RÅ 1996:21
Fråga om möjligheten att utdöma vite enligt plan- och bygglagen
Länsrätten i Västmanlands län
Enligt Byggnadsnämndens i Västerås beslut den 5 november 1991 förelades O.K., såsom ägare av fastigheten (fastigheten, uteslutet här), Västerås, att vid vite av 50 000 kr senast den 1 januari 1992 forsla bort vissa fordon från fastigheten. O.K. överklagade till länsstyrelsen i Västmanlands län som i beslut den 11 februari 1992 lämnade överklagandet utan bifall (med viss ändring utan betydelse för målets avgörande) och bestämde att åtgärderna skulle ha vidtagits senast en månad efter det att O.K. delgivits länsstyrelsens beslut. Sedan O.K. överklagat beslutet till Kammarrätten i Stockholm gjorde kammarrätten i dom den 14 april 1992 inte någon annan ändring i länsstyrelsens beslut än att kammarrätten föreskrev att åtgärderna enligt föreläggandet skulle ha utförts senast en månad efter det att O.K. fått del av kammarrättens dom. Domen delgavs O.K. den 25 juli 1992. O.K. överklagade och ansökte om prövningstillstånd hos Regeringsrätten som i beslut den 22 oktober 1992 avslog ansökan. Kammarrättens dom stod därvid fast. Underrättelse om Regeringsrättens beslut översändes till O.K. i vanligt brev.
Byggnadsnämnden ansökte den 17 december 1992 hos Länsrätten i Västmanlands län om att det förelagda vitet skulle dömas ut eftersom rättelse inte hade skett. Ansökan delgavs O.K. den 26 februari 1993.
Domskäl
Länsrätten i Västmanlands län (1993-10-07, ordförande Linderberg) yttrade: O.K. bestrider ansökan. Han motsätter sig att länsrätten dömer ut vitet, då han först genom byggnadsnämndens ansökan om utdömande av vite fått kännedom om Regeringsrättens beslut. Han uppger vidare att han från och med den 1 januari 1993 inte äger fastigheten. - Genom länsstyrelsens beslut den 11 februari 1992 kom vitesföreläggandet att omfatta endast tre fordon. Vidare kom tiden för fullgörande av föreläggandet att flyttas fram. Kammarrätten i Stockholm gjorde ingen annan ändring i länsstyrelsens beslut än att åtgärderna enligt föreläggandet skulle ha utförts senast en månad efter det att O.K. fått del av domen. O.K. fick del av domen den 25 juli 1992. Kammarrättens dom har numera vunnit laga kraft. Såvitt framgår av handlingarna har O.K. inte följt föreläggandet. Vad O.K. anfört i målet utgör inte skäl för att underlåta att döma ut vite. Med hänsyn till länsstyrelsens ändring av det ursprungliga föreläggandet bör vitesbeloppet jämkas till 25 000 kr. - Länsrätten bifaller ansökan och förpliktar O.K. att ge ut vite om 25 000 kr.
O.K. överklagade.
Kammarrätten i Stockholm (1994-06-28, Wennerholm, Östberg-Anclow, Eke, referent) delade länsrättens bedömning och ändrade inte den överklagade domen.
I överklagande hos Regeringsrätten fullföljde O.K. sin talan. Han anförde till stöd härför huvudsakligen, att han sedan den 1 januari 1993 inte längre var ägare till fastigheten samt att han inte fått del av innehållet i Regeringsrättens beslut att inte meddela prövningstillstånd förrän den 26 februari 1993 då han delgavs byggnadsnämndens ansökan om utdömande av vitet.
Prövningstillstånd meddelades.
Byggnadsnämnden avstyrkte bifall till överklagandet.
Regeringsrätten (1996-02-13, Wahlgren, Tottie, Palm, Swartling, Holstad) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. I beslutet om vitesförläggande har inte enligt 10 kap. 18 § plan- och bygglagen (1987:10) förordnats att beslutet skulle gälla omedelbart. O.K. har därför inte haft skyldighet att rätta sig efter föreläggandet förrän detta vunnit laga kraft, eller den 22 oktober 1992, då Regeringsrätten avslog O.K:s ansökan om prövningstillstånd. Eftersom O.K. såvitt visats inte fått del av innehållet i Regeringsrättens beslut förrän den 26 februari 1993 bör det förhållandet att de förelagda åtgärderna inte vidtagits före sistnämnda datum inte medföra att något vite döms ut.
Av handlingarna framgår vidare att O.K. sedan den 19 januari 1993 inte längre är ägare till fastigheten (fastigheten, uteslutet här). Han kan därför inte läggas till last någon försummelse efter detta datum.
Under angivna omständigheter bör det förelagda vitet inte dömas ut.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens och länsrättens domar.