RÅ 1996 not 153

Not 153. Överklagande av Pelle E. ang. rätt till besvär i särskild ordning avseende inkomsttaxering 1990. - Taxeringsnämnden beräknade Pelle E:s realisationsvinst till försäljning av aktier i ett familjeföretag till 3 934 240 kr i stället för deklarerade 3 922 240 kr. - I överklagande i februari 1991 yrkade Pelle E. att realisationsvinsten - på grund av ett avtal om nedsättning av köpeskillingen - skulle sättas ned till 2 735 040 kr. I oktober 1991 yrkade han genom besvär i särskild ordning att realisationsvinsten skulle sättas ned med ytterligare 121 234 kr. Till stöd för detta yrkande anförde han att han numera blivit uppmärksammad på att anskaffningskostnaden för aktier som förvärvats före den 2 april 1971 enligt en övergångsregel fick tas upp till 3/4 av deklarationskursen per den 31 december 1975. Han hade låtit utföra en substansvärdering per denna dag. Med utgångspunkt i denna värdering skulle vinsten sättas ned med angivna 121 234 kr. -Länsrätten i Västmanlands län (1992-11-27, ordf. Hane) biföll det ursprungliga överklagandet men avvisade de i särskild ordning anförda besvären med följande motivering: Pelle E:s yrkande om ytterligare nedsättning av taxeringarna har kommit in till länsrätten den 16 oktober 1991 och sålunda efter de tidpunkter som enligt 76 § första och fjärde styckena gamla taxeringslagen (1956:623) ger möjlighet att pröva besvären i ordinär ordning. För att denna utvidgade talan skall kunna prövas krävs därför att besvärsrätt i särskild ordning föreligger enligt 100 § första stycket 7) samma lag. I detta lagrum angivna krav på ursäktlighet och ny omständighet får anses uppfyllda. Härutöver erfordras emellertid att den skattskyldige taxerats till väsentligt högre belopp än som svarar mot hans inkomst. I förarbetena till lagstiftningen (SOU 1955:51 s. 204) framhöll taxeringssakkunniga beträffande beloppskriteriet att det skall vara fråga om skattebelopp som absolut sett inte är ringa och som inte heller framstår som mindre betydelsefullt i förhållande till den skattskyldiges samlade skattebörda. I förevarande fall måste jämförelse göras med de taxeringar som åsätts vid bifall till Pelle E:s ordinära besvär och taxeringarna såsom de skulle bestämmas om de extra ordinära besvären prövades och bifölls. Skillnaden uppgår till knappt 5 procent. Detta är enligt rättspraxis inte tillräckligt för att prövning skall ske. Länsrätten finner därför att de besvär som anförts i särskild ordning inte kan prövas. - I kammarrätten yrkade Pelle E. att hans besvär i särskild ordning skulle tas upp till prövning och bifallas. Han anförde bl.a. följande. Man kunde inte hävda att prövning i särskild ordning inte kunde ske på den grunden att skillnaden mellan den yrkade nedsättningen och den taxerade inkomsten endast uppgick till knappt fem procent. Den inkomst han hade under just beskattningsåret 1989 var inte ett mått på inkomsten under ett enstaka år utan skulle egentligen slås ut på hela hans aktiva yrkesperiod. Just år 1989 redovisade han en relativt stor realisationsvinst i samband med avyttringen av sitt familjeföretag. Den yrkade nedsättningen måste ställas i relation till en normalnivå för hans taxerade inkomster. Om man jämförde med hans normala taxerade inkomster under hela hans aktiva yrkesperiod utgjorde nedsättningsbeloppet en mycket stor andel. - Kammarrätten i Göteborg (1993-12-20, Brydolf, Stenberg, Dellborg- Tengström): Kammarrätten delar länsrättens bedömning vad avser rätt till prövning i särskild ordning. Vad Pelle E. anfört i kammarrätten medför inte ändrat ställningstagande. Överklagandet kan därför inte bifallas. - Kammarrätten avslår överklagandet. - I Regeringsrätten vidhöll Pelle E. sitt yrkande att hans besvär i särskild ordning skall tas upp till prövning och realisationsvinsten sättas ned. Han anförde bl.a. följande. Den yrkade nedsättningen måste ställas i relation till en normalnivå avseende taxerad inkomst. Om man jämförde normala taxerade inkomster för honom under hela hans aktiva yrkesperiod utgjorde ett belopp om ca 100 000 kr en mycket stor andel. - Riksskatteverket motsatte sig att besvären i särskild ordning togs upp till prövning. I sak tillstyrkte verket att realisationsvinsten sattes ned med 95 550 kr. - Regeringsrätten (1996-06-12, Wahlgren, Dahlman, Berglöf, Sjöberg, Nordborg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Vad gäller frågan om rätt till besvär i särskild ordning gör Regeringsrätten samma bedömning som kammarrätten. - Med hänsyn till omständigheterna finner Regeringsrätten emellertid skäligt att bevilja resning och att nedsätta Pelle E:s taxeringar 1990 med det av Riksskatteverket i sak tillstyrkta beloppet, 95 550 kr. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer kammarrättens beslut. - Regeringsrätten beviljar resning och bestämmer med ändring av Länsrättens i Värmlands län dom den 27 november 1992 Pelle E:s taxeringar 1990 till följande belopp (beloppen här uteslutna). (fd I 1996-04-29, Olsson)

*REGI

*INST