RH 2016:66

Solna tingsrätt

Telesport överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle bifalla bolagets talan vid tingsrätten.

Svea Billing motsatte sig att tingsrättens dom skulle ändras.

Hovrätten (hovrättsrådet Christina Jacobsson, rådmannen Robert Green, referent (skiljaktig motivering), och tf. hovrättsassessorn Helena Jacobsson samt nämndemännen Anne-Marie Karlsson och Mats Karlsson anförde bl.a. följande.

DOMSKÄL

Solna tingsrätt har i beslut den 16 oktober 2013 förelagt Svea Billing att, vid vite om en miljon kr per månad, senast den 18 oktober 2013 leverera teletjänster till Telesport enligt ett avtal den 10 september 2013. Sedan Svea Billing överklagat tingsrättens beslut till hovrätten, har Telesport hävt det angivna avtalet. Hovrätten har därför i beslut den 13 november 2013 upphävt tingsrättens beslut om vitesföreläggande.

Telesport har yrkat att Svea Billing ska förpliktas att betala vite om två miljoner kr.

Till stöd för sitt yrkande har Telesport anfört att Svea Billing under tiden den 18 oktober - 13 november 2013 underlåtit att till Telesport leverera teletjänster, dvs. mobiltelefoni i Telias mobilnät, och administrativa tjänster enligt avtalet den 10 september 2013. Enligt Telesport har Svea Billing därigenom brutit mot vitesföreläggandet, varför det ska dömas ut.

Svea Billing har bestritt yrkandet och till stöd för sin talan bl.a. anfört att tingsrättens beslut den 16 oktober 2013 om vitesföreläggande har upphävts och att det därför saknas grund för att döma ut vitet.

Enligt 9 § första stycket lagen (1985:206) om viten ska ett vite inte dömas ut, om ändamålet med vitet har förlorat sin betydelse. Bestämmelsen tar bl.a. sikte på den situationen att den föreskrivna prestationen av en eller annan anledning har blivit obehövlig. Om det är adressaten själv som, efter den tidsfrist som har satts ut för honom, genom sina egna åtgärder har framkallat en situation där ett vitesföreläggande inte längre fyller sitt ursprungliga ändamål, anses normalt inte ändamålet med vitet ha förlorat sin betydelse. Prövningen av frågan om det saknas skäl att döma ut vitet därför att ändamålet med detta har förfallit förutsätter ett noggrant beaktande av vitesföreläggandets funktion och omständigheterna i övrigt i det speciella fallet, varvid särskild hänsyn också måste tas till den allmänpreventiva effekten av viteshotet. (Se prop. 1984/85:96 s. 55).

Inom förvaltningsrätten anses att ett förelagt vite endast kan dömas ut om själva föreläggandet fortfarande är gällande (se RÅ 2002 ref. 39 och RÅ 2009 not 91). Vid den prövning som görs i allmän domstol behöver emellertid den omständigheten att ett vitesföreläggande har upphört att gälla när frågan om utdömande av vitet blir aktuell inte i alla lägen hindra att vitet döms ut (se NJA 2004 s. 624). I en sådan situation, då fråga uppkommer om ett utdömande av vitet ska kunna ske för förfluten tid eller om ändamålet med vitet har förlorat sin betydelse, måste domstolen beakta av vilket skäl vitesföreläggandet har upphävts.

I det nu aktuella fallet har Telesport, enligt vad som angetts i hovrättens beslut den 13 november 2013 om att upphäva beslutet om vitesföreläggandet, förklarat att bolaget har hävt det avtal som låg till grund för vitesföreläggandet och att säkerhetsåtgärden därför har blivit obehövlig. Telesport har i nu aktuellt mål anfört att bolaget hävt avtalet mellan parterna därför att Svea Billing inte levererat teletrafik i enlighet med avtalet, och alltså inte följt vitesföreläggandet, samt att Telesport till följd av detta förlorat hela sin verksamhet. Det har inte kommit fram någon omständighet som ger anledning att ifrågasätta vad Telesport har uppgett om orsaken till att bolaget inte längre ansett sig ha något behov av vitesföreläggandet. Med beaktande av den förklaring som Telesport har lämnat saknas det enligt hovrättens mening skäl att anse att beslutet om vitesföreläggande i detta fall inte skulle kunna ligga till grund för ett utdömande av vitet för förfluten tid. Det förhållandet att beslutet om vitesföreläggande har hävts medför därför inte i sig att ändamålet med vitet har förfallit.

Svea Billing har vidare invänt att tingsrättens beslut den 16 oktober 2013 om att meddela vitesföreläggande ska omprövas. Enligt Svea Billing har det saknats förutsättningar att besluta om vitesföreläggande och eftersom tingsrättens beslut således varit felaktigt saknas det grund för att döma ut vitet.

En domstol som prövar frågan om ett förelagt vite kan dömas ut omprövar i regel inte det tidigare beslutet utan kontrollerar endast om det finns lagliga förutsättningar att lägga föreläggandet till grund för en dom. En sådan formell prövning innefattar alltså i de flesta fall inte någon kontroll av om det har varit befogat att meddela ett vitesföreläggande i det aktuella fallet.

Av 17 kap. 14 § andra stycket 4 rättegångsbalken framgår att ett förordnande enligt 15 kap.rättegångsbalken genast går i verkställighet. Det innebär att tingsrättens beslut den 16 oktober 2013 om föreläggande för Svea Billing att, till dess saken var slutligt avgjord, vid vite leverera teletjänster till Telesport gällde utan hinder av att beslutet inte hade vunnit laga kraft.

Tingsrättens beslut överklagades visserligen av Svea Billing, men eftersom hovrätten upphävde beslutet av det skälet att säkerhetsåtgärden hade blivit obehövlig, fråntogs Svea Billing möjligheten att få till stånd en materiell överprövning av beslutet. I en sådan situation bör den domstol som prövar frågan om vitet ska dömas ut ha fria händer att på begäran av den part som vitesföreläggandet riktats mot pröva föreläggandet i hela dess vidd. Enligt hovrättens mening finns det därför inte något hinder mot att nu överpröva tingsrättens beslut om att vid vite förelägga Svea Billing att leverera teletjänster till Telesport enligt avtalet den 10 september 2013.

Svea Billing har till stöd för sin invändning om att beslutet om vitesföreläggande var felaktigt hävdat att Svea Billing och Telesport aldrig ingått det avtal som avses i tingsrättens beslut.

Av utredningen i målet framgår att det avtal om teletjänster mellan Svea Billing och Telesport som låg till grund för Telesports yrkande om säkerhetsåtgärd var daterat den 10 september 2013 och undertecknat av T.S., i egenskap av ställföreträdare för Telesport. Avtalet är emellertid inte undertecknat av Svea Billing. Varken detta avtal eller den övriga skriftliga och muntliga utredning som har lagts fram i målet ger stöd för uppfattningen att Svea Billing och Telesport den 10 september 2013 träffat avtal om leverans av teletjänster. Telesport kan därför inte anses ha visat sannolika skäl för sitt anspråk. Det innebär att beslutet om att förelägga Svea Billing att vid vite leverera teletjänster framstår som felaktigt. Vid sådant förhållande kan det inte komma ifråga att döma ut det förelagda vitet. Telesports yrkande ska därför avslås. Tingsrättens domslut ska alltså inte ändras i den delen.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.

Referenten, rådmannen Robert Green, var skiljaktig i fråga om motiveringen och anförde följande.

Jag instämmer i vad majoriteten anfört till och med det stycke som har lydelsen ”Inom förvaltningsrätten … vitesföreläggandet har upphävts”. Därefter ska skälen enligt min mening ha följande lydelse.

Enligt huvudregeln, i vart fall inom förvaltningsrättslig praxis, inträder inte skyldigheten att efterkomma ett föreläggande förrän föreläggandet vunnit laga kraft, även om tidsfristen som föreskrivits i föreläggandet löpt ut dessförinnan (jfr Lavin, Viteslagstiftningen, 2010, s. 29 samt RÅ 1996 ref. 21). Det i målet aktuella vitet har emellertid, till skillnad från vad som gällde i exempelvis RÅ 1996 ref. 21, gått att verkställa omedelbart i enlighet med regeln i 17 kap. 14 § andra stycket rättegångsbalken. Enligt Högsta domstolens praxis hindrar inte den omständigheten att ett vitesföreläggande har upphört att gälla när frågan om utdömande av vite blir aktuell i alla lägen att vitet döms ut (se NJA 2004 s. 624). Har sökanden återkallat sin ansökan om verkställighet bör det emellertid endast undantagsvis komma ifråga att vitet ändå döms ut (jfr NJA 1992 s.194). Av Högsta domstolens avgöranden följer att domstolen då fråga uppkommer om utdömande av ett i och för sig upphävt vite, måste beakta av vilket skäl vitesföreläggandet har upphävts.

I de fall då föreläggandet upphävts av det skälet att det varit behäftat med någon felaktighet eller föreläggandet som i NJA 2004 s. 624 saknat grund förefaller det naturligt att förutsättningar också saknas för att döma ut vitet. I det fall som nu är aktuellt har någon slutlig materiell prövning av vitesföreläggandet emellertid inte kommit till stånd. Skälet till detta har varit att Telesport i den dispositiva process som lett fram till vitesföreläggandet, efter att Svea Billing överklagat beslutet, i hovrätten anfört att säkerhetsåtgärden blivit obehövlig. Svea Billing har således inte fått sitt yrkande om att tingsrättens säkerhetsåtgärd ska upphävas prövat i sak och hovrätten har också, på grund av det sätt på vilket Telesport har fört sin talan, saknat möjlighet att pröva riktigheten i vitesföreläggandet.

Under sådana omständigheter talar enligt min mening starka skäl mot att lägga det aktuella föreläggandet till grund för ett utdömande av vite, eftersom Svea Billing genom Telesports agerande frånhänts möjligheten att få riktigheten i vitesföreläggandet prövat. En sådan prövning hade, om hovrätten bifallit Svea Billings yrkande, kunnat leda fram till slutsatsen att vitet, i konsekvens med vad som anförs i NJA 2004 s. 624, inte hade kunnat dömas ut på grund av överträdelser som ägt rum under den tid då vitet gällde.

I motsatt riktning talar i och för sig det förhållandet att adressaten för vitet - i detta fall Svea Billing - genom en sådan rättstillämpning kan lockas att utnyttja situationen genom att inte efterkomma vitesföreläggandet och därigenom försätta motparten i en situation då prestationen som sökts inte längre är relevant och därmed obehövlig. Ett sådant illojalt förfarande kan dock i fall av detta slag, som avser en prestation som uteslutande syftar till att verkställa ett privaträttsligt avtal, stävjas genom möjligheten att den illojala parten åläggs skadeståndsskyldighet. Denna omständighet kan därför inte tillmätas samma tyngd som den förstnämnda. I målet är också upplyst att Telesport har inlett en skadeståndstalan gentemot bl.a. Svea Billing.

Det sagda leder fram till slutsatsen att det i målet aktuella vitesföreläggandet inte kan ligga till grund för utdömande av vite ens under den tid då föreläggandet gällde.

Tingsrättens dom ska därför fastställas i denna del.

Hovrättens dom meddelad: den 29 december 2015.

Mål nr: B 9419-14.

Lagrum: 9 § lagen (1985:206) om viten.

Rättsfall: NJA 1992 s. 194; NJA 2004 s. 624; RÅ 1996 ref. 21; RÅ 2002 ref. 39; RÅ 2009 not 91.

Litteratur: Prop. 1984/85:96 s. 55; Lavin, Viteslagstiftningen, 2010, s. 29, 39 f. och 113.