RH 2016:66

I mål om utdömande av vite har det inte ansetts föreligga hinder mot att ompröva beslutet om vitesföreläggande då den part som föreläggandet riktats mot saknat möjlighet att få det materiellt överprövat.

Solna tingsrätt

Telesport AB (Telesport) yrkade att tingsrätten skulle förplikta Svea Billing Services AB (Svea Billing) att betala vite om två miljoner kr.

Svea Billing bestred Telesports yrkande.

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Karin Sandahl) anförde i dom den 19 september 2014 bl.a. följande.

KORT OM PARTERNA OCH BOLAGENS VERKSAMHET

Svea Billing och Telesport är bolag verksamma i telekommunikationsbranschen. Svea Billing erbjuder bl.a. s.k. billingsystem, dvs. mjuk- och hårdvara som används för debitering och fakturering av exempelvis telefonitjänster. Telesports verksamhet består i att sälja och leverera mobilabonnemang till privatpersoner och företag samt bistå dem med support.

Varken Svea Billing eller Telesport är teleoperatörer med eget telenät, s.k. nätägare. Det är däremot bl.a. Telia och Telenor. Genom s.k. samtrafikavtal kan en nätägare upplåta en rätt för annan operatör att använda nätet. Svea Billing har samtrafikavtal med Telia och därigenom tillgång till Telias nät. Telesport har inte något eget samtrafikavtal med Telia. Genom ett avtal med ett annat bolag - Telogic - som i sin tur hade ett samtrafikavtal med Telia, kunde Telesport ändå erbjuda sina kunder tillgång till Telias nät, genom att de fick använda "Telogics del" av Telias mobilnät. I praktiken skedde det genom att Telesport hade köpt ett antal SIM-kort av Telogic med abonnemang i Telias nät, som bolaget sedan sålde vidare till sina kunder.

ANSÖKAN OM SÄKERHETSÅTGÄRD OCH HÄNDELSEFÖRLOPPET DESSFÖRINNAN

Den 1 augusti 2013 gick Telogic i konkurs. Konkursen förde med sig att Telesport behövde se sig om efter ett alternativ till det samtrafikavtal som bolaget hade med Telogic. Telesport tog därför kontakt med Svea Billing och parterna diskuterade ett framtida samarbete. I huvudsak skedde kontakterna genom bolagens verkställande direktörer, M.G. (Svea Billing) och T.S. (Telesport). Den 26 augusti 2013 skickade M.G. ett avtalspaket till T.S. Den 6 september 2013 träffades företrädare för bolagen i Malmö. Därefter har T.S. för Telesports räkning undertecknat avtalet och återsänt det till Svea Billing. Avtalet är daterat den 10 september 2013. Enligt Svea Billing fick bolaget dock del av det ensidigt undertecknade avtalet först den 19 september 2013.

Den 16 september 2013 stängde Telia ner sitt nät för alla Telesports kunder. Avbrottet varade i ett antal timmar. Därefter återupptogs trafiken igen. Telia informerade dock Telesport om att Telia avsåg att permanent utestänga Telesports kunder från nätet med verkan från ett senare datum.

Den 3 oktober 2013 ansökte Telesport om säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken. I ansökan yrkade Telesport att tingsrätten skulle förplikta Svea Billing att leverera teletjänster enligt mellan parterna gällande avtal av den 10 september 2013 till dess att saken är slutligt avgjord vid vite om en miljon kr per månad. Yrkandet framställdes även interimistiskt.

I ett beslut den 4 oktober 2013 avslog tingsrätten Telesports intermistiska yrkande. Efter att Telesport överklagat beslutet biföll hovrätten Telesports interimistiska yrkande i ett beslut den 9 oktober 2013. Den 16 oktober 2013 meddelade tingsrätten beslut i målet och förpliktade Svea Billing att till dess att saken är slutligt avgjord, vid vite om en miljon kr per månad, senast från den 18 oktober 2013 leverera teletjänster till Telesport enligt avtal av den 10 september 2013. Svea Billing överklagade beslutet till hovrätten, som den 13 november 2013 upphävde det med hänvisning till att det inte längre fanns skäl för säkerhetsåtgärden. Av hovrättens beslut framgår att Telesport anfört att bolaget hävt avtalet avseende telefonitjänster och att säkerhetsåtgärden därmed blivit obehövlig.

Telesport har den 18 oktober 2013 ansökt om att tingsrätten ska döma ut det vite som förelades Svea Billing genom tingsrättens beslut av den 16 oktober 2013.

GRUNDER

Telesport har i korthet anfört följande grund till stöd för sitt yrkande.

- Svea Billing har från den 18 oktober 2013 till den 13 november 2013 underlåtit att till Telesport leverera såväl teletjänster, dvs. mobiltelefoni i Telias mobilnät, som administrativa tjänster enligt avtal av den 10 september 2013 och har därigenom brutit mot vitesförläggandet. Vitet ska därför dömas ut.

Svea Billing har i korthet anfört följande grunder till stöd för sitt bestridande.

- Tingsrättens beslut om vitesföreläggande av den 16 oktober 2013 har upphävts och är inte längre gällande. Det saknas därför grund för att döma ut vitet.

- Eftersom Telesport har hävt det påstådda avtalet av den 10 september 2013 har ändamålet med vitet förlorat sin betydelse. Det saknas därför grund för att döma ut vitet.

- Svea Billing har under alla förhållanden inte brutit mot vitesföreläggandet. Det påstådda avtalet av den 10 september 2013 avser inte leverans av sådana teletjänster som Telesport gör gällande, dvs. mobiltelefoni i Telias mobilnät. Svea Billing har till Telesport levererat de administrativa telefonitjänster som avses i det påstådda avtalet. Svea Billing har alltså efterkommit tingsrättens beslut om vitesföreläggande av den 16 oktober 2013. Det saknas därför grund för att döma ut vitet.

- Tingsrätten ska ompröva vitesbeslutet. Eftersom det saknades förutsättningar att besluta om säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken och tingsrättens beslut om vitesföreläggande av den 16 oktober 2013 alltså var felaktigt saknas det grund för att döma ut vitet. Svea Billing och Telesport har aldrig ingått något sådant avtal av den 10 september 2013 som avses i tingsrättens beslut av den 16 oktober 2013. Svea Billing har varken haft skyldighet eller möjlighet att tillhandahålla telefoni i Telias mobilnät till Telesport.

- Under alla förhållanden har Telesport fått leverans av teletrafik i Telias mobilnät av Telogic. Det är därför orimligt att döma ut vitet.

- Med hänsyn till ovan nämnda omständigheter föreligger det i vart fall särskilda skäl för jämkning av vitet.

Telesport har genmält.

- Tingsrätten ska inte göra en omprövning av vitesbeslutet utan endast pröva om Svea Billing efterkommit beslutet och, om så inte är fallet, ta ställning till om det finns några skäl för att vitet ändå inte ska dömas ut eller jämkas. Några sådana skäl finns dock inte enligt Telesport. Svea Billing har varit skyldigt att efterkomma tingsrättens beslut utan hänsyn till om det vunnit laga kraft. Det är fråga om ett beslut som gäller omedelbart. Det saknar därför betydelse att hovrätten senare har upphävt beslutet.

DOMSKÄL

Inledningsvis om tingsrättens prövning

Omfattningen av tingsrättens prövning i ett mål om utdömande av vite kan variera beroende på målets karaktär och omständigheterna i målet. I regel innefattar prövningen ställningstaganden till en rad olika frågor som framträder på olika stadier av målets handläggning. Inledningsvis har domstolen att pröva om vitesföreläggandet med hänsyn till sin beskaffenhet kan ligga till grund för en dom eller ett beslut om vitets uttagande. Prövningen innebär en kontroll av vitesföreläggandet och innefattar bl.a. att domstolen försäkrar sig om att föreläggandet uppfyller vissa grundläggande krav såsom att det har beslutats av rätt myndighet och beslutsmyndigheten har haft författningsstöd för sin åtgärd att hota med vite i föreläggandet (se Rune Lavin, Viteslagstiftningen, En kommentar, andra upplagan, s. 112 f., härefter Lavin). Om så inte är fallet ska vitet inte dömas ut. Om föreläggandet uppfyller kraven har domstolen att gå vidare i prövningen och överväga om det på andra grunder finns skäl att inte bifalla talan om vitets utdömande.

Kontroll av vitesföreläggandet

Målet avser utdömande av vite förelagt av tingsrätten i ett beslut den 16 oktober 2013. I föreläggandet anges att Svea Billing ska till dess att saken är slutligt avgjord, vid vite om en miljon kr per månad, senast från den 18 oktober 2013 leverera teletjänster till Telesport enligt avtal av den 10 september 2013. Beslutet överklagades av Svea Billing till hovrätten som i beslut den 13 november 2013 upphävde tingsrättens beslut med hänvisning till att det inte längre fanns skäl för säkerhetsåtgärden. Telesport hade i hovrätten anfört att bolaget hävt avtalet avseende telefonitjänster och att säkerhetsåtgärden därmed blivit obehövlig.

Det beslut som åberopas till grund för att vite ska dömas ut är ett slutligt beslut som gäller omedelbart och till dess att annat beslutats. Beslutet har dock inte vunnit laga kraft utan upphävts av hovrätten. Hovrättens beslut har enligt tingsrätten retroaktiv verkan på det sätt att tingsrättens beslut om säkerhetsåtgärd inte kan ligga till grund för ett utdömande av vite, trots att det gällde omedelbart (se Lavin, s. 39 ff. och s. 113 samt RÅ 2002 ref 39 och NJA 2004 s. 624). En annan sak är att vitet, till följd av att tingsrättens beslut gällde omedelbart, hade kunnat dömas ut när tidsfristen i föreläggandet löpt ut och inte först från den dag då beslutet vunnit laga kraft, om beslutet inte hade ändrats eller upphävts av högre rätt. Det förhållandet att vitesföreläggandet har upphävts efter att Telesport har hävt det påstådda avtalet mellan parterna och med hänvisning till att det inte längre fanns skäl för säkerhetsåtgärden saknar enligt tingsrätten betydelse för den prövning som ska ske inom ramen för detta mål. Telesports talan ska därför ogillas.

Telesport överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle bifalla bolagets talan vid tingsrätten.

Svea Billing motsatte sig att tingsrättens dom skulle ändras.

Hovrätten (hovrättsrådet Christina Jacobsson, rådmannen Robert Green, referent (skiljaktig motivering), och tf. hovrättsassessorn Helena Jacobsson samt nämndemännen Anne-Marie Karlsson och Mats Karlsson anförde bl.a. följande.

DOMSKÄL

Solna tingsrätt har i beslut den 16 oktober 2013 förelagt Svea Billing att, vid vite om en miljon kr per månad, senast den 18 oktober 2013 leverera teletjänster till Telesport enligt ett avtal den 10 september 2013. Sedan Svea Billing överklagat tingsrättens beslut till hovrätten, har Telesport hävt det angivna avtalet. Hovrätten har därför i beslut den 13 november 2013 upphävt tingsrättens beslut om vitesföreläggande.

Telesport har yrkat att Svea Billing ska förpliktas att betala vite om två miljoner kr.

Till stöd för sitt yrkande har Telesport anfört att Svea Billing under tiden den 18 oktober - 13 november 2013 underlåtit att till Telesport leverera teletjänster, dvs. mobiltelefoni i Telias mobilnät, och administrativa tjänster enligt avtalet den 10 september 2013. Enligt Telesport har Svea Billing därigenom brutit mot vitesföreläggandet, varför det ska dömas ut.

Svea Billing har bestritt yrkandet och till stöd för sin talan bl.a. anfört att tingsrättens beslut den 16 oktober 2013 om vitesföreläggande har upphävts och att det därför saknas grund för att döma ut vitet.

Enligt 9 § första stycket lagen (1985:206) om viten ska ett vite inte dömas ut, om ändamålet med vitet har förlorat sin betydelse. Bestämmelsen tar bl.a. sikte på den situationen att den föreskrivna prestationen av en eller annan anledning har blivit obehövlig. Om det är adressaten själv som, efter den tidsfrist som har satts ut för honom, genom sina egna åtgärder har framkallat en situation där ett vitesföreläggande inte längre fyller sitt ursprungliga ändamål, anses normalt inte ändamålet med vitet ha förlorat sin betydelse. Prövningen av frågan om det saknas skäl att döma ut vitet därför att ändamålet med detta har förfallit förutsätter ett noggrant beaktande av vitesföreläggandets funktion och omständigheterna i övrigt i det speciella fallet, varvid särskild hänsyn också måste tas till den allmänpreventiva effekten av viteshotet. (Se prop. 1984/85:96 s. 55).

Inom förvaltningsrätten anses att ett förelagt vite endast kan dömas ut om själva föreläggandet fortfarande är gällande (se RÅ 2002 ref. 39 och RÅ 2009 not 91). Vid den prövning som görs i allmän domstol behöver emellertid den omständigheten att ett vitesföreläggande har upphört att gälla när frågan om utdömande av vitet blir aktuell inte i alla lägen hindra att vitet döms ut (se NJA 2004 s. 624). I en sådan situation, då fråga uppkommer om ett utdömande av vitet ska kunna ske för förfluten tid eller om ändamålet med vitet har förlorat sin betydelse, måste domstolen beakta av vilket skäl vitesföreläggandet har upphävts.

I det nu aktuella fallet har Telesport, enligt vad som angetts i hovrättens beslut den 13 november 2013 om att upphäva beslutet om vitesföreläggandet, förklarat att bolaget har hävt det avtal som låg till grund för vitesföreläggandet och att säkerhetsåtgärden därför har blivit obehövlig. Telesport har i nu aktuellt mål anfört att bolaget hävt avtalet mellan parterna därför att Svea Billing inte levererat teletrafik i enlighet med avtalet, och alltså inte följt vitesföreläggandet, samt att Telesport till följd av detta förlorat hela sin verksamhet. Det har inte kommit fram någon omständighet som ger anledning att ifrågasätta vad Telesport har uppgett om orsaken till att bolaget inte längre ansett sig ha något behov av vitesföreläggandet. Med beaktande av den förklaring som Telesport har lämnat saknas det enligt hovrättens mening skäl att anse att beslutet om vitesföreläggande i detta fall inte skulle kunna ligga till grund för ett utdömande av vitet för förfluten tid. Det förhållandet att beslutet om vitesföreläggande har hävts medför därför inte i sig att ändamålet med vitet har förfallit.

Svea Billing har vidare invänt att tingsrättens beslut den 16 oktober 2013 om att meddela vitesföreläggande ska omprövas. Enligt Svea Billing har det saknats förutsättningar att besluta om vitesföreläggande och eftersom tingsrättens beslut således varit felaktigt saknas det grund för att döma ut vitet.

En domstol som prövar frågan om ett förelagt vite kan dömas ut omprövar i regel inte det tidigare beslutet utan kontrollerar endast om det finns lagliga förutsättningar att lägga föreläggandet till grund för en dom. En sådan formell prövning innefattar alltså i de flesta fall inte någon kontroll av om det har varit befogat att meddela ett vitesföreläggande i det aktuella fallet.

Av 17 kap. 14 § andra stycket 4 rättegångsbalken framgår att ett förordnande enligt 15 kap.rättegångsbalken genast går i verkställighet. Det innebär att tingsrättens beslut den 16 oktober 2013 om föreläggande för Svea Billing att, till dess saken var slutligt avgjord, vid vite leverera teletjänster till Telesport gällde utan hinder av att beslutet inte hade vunnit laga kraft.

Tingsrättens beslut överklagades visserligen av Svea Billing, men eftersom hovrätten upphävde beslutet av det skälet att säkerhetsåtgärden hade blivit obehövlig, fråntogs Svea Billing möjligheten att få till stånd en materiell överprövning av beslutet. I en sådan situation bör den domstol som prövar frågan om vitet ska dömas ut ha fria händer att på begäran av den part som vitesföreläggandet riktats mot pröva föreläggandet i hela dess vidd. Enligt hovrättens mening finns det därför inte något hinder mot att nu överpröva tingsrättens beslut om att vid vite förelägga Svea Billing att leverera teletjänster till Telesport enligt avtalet den 10 september 2013.

Svea Billing har till stöd för sin invändning om att beslutet om vitesföreläggande var felaktigt hävdat att Svea Billing och Telesport aldrig ingått det avtal som avses i tingsrättens beslut.

Av utredningen i målet framgår att det avtal om teletjänster mellan Svea Billing och Telesport som låg till grund för Telesports yrkande om säkerhetsåtgärd var daterat den 10 september 2013 och undertecknat av T.S., i egenskap av ställföreträdare för Telesport. Avtalet är emellertid inte undertecknat av Svea Billing. Varken detta avtal eller den övriga skriftliga och muntliga utredning som har lagts fram i målet ger stöd för uppfattningen att Svea Billing och Telesport den 10 september 2013 träffat avtal om leverans av teletjänster. Telesport kan därför inte anses ha visat sannolika skäl för sitt anspråk. Det innebär att beslutet om att förelägga Svea Billing att vid vite leverera teletjänster framstår som felaktigt. Vid sådant förhållande kan det inte komma ifråga att döma ut det förelagda vitet. Telesports yrkande ska därför avslås. Tingsrättens domslut ska alltså inte ändras i den delen.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.

Referenten, rådmannen Robert Green, var skiljaktig i fråga om motiveringen och anförde följande.

Jag instämmer i vad majoriteten anfört till och med det stycke som har lydelsen ”Inom förvaltningsrätten … vitesföreläggandet har upphävts”. Därefter ska skälen enligt min mening ha följande lydelse.

Enligt huvudregeln, i vart fall inom förvaltningsrättslig praxis, inträder inte skyldigheten att efterkomma ett föreläggande förrän föreläggandet vunnit laga kraft, även om tidsfristen som föreskrivits i föreläggandet löpt ut dessförinnan (jfr Lavin, Viteslagstiftningen, 2010, s. 29 samt RÅ 1996 ref. 21). Det i målet aktuella vitet har emellertid, till skillnad från vad som gällde i exempelvis RÅ 1996 ref. 21, gått att verkställa omedelbart i enlighet med regeln i 17 kap. 14 § andra stycket rättegångsbalken. Enligt Högsta domstolens praxis hindrar inte den omständigheten att ett vitesföreläggande har upphört att gälla när frågan om utdömande av vite blir aktuell i alla lägen att vitet döms ut (se NJA 2004 s. 624). Har sökanden återkallat sin ansökan om verkställighet bör det emellertid endast undantagsvis komma ifråga att vitet ändå döms ut (jfr NJA 1992 s.194). Av Högsta domstolens avgöranden följer att domstolen då fråga uppkommer om utdömande av ett i och för sig upphävt vite, måste beakta av vilket skäl vitesföreläggandet har upphävts.

I de fall då föreläggandet upphävts av det skälet att det varit behäftat med någon felaktighet eller föreläggandet som i NJA 2004 s. 624 saknat grund förefaller det naturligt att förutsättningar också saknas för att döma ut vitet. I det fall som nu är aktuellt har någon slutlig materiell prövning av vitesföreläggandet emellertid inte kommit till stånd. Skälet till detta har varit att Telesport i den dispositiva process som lett fram till vitesföreläggandet, efter att Svea Billing överklagat beslutet, i hovrätten anfört att säkerhetsåtgärden blivit obehövlig. Svea Billing har således inte fått sitt yrkande om att tingsrättens säkerhetsåtgärd ska upphävas prövat i sak och hovrätten har också, på grund av det sätt på vilket Telesport har fört sin talan, saknat möjlighet att pröva riktigheten i vitesföreläggandet.

Under sådana omständigheter talar enligt min mening starka skäl mot att lägga det aktuella föreläggandet till grund för ett utdömande av vite, eftersom Svea Billing genom Telesports agerande frånhänts möjligheten att få riktigheten i vitesföreläggandet prövat. En sådan prövning hade, om hovrätten bifallit Svea Billings yrkande, kunnat leda fram till slutsatsen att vitet, i konsekvens med vad som anförs i NJA 2004 s. 624, inte hade kunnat dömas ut på grund av överträdelser som ägt rum under den tid då vitet gällde.

I motsatt riktning talar i och för sig det förhållandet att adressaten för vitet - i detta fall Svea Billing - genom en sådan rättstillämpning kan lockas att utnyttja situationen genom att inte efterkomma vitesföreläggandet och därigenom försätta motparten i en situation då prestationen som sökts inte längre är relevant och därmed obehövlig. Ett sådant illojalt förfarande kan dock i fall av detta slag, som avser en prestation som uteslutande syftar till att verkställa ett privaträttsligt avtal, stävjas genom möjligheten att den illojala parten åläggs skadeståndsskyldighet. Denna omständighet kan därför inte tillmätas samma tyngd som den förstnämnda. I målet är också upplyst att Telesport har inlett en skadeståndstalan gentemot bl.a. Svea Billing.

Det sagda leder fram till slutsatsen att det i målet aktuella vitesföreläggandet inte kan ligga till grund för utdömande av vite ens under den tid då föreläggandet gällde.

Tingsrättens dom ska därför fastställas i denna del.

Hovrättens dom meddelad: den 29 december 2015.

Mål nr: B 9419-14.

Lagrum: 9 § lagen (1985:206) om viten.

Rättsfall: NJA 1992 s. 194; NJA 2004 s. 624; RÅ 1996 ref. 21; RÅ 2002 ref. 39; RÅ 2009 not 91.

Litteratur: Prop. 1984/85:96 s. 55; Lavin, Viteslagstiftningen, 2010, s. 29, 39 f. och 113.