RÅ 1996 not 270

Not 270. Ansökan av Staffan M. om resning i ärende hos hyresnämnd. - Staffan M. var medlem i Bostadsföreningen N:o 2 kvarteret Tuben u.p.a. och disponerade en lokal i föreningens fastighet. Sedan föreningens styrelse vägrat honom tillstånd till fortsatt upplåtelse i andra hand av lokalen, ansökte han hos hyresnämnden om tillstånd till upplåtelsen enligt 12 kap. 40 § jordabalken. I beslut den 23 oktober 1992 avvisade Hyresnämnden i Stockholm ansökningen. Som skäl anfördes i huvudsak att den tvist som hade anhängiggjorts i nämnden varken var en bostadsrättstvist eller en hyrestvist och att nämnden därför inte hade laglig möjlighet att i sak pröva frågan om upplåtelse i andra hand. - Staffan M. överklagade nämndens beslut. Bostadsdomstolen fann i beslut den 17 februari 1993 att domstolen på grund av bestämmelsen i 23 § tredje stycket 1 lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder var oförhindrad att pröva avvisningsbeslutet. Domstolen undanröjde hyresnämndens beslut och återförvisade ärendet till nämnden för erforderlig behandling, varvid som skäl anfördes: Staffan M. har ansökt hos hyresnämnden om tillstånd att få upplåta lokalen i andra hand under påstående, bl.a., att han innehar lokalen med hyresrätt. En sådan tvist har hyresnämnden enligt 12 kap. 69 § jordabalken och 4 § första stycket 2 lagen om arrendenämnder och hyresnämnder att pröva. Staffan M:s ansökan skulle således inte ha avvisats. Eftersom Bostadsdomstolen inte är behörig att pröva ansökan i sak skall ärendet, med undanröjande av avvisningsbeslutet återförvisas till hyresnämnden för erforderlig behandling. - I ett nytt beslut den 27 maj 1993 lämnade hyresnämnden Staffan M:s talan utan bifall, varvid angavs att beslutet enligt 12 kap. 70 § andra stycket jordabalken inte fick överklagas. Till stöd för beslutet anförde nämnden: Enligt hyresnämndens mening har Staffan M. inte visat att han innehar lokalen med hyresrätt eller att bestämmelserna i 12 kap.jordabalken ändå skall tillämpas på rättsförhållandet mellan honom och föreningen. Hans talan kan därför inte lagligen bifallas av hyresnämnden. Hyresnämnden tillägger, att det enligt nämndens bedömning hade saknats beaktansvärda skäl för att medge det begärda tillståndet, för det fall att ansökan skulle ha prövats enligt bestämmelserna i jordabalken. - Staffan M. yrkade att Regeringsrätten med beviljande av resning skulle återförvisa målet till hyresnämnden för erforderlig behandling. Han hävdade liksom tidigare att han innehade lokalen med hyresrätt och anförde som skäl för resning att den rättstillämpning som låg till grund för hyresnämndens beslut uppenbart stred mot lag. -Regeringsrätten (1996-11-25, Tottie, Werner, Swartling, Holstad, Sandström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 11 kap. 11 § regeringsformen följer att Regeringsrätten kan pröva en ansökan om resning endast under förutsättning att ansökningen avser ett ärende för vilket regeringen, förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är högsta instans. - Ett beslut av hyresnämnden i en fråga som avses i 12 kap. 40 § jordabalken, dvs. en fråga om tillstånd för en hyresgäst till upplåtelse i andra hand, får enligt 12 kap. 70 § andra stycket jordabalken inte överklagas. I ett ärende där frågan om ett sådant tillstånd prövas av hyresnämnden är således nämnden både första och enda instans. - Hyresnämndens beslut den 27 maj 1993, som grundar sig på uppfattningen att Staffan M. inte har styrkt att bestämmelserna i 12 kap.jordabalken skall tillämpas på rättsförhållandet mellan honom och föreningen, får anses omfattat av överklagandeförbudet i 12 kap. 70 § andra stycket jordabalken. Härav följer i enlighet med det föregående att ansökningen om resning kan prövas av Regeringsrätten. - Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. - Till stöd för sin ansökan om resning har Staffan M. i huvudsak endast vidareutvecklat de argument som han redan i hyresnämnden och Bostadsdomstolen anfört beträffande bedömningen av hans rätt till den aktuella lokalen. Han har inte visat att nämndens ställningstagande i frågan grundar sig på uppenbart lagstridig rättstillämpning eller att det i övrigt föreligger något förhållande som enligt sistnämnda lagrum kan utgöra grund för resning. Ansökningen skall därför avslås. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen om resning. (fd II 1996-10-15, Liljeros)

*REGI

*INST