RÅ 1996 not 181

Handläggning av ett hos regeringen överklagat ärende ang. tjänstetillsättning (avslag)

Not 181. Ansökan av Lennart E. om resning i ett ärende ang. tjänstetillsättning. - Statens invandrarverk förordnade den 6 maj 1994 Birgitta E. och Arne M. att fr.o.m. den 16 maj 1994 tills vidare vara gruppchef. Vidare förordnade invandrarverket den 16 maj 1994 Eva-Lena H. att fr.o.m. samma dag tills vidare vara gruppchef. Tjänsterna avsåg anställning som gruppchef vid Statens invandrarverk med placering på Asylbyrå Väst. Lennart E. överklagade tillsättningsbesluten. Statens invandrarverk yttrade sig den 8 september 1994 över överklagandet. Lennart E. yttrade sig den 16 september 1994 i anledning av invandrarverkets yttrande. Regeringen (Kulturdepartementet) avslog i beslut den 8 december 1994 överklagandet. - I ansökningen yrkade Lennart E. att regeringens beslut skulle upphävas och ärendet återförvisas till regeringen för förnyad handläggning. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. Regeringen hade inte haft möjlighet att ta ställning till hans hemställan i överklagande den 16 september 1994 av Statens invandrarverks beslut i ärende ABV 6/94 att ärendet som avgjorts genom nu aktuellt beslut skulle handläggas gemensamt med överklagandet i ärendet ABV 6/94 (Regeringsrättens mål nr 2646-1995). Han hade den 13 december 1994 samtalat med registratorsexpeditionen i Kulturdepartementet, som upplyst att detta överklagande ännu inte inkommit till departementet. Invandrarverket hade således underlåtit att vidta de åtgärder som hans hemställan bort föranleda, nämligen att omedelbart underrätta regeringen om hans hemställan, varefter regeringen på övligt sätt torde ha tagit ställning till hemställan och berett honom tillfälle att slutföra talan. Genom invandrarverkets felaktiga hantering hade han således betagits möjligheten att slutföra talan. Regeringen hade därmed inte heller kunnat ta ställning till de omständigheter som han framfört i överklagandet den 16 september 1994 eller de omständigheter som han ytterligare avsett att framföra om han givits tillfälle därtill. Regeringen hade därför kommit att fatta ett beslut som inte var grundat på samtliga föreliggande omständigheter och det kunde antagas att utgången sannolikt hade blivit en annan om regeringen hade haft tillgång till en komplett information. Invandrarverkets beslut i ärendet ABV 6/94 hade överklagats av ytterligare en person, som också var uppenbart mera välmeriterad än den som förordnades. De fyra tillsättningar som hans båda överklaganden avsåg gällde personer vars förutsättningar att fungera i sina befattningar var starkt begränsade. Han var t.ex. dessutom mer än dubbelt så produktiv som beslutsfattare Birgitta E. Den tjänst som överklagandet avsåg innehöll till övervägande delen beslutsfattande uppgifter. Asylbyrå Väst hade under de senaste månaderna haft en markant lägre produktion än övriga asylbyråer. Verket hade alltså tillsatt personer som varken hade förutsättningar för ett kvalitativt fullgott eller ens godtagbart arbete eller förmåga att skapa en kvantitativt god produktion. Förtroendet för en sådan ledning var följaktligen numera starkt undergrävt, och byråchefen hade därtill lyckats med konststycket att undergräva det än mer genom tillsättningen av Helen A., ett beslut som äntligen lett till att ytterligare en person känt sig föranlåten att överklaga. Det borde slutligen noteras att invandrarverket ännu efter två månader inte överlämnat nyssnämnda överklagande till regeringen för prövning, vilket torde strida mot föreskriften i förvaltningslagen om snabb handläggning. Det förelåg således grund för resning i första hand enligt analogivis tillämpning av 58 kap. 1 § första stycket 3 rättegångsbalken. I vart fall hade det enligt allmänna förvaltningsrättsliga grundsatser bort krävas att ett under handläggningen framställt yrkande prövades och att han bereddes tillfälle att yttra sig över utfallet av denna prövning innan ärendet företogs till slutligt avgörande. På grund av invandrarverkets slarv hade han betagits denna möjlighet att tillvarata sin rätt. -Regeringsrätten (1996-06-25, Tottie, Dahlman, Swartling): Lennart E. har inte visat att det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. Ansökningen skall därför avslås. - Regeringsrätten avslår ansökningen. (fd I 1996-06-18, Liljeros)

*REGI

*INST