Bostadsanpassningsbidrag m.m.
Prop.
1992/93:58
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp ibifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 15 oktober 1992.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Bengt Westerberg
I propositionen föreslås att en ny gemensam lag ersätter förordningen(1987:1050) om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag och förord-ningen (1985:489) om statsbidrag för att återställa handikappanpassadebostäder m.m. Genom lagregleringen föreslås kommunerna få en skyl-dighet att lämna stöd till bostadsanpassning och återställning enligt be-stämmelser som i huvudsak stämmer överens med nuvarande ordning.Lagen innehåller dock vissa förändringar i förhållande till nu gällandebestämmelser både i fråga om stödet och handläggningen.
I fråga om den bidragsberättigade kretsen föreslås den ändringen atträtten till bostadsanpassningsbidrag skall vara förbehållet enskilda perso-ner som äger en bostad för permanent bruk eller som innehar en sådanbostad med hyres- eller bostadsrätt. Bostadsrättsföreningar, privatafastighetsägare och allmännyttiga företag samt kommuner och landstinghar däremot inte rätt till bostadsanpassningsbidrag för att anpassa enbostad åt en hyresgäst eller en bostadsrättshavare.
När det gäller bidragsberättigande åtgärder föreslås att det i lagenmarkeras att bostadsanpassningsbidraget avser endast bostadens fastafunktioner. Bidrag lämnas under förutsättning att anpassningsåtgärden ärnödvändig för att bostaden skall vara ändamålsenlig som bostad för denfunktionshindrade.
Vid nybyggnad samt köp eller byte av bostad föreslås att det i lageninförs den begränsningen för att få bostadsanpassningsbidrag, att detskall finnas särskilda skäl för att välja en bostad som kräver anpass-ningsåtgärd.
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 58
I fråga om rätten till äterställningsbidrag föreslås vissa smärre änd- Prop. 1992/93:58ringar i förhållande till nuvarande ordning.
I fråga om besvärsordningen föreslås att kommunernas beslut ibidragsärenden får överklagas hos länsrätten.
Boverket föreslås få ansvar för tillsyn av verksamheten.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.
1 Förslag till
Lag om bostadsanpassningsbidrag m.m.
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag har till ändamål att genom bidrag till anpassning avbostäder ge personer med funktionshinder möjlighet till ett självständigtliv i eget boende.
2 § Kommunerna svarar för att bidrag lämnas till anpassning och åter-ställning av bostäder enligt bestämmelserna i denna lag.
3 § Boverket har tillsyn över kommunernas bidragsverksamhet.
Bostadsanpassningsbidrag
4 § Bostadsanpassningsbidrag lämnas till enskild person som äger enbostad för permanent bruk eller som innehar en sådan bostad med hyres-eller bostadsrätt. Om bostaden hyrs i andra hand, lämnas bidrag endastom anpassningsåtgärden är skälig med hänsyn till hur långvarig upplåtel-sen är.
5 § Om någon åtar sig att regelbundet under vissa perioder svara föromvårdnaden av en funktionshindrad person i sin bostad och om åtagan-det kan antas avse en längre tid, lämnas bidrag även för anpassning avden bostaden.
6 § Bostadsanpassningsbidrag lämnas för åtgärder för anpassning avbostadens fasta funktioner i och i anslutning till en funktionshindradpersons bostad. Bidrag lämnas endast om åtgärderna är nödvändiga föratt bostaden skall vara ändamålsenlig som bostad för den funktionshind-rade.
7 § Bostadsanpassningsbidrag lämnas även för
1. åtgärder som har samband med den funktionshindrades behov avrehabilitering, funktionsträning och sjukvård, om behovet inte skäligenbör tillgodoses på annat sätt,
2. åtgärder som gör det möjligt för den funktionshindrade att utövahobbyverksamhet, om han på grund av sitt funktionshinder inte kandelta i aktiviteter utanför bostaden och
3. reparation av utrustning som har anskaffats med stöd av bidragenligt denna lag eller motsvarande äldre bestämmelser och reparationeninte utgör normalt bostadsunderhåll.
8 § Vid nybyggnad samt vid köp eller byte av bostad lämnas bostadsan-passningsbidrag endast om det finns särskilda skäl för att välja en bostadsom kräver anpassningsåtgärd.
9 § Med standardhöj ande åtgärd avses en åtgärd som i väsentlig månförbättrar husets eller bostadens funktioner eller som tillför huset ellerbostaden ny funktion.
10 § Bostadsanpassningsbidrag för standardhöjande åtgärder lämnasendast om
1. lägenheten har lägsta godtagbara standard enligt 2 b § bostadssane-ringslagen (1973:531) och
2. åtgärderna inte utgör ett led i en större upprustning.
Trots bestämmelserna i första stycket 1 lämnas bidrag för standard-höjande åtgärder i en funktionshindrad persons egen bostad, om åtgär-derna behövs för att det skall vara möjligt för den funktionshindrade attbo kvar och om det med hänsyn till den tid han bott i huset och övrigaomständigheter kan anses lämpligt att han ges en sådan möjlighet.
Bidrag till återställning av anpassade bostäder
11 § Ägare av bostadshus har rätt till bidrag för kostnader för att tabort anordningar för funktionshindrade personer (återställning) som harutförts
1. i eller i anslutning till hyreslägenheter eller småhus som hyrs ut,eller
2. i anslutning till bostadsrättslägenheter i flerbostadshus, om anord-ningarna avser att underlätta för en funktionshindrad person att kommain i och ut ur lägenheten eller att förflytta sig till och från huset ellerinom tomten.
12 § Återställningsbidrag lämnas under förutsättning att
1. återställningen avser en anpassningsåtgärd som har utförts med stödav bidrag enligt denna lag, förordningen (1982:639) om bostadsanpass-ningsbidrag eller förordningen (1987:1050) om statskommunalt bostads-anpassningbidrag och
2. anpassningsåtgärden på grund av ändrade förhållanden inte längrekan utnyttjas för sitt ändamål och åtgärden är till nackdel för andraboende.
13 § För bidrag enligt 11 § 1 gäller också att husägaren har tillförsäkratkommunen rätt att när den anpassade lägenheten blir ledig anvisa den tillbostadssökande och att kommunen vid den tidpunkt då lägenheten blirledig inte har kunnat anvisa den till någon annan person med funktions-hinder.
Bidragens storlek
14 § Bostadsanpassningsbidrag och återställningsbidrag lämnas medbelopp som motsvarar skälig kostnad för åtgärderna. Aterställnings-bidrag lämnas dock endast om den godkända kostnaden vid ett och sam-ma tillfälle överstiger 5 000 kronor.
Handläggning av bidragsärenden m.m.
15 § Före utbetalningen av bostadsanpassningsbidrag eller återställnings-bidrag får den kommun som beviljat bidraget återkalla beslutet, om deförutsättningar som låg till grund för beslutet inte längre föreligger.
16 § Bostadsanpassningsbidrag och återställningsbidrag betalas ut sedan Prop. 1992/93:58åtgärd som bidraget avser har utförts.
17 § Kommunen får besluta om återbetalning av bidrag helt eller delvis
1. om mottagaren av bidraget genom oriktiga uppgifter eller på någotannat sätt har förorsakat att bidrag felaktigt har lämnats eller lämnatsmed för högt belopp,
2. om bidrag i annat fall felaktigt har lämnats eller lämnats med förhögt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett detta.
Kommunen får helt eller delvis efterge återbetalningsskyldigheten, omdet finns särskilda skäl.
Överklagande
18 § Kommunens beslut enligt denna lag får överklagas hos länsrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
2. Genom denna lag upphävs förordningen (1985:489) om statsbidragför att återställa handikappanpassade bostäder m.m. och förordningen(1987:1050) om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag.
3. I ärenden där beslut om bostadsanpassningsbidrag fattats före den1 januari 1993 gäller förordningen (1987:1050) om statskommunalt bo-stadsanpassningsbidrag .
4. Har ansökan om bostadsanpassningsbidrag kommit in före den1 januari 1993 skall prövning av ansökan ske med tillämpning även avbestämmelsen i 3 § första meningen förordningen (1987:1050) om stats-kommunalt bostadsanpassningsbidrag om att bostadsanpassningsbidraglämnas till ägare av bostadshus.
5. Bestämmelsen i 9 § andra stycket förordningen (1985:489) gällerfortfarande om Boverket har beslutat om statsbidrag före den 1 januari1993.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmännaförvaltningsdomstolar
Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1971:289) om allmänna förvalt-ningsdomstolar skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 §
Länsrätt prövar
1. mål enligt skatte-, taxerings-, uppbörds-, folkbokförings- och bil-registerförfattningama samt lagen (1989:479) om ersättning för kost-nader i ärenden och mål om skatt, m.m. i den utsträckning som är före-skrivet i dessa författningar,
2. mål enligt socialtjänstlagen(1980:620), lagen (1990:52) medsärskilda bestämmelser om vårdav unga, lagen (1988:870) omvård av missbrukare i vissa fall,lagen (1988:153) om bistånd åtasylsökande m.fl., lagen (1985:568)om särskilda omsorger om psy-kiskt utvecklingsstörda m.fl.,lagen (1988:569) om införande avlagen (1985:568) om särskildaomsorger om psykiskt utveck-lingsstörda m.fl., lagen (1991:1128)om psykiatrisk tvångsvård, lagen(1991:1129) om rättspsykiatriskvård, smittskyddslagen (1988:1472),karantänslagen (1989:290), lagen(1970:375) om utlämning tillDanmark, Finland, Island ellerNorge för verkställighet av beslutom vård eller behandling, kör-kortslagen (1977:477) och lagen(1989:14) om erkännande ochverkställighet av utländska vård-nadsavgörande m.m. och omöverflyttning av barn, allt i denutsträckning som är föreskrivet idessa lagar samt mål enligt 6 kap21 § och 21 kap. föräldrabalken.
2. mål enligt socialtjänstlagen(1980:620), lagen (1990:52) medsärskilda bestämmelser om vårdav unga, lagen (1988:870) omvård av missbrukare i vissa fall,lagen (1988:153) om bistånd åtasylsökande m.fl., lagen (1985:568)om särskilda omsorger om psykisktutvecklingsstörda m.fl., lagen(1985:569) om införande av lagen(1985:568) om särskilda omsorgerom psykiskt utvecklingsstördam.fl., lagen om bostadsanpassnings-bidrag m.m., lagen (1991:1128) ompsykiatrisk tvångsvård, lagen(1991:1129) om rättspsykiatriskvård, smittskyddslagen (1988:1472),karantänslagen (1989:290), lagen(1970:375) om utlämning tillDanmark, Finland, Island ellerNorge för verkställighet av beslutom vård eller behandling, kör-kortslagen (1977:477) och lagen(1989:14) om erkännande ochverkställighet av utländska vård-nadsavgörande m.m. och omöverflyttning av barn, allt i denutsträckning som är föreskrivet idessa lagar samt mål enligt 6 kap.21 § och 21 kap. föräldrabalken.
3. mål som avses i 24 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,
4. mål som avses i 6 § första stycket lagen (1985:206) om viten,
5. mål som överklagas från allmän försäkringskassa i den utsträckningsom är särskilt föreskrivet.
Mål som överklagas från riksförsäkringsverket med tillämpning av20 kap. 11 § lagen (1962:381) om allmän försäkring prövas av läns-rätten i Stockholms län.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Länsrätten i Östergötlands län prövar mål enligt luftfartslagen(1957:297) i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen.
Förekommer vid mer än en länsrätt flera mål enligt skatte-, taxerings-eller uppbördsförfattningama som har nära samband med varandra, fårmålen handläggas vid en av länsrätterna, om det kan ske utan avsevärdolägenhet för någon enskild. Närmare föreskrifter om överlämnande avmål mellan länsrätter meddelas av regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 1992
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Thurdin, Hellsvik, Wibble,Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, Ask
Föredragande: statsrådet B. Westerberg
Bostadsanpassningsbidrag beviljas enligt förordningen (1987:1050) omstatskommunalt bostadsanpassningsbidrag. Bidrag lämnas för sådanaanpassningsåtgärder inom och i anslutning till en bostadslägenhet sombehövs för att den skall vara ändamålsenlig som bostad för den handi-kappade. Kommunerna sköter bidragsgivningen och betalar ut bidragen.I vissa fall - s.k. kombinationsärenden - beslutar dock länsbostadsnämn-den. Staten lämnar bidrag med 40 procent av kommunernas kostnaderför bostadsanpassningsbidrag.
Bidrag kan också lämnas till fastighetsägare för återställning av åt-gärder för bostadsanpassning enligt förordningen (1985:489) om stats-bidrag för att återställa handikappanpassade bostäder m.m. Staten läm-nar bidrag med 50 procent av den godkända kostnaden under förutsätt-ning att kommunen lämnar bidrag med 50 procent. En ytterligare förut-sättning är att kostnaden överstiger 5 000 kronor.
Statligt bidrag till kommunerna för kostnader i samband med förvalt-ning och omhändertagande av vissa lyftanordningar m.m. för handi-kappade beviljas enligt ett regeringsbeslut den 29 januari 1987.
Från den 1 januari 1993 kommer vissa specialdestinerade statsbidrag,som lämnas till verksamheter för vilka kommuner och landsting är an-svariga, att inordnas i ett generellt system för de statliga bidragen. Tillde bidrag som berörs av denna förändring hör statsbidragen till bo-stadsanpassning, återställande av handikappanpassade lägenheter ochåteranvändning av lyftanordningar.
I och med att statsbidraget till bostadsanpassning försvinner kommerförordningen om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag att upphöra.Därmed kommer verksamheten med bostadsanpassning att helt ochhållet vara en oreglerad verksamhet. Med hänsyn till bostadsanpass-ningens viktiga roll inom äldre- och handikappomsorgen anser jag dettainte vara godtagbart. Kommunerna bör därför genom en särskild regle-ring ges skyldighet att svara för bostadsanpassningsverksamheten.
I en inom Socialdepartementet upprättad departementspromemoria(Ds 1992:56) Bostadsanpassningsbidrag m.m, lämnas förslag till en nygemensam lag om bostadsanpassningsbidrag och återställningsbidragsom skall ersätta de förordningar som upphör att gälla den 1 januari1993. Lagen innehåller vissa förändringar i förhållande till nuvarandeordning både i fråga om stödet och handläggningen.
Till protokollet i detta ärende bör fogas en sammanfattning av prome-morian som bilaga 1.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-serna och en sammanställning av deras yttranden bör också fogas tillprotokollet i detta ärende som bilaga 2.
2.1¶Nuvarande ordning
Den nu gällande förordningen (1987:1050) om statskommunalt bostads-anpassningsbidrag (BAB) trädde i kraft den 1 januari 1988. Förord-ningen innebär i nuvarande lydelse sammanfattningsvis följande.
Bidragsverksamheten handhas av kommunerna. Boverket och läns-bostadsnämnderna har tillsyn över kommunernas bidragsverksamhet(2 §)•
Bostadsanpassningsbidrag lämnas till ägare av bostadshus samt hyres-gäst och bostadsrättshavare (3 §). Bidrag lämnas för sådana åtgärder ioch i anslutning till en handikappad persons bostad som behövs för attden skall vara ändamålsenlig som bostad för den handikappade (4 §).Bidrag lämnas också för åtgärder som har samband med den handi-kappades behov av rehabilitering, fiinktionsträning och sjukvård. Ävenför åtgärder som behövs för att underlätta utveckling mot ett självstän-digt liv i egen bostad kan bidrag lämnas. Bidrag kan också lämnas föråtgärder som gör det möjligt för den handikappade att utöva hobbyverk-samhet. Slutligen kan bidrag i vissa fall också lämnas för reparation avutrustning som har anskaffats med stöd av bidrag (5 §).
Bostadsanpassningsbidrag för standardhöj ande åtgärder lämnas i prin-cip endast under förutsättning att bostaden redan före åtgärden uppfyllerkravet på lägsta godtagbara standard (6 §). Bidraget för standardhöj andeåtgärder är maximerat till 30 000 kronor per lägenhet. För högre bidragkrävs regeringens medgivande (7 §).
Ansökan om bostadsanpassningsbidrag skall göras hos kommunen. Ärkommunen sökande görs ansökan hos länsbostadsnämnden (8 §).
Kommunen har beslutanderätt i fråga om bostadsanpassningsbidrag. Ifråga om s.k. kombinationsärenden, dvs. ärenden i vilka bostadsanpass-ningsbidrag söks samtidigt med statligt räntebidrag samt ärenden därkommunen är sökande, har dock länsbostadsnämnden beslutanderätten(9 §)•
Ett beslut om bostadsanpassningsbidrag skall innehålla uppgift om Prop. 1992/93:58bidragsbeloppet och föreskrift om hur åtgärden skall utföras (10 §).
Före utbetalningen av bostadsanpassningsbidrag får den myndighetsom beviljat bidraget återkalla beslutet om de förutsättningar som be-slutet grundade sig på inte längre föreligger (11 §).
Bostadsanpassningsbidraget betalas normalt ut sedan åtgärden utförts.
I vissa fall finns möjlighet att få förskott (12 §).
Kommunen kan i vissa fall besluta om återbetalning av bidraget. Åter-betalning kan bli aktuell bl.a. om den som mottagit bidraget har lämnatoriktiga uppgifter (13 §). I vissa fall kan återbetalningsskyldighetenefterges (14 §).
Staten lämnar bidrag med 40 procent av kommunens kostnader förbostadsanpassningsbidrag (15 §).
Kommunens beslut i ett ärende om bostadsanpassningsbidrag över-klagas hos länsbostadsnämnden. Länsbostadsnämndens beslut överklagashos Boverket. Boverkets beslut överklagas hos regeringen (16 §).
Enligt förordningen (1985:489) om statsbidrag för att återställa handi-kappanpassadebostäder m.m. (ÅB) kan statligt bidrag lämnas till fastig-hetsägare för återställning av åtgärder för bostadsanpassning i fler-bostadshus och i småhus som upplåts med hyresrätt (1 §).
Återställningsbidrag lämnas endast för sådana åtgärder som har utförtsenligt förordningen (1982:639) om bostadsanpassningsbidrag eller för-ordningen (1987:1050) om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag(2 §)•
Som villkor för statsbidrag gäller att kommunen får anvisningsrätt på
den handikappanpassade lägenheten (3 §).
Statsbidrag lämnas med 50 procent av återställningskostnaden (4 §).
Bidragsverksamheten handhas av Boverket och kommunerna (5 §).
Ansökningar om bidrag prövas av förmedlingsorgan inom kommunen
(6 §). Förmedlingsorganets beslut får inte överklagas (9 §).
Regeringen uppdrog den 29 januari 1987 åt Boverket att bedriva verk-samhet i fråga om återanvändningav lyftanordningarm.m. Boverket harmed anledning av detta uppdrag gett ut information. Av Boverkets infor-mation framgår bl.a. följande.
"Kommunen bedömer om det är lönsamt att återanvända en anordningnär den inte behövs längre. I beslut om bidrag för installation av lyft-anordningar bör kommunen upplysa bidragstagaren om att det ärkommunen som svarar för demontering och borttransport när behovetav anordningen upphör och kommunen bedömer att anordningen kanåteranvändas. Kostnader i samband med återanvändning skall så långtmöjligt räknas in i det bostadsanpassningsbidrag som beviljas densom övertar anordningen."
2.2¶Allmänna utgångspunkter
Målet med samhällets insatser för personer med funktionshinder är attde skall få möjlighet att leva ett i möjligaste mån normalt liv. Dettakommer bl.a. till uttryck i 21 § socialtjänstlagen (1980:620) som handlar
om omsorger om människor med funktionshinder. I bestämmelsen angesbl.a. att socialnämnden skall medverka till att den funktionshindrade fårbo på ett sätt som är anpassat efter hans behov av särskilt stöd.
I förarbetena till socialtjänstlagen (prop. 1979/80:1) uttalade före-dragande statsrådet att institution som livsform för funktionshindradenumera är en klart föråldrad företeelse och att det senaste årtiondetssträvan att överge institutionsboende bör fortsätta. Kategoriboende ochandra speciallösningar bör så långt möjligt undvikas.
Personer med funktionshinder har numera i större utsträckning än förrmöjligheter att bo i en egen bostad. En viktig förutsättning för detta äratt den funktionshindrade i dag kan erbjudas omfattande hjälp och kvali-ficerade sjukvårdsinsatser i hemmet. En naturlig följd av denna utveck-ling är att samhällets resurser i allt högre grad omstrukturerats undersenare år från institutionsvård till stöd i eget boende.
Om personer med funktionshinder skall kunna bo som andra förutsätterdet i många fall att den fysiska miljön görs tillgänglig. Krav på hänsyns-tagande till funktionshindrades behov vid utformningen av den fysiskamiljön i och nära bostäder anges i 3 kap. 7 och 10 §§ plan- och bygg-lagen (1987:10). Där finns regler om den generella anpassning som skallgöras vid ny- och ombyggnad.
Systemet med bostadsanpassningsbidrag skall ses som ett komplementtill plan- och bygglagens bestämmelser. Bidraget är ett uttryck för sam-hällets mål att personer med funktionshinder skall kunna leva som andrai en egen bostad. Bidraget ger möjligheter för den enskilde att göra deindividuella anpassningar av bostaden och närmiljön som han behöver.
Ar 1991 anpassades bostäder för ungefär 32 000 personer i landet tillen total kostnad av ungefär 650 miljoner kronor. Det ger en genom-snittskostnad av 20 000 kronor per ärende. Kostnaden för en plats påinstitution angavs i anslutning till den s.k. Adelreformen uppgå till1 300 - 1 800 kronor per dygn (se prop. 1990/91:14).
Kostnaderna för bostadsanpassningsbidrag har stigit med 30 procentfrån år 1987 till 1991. Kostnadsökningen får i första hand tillskrivasallmänna byggkostnadsökningar och minskat institutionsboende.
Behovet av anpassningsåtgärder för bostäder kommer även i fort-sättningen att vara stort. Detta har att göra med bl.a. följande faktorer.
Antalet människor över 80 år har ökat kraftigt och kommer att fort-sätta att öka. Den medicinska kompetensen har utvecklats så att allt fler- även svårt skadade människor - kan räddas till livet. Till detta kom-mer att förekomsten av vissa funktionshinder som t.ex. astma och aller-gier har ökat. Rent allmänt kan alltså sägas att antalet funktionshindradepersoner som kan komma att efterfråga eget boende torde öka i fram-tiden.
Den tekniska och medicinska utvecklingen har medfört att allt bättreinsatser kan göras för att underlätta eget boende för funktionshindrademänniskor. Bl.a. introduceras nya boendeformer. Detta leder till attinstitutionsvården för funktionshindrade personer i framtiden kommer attförkortas allt mer och ersättas med eget boende.
11 I och med att statsbidraget till bostadsanpassning försvinner som ettspecialdestinerat bidrag kommer förordningen som reglerar bostadsan-passningsbidraget att upphöra att gälla. Också förordningen som regleraråterställning av anpassade bostäder kommer att försvinna. Därmed blirverksamheten med bostadsanpassningsbidrag en oreglerad verksamhet,vilket bl.a. får till följd att det inte längre kommer att finnas några möj-ligheter för den bidragssökande att få en saklig överprövning av kommu-nens beslut. Inte heller kommer det att finnas någon statlig instans somhar tillsyn över kommunernas bidragsverksamhet.
Reformen att inordna vissa specialdestinerade statsbidrag till kommuna-la verksamheter i ett generellt system för de statliga bidragen har bl.a.som utgångspunkt att ge kommunerna förutsättningar att rationaliseraoch effektivisera sin verksamhet. Ett generellt statsbidrag ger huvud-männen ökade möjligheter att utforma och prioritera verksamheten efterresurser och lokala förutsättningar.
Några remissinstanser som har yttrat sig över departementspromemo-rian - bl.a. Svenska Kommunförbundet - anser att verksamheten medbostadsanpassningsbidrag i fortsättningen inte bör regleras särskilt. Manmenar att en särlagstiftning motverkar reformen med generalisering avstatsbidragen till kommunerna och pekar på att kommunerna redan enligtsocialtjänstlagen har att sörja för en god vård, omsorg och boende föräldre och handikappade.
En ändamålsenlig individuell anpassning av bostäder medför ökademöjligheter för funktionshindrade att leva ett självständigt liv. Samtidigtkan bostadsanpassningen bespara samhället betydande kostnader inomandra områden. Verksamheten med bostadsanpassningsbidrag har alltsåen viktig roll inom handikappomsorgen. Det är enligt min uppfattningangeläget att villkoren för stödet av funktionshindrades bostäder intevarierar kraftigt mellan kommuner. Hittills har en likartad bedömninggaranterats genom de regler som tillämpas som villkor för att det statligabidraget skall utgå.
Vid en avreglering av bostadsanpassningsverksamheten finns det enligtmin uppfattning en påtaglig risk för att verksamheten - i konkurrensmed andra angelägna och obligatoriska verksamheter - inte blir tillräck-ligt prioriterad av kommunerna, eftersom den då inte längre är obliga-torisk. Dessutom riskerar bidragsgivningen att inte bli enhetlig över helalandet. Till detta kommer att rättssäkerheten för den enskilde försämrasgenom att det inte kommer att finnas några möjligheter att få en sakligöverprövning av kommunernas beslut. Den bestämmelse av ramkaraktärom kommunernas ansvar för omsorgen om funktionshindrade somsocialtjänstlagen innehåller torde inte minska dessa olägenheter.
Med hänvisning till det sagda anser jag att verksamheten med bo-stadsanpassning bör vara särskilt reglerad även i ett system där de spe-cialdestinerade statsbidragen inte längre finns. En reglering för fram-tiden bör ha samma huvudsakliga innehåll som nuvarande ordning. Denbör vidare inte leda till att kommunerna åläggs nya kostnadskrävandeuppgifter. Regleringen bör alltså vara kostnadsneutral i förhållande tillden ordning som gäller för närvarande.
2.3¶En ändrad lagstiftning om bostadsanpassningsbidragm.m.
2.3.1¶Allmänt om regleringen
Mitt förslag: En gemensam lag med bestämmelser om både bo-stadsanpassningsbidrag och återställningsbidrag infors.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har yttrat sig ifrågan tillstyrker förslaget.
Skälen för mitt förslag: Boverket gjorde år 1991 en kartläggning avhur den nuvarande förordningen om bostadsanpassningsbidrag tillämpas.En närmare redovisning av kartläggningen har gjorts i departements-promemorian (Ds 1992:56, avsnitt 4) Bostadsanpassningsbidrag m.m.Boverkets kartläggning och erfarenheterna från handläggande myndig-heter visar att berättigade anspråk i fråga om bostadsanpassningsbidragi huvudsak uppfylls enligt nuvarande ordning. Men erfarenheterna gerockså vid handen att det finns vissa brister och otympligheter i fråga omhanteringen av bostadsanpassningsbidragen - både i själva bidragsregler-na och i myndigheternas handläggning - som behöver rättas till.
En otymplighet gäller själva regleringen. Sålunda föreligger - somtidigare nämnts - två förordningar på området, nämligen en som regle-rar bostadsanpassningsbidraget och en som reglerar återställnings-bidraget i fråga om anpassade lägenheter. I förordningarna finns vissaolikheter i fråga om det statliga stödet och besvärsordningen. I övrigtkorresponderar förordningarna med varandra. Sålunda är det kommunensom svarar för bidragen och i efterhand får en viss del finansierad ge-nom statsbidrag.
Bostadsanpassningsbidrag och återställningsbidrag har båda till syfte attgöra det möjligt för funktionshindrade att leva ett självständigt liv i egetboende. I och med att det specialdestinerade statsbidraget försvinner ifråga om både bostadsanpassningsbidrag och återställningsbidrag tordedet inte finnas något sakligt skäl att dela upp regleringen av verksam-heten i två förordningar. Jag föreslår att en ny särskild lag med bestäm-melser om både bostadsanpassningsbidrag och återställningsbidrag in-förs.
2.3.2¶Bidragsberättigade
Mitt förslag: Bostadsanpassningsbidrag lämnas till en enskildperson för den bostad for permanent bruk som han äger ellerinnehar med hyres- eller bostadsrätt. Om bostaden hyrs i andrahand lämnas bidrag endast om anpassningsåtgärden är skälig medhänsyn till hur långvarig upplåtelsen är.
Vid periodiskt boende kan bostadsanpassningsbidrag lämnas omen funktionshindrad persons vistelse i annan persons bostad be-döms vara regelbunden och av långsiktig karaktär. Rätten tillbidrag gäller oavsett om det rör sig om ett barn eller en vuxenperson med funktionshinder.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som uttalat sig i frågantillstyrker förslaget. Ett par instanser - bl.a. Boverket - anser dock attnuvarande ordning i princip bör behållas utom i fråga om periodisktboende.
Skälen för mitt förslag
Nuvarande ordning
Enligt nuvarande ordning kan en ägare av ett bostadshus få bostadsan-passningsbidrag för att anpassa sin egen bostad eller för att anpassa enbostad åt en hyresgäst eller bostadsrättshavare.
Även en hyresgäst eller bostadsrättshavare kan få bostadsanpassnings-bidrag. En förutsättning är att fastighetsägaren medger att åtgärden ut-förs och att sökanden inte är skyldig att återställa lägenheten i ur-sprungligt skick vid avflyttning eller i annat fall.
Kommuner och landsting samt t.ex. bostadsrättsföreningar, privatafastighetsägare och allmännyttiga företag kan också få bidrag för attanpassa särskilda handikapplägenheter som innehas med hyres- ellerbostadsrätt.
I vissa fall kan även andrahandshyresgäster få bidrag för att anpassasin bostad. För detta krävs att upplåtelsen kan antas bli långvarig.
Om ett funktionshindret barn bor växelvis hos icke samboende för-äldrar som har gemensam vårdnad om barnet, har båda föräldrarna rätttill bidrag för anpassning av sina resp, bostäder.
Om någon åtar sig att regelbundet under vissa perioder ha hand om ensvårt funktionshindrad person i sin bostad och om åtagandet kan antasavse en längre tid lämnas bidrag även för den personens bostad.
Överväganden
Bostadsanpassningsbidragets syfte är att ge en funktionshindrad personmöjlighet att genom anpassning av sin bostad leva ett självständigt liv i
eget boende. Det är alltså fråga om individuell anpassning med hänsyntill den enskildes särskilda behov. Övriga former av bostadsanpassningbör bedömas som sådan generell anpassning av bostäder som föreskrivsi plan- och bygglagen (3 kap. 7-8 §§). För sådana anpassningsåtgärderlämnas inte bostadsanpassningsbidrag.
Några remissinstanser, bl.a. Boverket, har ifrågasatt om man i frågaom personer som innehar en bostad med hyres- eller bostadsrätt inte börge även fastighetsägaren möjlighet att ansöka om bostadsanpassnings-bidrag. Som skäl för detta anförs bl.a. att det ibland kan vara praktisktoch ekonomiskt fördelaktigt att fastighetsägaren står som sökande ochansökan utformas i samråd med den funktionshindrade.
Med utgångspunkt i att bostadsanpassningsbidrag skall lämnas förindividuell anpassning av en funktionshindrad persons bostad anser jagdet finns principiella skäl for att det endast är bostadsinnehavaren självsom är berättigad till bostadsanpassningsbidrag för egen eller hushålls-medlems räkning. Men detta hindrar givetvis inte att ansökan görs isamråd med fastighetsägaren i de fall den funktionshindrade inte ägerbostaden. Snarare framstår det som naturligt att en ansökan om bostads-anpassningsbidrag utformas tillsammans med fastighetsägaren i dessafall, eftersom en hyregäst inte lagligen kan vidta anpassningsåtgärderutan fastighetsägarens medgivande.
Några remissinstanser - bl.a. Handikappförbundens Centralkommittéoch De Handikappades Riksförbund -har uttryckt farhågor för att nypro-duktionen av handikappanpassade bostäder minskar om möjligheternaför fastighetsägare att få bostadsanpassningsbidrag för nyproduktionförsvinner.
Ar 1990 lämnades bostadsanpassningsbidrag till drygt 30 500 bostäder.Av dessa var ungefär 800 nyproducerade. Andelen bidrag till nybyggna-tion av bostäder har alltså generellt sett varit låg. Man torde därförkunna dra slutsatsen att bostadsanpassningsbidragen har spelat en för-hållandevis blygsam roll i fråga om nyproduktionen av handikappan-passade bostäder. Till detta kommer att kommunerna - som torde varade som i första hand svarar för byggandet av handikappanpassade bo-städer - redan har ett ansvar enligt 21 § socialtjänstlagen att inrättabostäder med särskild service för dem som till följd av funktionshinderbehöver ett sådant boende.
Med hänvisning till det sagda föreslår jag att bostadsanpassningsbi-draget i fortsättningen skall vara förbehållet bostadsinnehavaren, själv.
En förutsättning för att bostadsanpassningsbidrag skall lämnas är enligtgällande praxis att det skall vara fråga om ett permanent boende. Bidragför anpassning av fritidsbostad medges alltså inte. Jag anser att nuvaran-de ordning bör bibehållas och lagfästas.
I fråga om andrahandsupplåtelser är utgångspunkten enligt nuvarandeordning hyresförhållandets varaktighet. Upplåtelsen av lägenheten till enperson med funktionshinder måste vara säkrad för så lång tid att haneller hon kan dra nytta av de anpassningsåtgärder som utförs med stödav bidraget.
15 Jag anser att den princip som gäller for närvarande i fråga om bostads-anpassningsbidrag vid andrahandsupplåtelser är för stelbent. Principentar inte någon hänsyn till anpassningsåtgärdemas omfattning och kost-nader i det enskilda fallet.
I fråga om bostadsanpassning för funktionshindrade kan det röra sigom ett vitt spektrum av åtgärder. Det kan vara fråga om alltifrån mindrekostsamma åtgärder som t.ex. att ta bort trösklar till mycket dyrbaraåtgärder som t.ex. installation av en hiss eller helanpassning av ett kökeller ett badrum.
Jag anser att utgångspunkten i fråga om andrahandsupplåtelser - lik-som hittills - bör vara att man skall vara restriktiv vid en prövning avom bostadsanpassningsbidrag skall lämnas eller inte. Men man bör en-ligt min uppfattning inte bortse från att även funktionshindrade personerkan tvingas att under en begränsad tid välja en bostad med andrahands-kontrakt och under denna tid ha nytta av att anpassningsåtgärder vidtas.Jag anser det i dessa fall rimligt att den funktionshindrade skall varaberättigad till viss nödvändig form av bostadsanpassning. Jag vill dockunderstryka att kostnadsaspekten i dessa fall bör väga tungt när detgäller att bedöma om bidrag skall utgå.
Med hänsyn till det sagda föreslår jag att det vid en prövning av bo-stadsanpassningsbidrag vid andrahandsupplåtelser inte bara tas hänsyntill om upplåtelsen är långvarig utan också till vilken omfattning ochvilka kostnader en begärd anpassningsåtgärd skulle medföra. En sådanordning bör i princip innebära att det kan vara motiverat att vidta enkla-re, mindre kostsamma anpassningsåtgärder även om upplåtelsen inte ärlångvarig, medan det för mer omfattande och dyrbara åtgärder bör krä-vas att upplåtelsen är säkrad för lång tid.
Om ett funktionshindrat barn bor växelvis hos icke samboende för-äldrar som har gemensam vårdnad om barnet, kan båda föräldrarnasbostäder anpassas enligt nuvarande ordning. Ar det endast en av för-äldrarna som har vårdnaden om barnet kan vid umgängesrätt bidrag ivissa fall lämnas för anpassning av den umgängesberättigade föräldernsbostad. Men i dessa fall begränsas möjligheten dels genom att det skallvara fråga om ett svårt handikappat barn dels genom att åtagandet skallvara regelbundet och kunna antas avse en längre tid.
När det gäller gemensam vårdnad om barn efter äktenskapsskillnadtorde det vanligaste mönstret vara att barnet huvudsakligen bor och ärskrivet hos en av föräldrarna och att det träffar den andre föräldernregelbundet ungefär i samma omfattning som en umgängesberättigadförälder. Mönstret vid vård av barnet efter skilsmässa är alltså ungefärdetsamma oavsett om föräldrarna har gemensam vårdnad eller inte. Detframstår därför som omotiverat att ha olika förutsättningar för bo-stadsanpassningsbidrag för olika kategorier av skilsmässoföräldrar.
I sammanhanget bör också erinras om vad som gäller för bostads-bidrag. Enligt 3 § lagen (1988:786) om bostadsbidrag lämnas bostads-bidrag bl.a. till den som på grund av vårdnad eller umgänge tidvis harbarn boende hos sig. Någon skillnad mellan gemensam vårdnad ochumgängesrätt görs alltså inte i det fallet.
16 Remissinstanserna har inte tagit upp denna fråga speciellt.
Med hänvisning till det sagda föreslår jag att möjligheterna att få bi-drag till bostadsanpassning när det är fråga om periodiskt boende enbartkopplas till regelbundenheten och varaktigheten i åtagandet. Jag föreslårockså att kravet på att den boende skall ha ett svårt funktionshinder -dvs. svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed omfattande behovav samhällsinsatser - slopas. Mitt förslag omfattar dels barn med funk-tionshinder som bor växelvis hos sina föräldrar, dels vuxna personermed funktionshinder soin därigenom ges möjlig att bo eller vistas iexempelvis föräldrars eller barns hem.
2.3.3¶Bidragsberättigande åtgärder
Mitt förslag: Bostadsanpassningsbidrag lämnas endast för anpass-ning av bostadens fasta funktioner i och i anslutning till en funk-tionshindrad persons bostad. Detta är i enlighet med gällandepraxis. Bidrag lämnas under förutsättning att anpassningsåtgärdenär nödvändig för att bostaden skall vara ändamålsenlig som bostadför den funktionshindrade. i
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: De remissinstaner som har yttrat sig i saken hartillstyrkt förslaget. Flera remissinstanser efterlyser en klar gränsdragningmellan fasta funktioner och lösa inventarier.
Skälen för mitt förslag
Nuvarande ordning
Bostadsanpassningsbidrag lämnas enligt nuvarande ordning för sådanaåtgärder i och i anslutning till en funktionshindrad persons bostad sombehövs för att bostaden skall vara ändamålsenlig som bostad för denfunktionshindrade.
Överväganden
Bostadsanpassningsbidrag lämnas enligt gällande praxis för anpassningav bostadens fasta funktioner. Bidrag lämnas alltså inte för lösa inventa-rier. Att dra en skarp gräns mellan vad som anses vara fast funktion ochlös inventarie har visat sig svårt i praktiken. Det har ankommit på be-slutande myndigheter att i vaije enskilt fall bedöma var gränsen går.Detta är en ordning som kommer att få gälla även i fortsättningen. Somallmän vägledning bör dock så mycket kunna sägas att fasta funktionerär sådana föremål som utgör en del av bostaden och som normalt intetas från bostaden vid en flyttning. Lösa inventarier är i konsekvens meddetta sådana föremål som - även om de är fast anbringade i bostaden -vanligtvis tas med vid en flyttning från bostaden.
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 58
17 Till lösa inventarier räknas vissa tekniska hjälpmedel som det är sjuk- Prop. 1992/93:58vårdshuvudmännens sak att tillhandahålla. I landstingets uppgift enligthälso- och sjukvårdslagen (1982:763) ingår åtgärder för att medicinsktförebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Landstingetsuppgift att tillhandahålla tekniska hjälpmedel har knutits till detta all-männa ansvar för sjukvårdshuvudmännen.
Den 1 januari 1992 fick primärkommunema ansvar för viss hälso- ochsjukvård, som ges i särskilda boendeformer för service och omvårdnad,bostäder med särskild service samt dagverksamheter. Detta medför attkommunerna numera har ett ansvar för att tillhandahålla tekniska hjälp-medel i dessa fall. I den mån kommunerna övertar skyldigheten att be-driva hemsjukvård i ordinärt boende eller använder sin befogenhet tillatt erbjuda sådan vård, bör kommunerna tillhandahålla behövliga hjälp-medel åt personer som bor i det vanliga bostadsbeståndet. Kommunernasansvar för hjälpmedelsförsöijningen anses följa av detta kommunalahälso- och sjukvårdsansvar (prop. 1990/91:14 s.71).
Någon klar markering att bostadsanpassningsbidraget avser endast fastafunktioner finns inte i nuvarande förordning. Jag föreslår att en sådanprecisering införs i den nya lagen.
Bostadsanpassningsbidrag skall enligt nuvarande förordning lämnas förbehövliga åtgärder. Men av tillämpningsföreskrifterna till BAB(BFS 1991:21) framgår att de åtgärder som bidrag söks för måste varanödvändiga med hänsyn till funktionshindret. Nödvändigheten skallframgå av det intyg som sökanden skall foga till ansökan.
Funktionshindret är alltså avgörande för vilka åtgärder som bidrag kanlämnas för. Det måste finnas en klar koppling mellan funktionshindretoch anpassningsåtgärdema. Kopplingen skall vara så stark att åtgärdernakan bedömas som nödvändiga med hänsyn till funktionshindret.
Jag anser att den praxis som kommer fram i tillämpningsföreskrifternaockså bör framgå av den lag som reglerar verksamheten med bostads-anpassningsbidrag. Jag föreslår därför att kravet att åtgärderna skall varanödvändiga med hänsyn till funktionshindret kommer till uttryck i dennya lagen.
2.3.4¶Bostadsanpassningsbidrag vid nybyggnad och köp ellerbyte av bostad
Mitt förslag: Vid nybyggnad samt vid köp eller byte av bostadlämnas bostadsanpassningsbidrag endast om det finns särskildaskäl för att välja en bostad som kräver anpassningsåtgärd.
Promemorians förslag: Överensstämmer i stort med mitt.
Remissinstanserna: Flera av de remissinstanser som har yttrat sig harunderstrukit att möjligheterna till bostadsanpassningsbidrag vid nybygg-nad samt köp eller byte av bostad bör knytas till valet av bostad och intetill varför ny bostad anskaffats.
18 Skälen för mitt förslag
Nuvarande ordning
Vid nybyggnad och vid köp eller byte av bostad har den funktionshind-rade i viss utsträckning möjlighet att välja bostad. I fråga om nybyggnadhar därför i praxis ställts upp ett allmänt krav på att bostaden skall varalämplig med hänsyn till den funktionshindrades behov. Vid köp ellerbyte av bostad krävs i praktiken att den funktionshindrade väljer enbostad med hänsynstagande till funktionshindret, så att omfattande ellerkostnadskrävande anpassningsåtgärder inte behövs. Om det vid köp ellerbyte finns särskilda skäl för valet av bostad kan dock undantag görasfrån denna princip.
Överväganden
Enligt 3 kap. 7-8 §§ plan- och bygglagen (1987:10) skall bl.a. byggna-der som innehåller bostäder vara tillgängliga för personer med nedsattrörelse- och orienteringsförmåga och inrättade så att bostäderna blirtillgängliga för och kan användas av dessa personer. Plan- och bygg-lagen innehåller alltså krav på en generell anpassning av bostäder vidny- och ombyggnad. Bostadsanpassningsbidrag lämnas inte för generellanpassning i samband med ny- och ombyggnad.
Möjligheten att bevilja bidrag för bostadsanpassning är alltså begränsadtill sådana åtgärder som går utöver den generella anpassning som krävsenligt plan- och bygglagen.
Vid nybyggnad krävs många gånger omfattande och mycket kostsam-ma anpassningsåtgärder för att tillgodose en funktionshindrad personsbehov. Detsamma kan gälla vid köp eller byte av bostad, särskilt om detär fråga om ett friliggande hus eller kedje- eller radhus. Det kan t. exvara fråga om att installera hiss, trapplift eller lyftplatta. Sådana anord-ningar anses inte berättiga till bidrag i ett småhus om det inte finnssärskilda skäl för att välja just den bostaden.
Enligt min uppfattning är det av kostnadsskäl rimligt att den funktions-hindrade vid nybyggnad eller köp eller byte av bostad väljer en bostadsom är lämplig med hänsyn till hans eller hennes behov så att anpass-ningsåtgärder i möjligaste mån kan undvikas eller minimeras. För attbostadsanpassningsbidrag skall lämnas, bör krävas att det finns särskildaskäl för att välja en bostad som gör det nödvändigt att vidta anpassnings-åtgärder. Det kan t.ex. vara fråga om en bostad som ligger nära envårdinrättning som den funktionshindrade bör ha tillgång till. Det kanockså gälla fall där den funktionshindrade trots omfattande försök intelyckats få tag på någon annan lämplig bostad. Att i övrigt ange vad somi det enskilda fallet utgör särskilt skäl låter sig inte göra. Det får liksomhittills ankomma på beslutande kommun att bedöma detta i vaije fall försig.
2.3.5¶Återställningsbidrag
Mitt förslag: I förhållande till nuvarande ordning görs den änd-ringen att kravet för att erhålla återställningsbidrag, att en hyres-lägenhet är inrymd i ett flerbostadshus, slopas.
Promemorians förslag: Överenstämmer i huvudsak med mitt.Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig har anslutitsig till förslaget.
Skälen för mitt förslag
Nuvarande ordning
Statsbidrag för att återställa handikappanpassade bostäder m.m. lämnasenligt nuvarande ordning till ägare av bostadshus för kostnader för att tabort handikappanordningar som har utförts i eller i anslutning till hyres-lägenheter i flerbostadshus eller småhus som hyrs ut.
Överväganden
Om ägaren själv bor i en av lägenheterna i ett småhus och hyr ut enannan lägenhet i huset kan enligt nuvarande ordning fastighetsägareninte beviljas bidrag for återställning av lägenhet som hyrs ut. Anpass-ning av hyreslägenheter i flerbostadshus ger däremot rätt till återställ-ningsbidrag. Jag kan inte se någon principiell skillnad mellan dessa bådafall. Jag föreslår därför att kravet för att erhålla återställningsbidrag, atthyreslägenhet skall vara inrymd i ett flerbostadshus, slopas.
2.3.6¶Kostnadsminimum vid reparationsbidrag
Mitt förslag: Bostadsanpassningsbidrag skall lämnas för repara-tion av utrustning som anskaffats med stöd av bidrag enligt lagenom bostadsanpassningsbidrag även om kostnaden understiger400 kr.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Några remissinstanser - samtliga kommuner -föreslår att det införs en generell minimigräns för bostadsanpassnings-bidrag som står i rimlig proportion till kommunernas administrations-kostnader.
20 Skälen för mitt förslag
Nuvarande ordning
Bostadsanpassningsbidrag lämnas för reparation av utrustning som haranskaffats med stöd av bidrag, om reparationskostnaden överstiger400 kr och reparationen inte utgör normalt bostadsunderhåll.
Överväganden
Bestämmelsen om kostnadsminimum vid reparation av utrustning harfunnits sedan år 1980. Den har kommit till ringa användning och harskapat en onödig byråkrati. I praktiken tycks det vara vanligt att bidragtill reparationskostnaden ges även när den understiger 400 kr. Jag före-slår därför att beloppsgränsen slopas. Av samma skäl föreslår jag intenågon minimigräns för bostadsanpassningsbidrag över huvud taget.
2.3.7¶Standardhöjande åtgärder
Mitt förslag: Begreppet standardhöjande åtgärd definieras i lagen.Maximigränsen i fråga om bidrag för standardhöjande åtgärdslopas.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser efterlyser en närmare defini-ering av begreppet "standardhöjande åtgärd". I övrigt har förslaget intekommenterats.
Skälen för mitt förslag
Nuvarande ordning
Bostadsanpassningsbidrag för standardhöjande åtgärder lämnas endastom lägenheten har lägsta godtagbara standard enligt bostadssanerings-lagen (1973:531), åtgärderna är av väsentlig betydelse för den funktions-hindrade personen och åtgärderna inte utgör led i en större upprustning.Undantag från kravet på lägsta godtagbara standard föreligger i vissa falldär det bedöms vara lämpligt att den funktionshindrade personen får bokvar i bostaden.
För standardhöjande åtgärder är anpassningsbidraget maximerat till30 000 kronor per lägenhet. Högre bidrag kan bara lämnas efter med-givande av regeringen.
Överväganden
Flera remissinstanser har anfört att begreppet "standardhöjande åtgär-der" är diffust. Jag delar denna uppfattning och anser att det finns behovav en närmare definition i lagen. Det är dock svårt att dra en klar gräns
mellan åtgärder som är standardhöjande och åtgärder som inte är det. Prop. 1992/93:58Generellt kan sägas att en åtgärd som medför en väsentlig förbättring avhusets tekniska eller funktionella kvalitet eller av boendemiljön är attanse som standardhöjande. Vidare anses vanligen en åtgärd, som inne-bär att bostaden tillförs en helt ny funktion som bostaden saknar, varastandardhöj ande.
Jag föreslår att en definition av begreppet standardhöjande åtgärd in-förs i den nya lagen. I specialmotiveringen till 9 § i den nya lagen läm-nas exempel på standardhöjande och icke standardhöjande åtgärder.
För bidrag för standardhöjande åtgärd krävs enligt nuvarande ordning
bl.a. att åtgärderna är av väsentlig betydelse för den funktionshindrade,dvs. att den funktionshindrade i princip inte kan klara sitt boende till-fredsställande om inte åtgärden kommer till stånd. Som jag tidigarepåpekat gäller som allmänt krav för bostadsanpassningsbidrag att an-passningsåtgärden skall vara nödvändig med hänsyn till funktionshindret.Det särskilda kravet på väsentlig betydelse ter sig därmed meningslöst.Jag föreslår därför att detta krav slopas.
I och med att det specialdestinerade statsbidraget försvinner har stateninte längre något direkt inflytande över bostadsanpassningsbidragen. Detfinns därmed enligt min mening inte längre något skäl att låta regeringenpröva standardhöjande åtgärder som kostar mer än 30 000 kronor. Jagföreslår därför att denna prövning slopas.
2.3.8¶Skälig kostnad
Mitt förslag: Nuvarande ordning behålls med redaktionell änd-ring.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: De Handikappades Riksförbund anser att nuvaran-de ordning bör bibehållas utan redaktionell ändring.
Skälen för mitt förslag
Nuvarande ordning
Vid bidragsgivning för bostadsanpassning skall en prövning göras avskäligheten av kostnaderna för de åtgärder som bidrag söks för. Vidbedömning av vad som skall anses vara skälig kostnad skall hänsyn tastill - förutom anpassningsåtgärden i sig - även till att åtgärden bör ut-formas så att bostaden kan användas av icke funktionshindrade medlem-mar av den funktionshindrades hushåll eller av en person som regelbun-det hjälper den funktionshindrade i bostaden.
22 Överväganden
Anpassningsåtgärder som utformas med hänsynstagande till annan änden funktionshindrade själv innebär ibland att det kan bli fråga om attinte välja den billigaste lösningen. Detta kan gälla t.ex. vid installationav trapplift eller inredning av ett kök för en rullstolsbunden.
Kommunerna torde vid sin prövning av vad som anses vara skäligkostnad för anpassningsåtgärdema vara oförhindrade att ta hänsyn tillfördyringar på grund av hushållsmedlemmar eller hjälpare utan att detfinns någon särskild bestämmelse om det. Jag föreslår därför att bestäm-melsen om hänsyn till hushållsmedlem eller hjälpare inte får någon mot-svarighet i den nya lagen.
2.3.9¶Fråga om förskottsbetalning
Mitt förslag: Möjligheterna till förskottsbetalning av bostadsan-passningsbidrag slopas. I stället öppnas möjlighet att göra delbe-talningar om flera entreprenörer är inblandade. Den nya bestäm-melsen gäller även återställningsbidrag.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Några remissinstanser anser att möjligheterna tillförskottsbetalning bör finnas kvar.
Skälen för mitt förslag
Nuvarande ordning
Bostadsanpassningsbidrag betalas ut sedan de åtgärder som bidragetavser har utförts. Bidraget får dock helt eller delvis betalas ut i förskott.
Överväganden
Avsikten med möjligheten att få förskott är i första hand att lösa deproblem som kan uppstå när flera olika entreprenörer är inblandade. Detframstår i sådana fall som naturligt att en entreprenör inte vill avvaktaersättning för sitt arbete till dess att alla anpassningsåtgärder slutförts. Iavvaktan på utbetalning från kommunen skulle i så fall den funktions-hindrade själv tvingas lägga ut av egna medel.
Bestämmelsen om utbetalning av bidrag har uppenbarligen i många falltolkats så att alla bidragsberättigande åtgärder - även om flera entrepre-nörer är inblandade - skall vara utförda innan bidrag kan betalas ut. Dettorde vara rimligt att en entreprenör kan få ersättning för sitt arbete närdetta är avslutat utan att det skall betraktas som en förskottsbetalning.Det föreslås att möjligheterna till förskottsbetalning slopas och att be-stämmelsen i den nya lagen formuleras så att vaije entreprenör för sigkan få ersättning för sitt arbete genom anpassningsbidraget sedan hans
arbete slutförts. En förutsättning är givetvis att beslut om bidrag lämnats Prop. 1992/93:58och att arbetet godkänts av beställaren och kommunen. Bestämmelsenbör gälla även återställningsbidrag.
2.3.10¶Länsbostadsnämndernas roll i fråga om verksamhetenmed bostadsanpassningsbidrag
Mitt förslag: Länsbostadsnämnderna frånkopplas allt ansvar ifråga om verksamheten med bostadsanpassningsbidrag.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Boverket anser att länsbostadsnämnderna bör hakvar sin roll i fråga om verksamheten med bostadsanpassningsbidrag. Iövrigt har förslaget inte kommenterats.
Skälen för mitt förslag
Nuvarande ordning
Kommunerna har beslutanderätt i fråga om bostadsanpassningsbidragoch återställningsbidrag. I fråga om bostadsanpassningsbidrag är docklänsbostadsnämnden beslutande i s.k. kombinationsärenden och då kom-munen är sökande. Med kombinationsärenden menas ärenden i vilkabostadsanpassningsbidrag söks samtidigt med räntebidrag. Eftersombidragsbesluten måste samordnas prövar länsbostadsnämnden frågan ombidrag i denna typ av ärenden.
I övrigt har länsbostadsnämnderna i fråga om bostadsanpassnings-bidrag uppgifter huvudsakligen som tillsynsmyndighet och besvärsin-stans. Tillsynen utövas bl.a genom granskning av överklagade ärendenoch kommunernas ansökningar om statsbidrag.
Överväganden
Länsbostadsnämndernas framtid är för närvarande under utredning.Enligt ett uttalande från riksdagen bör övervägandena i fråga om läns-bostadsnämnderna göras med utgångspunkt i att ansvaret för de kvar-varande uppgifterna på regional nivå anförtros länsstyrelserna (bet.1991/92:BoU23, rskr. 1991/92:243).
Jag kommer i det följande att föreslå en ny besvärsordning i fråga ombostadsanpassningsverksamheten (se vidare avsnitt 2.3.11). Förslagetinnebär bl.a. att länsbostadsnämnderna frånkopplas uppgiften som be-svärsinstans. När dessutom det specialdestinerade statsbidraget för-svinner skulle endast uppgiften att vara beslutande i kombinations-ärenden samt den delade tillsynsuppgiften bli kvar för länsbostadsnämn-derna. Dessa uppgifter motiverar enligt min uppfattning inte att läns-bostadsnämnderna fortsätter att ha ett ansvar i fråga om bostadsanpass-ningsverksamheten. Jag föreslår därför att länsbostadsnämndernas roll i
fråga om dessa ärenden upphör.
Förslaget får till följd att kommunerna blir beslutande även i fråga omkombinationsärendena. I fråga om dessa ärenden får det ankomma påBoverket att utfärda anvisningar om rutinerna för hur uppgifter om bo-stadsanpassningsbidragen skall lämnas till länsbostadsnämnderna ellerdess kommande motsvarighet. Förslaget innebär vidare att Boverket taröver de tillsynsfunktioner som länsbostadsnämnderna haft.
2.3.11¶Besvärsordningen
Mitt förslag: Kommunernas beslut i bidragsärenden får över-klagas hos länsrätten.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: Ett par remissinstanser, bl.a. Boverket och Handi-kappförbundens Centralkommitté, motsätter sig den förslagna besvärs-ordningen. Det föreslås i första hand att nuvarande ordning bibehållsmen att Boverket blir slutinstans. I andra hand föreslås att kommunernasbeslut skall kunna överklagas hos Boverket. Boverkets beslut skall i sintur kunna överklagas till kammarrätten. Övriga remissinstanser som haryttrat sig i saken har anslutit sig till promemorians förslag.
Skälen för mitt förslag
Nuvarande ordning
Kommunens beslut i ärende om bostadsanpassningsbidrag överklagashos länsbostadsnämnden. Länsbostadsnämndens beslut överklagas hosBoverket. Boverkets beslut överklagas hos regeringen (Socialdeparte-mentet).
I fråga om återställningsbidrag gäller att kommunens (förmedlingsorga-nets) beslut om bidrag inte får överklagas. Den enda möjlighet somfinns att få saken överprövad är att anföra kommunalbesvär till kammar-rätten. Boverkets beslut att vägra statsbidrag kan överklagas hos rege-ringen genom besvär.
Överväganden
Reglerna om ett beslut av en förvaltningsmyndighet är sådant att detskall prövas av domstol i högre instans eller om frågan är av den be-skaffenheten att en överprövning enbart inom förvaltningen är lämpliga-re har sin grund i principer som lades fast vid Regeringsrättens tillkomstår 1909. Grundprincipen då var att ärenden där prövningen i huvudsakgår ut på att tillämpa rättsregler skulle överklagas till Regeringsrätten.Ärenden där prövningen gällde lämplighet eller annan mer skönsmässigbedömning skulle överklagas i administrativ ordning. Principen ger intealltid någon klar ledning, eftersom lagstiftningen på många områden har
inslag av både rättsfrågor och lämplighetsfrågor.
En annan princip som har tillämpats för att avgränsa området för dom-stolsprövning är den som avser den enskildes rättsskydd. Det har ansettsatt frågor som har stor betydelse för den enskilde skall handläggas ochavgöras av kvalificerade organ med iakttagande av ett noga regleratförfarande, utformat med tanke på den enskildes rätt.
Det har under åren pågått en utveckling mot att förvaltningsärenden iallt större utsträckning skall kunna överprövas av domstolar.
Rätten till bostadsanpassningsbidrag gäller frågor som kan ha storbetydelse för den enskilde i personligt och ekonomiskt hänseende. Dessafrågor rör i hög grad rättskipning. Det är en viktig uppgift för besvärs-myndigheten att medverka till en enhetlig bedömning på det ifrågavaran-de området. Dessa omständigheter talar enligt min mening för att läns-rätten i fortsättningen bör vara besvärsmyndighet.
Boverket har anfört att ärenden om bostadsanpassningsbidrag kräver enlång rad lämplighetsbedömningar där utgången är beroende av kuns-kaper inom områden som inte direkt behärskas av en domstols leda-möter. Det gäller bl.a. arbetsterapeutisk kunskap och erfarenhet samtkunskaper om byggnadsteknik, byggnadsekonomi, byggnaders inomhus-miljö och hälsoskydd.
Att rätten till bostadsanpassningsbidrag också inrymmer frågor somkräver speciell sakkunskap är enligt min mening inte tillräcklig anled-ning att välja ett annat organ än länsrätten som besvärsinstans. Läns-rätten är enligt 8 § förvaltningsprocesslagen skyldig att se till att ett målblir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Rätten får enligt 24 § sammalag inhämta yttrande över fråga som kräver särskild sakkunskap frånmyndighet, tjänsteman eller den som annars har att yttra sig i ämneteller anlita annan sakkunskap. Dessa bestämmelser ger enligt min upp-fattning garantier för att länsrätten grundar sina beslut på erforderligsakkunskap. En naturlig och viktig uppgift för Boverket blir att försedomstolen med den sakkunskap som behövs. Boverket förutsätts vidaremeddela vissa föreskrifter och allmänna råd om bostadsanpassnings-bidrag.
Boverket hävdar vidare att den föreslagna besvärsordningen mångagånger kan komma att leda till segdragna processer och uppenbararisker att den enskilde inte förmår ta till vara sin rätt.
Den nya besvärsordningen kommer att innebära att instanskedjan lik-som tidigare innehåller tre instanser men att dessa i fortsättningen utgörsav domstolar. Det finns naturligtvis en risk att det med en sådan ordningkommer att ta längre tid att nå fram till ett slutligt avgörande. Menrisken bör enligt min uppfattning inte överdrivas. Det är i realiteten inteså många som utnyttjar hela den instanskedja som står till förfogande.Den andel av kommunernas beslut om bostadsanpassningsbidrag somöverklagas i dag ligger på ungefär 2-3 procent, dvs. högst 1 000 ären-den. I fråga om de ärenden som överklagas kommer de flesta med allsannolikhet att endast prövas i en besvärsinstans. Handläggningstidemavid länsrätterna förefaller i dag inte vara oroväckande långa. Någonstörre fördröjning i förhållande till nuläget innan ett lagakraftvunnet
beslut föreligger torde det därför inte bli fråga om genom den föreslagnaordningen. Mot en eventuellt förlängd handläggningstid bör också vägasatt förvaltningsdomstolarnas ovannämnda skyldighet att se till att måloch ärenden blir tillräckligt utredda utgör ett viktigt skydd för den en-skilde.
Med hänvisning till det sagda föreslår jag att kommunens beslut i ären-den om bostadsanpassningsbidrag i fortsättningen skall kunna överklagashos länsrätten. Länsrättens dom överklagas hos kammarrätten. Kammar-rättens dom överklagas hos Regeringsrätten. Samma besvärsordningföreslås gälla för beslut i ärenden om återställningsbidrag. Detta är sam-ma ordning som gäller i fråga om t.ex. socialbidrag.
Enligt förvaltningsrättslig praxis anses kommunen ha rätt att i vissatyper av ärenden överklaga ett beslut som går kommunen emot. Ettöverklagat beslut om bostadsanpassningsbidrag eller återställningsbidragbör i enlighet med denna praxis kunna överklagas av kommunen omdess beslut ändrats eller upphävts i högre instans. Jag anser inte att detfinns behov av en särskild bestämmelse om detta.
2.3.12¶Återanvändning av lyftanordningar m.m.
Min bedömning: Nuvarande ordning bör inte få någon mot-svarighet i den nya lagen.
Promemorians bedömning: Det föreslås att nuvarande ordning bibe-hålls.
Remissinstanserna: Boverket föreslår att nuvarande ordning inte över-förs till den nya lagen.
Skälen för min bedömning
Nuvarande ordning
Som tidigare nämnts har regeringen genom ett beslut den 29 januari1987 uppdragit åt Boverket att bedriva verksamhet i fråga om återan-vändning av lyftanordningar m.m. Boverket har med anledning av dettauppdrag gett ut information.
Överväganden
Enligt den ordning som gäller bedömer kommunen om det är lönsamt attåteranvända en anordning när den inte längre behövs. I ett system därkommunerna inte längre kan begära särskilt statsbidrag för bostads-anpassningsverksamheten förutsätter jag att kommunerna är så kostnads-medvetna att de utan särskilt påpekande gör en bedömning av om det ärlönsamt att återanvända lyftanordning som installerats hos en funktions-hindrad person. Om kommunen finner att en lyftanordning bör kunnaåteranvändas finns möjlighet att villkora beslutet om bostadsanpassnings-
bidrag så att lyftanordningen skall återlämnas när det inte finns behov av Prop. 1992/93:58den längre.
I den mån det behövs bör Boverket utfärda anvisningar om återanvänd-ningen.
2.3.13¶Kostnaderna för verksamheten
Kostnaden för bostadsanpassningsbidragen har ökat med 30 procentunder tiden 1987 till 1991. För budgetåret 1991/92 beräknas bidragenuppgå till 650 miljoner kronor.
Förslaget till en ny lag om bostadsanpassningsbidrag m.m. innebär attsådana bidrag även i fortsättningen blir en prioriterad upgift för kommu-nerna. Den nya lagen innefattar en förenklad reglering av nuvarandeordning i fråga om bostadsanpassningsbidrag och återställningsbidrag.De sakliga ändringar i förhållande till nuvarande ordning som gjorts äri huvudsak ett lagfästande av den fastlagda praxis som råder på området.Några nya kostnadskrävande uppgifter har inte lagts på kommunerna.
2.3.14¶Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Den 1 januari 1993 upphör den nuvarande regleringen i fråga om bo-stadsanpassningsbidrag och återställningsbidrag att gälla. Den nya lagenom bostadsanpassningsbidrag m.m. förutsätts träda i kraft vid dennatidpunkt.
I fråga om ärenden angående bostadsanpassningsbidrag där kommu-nen, eller i s.k. kombinationsärenden, länsbostadsnämnden beslutat ombidrag före den 1 januari 1993 bör dock den gamla förordningen omstatskommunalt bostadsanpassningsbidrag gälla i fråga om rätten tillbidrag. Detta innebär att den gamla ordningen gäller vid handläggningav överklagade ärenden, såväl i fråga om de materiella bestämmelsernasom i fråga om besvärsordningen. Vidare kommer för sådana bidragsom har beslutats men ej utbetalats före den 1 januari 1993 statligt bi-drag normalt att utbetalas under första halvåret 1994. Den ekonomiskaregleringen mellan stat och kommun kommer att ske i särskild ordning.
När det gäller förutsättningarna för en ägare av bostadshus att få bo-stadsanpassningsbidrag bör den gamla förordningen gälla redan när enansökan om bidrag kommit in före den nya lagens ikraftträdande. Skälettill detta är att den nya lagen innebär en inskränkning så till vida att deti fortsättningen endast är enskilda personer som äger en bostad för per-manent bruk som har rätt till bidrag alltså inte fastighetsägare som avseratt anpassa en bostad åt en hyresgäst eller bostadsrättshavare (se vidareavsnitt 2.3.2).
I fråga om återställningsbidrag finns i princip inte något behov avövergångsbestämmelser eftersom beslut om sådant bidrag inte kan över-klagas enligt den gamla ordningen. När det gäller Boverkets beslut omutbetalning av statsbidrag till återställningsbidrag, som fattats före dennya lagens ikraftträdande, bör dock bestämmelsen om överklagande tillregeringen finnas kvar eftersom överprövning enligt den gamla ord-ningen annars inte kan ske i fråga om dessa ärenden.
28 I enlighet med vad jag anfört har inom Socialdepartementet upprättatsförslag till lag om bostadsanpassningsbidrag m.m. och lag om ändring ilagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.
Förslaget till lag om bostadsanpassningsbidrag m.m. faller delvis underlagrådets granskningsområde. Med hänsyn till förslagens beskaffenhetanser jag att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
4.1¶Förslaget till lag om bostadsanpassningsbidrag m.m.
Den nya lagen ersätter förordningen (1987:1050) om statskommunaltbostadsanpassningsbidrag (BAB) och förordningen (1985:489) om stats-bidrag för att återställa handikappanpassade bostäder m.m. (ÅB).
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag har till ändamål att genom bidrag till anpassning av bo-städer ge personer med funktionshinder möjlighet till ett självständigt liv
1 eget boende.
Paragrafen har ingen motsvarighet i BAB eller ÅB. Den har kommit tillför att markera den allmänna inriktningen i fråga om verksamheten medbostadsanpassningsbidrag (se vidare allmänmotiveringen, avsnitt 2.2).
2 § Kommunerna svarar för att bidrag lämnas till anpassning och åter-ställning av bostäder enligt bestämmelserna i denna lag.
Paragrafen motsvarar 2 § BAB resp. 5 § ÅB på så sätt att det i bestäm-melsen slås fast att det är kommunerna som även i fortsättningen haransvaret för bidrag till bostadsanpassning och återställning.
3 § Boverket har tillsyn över kommunernas bidragsverksamhet.
Enligt nuvarande ordning är det Boverket och länsbostadsnämndernasom gemensamt har tillsyn över kommunernas bidragsverksamhet (2 §BAB). Boverket är central förvaltningsmyndighet inom bl.a. bostadssek-torn. Verket svarar för bl.a. föreskrifter, handböcker och annat nödvän-digt informationsmaterial.
Enligt den nya ordningen är enbart Boverket tillsynsmyndighet. Läns-bostadsnämndernas roll i sammanhanget - att granska överklagade ären-den och lämna kontinuerlig information och utbildning till kommunernashandläggare och till andra personalgrupper som deltar i handläggningen
övertas därmed av Boverket (se vidare allmänmotiveringen, avsnitt Prop. 1992/93:58
2.3.10). Enligt den nya lagen blir Boverket också tillsynsmyndighet ifråga om återställningsbidrag.
Bostadsanpassningsbidrag
4 § Bostadsanpassningsbidrag lämnas till enskild person som äger enbostad for permanent bruk eller som innehar en sådan bostad med hyres-eller bostadsrätt. Om bostaden hyrs i andra hand, lämnas bidrag endastom anpassningsåtgärden är skälig med hänsyn till hur långvarig upplåtel-sen är.
Paragrafen motsvarar 3 § BAB. Den innefattar ändringar i förhållandetill nuvarande ordning i två hänseenden.
Enligt nuvarande ordning kan en ägare av bostadshus - även kommu-ner, landsting, bostadsrättsföreningar, privata fastighetsägare och all-männyttiga bostadsföretag - erhålla bostadsanpassningsbidrag för attanpassa en bostad åt en hyresgäst eller bostadsrättsinnehavare. Dennamöjlighet har slopats i den nya lagen. Bostadsanpassningsbidraget äralltså i fortsättningen förbehållet bostadsinnehavaren själv att användasför eget eller hushållsmedlems behov. Med enskild person avses alltsåfysisk person i motsats till juridisk person.
Även i fråga om andrahandsupplåtelser har en ändring införts. I ställetför att koppla rätten till bostadsanpassningsbidrag enbart till om upp-låtelsen kan antas vara långvarig krävs enligt den nya ordningen även attåtgärden framstår som skälig (se vidare allmänmotiveringen, avsnitt2.3.2).
5 § Om någon åtar sig att regelbundet under vissa perioder svara föromvårdnad av en funktionshindrad person i sin bostad och om åtagandetkan antas avse längre tid, lämnas bidrag även för anpassning av denbostaden.
Paragrafen ersätter 4 § andra och tredje styckena BAB. Bestämmelseninnebär en ändring i förhållande till nuvarande ordning så till vida attskillnaden i möjligheterna att få bostadsanpassningsbidrag för föräldrarsom har gemensam vårdnad och föräldrar som har umgängesrätt slopas.Vidare upphör kravet på att det i fråga om andra än föräldrar med ge-mensam vårdnad om barn krävs att den som anpassningen avser skall haett svårt funktionshinder. I den nya ordningen kopplas rätten att få bo-stadsanpassningsbidrag enbart till regelbundenheten och varaktigheten iåtagandet (se vidare allmänmotiveringen, avsnitt 2.3.2).
6 § Bostadsanpassningsbidrag lämnas för åtgärder för anpassning avbostadens fasta funktioner i och i anslutning till en funktionshindradpersons bostad. Bidrag lämnas endast om åtgärderna är nödvändiga föratt bostaden skall vara ändamålsenlig som bostad för den funktionshind-rade.
Paragrafen motsvarar 4 § första stycket BAB. I förhållande till nuvaran-de ordning har införts den preciseringen, att bostadsanpassningsbidraglämnas för anpassning av en bostads fasta funktioner. Genom precise-ringen markeras att lösa inventarier som t.ex. vissa tekniska hjälpmedelinte ger rätt till bostadsanpassningsbidrag (se vidare allmänmotiveringen,avsnitt 2.3.3).
Bestämmelsen innehåller också den ändringen, att de åtgärder sombidrag söks för måste vara nödvändigamed hänsyn till funktionshindreti stället för behövliga som gäller enligt nuvarande ordning. Ändringen iordvalet skall ses som ett lagfästande av praxis snarare än som en upp-stramning av villkoren för bidrag.
7 § Bostadsanpassningsbidrag lämnas även för
1. åtgärder som har samband med den funktionshindrades behov avrehabilitering, funktionsträning och sjukvård, om behovet inte skäligenbör tillgodoses på annat sätt,
2. åtgärder som gör det möjligt för den funktionshindrade att utövahobbyverksamhet, om han på grund av sitt funktionshinder inte kandelta i aktiviteter utanför bostaden och
3. reparation av utrustning som har anskaffats med stöd av bidragenligt denna lag eller motsvarande äldre bestämmelser och reparationeninte utgör normalt bostadsunderhåll. 1
Paragrafen motsvarar 5 § BAB. I förhållande till nuvarande ordning harden ändringen gjorts, att punkten 2 i gällande bestämmelse (åtgärdersom behövs för att underlätta för den handikappades utveckling mot ettsjälvständigt liv i eget boende) har slopats. Detta innebär inte någonsaklig ändring. Sålunda skall det även i fortsättningen finnas möjlighetatt få bidrag för anpassning av en bostad för att förbereda en svårt funk-tionshindrad person till ett självständigt liv. Det kan t.ex. vara fråga omatt vidta speciella anpassningåtgärder för att träna upp och lära ett svårtfunktionshindret barn de praktiska färdigheter som kan behövas för dendagliga livsföringen med sikte på ett självständigt liv i eget boende.Skälet till att punkten slopats är att hela lagens syfte är att ge människormed funktionshinder möjlighet till ett självständigt liv i eget boende.Detta framgår redan av lagens inledningsparagraf.
I förhållande till nuvarande ordning har också den ändringen gjorts ipunkt 4 att beloppsgränsen för reparationer slopats (se vidare allmän-motiveringen, avsnitt 2.3.6).
8 § Vid nybyggnad samt vid köp eller byte av bostad lämnas bostadsan- Prop. 1992/93:58passningsbidrag endast om det finns särskilda skäl för att välja en bostadsom kräver anpassningsåtgärd.
Paragrafen saknar motsvarighet i BAB. Den är ett lagfästande av denpraxis som råder vid beviljande av bostadsanpassningsbidrag när detgäller nybyggnad samt köp eller byte av bostad (se vidare allmänmotive-ringen, avsnitt 2.3.4)
Bostadsanpassningsbidragför standardhöjande åtgärder
9 § Med standardhöjande åtgärd avses en åtgärd som i väsentlig månförbättrar husets eller bostadens funktioner eller som tillför huset ellerbostaden ny funktion.
Paragrafen har ingen motsvarighet i BAB. Den ger en definition av vadsom menas med standardhöjande åtgärd (se vidare allmänmotiveringen,avsnitt 2.3.7).
Som exempel på standardhöjande åtgärder kan nämnas följande.
En större tillbyggnad bör bedömas som standardhöjande om behovetav anpassningsåtgärdema skulle kunnat tillgodoses inom en befintlighuskropp.
Tillbyggnad av ytterligare rum tillför bostaden en ny funktion och böralltid betraktas som standardhöjande, såvida inte rummet ersätter etttidigare rum som tagits i anspråk för annan anpassning. Som tillbyggnadräknas också anordnande av rum i tidigare förråd, garage eller liknande.Tillbyggnad av nytt garage/carport tillför bostaden en ny funktion ochbör också anses som en standardhöjande åtgärd.
En helt ny köksutrustning bör bedömas som standardhöjande underförutsättning att den tidigare inredningen var bristfällig eller otidsenlig.De inrednings- och utrustningsdetaljer i den nya köksinredningen, somfår anses utgöra anpassning av befintliga funktioner, bör däremot inteanses vara standardhöjande.
Som exempel på icke standardhöjandeåtgärder kan nämnas följande.
En tillbyggnad som utökar en befintlig funktion eller en tillbyggnadsom ersätter en funktion som inte kan förbättras inom befintlig huskroppbör inte anses som standardhöjande. Detta gäller under förutsättning attanpassningen av planlösningskäl eller för att den skulle innebära enpåtaglig försämring i boende för övriga hushållsmedlemmar inte kangöras inom en befintlig huskropp.
Anordnande av extra area inom en befintlig huskropp bör som regelinte anses vara en standardhöjande åtgärd.
Installation av lyftanordningar (lyftplattor, trappliftar) eller andra till-gänglighetsskapande åtgärder (ramper eller dylikt) bör inte heller ansessom en standardhöjande åtgärd.
Speciell inredning eller utrustning av kök/hygienrum torde inte vara attanse som standardhöjande, eftersom sådana åtgärder får ses som anpass-
ning av befintliga funktioner. Anpassningsåtgärder som t.ex. höj- ochsänkbara köksbänkar eller höj- och sänkbar hygienutrustning bör alltsåinte anses som standardhöjande.
Flyttning av en befintlig hygienfunktion från exempelvis över- ellerkällarplan till bottenplan genom anordnande av nytt handikappanpassathygienutrymme bör anses som anpassning av en befintlig funktion ochinte som någon standardhöjande åtgärd. Om befintlig hygienfunktionsaknar varmvatten bör dock den nya funktionen betraktas som standard-höjande.
10 § Bostadsanpassningsbidrag för standardhöjande åtgärder lämnasendast om
1. lägenheten har lägsta godtagbara standard enligt 2 b § bostadssane-ringslagen (1973:531) och
2. åtgärderna inte utgör ett led i en större upprustning.
Trots bestämmelserna i första stycket 1 lämnas bidrag för standard-höjande åtgärder i en funktionshindrad persons egen bostad, om åtgär-derna behövs för att det skall vara möjligt för den funktionshindrade attbo kvar och om det med hänsyn till den tid han bott i huset och övrigaomständigheter kan anses lämpligt att han ges en sådan möjlighet.
Paragrafen motsvarar 6 § BAB. Den ändringen har gjorts i förhållandetill nuvarande ordning att kravet att åtgärderna är av väsentlig beCydelseför den funktionshindrade (6 § 2 BAB) slopats. Borttagandet av kravetär endast redaktionellt (se vidare allmänmotiveringen, avsnitt 2.3.7).
Bidrag till återställning av anpassade bostäder
11 § Ägare av bostadshus har rätt till bidrag för kostnader för att tabort anordningar för funktionshindrade personer (återställning) som harutförts
1. i eller i anslutning till hyreslägenheter eller småhus som hyrs ut,eller
2. i anslutning till bostadsrättslägenheter i flerbostadshus, om anord-ningarna avser att underlätta för en funktionshindrad person att kommain i och ut ur lägenheten eller att förflytta sig till och från huset ellerinom tomten.
Paragrafen motsvarar 1 § ÅB. I förhållande till nuvarande ordning harden ändringen gjorts, att återställningsbidrag medges även i fall dåhyreslägenheter är inrymda i småhus. Detta innebär att även en personsom hyr ut en del av sin egen bostad har rätt till återställningsbidrag (sevidare allmänmotiveringen, avsnitt 2.3.5).
3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 58
12 § Återställningsbidrag lämnas under förutsättning att
1. återställningen avser en anpassningsåtgärd som har utförts med stödav bidrag enligt denna lag, förordningen (1982:639) om bostadsanpass-ningsbidrag eller förordningen (1987:1050) om statskommunalt bostads-anpassningsbidrag och
2. anpassningsåtgärden på grund av ändrade förhållanden inte längrekan utnyttjas för sitt ändamål och åtgärden är till nackdel för andraboende.
Paragrafen motsvarar 2 § ÅB. Punkt 3 i bestämmelsen har slopats,eftersom de specialdestinerade statsbidragen försvinner. Punkt 4 i be-stämmelsen om kostnadsminimum för rätt till bidrag har flyttats till 14 §i den nya lagen.
13 § För bidrag enligt 11 § 1 gäller också att husägaren har tillförsäkratkommunen rätt att när den anpassade lägenheten blir ledig anvisa den tillbostadssökande och att kommunen vid den tidpunkt då lägenheten blirledig inte har kunnat anvisa den till någon annan person med funktions-hinder.
Paragrafen motsvarar 3 § ÅB. Ett förtydligande har gjorts som innebäratt en förutsättning för bidrag är att kommunen inte kunnat anvisa lägen-heten till en annan funktionshindrad person.
Bidragens storlek
14 § Bostadsanpassningsbidrag och återställningsbidrag lämnas medbelopp som motsvarar skälig kostnad för åtgärderna. Återställnings-bidrag lämnas dock endast om den godkända kostnaden vid ett och sam-ma tillfälle överstiger 5 000 kronor.
Paragrafen motsvarar 7 § BAB och 2 § 4 ÅB. En ändring i förhållandetill nuvarande ordning har gjorts vilken innebär att det inte längre an-kommer på regeringen att pröva standardhöjande åtgärder som över-stiger 30 000 kr (se vidare allmänmotiveringen, avsnitt 2.3.7).
Vidare har 7 § andra stycket BAB slopats. Detta innebär inte någonsaklig ändring av nuvarande ordning (se vidare allmänmotiveringen,avsnitt 2.3.8).
Handläggning av bidragsärenden m.m.
15 § Före utbetalningen av bostadsanpassningsbidrag eller återställ-ningsbidrag får den kommun som beviljat bidraget återkalla beslutet, omde förutsättningar som låg till grund för beslutet inte längre föreligger.
Paragrafen överensstämmer i fråga om bostadsanpassningsbidrag med11 § BAB. I ÅB finns ingen motsvarighet till bestämmelsen.
16 § Bostadsanpassningsbidrag och återställningsbidrag betalas ut sedan Prop. 1992/93:58åtgärd som bidraget avser har utförts.
Paragrafen motsvarar 12 § första stycket första meningen BAB i frågaom bostadsanpassningsbidrag. I ÅB finns ingen motsvarande bestämmel-se. Bestämmelsen innehåller en ändring i förhållande till nuvarandeordning som innebär att det öppnas möjlighet för en entreprenör att fåbetalt av kommunen även om inte alla anpassningsarbeten slutförts.Möjligheterna till förskottsbetalning slopas (se vidare allmänmotive-ringen, avsnitt 2.3.9).
Bestämmelsen i 12 § andra stycket BAB har inte överförts till den nylagen. Skälet till detta är att det torde vara självklart att kommunenbetalar ut bidraget eftersom bidragsgivningen är en kommunal ange-lägenhet.
17 § Kommunen får besluta om återbetalning av bidrag helt eller delvis
1. om mottagaren av bidraget genom oriktiga uppgifter eller på någotannat sätt har förorsakat att bidrag felaktigt har lämnats eller lämnatsmed för högt belopp,
2. om bidrag i annat fall felaktigt har lämnats eller lämnats med förhögt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett detta.
Kommunen får helt eller delvis efterge återbetalningsskyldigheten, omdet finns särskilda skäl.
Första stycket överensstämmer med redaktionella ändringar med 13 §BAB i fråga om bostadsanpassningsbidrag. När det gäller återställnings-bidrag är bestämmelsen ny.
Andra stycket motsvarar i fråga om bostadsanpassningsbidrag 14 §BAB. En ändring har gjorts som innebär att länsbostadsnämnderna intelängre prövar eftergift av återbetalningsskyldighet. Det blir kommunensjälv som i fortsättningen får göra detta i och med att det specialdestine-rade statsbidraget försvinner.
Överklagande
18 § Kommunens beslut enligt denna lag får överklagas hos länsrätten.
Paragrafen motsvarar 16 § BAB och 9 § ÅB. I förhållande till nuvaran-de ordning har en ändring gjorts som innebär att beslut i fråga om bådebostadsanpassningsbidrag och återställningsbidrag överklagas hos läns-rätten. Länsrättens beslut överklagas hos kammarrätten. Kammarrättensbeslut överklagas hos Regeringsrätten (se vidare allmänmotiveringen,avsnitt 2.3.11)
En kommun bör i enlighet med förvaltningsrättslig praxis kunna över-klaga ett av länsrätt eller kammarrätt meddelat beslut om bostadsanpass-ningsbidrag eller återställningsbidrag, som gått kommunen emot.
35 Övergångsbestämmelserna
Den nya lagen förutsätts träda i kraft den 1 januari 1993. I princip gällerde nya bestämmelserna fullt ut från den dagen. Har kommunen, eller ifråga om kombinationsärenden, länsbostadsnämnden beslutat om bo-stadsanpassningsbidrag före lagens ikraftträdande, gäller dock den gamlaförordningen om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag fortfarande.Ett beslut som överklagats till länsbostadsnämnden eller Boverket över-klagas alltså vidare och prövas enligt den gamla ordningen.
Har ansökan om bostadsanpassningsbidrag kommit in till kommuneneller, i förekommande fall, länsbostadsnämnden, före lagens ikraftträ-dande men ännu inte avgjorts där gäller däremot den nya lagen fullt ut.Ett undantag har gjorts i fråga om den bidragsberättigade kretsen. Enligtden nya lagen lämnas bostadsanpassningsbidrag enbart till enskilda per-soner som äger eller innehar en bostad. Vissa ägare till bostadshus somenligt tidigare bestämmelser innefattats i den bidragsberättigade kretsenomfattas nu inte av rätt till bidrag. Om sådana ägare har ansökt ombostadsanpassningsbidrag före lagens ikraftträdande har de rätt att fåansökan prövad enligt äldre bestämmelser.
Den nya lagen gäller med visst smärre undantag helt i fråga om åter-ställningsbidrag (se vidare allmänmotiveringen, 2.3.14).
4.2¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) omallmänna förvaltningsdomstolar.
Enligt förslaget till lag om bostadsanpassningsbidrag m.m. kan kom-munens beslut om bostadsanpassningsbidrag överklagas hos länsrätten. I14 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar har därförinförts ett tillägg enligt vilket länsrätten har att pröva mål enligt lagenom bostadsanpassningsbidrag m.m.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringenföreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om bostadsanpassningsbidrag m.m.,
2. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltnings-domstolar.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutaratt genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som före-draganden har lagt fram.
36 Prop. 1992/93:58
Bilaga 1
I promemorian lämnas förslag till en ny gemensam lag om bostads-anpassningsbidrag och återställningsbidrag som skall ersätta förord-ningen (1985:489) om statsbidrag för att återställa handikappanpassadebostäder m.m. och förordningen (1987:1050) om statskommunalt bo-stadsanpassningsbidrag. Lagförslaget innehåller vissa förändringar bådei förhållande till stödet och handläggningen.
I fråga om den bidragsberättigade kretsen föreslås att bostadsanpass-ningsbidrag skall vara förbehållet enskild person som äger det hem somhan bor i eller som innehar lägenhet med hyres- eller bostadsrätt.Bostadsrättsföreningar, privata fastighetsägare och allmännyttiga företagsamt kommuner och landsting har däremot enligt förslaget inte rätt tillbostadsanpassningsbidrag för att anpassa en bostad åt en hyresgäst ellerbostadsrättshavare.
Vid andrahandsupplåtelser föreslås att bostadsanpassningsbidrag fårlämnas endast om anpassningsåtgärden är rimlig med hänsyn till upp-låtelsens varaktighet.
Vid periodiskt boende föreslås att bostadsanpassningsbidraget enbartkopplas till regelbundenheten och varaktigheten i åtagandet.
När det gäller bidragsberättigande åtgärder föreslås att det i lageninförs den begränsningen för rätten att få bostadsanpassningsbidrag, attdet skall föreligga särskilda skäl för att bidrag skall utgå.
I fråga om rätten till återställningsbidrag föreslås vissa smärre änd-ringar.
I promemorian lämnas också förslag om slopande av beloppsgräns vidreparation av utrustning, som anskaffats med stöd av bostadsanpass-ningsbidrag.
Det lämnas också i lagtexten en definition vad som menas med stan-dardhöjande åtgärd samt föreslås att regeringsprövningen i fråga omsådana åtgärder över viss beloppsgräns slopas.
Möjligheten till förskottsbetalning av bidrag föreslås slopad.
Det föreslås att Boverket tar över länsbostadsnämndernas tillsynsroll.
I fråga om besvärsordningen föreslås att kommunernas beslut fåröverklagas hos länsrätten. Beslutande kommun eller Boverket får inträdasom part i domstolen. Dessutom får beslutande kommun eller Boverketrätt att överklaga ett domstolsbeslut som går kommunen emot.
I fråga om återanvändning av lyftanordningar m.m. föreslås att nu-varande ordning skall fortsätta att gälla.
4¶Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 58
37 Departementspromemorian (Ds 1992:56) Bostadsanpassningsbidragm.m. har remissbehandlats.
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Socialstyrel-sen, Riksförsäkringsverket (RFV), Statens handikappråd (SHR), Handi-kappinstitutet, Statskontoret, Boverket, Riksrevisionsverket (RRV),Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Östergötlands län, Länsstyrelseni Malmöhus län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Borås, Hallstaham-mars, Höör, Karlskrona, Katrineholms, Kinda, Kungälvs, Ljusdals,Ljusnarsbergs, Malmö, Staffanstorps, Stockholm, Sunne, Torsby,Älvkarleby, Ängelholms, Ödeshögs, Österåkers och Östhammars kom-muner samt Handikappförbundens Centralkommitté (HCK), De Handi-kappades Riksförbund (DHR), Pensionärernas Riksorganisation (PRO),Sveriges Pensionärsförbund, Svenska kommunförbundet, FöreningenKommunala Förmedlingsorgan (FKFo), Neurologiskt HandikappadesRiksförbund (NHR) och Synskadades Riksförbund (SRF).
Bilaga 2
Promemorians förslag
En gemensam lag med bestämmelser om både bostadsanpassningsbidragoch återställningsbidrag införs.
Remissinstansernas svar
Socialstyrelsen understryker vikten av att en särskild lagreglering kom-mer till stånd. RFV instämmer i utredningens allmänna överväganden attmålet för samhällets insatser i fråga om personer med funktionshinder äratt de skall få möjligheter att leva ett i möjligaste mån normalt liv. Dettaförutsätter att om personer med funktionshinder skall kunna bo somandra måste den fysiska miljön göras tillgänglig. Systemet med bostads-anpassningsbidrag synes därvid vara ett viktigt inslag. Verket har i olikasammanhang ställt sig positiv till olika förslag som syftar till att förbätt-ra situationen för handikappade. Ur det perspektivet har verket inget atterinra mot de föreslagna ändringarna i reglerna om bostadsanpassnings-bidrag. SHR tillstyrker att bostadsanpassningsbidraget blir lagfäst.
Boverket avstyrker att förslaget i dess nuvarande utformning läggs tillgrund för lagstiftning beträffande bostadsanpassningsbidrag m.m. Verketmenar att förslaget innehåller flera olämpliga lösningar och ett flertaloklarheter på väsentliga punkter. Enligt verkets mening bör förslagetomarbetas i enlighet med vad verket angett i sitt yttrande. Statskontoretkonstaterar att lagförslaget innehåller vissa förändringar, jämfört mednuvarande förhållanden, i fråga om bostadsanpassningsstödet vilka enligtverkets mening ger kommunerna större frihet att handla efter lokalabehov. RRV har från sina utgångspunkter ingen anledning att ifrågasätta
behovet av en reglering enligt de förslag som förs fram i promemorian.
Länsrätten i Östergötlands län har tillstyrkt förslaget. Länsstyrelsen iMalmöhus län tillstyrker förslaget i stort. Länsstyrelsen i Norrbottens länser positivt på förslaget till en lag som reglerar kommunernas skyldig-het att svara för bostadsanpassningen. Handikappinstitutet instämmerhelt i att verksamheten med bostadsanpassning även i fortsättningenbehöver vara särskilt reglerad. Borås kommun framhåller att kommuneni och för sig inte har något emot att kommunernas ansvar beträffandebostadsanpassningsbidragen lagfästs, men kommunen ställer sig avvisan-de till förslaget om en särskild lag som i detalj reglerar kommunensskyldighet. En bättre lösning vore att komplettera socialtjänstlagen medde krav staten vill ställa på kommunerna och där föreskriva att kommu-nerna genom bidrag till anpassning av bostäder eller på annat sätt gemänniskor med funktionshinder möjlighet till ett självständigt liv i egetboende.
Hallstahammars kommun framför att rent principiellt kan statens behovav att reglera en kommunal verksamhet ifrågasättas. Kommunerna börges förtroende att själva klara bostadsanpassningsfrågor. Då Hallstaham-mars kommun har en mycket klar inställning att leva upp till den före-slagna lagens ambitioner saknar dock frågan praktisk betydelse. Lagenkan därför accepteras med de förslag till ändringar och klarläggandensom kommunen framför. Karlskrona kommun avvisar i första hand enlagstiftning med hänvisning till att kommunerna enligt socialtjänstlagenensamma har det fulla ansvaret för vård, omsorg, boende för äldre ochhandikappade. Kungälvs kommun framför att kommunens grundinställ-ning är att bostadsanpassningsbidragsverksamheten inte behöver lagreg-leras. Den lagreglering som finns i socialtjänstlagen är fullt tillräckligför att trygga handikappades rätt till bostadsanpassning. Om regeringenväljer att lägga ett förslag om lagreglering tillstyrker kommunen deföreslagna reglerna. En sådan lagreglering bör kopplas till ett special-destinerat statsbidrag, eftersom kommunen inte kommer att ha möjlighetatt själv råda över omfattning och kvalitet.
Ljusdals kommun framhåller att lagförslaget innebär ett visst förtyd-ligande i jämförelse med den nuvarande förordningen. Staffanstorpskommun ifrågasätter behovet av att en särskild lag om bostadsanpass-ningsbidrag införs. Sunne kommun motsätter sig att en särskild lag ombostadsanpassningsbidrag införs. Torsby kommun menar att bostads-anpassningsbidrag och återställningsbidrag bör regleras i en förordningför att uppnå lika behandling i hela riket. Ängelholms kommun framföratt lagförslaget i flera delar är vagt formulerat och man bibringas lättden uppfattningen att lagförslaget enbart ger kommunerna rätten att utgebostadsanpassningsbidrag. I lagen skall tydligt anges att det är enkommunal skyldighet att utge bostadsanpassningsbidrag till personermed funktionshinder. Ödeshögs kommun framför att en utgångspunkt förförslaget om en ny lag om bostadsanpassningsbidrag m.m. skall vara attden nya ordningen inte får innebära att kommunerna åläggs nya kost-nadskrävande uppgifter. Österåkers kommun instämmer i utredningensbedömningar och tillstyrker förslag till lag om bostadsanpassnings-
Bilaga 2
bidrag. HCK framhåller att det är positivt att det har tagits fram ettförslag till lag om bostadsanpassningsbidraget, men att det föreliggandeförslaget innehåller oklarheter som måste förtydligas. SRF delar uppfatt-ningen att en avreglering av bostadsanpassningsbidraget kommer attinnebära försämringar för brukarna och att en lagstiftning är endamöjligheten att tillförsäkra en bra boendestandard i framtiden. PROfinner det nödvändigt att kommunerna genom en lag ges skyldighet attsvara för bostadsanpassning och att lagen bör träda i kraft från den 1januari 1993. PRO anser att det bör finnas en koppling till socialtjänst-lagens biståndsparagraf.
Svenska kommunförbundet motsätter sig att en särskild lag om bostads-anpassning införs. FKFo delar uppfattningen att bostadsanpassnings-bidraget spelar en viktig roll i bostadsförsöij ningen för människor medfunktionshinder. Föreningen anser att förslaget till ny lag om bostads-anpassningsbidrag i stort är bra. NHR anser det mycket angeläget att enbostadsanpassningslag kommer till stånd. Det presenterade lagförslagetbör dock bearbetas särskilt när det gäller personkrets, rätten att flytta,definitionen av standardhöjande åtgärder och formerna för den enskildesekonomiska åtaganden.
Promemorians förslag
Bostadsanpassningsbidraget skall i fortsättningen vara förbehållet enskil-da personer som önskar anpassa sin egen bostad.
Remissinstansernas svar
Socialstyrelsen tillstyrker i princip detta. SHR framför att denna bestäm-melse betyder att det inte längre är möjligt att få stöd för att nyprodu-cera handikapplägenheter med särskild anpassning av ytor och utrym-men för personer med stora funktionshinder. Rådet anser att det är enbrist att utredningen inte alls berör hur ungdomar och andra med storafunktionshinder utan bostad skall få för dem anpassade bostäder. Ispecialmotiveringen anges att föräldrar med delad vårdnad av ett funk-tionshindrat barn kan få bostadsanpassningsbidrag. Rådet förutsätter attbidrag också lämnas när vuxen person med funktionshinder bor hosförälder eller annan.
Boverket menar att begreppet "enskild ägare" är en mycket tveksamjuridisk formulering. Ett bättre alternativ är att använda det sedvanligabegreppet fysisk person. Vidare menar Boverket att om avsikten medförslaget är att inskränka kretsen av bidragsberättigade till fysiskapersoner som äger en- och tvåbostadshus bör detta sägas i klartext.Lämpligheten av att begränsa bidragsgivningen till den krets som avsesmed förslaget kan dock ifrågasättas. Verket framför att det ibland kan
Bilaga 2
vara praktiskt att fastighetsägaren står som sökande och att ansökanutformas i samråd med den funktionshindrade. Det kan därvid noterasatt en anpassning av en lägenhet ofta utförs i samband med en störreombyggnad och att det är ekonomiskt fördelaktigt att åtgärderna samord-nas. Det är emellertid av avgörande betydelse att den individuellaanpassning som kan stödjas med bostadsanpassningsbidrag får en klaravgränsning mot den generella anpassning som skall göras enligt plan-och bygglagen. I sistnämnda lag bör regleras de generella grundkravsom är nödvändiga för att bostäder skall vara lämpliga för sitt ändamålsett ur ett samhällsintresse. Om gränsdragningen blir oklar kan dettaleda till stora kostnader för kommunerna då fler åtgärder kan komma attbedömas som individuell anpassning. Det är särskilt viktigt att gräns-dragningen klargörs beträffande särskilda handikapplägenheter och olikaformer av gruppbostäder. När det gäller andrahandsupplåtelser kan detenligt Boverkets mening ifrågasättas om bidrag över huvud taget skalllämnas när det är fråga om kortvariga andrahandsupplåtelser. Det kandärvid noteras att det i andra sammanhang ställs krav på varaktighet föratt bidrag skall utgå.
Statskontoret delar utredningens uppfattning att bostadsanpassnings-bidrag skall vara förbehållet person med funktionshinder. Det är oklartvilken roll en hyresvärd har vid ansökningsförfarandet. Oklarhetenmotiverar att hyresvärdens ställning regleras i lagen. Statskontoretefterlyser i detta sammanhang en definition av begreppet bostad. Ispecialmotiveringen till 4 § bör införas ett tillägg med innebörden attmed bostad avses inte byggnad för fritidsbruk. När det gäller periodisktboende i olika kommuner bör ett förtydligande göras. Av specialmotive-ringen till 6 § bör framgå vilken kommun som är bidragsansvarig, dåförälder med gemensam vårdnad om barn med funktionshinder, resp,personer med vårdnadsåtagande för vuxna med funktionshinder, bor iskilda kommuner. Hallstahammars kommun framhåller att den föreslag-na ändringen, att bidrag skall förbehållas "enskilda" personer, kanförväntas leda till onödigt krångel. Av lagförslaget har inte gått att utläsaom kommunen kan lämna bidrag till anpassning av egendom utanförkommunen eller till fritidshus. Vidare framgår det inte om bidrag skalllämnas för person som är folkbokförd i annan kommun. Enligt kommu-nen talar övervägande skäl för att bidrag bara lämnas för anpassning avpermanentbostäder. Vidare bör kommunens skyldighet att lämna bidragbegränsas till i kommunen skrivna personer. När det gäller den utökaderätten till bidrag även för umgängesberättigad förälder utan vårdnadliksom förslaget att ta bort kravet på "svårt" handikappad bör detta ledatill att ett ökat antal personer blir bidragsberättigade, något som knap-past kan vara förenligt med finansieringsprincipen.
Katrineholms kommun påpekar att för att lagen skall vara komplettkrävs att det anges på vilka sakliga grunder en fastighetsägare kan vägralämna medgivande till anpassning av en lägenhet. Ljusdals kommunframhåller att om bidrag ges endast till enskilda personer kommer dettaatt innebära större krav på kommunala resurser för att bistå sökanden. Ide flesta fall har bostadsföretagen bättre kompetens för upphandling,
Bilaga 2
upprätta ansökan m.m. än den enskilde sökanden. I lagförslaget börklarläggas vilka villkor som kan ställas från fastighetsägaren för att gesitt medgivande till åtgärder. Torsby kommun påpekar att om bidragendast lämnas till enskilda personer kan detta tolkas såsom att bostads-anpassningsbidrag inte kan utgå till sådana åtgärder som skulle varitutförda enligt plan- och bygglagen. Anpassning av bostäder uthyrda iandra hand bör ske endast om anpassningen är rimlig och säkrad förlång tid. Älvkarleby kommun framför att ett positivt förslag är att bo-stadsanpassningsbidraget i fortsättningen skall vara förbehållet enskildapersoner som önskar anpassa sin bostad och inte som nu kommuner ochlandsting samt bostadsrättsföreningar och bostadsföretag som anpassartill sina hyresgäster. Österåkers kommun vill särskilt lyfta fram ochtillstyrka förslaget om att bostadsanpassningsbidraget skall vara förbe-hållet enskilda personer som önskar anpassa sin egen bostad. HCK anseratt den bidragsberättigade kretsen skall gälla enligt nuvarande ordning.HCK är tveksamma till att helt utestänga ägare av flerbostadshus frånrätten till bostadsanpassningsbidrag, bl.a. därför att det förefaller egen-domligt att den enskilde hyresgästen eller bostadsrättshavaren skallbeviljas medel för åtgärder i det gemensamma huset eller på tomtmarkenutanför. Förslaget kan försvåra byggandet för särskilt omvårdnads-krävande personer integrerat i övrigt bostadsbyggande. Förslaget kanmedföra onödiga fördymingar. Den nya ordningen förutsätter att denframtida hyresgästen är utsedd innan projekteringen görs. HCK ser dockstora fördelar med att tilldela hyresgästen det avgörande inflytandet övervilka anpassningsåtgärder som skall vidtas i hans eller hennes bostad.Särskilt betydelsefullt blir möjligheten för dem som bor i specialbostäderav olika slag, där kommunen som regel är fastighetsägare. HCK tillstyr-ker därför förslaget att den enskilde lägenhetsinnehavaren skall varamottagare av bostadsanpassningsbidraget, men anser att det behöverkompletteras med en möjlighet också för fastighetsägaren att sökabidraget.
DHR påpekar att möjligheten för fastighetsägare, allmännyttiga före-tag, bostadsrättsföreningar, kommuner och landsting att söka bostadsan-passningsbidrag föreslås försvinna. Förslaget får till konsekvens att s.k.handikapplägenheter inte kommer att byggas i fortsättningen. DHRanser att det även i fortsättningen måste finnas en lagstiftning som gördet möjligt att producera lägenheter med större ytor, som är planerademed utgångspunkt för personer som har större rullstolar och andraskrymmande hjälpmedel. DHR motsätter sig att det är enbart enskildasom skall ha rätt att söka bostadsanpassningsbidrag. Byggherrar, bo-stadsföretag m.fl. skall även i fortsättningen kunna göra det på grund avatt det måste finnas fungerande bostäder för alla. Plan- och bygglagstift-ningen är inte alltid tillräcklig när det gäller att producera fungerandebostäder för funktionshindrade. SRF framför att det borde finnas enmöjlighet till anpassning av fritidshus. PRO anser att kravet på ända-målsenlig bostad som finns i plan- och bygglagen(PBL) måste förstärkasvad gäller särskilda boendeformer och bostäder med särskild service.Med ett sådant krav på grundläggande tillgänglighet i PBL blir gräns-
Bilaga 2
dragningen till individuell bostadsanpassning tydlig. PRO påpekar att detmåste samhällsekonomiskt vara mindre kostsamt att vid nybyggnad göraallt boende grundläggande tillgängligt. Sveriges Pensionärsförbundframför att förslaget att ta bort fastighetsägarens möjlighet att sökaanpassningsbidrag för samtidigt iordningsställande av flera eller samtligalägenheter i en fastighet får till följd att det kan bli betydande svårig-heter att bilda bostadsrätter för pensionärer och handikappade i en redanbefintlig fastighet. Svenska Kommunförbundet framför att om en lag ändåskulle införas tillstyrks förslaget om uppstramning av reglerna om vilkasom är bidragsberättigade. När det gäller periodiskt boende vill förbun-det markera de särskilda problem som kan uppstå vid vistelse i familje-hem. Enligt förbundets uppfattning är det vistelsekommunen som skallstå för eventuell bostadsanpassning. Beträffande den föreslagna 6 §noteras som positivt att olika vårdlösningar kan prövas, bl.a. blir detlättare för barn att vårda gamla föräldrar. FKFo anser att när det gällerden bidragsberättigade kretsen skall fastighetsägare även fortsättningsviskunna söka bidrag för enskilda personer. FKFo anser inte att dettastrider mot bidragets syfte, eftersom kommunerna också i dessa fallgrundar bidraget på en bedömning av den enskildes handikapp ochbehov av åtgärder. Många fastighetsägare hjälper i dag enskilda att sökabidraget, vilket innebär att kommunernas arbete väsentligt förenklas.NHR menar att de som på grund av funktionsnedsättning har svårigheteri sitt boende som kan avhjälpas med fysiska åtgärder också skall ha rätttill bostadsanpassningsbidrag för att få dessa åtgärder genomförda.Förslaget är oklart när det gäller vem som är bidragsberättigad: denfunktionshindrade eller fastighetsägaren/kontraktsinnehavaren. Denenskilde funktionshindrade, barn eller vuxen, måste ha rätt att få sinbostad anpassad.
Bilaga 2
Promemorians förslag
Bostadsanpassningsbidrag lämnas för anpassning av en bostads fastafunktioner i och i anslutning till en funktionshindrad persons bostad sombehövs för att den skall vara ändamålsenlig som bostad för den funk-tionshindrade.
Remissinstansernas svar
Boverket framhåller att förslaget i denna del överensstämmer med nuva-rande lydelse. I specialmotiveringen till 5 § anges att kravet på attanpassningsåtgärden skall vara nödvändig med hänsyn till funktions-hindret kvarstår. Det är mindre lämpligt att preciseringen finns i tillämp-ningsföreskrifter. Med hänsyn till det stora antal tvister som kan förvän-tas bör om möjligt angelägenhetsgraden av de sökta åtgärderna precise-
ras i lagtexten. I den allmänna motiveringen anges att stöd inte lämnasför lösa inventarier som det är sjukvårdshuvudmannens uppgift atttillhandahålla. Uttalandet bör förtydligas till att avse samtliga lösainventarier. Katrineholms kommun framhåller att begreppet "fastafunktioner" inte är något klart och entydigt begrepp. De senaste årensproduktutveckling inom byggsektorn och skiftande synsätt avseendestandard försvårar gränsdragningen mellan fasta och lösa inventarier.Lagen måste därför precisera vad som avses med fasta resp, lösa inven-tarier. Ytterligare ett skäl att klarlägga skillnaden är att det som genomanpassning tillförs bostaden i princip tillfaller fastighetsägaren medäganderätt. Staffanstorps kommun menar att, om kommunen bedömer attdet isatta hjälpmedlet bör kunna återanvändas till en annan sökande,borde kommunen ha rätt att flytta över den till en annan anpassadlägenhet. Bidragstagaren skulle inte ha äganderätt till åtgärden, utankommunens godkännande. Torsby kommun vill kraftigt understryka attdet bör stå klart i en ny lag att kommunen har rätt att återta alla anord-ningar såsom lyftar, hissar, larm, spisvakter, ramper, hygienmoduler,kvarboendestugor etc. och ha rätt att upprätta avtal med bidragstagarensom reglerar återtagandet. HCK påpekar att begreppet "fasta funktioner"måste förtydligas och att det i lagtexten måste finnas en öppning somgör det möjligt att komplettera fast inredning med vissa lösa inventa-rier. DHR motsätter sig inte att bostadsanpassningsbidrag skall utgå förfasta funktioner, men anser att begreppet måste definieras med exempelför att inte tolkningsproblem skall uppkomma. PRO påpekar att anpass-ningsåtgärder som syftar till att ge även vårdpersonal en väl fungerandearbetsmiljö bör vara bidragsberättigade. Svenska kommunförbundetpåpekar att reglerna innebär att man preciserar att bidraget lämnas föranpassning av bostadens fasta funktioner. Vidare bör det finnas ett intygsom styrker nödvändigheten av åtgärden. Förbundet vill särskilt fram-hålla att det är kommunen som skall avgöra på vilket sätt som kommu-nen handlägger bostadsanpassningsbidragen. Den statliga tillsynsmyndig-heten skall således inte styra handläggningen via särskilda blankettereller krav på viss typ av intygsgivare m.m.
FKFo anser att det är bra att den föreslagna lagen anger att anpass-ningen skall gälla bostadens fasta funktioner. Därigenom klargörs ochförenklas gränsdragningen mot bl.a hjälpmedel och vissa hushållsmaski-ner som tvätt- och diskmaskin. NHR ser det som naturligt att bostadsan-passningsbidrag endast lämnas till fast inredning. I byggsammanhangskiljer man på fast och lös inredning/utrustning. Begreppen måste redasut och det är viktigt att det inte uppstår några luckor mellan bostadsan-passningsbidraget och bidrag till hjälpmedel. Det måste också klartframgå att åtgärder får vidtas som motsvarar kommande behov som mankänner till.
Bilaga 2
44 Promemorians förslag
Vid nybyggnad samt vid köp eller byte av bostad lämnas bostadsanpass-ningsbidrag endast om det finns särskilda skäl.
Remissinstansernas svar
Socialstyrelsen framhåller att det kan vara mycket svårt, framfor allt förpersoner med flera och stora funktionshinder, att vid byte eller köp avbostad finna en bostad som uppfyller alla krav på individuell anpassning.Flera individuella faktorer påverkar valet av bostad som t.ex. närhet tillservice, kommunikationer, arbete, fritidsliv, socialt umgänge och fastig-hetens pris. Det är därför viktigt att man tar hänsyn till dessa faktoreroch noggrant bedömer om det är möjligt att finna en annan lämpligbostad. Om detta är tveksamt bör bostadsanpassningsbidrag kunna utgå.SHR skriver att enligt förslaget skall vid köp eller byte bostadsanpass-ningsbidrag lämnas endast om det finns särskilda skäl. Rådet påpekar attvad som skall anses som särskilda skäl inte anges. I vissa kommunerbyggs endast bostäder med bostadsrätt och med standard enligt PBL. Dåfinns inte någon reell valmöjlighet att välja en utifrån funktionshindrethelt tillgänglig bostad. Många behöver elektrisk dörröppnare, anpassningi kök och badrum. Det borde enligt rådets mening anses som särskiltskäl. Boverket framhåller att när det gäller köp eller byte av bostadbeviljas, enligt rådande praxis, den handikappade bidrag om det inte ärfråga om omfattande eller kostnadskrävande anpassningsåtgärder. Isådana fall krävs således inte särskilda skäl. Förslaget innebär att även idessa fall skall det finnas särskilda skäl för flyttningen. Detta ter sigsom en väl hård inskränkning i möjligheten för handikappade att flyttatill en ny bostad. I nuvarande tillämpning prövas om det finns särskildaskäl för valet av den nya bostaden och inte varför sökanden flyttar. Detbör vara den bidragssökandens ensak varför han väljer att flytta. Myn-dighetens prövning bör naturligtvis inriktas på den nya bostadens lämp-lighet.
Länsstyrelsen i Malmöhus län instämmer i förslaget att bidrag tillanpassningsåtgärder medges vid nybyggnad och köp eller byte av bostadendast om det finns särskilda skäl. Handikappinstitutet menar att det börvara självklart att en person som inte tidigare fått bostadsanpassnings-bidrag ges möjlighet att lösa sin bostadssituation på bästa sätt, utan attvara bunden av sin befintliga bostad för att få bidraget. Enligt Handi-kappinstitutets mening bör huvudprincipen vara att bidrag skall lämnassåväl vid anpassning av befintlig bostad som när man flyttar till enannan bostad, dvs. vid nybyggnad, byte eller köp av bostad. Undantagskulle dock kunna göras för åtgärder som behövs på grund av att manflyttat till en uppenbart olämplig bostad, t.ex. bostad i flera plan, eller
5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 58
om man utan skälig orsak flyttar från en väl fungerande bostad till ensom kräver omfattande anpassningsåtgärder. I utredningen påpekassärskilt att det vid nybyggnad ofta krävs omfattande anpassningsåtgärderoch att man bör välja en sådan bostad att anpassningsåtgärder kanminimeras eller undvikas. Handikappinstitutet anser att man vid nybygg-nad inte skall behöva specialrita sitt hus, utan ha möjlighet att välja etttyphus och då få bidrag för merkostnaden för de anpassningsåtgärdersom behövs på grund av handikappet. Självfallet skall man välja ett husmed så stor grundläggande tillgänglighet som möjligt för att minimerabehovet av anpassningsåtgärder. Kinda kommun anför att det skallskrivas in klara regler for bidragsgivning vid byte av bostad i kommu-nen. Kommunen skall ha möjlighet att anvisa ledig, handikappanpassadlägenhet som alternativ till kostnadskrävande ombyggnad av annanbostad. Ljusdals kommun framhåller att vid köp eller byte av bostad börkommunen ges möjlighet att göra en bedömning av fastighetens lämp-lighet samt att eventuellt finna alternativa lösningar för att ge en såändamålsenlig bostad som möjligt för den funktionshindrade.
Staffanstorps kommun menar att bidrag borde begränsas till sökandensom ger kommunen möjlighet att göra en bedömning om behovet innanfastigheten inhandlas. Vid allergisaneringar bör krav kunna ställas påden sökande att bidrag endast kan erhållas om bostaden har en rökfrimiljö, inget innehav av pälsdjur eller att på annat sätt utsätta den aller-giskt drabbade för riskerna av en dålig miljö. Torsby kommun påpekaratt det i detta sammanhang borde förtydligas vad som är särskilda skäl,t.ex. flyttning från annan kommun. Ödeshögs kommun framhåller att omden funktionshindrade bor i en bostad som med hjälp av bostadsanpass-ningsbidrag är anpassad för hans eller hennes behov, måste kunnakrävas att personen bara medges bidrag för att byta till en annan bostadom det finns särskilda skäl för det. Det måste därför i lagen införasvissa tidsbegränsningar när det gäller möjligheterna att få nytt bostads-anpassningsbidrag vid nybyggnad samt köp eller byte av bostad. Öster-åkers kommun tillstyrker förslaget att det vid nybyggnad och vid köpeller byte av bostad endast skall lämnas bostadsanpassningsbidrag omdet finns särskilda skäl. HCK anser att en integritetskränkande prövningav de individuella skälen för byte eller köp av bostad inte bör få före-komma. Såsom bostadsbeståndet ser ut i dag är det svårt för mångafunktionshindrade att vid flyttning få en lägenhet som från börjanfungerar väl i alla avseenden. Det är viktigt att inse att det inte bara ärsjälva lägenheten som skall vara tillgänglig och användbar. Den måsteligga i ett område där den funktionshindrade personen kan ta sig framoch klara sina dagliga aktiviteter. DHR påpekar att den enskilde måstekunna välja bostadstyp, bostadsort och område av olika skäl. Redan idag är valfriheten beskuren av gammalt bostadsbestånd, byggmissar ochför låg nivå på den generella tillgängligheten. Som särskilda skäl börräknas när den enskilde kan motivera sitt val av bostad med hänvisningtill behov av parkering, möjligheter att installera behövliga inredningari t.ex. kök, umgänge, närhet till kommersiell service eller social service,invand miljö, byte av miljö eller andra aspekter exempelvis att välja att
Bilaga 2
bo i villa. Vid det valet måste ett särskilt skäl kunna vara hur utbudetser ut på orten. Ingen skall behöva tvingas flytta till en särskild boende-form, bostadstyp eller bostadsområde på grund av funktionshindret ochatt inte bidrag kan utgå.
SRF påpekar att det i anvisningarna for om- och nybyggnation intefinns något konkret krav som förbättrar orienterbarheten för dem somhar ett orienteringshandikapp. Behovet av bostadsanpassningsbidragminskar därför inte när en person med funktionshinder flyttar till ettnybyggt eller nyrenoverat område. Förbundet avvisar därför förslagetom begränsningar av bostadsanpassningsbidrag för personer som flyttartill nya bostäder eller av någon anledning vill byta bostad. PRO framföratt flyttningar bland handikappade inte är särskilt vanliga, men när detfinns skäl därför måste principen om valfrihet i boendet även gällahandikappade och bostadsanpassningsbidrag bör utgå även i den nyabostaden. Svenska kommunförbundeth&r inget att erinra mot förslaget attanpassningsbidrag skall utgå i samband med köp eller byte av bostad.NHR framhåller att funktionshindrade måste ha samma möjligheter attbyta bostad och rätt att göra det av samma skäl som andra och påpekaratt rätten att flytta och bosätta sig var som helst inom riket är grundlag-fäst. Förbundet vänder sig därför mot resonemanget att man, om intesärskilda skäl föreligger, endast skall få flytta till en bostad där bostads-anpassningsbidrag inte krävs.
Bilaga 2
Promemorians förslag
Förutsättningarna för återställningsbidrag knyts enbart till de krav somställs upp i 12 § lagförslaget.
Remissinstansernas förslag
Boverket poängterar att tidigare gavs återställningsbidrag för åtgärdersom gjorts för att den funktionshindrade skall komma in i och ut urbostaden och för att underlätta förflyttningen till och från huset ellerinom tomten. Det fanns därför visst fog för att begränsa bidraget tillbostadsrättslägenheter i flerbostadshus. Enligt förslaget skall återställ-ningsbidrag lämnas i samma utsträckning som till hyreslägenheter ochsmåhus som hyrs ut. Något skäl att begränsa bidraget till bostadsrätts-lägenheter i flerbostadshus torde därför inte finnas om utredningensförslag genomförs. Det kan dock starkt ifrågasättas om det är lämpligtatt lämna återställningsbidrag beträffande åtgärder i bostadsrättslägen-heter. Detta innebär nämligen en direkt värdeökning som tillkommerbostadsrättshavaren på samma sätt som ett återställningsbidrag beträffan-de egnahem skulle tillföra ägaren en värdeökning. Ett skäl som anförts
för ett utvidgat återställningsbidrag har varit den tidigare ringa efter-frågan på bidrag. Det torde kunna förväntas en kraftig tillströmning avansökningar om förslaget genomförs. Höörs kommun framhåller attlagförslaget när det gäller återställningsbidrag har en minimigräns på
5 000 kr. Kommunen anser att detta är för högt och gränsen bör därförsättas vid 2 000 kr. Ljusnarsbergs kommun påpekar att syftet medåterställningsbidraget är att fastighetsägare skall godkänna bostadsan-passningar. Några sådana omständigheter finns inte när det gällersmåhus och bostadsrättslägenheter och återställningsbidrag bör därförinte beviljas för dessa grupper. Älvkarleby kommun anser att det främstaskälet till att återställningsbidrag finns är att få fastighetsägare att god-känna bostadsanpassningar. I bostadsrättsföreningar och egnahem finnsinte något sådant skäl varför vi anser att någon utvidgning av bidragetinte bör ske. FKFo anser att en utvidgning av återställningsbidraget intebör genomföras. Skälet för att återställningbidraget infördes var att fåfastighetsägare att ge sitt godkännande till anpassningar. I bostadsrätts-lägenheter och egnahem finns inte detta skäl. Kommunerna kan inteheller ställa krav på förmedling av denna typ av bostäder enligt 13 § ilagförslaget. Den situation som kan uppstå om möjligheter till bidrag föråterställning skulle införas i dessa bostäder är att en köpare i efterhandkan kräva att en återställning skall göras. Föreningen anser att bostads-rättslägenheter och egnahem skall behandlas lika och att återställnings-bidrag till dessa inte bör kunna utgå.
Promemorians förslag
Bostadsanpassningsbidrag skall utgå för reparation av utrustning somanskaffats med stöd av bidrag enligt lagen om bostadsanpassningsbidragäven om kostnaden understiger 400 kr.
Remissinstansernas svar
Karlskrona och Kinda kommuner föreslår att det införs en generell mini-migräns för bostadsanpassningsbidrag som står i rimlig proportion tillkommunernas administrationskostnader.
Bilaga 2
Promemorians förslag
Med standardhöjande åtgärd avses en åtgärd som i väsentlig mån för-bättrar husets eller bostadens funktioner. Bostadsanpassningsbidrag för
standardhöjande åtgärder lämnas endast om det finns särskilda skäl. Prop. 1992/93:58
Maximigränsen i fråga om bidrag för standardhöjande åtgärd slopas. Bilaga 2
Remissinstansernas svar
Boverket påpekar att den definition på begreppet "standardhöjande åt-gärder" som utredningen föreslår torde innebära en betydligt restriktiva-re tolkning än som nu är i praxis. Flera av de exempel på standard-höjande åtgärder som utredningen nämner i specialmotiveringen ansesenligt nuvarande praxis i vissa fall inte utgöra sådana åtgärder. Dettagäller bl.a. uttalandet om tillbyggnad av ytterligare ett rum och inred-ning av vind eller garderob till bostads- och hygienutrymme. För attundvika en kraftig begränsning av bidragsgivningen jämfört med dagenssituation behöver motiveringen i förslaget finslipas ytterligare. Förbidrag för standardhöjande åtgärd krävs enligt nuvarande ordning bl.a.att åtgärden är av väsentlig betydelse för den funktionshindrade. Enligtförslaget bör de nuvarande förutsättningarna kunna tjäna som vägledningvid prövningen om särskilda skäl för bidrag föreligger. I enlighet medvad som tidigare angetts gäller kravet på att anpassningsåtgärden skallvara nödvändig med hänsyn till funktionshindret for att bidrag överhuvud taget skall beviljas. Kravet på väsentlig betydelse ter sig därförmeningslöst. Om utredningen inte avser någon saklig förändring kan detifrågasättas om inte bestämmelsen bör utfomas enligt nuvarande lydelsemed ovan angivet undantag. Detta skulle betydligt underlätta tillämp-ningen och förhindra en restriktivare tolkning. Handikappinstitutetframför att åtgärder som tidigare inte ansetts som standardhöjande nuföreslås betraktas som sådana och därmed inte vara bidragsberättigadesåvida det inte finns särskilda skäl. Som standardhöjande åtgärd föreslåsnu räknas större tillbyggnad av fastighet (tidigare standardhöjande endastom behovet av anpassningsåtgärder skulle kurmat tillgodoses inombefintlig byggnad), tillbyggnad av rum (ansågs inte tidigare som stan-dardhöjande om rummet ersatte ett tidigare rum som behövde tas ianspråk för annan anpassning), inredning av garderober o.d. till hygien-utrymme (tidigare möjligt att flytta befintlig hygienfunktion från t.ex.över-eller källarplan till bottenplan genom anordnande av nytt handi-kappanpassat hygienrum, det finns ingen kommentar om att detta nyahygienrum inte fick anordnas i tidigare garderob). Institutet anser attdetta innebär en försämring av bostadsanpassningsbidraget som inte äracceptabel.
Hallstahammars kommun konstaterar att någon motsvarighet till hittillsgällande regel om maximibidrag för standardhöjande åtgärder inte före-slås. Begränsningen ligger endast i att särskilda skäl skall finnas förstandardhöjande åtgärder. Avsikten med den borttagna begränsningenmåste rimligtvis vara att personer som tidigare inte varit bidragsbe-rättigade nu skall erhålla bidrag. Utan maximigräns kan därför ifråga-sättas om inte kostnadsökningar för kommunerna uppstår, vilket stridermot kravet på reformens kostnadsneutralitet. Höörs kommun anser detpositivt att begreppet "standardhöjande åtgärder" definieras i lagen och
att det anges att sådana åtgärder inte är bidragsberättigade om intesärskilda skäl föreligger. För att inte ge utrymme för olika tolkningarbör definitionen lyda: "Standardhöjande åtgärder definieras som enåtgärd som i väsentlig mån förbättrar husets eller bostadens funktionereller som tillför huset eller bostaden nya funktioner." Katrineholmskommun påpekar att särskilda skäl kan förekomma vid olika tillfällenoch att det sannolikt är nödvändigt att denna regel finns. Det tordeemellertid inte vara ovanligt att en standardhöjande åtgärd väsentligthöjer en fastighets saluvärde. Detta kan föra med sig att enskilda kantillgodoräkna sig en vinst vid försäljning av t.ex. en villafastighet ochvinsten har direkt samband med de anpassningsåtgärder som vidtagitsoch för vilka bidrag har lämnats. Lagen bör kompletteras med regler omåterbetalningsskyldighet då det är uppenbart att fastighetsägare gör envinst vid försäljning och denna vinst har samband med de anpassningsåt-gärder som gjorts och för vilka bidrag lämnats.
Torsby kommun framhåller att med "standardhöjande åtgärd" enligtlagförslaget skall avses en åtgärd som i väsentlig mån förbättrar huseteller bostadens funktioner. För att "anpassa standardhöjande" skallsärskilda skäl föreligga. Kommunen anser att "väsentlig mån" är enalldeles för vag formulering. Det kommer att bli oändliga tolknings-frågor. Kommunen menar att en åtgärd skall räknas som standardhöjan-de endast om bostaden tillförs en ny funktion. I dessa fall bör ombygg-nadsstöd kunna utgå för nyinvestering. Österåkers kommun tillstyrker attbostadsanpassningsbidrag endast lämnas om det finns särskilda skäl.Östhammars kommun anser att ändringarna beträffande standardhöjandeåtgärder är bra. HCK anser att definitionen av standardhöjande åtgärdermåste bli tydligare. Det kan annars uppfattas som om alla anpassningarav en bostad för funktionshindrade blir en standardhöjande åtgärd. Deåtgärder som vidtas för att bostaden skall fungera för den boende fårinte betraktas som standardhöjande. I visssa fall kan det krävas om-fattande ombyggnader av kök, badrum och entréer som är nödvändigaåtgärder för att bostaden skall fungera för t.ex. en boende med rörelse-hinder och rullstolsburen. SRF påpekar att det är viktigt att det finnsklara anvisningar för vad som menas med standardhöjande åtgärder. Förvem är det standardhöjande, den övriga familjen eller den som ärfunktionshindrad?
FKFo anser att det är bra att begreppet "standardhöjande åtgärder"definieras i lagen och att det anges att sådana åtgärder inte är bidrags-berättigade om inte särskilda skäl finns. Föreningen menar dock attdefinitionen inte tydligt täcker in situationer när nya funktioner tillförsen bostad. Organisationen föreslår därför ett tillägg så att en standard-höjande åtgärd definieras som en åtgärd som i väsentlig mån förbättrarhusets eller bostadens funktioner eller som tillför huset eller bostadennya funktioner. NHR betonar att det är betydelsefullt hur gränsdrag-ningen görs. Det måste klargöras att de åtgärder som behövs för attbostaden skall fungera för den funktionshindrade aldrig får betraktassom standardhöjande åtgärder.
Bilaga 2
50 Prop. 1992/93:58
Bilaga 2
Promemorians förslag
Bostadsanpassningsbidrag och återställningsbidrag lämnas med ettbelopp som motsvarar skälig kostnad för åtgärderna.
Remissinstansernas svar
DHR anser att texten i den gamla 7 § skall överföras till lagen om bo-stadsanpassninsbidrag. Konsekvensen befaras annars bli att de tjänste-män som tillämpar lagen inte beaktar hänsynen till hela familjen.
Promemorians förslag
Möjligheterna till förskottsbetalning slopas. I stället öppnas möjlighet attgöra delbetalningar om flera entreprenörer är inblandade. Den nya be-stämmelsen gäller även återställningsbidrag.
Remissinstansernas svar
Boverket konstaterar att enligt utredningen kan slutligt bidrag betalas uti olika etapper. När en entreprenör har slutfört sitt arbete kan den delenslutregleras. I kombination med bestämmelsen om återkallelse av beslutinnebär detta att sedan en delbetalning skett kan beslutet i den delen inteåterkallas. Detta anser verket vara en dålig lösning. Det bör i ställetfinnas möjlighet för kommunen att bevaka att hela eller i vart fallväsentliga delar av projektet genomförs och på ett sätt som innebär enbra lösning för den funktionshindrade. En ordning med någon form avpreliminär förskottsbetalning är därför avgjort bättre. Staffanstorpskommun menar att ansvar för upphandling av anpassningsåtgärder bordehanteras gemensamt av kommunen och den sökande. Många personersaknar kunskap därom, måste lita till mer eller mindre seriösa entrepre-nörer med kanske onödigt stora kostnader för åtgärden som följd. NHRframhåller att vid omfattande åtgärder som utförs av samma entreprenörkan det bli aktuellt med delbetalningar. Lagen måste ge möjlighet tilldetta. Det bör också finnas möjlighet att ersätta åtgärder som vidtagitsinnan beslut fattats. I de fall behovet av åtgärder är akut kan situationeruppstå där det är motiverat att betala i efterhand.
51 Prop. 1992/93:58
Bilaga 2
Promemorians förslag
Länsbostadsnämnderna frånkopplas allt ansvar i fråga om verksamhetenmed bostadsanpassningsbidrag.
Remissinstansernas svar
Boverket framhåller att innan utredningen avslutades framkom vissa nyauppgifter beträffande länsbostadsnämndernas framtid. Med anledning avvad som sades i kompletteringspropositionen (prop. 1991/92:150 del 1,bil. 1:5) uttalade bostadsutskottet att "de kommande övervägandena börgöras med utgångspunkt från att ansvaret för de kvarvarande uppgifternapå regional nivå anförtros länsstyrelserna" (bet. 1991/92:BoU 23). Riks-dagen har senare bifallit vad utskottet hemställt (rskr. 1991/92:343).Länsbostadsnämndernas framtid kan därför inte i sig utgöra skäl för enändrad roll i fråga om bostadsanpassningsbidrag. I enlighet med vadutredningen anför bör dock kommunerna vara beslutande i alla ärendenom bostadsanpassningsbidrag, dvs. även s.k. kombinationsärenden.Frågor om räntebidrag kommer att prövas av regionala myndigheter.Rutiner för hur uppgifter om bostadsanpassningsbidrag skall lämnas tilldessa myndigheter måste därför utarbetas.
Promemorians förslag
Kommunens beslut enligt denna lag får överklagas hos länsrätten.
Remissinstansernas förslag
SHR påpekar att den föreslagna besvärsordningen kan riskera att hand-läggningstiden förlängs. Både kommunen och tillsynsmyndigheten Bo-verket kan besvära sig över domstolens beslut. En viktig fråga i sam-manhanget är att kompetens kan bevaras och utvecklas hos berördamyndigheter. Det gäller framför allt att kunna vägleda om vad som skallanses vara skälig åtgärd och kostnad. SHR anser att det borde finnasnågon opartisk t.ex. Handikappinstitutet, som kan biträda vid uttolkningav lagen.
Boverket framhåller att utredningen har anfört tre skäl för att ändrabesvärsordningen: 1.) Domstolsutredningens betänkande (SOU 1991:106s 357), 2.) Att länsbostadsnämnderna sannolikt försvinner, 3.) Ensträvan att befria regeringen för prövning av enskilda förvaltningsären-den.
52 Utredningen har åberopat ett uttalande av Domstolsutredningen till stödför ändrad besvärsordning. Det åberopade uttalandet avser emellertid enhelt annan fråga än den nu aktuella och kan inte läggas till grund för hurbesvärsordningen beträffande bostadsanpassningsbidrag skall bestämmas.Det åberopade uttalandet avser frågan om sådana mål som redan nuprövas av de allmänna förvaltningsdomstolarna skall böija i lägstadomstolsinstansen eller om vissa avgränsningar bör göras. Av Domstols-utredningens sammanfattning (s 21) framgår att utredningen över huvudtaget inte prövat frågan om några nya ärenden bör föras över frånförvaltning till domstol. Boverket menar att det i och för sig skulle varavärdefullt att göra en översyn av om den nuvarande fördelningen mellanförvaltning och domstol är ändamålsenlig. Den analys av dagens för-hållanden som krävs för detta är dock så omfattande att den måste anses
Bilaga 2
ligga utanför ramen för denna utredning. En principiell utgångspunkt förverkets arbete har i stället varit att de förvaltningsärenden som idagprövas av förvaltningsdomstol skall underkastas sådan prövning även iframtiden. De av utredningen åberopade två övriga skälen för ändringav besvärsordnmingen saknar också relevans. Som angetts ovan kommerdet att finnas kvar regionala myndigheter och Boverket menar att någothinder för att befria regeringen från prövningen av ärenden om bostads-anpassningsbidrag naturligtvis inte föreligger. Detta har för övrigt skettredan i nu gällande räntebidragsförfattningar. Enligt Boverkets meningbör följande beaktas när det gäller besvärsordningen. Vid prövning aven ansökan om bostadsanpassningsbidrag krävs en lång rad lämplighets-bedömningar, där utgången är beroende av kunskaper inom områdensom inte direkt behärskas av en domstols ledamöter. Det gäller bl.a.arbetsterapeutisk kunskap och erfarenhet samt kunskaper om byggnads-teknik, byggnadsekonomi, byggnaders inomhusmiljö och hälsoskydd. Enuppenbar följd av utredningens förslag blir därför att parterna tvingas tain omfattande sakkunnigutredningar och/eller att domstolen föranstaltarmotsvarande utredningar. Det förstnämnda kommer bl.a. att innebäraavsevärda rättegångskostnader för de enskilda funktionshindrade ochmedför också en uppenbar risk för att de inte förmår ta till vara sin rätt.Boverket framhåller vidare att av Domstolsutredningen (s. 54 ) framgåratt en grundprincip som har tillämpats är att ärenden där prövningen ihuvudsak går ut på att tillämpa rättsregler skall överklagas till regerings-rätten, medan prövningen av ärenden där prövningen gäller lämpligheteller annan mer skönsmässig bedömning skall överklagas i administrativordning. I de nu aktuella ärendena dominerar oftast lämplighetsbedöm-ningen även om vissa juridiska bedömningar givetvis förekommer. Despeciella kunskaper som lämplighetsbedömningama kräver finns inomBoverket. Med hänsyn härtill, och då även den juridiska kompetensensom krävs finns inom verket, bör verket också fortsättningsvis varaöverklagandeinstans. En sådan ordning ger också Boverket de bästamöjligheterna att utöva tillsyn över kommunernas bidragsverksamhetoch att fortlöpande följa upp effekterna av regelsystemet, inkl, de egnatillämpningsföreskrifterna. Enligt utredningen skall överprövning ske itre domstolsinstanser. I många fall kommer detta att innebära mycket
segdragna processer, där kommunalekonomiska övervägande iblandställs mot enskilda funktionshindrades behov av snabb hjälp. Samtidigtär det nödvändigt att ärendena kan föras upp till en prejudikatinstans,varför regeringsrätten inte kan skäras av. I enlighet med vad som sagtsovan bör Boverket vara överklagandeinstans och regeringen befrias frånprövningen. Detta innebär en överprövning av kommunens beslut i tvåinstanser. En sådan ordning framstår som mycket rimlig. Den innebärockså det effektivaste sättet att utöva tillsyn över kommunernas bidrags-verksamhet. Den löser även de samordningsproblem som uppstår dåbostadsanpassningsbidraget kombineras med statligt räntebidrag. Ettalternativ till ren förvaltningsprövning är att den kombineras meddomstolsprövning. Ettt sådant alternativ är att kommunens beslut kanöverklagas till Boverket och verkets beslut sedan kan prövas av domstol.En sådan lösning innebär att domstolen får bättre underlag för pröv-ningen än vid en ren domstolsprövning. Om Boverkets beslut beträffan-de bostadsanpassningsbidrag skall överklagas till domstol ter det signaturligast att beslutet överklagas till kammarrätt. Bostadsanpassnings-bidraget utgör inte sådana massärenden som t.ex. kriminalvårdsmål somdomstolsutredningen vill överföra till länsrätt. I utredningen om bostads-anpassningsbidrag föreslås att Boverket och kommunen får inträda sompart. Boverkets roll måste dock framledes även vara att med sin expert-kunskap göra en rimlig avvägning mellan det allmännas intresse (oftakommunens ekonomi) och den enskildes intresse av rimligt bistånd föratt möjliggöra ett självständigt liv i eget boende. Boverket och kommu-nen har därför ofta olika utgångspunkter. Det lämpliga av att det så attsäga finns tre parter i samma ärende kan starkt ifrågasättas. Statskonto-ret tillstyrker utredningens förslag att ärenden om bostadsanpassnings-bidrag får överprövas i domstol. Det nya förfarandet bör tillämpas såsnart som möjligt. När det gäller förslaget om besvärsordning skiljer sigemellertid Statskontorets uppfattning från det redovisade förslaget. IDomstolsutredningens betänkande (SOU 1991:106) Domstolarna inför2000-talet föreslås en tvåpartsprocess i förvaltningsmål, vilket saknarmotsvarighet i gällande rätt. Ett likartat förslag avvisades av regeringenför några år sedan med bl.a. motiveringen att förslaget skulle innebäraett onödigt tungrott förfarande utan några påtagliga rättssäkerhetsvinster.Domstolsutredningen anmäler också (s. 505) liknande farhågor. I Social-departementets promemoria redovisas inte heller några tungt vägandeskäl för tvåpartsprocess vid överprövning av ärende angående bostadsan-passningsbidrag. Mot den bakgrunden är Statskontoret närmast berett attavstyrka den föreslagna förändringen med tvåpartsprocess vid över-klagande i domstol av beslut om bostadsanpassningsbidrag. EnligtStatskontoret synes de processrättsliga frågorna angående bostadsanpass-ningsbidrag behöva beredas ytterligare.
Kammarrätten i Jönköping förmodar att flertalet ärenden om bostads-anpassningsbidrag är av individuell natur där behovet av anpassningsåt-gärder får bedömas från fall till fall med hänsyn till funktionshindretsart, den handikappades personliga förutsättningar, bostadens beskaffen-het etc. Detta skulle i och för sig kunna tala mot att ärendena blir
Bilaga 2
föremål for prövning av förvaltningsdomstol. Under förutsättning att dennuvarande länsbostadsnämndsorganisationen avvecklas och den kvar-varande regionala bidragsadministrationen förs över till länsstyrelsernavill kammarrätten emellertid inte motsätta sig den föreslagna besvärsord-ningen. Att länsrätten därvid blir första instans ligger i linje med denutveckling som i dag sker vad gäller domstolsprövning av förvaltnings-ärendena. Länsrätten i Östergötlands län har vid sin granskning lagthuvudvikten vid de formella frågorna och har i sak ingen erinran motförslaget. Eftersom det är fråga är om en betydande ekonomisk rättighetför människor med funktionshinder, är det lämpligt att överklagande kanske hos en allmän förvaltningsdomstol. Länsrätten utgår vid sin be-dömning från att domstolsutredningens förslag till domstolsorganisationi stort sett godtas. Lagförslaget bör dock förtydligas på en del punkter,främst när det gäller förfarandet vid kommunens handläggning. Läns-rätten påpekar vidare att lagförslaget har anknytning till det ansvar föräldre människor och människor med handikapp som kommunen harenligt socialtjänstlagen. De allmänna förvaltningsdomstolarna är välförtrogna med tillämpningen av den lagen. Det är därför naturligt attöverklaganden sker hos dessa domstolar även beträffande bostadsan-passningsbidrag. Det vore, inte minst för enskilda bidragssökande,klargörande om en hänvisning fanns till domstolsförfarandelagen.Länsstyrelsen i Malmöhus län tillstyrker utredningens förslag att förvalt-ningsmyndigheternas prövning och beslut skall kunna överprövas avdomstol. Det är rimligt att kommunen som beslutande också har möjlig-het att inträda som part i domstolsprocessen och kunna överklagadomstolens beslut. Behovet av att även tillsynsmyndigheten, Boverket,skall ha en lagstadgad rätt att överklaga domstolars beslut ifrågasättsdäremot. Länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker förslaget att förvalt-ningsdomstolarna skall pröva överklagningama. Det är länsstyrelsenserfarenhet att förvaltningsdomstolar i dag har vana och rutin i handlägg-ning av besvärsärenden som rör enskilda människors hjälpbehov. Läns-styrelsen anser inte att kommunen skall ta ställning som part i över-klagningsärendena, eftersom detta inte går att förena med kravet påopartiskhet.
Torsby kommun framhåller att, för att Boverket skall kunna sköta upp-gifterna som tillsynsmyndighet, kommunens beslut bör kunna överklagastill Boverket i första hand. Ängelholms kommun ifrågasätter om läns-rätterna har den erfarenhet och kunskap som erfordras för prövning avanpassningsåtgärder, som ställer krav på både byggnadstekniskt kunnan-de och kunskaper om olika funktionsinskränkningar. HCK anser att denföreslagna besvärsordningen innebär en begränsning av den enskildesmöjligheter att via överklagning hävda sina intressen. Inom länsrättenfinns oftast inte den breda kunskap som krävs för att rätt bedöma ettärende om bostadsanpassning. Det är därför angeläget att den kompetenssom finns hos Boverket bevaras. HCK anser därför att överklagande avbostadsanpassningsbidrag skall behandlas av Boverket. DHR ser en riski att kommunen både skall hjälpa den enskilde kommuninnevånaren somvill överklaga ett kommunbeslut och samtidigt vara den rättsliga mot-parten.
Bilaga 2
o
Promemorians förslag
Boverket bedriver också i fortsättningen denna verksamhet och utfärdarbehövliga anvisningar i enlighet med regeringens beslut.
Remissinstansernas svar
Boverket framhåller att till denna verksamhet utbetalas statliga medel.Kostnader i samband med återanvändning skall så långt det är möjligträknas in i det bostadsanpassningsbidrag som beviljas den som övertaranordningen. Med hänsyn till att bostadsanpassningsbidraget skallbetalas av kommunen kommer det att finnas ett mycket starkt incitamentför att för över så mycket som möjligt till den statligt finansieradeverksamheten. Det framstår därför som mindre lämpligt med två olikabidragssystem. Det kan vidare noteras att regeringen i kompletterings-propositionen (prop. 1991/92:150 bil II s. 105 uttalat att även bidragetbeträffande återanvändning av lyftanordningar skall avvecklas. Utred-ningen strider alltså mot detta uttalande.
Remissinstanserna har även berört frågorna om tillsyn, övergångsbe-stämmelser, information m.m. i sina svar.
Socialstyrelsen framhåller vikten av att informationen om bostadsan-passningsbidrag förbättras. Av Socialstyrelsens rapport 1992:8 "Ungaförtidspensionärer" framgår att nästan hälften av dem som anser attderas bostad skulle behöva anpassas inte har sökt bostadsanpassnings-bidrag. Boverket anser att utredningens förslag om övergångsbestämmel-ser kommer att leda till stora tveksamheter och framstår därför sommycket olämpligt. Brytpunkten bör klart preciseras, lämpligen tillansökan eller beslut. Enligt övergångsbestämmelserna skall äldre be-stämmelser gälla i fråga om överklagande av den myndighetens beslut.Äldre bestämmelser skall således bara gälla i närmast högre instans. Omett "förfarande" inletts hos kommunen skall äldre bestämmelser tilläm-pas av länsbostadsnämnden men Boverket ställer sig frågande till vadsom händer vid ett överklagande av nämndens beslut. Skall ytterligareprövning avskäras? Skall Boverket pröva ärendet? Förslaget i denna delframstår som oklart.
Statskontoret framför beträffande tillsynsansvar att frågan kan ses urtvå aspekter. Enligt vad verket erfarit handläggs ärenden om bostadsan-passningsbidrag inom kommunerna av antingen byggnadskontoret ellersocialkontoret. Med beaktande av kommunernas byggnadstekniska be-dömningar och byggkostnadsberäkningar i samband med anpassningåt-gärder synes Boverket med sitt ansvar för byggnadsnormer vara lämpligtillsynsmyndighet. Å andra sidan tillhör dessa ärenden med sin nära
Bilaga 2
anknytning till äldre- och handikappvården sådana frågor inom detsociala välfärdssystemet, som Socialstyrelsen har tillsynsansvar för ilandet. Mot denna bakgrund kan ifrågasättas, om inte Socialstyrelsenbör vara tillsynsmyndighet även i fråga om bostadsanpassningbidrag.Frågan kan enligt Statskontorets uppfatttning övervägas vidare i sam-band med översynen av Boverket. Statskontoret anser att innehåll ochomfattning av tillsynsansvaret när det gäller bostadsanpassningsbidragbör preciseras närmare. En tyngdpunkt i detta ansvar bör ligga påuppföljning av kommunernas tillämpning av regelverket avseendebostadsanpassningsbidrag med beaktande av att funktionshindradepersoners intressen tillvaratas. Kammarrätten i Jönköping framför attövergångsbestämmelsen i punkten 4 är otydlig. Bestämmelsen böri stället knyta an till tidpunkten för ansökan. Länsrätten i Östergötlandslän anser att övergångsbestämmelserna bör förtydligas på så sätt att deansökningar som ingivits före ikrafttädandet skall prövas enligt de äldreförfattningarna. Om formedlingsorganen och länsbostadsnämnderna skallupphöra, bör anges vilka organ som därefter skall pröva ansökningarna.Länsstyrelsen i Malmöhus län vill framhålla behovet av en regionalstatlig tillsyn, vilken med fördel kan åvila länsstyrelsen. Enligt länssty-relsens mening kan det vara rimligt att överväga möjligheterna till enekonomisk behovsprövning, särskilt när det gäller standardhöjandeåtgärder.
Länsstyrelsen i Norrbottens län vill framhålla att det är angeläget attdet finns en statlig tillsyn av verksamheten och överklagningsmöjligheterför den enskilde som sökt bidrag. Hallstahammars kommun anser att detbehövs ett klarläggande rörande punkt 4 i övergångsbestämmelserna.Det bör preciseras vad som menas med att förfarandet har inletts vid enviss myndighet. I sammanhanget är det också av intresse vilket stats-bidragssystem som skall tillämpas på ett sådant ärende. Karlskronakommun anser att lagförslaget bör kompletteras med att kommunen harrätt att anvisa lägenhet för vilken kommunen utbetalat bostadsanpass-ningsbidrag med en summa överstigande två basbelopp till annan personmed funktionshinder. Kinda kommun föreslår att statsbidraget till bo-stadsanpassning skall vara specialdestinerat och ersätta kostnaderna med100 %. Ljusdals kommun menar att allergiproblematiken bör ytterligarebelysas då dessa ärenden är svåra att bedöma. Ett lägsta bidragsbeloppbör införas då administrationskostnaden i många fall överstiger anpass-ningsåtgärden. Ljusnarsbergs kommun anser att kommunen borde få rättatt kräva att insatta hjälpmedel som går att återanvända får tas tillbakanär de inte längre används eller vid avflyttning. Kommunen borde harätt att skriva ut skuldebrev och ta ut inteckningar i de fall större om-byggnader utföres i egnahem. Hela eller delar av beloppet skulle dåkunna krävas tillbaka vid en försäljning. Torsby kommun framför attBoverket bör bli tillsynsmyndighet och därmed utforma och utge blan-ketter, samla in och ge ut dokumentation såsom handbok, statistik,överklagande etc. Älvkarleby kommun framför att för att kunna göra enenhetlig bedömning av allergiärenden borde en som har kontinuerligkontakt med allergimottagningama, en arbetsterapeut vara ansvarig för
Bilaga 2
förslag om åtgärder. Vid allergisaneringama bör krav kunna ställas påden sökande att bidrag endast kan erhållas om bostaden har en rökfrimiljö, inget innehav av pälsdjur eller på annat sätt utsätter den allergisktdrabbade för riskerna av en dålig miljö. Kommunen anser vidare attBoverket även fortsättningsvis skall ge ut sina riktlinjer i form av "BAB- Handbok för bostadsanpassningsbidraget" som ett fylligt komplementtill lagen.
PRO är ytterst tveksam till om Boverket kan klara av tillsynsverksam-heten över hela landet. PRO förväntar sig att tillsynsmyndigheten upp-märksammar att handläggningen av bostadsanpassningsbidrag måste varaenhetlig och rättvis över hela landet. PRO anser att anpassningsåtgärdersom syftar till att ge även vårdpersonal en väl fungerande arbetsmiljöbör vara bidragsberättigade. 7 § 1 bör kompletteras med "åtgärder somhar samband med den funktionshindrades behov av omvårdnad, rehabili-tering...". Sveriges pensionärsförbund framhåller att det föreliggandeförslaget kommer att medföra betydande orättvisor mellan sökanden iolika kommuner. Boverkets roll som tillsynsmyndighet måste därförstärkas genom att boverkets anvisningar blir bindande för kommunerna.Svenska kommunförbundet vill starkt understryka vikten av att Boverketsföreskriftsrätt starkt begränsas. Det är också angeläget att verket i godtid före årsskiftet 1992/93 utarbetar de föreskrifter som skall gälla ochatt dessa skall finnas tillgängliga i samtliga kommuner.
Bilaga 2
58 Prop. 1992/93:58
Proposition...................................1
Propositionens huvudsakliga innehåll ...................1
Propositionens lagforslag...........................3
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 19928 8
1¶Inledning ................................8
2¶Allmän motivering...........................9
2.1¶Nuvarande ordning.......................9
2.2¶Allmänna utgångspunkter ..................10
2.3¶En ändrad lagstiftning om bostadsanpassningsbidrag
m.m................................13
2.3.1¶Allmänt om regleringen...............13
2.3.2¶Bidragsberättigade ..................14
2.3.3¶Bidragsberättigande åtgärder............17
2.3.4¶Bostadsanpassningsbidrag vid nybyggnad och
köp eller byte av bostad...............18
2.3.5¶Återställningsbidrag .................20
2.3.6¶Kostnadsminimum vid reparationsbidrag.....20
2.3.7¶Standardhöjande åtgärder..............21
2.3.8¶Skälig kostnad.....................22
2.3.9¶Fråga om förskottsbetalning ............23
2.3.10Länsbostadsnämndens roll i fråga om verksam-
heten med bostadsanpassningsbidrag .......24
2.3.11¶Besvärsordningen...................25
2.3.12Återanvändning av lyftanordningar m.m.....27
2.3.13Kostnaderna för verksamheten...........28
2.3.14Ikraftträdande och övergångsbestämmelser .... 28
3¶Upprättade lagförslag........................29
4¶Specialmotivering ..........................29
4.1¶Förslaget till lag om bostadsanpassningsbidrag m.m. . 29
4.2¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar...............36
5¶Hemställan ..............................36
6¶Beslut .................................36
Bilaga 1 Sammanfattning av departementspromemorian Bostads-anpassningsbidrag m.m. (Ds 1992:52) .......... 37
Bilaga 2 Remissammanställning....................38
gotab 42091, Stockholm 1992