozonnedbrytan- de haloner skall upphöra snarast möjligt. Tidpunkten för denna avveckling bör läggas fast senast i samband med en allmän översyn av avvecklings- planen som bör göras inom två år.

En utgångspunkt för avvecklingsplanen är att ingen användning av CFC får tillkomma utanför de nio användningsområden som anges i det följan-- de. Vidare skall senast fr.o.m. år 1990 förbrukningen av CFC inom vart och ett av de nio användningsområdena vara begränsad till högst 1986 års nivå, om inte ytterligare begränsningar anges i det följande. Avvecklingsplanen avser användningen av de fullständigt halogenerade CFC-föreningar och haloner som anges i Annex A till Montreal-protokol- let. l vissa fall kan sådana föreningar övergångsvis behöva ersättas av vissa ofullständigt halogenerade kolväten. framför allt HCFC 22. som även de har en viss begränsad ozonskiktsnedbrytande potential av exempelvis storleksordningen 0.05 för HCFC 22 jämfört med CFC 11 och CFC 12 som

• Sida 189
•  Original

har en motsvarande potential på 1.0. dvs. 20 gånger större. Jag vill emeller- tid i detta sammanhang ånyo understryka att målsättningen bör vara att avveckla även användningen av ofullständigt halogenerade CFC-förening- ar. Dessa frågor får bli föremål för ytterligare överväganden vid den översyn av avvecklingsplanen som bör ske senast inom två år och som jag kommer tillbaka till i det följande. Jag vill också understryka betydelsen av att vi med all kraft också verkar för att minimera användningen av andra ozonskiktsnedbrytande'ämnen än CFC och haloner som främst metylklo- roform och koltetraklorid. Jag vill i detta sammanhang också framhålla vikten av att CFC-användningen inte får ersättas av en användning av andra kemikalier som medför miljö- eller hälsorisker.

Den branschvisa avvecklingsplanen bygger på dagens förutsättningar. kunskaper och bedömningar när det gäller alternativ teknik. alternativa produkter. miljösituation m. m. Dessa förutsättningar kan givetvis komma att förändras — i första hand genom att teknik- och prodttktutvecklingen såväl i Sverige som i vår omvärld går snabbare än vad som nu kan förutses. Det kan heller inte uteslutas att utvecklingen av ny teknik och alternativa produkter inom något användningsområde går långsammare än vad som nu kan förutses. Tillkomsten av Montrealprotokollet i september 1987 har emellertid redan medfört en växande global marknad för alternativa pro- dukter och kemikalier. Kunskaperna om miljösituationen kommer också successivt att öka. Värdefulla erfarenheter kommer att vinnas inom ramen för den avveckling som nu inletts. Det är därför viktigt att den nu föreslag- na avvecklingsplanen följs upp och ses över inom två år. lin sådan översyn bör även göras med utgångspunkt i den internationella utvecklingen på området. Jag avser att föreslå regeringen att ge statens naturvårdsverk i uppdrag att i samråd med kemikalieinspektionen och statens industriverk vid utgången av år 1989 redovisa en sådan uppföljning av avvecklingspla- nen samt lämna förslag till eventuellajusteringar.

Avvecklingsplanen förutsätter ett betydande tttvecklings- och omställ- ningsarbete inom den svenska industrin. Jag har därför vid flera tillfällen överlagt -med bl.a. industriförbundet och olika branschorgan i samband med att förslaget utarbetats. Överläggningarna har präglats av öppenhet och konstrttktivitet. '

Mot bakgrund av dessa överläggningar anserjag mig kunna förutsätta att industriförbundet och berörda branschorgan aktivt och positivt kommer att medverka i det nu förestående arbetet. En sådan medverkan är mycket viktig inte minst när det gäller att sprida kunskap om utvecklingsarbetc. få till stånd ändamålsenliga utbilt'lningsinsatser. föreskrifter och branschnor- mer samt en korrekt och heltäckande rapportering av användning och utsläpp av CFC och haloner.

CFC-föreningar används i Sverige till många ändamål. Flera nya an- vändningsområden har tillkommit under de senaste åren. Den svenska förbrukningen uppgick år 1986 till knappt 5000 ton enligt naturvårdsver- kets uppskattning. lngen tillverkning av CFC sker inom Sverige.

Avvecklingsplanen för CFC är indelad i nio användningsområden: steri- lisering. sprayförpackningar. förpackningsmaterial. verkstadsindustri (rengöring). kemtvättar. mjuk skumplast. hård skumplast (extruderad po-

• Sida 190
•  Original

lyStyren). hård skumplast (polyuretan) och köldmedier (kylanläggningar. värmepumpar m.m.). Dessutom behandlas i planen frågan om avveckling av användningen av haloner.

De största användningsområdena för CFC. som vardera står för omkring en fjärdedel av den svenska totalanvändningen. avser köldmedier och tillverkning av hård skumplast av polyuretan. Användningen för tillverk- ning av mjuk skumplast och för hård skumplast av extruderad polystyren svarar tillsammans likaså för mer än en fjärdedel av den svenska totalan- vändningen.

Vid flertalet tillämpningar avgår de CFC-föreningar som används direkt i samband med produktionen. Vid andra användningar — framför allt till- verkning av hård skumplast och kyl- och värmeanläggningar —— ingår merparten av använd CFC i de färdiga produkterna. Sett i ett längre tidsperspektiv kommer även dessa CFC-mängder att tillföras atmosfären om de inte återvinns eller destrueras när produkterna tas ur bruk. Förutom att minska CFC-användningen i nyproduktion är det därför viktigt att ta till vara och utveckla metoder och system för att ta om hand CFC vid t. ex. skrotning av kylskåp.

Jag övergår nu till att för varje användningsområde ange en avvecklings- plan.

De. siffror som anges för användningen år 1986 grundas i huvudsak på beräkningar av naturvårdsverket i november 1987. En mera detaljerad kartläggning av 1986 års förbrukning kommer att genomföras av verket under våren l988.

Användningen är 1986 uppskattas till ca 50 ton.

CFC används för sterilisering endast i begränsad omfattning. Alternativa processer för sterilisering är under mycket snabb utveckling.

Min bedömning är att användningen av CFC för sterilisering kan och bör ha upphört senast vid årsskiftet 1988/89.

Användningen år 1986-uppskattas til! ca 90 ton.

Användningen av CFC i sprayförpackningar stod i mitten av 1970-talet för halva CFC-användningen i Sverige. Användningen har sjunkit drastiskt genom förbudet mot användning av fullständigt halogenerade CFC i aero- soll'örpackningar. Utanför detta förbud faller dock bl.a. användningen av produkter som omfattas av speciallagstiftningarna när det gäller livsmedel och läkemedel. Genom de ändringar som infördes i samband med antagan- det av lagen ( I985z426) om kemiska produkter kan regeringen numera föreskriva att förbudet mot användning av CFC i sprayförpackningar ock- så skall gälla produkter som faller under livsmedelslagen (l97l:5|l) och läkemedelsförordningen (1962: 701 ).

Vidare har vissa sprayförpaekningar som innehåller enbart CFC — alltså inte bara CFC som drivmedel för att driva ut någon annan substans — fallit utanför tillämpningsområdet för förbudet.

• Sida 191
•  Original

Det nu gällande användningsförbudet mot CFC i sprayförpackningar bör vidgas till att avse även de användningar jag nyss nämnt. Skulle starka behov föreligga för en fortsatt begränsad användning i vissa läkemedel bör undantag från förbudet kunna medges.

Min bedömning är att användningen av CFC i sprayförpackningar kan och bör ha upphört senast vid årsskiftet l988/89. Begränsade undantag kan behöva medges för användning i vissa läkemedel.

Användningen år l986 uppskattas till ca 130 ton.

Fullständigt halogenerade CFC används för förpackningar av extru- derad polystyren (CFC l2). av polyeten (CFC lZ och CFC ll4) och av polyuretan (CFC ll).

Förpackningar som framställts med hjälp av CFC konkurrerar med och kan ersättas av andra produkter som framställts utan användning av CFC. såsom exempelvis bubbelfolie. oskummad polyeten. papp och wellpapp.

Min bedömning är att användningen av CFC i förpackningsmaterial kan och bör ha upphört senast vid årsskiftet 1989/90.

6.5.5 Rengöring m. m. inom verkstadsindustrin

Användningen år 1986 uppskattas till ca 350 ton.

Huvuddelen av CFC-användningen inom verkstadsindustrin avser ren- göring av elektronisk utrustning. främst för att tvätta bort flussmedel och harts efter lödning av kretskort. Den växande produktionen av ytmontera- de kretskort har lett till en ökande användning.

Både i USA och Sverige pågår utprovning av rengöringsteknik utan CFC. utveckling av flussmedel som inte behöver tvättas bort m.fl. projekt som skall göra CFC-användningen överflödig. Utvecklingen på området är mycket snabb.

Min bedömning är att användningen av CFC inom verkstadsindustrin kan och bör ha upphört senast vid årsskiftet 1990/91.

Användningen år 1986 uppskattats till ca 300 ton.

För kemtvätt används CFC ll3. Ett snabbt förbud mot sådan använd- ning skulle innebära att kemtvättarna måste behålla resp. gå över till användning av perkloretylen. Perkloretylen innebär stora problem från främst arbetsmiljösynpunkt men också för den yttre miljön. En sådan övergång till perkloretylen är därför inte önskvärd. Kemtvättarna bör därför ges en viss övergångstid. innan användningen av CFC måste upphö- ra.

Under övergångstiden är det angeläget att förbrukningen av CFC vid de enskilda tvättarna begränsas så långt det är möjligt. Sådan utsläppsreduee- ring bör ske genom bl.a. installation av utrustning för torkkontroll. Stora förluster sker nu i samband med att kläderna tas våta ur maskinen. Vidare

• Sida 192
•  Original

bör bl.a. utrustningen för slutdestillation förbättras. läckor tätas. rostfritt material införas samt utbildning anordnas. Åtgärder av detta slag — inbe- gripet utfärdande av allmänna råd m.m. — bör så snart som möjligt initieras av tillsynsmyndigheterna i nära samarbete med branschen.

Min bedömning är att all användning av CFC i kemtvättar kan och bör ha upphört senast vid årsskiftet l994/95. Jag bedömer vidare att använd- ningen inom kcmtvättbranschen katt och bör ha minskats med ca 30 %. till - ca 210 ton per år. vid årsskiftet 1990/91 genom olika åtgärder av det slagjag nämnt tidigare.

Användningen år l986 uppskattas till ca 650 ton.

CFC används i huvudsak för framställning av lätta produkter (med lägre volymvikt än 25 kg/mR). CFC-blåst mjuk skumplast används för madras- ser. möbler. bilsäten. tvättlappar. emballage m.m. Tyngre produkter kan blåsas med koldioxid. Ibland kombineras tyngre och lättare produkter i s.k. sandwichkonstruktioner. All CFC avgår vid tillverkningen.

Avveckling av mjuka skumplastprodukter som är framställda med hjälp av CFC kan ske dels genom ändrade produkter med en mindre andel lätta kvaliteter. dels genom övergång till alternativa blåsmedel för de lätta kvaliteterna och dels. i vissa fall. genom utbyte mot andra produkter än sådana av mjuk skumplast.

Min bedömning är att användningen av CFC för framställning av mjuk skumplast kan och bör ha upphört senast vid årsskiftet 1990/91.

Användningen år 1986 uppskattas tillea 750 ton.

För framställning av produkter av extruderad polystyren (XPS) används CFC 12. Endast ca 10% av använd CFC avgår vid tillverkningen. Resten kan förväntas successivt avgå ur produkterna under en lång följd av år. Produkterna används främst för isolering av husgrunder. vägar ochjärnvä- gar samt kring rörledningar. Användningen för vägar uppgår till ca 30% och förjärnvägar till ca 20% av totalanvändningen av extruderad polysty- ren. Ca 70 % av användningen avser användning i eller i kontakt med jord. Mer än en tredjedel av den svenska produktionen av extruderad polysty- ren exporteras.

Två betydande svenska användare av CFC-blåst XPS. vägverket Och SJ. har beslutat att avveckla sin användning av sådant isoleringsmatcrial. [ Norge pågår en liknande utveckling. Även andra stora användare som kommunerna och landstingen har aviserat att de överväger att fatta liknan- de beslut.

Isoleringsmaterialet extruderad polystyren har ett antal fördelar från rent teknisk synpunkt. såsom bl. a. hög hållfasthet. låg fuktkänslighet och god isoleringsförmåga. Det konkurrerar dock och kan ersättas med ett antal andra isoleringsmaterial som under lång tid funnits på marknaden och vars egenskaper är väl kända. Dessa produkter baseras i första hand på

192.

• Sida 193
•  Original

fibermaterial som mineralull, glasull och stenull. Dessutom förekommer expanderad polystyren som blåses med vattenånga.

CFC-blåst XPS tillverkas vid två anläggningar i Sverige av två olika tillverkare. Anläggningarna är belägna i Skövde och Norrköping. Båda tillverkarna har anfört att en övergång till HCFC 22 eller andra bläsmedel är möjlig. De har dock redovisat olika bedömningar av hur snabbt detta kan ske. Hos den tillverkare som anser sig behöva längst tid — till år 1995 -— sysselsätts drygt 30 personer vid XPS-tillverkningen vid en anläggning i Norrköping.

Min bedömning är att användningen av CFC i produkter av hård skum— plast, framställda av extruderad polystyren. kan och bör ha upphört senast vid årsskiftet 1990/91.

Användningen år 1986 uppskattas till ca 1240 ton.

För framställning av produkter av hård skumplast av polyuretan an- vänds CFC ll. Huvuddelen av produkterna används för isolering i bl. a. väggpaneler. garageportar. ytterdörrar. husvagnar. mjölktankar. kyl- diskar, fjärrvärmcrör och kylskåp m.m. Återstoden används för konstruk- tionsdetaljer i bilinredningar m.m. Endast ca 10% av använd CFC avgår vid tillverkningen. Resten kan förväntas successivt avgå ur produkterna under en lång följd av år.

En avveckling av CFC-användningen vid tillverkning av hård skumplast framställd av polyuretan innebär särskilda svårigheter när det gäller såda- na produkter där polyuretan — som ett delmoment i tillverkningen av en produkt — skummas direkt på olika andra material. Skumningen medför möjligheter att integrera ledningar, minska plåttjocklekar. få produkterna täta m.m. Detta förfarande utnyttjas vid framställning av många slags produkter som kyl- och frysskåp. varmvattenberedare och fjärrvärmerör. Likaså innebär en avveckling särskilda svårigheter för bilindustrin när det gäller vissa delar eller konstruktionselement i bilarna. Sådana konstruk- tionselement är ofta — i sig eller som en del i ett annat element — av betydelse från säkerhetssynpunkt.

Utveckling av alternativ till användning av CFC pågår. Min bedömning är att användningen av CFC i produkter av hård skum- plast. framställda av polyuretan. helt kan och bör ha upphört senast vid årsskiftet 1994/95. För användningsområden utom dem där särskilda svå- righeter föreligger enligt vad jag tidigare har anfört. nämligen inom bilindu- strin och för särskilda isoleringsändamål. kan och bör användningen av CFC ha upphört senast vid årsskiftet 1990/91.

För att minska utsläppen av CFC till atmosfären bör vidare klarläggas möjligheterna att destruera CFC i samband med bl. a. skrotning av kylskåp med CFC-haltigt isoleringsmaterial. Jag avser därför föreslå regeringen att ge naturvårdsverket i uppdrag att dels genomföra fortsatta förbrännings- försök för att bedöma eventuella korrosionsrisker samt yttre och inre miljörisker. dels i nära samarbete med Sveriges industriförbund. Svenska kommunförbundet samt berörda branschorgan och företag utreda kostna-

1.93

• Sida 194
•  Original

der och lämpliga administrativa former för insamling och fragmentering. I detta sammanhang bör även klarläggas förutsättningarna för omhänderta- gande av CFC-haltiga arbetsmedier vid skrotning av kyl- och frysskåp.

Användningen år 1.986 uppskattas till ca 1 240 ton.

Kyl-. värme— och klimatanläggningar med CFC-föreningar som arbets- medium har en vitt spridd användning från kylskåp och andra kylenheteri hushåll. butiker. industrier. isbanor. fordon m.m. till värmepumpar och luftkonditioneringsaggregat av varierande storlek. CFC 12 är den vanligast förekommande CFC-föreningen.

En betydande del av användningen sker i samband med service och reparation av befintliga anläggningar. Valet av arbetsmedium är nära kopp- lat till anläggningens konstruktion och dimensionering när det gäller kom- pressorer, ventiler. rörledningar m.m. Det kan därför vara svårt att byta arbetsmedium i befintliga anläggningar.

Utvecklingsarbete pågår när det gäller att finna alternativ till använd- ningen av CFC 12.

Min bedömning är att användningen av CFC som arbetsmedium i nya installationer av kyl-. värme— och klimatanläggningar kan och bör ha upp- hört senast vid ärsskiftet 1994/95. Efter denna tidpunkt bör det endast återstå en mycket begränsad och successivt minskande användning av CFC vid service och reparation av befintliga anläggningar. -

Jag anser vidare att CFC-användningen inom detta område kan och bör ha minskat med minst 25 % till ca 900 ton vid årsskiftet 1990/91 och med ytterligare minst 25% till ca 600 ton till årsskiftet 1992/93. Dessa minsk- ningar bör kunna åstadkommas genom dels övergång till andra arbetsmedi- er i vissa befintliga och — framför allt — nya anläggningar. dels övergång till indirekta kylsystem som kräver en mindre mängd arbetsmedium. dels tätningar av läckage. dels bättre konstruktioner, underhåll och skötsel och dels omhändertagande av arbetsmedium vid service. reparation och even-. tuellt även skrotning i enlighet med vad jag tidigare anfört.

Inom naturvårdsverket utarbetas för närvarande förslag till föreskrifter och råd för att åstadkomma angivna användnings- och utsläppsminskning- ar. Arbetet skeri nära samarbete med berörda branschorgan och innefattar frågan om krav på särskild behörighet för den som installerar och reparerar kyl- och värmepumpsanläggningar.

Användningen är 1986 uppskattas till ca 200 ton.

(')zonskiktsncdbrytantle haloner används för närvarande i begränsad utsträckning. främst som brandsläckningsmedel i vissa fasta anläggningar och portabla brandsläckare. Användningen av sådana haloner och förut- sättningarna för att övergå till andra brandsläckningsmedel utreds för närvarande genom naturvårdsverket i samarbete med Svenska brand- skyddsföreningen. Inom kort kommer dessutom en gemensam nordisk

• Sida 195
•  Original

utredning att påbörjas med syfte att utarbeta förslag till olika avvecklings- åtgärder.

Min bedömning är att användningen av halon 1211. 1301 och 2402 bör upphöra så snart som möjligt. En snabb avveckling är synnerligen angelä- gen med hänsyn till dessa ämnens stora ozonnedbrytande effekt. Jag avser ta ställning till frågan när en sådan avveckling kan och bör vara genomförd senast vid den översyn av avvecklingsplanen som skall ske inom två år.

6.6 Kostnader och resursbehov

De ekonomiska konsekvenserna för olika företag och användare i samband med den nu föreslagna avvecklingsplanen kan för närvarande inte precise- ras. Detta framgår såväl av naturvårdsverkets som industriförbundets rapporter. förslag och yttranden. 1nte heller har det varit möjligt att få fram sådana mer preciserade och fullständiga uppgifter vid de överläggningar jag har haft med industriförbundet. olika branschorgan och vissa stora användare. Jag vill dock understryka att de utvecklingskostnader som det här blir fråga om inte från industrins eller användarnas sida har framhållits som något hinder mot den planerade avvecklingen.

Jag vill vidare framhålla att avvecklingsplanen har gjorts med beaktande av bl. a. möjligheterna till alternativ produktion och alternativa produkter inom resp. användningsområde. För de användningsområden där utveck- Iings- och omstälIningsproblemen är störst är därför avvecklingstiden ock- så längst. i vissa fall upp till sju år. Härigenom möjliggörs en successiv omställning i planerade steg för resp. företag och användare.

I detta sammanhang är det också av stor betydelse att programmet för den planerade avvecklingen är så konkret som möjligt och att avvecklings- tidpunkter anges. Härigenom skapas förutsättningar för att berörda företag skall kunna göra en rationell och långsiktig ekonomisk planering av tlt- vecklingsarbetc. investeringar m. m.

1 ett internationellt perspektiv bör på längre sikt den teknik- och pro— duktutveckling som nu inleds kunna bli till stor fördel för svensk industri.

För att underlätta omställningsarbetet bör frisläppandet av investerings- fonder för miljöåtgärder kunna bli av stor betydelse. Likaså bör de olika former för statligt stöd som administreras av främst styrelsen för teknisk utveckling och naturvårdsverket kunna utnyttjas för teknisk utveckling och forskning i detta sammanhang.

Mot denna bakgrund bedömer jag att avvecklingsplanen kommer att kunna genomföras inom ramen för acceptabla kostnader för svenskt nä- ringsliv och svensk industri, liksom för det svenska samhället i stort.

En fortsatt nedbrytning av ozonskiktet skulle innebära radikalt försäm- rade förutsättningar för biologisk produktion och för mänskligt liv. De begränsade kostnader för förebyggande åtgärder som nu uppstår för indu- strin och samhället måste ses i relation till de långt större umbäranden och kostnader som senare skulle uppkomma om nedbrytningen av ozonskiktet skulle tillåtas fortgå.

Arbetet vid olika berörda myndigheter för att genomföra den föreslagna avvecklingsplanen bör i princip kunna utföras inom ramen för dessa myn- digheters ordinarie resurser.

• Sida 196
•  Original

Som framgår av vad jag tidigare har anfört bör naturvårdsverket och kemikalieinspektionen ges i uppdrag att genomföra vissa utredningsarbe— ten. viss rådgivnings- och informatåonsverksamhet samt viss försöksverk- samhet av engångskaraktär under det kommande budgetåret. För att så effektivt och snabbt som möjligt få till stånd och genomföra denna verk- samhet bör särskilda medel till ett sammanlagt belopp av 2.9 milj.kr. för budgetåret 1988/89 ställas till dessa myndigheters förfogande. Jag återkom- mer till detta vid min behandling av anslagsfri'tgorna.

• Sida 197
•  Original

7. Miljöskador m. m.

Mina förslag i korthet: . Från en miljöskadeförsäkring skall skadelidande i vissa fall få ersättning för miljöskador. . Bidrag till försäkringen skall betalas av dem som utövar miljöfar- lig verksamhet. . Den som har utövat miljöfarlig verksamhet är skyldig att vidta återställningsåtgärder även sedan verksamheten har upphört. . Naturvårdsverket får besluta om bidrag till återställning i vissa fall när något ansvar inte kan krävas ut enligt ML.

7.1. Utgångspunkter

Den tekniska och industriella utvecklingen i Sverige under det senaste århundradet bildar grunden för vårt nuvarande välstånd, men denna ut- veckling har också haft negativa sidor. Bl. a. finns det risk för skador på liv eller hälsa eller den omgivande miljön samt den ekologiska balansen i naturen till följd av kemiska ämnen eller substanser som sprids som förore- ningar från miljöfarlig verksamhet. Sådana miljöproblem kräver åtgärder från samhällets sida. Omfattande åtgärder har. när det gäller att förebygga skador, vidtagits inom ramen för prövning och tillsyn av miljöfarlig verk- samhet enligt ML. Ett viktigt led i det förebyggande miljöarbetet utgörs vidare av lagen (l985:426) om kemiska produkter som har till syfte att förebygga att skador på människors hälsa eller i miljön förorsakas av kemiska ämnens inneboende egenskaper. Sådana förebyggande åtgärder är nödvändiga för att skydda hälsa och miljö. Om en miljöskada likväl uppkommer. bör åtgärder vidtas för att återställa det som har skadats och bereda de skadelidande-skälig ekonomisk gottgörelse för förluster och lidande.

-Enlig15 & ML gäller bl. a. att 'den som utövar eller ämnar utöva miljöfar- lig verksamhet skall vidta de skyddsåtgärder och iaktta de försiktighets- mått som skäligen-kan fordras för att avhjälpa olägenheter. Detta innebär .att utövaren av-en miljöfarlig verksamhet i princip fir-skyldig att vidta skäliga återställningsåtgärder för att minska eller eliminera inträffade ska- dor på ett mark- eller vattenområde. Krav på sådana åtgärder kan framstäl- las av det allmänna samt — med vissa begränsningar — även av enskilda sakägare. När det gäller att verkligen få återställningsåtgärder vidtagna kan det dock uppstå svårigheter att finna någon ansvarig som kan fås att bekosta eller. genomföra åtgärden. Det kan exempelvis hända att det inte går att klargöra varifrån miljöskadan härrör eller att den som är skyldig att vidta åtgärden saknar tillgångar att ersätta kostnaderna. När fråga är om direkta saneringsåtgärder för att minska risken för skador på miljön till _följd av t.ex. en deponering eller annat utsläpp av skadliga ämnen. kan också i många fall ingripanden på grund av den. akuta skaderisken behöva

• Sida 198
•  Original

ske så snabbt att ansvarsförhållandena inte hinner klaras ut i förväg. När kostnaderna har förskotterats av allmänna medel. visar erfarenheten att samhällets möjligheter att i efterhand få ersättning för kostnaderna för den nödvändiga saneringen i vissa fall är små. De förhållanden som kom i dagen i samband med den s.k. BT Kemi-affären är exempel på detta. Saneringen där har kommit att kosta samhället stora summor.

Gällande regler om ersättning för skador till följd av miljöfarlig verksam- het fmns i miljöskadelagen (l986z2215) som trädde i kraft den ljuli l986.

Miljöskadelagen är tillämplig när verksamhet på en fastighet orsakar skador i omgivningen genom olika former av vatten-. mark- och luftförore- ningar. buller. skakningar eller andra liknande störningar. Lagen innebär. att den som bedriver miljöfarlig verksamhet på en fastighet har fått ett ökat ansvar för skador som verksamheten medför. En utgångspunkt är att den som på en fastighet bedriver verksamhet som orsakar skador i omgivning- en skall ersätta dessa även om han inte har orsakat skadan avsiktligt eller genom vårdslöshet (s. k. strikt ansvar). Detta strikta ansvar gäller även vid helt tillfälliga störningar. t.ex. enstaka gasutsläpp i luften. Dock görs i lagen vissa undantag för störningar som är av så vanligt slag att de rimligen måste tålas. Miljöskadelagen innehåller också särskilda regler om ersätt- ning för vissa typer av skador som kan uppstå vid grävnings- och spräng- ningsarbeten. .

Rätten till ersättning enligt miljöskadelagen omfattar person- och sak- skador. Lagen ger också rätt till ersättning för rena förmögenhetsskador som inte är bagatellartade.

Skadeståndsansvaret enligt miljöskadelagen skall i första hand bäras av fastighetsägaren. Även nyttjanderättshavare eller andra som bedriver eller har bedrivit miljöfarlig verksamhet på fastigheten kan bli ansvariga. Bo- stadshyresgäster har dock inte något strikt ansvar. Till kretsen av skade- ståndsansvariga hör också de som i egen näringsverksamhet utför ett miljöfarligt arbete på en fastighet. s. k. entreprenörer.

Erfarenheterna av miljöskadefrågor visar att det är svårt att med full säkerhet fastställa att en viss miljöskada har orsakats av en-viss störning. ! miljöskadelagen har därför kravet på bevisning när det gäller sambandet mellan en störning och en skada lagts på en sådan nivå att det enligt lagen räcker att det föreligger "övervägande sannolikhet." för ett sådant sam- band. Härigenom ökas möjligheterra för en skadelidande att få ersättning för en skada. Tvister om ersättning prövas av tingsrätt. Avser ersättningen skada på fastighet eller dylikt skall tvisten dock prövas av fastighetsdom- stol, som i samband därmed också får pröva andra anspråk om det är lämpligt.

Även om skadeståndsreglerna vid miljöskador har förbättrats genom miljöskadelagen. kan de visa sig otillräckliga som medel att lämna ersätt- ning åt den som drabbas av en sådan skada exempelvis därför att det inte kan klargöras varifrån en skadlig förorening härrör. När en skada uppkom- mer först så småningom eller visar sig först senare -— framför allt vid föroreningar av olika slag — finns det vidare risk för att skadeståndsan- språket kan vara preskriberat. Dessutom får man räkna med att en enskild skadeståndsskyldig i många fall varken har medel att betala skadorna eller

• Sida 199
•  Original

något försäkringsskydd mot dessa. Det kan nämnas att gängse ansvarsför- säkringar för närvarande ger ett knapphändigt skydd vid miljöskador.

Miljöskadefondutredningens förslag innebär att det när den skadelidan- de i sådana fall som nu har nämnts inte kan få ersättning av någon som är ansvarig för skadan ändå skapas möjligheter för den skadelidande att få ersättning för person- eller sakskador. Förslaget innebär också att det skapas möjligheter att finansiera återställnings- eller saneringsåtgärder som är angelägna från miljöskyddssynpunkt. Finansieringen av de ersätt- ningar som enligt utredningens förslag skall betalas föreslås ske genom att en särskild miljöskadefond inrättas. Utredningens förslag är att fonden byggs upp och försörjs finansiellt genom ett avgiftssystem. Vissa företag som bedriver miljöfarlig verksamhet föreslås bli skyldiga att betala avgifter" på särskilt miljöfarliga utsläpp. En särskild miljöskadenämnd skall enligt utredningens förslag pröva frågor om utbetalning från fonden av ersättning till enskilda. Äterställnings- och saneringsåtgärder bör enligt utredningen beslutas av regeringen på framställning av statens naturvårdsverk.

Remissinstanserna hari allmänhet inte haft något att invända mot att det införs möjligheter att få ersättning för sådana miljöskador för vilka rätt till ersättning föreligger enligt miljöskadelagen men där ersättning inte kan erhållas av någon som är ansvarig för skadan. De flesta remissinstanser instämmer också i att det finns ett behov av att återställnings- och sane- ringsåtgärder kan vidtas. Flera påpekar dock det'angelägna i att noggranna utredningar sker innan återställningsarbetet i ett enskilt fall sätts i gång.

Utredningens förslag när det gäller en miljöskadefond och finansieringen av fondens verksamhet har mött åtskillig kritik. De som är kritiska anser i allmänhet att åtgärder för återställning och sanering bör finansieras genom att de medel som behövs tillförs över statsbudgeten. När det gäller ersätt- ning till skadelidande anser åtskilliga remissinstanser att en försäkringslös- ning bör övervägas närmare.

För egen del anser jag det angeläget att skyddet mot miljöskador för- stärks. l likhet med flera remissinstanser anser jag därför att det för återställnings- och saneringsåtgärder. för vissa gamla skador där ett per- sonligt ansvar inte kan krävas ut och där behovet av skyndsamma insatser är stort för att förhindra svåra miljökonsekvenser. bör finnas möjlighet att finansiera sådana insatser över statsbudgeten.

Frågan om ersättning till skadelidande när ersättning inte kan erhållas av någon som är ansvarig för skadan har kommit i ett något annorlunda läge nu jämfört med när utredningen lämnade sitt betänkande. Numera förelig- ger ett av Industriförbundet utarbetat förslag till miljöskadeförsäkringf ' vilket har tagits emot positivt av försäkringsbranschen och företrädare för dem som bedriver miljöfarliga verksamheter. Många remissinstanser har förordat en sådan försäkring framför en fondlösning. Enlit min mening kan de skyddsintressen som bör beaktas tillgodoses lika väl i en försäkringslös- ning som i en fondlösning. För försäkringslösningen talar att den blir enklare att administrerat och finansiera. Jag anser därför att en försäkrings- lösning i den föreslagna formen bör väljas. Om denna lösning inte utfaller väl, får en försäkringslösning av ett mera traditionellt slag eller en fondlös- ning övervägas.

• Sida 200
•  Original

Vadjag nyss har anfört innebär att en miljöskadefond inte bör inrättas. I det följande förordarjag i stället att de syften som låg bakom fondförslaget skall tillgodoses på andra sätt.

Det är också viktigt att ansvarsfrågorna när det gäller miljöskador blir klarlagda. [ detta aVseende är ML något otydlig. Jag avser här ansvaret för återställningsåtgärder efter det att en miljöfarlig verksamhet har upphört. Enligt min mening bör lagen förtydligas på denna punkt.

I detta sammanhang vill jag också ta upp en annan fråga. Det gäller Oljeskador, som har inträffat till följd av verksamhet till sjöss vid anlägg- ningar för utvinning av olja, utanför Sveriges territorialhav. Det finns inte någon internationell reglering av detta slags skador. Frågan om en sådan internationell överenskommelse har behandlats i skilda sammanhang. se- nast inom ramen för Helsingforskommissionens (HELCOM) verksamhet. Där har på svenskt initiativ satts i gång ett arbete på att få till stånd en internationell överenskommelse på området.

En annan fråga gäller skador som i samband med sjötransport av olja har orsakats av okända skadevållare. Frågan har senast behandlats av riksda- gen i betänkandet LU 1986/87124. Riksdagen har där utgått från att rege- ringen noga överväger vilka möjligheter som står till buds att förbättra ersättningsmöjligheterna bl.a. i dessa fall och tar de initiativ som kan erfordras för att få till stånd en internationell reglering. Denna särskilda ersättningsfråga kräver ytterligare överväganden och något förslag läggs därför inte fram i detta sammanhang. Inom justitiedepartementet pågår dock arbete på en departementspromemoria i ämnet. Promemorian beräk- nas kunna läggas fram under innevarande vår.

7.2. Ersättning till skadelidande

Mitt förslag: En kollektiv försäkring. miljöskadeförsäkringen. skall skapas. Från försäkringen skall lämnas ersättning till skadelidande för sådan person- eller sakskada som avses i miljöskadelagen (l986:225). om den skadelidande har rätt till skadestånd enligt den lagen men den som är ansvarig för skadan inte kan betala skadestån- det eller rätten att kräva ut skadeståndet är preskriberad eller det inte kan utredas vem som är ansvarig för skadan.

Miljöskadefondutredningens förslag: Utredningen föreslår att ersättning till skadelidande i de fall som anges i. mitt förslag betalas ur en miljöskade- fond som finansieras med utsläppsrelaterade avgifter.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser har lämnat förslaget till ersätt— ning till skadelidande utan erinran när det gäller omfattningen av rätten till ersättning. Det bör dock nämnas att fiskeristyrelsen uppger att det från styrelsens verksamhetsområde finns flera exempel på föroreningsskador som drabbar enskilda fiskare. tiskerättsägare och fiskodlare. Oljeskador vid nätfiske i havet är inte ovanliga och kan innebära betydande förluster och olägenheter för enskilda fiskare. Det är mycket positivt att sådana

• Sida 201
•  Original

skadefall kan ersättas med fondens medel. Att helt utesluta all ersättnings- rätt för verksamheter som är beroende av nöjaktig vattenkvalité — och då alldeles speciellt fisket — finner tiskeristyrelsen inteacceptabelt. Att vissa begränsningar är nödvändiga säger sig självt. men enligt styrelsens mening leder det angivna undantaget till att lagen riskerar att bli uddlös. Förslaget om att ersättning inte ska utgå till näringsidkare för skada som har drabbat hans näringsverksamhet. såvida ej särskilda skäl föreligger med hänsyn till verksamhetens och skadans omfattning och omständigheterna i övrigt. måste enligt fiskeristyrelsens bestämda uppfattning förses med klara mo- tivuttalanden i lagens förarbeten så att ingen tveksamhet skall råda om att fiskodlare och yrkesfiskare har rätt till ersättning vid skada på vattenområ- de där de bedriver sin yrkesverksamhet.

Enligt förs('ikringsinspektiunens mening bör i första hand en försäkrings- lösning prövas innan man bygger tipp en statlig organisation för hantering- en av skadeståndsärenden på miljöområdet. För att miljöskadeskyddet skall bli effektivt. är det nödvändigt att införa en obligatorisk försäkring. där varje företag som bedriver miljöfarlig verksamhet — oavsett verksam- hetens omfattning — ansluts till försäkringen. Inspektionen förordar att överläggningar tas upp med försäkringsbranschen för att åstadkomma en ändamålsenlig försäkring. Försäkringsinspektionens uppfattning att en för- säkringsform bör övervägas för framtida skadefall delas i huvudsak av statens industriverk. statskontoret. kom'ussiunsniimnu'en för miljöskydd. Vattenfall, länsstyrelsen i Värmlands [är?.-.SI'GI'ÅQUS irtdtl.t'lr'tförbtlrtd. För- .t'ä/t'ringsjuridisku föreningen och ll-Iiljöt'entrum.

Skälen för mitt förslag: I likhet med utredningen och flertalet remissin- stanser anser jag att den som har drabbats av en sådan miljöskada som avses i miljöskadelagen bör ha möjlighet att få ersättning för skadan även i sådana fall då ersättningen inte kan erhållas av någon som är ansvarig för skadan.

Utredningen föreslår att ersättningen i sådana fall skulle betalas från en fond. miljöskadefonden. [ en bilaga till utredningens betänkande finns ett förslag till en försäkringslösning som ett alternativ till en fondlösning (se betänkandet s. 30] f.). Ett avgörande skäl för utredningen att inte föreslå en sådan försäkringslösning var att den närmare utformningen av försäk- ringen inte var färdig när utredningen avslutades. Bl.a. fanns det inte något åtagande från någon försäkingsgivare att svara för de förpliktelser som försäkringen föreslogs innehålla. Efter remisstidens utgång har det från lndustriförbundet till miljö- och energidepartementet kommit in ytter- ligare ett förslag till en sådan försäkringslösning. Försäkringsbolagen Trygg-Hansa och Skandia har gjort ett åtagande att fullgöra försäkrings- givarens förpliktelser enligt det förslaget. Det framgår dessutom att man från industrins sida är införstådd med att de som bedriver miljöfarlig verksamhet i princip skall vara obligatoriskt anslutna till försäkringen och bidra till finansieringen av denna.

Sedan det numera föreligger ett färdigt förslag till försäkringslösning som ger skadelidande i princip samma skydd som den av utredningen föreslagna miljöskadefonden skttlle ha gett samt försäkringslösningen ger fördelar framför fondlösningen främst när det gäller finansiering. skadereg- lering och administration. anserjag att försäkringslösningen bör väljas.

• Sida 202
•  Original

Den föreslagna miljöskadeförsäkringen är en kollektiv försäkring. Den innehåller dels ett åtagande att utge ersättning för personskador vid miljö- skada. u'ols ett åtagande att utge ersättning för sakskador vid miljöskada. De åtaganden som har presenterats av försäkringsbolagen Trygg-Hansa och Skandia har följande innehåll:

] Personskada & 1 skada som avses i miljöskadelagen tSFS 19861225).

& 2 Om någon på grund av lag eller avtal är ansvarig för skadan åligger det den skadelidande att utkräva ersättningen av denne. "Endast om det kan göras sannolikt att ersättningen inte kan utfäs av den ansvarige betalas ersättning enligt detta åtagande.

& 3 Skadan ersätts ej om den har orsakats — av motorfordons-.järnvägs- eller flygtralik eller sjöfart. eller

— i samband med den skadades förvärvsarbete. eller — genom luft- eller vattenförorening som är allmänt förekommande och som ej har sin orsak i en lokal miljöpåverkan. Skada ersätts ej heller om den skadade till följd av skadan ej har — sjukskrivits med minst halv arbetsoförmåga under längre tid än 14

dagar, eller — i annat fall tillfogats motsvarande nedsättning av kroppsfunktionerna

under längre tid än 14 dagar. eller — tillfogats stadigvarande men som ej är utan betydelse. eller — om den skadade har avlidit.

Utan hinder av första stycket utgår skälig ersättning för kostnader och inkomstförlust i samband med behandling av skada i den mån kostnaderna och inkomstförlustcrna sammanlagt överstiger 501") kronor efter avräkning enligt 4.6.

& 4 Ersättning för skada bestäms enligt 5 kap. skadeståndslagen (l972:207) i den mån ej annat föreskrivs i det följande.

4.1 Ersättning för sveda och värk och för lyte eller annat stadigvarande men utgår som engångsbelopp och beräknas enligt "tabeller som fogas till detta åtagande (bilagorna ] och 2 — ej med här).

4.2 Ersättning utgår för olägenheter" i övrigt som avses i 5 kap 1 s" första stycket 3 skadeståndslagen. om den skadade trots att han har invalidiscrats på grund av skadan kan återgå i arbete och — den medicinska invaliditetsgraden uppgår till högst 15%. eller — den skadade begär att få ersättning för olägenheter i övrigt i stället för ersättning för framtida inkomstförlust enligt 4.4. Ersättning för olägenheter i övrigt utgår som förhöjning av ersättningen för lyte eller annat stadigvarande men enligt vad som anges i följande uppställning ' Ersättning enligt detta åtagande utgår för sådan i Sverige inträffad person-

• Sida 203
•  Original

Medicinsk Förhöjning av ersättningen invaliditetsgrad för lyte eller annat men

—= Högst 10% Högst l/2 ersättningsbelopp vid tillämplig invaliditetsgrad ' —— Högst 20 % Högst l ersättningsbelopp vid tillämplig invaliditetsgrad * Högst 30% Högst ] l/2 ersättningsbelopp vid tillämplig invaliditetsgrad _ Över 30 % Högst [ l/2 ersättningsbelopp vid invaliditetsgraden 4 % Ersättning för framtida kostnader ingår i ersättningen för lyte eller annat stadigvarande men enligt 4.l eller i ersättningen för olägenheter i övrigt enligt 4.2. Kan större framtida kostnader väntas uppkomma. lämnas dock särskild ersättning i form av livränta.

4.4 Ersättning utgår för framtida inkomstförlust. om den skadade har invalidi- serats på grund av skadan och den medicinska invaliditetsgraden "översti- ger l5 %. Kan den skadade återgå i arbete utgår ersättningen dock i stället i form av ersättning för olägenheter i övrigt enligt 4.2. om den skadade begär

det. ' Ersättning för framtida inkomstförlust fastställs i form av

—- livränta. om ersättningen är av väsentlig betydelse för den skadades försörjning och särskilda skäl inte talar mot livränta. —— engångsbelopp. om den årliga inkomstförlusten kan antagas komma att understiga 10%. —— livränta eller engångsbelopp i övriga fall enligt den skadades egen begä- ran.

4.5 Livränta värdesäkras enligt lagen (19732213) om ändring av skadestånds- livräntor.

4.6 Vid bestämmande av ersättning med anledning av personskada avräknas. förutom skadestånd, annan ersättning som den skadelidande har rätt till på grund av skadan och som inte har avräknats redan med stöd av 5 kap. 3 & skadeståndslagen( l972z207). Avräkning sker dock ej i den mån ersättning- en motsvarar ett sparande på den skadelidandes sida.

4.7 Ersättning utgår inte för förlust som kan uppstå om skadeutredning eller utbetalning av ersättning fördröjs på grund av krig. krigsliknande händel- ser. inbördeskrig. revolution eller uppror eller pågrund av myndighetsåt- gärd. strejk. lockout. blockad eller annan liknande händelse.

ä 5 . . . Ersättningen enligt detta åtagande utges av försäkringsgivaren och får i sin helhet återkrävas av den som enligt miljöskadelagen eller på annan grund är ansvarig för skadan.

ä 6 .

Ansvaret för skada enligt detta åtagande är begränsat till 3 milj. kr. för varje skadad person. inräknat värdet för livränta kapitaliserad enligt för- säkringsmässiga grunder. För skador som anmäls till försäkringsgivaren

• Sida 204
•  Original

under ett och samma försäkringsår är ansvaret begränsat till [50 milj. kr. vare sig skadan eller skadorna utgör person- eller sakskada. För skador som beror av samma slags skadlig inverkan eller störning (serieskada) är ansvaret dessutom begränsat till [00 milj. kr. oavsett under vilket försäk- ringsår de anmälts. Sådana skador skall hänföras till det försäkringsår då den första skadan anmäldes.

& 7 Förslår belopp som anges i se" inte 'iiii gottgörelse åt dem som har rätt till ersättning ur beloppen. nedsätts deras ersättningar med samma kvotdel för var och en. Kan befaras att sådan nedsättning blir nödvändig. kan den nämnd som avses i % IO bestämma att ersättningen tills vidare skall utgå endast med viss kvotdel.

& 8 Ansvaret enligt detta åtagande skall täckas av en kollektiv försäkring. Anmälan om skada skall göras till försäkringsgivaren som utger ersättning- en.

ä 9 Den som vill kräva ersättning för skada enligt detta åtagande får ej anmäla skadan eller framställa krav om ersättning sedan mer än tre år förflutit från det att skadan inträffat. Skada anses ha inträffat då den som led skada först blev medveten om att skada uppkommit eller att omedelbar risk för skada förelåg.

Om detta ersättningsåtagande skulle upphöra att gälla får skada som skall anses ha inträffat under försäkringstiden ej heller anmälas eller krav framställas sedan mer än tre år förflutit från den tidpunkt då åtagandet upphörde. Sådan skada som enligt & 6 ej skall anses utgöra serieskada skall hänföras till det sista försäkringsårct.

;? 10 Principiella eller tvistiga skadeersättningsfall skall på begäran av den ska- delidande, försäkringsgivaren eller försäkringstagaren underställas en sär- skilt tillsatt nämnd för utlåtande.

Nämnden består av 6 ledamöter. Regeringen utser ordförande samt 2 andra ledamöter. av vilka en företräder medicinsk sakkunskap och en representerar de skadelidandes intresse. Försäkringsgivaren utser l leda- mot. Övriga 2 ledamöter skall företräda dem som betalar bidrag till miljö- skadeförsäkringen. Ordföranden har utslagsröst.

Arbetsordningen för skadenämnden fastställs av regeringen efter förslag av försäkringstagaren i samråd med försäkringsgivaren.

& ]] Tvist mellan försäkringsgivaren och skadelidande avgörs av skiljemän enligt lagen (1982: 145) om skiljemän. Om någon av de av parterna utsedda skiljemännen så begär. utses den tredje skiljemannen av regeringen.

Om en skiljeman så begär skall skiljenämnden till sig kalla en i medicin- ska frågor sakkunnig och bereda denne tillfälle att yttra sig.

SkiljemannaförhandIingarna skall om inte särskilda skäl föreligger grun- das på skriftlig dokumentation.

()m skadelidande haft skälig anledning att få tvisten prövad svarar försäkringsgivaren för ersättningen till skiljemännen.

• Sida 205
•  Original

& 12 Avgörande av skiljemän enligt & 10 får påkallas endast om skadenämnden dessförinnan har avgett utlåtande i ersättningsärendet enligt 59. Önskar någondera parten åberopa nya omständigheter eller ny utredning som inte prövats av försäkringsgivaren eller skadenämnden skall ärendet remitteras till skadenämnden för förnyat yttrande.

Den skadelidande får inte begära utlåtande av skadenämnden senare än ett år från det att han fick del av försäkringsgivarens besked med anledning av hans ersättningskrav.

Den skadelidande får inte påkalla avgörande av skiljemän senare än sex månader från det att han fick del av försäkringsgivarens slutliga besked i ersättningsärendet med anledning av skadenämndens utlåtande.

& 13 Detta åtagande träderi kraft den ljuli 1989.

2 Sakskada & ] Ersättning enligt detta åtagande utgår för sådan i Sverige inträffad sakska- da som avses i miljöskadelagen (l986:225) för vilken fysisk person skulle ha ägt rätt till skadestånd enligt samma lag när skadevållaren är insolvent och inte kan förmås att utan dröjsmål betala skadan. när skadevållaren ej kan identifieras eller när rätten till ersättning enligt miljöskadelagen skulle ha varit preskriberad. Ersättning utgår dock inte till näringsidkare för skada som drabbat hans näringsverksamhet. såvida det ej är fråga om mindre enskild företagare för vilken skadan får särskilt svåra ekonomiska följder.

5 2 Om någon på grund av lag eller avtal är ansvarig för skadan åligger det den skadlidande att utkräva ersättningen av denne. Endast om det kan göras sannolikt att ersättningen inte kan utfås av den ansvarige betalas ersättning enligt detta åtagande.

& 3 Ersättning utgår ej för skada som orsakats

— genom ändring av grundvattennivån. som drabbat annan än ägare av en- eller tvåfamiljshus — av motorfordons—järnvägs- eller flygtrafik eller sjöfart eller — av förorening av grund— eller ytvatten genomjordbruksverksamhet eller — genom luft- eller annan vattenförorening som är allmänt förekommande och som ej har sin orsak i en lokal miljöpåverkan. Rätt till inlösen enligt 5 11 i miljöskadelagen föreligger ej.

& 4 Ersättning för skada enligt detta åtagande lämnas med avdrag för ett belopp om 1000 kr. vid skada på lös egendom och 5000 kr. vid skada på fast egendom.

& 5 Ersättningen enligt detta åtagande utges av försäkringsgivaren och får i sin helhet återkrävas av den som enligt miljöskadelagen eller på annan grund är ansvarig för skadan.

• Sida 206
•  Original

ä 6 Ansvaret enligt detta åtagande är för varje skada begränsat till 50 milj. kr. Skada skall hänföras till det försäkringsår då anmälan om därom först gjordes. För skador som skall hänföras till ett och samma försäkringsår är ansvaret begränsat till 150 milj. kr. vare sig skada avser person- eller sakskada. (Total begränsning avseende åtagande att utge ersättning för miljöskada för personskada och sakskada.)

För skador som orsakats av samma slags skadlig inverkan eller störning är ansvaret, oavsett var de uppkommer eller under vilket år de anmäls. dessutom begränsat till 50 milj. kr. Sådana skador skall hänföras till den tidpunkt då den första skadan anmäldes till försäkringsgivaren.

& 7 Förslår belopp som anges l ä 6 inte till gottgörelse åt dem som har rätt till ersättning ur beloppen. nedsätts deras ersättningar med samma kvotdel för var och en. Kan befaras att sådan nedsättning blir nödvändig. kan den nämnd som avses i s" 9 bestämma att ersättningen tills vidare skall utgå endast med viss kvotdel.

& 8 Den som vill kräva ersättning för skada enligt detta åtagande får ej anmäla skadan eller framställa krav om ersättning sedan mer än tre år förflutit från det att skadan inträffat. Skada anses ha inträffat då den som led skada först blev medveten om att skada uppkommit eller att omedelbar risk för skada förelåg.

Om detta ersättningsåtagande skulle upphöra att gälla får skada som skall anses ha inträffat under försäkringstiden ej heller anmälas eller krav framställas sedan mer än tre år förflutit från den tidpunkt då åtagandet upphörde. Sådan skada som enligt åf» ej skall anses utgöra serieskada skall hänföras till det sista försäkringsåret.

Ansvaret enligt detta åtagande skall täckas av en kollektiv försäkring. Anmälan om skada skall göras till försäkringsgivaren som utger ersättning- en.

ä 9 Principiella eller tvistiga skadeersättningsfall skall på begäran av den ska- delidande. försäkringsgivaren eller försäkringstagaren underställas en sär- skilt tillsatt nämnd för utlatande.

Nämnden består av 6 ledamöter. Regeringen utser ordförande samt2 andra ledamöter. varav en representerar de skadelidandes intresse. För- säkringsgivaren utser 1 ledamot. Övriga.. 7 ledamöter skall företräda dem som betalar bidrag till miljöskadelcrsakrmgcn Ordföranden har utslags- röst.

Arbetsordningen för skadenämnden fastställs av regeringen efter förslag av försäkringstagaren i samråd med försäkringsgivaren.

& 10 Tvist mellan försäkringsgivaren och skadelidande avgörs av skiljemän enligt lagen (1982:145) om skiljemän. Om någon av de av parterna utsedda skiljemannen så begär. utses den tredje skiljemannen av regeringen. Skiljemannaförhandlingarna skall om inte särskilda skäl föreligger grun- das på skriftlig dokumentation. ' Om skadelidande haft skälig anledning att få tvisten prövad svarar försäkringsgivaren för ersättningen till skiljemännen.

• Sida 207
•  Original

5 11 Avgörande av skiljemän enligt & 10 får påkallas endast om skadenämnden dessförinnan har avgett utlågande i ersättningsärendet enligt 5 9. Önskar någondera parten åberopa nya omständigheter eller ny utredning som inte prövats av försäkringsgivaren eller skadenämnden skall ärendet remitteras till skadenämnden för förnyat yttrande.

Den skadelidande får inte begära utlåtande av skadenämnden senare än ett år från det att han fick del av försäkringsgivarens besked med anledning av hans ersättningskrav.

Den skadelidande får inte påkalla avgörande av skiljemän senare än sex månader från det att han fick del av försäkringsgivarens slutliga besked i ersättningsärendet med anledning av skadenämndens utlåtande.

& 12 Detta åtagande träder i kraft den I juli 1989. Skada vars orsak står att finna i miljöpåverkan eller annan störning som huvudsakligen är att hänföra till tid före den 1 juli 1989 ersätts ej.

Med utgångspunkt i det nu redovisade förslaget till försäkringslösning har det förekommit överläggningar mellan företrädare för rcgeringskansliet och berörda intressenter. .

Sammanfattningsvis kan resultatet av dessa överläggningar sägas ge vid handen att det finns ett brett stöd för den föreslagna försäkringslösningen. Överläggningarna har resulterat i att. ett konsortium skall bildas av försäk— ringsbolagen Skandia. Trygg-Hansa och eventuellt Folksam. Länsförsäk- ringar och Wasa samt att detta konsortium i egenskap av försäkringsgivare skall svara för de förpliktelser som miljöskadeförsäkringen innehåller.

Enligt min mening bör de villkor som den föreslagna försäkringen inne- håller tills vidare kunna godtas med undantag för 5 6 i de båda åtagandena. Det vore önskVärt om de maximala ersättningsnivåerna i de båda åtagan- dena kunde höjas något. Det vore vidare mest lämpligt om en tvistig fråga kunde föras till domstol från den föreslagna skadenämnden. Förhandlingar i dessa frågor pågår med det blivande försäkringskonsortiet.

För att statsmakterna skall kunna ha kontroll över utvecklingen av försäkringsvillkoren bör dessa godkännas av regeringen.

1 lag bör dessutom anges de grundläggande förutsättningarna för en utbetalning av försäkringsersättning. nämligen att ersättning. på sätt som närmare anges i försäkringsvillkoren. skall utbetalas för person- eller sak- skada som avses i miljöskadelagen, om det finns rätt till skadestånd enligt den lagen men den skadelidande inte kan få ut skadeståndet av den som är- ansvarig för skadan eller rätten att kräva ut skadeståndet är preskriberad eller det inte kan utredas vem som är ansvarig för skadan.

Som jag har nämnt i avsnitt 7.1 kommer den av tiskeristyrelsen berörda frågan om Oljeskador till sjöss att bli föremål för en särskild utredning i den mån det rör sig om transportskador.

Till frågan om skyldighet för den som bedriver miljöfarlig verksamhet att vara ansluten till försäkringssystcmct återkommer jag när jag behandlar frågan om finansieringen av ersättningen till skadelidande vid miljöskada.

• Sida 208
•  Original

7.3 Finansiering av ersättning för miljöskada Mitt förslag: Den som bedriver miljöfarlig verksamhet skall vara skyldig att betala bidrag till miljöskadcförsäkringcn. Bidragen beta- las med belopp som skall godkännas av regeringen. Vid utebliven betalning får tillsynsmyndighetcn meddela vitesföreläggande.

Miljöskadefondutredningens förslag: Utredningen föreslår ett system med utsläppsrelaterade avgifter samt att de medel som tillfaller staten i milk'is/qddsargift skall tillföras miljöskadefonden och användas för åter— ställning och för ersättning till skadelidande.

Remissinstanserna: De som lämnat utredningens finansieringsförslag utan några allvarliga invändningar är riksgäldskontoret, kammarkollegiet. naturvårdsverket. kammarrätten i Jönköping och Landstingsförbundet. Ett utsläppsrelaterat avgiftssystem för föreslagna parametrar bör enligt nanm-'ärdsverke! kunna tillfredsställa rimliga rättssäkerhctskrav med det mät- och kontrollsystem som finns i dag. Det fortgår dessutom ett ständigt arbete med att ta fram förbättrade mätmetoder och att kvalitetssäkra miljödata. På lite sikt bör det därför vara möjligt att avgiftsbelägga ytterli- gare utsläppsparametrar. Skilda rältviseaspekter har diskuterats i anslut- ning till det föreslagna finansieringssystcmet. Det har bl.a. framhållits att det är oacceptabelt att dagens förorenare skall behöva vara med och betala för återställningsåtgärder till följd av miljöfarlig verksamhet i gången tid. Mot detta kan invändas att samhället på olika sätt tar på sig kostnaderna för den belastning på miljön som företagens utsläpp innebär. De utsläpp som sker kan därför sägas vara gra-Lis för företagen. Mot den bakgrunden anser verket att invändningarna från rättsvisesynpunkt inte väger särskilt tungt när det gäller att komma till rätta med sådana allvarliga problem som fonden är tänkt att lösa.

I allmänhet har dock remissinstanserna ett flertal invändningar mot det föreslagna avgiftssystemet. Riksskatrwerket påpekar att ingen del av in- täkterna från avgiften återförs till dem som utövar den verksamhet som skall avgiftsbeläggas. Inte heller kan ett specificerat vederlag anses utgå för avgiften. Enligt verkets mening är den att anse som en punktskatt. Fiskeristyrelsen förordar en fast årlig avgift som utgår med hänsyn till verksamhetens art och omfattning. Oavsett vilken finansieringsform som man slutligt väljer får miljöavgifter inte ses som något slags "godkännan- de" från samhällets sida av fortsatta miljöskadliga utsläpp. Målet måste alltjämt vara att åstadkomma en kraftig minskning av dagens och framti- dens utsläpp.

Liinszstyrelsen i Gävleborgs län anser att avgiftssystemet bör omarbetas så att det verkligen återspeglar de miljöproblem som det är angeläget att lösa för att förhindra framtida miljöskada. I annat fall är miljövinsten så liten att den inte kan motivera det betydande merarbete som ett sådant avgiftssystem innebär för tillsynsmyndighetcrna.

Från industripolitiska utgångpunkter ställer statens industriverk sig yt- terst tveksamt till att generellt finansiera återställningsåtgärderna med

• Sida 209
•  Original

avgifter som belastar dagens verksamheter. En skattefinansiering på det sätt som tillämpas för kalkning mot försurning tillgodoser bättre kraven på rättvisa och konkurrensneutralitct. Liknande synpunkter framförs av Vat- tenfall. Lantbrukarnas riksförbund ( LRF ) och Sveriges Kemiska industri- kantor.

För-sa'kringxinspektionen framhåller att införandet av ett avgiftssystem. i enlighet med utredningsförslaget. kommer att medföra en väsentlig belast- ning för vissa tillståndsprövade företag som dessa företag inte hade anled— ning att räkna med vid tillståndsprövningen. Strålskyddsinstitutet påpekar att det är olämpligt om själva instrumentet utsläppsrelaterad avgift an- vänds fcl. Tyvärr är det precis vad som föreslås i utredningen. Avgifterna måste nämligen i utredningens fondmodell höjas om miljöskyddsarbetet lyckas väl och de totala utsläppen minskar. Svea hovrätt anser att fonden i åtskilliga fall kommer att tas i anspråk för skador som inte kan hänföras till någon av de parametrar som skall avgiftsbeläggas. Beträffande sådan verk- samhet som redan har tillstånd till vissa utsläpp innebär avgiften en pålaga som inte kunde medräknas vid tillståndsprövningen och som alltså i efter- hand ändrar förutsättningarna för tillståndet och värdet av det. Utredning- en har inte redovisat hur detta låter sig förenas med krav på rättssäkerhet och skälighet. Härtill kan anmärkas att utredningen om en miljöskadefond har ett begränsat syfte och att frågan om användande av styrmedel i" miljöpolitiken. däribland avgifter på miljöfarliga utsläpp. lämpligen bör avgöras i ett större sammanhang. Hovrätten vill understryka att det vikti- gaste sättet att åstadkomma en förbättrad miljö är att de villkor som uppställs för att få utöva viss verksamhet är ändamålsenligt utformade och att dessa villkor skärps om förhållandena påkallar det. Svenska kommun- j?)r/mmlet framhåller att miljöskadefondens medel är avsedda att användas för att återställa skador där den ansvarige inte kan spåras. där ansvaret inte kan klarläggas eller där denansvarige saknar ekonomiska möjligheter att fullgöra sina skyldigheter. För kommunernas del torde det relativt lätt gå att fastställa om skyldighet till återställningsåtgärder enligt miljöskydds- lagen föreligger eller ej. Kommunerna får också antas ha sådana ekonomis- ka resurser att de kan fullgöra sina skyldigheter i fråga om återställnings- och saneringsåtgärder. Inte heller såvitt avser nyare skador finns det därför anledning att kommunerna bidrar till att finansiera en fond. Beträf- fande finansiering av återställning av äldre miljöskador anser förbundet att sådana åtgärder bör finansieras av staten i de fall där skadevållaren är okänd eller där den ansvarige kan spåras men är insolvent.

Utredningen har enligt Sveriges industrifin'bund med förslaget om en utsläppsavgift introducerat ett helt nytt instrument i miljöpolitiken. Frågan om utsläppsavgifter som komplement eller alternativ till de administrativa styrmedlen är av sådan grundläggande betydelse för miljöpolitiken att den bör behandlas i samband med en eventuell översyn av styrsystemet på miljöområdet i dess helhet och inte i samband med frågan om finansiering av vissa miljöåtgärder.

LRF anser det nödvändigt att en försäkringslösning kompletteras med ett i lag inskrivet krav på obligatorium. Förbundet gör bedömningen att tidigare exempel på obligatoriska ansvarighetsförsäkringar. t. ex. trafikför-

• Sida 210
•  Original

säkringen och mäklaransvarsförsäkringen. inte kan jämföras med den al- ternativt föreslagna försäkringslösningen. Den miljöskadeförsäkring som nu presenterats som alternativ till en statlig fond vad gäller ersättning till skadelidande skulle bli ”unik på så sätt att den endast skulle omfatta fall med okända eller där insolvens föreligger m.m. utan att också vara en vanlig ansvarighetsförsäkring. En obligatorisk försäkring framstår heller inte utan vidare som ett bättre alternativ än en statlig fond,när så många vitt skilda intressen och verksamheter skall inordnas i en och samma försäkringslösning. Förbttndet biträder utredningens förslag till utsläppsre- laterade avgifter.

Folksam framhåller att det ringa intresset hos de möjliga skadevållarna att teckna försäkring är ett problem. Ett annat problem är att återförsäk- ringskapacitet inte kommer att finnas tillgänglig vid en mera omfattande utbredning av försäkringsformen. Enligt Folksam bör det vara möjligt att försöka lösa problemen genom att man på den svenska marknaden åstad- kommer en försäkringspool för miljöriskerna. med alla berörda försäk- ringsbolag som medlemmar. För företag med miljöfarlig verksamhet enligt MF bör försäkringen vara obligatorisk. Att ett kontrollsystem är möjligt att bygga upp visar försäkringsförslagct i betänkandet. Förebild finns inom trafikförsäkringen där den gemensamma "fonden" för skador av okända eller oförsäkrade fordon är Traftkförsäkringsföreningen. vars verksamhet bärs tipp av alla dem som har sina fordon försäkrade. Med lämpliga begränsningar borde ett liknande system kunna accepteras för miljöska- dorna. Detta förutsätter dock att ett nära samarbete i dessa frågor etable- ras mellan försäkringsbolagen och att ett försäkringskollektiv för miljö- ansvarsförsäkringen på obligatorisk grund kan byggas upp inom rimlig tid.

Det förslag till försäkringsalternativ som diskuterats inom utredningen kan enligt L() vara en smidig lösning. men bör ändå avstyrkas. Om försäk- ringen görs frivillig riskerar avsatta resurser att bli otillräckliga. Den skis- serade uppbyggnaden. med premielzlasser bl.a. efter antal anställda. sti- mulerar knappast till att minska utsläppen. Risk finns sannolikt också för segdragna försäkringsproccsser. Försäkringsförslaget omfattar dessutom inte åtgärder för gamla miljöskador och utgör därmed inte ett godtagbart alternativ. Det är enligt LO viktigt att lagstiftaren uttalar att ett avgifts- system med syfte att skydda den yttre miljön inte får medverka till ökad belastning i arbetsmiljön.

Skälen för mitt förslag: Utredningens förslag till ett avgiftssystem har bemötts med en betydande kritik från remissinstanserna. Ett grundläggan- de krav är att den som förorsakar en förorening skall ha det ekonomiska ansvaret för att föroreningen i miljön blir undanröjd. Det avgiftssystem som utredningen har föreslagit ligger i linje med denna princip. De invänd- ningar som av remissinstanserna har framförts mot utredningens förslag har dock en sådan tyngd att det enligt min mening inte föreligger förutsätt- ningar för att genomföra utredningens finansieringsförslag. Mitt ställnings- tagande i denna linansieringsfråg'a innebär emellertid inte att jag utesluter att utsläppsrelaterade avgifter kan komma i fråga i andra sammanhang som styrmedel.

När det gäller kostnader för åters'tällningsåtgärdcr efter äldre skador är

• Sida 211
•  Original

de i en betydande omfattning av den karaktären att det ligger närmast till hands att se dem som kostnader som samhällsmedborgarna tillsammans bör svara för. Ett återställande av skadad miljö medför nytta såväl för den allmänna hälso- och miljövärden som för enskilda. Nyttan kan bestå exem- pelvis i förbättrade sanitära förhållanden eller i ökade möjligheter till rekreation och friluftsliv. Skadorna har huvudsakligen uppstått vid en tid, då man på grund av otillräckliga kunskaper om utsläppens långsiktiga verkningar samt bristfällig teknik allmänt accepterade att kommunala och industriella utsläpp m.m. ledde till omfattande skador i miljön. Jag har därför funnit att skattemedel bör reserveras för återställnings- och sane- ringsåtgärdcr beträffande vissa äldre skador. som skulle leda till mycket svåra miljökonsekvenser om några åtgärder inte vidtogs. Jag redogör för mina överväganden i fråga om behovet och inriktningen av återställnings- och saneringsåtgärdcr i avsnitt 7.4.

Kostnader för sådana skador på miljön som drabbar enskilda skadeli- dande och som inte kan bli ersatta med tillämpning av miljöskadelagen bör däremot i princip betalas av dem som utövar miljöfarlig verksamhet. Jag har nyss redovisat remissinstansernas inställning. De argument som förts fram mot ett utsläppsrelaterat avgiftssystem i detta sammanhang är som jag nyss har nämnt i stor utsträckning värda att beakta. I stället bör de som bedriver miljöfarlig verksamhet gemensamt bidra till den miljöskadeför- säkring som jag har förordat i avsnitt 7.2.

Som påpekats av flera remissinstanser krävs att en miljöskadeförsäkring görs obligatorisk. Jag anser att det bör vara obligatoriskt för den som bedriver anmälnings- eller tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet att beta- la bidrag till miljöskadeförsäkringen. Föreskrifterna om anmälnings- och tillståndsplikt enligt ML har dock delvis ett annat syfte än att vara underlag för miIjöskadeförsäkringen. Det bör därför för vissa verksamheter vara möjligt för regeringen att meddela föreskrifter om undantag från skyldighe- ten att bidra till försäkringen.

Flera remissinstanser med anknytning till kommunal verksamhet har redovisat en negativ attityd till en kommunal medverkan till finansiering av ersättningar till skadelidande. För egen del anser jag att kommuner som bedriver miljöfarlig verksamhet inte bör vara generellt befriade från skyl- digheten att finansiera en miljöskadeförsz'ikring. Detsamma bör gälla annan miljöfarlig verksamhet i offentlig regi.

Det bör enligt min mening ankomma på försäkringsgivaren. dvs. konsor- tiet för miIjöskadeförsäkring. att debitera den som är betalningsskyldig till miljöskadeförsäkringe-n. Om en betalningsanmaning inte ger resultat. bör konsortiet rapportera förhållandet till den myndighet som närmast svarar för tillsynen av den verksamhet som utövas av den som är betalningsskyl- dig. I enlighet med vad lagrådet har föreslagit bör tillsynsmyndigheten

kunna meddela vitesföreläggande mot den försumlige. sedan han underlåtit ' att inom viss tid. 30 dagar. efterkomma en anmaning om betalning.

• Sida 212
•  Original

7.4. Återställning m.m. 7.4.1 Bakgrund

I många delar av Sverige finns det miljöer som skadats av sådan mänsklig verksamhet som medfört en kontinuerlig och ofta djupgående inverkan på omgivningen. Skadorna på dessa miljöer behöver avhjälpas: miljöerna bör "återställas". En återställning av ett område behöver dock inte innebära att området försätts i samma skick som det hade under tidigare. opåverka- de förhållanden.

Begreppet "skada" används i en delvis annan betydelse när återställ- ningsåtgärder diskuteras än när uttrycket förekommer i skadeståndsrättsli- ga sammanhang. I det senare fallet åsyftas en ekonomisk skada som ger upphov till ersättningskrav. medan uttrycket ofta i mera allmänna beskriv- ningar av miljöproblem helt enkelt får beteckna en påverkan på miljön som inte är acceptabel men som intelriödvändigtvis har givit upphov till en ekonomisk skada för någon enskild. Däremot kan ofta en sådan påverkan innebära en risk för ekonomisk skada.

Inom ramen för miljöskadefonclutredningens arbete har statens na- turvårdsverk genomfört en kartläggning av de skadade miljöer i landet som bör bli föremål för återställningsåtgärder.

I en sammanfattande bedömning av vilka åtgärder som är mest angeläg- na och av kostnaderna för att genomföra dessa framhåller naturvårdsver- ket att det är nödvändigt att vidta åtgärder mot läckage av kvicksilver från fibersediment. läckage av PCB från sediment t. ex. utanför vissa cellulosa- industrier. tungmetalläckage från gruvavfall och läckage från förorenad mark vid impregneringsanläggningar samt att åtgärda Vissa kommunala och andra avfallsupplag med utsläpp av motsvarande typer av ämnen.

Under år 1987 upptäcktes och debatterades fynd av föroreningar som förorsakats genom tidigare bedriven träimpregneringsverksamhet. På re- geringens uppdrag har naturvårdsverket gjort en kartläggning av var i landet sådan verksamhet förekommit. De instanser som fått miljöskade- fondutredningens betänkande på remiss har också uppmanats-att vidarebe- fordra vetskap om rester av sådan verksamhet.

Genom uppdraget till naturvårdsverket har avfallssituationen vad gäller träimpregneringsanläggningar i Sverige karterats. Sammanställningen som naturvårdsverket har gjort visar att sådan verksamhet i dag bedrivs på 187 platser i Sverige. Vid tre av dessa används enbart kreosot. vid 23 enbart oljeimpregncringsmedel. vid l51 arsenikimpregneringsmedel (CCA) och vid resterande 10 någon kombination av dessa impregneringsmedel.

Därtill fanns l52 kända platser där impregneringsvcrksamhet tidigare bedrivits. Naturvårdsverket gör bedömningen att det kan finnas tipp till ytterligare 50 platser där sådan verksamhet bedrivits. men som ännu inte kommit med i inventeringen.

För 65 av de anläggningar som nu är i drift samt vid 66 av de kända nedlagda verksamheterna finns uppgift om förorening av mark och vatten. Vid de flesta av dessa platser har impregnering skett i huvudsak enbart med CCA—medel. De lämnade uppgifterna om förorening av mark och vatten torde dock inte alltid vara tillräckliga för att bedöma i vad mån en

l—J l-J

• Sida 213
•  Original

allvarlig förorening verkligen föreligger. ] många fall rör det sig om en misstanke om att så är fallet och/eller ett behov av att undersökningar företas. I tämligen få fall har länsstyrelserna hittills kunnat bedöma om ett behov av sanering föreligger eller inte.

Länsstyrelserna bör enligt naturvårdsverkets uppfattning närmare granska nu tillgängligt material och låta utröna i vilka fall som ställning kan tas till behov av sanering och i vilka fall ytterligare undersökningar måste utföras.

Naturvårdsverket har också gjort en genomgång av i vilken utsträckning ytterligare inventeringar av industriella kvarlämningar av avfall bör ge- nomföras. Verket har därvid funnit att sådana inventeringar är befogade vad gäller liberbankar vid skogsindustrin. sågverk/doppningsanläggningar. kloralkaliindustri som utnyttjat kvieksilvermetod. gasverk/gasverkstomter samt vissa platser där kemisk industri bedrivits eller fortfarande bedrivs. Naturvårdsverket avser att organisera dessa genomgångar i samråd med länsstyrelserna. kommunerna och resp. bransch. Detta inventeringsarbete pågår delvis redan.

Vad gäller det fortsatta arbetet med miljöskyddsåtgärder vid de olika platser där upplag av avfall och miljöfarliga kvarlämningar nu finns, är detta enligt naturvårdsverket i första hand en fråga för resp. länsstyrelse. Ett första mål bör vara att identifiera de'platser där saneringsåtgärdcr eller olika miljöskyddsåtgärder bör sättas in. För detta fordras i många fall ytterligare undersökningar av situationen på resp. plats.

Naturvårdsverket anser vidare att varje kommun inom ramen för sitt arbete med fysisk samhällsplanering och sitt ansvar enligt PBL bör hålla reda på var befintliga avfallsupplag och kvarlämningar finns inom kommu- nens område. Därmed kan kommunen undvika svårigheter och miljöpro- blem i samband med framtida exploatering och byggverksamhet. vatten- täkter etc.

De miljöproblem som är förenade med avfallsupplag och industriella kvarlämningar består enligt naturvårdsverket i att olika ämnen som finns i deponin — eller nedbrytningsprodukter — kan läcka ut i omgivningen med dagvatten eller grundvatten. I de flesta fall är detta en långsam process. Naturvårdsverket bedömer därför att behovet att vidta'miljöskyddsåtgär- der vid dessa gamla upplag oftast inte har en akut karaktär. Däremot anser verket att det hastar med inventeringsarbetet eftersom de personer som har kunskap om vad som hände på t.ex. 1950- och 60-talen nu lämnar sitt aktiva yrkesliv i ökande utsträckning. Det är angeläget att försöka fånga upp så mycket av sådan information som möjligt medan den är tillgänglig.

Naturvårdsverket framhåller att i åtskilliga fall är det i dag sannolikt inte längre möjligt att inom rimliga kostnadsramar genomföra effektiva miljö- skyddsåtgärder vid äldre avfallsupplag etc. De miljövårdsvinster som i sådana fall står att hämta genom praktiskt möjliga åtgärder är ganska små även om mycket omfattande resurser skulle läggas ned. '

ro

• Sida 214
•  Original

Dalälven

Gruvor samt järn- och stålverk inom Dalälvens avrinningsområde har påverkat och påverkar älven genom stora utsläpp av metaller. Gruvorna och deras avfallsupplag utgör de största källorna till sådana metallutsläpp. Framför allt har utlakningen av zink och kadmium från gruvupplagen medfört betydande påverkan på miljön. eftersom dessa metaller genom sin lättrörlighet sprids över stora områden. Zink- och kadmiumhalterna i Dal- älvens mynning är högre än i någon annan svensk älvmynning.

Inom Dalälvens vattenområde finns också annan industriell verksamhet. t. ex. skogsindustrier. som medför negativ inverkan på älven. Utsläpp från kommunala reningsverk och läckage av gödningsämnen och kemikalier som används i skogs- och jordbruket utgör likaså miljöproblem. Fosforhal- tcrna i Dalälven överskrider den naturliga nivån med mer än 50% redan uppströms Borlänge. Fosforhalten längre ner i älven ökar sedan ytterliga- re. främst på grund av utsläpp från pappersbruk.

Mitt förslag: 5 & ML förtydligas så att det framgår att åtgärder för att avhjälpa en olägenhet kan åläggas även om den miljöfarliga verk— samheten inte längre pågår.

Miljöskyddsutredningens förslag: Utredningen har föreslagit att ML kompletteras med bestämmelser om dels att föreskrifter om återställnings- åtgärder skall meddelas i tillståndsbeslutet. dels att koncessionsnämnden. om ett mark- eller vattenmråde har skadats till följd av en miljöfarlig verksamhet. på talan av naturvårdsverket kan föreskriva att den som utövar eller har utövat verksamheten skall vidta eller bekosta. skäliga återställningsåtgärder. l sistnämnda. hänseende har utredningen föreslagit att bestämmelsen skall vara tillämplig bara på skador som inträffar efter ikraftträdandet.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till eller tillstyr- ker förslaget att införa uttryckliga bestämmelser i ML angående skyldighe- ten att vidta återställningsåtgärder. Flera remissinstanser anser dock att bestämmelserna bör tillämpas också på redan inträffade skador.

Skälen för mitt förslag: Den grundsatsen måste gälla att den som är ansvarig för en förorening i miljön också skall vidta de åtgärder som behövs för att avhjälpa olägenheten.

Av uttalanden av bl.a. koncessionsnämnden, naturvårdsverket. miljö- skyddsutredningen och miljöskadefondutredningen framgår att det i rätts- tillämpningen har rått oklarhet om vad som gäller i fråga om ansvaret för återställningsåtgärder. Enligt ss ML åligger det den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet att vidta de skyddsåtgärder. tåla den begränsning av verksamheten och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet. Dessa bestämmelser innebär att den som utövar miljöfarlig verksamhet bl. a. är

• Sida 215
•  Original

skyldig att vidta återställningsåtgärder. Det är dock oklart vad som gäller när en verksamhet upphör och det inte har funnits tillståndsvillkor avseen- de åtcrställning för verksamheten.

Tolkningen av ML har alltså vållat problem i praxis. En förklaring är att varken lagen eller dess förarbeten innehåller någon särskild beskrivning av vad som skall gälla efter det att en miljöfarlig verksamhet har upphört. I propositionen (196928) om miljöskyddslag sägs det att de skyddsåtgärder som kan bli aktuella kan vara av de mest skiftande slag beroende på vilken form av störning det gäller. Föroreningar i vatten och luft kan sålunda förebyggas genom reningsåtgärder som hindrar att skadliga ämnen släpps ut. I den mån farliga ämnen kan isoleras blir möjligheterna att oskadliggöra dem gynnsammare. Den allmänt hållna bestämmelsen i 5 #$ första stycket lämnar stort utrymme för en fri skälighetsbedömning. Bestämmelserna i andra och tredje styckena är avsedda att tjäna till ledning vid tillämpning- en. Avsikten med försiktighetsregeln är att förebygga framtida skador. Om en verksamhet. tillståndspliktig eller inte. har medfört en negativ miljö- påverkan. fmns det inget i paragrafen som fritar den som bedriver verk- samheten från att i samband med att driften upphör vidta de åtgärder som är rimliga för att minska framtida miljöskador. Det vore uppenbart orimligt om denna skyldighet upphörde dagen efter eller en kort tid efter det att verksamheten vid en anläggning upphört. Vid en fastighetsöverlåtelsc kan detju. för att ta ett exempel. inträffa att gamla miljöförsyndelser kommer i dagen. Givetvis bör den nye ägaren ha möjlighet att fästa tillsynsmyndghe- ternas uppmärksamhet på sådana förhållandcn och kräva rättelse även om det inte rör sig om fel enligt jordabalken. Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anserjag att den osäkerhet som för närvarande råder i detta avseen— de ger anledning att överväga ett förtydligande i lagtexten.

Enligt miljöskyddsutredningen måste 5 & ML anses innebära att den som - utövar en miljöfarlig verksamhet — vare sig han fått tillstånd till verksam- heten eller inte — är pliktig att vid behov vidta skäliga återställningsåtgär- der. Skyldigheten torde enligt utredningen inte vara underkastad preskrip- tion och den kvarstår därför även efter verksamhetens upphörande. Vad utredningen sålunda anfört har inte mött någon kritik från remissinstanser- na. Miljöskyddsutredningen har för sin del i betänkandet (SOU l983120) Bättre miljöskydd ll föreslagit en ny 29bä i ML mcd innebörd att ett tillståndsbeslut enligt ML skulle förenas med erforderliga föreskrifter om återställande av mark- och vattenområden som kunde komma att skadas av verksamheten. Vid en tillståndsprövning skall normalt också behovet av återställningsåtgärder prövas. I fråga om vissa typer av miljöfarlig verksamhet. framför allt gruvdrift och avfallsdeponering. är det för närva- rande vanligt att föreskrifter meddelas som innebär skyldighet för till- ståndshavaren att i framtiden beakta återställningsbehovet. Enligt miljö- skyddsutredningen är det svårt att bedöma. om nuvarande praxis — inne- bärande att återställningsåtgärder föreskrivs endast i fråga om vissa typer av miljöfarlig verksamhet — är tillräcklig för att garantera att återställ- ningsåtgärder kommer till stånd i alla de fall där det blir behov av sådana åtgärder. Bl. a. med hänsyn till att tilståndsprövningen numera till stor del

• Sida 216
•  Original

sker vid länsstyrelserna och att risk därför finns för en mera ojämn praxis, anser miljöskyddsutredningen att det kan vara lämpligt att särskilt under- stryka tillståndsmyndighetcrnas skyldighet att vid prövningen beakta åter- ställningsbehovet. Utredningen föreslår att ML kompletteras med en be- stämmelse med innehåll att i tillståndsbeslutet skall meddelas erforderliga föreskrifter om återställning.

Remissinstanserna är positiva till utredningens förslag. Kammarrätten i Jönköping anser dock beträffande verksamhet som omfattas av tillstånds- beslut att ett stadgande om återställningsåtgärder borde införas i 18 &. För att understryka den betydelse som återslällningsfrågorna har och för att förtydligat lagtexten utan att ändra lagens materiella innehåll borde man enligt kammarrätten införa följande kompletterande bestämmelse i 5 5: "Om ett markområde eller ett vattenområde har skadats till följd av en miljöfarlig verksamhet. skall den som utövar eller har utövat verksamhe— ten vidta eller bekosta åtgärder för områdets återställande efter vad som är skäligt. Med återställande förstås åtgärder för att försätta ett skadat områ- de i ett skick som är godtagbart från hälso- och miljöskyddssynpunkt." Härutöver borde enligt kammarrätten. för att klargöra befogenheten att besluta om återställning enligt 5 .6. tillägg eller förtydliganden därom göras i 23. 40 och 4199.

För egen del anserjag inte att det finns behov av en sådan särskild regel som kammarrätten har föreslagit. Att behovet av återställningsåtgärder blir prövat i samband med att villkoren för en verksamhet fastställs är visserligen viktigt menjag anser inte att det finns skäl att särskilt framhålla villkor avseende sådana åtgärder framför andra villkor som bör gälla för verksamheten. Det är snarare så att de villkor som uppställs för en verk- samhet bör syfta till att minimera behovet av återställningsåtgärder. De olägenheter i miljön som orsakas av avfallsupplag och liknande från miljö- farlig verksamhet undergången tid har också aktualiserat återställningsfrå- gorna och medfört att behovet av sådana åtgärder fått ökad uppmärksam- het vid villkorsprövningen. Det finns därför.-enligt min mening, skäl att förutsätta att återställningsåtgärder i fortsättningen kommer att föreskrivas som tillståndsvillkori de fall behovet av sådana åtgärder kan förutses även utan att någon särskild bestämmelse härom införs.

Även om således skyldigheten att vidta återställningsåtgärder redan gäller enligt 5 & ML i dess nuvarande lydelse synes det i praktiken i vissa fall råda en viss osäkerhet om möjligheten att utkräva detta ansvar. när det gäller miljöpåverkan som redan har inträffat då fråga uppkommer hos en myndighet om att meddela föreskrifter om åtgärder. Detta gäller oavsett om den miljöfarliga verksamheten alltjämt pågår eller har upphört.

När det gäller verksamhet som fortfarande pågår synes tveksamhet om vad som gäller framför allt ha uppkommit därför att det i praxis har ansetts att tillståndsprövningen skall begränsas till den fortsatta verksamheten. Yrkanden om skyldighet att vidta återställningsåtgärder har hittills vanli- gcn framställts i samband med tillståndsprövningen. I allmänhet har det då varit fråga om verksamhet som tidigare har bedrivits utan tillstånd och som har åstadkommit en miljöpåverkan som bör återställas. Det kan emellertid också vara fråga om påverkan som skett i en verksamhet som har haft

• Sida 217
•  Original

tillstånd men där ett helt nytt tillstånd begärs. I rättstillämpningen har det då regelmässigt ansetts att det mot sökandens bestridande inte är möjligt. att i tillståndsbeslutet föreskriva att sökanden skall återställa vad som redan har påverkats. Koneessionsnämnden har i sådana fall som motive- ring brukat ange att återställningsfrågan inte har sådant samband med den fortsatta verksamheten att återställning bör föreskrivas som ett till- ståndsvillkor.

Att på detta sätt avgränsa tillståndsprövningen är enligt min mening lämpligt och jag finner inte skäl att föreslå några ändringar i det hänseen- det. Även om tillståndsprövningen begränsas till den fortsatta verksamhe- ten innebär det emellertid inte att föreskrifter om återställningsåtgärder för miljöpåverkan som har skett före denna prövning inte kan meddelas mot en ny tillståndshavare.

Regeringen har vidare för ett par år sedan. som särskilt villkor enligt l9 & ML för tillstånd till ny gruvbrytning i Garpenberg i Dalarna. föreskrivit skyldighet för den nye tillståndshavaren att åtgärda upplag av gruvavfall som härrörde från tidigare gruvbrytning. Grunden för detta särskilda vill- kor var att recipienten inte skulle kunna tåla den nytillkommande verksam- heten om inte motsvarande reningsåtgärder vidtogs i de befintliga upp- Iagen. Det bör anmärkas att särskilda villkor enligt [9 :$ ML endast kan föreskrivas av regeringen.

När det gäller verksamhet som har bedrivits utan tillstånd kan frågan om återställningsåtgärder prövas av koncessionsnämnden efter talan av na- turvårdsverket enligt 4l & ML. Enligt 40 & kan också tillsynsmyndighetcr- na meddela sådana föreskrifter. Att tillstånd till verksamheten senare meddelas hindrar inte att myndigheterna ingriper mot verksamheten med stöd av 40 eller 41 &. såvitt avser tid varunder verksamheten har bedrivits utan tillstånd. Inte heller är tillämpningen av 40 och 4] åå begränsad till den fortsatta verksamheten. Det förhållandet att det är fråga om åtgärder för redan inträffad miljöpåverkan hindrar således inte att förelägganden eller föreskrifter meddelas med stöd av dessa paragrafer.

Har miljöpåverkan skett i en verksamhet under tid då denna har bedri- vits med tillstånd enligt ML blir möjligheten att utkräva återställningsåt- gärder beroende på vad som har föreskrivits i tillståndsbeslutet och möjlig- heterna till omprövning av villkoren i det beslutet. Jag redogör i avsnitt l0.5 för gällande regler om villkor i tillståndsbeslut m.m. och lägger där fram förslag till ändringar" i dessa regler. Genom de föreslagna ändringarna ökas möjligheterna till omprövning av tillståndsvillkor. Eftersom till- ståndsprövningen avser den framtida verksamheten. skulle det kunna ifrå- gasättas om inte detsamma skulle gälla vid omprövning av villkor. Vad som händer i tiden mellan en tillståndsprövning och en omprövning skulle då inte vara åtkomligt för nya villkor. Något stöd för en sådan tolkning finns dock inte enligt min mening och inte heller i praxis har koncessions- nämnden intagit den ståndpunkten. Så har nämnden vad gäller det kända fallet med BT-Kemi tillämpat 25 & ML och meddelat föreläggande om åtgärder för att avhjälpa skador som har uppkommit efter tillståndsbeslutet men före omprövningstillfå'tllet. Enligt min mening lämnar omprövnings- reglerna också tillräckligt utrymme för att myndigheterna skall kunna

• Sida 218
•  Original

meddela föreskrifter om återställningsåtgärder när så behövs. När före- skrifter om återställningsåtgärder saknas eller är otillräckliga. torde situa- tionen som regel vara den att verksamheten har orsakat någon olägenhet som inte förutsågs vid tillståndsprövningen. I annat fall. dvs. om behovet kunde förutses. bör enligt de regler som gäller vid tillståndsprövningen åtgärder vara föreskrivna redan i tillståndsbeslutet.

Sammanfattningvis innebär det sagda att jag anser att bestämmelserna i ML är tillräckliga för att få till stånd nödvändiga återställningsåtgärder såväl om verksamheten bedrivs med som om den bedrivs utan tillstånd. I vart fall gäller detta om kravet på åtgärder riktas mot någon som alltjämt utövar verksamheten.

Om den ifrågavarande miljöfarliga verksamheten inte längre bedrivs eller om återställningsanspråket av annan anledning riktas mot någon som inte längre bedriver verksamheten. anser miljöskyddsutredningen att det får anses oklart i vad mån 24.25 och 41 åå i den lydelse paragraferna då hade var tillämpliga. Jag har i denna fråga följande uppfattning. Enligt 5 5 ML åligger det den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet bl. a. att vidta skäliga återställningsåtgärder. Denna skyldighet kan enligt min mening inte anses upphöra därför att verksamheten inte längre utövas utan kvarstår till dess att den har fullgjorts. Jag anser dock. med hänsyn till den oklarhet som ansetts råda i rättspraxis. att lagen bör förtydligas på denna punkt.

Vad gäller icke tillståndsprövad verksamhet finns det inte i ordalydelsen i 40 eller 41 å något som utsäger att förelägganden enligt dessa paragrafer inte skulle kunna meddela även mot den som inte längre utövar den miljöfarliga verksamheten. Inte heller i praxis finns det något avgörande med den innebörden. Har skyldigheten att vidta återställningsåtgärder enligt 5 5 inte fullgjorts. bör därför behövliga föreskrifter kunna meddelas med stöd av 40 eller 41 & även mot den som har slutat med verksamheten. Av samma skäl anser jag att det inte heller finns något hinder mot att. i fråga om tillståndsprövad verksamhet. tillämpa 24 & efter de ändringar av paragrafen som jag föreslår i avsnitt 10.5. Pågår ingen verksamhet längre, kan den nya motsvarigheten till 25 :S. som av redaktionella skäl bör utgöra ett nytt andra stycke i 24 &. tillämpas.

Med den ordning somjag nu har föreslagit görs det klart att all miljöfarlig verksamhet som har pågått och upphört sedan ML trädde i kraft också är förenad med återställningsskyldighet.

7.4.3 Återställning när ansvar inte kan utkrävas enligt MI,

Mitt ställningstagande: För återställningsåtgärder som inte kan ge- nomföras med tillämpning av ML bör naturvårdsverket i vissa fall få besluta om ianspråktagande av allmänna medel.

Miljöskadefondutredningens förslag: Den av utredningen föreslagna miljöskadefondens andra huvuduppgift blir att bekosta åtgärder för åter-

• Sida 219
•  Original

ställning och sanering av miljön. Beslut om utbetalning från fonden för återställning meddelas av regeringen efter framställning från naturvårds- verket.

Remissinstanserna: Av remissyttrandena framgår att det finns behov av resurser för återställningsåtgärder. Flera remissinstanser betonar dock vikten av att sådana åtgärder föregås av noggranna utredningar. bl.a. för att undvika att vissa miljöskador förvärras.

Skälen för mitt ställningstagande: Som framgår av min tidigare redogörel- se gäller principen att den som bedriver en miljöfarlig verksamhet är skyldig att bl.a. betala ersättning till skadelidande och att vidta återställ- ningsåtgärder. Den föreslagna miljöskadeförsäkringcn är avsedd att möj- liggöra ersättning till skadelidande för person- och sakskador i vissa fall. då ansvar inte kan utkrävas av någon enligt miljöskadelagen. I fråga om återställning kan det av olika skäl inte gå att utkräva något ansvar enligt ML — det kan gälla verksamheter som har upphört före ML: s ikraftträdan- de eller där den ansvarige är okänd eller insolvent. Av redovisningen av naturvårdsverkets inventeringar framgår i avsnitt 7.4.1 att det kan finnas ett behov av återställningsinsatser'för att förhindra svåra miljökonsekven- ser.

För nu angivna fall har miljöskadefondutredningen föreslagit att medel skall ktlnna utgå från miljöskadefonden. Som jag har anfört i avsnitt 7.1 och 7.2. biträderjag inte förslaget om en sådan fond. Jag föreslår istället att allmänna medel skall kunna användas i sådana fall.

Miljöskadefondutredningen har föreslagit att beslut om utbetalning av medel till återställning — ur den föreslagna fonden — skall meddelas av regeringen efter framställning av naturvårdsverket. Enligt min mening bör det dock kunna anförtros åt naturvårdsverket att inom vissa ramar besluta om vilka åtgärder som skall vidtas.

Utredningen har föreslagit en utförlig lagreglering av beslutsprocessen m.m. i fråga om återställning. Någon sådan behövs inte med den av mig föreslagna lösningen.

Jag har i avsnitt 7.4.1 angett vilka miljöskador som enligt naturvårdsver- ket bör bli föremål för återställning. För egen del anser jag att anvisade medel bör användas i sådana situationer där det krävs en skyndsam insats för att undvika allvarliga effekter i miljön. Det är också viktigt att man koncentrerar sig till sådana skador. där den bästa tekniken för återställning finns. Jag återkommer i avsnitt 15 med förslag till anslag för ändamålet. Jag vill dock redan här ange att jag anser att den berörda verksamheten bör utvärderas efter en treårsperiod.

Miljöskadcfondutredningen har i sitt betänkande ts. 95—99) gjort en genomgång av vissa frågeställningar som kan tänkas komma upp när det gäller att avgöra om en enskild eller den av utredningen föreslagna miljö- skadefonden skall vara ansvarig för en återställning. Dessa synpunkter av utredningen är enligt min mening av vägledande karaktär och kan tillämpas även med den av mig föreslagna lösningen.

I min bakgrundsbeskrivning har jag också lämnat en redogörelse för de särskilda problemen i Dalälven. Dessa problem är i betydande utsträck- ning sådana att man inte kan räkna med att kostnaderna för nödvändiga

• Sida 220
•  Original

återställningsåtgärder kommer att betalas av enskilda personer. Regering- en har därför tillkallat (Dir 1987z57] en särskild delegation för att utarbeta ett åtgärdsprogram för att rena Dalälven inom tio år. Delegationen skall föreslå och initiera åtgärder för att minska tillförseln av föroreningar till älven. Det är framför allt återställningsarbeten vid äldre gruvupplag som är nödvändiga för att man skall kunna minska tillförseln av metaller till Dalälven. Även tillförsel av närsalter. stabila organiska ämnen och olja skall begränsas.

Jag kommer att i avsnitt 15.hemställä att regeringen föreslår riksdagen att anvisa medel för de miljöförbättrande åtgärder som delegationen skall besluta om. Delegationens uppdrag vad gäller fördelning av medel till återställningsprojekt gäller med förbehåll för riksdagens beslut.

• Sida 221
•  Original

8. Vissa övriga miljöfrågor

8.1. Kemikalier

Min redovisning i korthet: _ . Ett mål för kemikaliekontrollen är att skadliga ämnen och produk- ter så långt som möjligt ersätts med mindre skadliga och helst ofarliga. . . Förslag till ett system för förhandsgranskning av nya kemiska ämnen i Sverige lämnas till regeringen under år 1988. . En halvering av användningen av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket skall ske på fem år fram till år 1990. . Sverige deltar aktivt i det internationella kemikaliearbetet. främst inom FN och OECD samt i nordiskt samarbete. Inom OECD pågår arbete för att bl.a. öka kunskaperna om de existerande kemikalierna.

Den ökande användningen av kemiska produkter har fört med sig pro- blem av olika slag. Det gäller den yttre miljön som skadas genom utsläpp från tillverkningsprocesser och genom det avfall som uppstår i slutskedet. när produkterna når t. ex. reningsverk eller sopanläggningar eller på något annat sätt hamnar i naturen. Det gäller också människors hälsa. Vissa typer av cancersjukdomar ökar. Allergierna ökar påtagligt. Det finns san- nolikt ett komplext mönster av orsaker. Vi kan inte bortse från kemikalier- nas roll i denna utveckling. Risker föreligger också för utsläpp av kemiska ämnen vid olyckor. t. ex. vid framställning och transporter av kemikalier. Jag vill i detta sammanhang även nämna de risker som spridning av biologiskt svårnedbrytbara och höggradigt giftiga organiska ämnen medför för hälsa och miljö. För att förbättra kunskaperna om dessa typer av miljögifter har regeringen beviljat naturvårdsverket ca 8 milj. kr. till analy- SCI' m. I".

Samtidigt har vi i det moderna välfärdssamhä'llet gjort oss i hög grad beroende av kemiska produkter. Läkemedel. plaster. avancerade pap- persprodukter. färger. rengöringsmedel. petroleumprodukter som drivme- del och bränsle. hygieniska och kosmetiska produkter osv. tas för givna.

Det är därför viktigt att vi kan minimera riskerna med användningen av kemiska produkter. Ett mål för kemikaliekontrollen måste vara att skadli- ga ämnen och produkter så långt som möjligt ersätts med mindre skadliga helst ofarliga. Genom utvecklingen av nya produkter måste miljömässigt bättre alternativ medvetet tas fram. Ett sådant tänkande måste genomsyra allt utvecklingsarbetc i företag och offentliga institutioner. Genom att satsa på ny teknik och nya produkter kan vi minimera de kemiska riskerna. Där användningen av ämnen som kan innebära risker för hälsa och miljö inte kan undvikas måste sådana åtgärder vidtas som gör hanteringen säker.

Det är enligt min mening viktigt att miljöhänsyn så långt möjligt vägs ini samband med upphandling av olika produkter. Jag vill erinra om att rege- ringen har gett statskontoret i uppdrag att informera postverkets inköps- central och större upphandlande myndigheter om när miljövänligt papper"

• Sida 222
•  Original

från ekonomiska och praktiska utgångspunkter utgör ett likvärdigt eller fördelaktigt alternativ till klorblekt papper. Varje upphandlande myndighet har möjlighet att göra en motsvarande bedömning. Det är enligt min mening angeläget att så sker systematiskt. Det skulle bl.a. medverka till att förstärka marknaden för mindre miljöskadliga produkter. Metoden används också i arbetet med att lå bort miljöfarliga batterier och CFC- haltiga produkter.

Lagstiftningen om kemiska produkter och organisationen för kemikalie- kontrollen tillkom för endast ett par år sedan. En utvärdering av de nya arbetsformerna pågår nu efter en tvåårsperiod. i enlighet med riksdagens beslut. Inom regeringskansliet övervägs vidare frågor om kontrollen av kosmetiska och hygieniska produkter. _

För att få kontroll över den framtida utvecklingen av kemikalier krävs att nya kemiska ämnen granskas. System för förhandsgranskning av nya ämnen finns bl. a. inom EG och i USA. Jag har erfarit att kemikalieinspek- tionen avser att under år 1988 komma in till regeringen med ett förslag till ett system för förhandsgranskning av nya kemiska ämnen i Sverige. Jag förutsätter att samråd sker med EG för att på olika sätt utnyttja de erfaren- heter som finns där.

Det finns ett stort antal kemiska produkter på marknaden. För närvaran— de fmns ca 60000 produkter anmälda till det svenska produktregistret. En viss minskning har skett under de senaste åren. bl.a. beroende på den årliga uppdatering som nu görs av registret. Antalet kemiska ämnen i Sverige torde röra sig mellan 10—20 000. I ett internationellt perspektiv rör det sig om 60—70000 ämnen. För att få bättre kunskaper om den stora mängden existerande kemikalier har ett internationellt samarbete på- börjats inom OECD.

Jag har erfarit att kemikalieinspektionen avser att utifrån uppgifter i produktregistret årligen redovisa er. översikt av kemikalieanvändningen i Sverige. Ett sådant underlag är väsentligt för strategiska åtgärder i syfte att påverka användningen av kemikalier. Jag vill också nämna att naturvårds- verket och kemikalieinspektionen har inlett ett samarbete om miljöfarliga kemikalier. där bl. a. materialbalanser för problemkemikalier kommer att tas fram.

Användningen av kemiska produkter är också en betydelsefull orsak till spridningen av organiska miljögifter.

Det nuvarande storskaliga och intensiva jordbruket bygger på en omfat- tande användning av kemiska bekämpningsmedel. Regeringen har tidigare satt som mål att hälso- och miljöriskerna vid användningen av kemiska bekämpningsmedel ijordbruket skall minska. I ett första steg skall en halvering av användningen ske på fem år fram till är 1990. På regeringens uppdrag arbetar kemikalieinspektionen tillsammans med lantbruksstyrel- sen och naturvårdsverket med minskning av användningen såväl från miljömässiga utgångspunkter som från hälsosynpunkt. En rad åtgärder har beslutats med anledning av detta program. I min anmälan till årets bud- getproposition har jag föreslagit att ytterligare 3 milj. kr. anvisas för kemi— kalieinspektionens arbete med halveringsprogrammet avseende bekämp- ningsmedel. Dessa frågor behandlas även ijordbruksdepartementets pro-

• Sida 223
•  Original

position rörande vissa miljöförbättrande åtgärder ijordbruket. Där föreslås en höjning av miljöavgiften på bekämpningsmedel.

Regeringen har beslutat att användningen av stråförkortningsmedel skall vara förbjuden i odling av stråsäd. med undantag för rågodling. Använd- ningen i rågodling bör dock endast tillåtas under en begränsad tid av högst fem år för att stråstyvare sorter skall kunna tas fram. Kemikalieinspck- tionen bör om två år redovisa förutsättningarna för att införa ett förbud mot stråförkortningsmedel även i rågodling.

Det finns stora behov av forsknings- och utvecklingsinsatser för att skapa förutsättningar för ett jordbruk som inte är kemikalieberoende. ' Bl.a. bör odlingssystemet och växtförädlingen inriktas också mot växter som är tåligare mot sjukdomar och angrepp och som därför kräver mindre bekämpningsmedel.

Kemikalieinspektionen kommer fram till utgången av år 1990 att gå igenom samtliga registrerade bekämpningsmedel och ompröva godkännan- det. Medel som inte uppfyller dagens krav på dokumentation om t.ex. långtidseffekter som cancer eller om miljöeffekter kommer inte att få nytt godkännande. Genom inspektionens beslut har hittills ca40t) bekämp- ningsmedel förbjudits för användning av allmänheten.

'fillfredsställande kunskaper saknas om* många enskilda kemiska äm- nens effekter på hälsa och miljö. Kunskapsbristerna är ännu större när det gäller de samlade effekterna av alla olika ämnen som människor och miljö utsätts för. Det är därför nödvändigt att öka kunskaperna men också att begränsa användningen där detta är möjligt. Arbetet med att bestämma kriterier för miljöfarlighet framstår som särskilt angeläget.

Kemikalier rör sig över nationsgränserna inte bara som en följd av handeln mellan länderna. utan också med vindar och strömmar i luft och vatten. Kemikaliers inneboende egenskaper är desamma. oavsett i vilka länder de förekommer. Det är därför naturligt och självklart att Sverige aktivt medverkar i det internationella kemikaliearbetet.

U—länderna utsätts i många fall för dumpning av kemikalier från den rika världen. Många ämnen och produkter som utsatts för restriktioner eller förbjudits i de industrialiseradc länderna kommer på olika sätt ut i de länder i tredje världen där kontrollapparaten är dåligt utbyggd. Sveriges internationella arbete måste därför präglas av en vilja att bistå de svagare länderna så att detta motverkas. Den främsta möjligheten till ett sådant arbete erbjuder FN-organisationerna. där alla länder deltar på lika villkor. Emellertid är arbetet inom OECD. där länder som svarar för 95% av väst- världens totala kemikalieproduktion finns. minst lika viktigt med tanke på våra möjligheter att på ett tidigt stadium påverka dessa länder. inte minst när det gäller deras agerande gentemot u-länder.

Bland de uppgifter som särskilt kan nämnas är arbetet inom OECD med att öka kunskapen om de existerande kemikalierna. Genom samarbete kan dubbelarbetc undvikas och därmed skapas en internationell arbetsfördel- ning när det gäller att testa och undersöka en stor mängd vanligen före- kommande ämnen.De l000 mest använda kemikalierna svarar för över 90 % av den totala användningen. Sverige deltar aktivt i detta arbete. bl.a. genom att söka nya metoder att angripa den stora kemikaliemassan utan att behöva testa samtliga ämnen.

• Sida 224
•  Original

En annan viktig del av OECD-arbetet är ömsesidiga överenskommelser om god laboratoriesed. Vidare finns ett system för exportnotifikationer som innebär att ett exportland skall meddela ett mottagarland om ämnen är förbjudna eller omgärdade av restriktioner i avsändarlandet och anledning- en till detta.

Inom FN deltar Sverige i två program av särskilt intresse i detta sam— manhang. nämligen det internationella programmet för kemikaliesäkerhet ('IPCS') och det internationella registret för potentiellt giftiga ämnen (IRP'I'C).

Det nordiska samarbetet har en särskild inriktning mot harmonisering av regler om kemikalier.

Under de senaste åren har några stora olyckor inträffat — Basel, Bophal, Seveso — som vittnat om vilka risker som är förknippade med framställ- ningen av kemikalier. Utsläpp från tankbåtar har visat på riskerna vid transporter. Någon stor kemikalieolycka har hittills inte inträffat i Sverige. . Ett oletlmutsläpp i Karlskoga och utsläpp av kväveoxidgaser i Sandviken är dock exempel på allvarliga tillbud. Till detta kan bl.a. läggas inträffade oljeutsläpp till sjöss samt tillbud och utsläpp i samband med transporter av farligt gods på land. Vad jag nu har sagt visar enligt min mening på betydelsen av att såväl förebygga som att ha en god beredskap mot större kemikalieolyckor.

Ansvarsfördelningen mellan svenska myndigheter vid större olyckor regleras genom riksdagens beslut åren 1985 och l986 (prop. 1984/852161. FöU 12. rskr. 389 och prop. 1985/86: l70. FöU 2. rskr. 58). varigenom bl. a. statens räddningsverk bildades och räddningstjänstlagen (19861ll02) an— togs. Statens räddningsverk har ansvaret för bl. a. samordning av befolk- ningsskydd och räddningstjänst i förebyggande och skadebegränsande syf- te. Andra viktiga instanser är den s. k. katastrofkommissionen och sjö- fartskommissionen. kustbevt'tkningen. polisen. kommunerna och länssty- relserna har viktiga operativa funktioner. Bland myndigheter som också har viktiga tlppgifter i detta sammanhang märks vidare de olika trafikver— ken. arbetarskyddsstyrelscn, planverket. sprängämnesinspektionen. na- turvårdsverket och kcmikalieinspektionen. Även landets kommuner och större enskilda företag har viktiga roller. .

De olyckor som har inträffat på olika håll i världen har lett till ett intensivt internationellt arbete som Sverige deltar i. FN:s miljöstyrelse. UNEP. har sålunda föreslagit att en konvention skall utarbetas rörande bl. a. kemiska olyckor med gränsöverskridande effekter. Världshälsoorga- nisationen (WHO) och Internationella arbetsorganisationcn (ILO) är ex- empel på internationella organisationer som utifrån sina ansvarsområden har uppmärksammat denna fråga. Frågan har också fått betydelse i sam— band med pågående nedrustningsförhandlingar (ESK). Jag vill i detta sam- manhang särskilt nämna att OECD nyligen på hög nivå har haft överlägg- ningar om hur kemikalieolyckor kan förebyggas och åtgärdas.

Jag fäster stort avseende vid det-arbete som både nationellt och interna- tionellt pågår rörande bl.a. kemikalieolyckor. Jag har också haft överlägg- ningari denna fråga i miljövårdsbcredningen. Frågan bereds för närvaran- de vidare i regeringskansliet. På mitt tlppdrag genomförs bl.a. ett arbete

• Sida 225
•  Original

som syftar till en bättre överblick över och stärkt samordning av Sveriges agerande i olika internationella organisationer när det gäller förebyggande _ av s.k. storolyckor.

8.2. Avfall

Min redovisning i korthet: . Naturvårdsverket har regeringens uppdrag att utvärdera erfaren- heterna inom avfalls- och återvinningsområdet. . Det är av central betydelse att former utarbetas för en effektiv hantering av miljöfarligt avfall. riskavfall och övrigt industriavfall. . Naturvårdsverket utreder förutsättningarna för ett pantsystem för miljöfarliga batterier. ' .Bilskrotningspremien har höjts till 500 kr. i syfte att stimulera till att skrotningsfärdiga bilar skrotas i stället för att avställas.

Allmänt

I genomsnitt gör varje person i Sverige av med ca 300 kg avfall varje år. vilket resulterar i totalt ca2.5 milj. ton hushållsavfall. Till detta kommer bl. a. ca 1 miljon ton slam (20 .%- torrsubstans) från reningsverk och l50000—200000 ton sjukhusavfall. Dessutom uppkommer stora mängder industri- och byggavfall. gruvavfall m.m. För närvarande återvinner vi ca15% av hushållsavfallet. huvudsakligen papper. glas och aluminium- burkar. Återstoden går alltså till olika former av slutligt omhändertagande.

Regeringen har i en skrivelse (1986/87:157) till riksdagen redovisat sina ställningstaganden till vissa avfallsfrågor. Regeringens principiella inställ- ning är att både mängden avfall och avfallets farlighet bör minskas genom åtgärderi såväl produktionen som konsumtionsledet. Ämnen och produk- ter som kan förorsaka särskilda miljöstörningar bör hanteras för sig. Om- händertagande och behandling av avfall bör ske med iakttagande av strikta miljöskyddskrav. Samtidigt har kraven vad gäller utsläpp av luftförore- ningar från avfallsförbränning skärpts kraftigt. Bl.a. har för dioxinutsläpp införts utsläppskrav vilka torde vara de hårdaste i världen. Samtliga befint- liga avfallsförbränningsanläggningar skall byggas om och ha en effektiv rening före l99| års utgång.

För att vidga underlaget för vidare åtgärder på avfallsområdet har na- turvårdsverket regeringens uppdrag att utvärdera erfarenheterna inom av- falls- och återvinningsområdet. Utgångspunkten är att mängden avfall skall minska så långt det är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt. Upp- draget skall redovisas senast den I juni 1988. Jag avser att återkomma till regeringen i frågan när det ytterligare underlag som naturvårdsverket skall ta fram har redovisats.

• Sida 226
•  Original

Miljöfarligt avfall

När det gäller det miljöfarliga avfallet har olika åtgärder vidtagits för att öka samhällets insyn och kontroll över de olika leden i hanteringen. Miljö— farligt avfall får t. ex. yrkesmässigt — utöver av Svensk Avfallskonvcrtc- ring AB (SAKAB) -— slutligt tas om hand endast av de ca 30 verksamheter som har särskilt tillstånd för detta.

Ansvaret för att ta hand om miljöfarligt avfall åvilar naturligtvis den verksamhet som på olika sätt ger upphov till miljöfarligt avfall samt kom- munerna i kraft av det kommunala s. k. bortforslingsmonopolet.

Erfarenheterna från de kommuner som systematiskt har arbetat med miljöfarligt avfall. riskavfall och övrigt industriavfall tyder på att avfalls- volymerna ofta har underskattats.

Den regionala samverkan mellan flera kommuner. som i bolagsform eller på annat sätt har vuxit fram i några av landets regioner ser jag som ett intressant exempel på hur man gemensamt har skaffat sig resurser och kompetens för att klara denna stora. uppgift. Det är av central betydelse att former utarbetas för en effektiv hantering av de ovan nämnda avfallsfrak- tionerna i hela landet. I nyss nämnda uppdrag till naturvårdsverket ingår att se över hittillsvarande insatser och redovisa vad som i övrigt kan göras även på dessa områden. Jag vill dock redan nu stryka under betydelsen av ett mer aktivt arbete vad gäller det miljöfarliga avfallet. riskavfallet och övrigt industriavfall.

Jag vill också betona att industrin har ett stort ansvar. Renhållarna/ kommunerna skall fungera som en kompetent samarbetspartner. Det avgö- rande ansvaret för att lösa avfallsproblemen — helst redan i valet av råvaror och produktionsmetoder — åvilar industrin.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag i avsnittet om havsförore- ningar (avsnitt 5) har berört frågan om användningen av avloppsslam för gödsling av åkerjord. '

Miljöfarliga batterier

Utgångspunkten för regeringens arbete i fråga om åtgärder mot de miljöfar- liga batterierna är att utsläppen av kvicksilver. kadmium och liknande miljöfarliga ämnen i batterier på sikt skall upphöra. I det åtgärdsprogram mot miljöfarliga batterier som antagits av riksdagen ingår bl.a. en över- gång till mindre miljöfarliga batterier. ett system för insamling. omhänder- tagande och märkning av miljöfarliga batterier samt en informationskam- pani-

Jag vill erinra om att det i det förutnämnda uppdraget till naturvårdsver- ket att utreda frågor inom avfalls— och återvinningsområdct även ingår att studera ett pantsystem för miljöfarliga batterier. Uppdraget skall redovisas den 1 juni 1988. varefter regeringen kommer att ta ställning till frågan om pant på sådana batterier.

Enligt förordningen (1986: 1236) om miljöfarliga batterier får sådana inte blandas med hushållsavfall. Regeringen bcsltttade i november 1987 att

• Sida 227
•  Original

miljöfarliga batterier fr.o.m. den ljanuari 1989 skall vara märkta med en särskild symbol. Därmed blir det lättare för konsumenterna både att veta vilka batterier som skall lämnas till insamling och att välja de mindre miljöfarliga batterier som finns på marknaden.

Bilskrotning

I detta sammanhang villjag även redovisa vissa åtgärder. som har vidtagits beträffande bilskrotningen.

År 1975 infördes en bilskrotningspremie om 300 kr. Premien finansieras av en fond som tillförs 250 kr. för varje ny bil som säljs. Detta system har tills nu varit oförändrat sedan införandet. Genom inflationen har det emel- lertid urholkats. vilket bl. a. har bidragit till att bilari ökande utsträckning avställs i stället för att skrotas. För att komma till rätta med dessa problem har regeringen vidtagit flera åtgärder. En registerhållningsavgift på 42 kr. per år har införts för avställda bilar. Tratiksäkerhetsverket har inför ikraft- trädandet tillskrivit ägarna till alla långtidsavställda bilar och upplyst om de nya villkoren. Detta borde leda till att ett ökat antal bilar skrotas. Verkets åtgärd innebär också att registret över avställda fordon aktualise- ras. Regeringen har även beslutat att höja bilskrotningspremien till 500 kr. och avgiften till 300 kr. per ny bil.

8.3. Radon i bostäder

Mitt ställningstagande: Radon i bostäder är en mycket allvarlig häl- so- och miljöfråga. En rad åtgärder har vidtagits för att minska riskerna. Spårning av byggnader med höga radondotterhalter måste intensifieras. Det är viktigt att kommunerna tar sin del av ansvaret.

Skälen för mitt ställningstagande: Mot bakgrund av det allvarliga pro- blem som riskerna med radon i bostäder utgör och den oro som de skapar vill jag i detta sammanhang redovisa hur radonfrågan har hanterats under senare år. Jag har också berört denna fråga i den nyligen avlämnade propositionen (1987/88:88) om ny strålskyddslag.

Kunskaperna om sambandet mellan radonexposition och lungcancer härrör från iakttagelser rörande sjukdomsbilden hos underjordsarbetare i uranhaltiga gruvor. Redan år 1924 formulerades hypotesen att radon i gruvluft kunde orsaka lungcancer. Inte förrän i början av 1970-talet kunde emellertid genom epidemiologiska undersökningar i USA. Tjeckoslovaki- en. Canada. Storbritannien och Sverige sambandet påvisas vetenskapligt.

Radioaktiva ämnen i byggnadsmaterial uppmärksammades i början av _

1900-talet i Storbritannien. 1 Sverige gjordes systematiska mätningar åren 1953—1955 i hus byggda före år 1946. Det visade sig att hus byggda av alunskifferbaserad gasbetong gav betydligt högre stråldoser från radon än byggnader av trä och tegel. Eftersom årsdosen till de boende — mellan 2 och 3 millisievert (mSv) enligt mätningarna — låg under den högsta tillåtna

• Sida 228
•  Original

stråldosen från konstgjorda strålkällor till allmänheten saknades motiv för att förbjuda användning av gasbetong. Produktionen av skifferbaserad gasbetong lades ned år 1975.

Åren 1976—1978 utförde statens strålskyddsinstitut (SSI) och statens institut för byggnadsforskning mätningar av radon och ventilation i ett flertal bostäder. Undersökningarna visade högre radonhaltcr än den tidiga- re utförda undersökningen och att luftomsättningen var lägre än vad man tidigare hade ansett vara normalt.

Samråd om vilka fortsatta åtgärder som borde vidtas ägde rum är 1976 mellan bl.a. SSI, planverket och socialstyrelsen. Ijuni 1976 gav SSI ut broschyren Strålningen i våra bostäder som svar på de många frågor som ställdes till institutet rörande radioaktiva ämnen i byggnadmaterial och riskerna för de boende. Broschyren sändes ut till alla hälsovårds— och byggnadsnämnder. Mot bakgrund av nya mätresultat och kunskaper fram- förde SSI våren 1978 i skrivelse till regeringen förslaget att strålningsfrf- gorna borde utredas närmare. Till samma resultat kom energikommis- sionen i betänkandet (SOU 1978z49) Energi. Hälso-. miljö- och säkerhets- risker. Strålningsfrågorna aktualiserades ytterligare genom att höga radon- dotterhalter upptäckts i hus. byggda på bränd alunskiffer.

I detta läge tillkallade regeringen en särskild utredare med uppgift att bl.a. klargöra olika byggnadsgrunders och byggnadsmaterials betydelse för strålningsriskema i byggnader samt att pröva hur en kartläggning av strålningen i det befintliga byggnadsbeståndet bäst kunde genomföras. Vidare skulle beaktas hur de hus som medför de största strålningsriskerna skulle kunna identifieras och åtgärdas med förtur.

Den s.k. radonutredningen lämnade ijanuari 1983 sitt slutbetänkande (SOU 1983:6) Radon i bostäder. Utredningen hade följt kommunernas arbete och löpande försett dessa med information om mätmetoder. åtgär- der m.m. Radonproblemet i bostäder ansågs till en början i huvudsak härröra från byggnadsmaterial. Mätningar i kommuner och omfattande undersökningar av radonförekomsten i bostäder hade gjort det klart att det är marken som är den huvudsakliga radonkällan. Radoninströmning i hus visade sig bero i lika stor utsträckning på markens genomsläpplighet och vattenhalt som på dess halter av uran och radium. Utredningen konstatera- de vidare att de riskuppskattningar som fanns om radon i bostäder var ofullständiga. En särskild arbetsgrupp arbetade med metoder för att på epidemiologisk väg fastställa sambandet mellan radon i bostäder och risk för lungcancer. Antalet bostäder med en radondotterhalt som översteg 400 Bq/m'l — det provisoriskt gällande gränsvärdet för sanitär olägenhet — uppskattades till ca 40000. Den dittills använda mätmetodiken befanns dock bristfällig och en omfattande forsknings- och utvecklingsverksamhet sattes därför i gång genom utredningens försorg.

Med radonutredningens förslag och till regeringen inkomna skrivelser som grund beslutade regeringen. vidare den l9december 1985 om vissa åtgärder för att komma till rätta med radonprobleinen i bostäder. Bl.a. gavs SSI det övergripande ansvaret för att följa utvecklingen i fråga om strålning i bostäder. inklusive riskbedömning och mätteknik.

Samma dag uppdrog regeringen åt socialstyrelsen att efter samråd med

• Sida 229
•  Original

SS] och berörda forskningsorgan utreda förutsättningarna för att genomfö- ra en radonepidemiologisk undersökning i syfte att närmare klarlägga cancerriskernas storlek med hänsyn till förekomsten av radon i bostäder. En radonepidemiologisk studie inleddes sommaren 1987 under ledning av en projektgrupp inom statens miljömedicinska laboratorium. Studien be- räknas pågå under fem år.

Regeringen uppdrog vidare ät statens planverk att genomföra en särskild informationsinsats till vägledning för kommunerna. som har att bl. a. beak- ta radonriskerna vid planläggning av mark för bebyggelse och vid prövning av byggnadslov. Jag har inhämtat att arbetet med denna informationsinsats beräknas vara slutfört våren 1988.

Planverket skulle också — inom ramen för den pågående översynen av Svensk byggnorm — utarbeta förslag till föreskrifter som ger kommunerna möjligheter att i samband med bygglovsprövningen kräva åtgärder som medför att radondotterhalten i en bostad inte överstiger det fastställda gränsvärdet eller motsvarande. Ett delförslag har överlämnats till regering- en och bereds för närvarande i bostadsdepartementet.

] regeringsbeslutet gavs vidare SSI i uppdrag att efter samråd med socialstyrelsen. planverket samt statens mät- och provråd utreda förutsätt- ningarna för att införa ett auktorisationssystem för radonmätningar i bostä- der. Uppdraget redovisades i november 1987. Frågan bereds för närvaran- de i regcringskansliet.

Slutligen erhöll SSI i uppdrag att i samråd med socialstyrelsen, planver- ket samt statens mät— och provräd utarbeta en lägesrapport om arbetet med att minska riskerna med radon i bostäder. Rapporten Radon i bostäder. Lägesrapport 1987 överlämnades till regeringen den ljuni 1987.

Av rapporten framgår bl.a att en otillräcklig eller olämpligt anordnad ventilation bidrar till att höga strålningsnivåer kan uppmätas i bostäderna. Ett stort markinflöde av radon är främst ett problem beträffande småhus och lägenheter i markplanet i flerbostadshus utan källare.

I rapporten sägs att det finns enkla sätt att minska radonhalterna i befintliga bostäder och hindra att problem uppstår i nybyggnader. Social- styrelsen och planverket har utarbetat riktlinjer till kommunerna för arbe- tet med att spåra bostäder med höga radonhalter och tillsynen över att inga radonproblem byggs ini nya bostäder. Råd för de boende har samman- ställts.

Vissa kommuner har varit särskilt uppmärksamma på radonfrågan vid nybyggande och har visat att det går att åstadkomma väsentligt lägre radonhalter i nybcbyggelsen. I rapporten sägs vidare att många miljö- och hälsoskyddsnämnder har utfört ett betydande arbete med att kartlägga förekomsten av och minska riskerna med radondotterexponering inomhus. Det är dock bara hälften av kommunerna. med något mer än hälften av befolkningen. som systematiskt arbetar för att hindra höga radondotterhal- teri nybyggda hus. SSI bedömer att det finns ca 40000 bostäder som har radonhalter över åtgärdsgränsen 400 Bq/m3. Endast 5300 av dessa har spårats. Vidare har bara var tredje bostad av dem som konstaterats ligga över gränsen åtgärdats.

12. Upprättade lagförslag Prop

I enlighet med vad jag har anfört i avsnitt 4.4, 4.7. 7. 8.5. 10.3. 10.4. 10.5. 10.6 och [O. II har inom miljö- och energidepartementet upprättats förslag till '

1. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969z387).

2. lag om ändring i brottsbalken.

3. lag om ändring i hälsOskyddslagen ( l982: 1080), . lag om ändring i lagen (l976: l054) om svavelhaltigt bränsle .D—

Förslagct under 2 har upprättats i samråd med chefen förjustitiedeparte- mentet och förslaget under 3 i samråd med chefen för socialdepartementet.

Förslagen l—3 har granskats av lagrådet. Förslag 4 är av sådan beskaf- fenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

• Sida 302
•  Original

13. Speeialmotivering

13.1. Förslaget till lag om ändring 1 miljöskyddslagen (1969.387)

Så

I paragrafens första stycke har tagits in en bestämmelse om återställnings- skyldighet. Andra stycket har ändrats redaktionellt. Enligt det remitterade förslaget skulle paragrafens andra stycke ändras.

Lagrådet har anfört följande.

"1 paragrafens andra stycke i det remitterade förslaget har tagits in en bestämmelse om att den skyldighet att avhjälpa olägenheter som kan föreligga enligt första stycket kvarstår till dess behövliga åtgärder har vidtagits eller befrielse från dem har medgivits. Syftet med bestämmelsen är enligt remissprotokollet att klargöra att skyldigheten att vidta s.k. återställningsåtgärder inte upphöri och med att den miljöfarliga verksam- heten upphör. Enligt lagrådets mening kommer denna tanke inte fram på ett tillräckligt tydligt sätt i den föreslagna lagtexten. Mot den nya bestäm- melsen kan ocksa anmärkas att miljöskyddslagen inte i övrigt talar om möjligheten att medge befrielse från en skyldighet att vidta atgärder. Även bestämmelsens placering 1 andra stycket reser invändningar.

Lagrådet föreslår att andra stycket lämnas oförändrat och att paragra- fens första stycke i stället förses med en ny andra mening av följande innehåll: "Skyldigheten att avhjälpa olägenheter kvarstår även efter det att verksamheten har upphört."

Som har anmärkts i remissprotokollet gäller paragrafens bestämmelser — däribland skyldigheten att vidta återställningsåtgärder — alla som utövar en miljöfarlig verksamhet. va1e sig verksamheten är tillståndspliktig eller ej. För det fall att behövliga åtgärder inte vidtas blir emellertid skilda regler att tillämpa beroende på ve1ksamhctens art. Är det fråga om en till- ståndsprövad verksamhet torde nya villkor om återställningsatgärder kun- na meddelas med stöd av 24 å förs-za stycket i det remitterade förslaget. Har verksamheten upphört. torde beslut om åtgärder kunna meddelas med stöd av den angivna paragrafens andra stycke.

När det gäller icke tillståndsprövade verksamheter finns det möjlighet att meddela förelägganden enligt 40 eller 41 &. Paragrafernas ordalydelse medför att föreläggande kan meddelas. oavsett om den miljöfarliga verk- samheten fortfarande pågår eller ej.

Pågår den verksamhet som medför behov av återställningsåtgärder. skall förelägganden och andra beslut självfallet riktas mot den som driver verk- samheten. Och har verksamheten upphört eller övertagits av någon annan. bör i princip den som bedrev verksamheten när olägenheterna uppkom träffas av myndigheternas åtgärder. Som framhålls i remissprotokollet hindrar de nyss berörda paragraferna inte en sådan ordning. Praktiska problem kan emellertid uppstå när en myndighet vill vända sig mot den som tidigare har bedrivit en miljöfarlig verksamhet. Svårigheter kan tipp- komma inte bara när verksamheten; har övertagits av någon annan utan också när verksamheten har upphört och den fastighet där den bedrevs har bytt ägare. Lagrådet saknar underlag för en närmare diskussion av hur myndigheterna bör handla i dessa fall. Det är emellertid önskvärt att hithörande spörsmål. bl. a. frågan om till vem ett föreläggande bör rikta sig i olika situationer. blir föremål för ytterligare överväganden."

Lagtexten har utformats i enlighet med lagrådets förslag. Jag kan även i övrigt i allt väsentligt instämma i vad lagrådet har anfört. När det gäller de eventuella praktiska problem som lagrådet har pekat på är det enligt min

• Sida 303
•  Original

mening i det flesta fall naturligt för den som äger en fastighet där återställ- ningsåtgärder behövs att ställa fastigheten till förfogande för sådana åtgär- der även om någon annan har utövat den miljöfarliga verksamheten i fråga. Mot denna bakgrund anserjag att det finns skäl att avvakta vunna erfaren- heter innan den av lagrådet uppmärksammade frågan görs till föremål för utredning.

Jag instämmer alltså i lagrådets ståndpunkt att det inte behövs någon särskild bestämmelse om befrielse från återställningsskyldighet. Detta hindrar dock inte att en sådan fråga kan aktualiseras i olika situationer då - återställningsskyldighet övervägs. t.ex. vid omprövning av villkor eller när ett föreläggande av tillsynsmyndighet är aktuellt enligt 40 s.

Saå

Paragrafens första stycke har ändrats. 1 stycket bemyndigas regeringen att förklara visst område som miljöskyddsområde. Genom ändringen kan även luftförorenade och bullerutsatta områden omfattas av förordnande enligt paragrafen. '

Vad som menas med miljöfarlig verksamhet framgår av 1 & tredje styc— ket ML. Det kan vara karaktären eller omfattningen av föroreningen eller störningen som gör det påkallat att förklara området som miljöskyddsom- råde. Utöver själva området kan också dess närmaste omgivningar omfat- tas för att förhindra att föroreningar kommer ut strax utanför området och för att åtgärder skall kunna vidtas om föroreningar kommit ut från områ- det. I fråga om vattenområden är ingen ändring avsedd i förhållande till vad som tidigare gällt.

Ändringen av denna paragraf föreslås träda i kraft tidigare än övriga ändringar. nämligen den ljanuari 1989.

1295

Paragrafen har ändrats på så sätt att andra punkten har utgått. 1 övrigt har den ändringen gjorts att en ledamot inte ärjävig på den grunden att han i vattenmål har tagit befattning med ärende som rör samma miljöfarliga verksamhet som är under prövning hos koncessionsnämnden. I 13 kap. vattenlagen (I983:291) anges vad som är vattenmål. Med vattenmål i förevarande paragraf avses även vad som räknats dit enligt äldre vatten- lagen.

135

1 första stycket punkt 3 slås fast att sökanden i sin ansökan skall ange förslag till. förutom de skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som behövs för att förebygga eller avhjälpa olägenhet. hur kontrollen bör ske. Härigenom framgår också att tillståndsmyndigheten har att vid utform- ningen av villkor beakta frågan om' kontroll av verksamheten. Liksom tidigare är det tillsynsmyndigheten som vid behov har att förelägga om kontrollprogram.

155

Genom ändringen i paragrafen föreskrivs att särskild omröstningi konces- sionsnämnden också skall ske rörande fråga om underställning till rege- ringen av ett till nämnden överklagat ärende.

'_'.)

• Sida 304
•  Original

20å

I och med införandet av ett nytt andra stycke kodifieras den praxis som alltsedan lagens tillkomst har tillämpats av tillståndsmyndigheterna i sam- band med tillståndsgivningen. Bemyndigandet ger koncessionsnämnden rätt att överlåta åt en tillsynsmyndighet att fastställa villkor för verksamhe- ten. En förutsättning är dock att de frågor som avgörs efter en sådan delegering inte har någon självständig betydelse för tillåtligheten av företa- get. Det skall alltså vara frågor om villkor av mindre betydelse. Som exempel på sådana villkor kan nämnas fråga om närmare teknisk utform- ning av en reningsutrustning eller fråga om åtgärder rörande enstaka av— fallstyper som har mindre betydelse från miljöskyddssynpunkt. I och med stadgandet får de villkor som bestäms i denna ordning samma rättsverkan som övriga villkor i tillståndsbeslutet. De ger således tillståndshavaren den tryggheten i hans näringsutövning att han inte behöver tåla ytterligare inskränkningar eller åläggas att vidta försiktighetsmått utöver vad som anges i villkoren, om inte förutsättningarna för omprövning i enlighet med lagen är uppfyllda. Det innebär också att villkoren, om de överträds, kan föranleda straffansvar.

235

I paragrafens första stycke anges de fall då verksamhet som har tillstånds- prövats kan förbjudas.

Punkten 1 anger att tillstånd får dras in om sökanden har vilselett tillståndsmyndigheten genom att lämna oriktiga uppgifter. Med oriktiga uppgifter avses även ofullständiga uppgifter och uppgifter som har uteläm- nats.

Punkten 2 motsvarar tidigare stadgande i denna paragraf, dock att frågan om ändring av villkor i stället för indragning av tillstånd nu regleras genom punkten 3 i 24 &.

Punkten 3 är avsedd att kunna tillämpas om det genom verksamheten uppkommit någon olägenhet av väsentlig betydelse som inte kunde förut- ses när verksamheten tilläts. Som framgår av 24 5 punkt 4 skall det emel— lertid i första hand ske en omprövning av villkoren.

I undra stycket anges att koncessionsnämnden får återkalla tillståndet helt eller delvis om verksamheten har förbjudits. Om tillståndet har åter- kallats får inte den därmed avsedda verksamheten starta på nytt utan att ny ansökan enligt 13 & har ingivits och verksamheten underkastats ny pröv- ning.

Befogenheten för koncessionsnämnden att meddela förbud och återkal- lelse av tillstånd omfattar liksom nuvarande förverkandc — möjlighet även verksamhet till vilken tillstånd lämnats av regeringen och verksamheter som avses i 2 5 andra stycket.

24.8

1 paragrafen anges de fall då villkor för gällande tillstånd vid en ompröv— ning får ändras eller upphävas och då nya villkor får bestämmas. Bestäm- melsen täcker dels det fallet att viss tid förflutit sedan tillståndet gavs. dels ett antal uppräknade situationer då ändring får ske redan dessförinnan när särskilda förutsättningar är uppfyllda.

I de senare fallen bör omprövningen naturligtvis riktas in på sådana villkor som i första hand har att göra med den förutsättning som grundar rätten att företa omprövning. En ändring av ett villkor kan emellertid få till konsekvens att också andra ändringar måste göras.

• Sida 305
•  Original

Första punkten stämmer överens med vad som nu gäller enligt huvudre- geln i paragrafens första stycke.

Andra punkten motsvarar de fall där enligt 23 & första stycket punkt 1 tillstånd får dras in men åtgärden framstår som alltför ingripande.

Enligt tredje punkten får villkor alltid ändras om det ej iakttagits i verksamheten och åsidosättandet är av ej endast ringa betydelse. Kravet är sålunda lägre än enligt 23 5 första stycket punkt 2.

Punkten 4 har med viss ändring förts över från den tidigare 25 5. För ändring av villkoren enligt denna punkt krävs inte längre att olägenheten är betydande. Även en mindre allvarlig olägenhet har ansetts böra förebyggas eller minskas om detta är möjligt. Vid svårare olägenheter. som det inte går att bemästra genom villkorsändring. uppkommer frågor om förbud och indragning av tillstånd enligt föregående paragrafs tredje punkt.

Punkterna 5 och 6 motsvarar vad som nu gäller enligt det andra stycket. Någon saklig ändring ärinte avsedd.

Punkten 7 är avsedd att kunna tillämpas när ny teknik kan användas för kontrollen av verksamheten. antingen så att en effektivare kontroll kan erhållas genom att en annan parameter mäts än förut eller genom att annan mätutrustning används. varigenom man kan upptäcka nya störningskällor som bör åtgärdas. I fråga om innebörden av att tekniken skall vara ny gäller detsamma som vid tillämpning av punkten 5. Frågan vad som menas med ny teknik har också behandlats i prop. 1980/81:92 s. 74. '

Andra stycket avser andra beslut än villkorsändringar och ger möjlighet ' att i de fall en verksamhet har upphört meddela de förelägganden som behövs. t. ex. ifråga om återställningsåtgärder. Motsvarande bestämmelse fanns tidigare i 25 &.

255

Paragrafen motsvarar tredje stycket i nuvarande 24 €.

265 Genom ändringen i paragrafen har länsstyrelsen fått befogenhet att själv- mant ta upp frågor om förbud och indragning av tillstånd eller ändring av villkor enligt 23—25 åå i fråga om verksamheter som skall tillståndsprövas av länsstyrelsen (jfr. 6 & MF). Dessa verksamheter står under länsstyrel- sens fortlöpande tillsyn. I normalfallet torde det vara iakttagelser i sam- band med denna tillsyn som ger anledning att ta upp frågan. Skulle na- turvårdsverket vid sin allmänna tillsyn uppmärksamma en sådan fråga som avses i paragrafen. kan verket naturligtvis göra en framställning om om-. prövning hos länsstyrelsen. ] fråga om verksamheter som skall tillstånds- prövas av koncessionsnämnden är det som förut naturvårdsverket som får göra framställningen hos nämnden. Skälen för ändringen av paragrafen framgår av den allmänna motiveringen avsnitt 10.5.

28.5

Ändringarna i paragrafen är väsentligen en följd av de redaktionella och sakliga ändringarna i 23—25 5.5. Regeln i paragrafen har förut omfattat alla villkorsändringar utom sådana som föranletts av betydande avvikelser från vad som angetts i ett tillståndsbeslut. Sådana villkorsändringar regleras nu i huvudsak genom 24 5 första stycket 3. Denna punkt har därför undanta- gits vid hänvisningen till 24 ä'. liksom 24 & första stycket 2. som förutsätter att tillståndet vilar på öriktiga eller ofullständiga uppgifter från sökanden.

• Sida 306
•  Original

29aä

Första stycket har ändrats redaktionellt. Ändringarna i ana'ra stycket innebär att om något villkor för miljöfarlig verksamhet får ändras emedan det varit gällande i tio år. så får också därmed sammanhängande ändringar samtidigt göras i sådana andra villkor som förut ändrats. upphävts eller tillkommit inom tioårsfristen med stöd av 24 & 2—7 eller 27 &. oavsett hur länge de varit gällande.

I övrigt är ändringarna i paragrafen föranledda av omredigeringen av 23—25 #5 och utan självständig betydelse.

38ä

Ij'örsta stycket anges att statens naturvårdsverk. länsstyrelserna samt miljö- och hälsoskyddsnämnderna är tillsynsmyndigheter enligt ML. 'l'ill- synsmyndigheterna utövar tillsyn över miljöfarlig verksamhet. Vad som menas med sådan verksamhet anges i l & tredje stycket ML.

Andra stycket motsvarar vad som tidigare gällt med det tillägget att i naturvårdsverkets uppgifter också ingår att samordna den kommunala tillsynen. (_)mnämnandet av de uppgifter som ankommer på länsstyrelsen har flyttats från detta stycke till tredje stycket.

"I)-edie stycket reglerar länsstyrelsernas och miljö- och hälsoskyddsmyn- digheternas uppgifter. Länsstyrelsen har tillsynsansvaret för sådana verk- samheter som är tillståndspliktiga. Miljö- och hälsoskyddsnämnden ansva- rar för tillsynen av anmälningspliktig och övrig icke-tillståndspliktig miljö- farlig verksamhet. Uppkommer fråga om kontrollprogram för sådan verk- samhet är det således miljö- och hälsoskyddsnämnden som förelägger om programmet. När det gäller miljöfarlig verksamhet som utövas av försvars- makten framgår av förevarande stadgande samt undantagsregeln i 44 a 5 andra stycket att miljö- och hälsoskyddsmyndigheten inte har rätt att i något fall sköta tillsynen.

3835

Paragrafen är ny. Den behandlar företagens egenkontroll. Se härom i den allmänna motiveringen. avsnitt 10.2.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att utfärda bestämmelser om kontrollprogrammcts innehåll. I första hand avses den del av kontrollprogrammet som rör mätverksamheten i fråga om emissioner etc. Syftet är att få till stånd en kvalitetssäkring och en metod- mässig samordning av mätverksamheten. Med stöd av bestämmelsen kan meddelas föreskrifter om kontrollprogram för miljöfarlig verksamhet. Där- vid kan föreskrivas att sådana mätningar skall genomföras som gör det möjligt att kontrollera villkor och bedöma utsläpp och andra belastningar på miljön.

38hä

Paragrafen är ny.

Den som bedriver verksamhet för vilken tillstånd lämnats skall varje år avge en miljörapport. Om tillstånd inte krävs men innehavaren likväl frivilligt sökt tillstånd omfattas han sålunda av skyldigheten att avge en miljörapport.

Miljörapporten skall ge en samlad bild av företagets arbete med att uppfylla och kontrollera att villkoren i tillståndsbesluten efterlevs. Se vidare den allmänna motiveringen. avsnitt 10.2.

• Sida 307
•  Original

Enligt tredje stycket kan föreläggande med vite meddelas om skyldighe- ten att avge miljörapport inte fullgörs.

40 &

Lydelsen av första stycket har ändrats därigenom att dess andra mening har utgått. Härigenom finns möjlighet för tillsynsmyndigheten att göra mera resoluta ingripanden när det kan anges befogat. Ändringen har ytter- ligare motiverats i den allmänna motiveringen. avsnitt 10.2. Vidare har en ändring gjorts i första stycket så att det klart framgår att rätten att meddela föreläggande avser alla föreskrifter som tillkommit med stöd av lagen.

43.5

Paragrafens andra stycke om undersökningsskyldighet har kompletterats. Enligt lagändringen får tillsynsmyndigheten förelägga såväl den Som ut- övar verksamhet som kan befaras vara miljöfarlig som den som annars är skyldig att avhjälpa olägenhet från en verksamhet att utföra för tillsynens fullgörande behövliga undersökningar av verksamheten och dess verkning- ar. En förutsättning för tillämpning av den nya bestämmelsen är dock att skyldigheten att avhjälpa olägenhet är klarlagd. när ett föreläggande med- delas.

44as

Paragrafen harjämkats med hänsyn till att miljö- och hälsoskyddsnämnden nämnts bland tillsynsmyndigheterna i 38 å och undantaget för verksamhet av försvarsmakten också nämnts där.

Enligt andra stycket skall länsstyrelsen. om den inte följer kommunens framställning om överlåtelse av tillsyn. överlämna frågan till regeringens avgörande. om kommunen begär det. Länsstyrelsen skall därvid till rege- ringen avge ett eget yttrande med skälen för länsstyrelsens ställningstagan- de. Överlämnande till regeringen skall ske även om länsstyrelsen gått emot kommunen endast till en del.

45%

I paragrafen har första stycket 3 ändrats. Ändringen innebär att överträdel- ser av föreskrifter som har meddelats med stöd av de nya 38a och 38 b åå är straffsanktionerade.

Första stycket har vidare ändrats genom att en särskild regel om val av påföljd har införts. Har domstolen funnit utrett att den som skall dömas för uppsåtligt brott därigenom åsidosatt förpliktelse av väsentlig betydelse från miljöskyddssynpunkt, får straffet inte bestämmas till böter.

Som exempel på fall då den nya påföljdsregeln skall tillämpas kan nämnas att en så allvarlig villkorsöverträdelse har ägt rum att förbud och återkallelse enligt 23å bör komma i fråga. Regeln tar också sikte på gärningar som har pågått under en längre tid eller om förhållandena i omgivningen har särskilt värde från natur- eller miljösynpunkt. därmed inbegripet landskapsbild och kulturminnesvård. Har miljöskyddsmyndig- heterna i sitt arbete bestämt villkor eller andra åligganden från en sådan utgångspunkt. är dessa förpliktelser i allmänhet av väsentlig betydelse från miljöskyddssynpunkt.

Vid bestämmande av påföljd enligt den nya bestämmelsen gör sig all- mänpreventiva hänsyn starkt gällande. Detta utesluter emellertid inte att individualpreventiva skäl kan beaktas när omständigheterna i det enskilda fallet starkt talar mot ett frihetsberövande.

• Sida 308
•  Original

48,8

Paragrafen reglerar instansordningen i miljöskyddsärenden. Första stycket första punkten motsvarar vad som tidigare gällt. Någon saklig ändring är inte avsedd. Andra punkten innebär att instansordningen ändras så att flertalet beslut som har meddelats av länsstyrelsen. inklusive beslut enligt 51 å. som inte överklagas hos kammarrätten. och samtliga beslut av sta- tens naturvårdsverk får överklagas hos koncessionsnämnden i stället för hos regeringen. Tredje punkten reglerar möjligheten att överklaga konces- sionsnämndens beslut. Har koncessionsnämnden som första instans fattat beslut får beslutet överklagas hos regeringen. lnstansordningen överens- stämmer här således med vad som tidigare gällt.

I—Iar koncessionsnämnden fattat beslut i en överklagad fråga. får beslutet enligt andra stycket inte överklagas. Detsamma gäller beträffande fråga som i ett överklagat ärende uppkommit först hos koncessionsnämnden. Ett exempel kan vara fråga om avvisning på grund av att klaganden inte har rätt att klaga. ' ' I tredje stycket har angivits att beslut enligt 8 aä skall överklagas till regeringen. Skälen för detta framgår av den allmänna motiveringen avsnitt 10.6.

Fjärde och femte styckena motsvarar de tidigare andra och tredje me- ningarna i 48 &. Någon saklig ändring mot tidigare är inte avsedd utan ändringarna är enbart redaktionella.

48aä

Paragrafen är ny. Den motsvarar de tidigare andra och tredje styckena i 48 &. Någon saklig ändring är inte avsedd utan ändringarna är enbart redaktionella.

48bå

Paragrafen är ny. .

Första stycket innehåller vissa bestämmelser om koncessionsnämndens handläggning. En del överklagade ärenden kommer att vara av den arten att koncessionsnämndens prövning kan ske redan mot bakgrund av den befintliga utredningen. [ andra fall däremot måste nämnden på grund av sitt utredningsz-tnsvar på olika sätt se till att utredningen.kompletteras. I koncessionsnämndens skyldighet att sörja för utredningen kan som jag anfört i den allmänna motiveringen ingå att kungöra att ett överklagande kommit in från sökanden.

I andra stycket har angivits de stadganden i ML om koncessionsnämn- dens handläggning som är tillämpliga även vid prövningen av ett överkla- gat ärende. Vid prövning av ett överklagat ärende skall nämnden bestå av ordförande och tre andra ledamöter. Vid förberedande åtgärd i ett överkla- gat ärende och vid prövning av frågor om avvisning och avskrivning av ett sådant ärende kan nämnden emellertid bestå av ordföranden ensam. Möj- ligheten att ensam avvisa bör dock utnyttjas med en viss försiktighet. Om frågan om avvisning inte är av enkel beskaffenhet. bör den inte prövas av ordföranden ensam.

Även 14 & tredje-femte styckena skall tillämpas i överklagade ärenden. Nämndens utredningsansvar i överklagade ärenden innebär sålunda att möjlighet finns att lämna uppdrag åt en sakkunnig att verkställa särskild utredning. I den mån koncessionsnämnden anser att trtredningsansvaret kräver att nämnden håller sammanträde eller besiktning skall kallelse utgå till klaganden och de sakägare som har yttrat sig i ärendet. Dessa är att

• Sida 309
•  Original

anse som parteri ärendet. Kallelse skall också utgå till de kommunala och statliga myndigheter som har ett väsentligt intresse att bevaka i frågan.

[ paragrafens tredje stycke har tagits in en bestämmelse om att konces- sionsnämnden skall överlämna ärendet till regeringens prövning. om om- ständigheterna är sådana som anges i 6 5 andra stycket. Enligt det lagrum- met kan en verksamhet tillåtas. om närmare angivna synnerliga skäl för tillstånd föreligger. trots att verksamheten är av den arten att mycket stora olägenheter kan befaras. Konce'ssionsnämnden får också underställa ett överklagat ärende regeringens prövning om avgörandet kan bedömas vara av särskild vikt. Utgångspunkten för denna bedömning bör i enlighet med vad som angivits i prop. (1983/84: 120) om regeringens befattning med besvärsärendcn vara om bedömningen av ärendet verkligen kräver ett ställningstagande från regeringens sida. Som ett exempel har i proposition- en nämnts ett nytt förvaltningsområde där miljöskyddskrav ställs mot vittgående arbetsmarknadspolitska effekter. 1 den allmänna motiveringen. avsnitt 10.6. har givits ytterligare exempel som kan påkalla att ärendet överlämnas till regeringen. men det kan naturligtvis uppkomma även andra frågor som lämpligen bör prövas av regeringen.

Som också har angetts i avsnitt l0.6 skall koncessionsnämnden överläm- na ctt överklagat ärende till regeringen om naturvårdsverket begär det.

52 5 Paragrafen har ändrats redaktionellt.

585

Ändringen är föranledd av en ändring i förvaltningsprocesslagen (1971 :291 ). se SFS l987:748. I övrigt är ingen saklig ändring avsedd.

Miljöskadeförsäkring

Under denna nya rubrik har införts fyra nya paragrafer. 65—68 55.

655

Paragrafen innehåller den grundläggande bestämmelsen om miljöskadeför-. säkring. Som framgår av avsnitt 7.2 i den allmänna motiveringen har ett antal försäkringsbolag gått samman i ett försäkringskonsortium och detta har till regeringen gett in ett åtagande att betala ut försäkringsersättning från en miljöskadeförsäkring. Det ankommer på regeringen att godkänna villkoren i denna försäkring. Godkännandet kan göras tidsbegränsat. Då blir villkoren föremål för förnyade överväganden och förhandlingar med försäkringskonsortiet med jämna mellanrum.

Alla som bedriver tillstånds- eller anmälningspliktig miljöfarlig verksam- het skall. om inte undantag har föreskrivits med stöd av 69 &. bidra till miljöskadeförsäkringen. Bidragsbeloppen beräknas på försäkringsmässiga grunder av konsortiet för miljöskadeförsäkring men skall godkännas av regeringen.

Lagrådet har anfört följande. .

"Enligt lagrådets mening bör syftet med den föreslagna miljöskadeför- säkringen anges i denna paragraf. som inleder avsnittet om försäkringssys- temet. Lagrådet ifrågasätter vidare om inte lagen bör öppna möjlighet för

• Sida 310
•  Original

regeringen att delegera uppgiften att godkänna försäkringsvillkor och ta- beller. Paragrafen skulle i så fall få följande lydelse: "För ersättning i vissa fall till den som har lidit skada enligt miljöskadelagen (l986:225) skall det finnas en försäkring (miljöskadeförsäkring) med villkor som har godkänts av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Den som utövar verksamhet som enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen kräver tillstånd eller anmälan skall bidra till försäkringen med belopp som framgår av tabeller som har godkänts av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Beloppen skall betalas i förskott för kalenderår."

Lagtexten har utformats i enlighet: med lagrådets förslag. För den som påbörjar en verksamhet under ett kalenderår innebär be- stämmelserna att betalning skall ske när verksamheten sätts i gång. För den som avslutar sin verksamhet under ett kalenderår inträder en motsva- rande rätt till återbäring.

Det kan nämnas att liknande försäkringslösningar finns på andra områ- den. t.e.x'. läkemedelsförsäkringen och patientförsäkringen. I tillämpliga delar överensstämmer villkoren i den föreslagna miljöskadeförsäkringen i allt väsentligt med villkoren i dessa andra försäkringar.

665

I paragrafen anges dels de principiella förutsättningar. under vilka ersätt- ning utgår till skadelidande. dels de skador. som omfattas av ersättnings- reglerna. Bestämmelsen är utformad som ett minimikrav på miljöskadeför— säkringen. Detta innebär bl.a. att försäkringen kan göras generösare mot de skadelidande. En sådan avvikelse till de skadelidandes förmån har gjorts i de villkor för ersättning vid personskada som finns intagna i avsnitt 7.2. Den närmare utformningen av försäkringen anges i försäkringsvill- koren. '

En grundförutsättning för att någon skall vara berättigad till ersättning är att han har drabbats av en skada som omfattas av miljöskadelagen.

Med formuleringen i punkt 1 att den skadelidande "inte kan få skade- ståndet betalt" menas det fallet att den skadeståndsansvarige saknar eko- nomiska resurser att betala. Däremot är regeln inte tillämplig om den ansvarige av tredska vägrar att betala.

Om den skadeståndsansvarige är okänd och det inte kan utredas vem som är ansvarig för skadan finns det också rätt till ersättning enligt punkt 2. För att ersättning skall utgå då den som har orsakat skadan inte kan identifieras gälleri princip detsamma som när den som orsakat skadan är känd, nämligen att miljöskadelagens förutsättningar skall vara uppfyllda. När man inte vet vem som orsakat skadan kan miljöskadelagen inte tilläm- pas fullt ut. men förutsättningarna för rätt till skadestånd skall vara upp- fyllda i tillämpliga delar.

67å

På lagrådets inrådan har paragrafen getts en annan utformning än i det remitterade förslaget.

Lagrådet har anfört. "[ paragrafen föreslås en ordning som innebär att den som inte betalar bidrag till miljöskadeförsäkringen förlorar rätten att utöva den miljöfarliga verksamhet till vilken han har tillstånd. Fortsätter han ändå att utöva verksamheten riskerar han böter eller fängelse. Bestämmelsen innehåller inte något om att den som betalar senare återvinner rätten att utöva verksamheten.

• Sida 311
•  Original

Som sanktion för underlåtenhet att betala bidrag till miljöskadeförsäk- Prop. 1987/88:85 ringen förefaller förslaget onödigt drastiskt samtidigt som påföljden torde bli föga effektiv.

Vill man säkerställa att bidrag till miljöskadeförsäkringen betalas med rätt belopp och i rätt tid. torde den effektivaste metoden vara att tillsyns- myndigheten. sedan den genom underrättelse från försäkringsgivaren eller på annat sätt fått veta att bidrag inte betalats. får möjlighet att vid vite förelägga den försumlige att fullgöra sin betalningsskyldighet. Paragrafen föreslås därför få följande lydelse:

"Om bidrag till miljöskadeförsäkringen inte har betalats inom 30 dagar efter anmaning. skall försäkringsgivaren göra anmälan till tillsynsmyndig- heten om betalningsförsummelsen. Tillsynsmyndigheten får förelägga den betalningsskyldige vid vite att fullgöra sin skyldighet. Ett sådant föreläg- gande får inte överklagas."

Godtas lagrådets förslag krävs en följdändn'ng i 45 & första stycket 3 i det remitterade förslaget."

Jag instämmer i vad lagrådet har anfört.

685

Enligt paragrafen får regeringen meddela föreskrifter om undantag att lämna bidrag till miljöskadeförsäkringen. Undantagsmöjligheten är främst avsedd för vissa anmälningspliktiga verksamheter.

Avgifter för myndighets verksamhet 69 5

Under denna rubrik och i föreVarande paragraf har tagits in ett avgiftsbe- myndigande som innebär att avgifter i fråga om tillstånd. anmälan och tillsyn bestäms av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer eller av kommun. Bemyndigandet i lagen ersätter det allmänna be- myndigandet att ta ut avgifter för prövning och tillsyn som riksdagen tidigare har beslutat (prop. 1983/84:40 bil. 7. JoU 15. rskr. 93). Bemyndi- gandet beträffande kommunerna har sin motsvarighet i 22 & hälsoskydds- lagen (198221080).

Ikraftträdande m. m.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den ljuli 1989. Ändringen i 8 a åträder dock i kraft den ljanuari 1989.

Särskilda övergånngestämmelser har intagits i fråga om överklagande av redan meddelade beslut och i fråga om tidpunkten för betalningen av det första bidraget till miljöskadeförsäkringen.

13.2. Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

13 kap. 9.5

I paragrafen har den ändringen gjorts att oaktsamheten för straffbar gär- ning med anknytning till 7. 8 och 8 ä ä inte behöver vara grov.

• Sida 312
•  Original

13.3. Förslaget till lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982: 1080)

7aä

Paragrafen. som är ny. innehåller bestämmelser om värmepumpar. Den är utformad på liknande sätt som 7 &.

lförsta stycket slås fast att det grundläggande syftet med bestämmelser- na är att hindra uppkomsten av sanitär olägenhet.

! andra stycket ges på liknande sätt som i 7 å andra stycket närmare bestämmelser om anmälnings- eller tillståndsplikt för fall av användning av en fastighet som typiskt sett medför risk för sanitär olägenhet, nämligen inrättande av värmepumpsanläggning för utvinning av värme ur mark. ytvatten eller grundvatten. Anmälan skall alltid ske till miljö— och hälso- skyddsnämnden om en anläggning av någon av de angivna typerna inrät- tas. Kommunen har rätt att föreskriva tillståndsplikt. om det behövs för att hindra uppkomsten av sanitär olägenhet. I vissa fall räcker det således inte med anmälningsplikten. 1 en kommun eller inom delar av kommunen kan förhållandena vara sådana att det av sanitära skäl är olämpligt att inrätta en värmepumpsanläggning av berört slag. Kommunen bör då ha rätt att hindra att anläggningen inrättas. Detta kan exempelvis bero på att mark- och terrängförhållandena är olämpliga från sanitär synpunkt för en sådan anläggning. Ett annat skäl kan vara att det i närheten av den tillämnade anläggningen finns dricksvattentäkter som riskerar att förorenas. Bl.a. i fall av nu angivet slag bör det kunna föreskrivas tillståndsplikt.

I tredje stycket anges att anmälnings- och tillståndsplikten inte gäller om anläggningen är anmälnings- eller tillståndspliktig enligt ML eller vatten- lagen. .

Föreskriften ijiärdc stycket om giltighetstiden för ett tillstånd' har 7 & fjärde stycket som förebild. -

239"

Paragrafen har ändrats så att också överträdelse av 7 a s' andra stycket medför straffansvar på samma sätt som överträdelse av de övriga i para- grafen angivna bestämmelserna.

Övergångsbestämmelser

lplulkl 2 föreskrivs att anmälningsskyldighet enligt den nya bestämmelsen även gäller en anläggning som inrättats eller påbörjats före ikraftträdandet. Härigenom blir även de befintliga anläggningarna anmälningspliktiga. Det- ta är mycket viktigt efter som dessa under mycket lång tid torde utgöra det stora flertalet anläggningar. Rent allmänt torde många gamla anläggningar medföra risker från hälsosynpunkt. De har tillkommit under tider då hälso- och miljökraven varit lägre än nu. Ålder och slitage kan också förmodas föra med sig att dessa anläggningar medför större risker för människors hälsa än nya anläggningar. Miljö- och hälsoskyddsnämnden bör givetvis på lämpligt sätt. exempelvis genom annonsering i dagspressen. informera berörda fastighetsägare om vikten av att alla befintliga anläggningar an- mäls.

De äldre anläggningarna omfattas däremot inte av en eventuell till- Ståndspllkl. Befogenheten i 7 a 5 andra stycket för kommunerna att före- skriva tillståndsplikt gäller endast inrättande av värmepumpsanläggningar.

Ipunkt 3 föreskrivs att anmälningsskyldigheten avseende de befintliga

• Sida 313
•  Original

anläggningarna inte gäller om miljö- och hälsoskyddsnämnden redan fått kännedom om en anläggning genom en anmälan eller ansökan som skett enligt bestämmelser i hälsoskyddslagen eller ML eller med stöd av dessa lagar meddelade bestämmelser. Såsom jag tidigare anfört har vissa kom- muner med stöd av 11 &" första stycket 5 hälsoskyddsförordningen infört anmälnings- eller tillståndskyldighet för mindre värmepumpsanläggningar. Om en anmälan eller ansökan redan har skett enligt en sådan föreskrift behövs således ingen anmälan enligt den nya bestämmelsen.

• Sida 314
•  Original

14. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

dels att anta förslagen till

1. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387).

2. lag om ändring i brottsbalken. _

3. lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982: 1080).

4. lag om ändring i lagen (1976: 1054) om svavelhaltigt bränsle. dels att bemyndiga regeringen att

5. medge att nationalparkerna Ängsö. Blå Jungfrun och Gotska Sandön utvidgas till att omfatta även de till resp. nationalparksfastigheter hörande. omgivande vattenområdena (avsnitt 3.4.1).

6. medge att Sånfjällets nationalpark utvidgas med omgivande mark som är upptagen på naturvårdsfonden (avsnitt 3.4.2). '

7. medge det intrång i Stora Sjöfallets nationalpark som föranleds av en turistanläggning i Vietas (avsnitt 3.4.3).

dels att

8. godkänna riktlinjerna för det fortsatta arbetet med att introducera alternativa drivmedel m.m. (avsnitt 4.6).

9. godkänna Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet (avsnitt 6.3.2).

10. godkänna att ett internationellt institut för att främja forskning och utveckling av teknik för en miljöanpassad och varaktigt hållbar utveckling inrättas (avsnitt 9.6).

Vidare hcmställerjag att regering-en bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om

11. en översyn av naturvårdsförvaltningen (avsnitt 3.5). 12. en uppföljning m.m. av programmet mot luftföroreningar och försur- ning (avsnitt 4.3 och 4.5—4.11).

13. en aktionsplan mot havsföroreningar —— med begränsning av utsläpp av stabila organiska ämnen. närsalter. metaller och olja till den marina miljön. samt om forskning. mätverksamhet och uppföljning i anslutning härtill (avsnitt 5).

14. en avvecklingsplan för användningen av klorfluorkarboner (CFC) och haloner som bryter ned ozonskiktet (avsnitt 6.4.3 och 6.5).

15. behovet av återställning av skadad miljö i vissa fall (avsnitt 7.4.3). 16. åtgärder mot radon i bostäder (avsnitt 8.3"). 17. betydelsen av det internationella miljösamarbetet (avsnitt 9.1—9.5). 18. miljöskyddets regelsystem. organisation och behovet av resurser för att förstärka miljöskyddet (avsnitt 10.1. 10.3 och 10.7—10.12).

19. en ökad användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken (av- snitt 11).

20. miljöpolitikens inriktning och innehåll i övrigt.

• Sida 315
•  Original

15. Anslagsfrågor för budgetåret 1988/89

Fjortonde huvudtiteln B Miljö I årets budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 16 s. 34 och 3.7) har regeringen föreslagit riksdagen att. i avvaktan på särskild proposition i ärendet. för budgetåret 1988/89 beräkna till Åtgärder mot försurningen ett reservationsanslag av 163 000 000 kr. till Mark för naturvård ett reservationsanslag av 40 000 000 kr. till Vård av naturreservat m.m. ett reservationsanslag av 47 300000 kr. och

till Vård av hotade arter m.m. ett reservationsanslag av 2000 000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp dessa och vissa andra anslagsfrågor.

B 5. Åtgärder mot luftföroreningar och försurning

1986/87 Utgift 127 428 763' Reservation 132 698 4021 1987/88 Anslag 163 000 000] 1988/89 Förslag 163 000 000

1 Anslaget B 5. Åtgärder mot förstrrningen.

Huvuddelen av de anvisade medlen används för statsbidrag till kalkning ' av sjöar och vattendrag.

Förutom kalkningsverksamhet finansieras från anslaget bl.a. viss forsk- ning och övervakning. försöksverksamhet med kalkning av mark och grundvatten samt uppföljning och information.

Statens naturvårdsverk

Naturvårdsverket föreslår en uppräkning av anslaget med nära 24 ?? till 202 milj. kr. för budgetåret 1988/89. dvs. en ökning med 39 milj. kr.

F öredragandens överväganden

I enlighet med vad jag har anfört tidigare ('avsnitt4) föreslår jag att medel även fortsättningsvis skall sättas av för åtgärder mot luftföroreningar och försurning.

Inledningsvis villjag redovisa bakgrunden till att en relativt stor reserva- tion finns på anslaget. Anledningen är att medel anslås och bidrag beviljas för kalkningsprojekt som sträcker sig över flera år. Medlen betalas sedan ut i den takt de förbrukas inom projekten. De medel som är reserverade på anslaget är således till allra största delen redan disponerade för olika pågående projekt.

Jag vill vidare hänvisa till de särskilda insatser som jag nyss har berört för återställning och sanering av miljöskador. De särskilda medel för dessa insatser som jag beräknar i det följande under anslagen B 20 Åtgärder mot miljöskador och B 2] Åtgärder för att rena Dalälven omfattar även de

• Sida 316
•  Original

åtgärder för behandling av gruvavfall som naturvårdsverket föreslår för nästa budgetår. Några medel för detta behöver därför inte tas upp på detta anslag.

Statsrådet Göransson kommer enligt vad jag har erfarit att föreslå regeringen att förelägga riksdagen en proposition om kulturmiljövård. Han avser att föreslå att 10 milj. kr. anslås under nästa budgetår till riksantikvarieämbetet för åtgärder mot luftföroreningarnas skadeverkning- ar på kulturminnen och kulturföremål. Dessa medel ingår i naturvårdsver- . kets budgetförslag i Aktionsplan ”87. Jag föreslår att från anslaget Åtgärder mot luftföroreningar och försurning anvisas 5 av dessa 10milj.kr. för åtgärder mot skador på kulturminnen och kulturföremål.

Jag är inte beredd att föreslå några statsbidrag till en utvidgad skogs- markskalkning. '

Mot bakgrund av bl. a. mina förslag om en vidgad användning av ansla- get bör det benämnas Åtgärder mot luftföroreningar och försurning.

Den reservation som vid utgången av budgetåret l987/88 kan finnas under anslaget Åtgärder mot försurningen bör föras över till förevarande anslag.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Åtgärder mot ltt/'t/iärureningar och försurning för btrdget- året 1988/89 anvisa ett reservationsanslag av 163 000000 kr.

B 7. Mark för naturvård

1986/87 Utgift 40 104 606 Reservation 453 666 l987/88 Anslag 40000 000 1988/89 Förslag 40 000 000

Från anslaget betalas statens förvärv av värdefulla naturområden. De naturvårdsobjckt som förvärvas med utnyttjande av medel från anslaget liksom vissa andra naturvårdsobjekt i statens ägo redovisas på naturvårds- fonden. Naturvårdsfonden förvaltas av statens naturvårdsverk.

Från anslaget betalas vidare ersättningar enligt naturvårdslagen samt 860ch 122 55 byggnadslagen (19471385) i lydelse intill den "ljanuari 1965. Från anslaget kan lämnas statsbidrag till kommuner eller kommunala stif- telser för skydd av mark för naturvårdsändamål. Dessutom får anslaget disponeras för utrednings-. förhandlings- och värderingskostnader i sam- band med säkerställande av mark för naturvårdsändamål.

Statens naturvårdsverk

Syftet med anslaget är att skydda representativa områden och unik svensk natur som är av betydelse för artbevarandet. för den vetenskapliga na- turvården och för friluftslivet. Detta sker genom dels förvärv som främst inriktas på områden av vetenskapligt intresse. dels intrångsersättningar

• Sida 317
•  Original

och dels bidrag till kommuner eller kommunala stiftelser för skydd av friluftsområden.

l avsikt att påskynda skyddet av urskogarna. bl. a. för att så vitt möjligt komma ifrån framtida prisstegringar. föreslår naturvårdsverket att anslaget höjs till 60 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Som framgår av naturvårdsverkets anslagsframställning krävs omedelbara insatser för skydd och bevarande av markområden. bl.a. urskogsområden med högsta skyddsvärde. Jag anser detlvara angeläget att områden som är av särskilt stor betydelse från naturvårdssynpunkt skyddas. Anslaget bör för nästa budgetår föras upp med oförändrade 40 milj. kr. Jag har därvid i enlighet med vad jag har anfört i det föregående (avsnitt 3) beräknat medel för upprättande av skötselplaner i samband med bildande av naturreservat och naturvårdsområden.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till ;11urkjör naturvård för budgetåret 1988/89 anvisa ett reserva- tionsanslag av 40000 000 kr.

B 8. Vård av naturreservat m. m.

1986/87 Utgift 36 147 136 Reservation 165 004 l987/88 Anslag 47 300000 1988/89 Förslag 49 192 000

Anslaget används för att bekosta vård och förvaltning av naturvårdsob- jekt som har avsatts enligt naturvårdslagen och ännu inte avsatta objekt. vilka redovisas på naturvårdsfonden. Vidare lämnas från anslaget bl.a. bidrag till vård av hagmarker med ädellövskog samt till andra land- skapsvårdande åtgärder inom odlingslandskapet. Anslaget får även använ- das för att bekosta upprättande av skötselplaner för ännu inte avsatta naturvårdsobjekt. för särskild tillsynspersonal i Norrbottens fjällvärld och för bemanning av vissa utsjöplatser.

Statens naturvårdsverk

Huvuddelen av anslaget används för vård av objekt som säkerställts ge- nom förvärv och ersättning.

Det samlade resursbehovet för budgetåret 1988/89 uppgår till 75.5 milj. kr.. vilket erfordras för att på ett tillfredsställande sätt klara vård och förvaltning av nationalparkerna och naturreservaten samt skötseln m.m. av det statliga lcdsystemet i ljällvärlden. '

Naturvårdsverket yrkar för budgetåret 1988/89 en ökning av anslaget med 12.7 milj. kr. till 60milj.kr. Ökningen avser bl.a. kostnader för.

• Sida 318
•  Original

beslutade nytillkomna naturvårdsobjekt och fortsatt bemanning av utsjö- platscrna Gotska Sandön, Stora Karlsö. Nidingen och Svenska Högarna. för en viss utökning av fältpersonalen i fjällvärlden på grund av en över- gång från en- till tvåmannapatruller samt för att något kompensera tidigare eftersläpningar i värden på grund av medelsbrist.

Föredragandens överväganden

Jag har i det föregående (avsnitt 3) redovisat vissa förslag för att effektivi- sera naturvårdsförvaltningen. Utgångspunkten för förslagen är bl. a. beho- vet att stärka och förbättra vården av skyddade naturvårdsobjekt genom att befintliga resurser utnyttjas på ett effektivare sätt. Ett visst tillskott för att kompensera kostnadshöjningar bör tillföras anslaget. I enlighet med vad jag nyss har anfört under B '7 Mark för naturvård bör medel för upprättande av skötselplaneri samband med bildande av naturreservat och naturvårdsområden i fortsättningen anvisas från nämnda anslag.

Det är angeläget att de möjligheter som kan finnas till samarbete med länsarbetsnämndcrna tas till vara när det gäller beredskapsarbeten på naturvårdsområdet. 1 de fall värdätgärderna omfattar objekt som också berör kulturminnesvårdens intressen bör dessa beaktas. Samråd bör i dessa frågor ske med riksantikvarieämbetet. Anslaget bör för nästa bud— getår föras upp med 49 192 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Vård av naturreservat m. m. för budgetåret 1988/89 anvisa ett reservationsanslag av 49 192 000 kr.

B 9. Vård av hotade arter m. m.

l987/88 Anslag 2 000 000 1988/89 Förslag 2 000 000

Anslaget disponeras för kostnader i samband med särskilda insatser till skydd för utrotningshotade växt- och djurarter.

Statens naturvårdsverk

Under senare år har behovet av målinriktade studier och åtgärder rörande de hotade och sällsynta arterna blivit alltmer framträdande. På flera håll i landet pågår ett antal artbevarande projekt på ideell basis. För att dessa skall bli effektiva bör en viss samordning ske såväl när det gäller organisa- tionen som finansieringen. Dagens teknik inom framför allt de areella näringarna åstadkommer mycket snabba förändringar av djurens och väx- ternas livsbetingelser. Antalet arter minskar kraftigt.

För vård av utrotningshotade djurarter behöver särskilda program för de olika djurarterna upprättas. Detta arbete har redan påbörjats och verksam-

• Sida 319
•  Original

heten kan vara i full gång Linder nästa budgetår. Ett viktigt led i arbetet med bevarande av hotade arter är den artdatabank för flora och fauna som håller på att byggas upp och beräknas vara i full drift år 1989.

F öredragandens överväganden

I min föregående redogörelse (avsnitt 3) harjag ingående behandlat frågan om vården av hotade arter. Behovet av att säkerställa mångfalden i flora och fauna har vuxit sig allt starkare under senare år. Jag delar naturvårds- verkets bedömning att vården av de hotade växt- och djurarterna bör grundas på särskilda program. Möjligheterna till samarbete och samord- ning med andra myndigheter och med ideella organisationer på området bör tas till vara.

1 prop. 1986/87:58 omjaktlag m.m. anförde föredragande statsrådet att det bör ankomma på naturvårdsverket att utarbeta ett åtgärdsprogram som syftar till att bevara hotade eller sårbara arter och att svara för en samord- ning av samhällets och de ideella organisationernas insatser. Naturvårds- verket avsågs senare få ett sådant uppdrag. Jag har nu erfarit att verket utarbetar ett samordnat handlingsprogram och att verket kommer att redo- visa detta till regeringen under nästa budgetår.

Jag anser det angeläget att särskilda resurser kan avsättas för insatser till skydd för utrotningshotade växt- och djurarter. Anslaget bör för nästa budgetår föras upp med oförändrade 2 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Värd av hotade arter m.m. för budgetåret 1988/89 anvisa ett reservationsanslag av 2000 000 kr.

B 18. Åtgärder mot havsföroreningar

Nytt anslag (förslag) 15 000000

Statens naturvårdsverk

Naturvårdsverket har i en särskild skrivelse redovisat resursbehovet under en treårsperiod för att genomföra en aktionsplan mot havsföroreningar. Enligt denna skrivelse är resursbehovet 98.3 milj. kr. för budgetåret 1988/89 samt 95.5 resp. 94 milj. kr. för de därpå följande budgetåren.

Vissa myndigheter har lämnat uppgifter om sina resursbehov till verket. Dessa uppgifter har legat till grund för verkets skrivelse. Remissinstanser- na har inte haft tillfälle att yttra sig över naturvårdsverkets skrivelse.

Föredragandens överväganden

Resurser för vissa särskilda satsningar för åtgärder mot havsföroreningar bör i enlighet med vadjag har anfört i det föregående (avsnitt 5.a) avsättas.

• Sida 320
•  Original

Jag föreslår att ett nytt reservationsanslag benämnt Åtgärder mot havsför- oreningar förs upp på statsbudgeten för budgetåret 1988/89. Jag beräknar att 15 milj. kr. behöver anvisas för en förstärkning av åtgärdsinriktad teknisk lbrskning. för uppföljning av förändringari miljön samt för uppfölj- ning av effekter av genomförda åtgärder.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Åtgärder mot hui'.tj/iiircn'cningar för budgetåret 1988/89 an- visa ett reservationsanslag av 15000 000 kr.

B 19. Utredningsverksamhet om CFC-föreningar, m. m.

Nytt anslag (förslag) 2 900000

Statens naturvårdsverk

Naturvårdsverket yrkar,för budgetåret 1988/89 att 18.2 milj. kr. anvisas för åtgärder mot CFC.

Föredragandens överväganden

Jag har tidigare (avsnitt 6.5) redogjort för behovet av viss utredningsverk- samhet m. m. i första hand när det gäller frågor om eventuella importregle- ringar. minskning av CFC-användning och utsläpp vid kemtvättar samt eventuell insamling och destruktion av CFC-innehållet i förbrukade pro- dukter som kylskåp m. m. Med hänvisning till vad jag där anför föreslårjag att ett nytt reservationsanslag benämnt Utredningsvcrksamhet om CFC—föreningar. m.m. förs tipp på statsbudgeten för budgetåret 1988/89. Behovet av medel beräknarjag till 2.9 milj. kr. Medlen bör stå till regeringens förli'ogande.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att

till Utrcdningsverksam/tet om CF'C-lå'irenirtgm'. m.m. för budget- - året 1988/89 anvisa ett reservationsanslag av 2 900000 kr.

• Sida 321
•  Original

B 20. Åtgärder mot miljöskador Nytt anslag (förslag) 50 000000

Föredragandens överväganden

Jag har tidigare (avsnitt7) behandlat åtgärder i syfte att återställa och sanera skadade områden i miljön. Med hänvisning till vad jag där anför föreslårjag att ett nytt reservationsanslag benämnt Åtgärder mot miljöska- dor förs upp på statsbudgeten för budgetåret 1988/89. Jag beräknar beho- vet av medel till 50 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Åtgärder mat miljöskador för budgetåret 1988/89 anvisa ett reservationsanslag av 50 000 000 kr.

B 2]. Åtgärder för att rena Dalälven Nytt anslag (förslag) 100 000 000

F öredragandens överväganden

Jag har tidigare (avsnitt7) behandlat behovet av att inom en tioårsperiod väsentligt rena Dalälven. Jag har med stöd av regeringens bemyndigande (Dir l987:57) tillkallat en delegation (ME 1987z02) för att bl. a, arbeta fram ett åtgärdsprogram avseende miljösituationen i Dalälven. Ett nytt anslag om 100 milj. kr. bör engångsvis inrättas för de miljöförbättrande åtgärder som behöver vidtas. Delegationen skall före den ljuli 1988 till regeringen redovisa en arbetsplan med uppgifter om angelägna projekt samt förslag om hur medlen bör fördelas.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Åtgärclarför att rena Dalälven för budgetåret 1988/89 anvisa ett reservationsanslag av 100 000000 kr.

B 22. Internationellt institut för främjande av miljöteknik m. m.

Nytt anslag (förslag) 25 000 000

F öredragandens överväganden

I enlighet med vadjag har anfört tidigare (avsnitt 9.6) bör ett internationellt institut för främjande av miljöteknik m.m. inrättas. Institutet bör arbeta för att främja forskning och utveckling. Vidare bör institutet verka för att

• Sida 322
•  Original

kunskap förmedlas internationellt om teknik för en miljöanpassad och varaktigt hållbar ekonomisk utveckling. Jag har med stöd av regeringens bemyndigande (Dir 1987258) tillkallat en särskild utredare för att överväga och lämna förslag vad gäller inriktningen. omfattningen och organisationen avseende institutet. Uppdraget skall redovisas våren 1988.

Ett nytt reservationsanslag för detta ändamål bör föras upp på statsbud- geten. För budgetåret 1988/89 beräknarjag anslaget till 25 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Internalianellt institutet_Mrfrämjande av miljöteknik m. m. för budgetåret 1988/89 anvisa ett reservationsanslag av 25 000000 kr.

• Sida 323
•  Original

16. Beslut Prop. 1987/88:85

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredraganden har hemställt om.

I.,: tu '..J

• Sida 324
•  Original