RÅ 1996 not 246
Fråga om behov av sovrum i källare hade samband med funktionshinder
Not 246. Överklagande av Uppsala kommun ang. bostadsanpassningsbidrag. - Uppsala kommun avslog enligt beslut den 14 januari Ewa B:s ansökan om bostadsanpassningsbidrag till iordningställande av sovrum i källare. Beslutet motiverades med att utrymmet som sådant inte kunde betraktas som bostadsutrymme eftersom rummet inte uppfyllde kraven på dagsljus och takhöjd enligt Boverkets regler BFS 1988:18. Ewa B. anförde till stöd för sin talan bl.a. följande. Arbetsterapeuten Ingegerd N. och byggnadsingenjören Bernhard L. hade gjort ett flertal besök i huset. I augusti 1993 nåddes en tillfredsställande lösning. Både Ingegerd N. och Bernhard L. var införstådda med att lösningen innebar att ett sovrum skulle ställas i ordning i källarplanet. Ingegerd N. skrev åtgärdsprogram och intyg angående bostadsanpassningsbidrag som innefattade ett sådant iordningställande. Problemet med otillräckligt dagsljus i källarplanet kunde lösas med att en stenkista byggs utanför samtidigt som källarfönstret gjordes större. - Ewa B. överklagade kommunens beslut. -Länsrätten i Uppsala län (1994-06-08, ordförande Sjöberg): Av handlingarna i målet framgår följande. Ewa B:s familj består av sex personer - två vuxna och fyra barn i åldrarna 5-12 år. Mikaela är 9 år och gravt funktionshindrad. Enligt upprättat åtgärdsprogram skall ett kombinerat sov- och träningsrum iordningställas för Mikaelas räkning. Dessutom skulle ett sovrum iordningställas i källarplanet. Det utrymme som skulle tas i anspråk för rummet i källarplanet uppfyller inte de krav på takhöjd och dagsljus som ställs på bostadsutrymmen. - Länsrätten gör följande bedömning. Bostadsanpassningsbidraget bygger på principen att bidraget skall täcka enbart sådana merkostnader i samband med bostaden som är en följd av ett funktionshinder. De grundläggande bostadsfunktionerna måste finnas och bostadsanpassningsbidrag kan endast lämnas för att iordningställa ett befintligt bostadsutrymme. Det sökta bidraget för att ändra ett källarutrymme till ett sovrum kan därför inte utgå. Överklagandet skall därför avslås. - Länsrätten avslår överklagandet. - Ewa B. överklagade länsrättens dom. - Kammarrätten i Stockholm (1995-09-15, Hallberg, Jonsson): Ewa B. har på grund av dottern Mikaelas grava utvecklingsstörning och grava motoriska handikapp beviljats bostadsanpassningsbidrag för iordningsställande av ett kombinerat sov- och träningsrum. Ett sovrum på övre plan har tagits i anspråk för att möjliggöra detta. För att ersätta det ianspråktagna sovrummet vill Ewa B. iordningställa ett sovrum i källaren. - Enligt 6 § lagen om bostadsanpassningsbidrag lämnas sådant bidrag för åtgärder för anpassning av bostadens fasta funktioner i och i anslutning till den bostad som skall anpassas. Bidrag lämnas endast om åtgärderna är nödvändiga för att bostaden skall vara ändamålsenlig som bostad för den funktionshindrade. - Normalt medges inte bidrag för standardhöjande åtgärder. Enligt förarbetena till lagen (prop. 1992/93:58 s. 32) bör en tillbyggnad av ytterligare rum alltid betraktas som standardhöjande, såvida inte rummet ersätter ett tidigare rum som tagits i anspråk för annan anpassning. Som tillbyggnad räknas också anordnande av rum i tidigare förråd, garage eller liknande. En tillbyggnad som utökar en befintlig funktion eller en tillbyggnad som ersätter en funktion som inte kan förbättras inom befintlig huskropp bör inte anses som standardhöjande. Detta gäller under förutsättning att anpassningen av planlösningsskäl eller för att den skulle innebära en påtaglig försämring i boende för övriga hushållsmedlemmar inte kan göras inom en befintlig huskropp. Anordnande av extra area inom en befintlig huskropp bör som regel inte anses vara en standardhöjande åtgärd. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Kommunen har anfört att källarutrymmet inte uppfyller Boverkets nybyggnadsregler. Av förarbetena framgår att varken åtgärder för att ersätta en för anpassning ianspråktagen viktig boendefunktion eller anordnande av extra area är att anse som standardhöjande. I målet är fråga om en sådan icke standardhöjande åtgärd. Endast i fråga om standardhöjande åtgärder erfordras att bostaden skall ha lägsta godtagbara standard i enlighet med reglerna i bostadssaneringslagen. Det förhållandet att källarutrymmet inte uppfyller nybyggnadsreglerna är därför inget skäl för att avslå Ewa B:s ansökan om bostadsanpassningsbidrag. - Av utredningen framgår enligt kammarrätten, att tillräckligt utrymme inte finns inom befintlig bostadsyta utan att utnyttja källaren för att ersätta det på grund av Mikaelas funktionshinder ianspråktagna sovrummet. Ewa B. har därför rätt till bostadsanpassningsbidrag för tillbyggnad av ett sovrum i källaren. - Kammarrätten bifaller, med ändring av länsrättens dom och kommunens beslut, överklagandet och visar målet åter till Uppsala kommun för erforderliga åtgärder. - Kammarrättsrådet Eva Östberg-Anclow var skiljaktig och anförde: Av handlingarna framgår att familjen B. består av två vuxna och fyra barn i åldrarna 5-12 år. I boendeplanet fanns före ombyggnaden fyra sovrum. Mikaela, som är född 1984, delade sovrum med sina föräldrar. Mot bakgrund av barnens ålder och familjens redan då föreliggande trångboddhet finner jag att det inte föreligger ett sådant samband mellan Mikaelas funktionshinder och åtgärden att iordningställa ett sovrum till Mikaelas syskon att rätt till bostadsanpassningsbidrag för iordningställandet föreligger. Jag lämnar därför överklagandet utan bifall. - Hos Regeringsrätten yrkade Uppsala kommun att kammarrättens dom skulle upphävas. Kommunen anförde bl.a. att kommunala medel inte borde användas för att finansiera inredande av ett sovrum, som inte uppfyllde kraven i Boverkets byggregler. Behovet av ytterligare ett sovrum berodde enligt kommunens uppfattning på att familjen B. var trångbodd och inte på att dottern Mikaela var handikappad. - Ewa B. bestred bifall till överklagandet. - Boverket yttrade sig i målet och tillstyrkte bifall till överklagandet. Verket anförde i huvudsak följande. För bostadsanpassningsbidraget gäller som en allmän princip att om en åtgärd behöver vidtas redan av väsentligen andra orsaker än funktionsnedsättningen lämnas inte bidrag för åtgärden. Principen grundar sig på ett regeringsbeslut den 3 maj 1990, dnr BO89/2118/B, och har ursprungligen avsett byggnadstekniska brister men även sådana åtgärder där det redan föreligger ett underhållsbehov utan att åtgärden är att bedöma som byggnadsteknisk brist. I praxis har emellertid tillämpningsområdet för principen utvidgats till att omfatta även andra åtgärder. - Av regelverket kring stöd för ombyggnad av bostäder, förordningen (1995:604) om ändring i förordningen (1992:986) om statlig bostadsbyggnadssubvention samt Boverkets föreskrifter till nämnda förordning, BFS 1995:55, kan viss vägledning hämtas för vad som anses som normal standard. Vid tillämpning av dessa bestämmelser har verket bedömt det vara en normal nivå att varje barn har ett eget sovrum. Med hänsyn till detta anser verket att behovet av ett nytt sovrum i källaren snarare får anses vara betingat av familjen B:s trångboddhet än av Mikaelas funktionshinder. Något bidrag bör därför inte lämnas för iordningställandet av ett nytt sovrum. - För det fall det aktuella sovrummet inte skulle anses omfattat av ovannämnda princip för bostadsanpassningsbidraget, gör verket följande bedömning. Kammarrätten har i sin dom uttalat att bidrag normalt inte medges för standardhöjande åtgärder. Detta är enligt verkets uppfattning fel. Lagens begränsning av stödet vid sådan åtgärd innebär enbart att bostaden måste ha lägsta godtagbara standard och att åtgärden inte får utgöra ett led i en större upprustning. I dag är praktiskt taget hela bostadsbeståndet modernt. Det förekommer därför sällan att bidrag nekas till standardhöjande åtgärder med hänsyn till bostadens utrustningsstandard. Rekvisitet att åtgärden inte får utgöra ett led i en större upprustning tillämpas i praktiken sällan. Det är sålunda ytterst ovanligt att en åtgärd som är standardhöjande inte kan komma i fråga för bidrag. Eftersom den aktuella bostaden har lägsta godtagbara standard och åtgärden, enligt verkets bedömning, inte utgör ett led i en större upprustning, saknar det för bidraget betydelse om åtgärden är standardhöjande eller inte. Innebörden av begreppet lägsta godtagbara standard framgår numera av 12 kap. 55 a § fjärde och femte styckena jordabalken. - I målet har behovet av ytterligare ett sovrum inte ifrågasatts. Om principen att åtgärden behöver vidtas redan av väsentligen andra orsaker än funktionsnedsättningen inte skall tillämpas, bör det därför slås fast att Ewa B. är berättigad till bostadsanpassningsbidrag för iordningställande av ett sovrum. Frågan om det aktuella utrymmets lämplighet som sovrum bör därvid skiljas från frågan om rätten till bidrag i sig. Enligt lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m. har den funktionshindrade rätt till en fullgod anpassning. Bidrag kan härvid lämnas till extra area inom eller utom befintlig huskropp. Åtgärder som innebär en klart undermålig anpassning bör dock, enligt verkets mening, inte stödjas med bidrag. - Det aktuella utrymmet uppfyller inte de generella nybyggnadskrav som Boverkets byggregler, BBR, ställer på ett bostadsutrymme. Det gäller såväl rumshöjden (BBR 3:11) som tillgången till direkt dagsljus (BBR 6:31, se även SS 91 4201(1)). För ombyggnadsfallen saknas föreskrifter. De tekniska egenskapskraven i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. och i förordningen (1994:1215) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. samt ovan nämnda byggregler skall dock uppfyllas även i ombyggnadsfallet men med hänsyn tagen till ändringens omfattning och byggnadens förutsättningar. Mot denna bakgrund finner verket utrymmet olämpligt som bostadsutrymme. Bidrag bör därför, enligt verkets mening, inte lämnas för den föreslagna anpassningen. - Regeringsrätten (1996-11-07, Tottie, Swartling, Holstad, Nordborg, Sandström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m. har enligt 1 § till ändamål att genom bidrag till anpassning av bostäder ge personer med funktionshinder möjlighet till ett självständigt liv i eget boende. Enligt 6 § lämnas bidrag för åtgärder för anpassning av bostadens fasta funktioner i och i anslutning till den bostad som skall anpassas. Bidrag lämnas enligt samma paragraf endast om åtgärderna är nödvändiga för att bostaden skall vara ändamålsenlig som bostad för den funktionshindrade. Bostadsanpassningsbidrag lämnas enligt 7 § 1 nämnda lag även för åtgärder som har samband med den funktionshindrades behov av rehabilitering, funktionsträning och sjukvård, om behovet inte skäligen bör tillgodoses på annat sätt. - Av utredningen i målet framgår bl.a. följande. Familjen B. består av sex personer, två vuxna och fyra barn. Familjen är bosatt i en småhusfastighet. I övre boendeplanet finns fyra sovrum, vardagsrum, kök och badrum. I källarplanet finns TV-rum, lekrum, kontor, toalett, bastu, förråd, tvättstuga och pannrum. Dottern Mikaela, som nu är elva år, är gravt funktionshindrad. Hon har sovit i föräldrarnas sovrum, men ett kombinerat sov- och träningsrum, beläget i ett rum i anslutning till föräldrarnas sovrum, har planerats för henne. Bostadsanpassningsbidrag har beviljats för iordningställande av detta sov- och träningsrum, som dessförinnan disponerats av ett syskon till Mikaela. - Frågan i målet är om bostadsanpassningsbidrag kan utgå även med avseende på inredande av ett sovrum i källaren till vilket nämnda syskon till Mikaela skulle flytta. - Enligt Regeringsrättens mening ger utredningen vid handen att familjens behov av att iordningställa ytterligare ett sovrum uppkommit av väsentligen andra orsaker än Mikaelas funktionshinder. Vid dessa förhållanden föreligger inte rätt till bostadsanpassningsbidrag för inredande av sovrummet i fråga. Därmed saknas också anledning att ta ställning till frågan om det aktuella rummets lämplighet som bostadsutrymme. - Av det anförda följer att kommunens överklagande skall bifallas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och fastställer det slut som länsrättens dom innehåller. (fd II 1996-10-01, Ekroth)