RÅ 1996 not 50

Överklagande av Kerstin S. G. ang. ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. -Kopparbergs läns allmänna försäkringskassa (1990-05-14) fann att en av Kerstin S. G. uppgiven skada med visandedag i oktober 1983 - yrsel, huvudvärk, eksem, trötthet m.m

Not 50. Överklagande av Kerstin S. G. ang. ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. -Kopparbergs läns allmänna försäkringskassa (1990-05-14) fann att en av Kerstin S. G. uppgiven skada med visandedag i oktober 1983 - yrsel, huvudvärk, eksem, trötthet m.m. - inte var en arbetsskada och att hon därför inte var berättigad till ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF. - I överklagande yrkade Kerstin S. G. att hennes besvär från näsan, ögonen, ansiktet och armarna samt huvudvärk, koncentrationssvårigheter och trötthet skulle godkännas som arbetsskada. Hon yrkade också att en försämring av hennes eksembesvär skulle godkännas som arbetsskada. - Kammarrätten i Sundsvall (1993-03-08, Skoog, Östberg, Rubing): Med arbetsskada förstås enligt 2 kap. 1 § LAF skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. Enligt förarbetena till lagen (prop. 1975/76:197 s. 71) avses med skadlig inverkan i arbetet inverkan av sådan i arbetsmiljön förekommande faktor som kan påverka den fysiska eller psykiska hälsan ogynnsamt. Före den 1 januari 1993 krävdes det enligt praxis att det var sannolikt att faktorer i arbetet gett upphov till sjukdomsbesvären i fråga (Försäkringsöverdomstolens avgörande ref. 1983:7). För skador som inträffat före den dagen gäller bestämmelsen i dess äldre lydelse och således den praxis som tidigare utvecklats vid tillämpningen av lagrummet. - Kerstin S. G. uppgav till försäkringskassan att hon fick sina besvär sedan hon börjat med data-arbete år 1979 och att symptomen på senare tid uppstår då hon sitter vid dataskärmen eller vistas i torr miljö med lysrör och mycket annan elektrisk utrustning. - Tf. överläkare Magnus Lindberg, yrkesdermatologiska avdelningen, Akademiska sjukhuset i Uppsala, har i ett utlåtande den 5 februari 1990 uppgett: Kerstin S. G. har sedan cirka 20 år tillbaka besvär i form av seborroiskt eksem. Senare har tillkommit besvär av mer oklar natur i form av trötthet, yrsel, nedsatt kraft och stickningar. Först hade hon markanta besvär i form av stickningar och hetta i ansiktet. Besvären var från början uttalade i samband med vistelse på arbetsplatsen men därefter har hon också besvär när hon är i hemmet. Hon har varit sjukskriven en längre tid och besvären i hemmet har förbättrats då man tagit bort lysrören i köket. Arbetsprövning på arbetsplatsen gav god effekt i början vid arbete i rum utan lysrör, men hon har därefter återfått besvär. När det gäller hennes seborroiska eksem vet man att detta har ett kroniskt förlopp med perioder av förbättring och försämring. Som utlösande/försämrande faktorer för sådant eksem kan man mycket väl tänka sig torra miljöer, damm och stress. Detta skulle mycket väl kunna förklara försämringen av hudbesvären i ansiktet i samband med arbete. Vad beträffar hennes övriga symptombild finns det idag ingen tillgänglig vetenskaplig grund för att kunna koppla symptombilden till specifik faktor i arbetsmiljön. Mot bakgrund av detta kan ställning inte tas till orsak/verkan-samband då det gäller dessa symtom och eventuell el-allergi och överkänslighetsreaktioner. - I kammarrätten har Kerstin S. G. åberopat journalanteckningar gjorda den 2 april 1992 av avdelningsläkaren Johannes Lindh, allergimottagningen, Falu lasarett. Av dessa framgår: Kerstin S. G. arbetade från år 1979 i lokaler byggda samma år. Enligt henne fungerar ventilationsanläggningen dåligt. En konsultanalys har visat väldigt hög halt av flyktiga organiska föreningar och andra fynd som tyder på fukt eller mögel. Kerstin S. G:s anamnes, hennes besvär på arbetsplatsen, arbetskamraters problem och den utförda analysen avseende flyktiga föreningar talar mycket starkt för att detta rör sig om sjuka-hus-sjukan. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Frågan om flyktiga ämnen, fukt eller mögel framkallat eller försämrat Kerstin S. G:s sjukdomsbesvär har inte tidigare prövats i ärendet. Handlingarna i målet bör därför överlämnas till försäkringskassan för sådan prövning i första instans. - Försäkringskassan har genom det överklagade beslutet endast tagit ställning i frågan om dataskärmsarbete och arbete i närheten av andra elektriska apparater utgjort skadlig inverkan med avseende på Kerstin S. G:s hudbesvär och övriga påtalade sjukdomsbesvär. Den medicinska utredningen ger stöd för att vissa faktorer i arbetet - torr luft, värme och damm - kunnat utlösa symtom från hennes kroniska seborroiska eksem. Hon har följaktligen i den bemärkelsen varit utsatt för skadlig inverkan i arbetet. Effekten av den skadliga inverkan bedöms dock vara kortvarig och i vart fall inte överstiga samordningstiden. Hon har därför inte rätt till arbetsskadeförsäkring för eksembesvären. Vad härefter gäller hennes övriga symtom instämmer kammarrätten i försäkringskassans bedömning. - Kammarrätten ändrar det överklagade beslutet endast på så sätt att Kerstin S. G:s seborroiska eksembesvär godkänns som arbetsskada (försämringsfall) med visandedag den 12 april 1989. Överklagandet lämnas i övrigt utan bifall. - Kammarrätten överlämnar handlingarna till försäkringskassan för prövning av frågan om flyktiga ämnen, fukt och mögel utgjort skadlig inverkan med avseende på Kerstin S. G:s som arbetsskada anmälda sjukdomsbesvär. - Kerstin S. G. fullföljde sin talan. - Riksförsäkringsverket bestred bifall till överklagandet. - I målet inhämtades ett sakkunnigutlåtande från professor Arne Wennberg, Neuromedicinska enheten, Arbetsmiljöinstitutet. I utlåtandet anfördes bl.a. följande. Vid elöverkänslighet förekommer i huvudsak symptom från huden och från nervsystemet. Hudsymptomen, som är vanligast, består av rödflammighet, rosighet, rodnad, hetta, värme, brännande känsla, stickningar, värk, stramhet och sveda. De uppträder oftast i ansiktet. Symptomen från nervsystemet består av yrsel, svimningskänsla, stickningar i kroppen, trötthet, kraftlöshet, koncentrationssvårigheter och huvudvärk. Elöverkänslighet är numera en så vanlig sjukdom och dess symptom, vad gäller uppkomst och förlopp, såpass typiska att man med tillräcklig säkerhet kan skilja den från andra sjukdomar. Symptomen uppkommer i de allra flesta fall i samband med bildskärmsarbete. Det är genom sjukdomsfallens mångfald och deras samband med bildskärmsarbete uppenbart att det måste finnas någon faktor, som har förmågan att framkalla eller förvärra sjukdomen. Det kan vara fråga om en kombination av flera faktorer, men i så fall är minst en av dessa delfaktorer knuten till bildskärmsarbete. Konsekvensen härav blir att elöverkänslighet kan bedömas vara en arbetsskada. Det rör sig i Kerstin S. G:s fall om ett typiskt fall av elöverkänslighet med ett långvarigt förlopp och så småningom en avsevärt invalidiserande sjukdomsbild av den typ som brukar utveckla sig i en del fall av elöverkänslighet. Hennes elöverkänslighet bör därför betraktas som en arbetsskada. - Socialstyrelsen (Rättsliga rådet) avgav yttrande. Rättsliga rådet anslöt sig till vad som hade anförts i ett yttrande som rådet inhämtat från docenten och överläkaren Bengt Järvholm, Göteborg. I överenstämmelse med detta hade Rättsliga rådet uppfattningen att det inte fanns tillräckligt vetenskapligt underlag för att anse att den typ av sjukdomsbesvär som prövningen i målet avsåg sannolikt kunde framkallas av eller förvärras av exponering för elektriska och magnetiska fält vid bildskärmsarbete. - Bengt Järvholm hade i sitt yttrande till Socialstyrelsen anfört bl.a. följande. Inom den medicinska vetenskapen finns det inte någon enighet om en "typisk" symptombild vid "elöverkänslighet". Det har, frånsett seborroiskt eksem, inte kunnat påvisas några organskador hos Kerstin S. G. vid kliniska undersökningar eller laboratorieprov. Det är osannolikt att så skulle bli fallet även vid mer omfattande medicinsk utredning. De symptom som föreligger är inte helt ovanliga och kan förekomma utan att man kan sätta någon säker diagnos. Orsaken till seborroiskt eksem är okänd. Man anser att ärftliga faktorer förekommer. I flera studier har hudsjukdomar och hudsymptom hos bildskärmsarbetare studerats. I flera av studierna har fall med seborroiskt eksem påvisats, men man har inte kunnat göra sannolikt att uppkomst eller försämring av seborroiskt eksem orsakas av elektromagnetiska fält från bildskärmar eller annan elektrisk utrustning. Det finns ingen allmän acceptans inom det medicinskt vetenskapliga området att exponering för elektromagnetiska fält leder till överkänslighet/allergi. Det har gjorts flera vetenskapliga utvärderingar i flera länder utan att något sådant samband fastlagts. Grunden till att man inte anser att det finns en sådan känslighet är framförallt att det saknas kontrollerade försök på friska personer eller personer med symptom där samband mellan elektromagnetiska fält och symptom iakttages och att det inte finns biologiska förklaringsmodeller till hur symptomen uppkommer. Det finns idag ringa vetenskapligt stöd för att symptom av det slag Kerstin S. G. har orsakas av elektromagnetiska fält från bildskärmar eller annan elektrisk utrustning. Symptomens utbredning, svårighetsgrad och tidsförlopp är sådana som kan förekomma utan att någon specifik orsak eller organskada kan påvisas. Det är möjligt, men kan inte anses helt bevisat, att psykologiska mekanismer kan förklara tidssambanden mellan symptomförekomst och vissa situationer där elektrisk utrustning, t.ex. bildskärmar, förekommer. - Målet överlämnades enligt lagen (1993:574) om upphävande av lagen (1978:28) om Försäkringsöverdomstolen den 1 juli 1995 till Regeringsrätten för prövning. - Regeringsrätten (1996-03-15, Björne, Werner, Swartling, Holstad): Skälen för Regeringsrättens avgörande. I den överklagade domen har kammarrätten funnit att vissa faktorer i Kerstin S. G:s arbete, nämligen torr luft, värme och damm på arbetsplatsen, kunnat utlösa symtom från hennes kroniska seborroiska eksem. Med hänsyn härtill har kammarrätten godkänt hennes eksembesvär som arbetsskada (s.k. försämringsfall). Kammarrätten har emellertid bedömt effekten av denna skadliga inverkan som så kortvarig att någon rätt till arbetsskadeersättning för eksembesvären inte inträtt. Regeringsrätten delar denna uppfattning. - När det gäller bedömningen av Kerstin S. G:s övriga symtom - bl.a. trötthet, huvudvärk, koncentrationssvårigheter, yrsel, hettningar i ansiktet och torra slemhinnor - bör här nämnas att Regeringsrätten i ett nyligen avgjort mål har konstaterat att det på vetenskapens nuvarande stadium föreligger olika meningar om möjligheten att elektromagnetiska fält kan ge upphov till besvär av den typ som ibland sammanfattas under beteckningen elöverkänslighet (Regeringsrättens dom den 13 november 1995 i mål nr 10015-1995; jfr FÖD 1994:21 och 27 angående hudbesvär resp. ögonbesvär för den som arbetat vid bildskärm). Utredningen i nu förevarande mål bekräftar denna iakttagelse. Mot denna bakgrund och med beaktande särskilt av det yttrande som Socialstyrelsens vetenskapliga råd har avgett i målet finner Regeringsrätten att det inte har gjorts sannolikt att elektriska eller magnetiska fält i samband med bildskärmsarbete förorsakat eller förvärrat Kerstin S. G:s nu ifrågavarande besvär. Vid sådant förhållande kan hon inte anses ha varit genom inverkan av sådana fält utsatt för skadlig inverkan i den mening som avses i 2 kap.

1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i dess lydelse före den 1 januari 1993. - Frågan huruvida flyktiga ämnen, fukt eller mögel medfört skadlig inverkan med avseende på Kerstin S. G:s besvär har av kammarrätten hänskjutits till försäkringskassan för prövning och kan inte bli föremål för Regeringsrättens bedömning i detta mål. -Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår Kerstin S. G:s överklagande. (fd II 1996-02-21, Bergström)

*REGI

*INST