RÅ 1996 not 123

Not 123. Överklagande av X av förhandsbesked ang. reklamskatt. - I ansökan om förhandsbesked begärde X-bolaget, som hade säte i Norge, besked huruvida bolaget var skattskyldigt enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam (RSL). Bolaget förvärvade, såvitt nu är av intresse, reklamutrymmen på svenska idrottsarenor där evenemang som skulle sändas i televisionen skulle komma att äga rum. Dessa reklamutrymmen uppläts till främst norska men även till några svenska kunder. Ansökningen avsåg, som den fick förstås, endast den sistnämnda verksamheten. - Bolaget hade en anställd, Y. För att underlätta för de svenska kunderna hade bolaget en svensk adress, där det också fanns en telefonsvarare. Den post som kom till bolaget på denna adress eftersändes till Norge. Y kontrollerade vidare dagligen om något meddelade fanns registrerat i telefonsvararen. De slutliga avsluten avseende uppdragen för de svenska kunderna gjordes alltid per telefon från Norge. Enligt bolagets uppfattning drev detta inte någon yrkesmässig verksamhet i Sverige. -Skatterättsnämnden (1995-05-09, Edlund, Nyström, Peterson, Rabe, Tjörnemar, Zackari): Bolaget är skattskyldigt till reklamskatt för den med ansökningen avsedda verksamheten. - Motivering. - Enligt 1 § första stycket RSL skall reklamskatt erläggas till staten för, såvitt nu är av intresse, reklam som är avsedd att spridas inom landet i annan form än annons. - Skatteplikt föreligger enligt 5 § 1. för reklam som återges i eller i anslutning till bl.a. sportanläggning. - Enligt 9 § första stycket RSL är den skattskyldig som i yrkesmässig verksamhet inom landet offentliggör skattepliktig annons eller skattepliktig reklam i annan form än annons eller framställer skattepliktig reklamtrycksak. Enligt andra stycket är den som bedriver yrkesmässig verksamhet inom landet skattskyldig för skattepliktig reklamtrycksak som avser verksamheten och som förts in till landet utan att reklamskatt betalats vid införseln. Den som i yrkesmässig verksamhet distribuerar annonsblad som förts in till landet utan att reklamskatt betalats vid införseln är likaså skattskyldig enligt sistnämnda stycke. - Enligt första stycket första meningen av anvisningarna till 9 § anses verksamhet som yrkesmässig när inkomsten utgör inkomst av näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen (1928:370), KL, eller lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL). Verksamhet som ej utgör näringsverksamhet enligt KL eller SIL anses enligt andra meningen som yrkesmässig, när den innefattar ej enbart enstaka tillhandahållande av skattepliktig annons eller skattepliktig reklam. - I 9 a § RSL, som trädde i kraft den 1 januari 1995, har numera bestämmelser införts om att utländsk företagare som är skattskyldig enligt RSL skall företrädas av en av beskattningsmyndigheten godkänd representant. - Den med ansökningen avsedda reklamen är skattepliktig enligt 5 § 1. RSL. Avgörande för svaret på frågan om bolaget är skattskyldigt till reklamskatt för den aktueIla verksamheten är därför om denna skall anses som yrkesmässig enligt nämnda lag. Nämnden gör härvid följande bedömning. - Den första frågan att ta ställning till är om bolagets nu aktuella verksamhet utgör näringsverksamhet enligt KL eller SIL. Bolaget utgör enligt bestämmelserna i 16 § 2 mom. tredje stycket SIL ett utländskt bolag. Ett sådant bolag är enligt 6 § 1 mom. första stycket c) nämnda lag skattskyldigt för bl.a. inkomst av näringsverksamhet som hänför sig till fastighet eller fast driftställe här i riket. I fråga om vad som avses med fast driftställe gäller enligt andra stycket vad som sägs i punkt 3 av anvisningarna till 53 § KL. Enligt första stycket sistnämnda anvisningspunkt avses därmed en stadigvarande plats för affärsverksamheten från vilken verksamheten helt eller delvis bedrivs. Uttrycket fast driftställe innefattar enligt andra meningen a) - c) särskilt plats för företagsledning, filial eller kontor. Av utredningen i ärendet får enligt nämndens mening anses framgå att bolagets nu aktuella verksamhet inte kan anses bedriven från fast driftställe i Sverige. Med hänsyn härtill kan verksamheten inte anses som yrkesmässig enligt första stycket första meningen av anvisningarna till 9 § RSL. - Frågan blir då om bolagets nu aktuella verksamhet kan anses som yrkesmässig enligt första stycket andra meningen av anvisningarna till 9 § RSL. Enligt bestämmelsens ordalydelse krävs för att en verksamhet, som inte utgör näringsverksamhet enligt KL eller SIL, skall anses som yrkesmässig endast att verksamheten innefattar ej enbart enstaka tillhandahållande av skattepliktig reklam. Detta krav är uppfyllt för bolagets ifrågavarande verksamhet. Utöver lagtextens ordalydelse talar även konkurrensneutrala skäl för att en utländsk företagare skall anses skattskyldig till reklamskatt för offentliggörande av skattepliktig reklam i Sverige, även om företagaren inte driver sin verksamhet från ett fast driftställe här i landet. Övervägande skäl talar således för att bolaget är skattskyldigt till reklamskatt för den ifrågavarande verksamheten. - Ledamoten Wingren var skiljaktig och anförde med instämmande av nämndens sekreterare von Oelreich följande. Jag delar majoritetens uppfattning att bolagets ifrågavarande verksamhet inte skall anses som yrkesmässig enligt första stycket första meningen av anvisningarna till 9 § RSL. Jag anser emellertid att verksamheten inte heller skall anses som yrkesmässig enligt sista meningen nämnda stycke. - I förarbetena till RSL anfördes att yrkesmässighetsbegreppet skulle ges i huvudsak samma innebörd som i mervärdesskattehänseende (SoU 1972:6 s. 108). Av visst intresse i detta ärende är därför att dåvarande Riksskattenämnden i en anvisning för beskattningsmyndigheterna angående skattskyldighet enligt förordningen om mervärdeskatt (MF) för utländska företagare, m.m. (1969:54.4) bl.a. uttalade att sådan företagare kunde "i vissa fall anses driva yrkesmässig verksamhet i Sverige, nämligen om verksamheten drivs från fast driftställe här i landet". - I likhet med vad som således synes ha gällt vid tillämpningen av bestämmelserna om yrkesmässighet i dåvarande MF bör enligt min mening - även om detta inte direkt framgår av den aktuella bestämmelsens ordalydelse - en grundläggande förutsättning för att en utländsk företagares verksamhet skall anses yrkesmässig enligt RSL vara a den drivs från ett fast driftställe i Sverige. - Det kan i detta sammanhang anmärkas att reklamskatteutredningen tog upp frågan om utländska företagares skattskyldighet till reklamskatt i sitt betänkande "Reklamskatt (SOU 1988:17). Enligt utredningen gällde att enligt RSL och anvisningarna till den bestämmelsen kunde endast näringsidkare i Sverige vara skattskyldig till reklamskatt. Utredningen ansåg emellertid att även utländsk näringsidkare som spred reklam, t.ex. i form av rinkreklam vid idrottsevenemang, borde beskattas för reklamen här i (s. 236 f.). Utredningens förslag i den delen resulterade emellertid inte i någon lagstiftning. - Med hänsyn till det sagda talar enligt min mening övervägande skäl för att bolagets ifrågavarande verksamhet inte heller skall anses som yrkesmässig enligt första stycket sista meningen av anvisningarna till 9 § RSL. Bolaget är därför inte skattskyldigt till reklamskatt för verksamheten. - Hos Regeringsrätten yrkade Riksskatteverket att Regeringsrätten skulle ändra beslutet och förklara att X inte var skattskyldigt till reklamskatt för den i ansökan om förhandsbesked avsedda verksamheten. - Regeringsrätten (1996-05-30, Björne, Werner, Swartling, Holstad): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten gör samma bedömning som Skatterättsnämnden. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked. - Regeringsrätten förordnar att sekretessen enligt 9 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) skall bestå utom i fråga om vad som står under rubriken Regeringsrättens avgörande. (fd II 1996-04-29, Vaks)

*REGI

*INST