RÅ 1996 not 119

Not 119. Ansökan av Samir N. om resning i ärende om svenskt medborgarskap. - Samir N. gav den 20 april 1989 in en ansökan om svenskt medborgarskap till polismyndigheten i Sollentuna. Den 26 maj 1989 inkom denna ansökan till Statens invandrarverk (SIV). Säkerhetspolisen anmodades att avge yttrande i ärendet och i yttrande den 31 mars 1993 avstyrkte Säkerhetspolisen bifall till ansökningen på grund av misstanke om deltagande i säkerhetshotande verksamhet. Den 7 april 1993 överlämnade SIV, med stöd av 9 a § punkt 1 lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap, ärendet till regeringen för avgörande. Samir N. fick del av Säkerhetspolisens ovan nämnda yttrande och inkom den 22 april 1993 med skrivelser till Kulturdepartementet. Den 7 oktober 1993 anmodade departementet Säkerhetspolisen att skyndsamt avge yttrande i ärendet. Säkerhetspolisen yttrade sig ånyo i ärendet den 21 oktober 1993 och avstyrkte även denna gång bifall till ansökningen. Samir N:s ombud fick genom meddelande från Kulturdepartementet information om att Säkerhetspolisen avgivit yttrande i ärendet och ånyo avstyrkt bifall till ansökningen samt att yttrandet fick anses innehålla uppgifter som med stöd av 14 kap. 5 § första stycket andra och tredje meningarna sekretesslagen (1980:100) inte fick lämnas ut. Yttrandet kommunicerades därför inte med Samir N. eller hans ombud. Genom beslut den 9 december 1993 avslog regeringen Samir N:s ansökan om svenskt medborgarskap. - Samir N. ansökte om resning och yrkade att Regeringsrätten skulle undanröja regeringsbeslutet och uppta honom som svensk medborgare. Till stöd för ansökningen anförde han följande. Av regeringsbeslutet framgick att avslaget var grundat på Säkerhetspolisens yttrande. Under ärendets handläggning begärde hans ombud att antingen få tillgång till yttrandet eller muntligen vid besök hos Säkerhetspolisen erhålla information om bakgrunden till varför Säkerhetspolisen avstyrkte ansökningen. Såväl Säkerhetspolisen som regeringen hade vägrat Samir N. den begärda informationen eller insyn. Av detta följde att han i strid med förvaltningslagens regler inte tagit del av allt underlag som förelegat till grund för regeringens beslut. Inte heller hade han mot denna bakgrund kunnat vare sig förbereda eller föra sin talan rörande svenskt medborgarskap, då han inte erhållit någon information om vad som lades honom till last. Regeringens förfarande innebar ett mycket allvarligt avsteg från den rättssäkerhet som finns lagstadgad. En avgörande grundprincip i svenskt rättsväsende är att ingen skall dömas ohörd och dessutom skall en part i förvaltningsärenden äga rätt att dels ta del av samtliga uppgifter som finns hos myndigheten och dels inge de uppgifter han anser erforderliga i det ärende som skall avgöras. I förevarande fall hade han förvägrats den rätten och härigenom föreligger grovt rättegångsfel, varför resning skall beviljas. -Regeringsrätten (1996-05-30, Wahlgren, Berglöf, Nordborg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten finner inte att Samir N. visat att det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. Resning skall således inte beviljas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen. (fd I 1996-05-07, Holmstedt)

*REGI

*INST