med förslag till lag om viten m.m.
Regeringens proposition
1984/85: 96
med förslag till lag om viten m. m.
beslutad den 22 november 1984.
- Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.
På regeringens vägnar
OLOF PALME
STEN WICKBOM
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås åtgärder som syftar till att effektivisera vitesinstitutet. En ny lag om viten föreslås. Lagen kodifierar vissa allmänna
regler som i dag gäller enligt praxis men innehåller också flera nyheter. Bl.a. föreslås att vite skall kunna föreläggas som s.k. löpande vite. Vitet utgår då i normalfallet med ett bestämt belopp för varje tidsperiod av viss
" längd under vilken föreläggandet inte har följts. En annan nyhet är att frågor om utdömande av vite normalt skall handläggas av länsrätt på ansökan av den myndighet som har förelagt vitet, i stället för att som nu
åklagare för talan vid allmän domstol. Syftet är här att åstadkomma en
snabbare och mindre resurskrävande procedur än den nuvarande.
I fråga om viten enligt lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid
olovligt byggande m. m., bostadssaneringslagen (1973: 531), hälsoskyddslagen (1982: 1080) och naturvårdslagen (1964: 822) innebär förslaget vidare att, om vitet förelagts någon i hans egenskap av fastighetsägare eller tomträttshavare, det under vissa förutsättningar skall övergå på ny ägare
eller innehavare. I fråga om en del av de förelägganden som avses här får vidare den myndighet som förelägger vitet möjlighet att förordna att före-
läggandet skall gälla utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1985.
1 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 96
x
1 Förslag till
Lag om viten
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelse
18 Denna lag gäller viten som enhigt lag eller annan författning får föreläggas av myndigheter. Vad som föreskrivs i 2—6, 9 och 10 8§ gäller dock inte sådana viten som riktar sig till var och en. Lagen skall inte tillämpas i den mån annat följer av vad som är särskilt föreskrivet. Allmänna bestämmelser om viten finns även i brottsbalken och bötes-
verkställighetslagen (1979: 189).
Vitesföreläggande
28 Ett vitesföreläggande skall vara riktat till en eller flera namngivna
fysiska eller juridiska personer (adressater). Om föreläggandet innebär en
skyldighet för adressaten att vidta en viss åtgärd, skall det av föreläggandet
framgå vid vilken tidpunkt eller inom vilken tidsfrist åtgärden skall vidtas.
Vite får inte föreläggas, om adressaten kan antas sakna faktisk eller rättslig möjlighet att följa föreläggandet.
När vite har förelagts, får nytt vite mot adressaten i samma sak inte
föreläggas förrän det tidigare föreläggandet har. vunnit laga kraft.
Ett vitesföreläggande skall delges adressaten.
Vitesbelopp
3 & När vite föreläggs. skall det fastställas till ett belopp som med hänsyn
till vad som är känt om adressatens ekonomiska förhållanden och till omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att följa det föreläggande som är förenat med vitet. Vitet skall fastställas till ett bestämt belopp, om annat inte följer av 4 §. Om vite föreläggs flera personer gemensamt, skall ett särskilt belopp fastställas för var och en av dem.
Löpande vite
4 § Om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna, får vite före-
läggas som löpande vite. Vitet bestäms då till ett visst belopp för varje tidsperiod av viss längd under vilken föreläggandet inte har följts eller, om
föreläggandet avser en återkommande förpliktelse, för varje gång adressa-
ten underlåter att fullgöra denna.
Om vitesföreläggandet innefattar ett förbud eller någon liknande föreskrift eller det annars är lämpligt, kan i stället bestämmas att vitet skall betalas för varje gång föreskriften överträds. Löpande vite får inte tillämpas, om det av någon särskild föreskrift följer att vitet inte får överstiga ett visst högsta belopp.
Föreläggande att lämna viss uppgift
5 & Har en myndighet befogenhet att vid vite förelägga eller förbjuda
ägaren eller innehavaren av viss egendom att vidta en åtgärd med egendo-
men, får myndigheten också förelägga denne att. om hans rättsställning
upphör, lämna myndigheten uppgift om den nye ägarens eller innehavarens namn och adress. Även ett sådant föreläggande får förenas med vite.
Utdömande av vite m. m.
6 §& Frågor om utdömande av viten prövas av länsrätt på ansökan av den myndighet som har utfärdat vitesföreläggandet eller, om detta har skett efter överklagande i frågan om vitesföreläggande, av den myndighet som
har prövat denna fråga i första instans. Ansökan om utdömande görs hos
länsrätten i det län där myndigheten är belägen. Vad som har sagts nu gäller dock ej i fall som avses i andra stycket eller 7 §. Frågor om utdömande av viten som har förelagts av regeringen prövas av länsrätten i
Stockholms län på ansökan av justitiekanslern. Frågor om utdömande av viten som har förelagts en part eller någon
annan till fullgörande av en skyldighet i en rättegång eller i annat motsvarande förfarande prövas utan särskild ansökan av den myndighet som har
utfärdat föreläggandet.
7 § Tingsrätten prövar frågor om utdömande av viten,
1. om vitet riktar sig till var och en.
2. om vitet avser säkerställande av ett enskilt anspråk,
3. om i något annat fall än som förut har angetts tingsrätten själv eller, efter talan mot rättens beslut. högre rätt har förelagt vitet.
8 & När allmän domstol prövar frågor om utdömande av viten efter
särskild talan, skall målet i tillämpliga delar handläggas enligt reglerna i
rättegångsbalken som mål om åtal för brott för vilket svårare straff än
böter inte är föreskrivet. 9 § Har ändamålet med vitet förlorat sin betydelse, skall vitet inte dömas ut. Finns det särskilda skäl till det, får vitet jämkas.
Föreligger i mål om utdömande av vite som avses i 4 § andra stycket
flera överträdelser av föreskriften till samtidig bedömning, får ej på en
gång utdömas högre belopp än som har angetts i föreläggandet. När ett beslut i ett sådant mål har vunnit laga kraft. får vite inte dömas ut för sådana överträdelser av föreskriften som har gjorts innan målet väcktes.
Vite bortfaller, om talan om att det skall dömas ut inte har delgetts adressaten inom två år från det att förutsättningarna för att väcka en sådan ' talan uppkom.
Biträde av polismyndighet
10 & En myndighet som har att föra talan vid domstol i mål om utdömande av vite får, om det är nödvändigt med hänsyn till utredningen, anlita biträde av polismyndighet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. Vad som föreskrivs i 6 § gäller
dock ej i fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet.
Prop. 1984/85: 96 | : 4
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1946:804) om införande av nya
rättegångsbalken skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1985.
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.
Härigenom föreskrivs att 17, 19 och 20 §§ lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
17 §
Föreläggande enligt 15 eller 16 § får förenas med vite eller med föreskrift att, om föreläggandet ej efterkommes, åtgärden kan utföras genom bygg-
nadsnämndens försorg på den försumliges bekostnad.
Efterkommes ej föreläggande Efterkommes ej föreläggande med föreskrift om utförande genom med föreskrift om utförande genom
byggnadsnämndens försorg, skall byggnadsnämndens försorg, skall
nämnden, när ej omständigheterna nämnden, när ej omständigheterna
föranleder annat, besluta att åtgär- föranleder annat, besluta att åtgärden skall utföras och hur det skall den skall utföras och hur det skall
ske. Därvid skall tillses att oskälig ske. Därvid skall tillses att oskälig kostnad ej uppstår. När skäl är där- kostnad ej uppstår. till, får i nämndens beslut förord- I beslut om föreläggande enligt nas, att beslutet skall gälla utan första stycket eller beslut enligt hinder av att det ej äger laga kraft. andra stycket får förordnas att be-
slutet skall gälla utan hinder av att
det inte har vunnit laga kraft.
Kronofogdemyndigheten skall lämna det biträde som behövs för genom-
förande av beslut enligt andra stycket.
198 Har föreläggande enligt 15 eller Har föreläggande enligt 15 celler
16 § meddelats någon i egenskap av 16 § meddelats någon i egenskap av ägare till viss fastighet och övergår ägare till viss fastighet och övergår fastigheten till ny ägare, gäller före- fastigheten till ny ägare, gäller före-
läggandet i stället mot denne. Ut- läggandet i stället mot denne. Har i sutt vite gäller dock ej mot den nye föreläggandet utsatts löpande vite ägaren, men byggnadsnämnden får enligt 4 § lagen (1985:000) om viten sätta ut vite för denne. och har fastigheten övergått genom
köp, byte eller gåva, gäller vitet
mot den nye ägaren räknat från tid-
punkten för äganderättsövergång-
en, under förutsättning att anteck-
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse ning om vitesföreläggandet dessförinnan gjorts enligt 208. Löpande vite som avser viss period får
endast tas ut av den som var ägare
vid periodens början. Annat vite gäller ej mot den nye ägaren, men
byggnadsnämnden får sätta ut vite för denne. Första stycket äger motsvarande Första stycket äger motsvarande tillämpning. när föreläggande har tillämpning, när föreläggande har meddelats någon i egenskap av meddelats någon i egenskap av
tomträttshavare eller ägare av tomträtltshavare eller eljest som byggnad på mark som tillhör annan. ägare av byggnad på mark som tillhör annan. Vad som sägs om löpande vite gäller dock endast i frågå om föreläggande som har meddelats någon i egenskap av tomträttshavare.
208 Myndighet som meddelar före- Myndighet som meddelar föreläggande som avses I 19 § skall ge- läggande som avses i 19 § skall genast sända sitt beslut till inskriv- nast sända sitt beslut till inskrivningsmyndigheten för anteckning i ningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken eller tomträttsbo- fastighetsboken eller tomträttsboken. ken. Har i föreläggandet utsatts löpande vite, skall även detta antecknas. Inskrivningsmyndigheten skall venast i rekommenderat brev underrätta den som senast har sökt lagfart eller inskrivning av förvärv
av tomträtt om anteckningen, om
denne ej är föreläggandets adres- Sut.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.
4 Förslag till
Lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973: 531)
Härigenom föreskrivs att 10 och 13 §§ bostadssaneringslagen (1973: 531) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 8!
Beslut om = upprustningsåläg- "Beslut om = upprustningsåläggande = eller användningsförbud gande eller användningsförbud skall genast sändas till inskrivnings- skall genast sändas till inskrivnings- ! Senaste lydelse 1973: 1087.
RÄTTELSE: S. 11 lagförslag 8 rubrik och inledning Står: förbud mot oskäliga avtalsvillkor Rättat till: avtalsvillkor i konsumentförhällanden S. II not I Står: 1973: 878 Rättat till: 1984: 293. Rättelse: på rättelse: S. 11 punkt 3 vänster och höger spalt Står: mål enligt lagen (1980: 1123) om offentlig insyn i säkerhetsarbetet vid kärnkraftverken Rättat till: Mål som avses i 24 § lagen (1984: 3) om kärnteknisk verksamhet
Nuvarande Iydelse Föreslagen Ivdelse
myndigheten för anteckning i fas- myndigheten för anteckning i fastighetsboken eller tomträttsboken. tighetsboken eller tomträttsboken. Beslut om upprustningsåläggande Har ett sådant åläggande eller förskall sändas även till byggnads- bud förenats med löpande vite ennämnden. ligt 4 § lägen (1985:000) om viten,
skall även detta antecknas. Inskriv-
ningsmyndigheten skall genast ire-
kommenderat brev underrätta den
som senast har sökt lagfart eller
inskrivning av förvärv av tomträtt
om anteckningen, om denne ej är
föreläggandets adressat.
Beslut om - upprustningsåläg-
gande skall sändas även till bygg-
nadsnämnden.
Har staten eller kommun förvärvat fastighet på vilken finns lägenhet
som avses med upprustningsåläggande eller användningsförbud, skall på anmälan av staten eller kommunen göras anteckning i fastighetsboken eller tomträttsboken att åläggandet eller förbudet förfallit.
138 Upprustningsåläggande. användningsförbud och förbud I enligt 2 a § förs-
ta stycket får förenas med vite.
Utsatrtt vite gäller ej mot ny ägare. Har ett upprustningsåläggande I fall som avses i 8 § får dock hyres- eller ett användningsförbud för-
nämnden utsätta vite för denne. enats med löpande vite, gäller vitet
mot ny ägare räknat från tidpunk-
ten för äganderättsövergången un-
der förutsättning att anteckning om
vitesföreläggandet — dessförinnan
gjorts i fastighetsboken eller tomt-
rättsboken. Vad som har sagts nu
gäller dock endast vid förvärv av
fast egendom eller tomträtt genom
köp, byte eller gåva. Löpande vite
som uvser viss period får tas ut en-
dast av den som vid periodens bhör-
jan ägde fastigheten. Annat vite
gäller ej mot ny ägare. I fall som
avses i 8 § får dock hyresnämnden utsätta vite för denne.
Denna lag träder i kraft den I juni 1985.
> Senaste lydelse 1974: 821.
Prop. 1984/85: 96 ee 7
5 Förslag till
Lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982: 1080)
"Härigenom föreskrivs att 18 och 20 §§ hälsoskyddslagen (1982: 1080) - skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse [88 .
Miljö- och hälsoskyddsnämnden får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag eller bestämmelser som meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. I brådskande fall eller när det annars finns särskilda skäl får ett föreläggande eller förbud meddelas omedelbart och i andra fall först sedan det visat sig att nämndens råd och anvisningar ej har följts.
Fett beslut om föreläggande eller Fett beslut om föreläggande eller förbud kan nämnden utsätta vite. förbud kan nämnden utsätta vite. Frågan om utdömande av vite prö- Vitet får ej förvandlas. vas av allmän domstol. Vitet fär cj förvandlas.
Underlåter någon att vidta en åtgärd som åligger honom enligt denna lag
eller enligt bestämmelser som har meddelats :' med stöd av denna lag och : efterkommer han inte miljö- och hälsoskyddsnämndens föreläggande om
rättelse, får nämnden förordna om rättelse på hans bekostnad. I brådskande fall får sådant förordnande meddelas också utan föregående före-
läggande.
208 Om miljö- och hälsoskyddsnämn- Om miljö- och hälsoskyddsnämnden 1 fråga om en fastighet eller den i fråga om en fastighet el-
byggnad har meddelat föreläggande ler byggnad har meddelat föreläg-
eller förbud samt föreläggandet el- gande eller förbud samt förelägganler förbudet är av större betydelse det eller förbudet är av större betyoch förenat med ett vite som upp- delse och förenat med ett vite som
går till minst ett basbelopp enligt uppgär till minst ett basbelopp en-
lagen (1962: 381) om allmän försäk- ligt lagen (1962: 381) om allmän förring, får nämnden översända beslu- säkring eller med ett löpande vite tet om föreläggandet eller förbudet enligt 4 § lagen (1985:000) om vitill inskrivningsmyndigheten för an- ten, får nämnden översända besluteckning i fastighetsboken eller tet om föreläggandet eller förbudet tomträttsboken. Har sådan anteck- till inskrivningsmyndigheten för anning skett gäller föreläggandet celler teckning i fastighetsboken celler förbudet mot ny ägare av egendo- tomträttsboken. År föreläggandet
men. Utsatt vite gäller dock inte förenat med löpande vite, skall
mot ny ägare av egendomen, men även detta antecknas. Inskrivningsnämnden får utsätta nytt vite för myndigheten skall genast i rekomdenne. menderat brev underrätta den som
senast har sökt lagfart eller inskriv-
ning av förvärv av tomträtt om an-
teckningen, om denne ej är föreläg-
sundets adressat. Rättelse: $. 10 not I Står: 1981: 1323,
Rättat till: 1984: 9
Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse
Har anteckning enligt första
stycket skett. gäller föreläggandet
eller förbudet mot ny ägare av
egendomen. Har denne förvärvat
egendomen genom köp, byte eller
gåva och utgör egendomen fastighet eller tomträtt, gäller även löpande vite mot honom räknat från
tidpunkten för äganderättsöver-
gången. I annat fall gäller vitet inte
mot ny ägare av egendomen, men
nämnden får utsätta nytt vite för
denne:
Löpande vite som avser viss peri-
od får tas ut endast av den som var
ägare vid periodens början.
Har ett antecknat föreläggande eller förbud upphävts genom lagakraftvunnet beslut eller har den åtgärd som avses med föreläggandet vidtagits
eller har ändamålet med föreläggandet förlorat sin betydelse, skall miljöoch hälsoskyddsnämnden, så snart den fått vetskap om förhållandet, an-
mäla det till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken eller tomträttsboken. Om nämnden inte gör anmälan skall länsstyrelsen på ansökan av egendomens ägare göra sådan anmälan.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. I fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock 18 § andra stycket andra meningen i sin äldre lydelse. :
6 Förslag till Lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822)
Härigenom föreskrivs att 39, 39 a och 39b8§ naturvårdslagen (1964: 822) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
39 8!
Har någon överträtt beslut eller föreskrift som avses i 37 § första stycket
1, 2,4, 6 eller 8 får länsstyrelsen förelägga honom att åstadkomma rättelse.
Har i fråga om en viss fastighet eller byggnad, anordning eller anläggning på annans mark ägaren till egendomen begått överträdelsen och övergår egendomen till ny ägare, får denne föreläggas att vidta rättelse, om det inte är oskäligt. Är fråga om överträdelse av beslut eller föreskrift över vars
efterlevnad kommunal nämnd med stöd av överlåtelse enligt 18 b 8 utövar
tillsyn, tillkommer det i stället nämnden att meddela sådant föreläggande. I beslut om föreläggande får vite sättas ut. Vidare får tingsrätten meddela
handräckning för att åstadkomma rättelse. Ansökan om handräckning får
! Senaste lydelse 1983:298.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
göras av allmän åklagare, statens naturvårdsverk, länsstyrelsen, den kommunala nämnd som handhar naturvårdsfrågor eller, i fall där kommunal nämnd har att meddela föreläggande, av den nämnden. Beträffande sädan handräckning finns bestämmelser i 17 § handräckningslagen (1981: 847).
Vid meddelande av föreläggande enligt 17 § första stycket, 20 8. 21 8
eller 22 § andra stycket får länsstyrelsen utsätta vite. Efterkoms ej sådant
föreläggande, skall på anmodan av länsstyrelsen kronofogdemyndigheten
föranstalta om att åtgärden vidtages. | Byggnadsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande en-
ligt 17 § tredje stycket. Miljö- och hälsoskyddsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande enligt 24 3. Efterkommes ej föreläggandet. äger vederbörande nämnd låta vidtaga åtgärden på den försumliges bekostnad.
I beslut om föreläggande som
avses I första, andra eller tredje
stycket får förordnas att beslutet
skall gälla utan hinder av att det
inte har vunnit laga kraft.
39 a
Här ett föreläggande som avses i Har ett föreläggande som avses i
39 § första eller andra stycket med- 39 8 första eller andra stycket med-
delats någon i egenskap av ägare till delats någon i egenskap av ägare till viss fastighet och övergår fastighe- viss fastighet och övergår fastighe-
ten till ny ägare, gäller föreläggan- ten till ny ägare, gäller föreläggandet i stället mot denne. Utsatt vite det i stället mot denne. Hur i föregäller dock inte mot den nye läggandet utsatts löpande vite enägaren, men vederbörande myndig- ligt 4 § lagen (1985:000) om viten, het får sätta ut vite för denne. och har fastigheten övergått genom
köp, byte eller gåva, gäller vitet
mot den nye ägaren räknat från tid-
punkten för äganderättsövergång-
en, under förutsättning att anteck-
ning om vitesföreläggandet dess-
förinnan gjorts enligt 39 b §. Lö-
pande vite som avser viss period får
endast tas ut av den som var ägare
vid periodens början. Annat vite
gäller inte mot den nye ägaren, men
vederbörande myndighet fär sätta
ut vite för denne.
Första stycket skall också tilläm- Första stycket skall också tilläm-
pas när föreläggande har meddelats pas när föreläggande har meddelats någon i egenskap av tomträttsha- någon i egenskap av tomträttshavare eller ägare av byggnad. anlägg- . vare eller eljest som ägare av byggning eller anordning på mark som nad, anläggning eller anordning på tillhör annan. mark som tillhör annan. Vad som
> Senaste lydelse 1982: 1097.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
sägs om löpande vite gäller dock
endast förelägganden som har
meddelats någon i egenskap av
tomträttshavare.
39 b 8?
Föreläggande som avses i 39 a § Föreläggande som avses i 39 a 8
skall genast antecknas i fastighets- skall genast antecknas i fastighetsboken eller tomträttsboken. Det- boken eller tomträttsboken. Har i samma gäller beslut om återkallel- föreläggandet utsatts löpande vite se av antecknat föreläggande. enligt 4 § lagen (1985:000) om vite
skall även detta antecknas. Inskriv-
ningsmyndigheten skall genast i re-
kommenderat brev underrätta den
som senast har sökt lagfart eller
inskrivning av förvärv av tomträtt
om anteckningen, om denne ej är
föreläggandets adressat.
Har antecknat föreläggande upp- Har antecknat föreläggande återhävts genom lagakraftvunnet be- kallats, upphävts genom lagakraftslut. efterkommits eller förfallit, vunnet beslut, efterkommits eller skall det antecknas i fastighetsbo- förfallit, skall det antecknas i fasken. tighetsboken eller tomträttsboken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.
7¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar
Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall ha nedan angivna lydelse. :
Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse
14 8!
Länsrätt prövar
1. mål enligt skatte-. taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna i den utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar,
2. mål enligt socialtjänstlagen 2. mål enligt socialtjänstlagen
(1980: 620). lagen (1980:621) med (1980: 620). lagen :(1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen (1981: 1243) om vård av unga, lagen (1981: 1243) om vård av missbrukare i vissa fall. utlännings- missbrukare i vissa fall, utlännings-
"Senaste lydelse 1982: 1097. ! Senaste lydelse 1984: 9.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
lagen (1980: 376), smittskyddslagen lagen (1980: 376), smittskyddslagen (1968:231), lagen (1970: 375) om ut- (1968:231), lagen (1970: 375) om utlämning till Danmark, Finland, I1s- lämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet land eller Norge för verkställighet
av beslut om vård eller behandling av beslut om vård eller behandling
och körkortslagen (1977: 477) i den och körkortslagen (1977:477) i den utsträckning som är föreskrivet i utsträckning som är föreskrivet i
dessa lagar samt mål enligt 21 kap. dessa lagar samt mål enligt 6 kap.
föräldrabalken, . 21 § och 21 kap. föräldrabalken,
3. mål som avses i 24 8 lagen 3. mål som avses i 24§ lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksam- (1[984:3) om kärnteknisk verksam-
het, het.
4. mål som avses i 6 § första
stycket lagen (1985:000) om viten.
Denna lag träder i kraft den I juli 1985.
8¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1971: 112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden
Härigenom föreskrivs att 7 §& lagen (1971: 112) om avtalsvillkor i konsu-
mentförhållanden! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
78 Talan om utdömande av vite Talan om utdömande av vite förs föres vid allmän domstol av åklaga- vid allmän domstol av konsumentre. Sådan talan får väckas endast ombudsmannen. I fråga om vite efter anmälan av konsumentom- som marknaädsdomstolen här före-
budsmannen eller, i fråga om vites- lagt på talan av annan får talan om förbud, av annan som hos mark- utdömande föras även av denne.
nadsdomstolen ansökt om förbudet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. I fråga om vite som har förelagts
före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser fortfarande.
! Senaste lydelse av lagens rubrik 1984: 293, ” Senaste lydelse 1972: 730.
9 Förslag till
Lag om ändring i marknadsföringslagen (1975: 1418)
Härigenom föreskrivs att 17 § marknadsföringslagen (1975: 1418) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
17.8!
Talan om utdömande av vite Talan om utdömande av vite förs föres vid allmän domstol av åklaga- vid allmän domstol av konsumentre. Sådan talan får väckas endast ombudsmannen. | fråga om vite efter anmälan av konsuwmentom- som marknadsdomstolen har förebudsmannen eller 1 fråga om vite lagt på talan av annan får talan om som avses i 5 §, av annan som hos utdömande föras även av denne. marknadsdomstolen har ansökt om förbudet eller åläggandet.
Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas endast efter medgivande
av konsumentombudsmannen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. I fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser fortfarande.
10 Förslag till Lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977: 981)
Härigenom föreskrivs att 27 § konsumentkreditlagen (1977:981) skall
upphöra att gälla vid utgången av juni 1985. 1 fråga om vite som har förelagts dessförinnan gäller den upphävda paragrafen dock fortfarande.
! Senaste lydelse 1984: 424,
11” Förslag till Lag om ändring i lagen (1979: 1118) om jämställdhet mellan kvinnor
och män i arbetslivet
Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1979: 1118) om jämställdhet mellan
kvinnor och män i arbetslivet! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
$
Talan om utdömande av vite som Talan om utdömande av vite som har förelagts enligt denna lag förs har förelagts enligt denna lag förs vid tingsrätt av allmän åklagare. vid tingsrätt av jämställdhetsom- Sådan talan får väckas endast efter budsmannen. anmälan av jämställdhetsombudsmannen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. I fråga om vite som har förelagts
före ikraftträdandet gälter dock äldre bestämmelser fortfarande.
12¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1980: 424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg
Härigenom föreskrivs att 10 kap. 8 § lagen (1980: 424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 Kap.
Mål om ansvar för brott som Mål om ansvar för brott som
avses i denna lag eller om utdö- avses i denna lag eller om ersättmande av vite eller om ersättning ning för åtgärder som verkställts för åtgärder som verkställts enligt enligt 7 kap. 9 § handläggs av tings- 7 kap. 9 § handläggs av tingsrätt rätt som är behörig domstol enligt som är behörig domstol enligt rätte- rättegångsbalken eller enligt 336— gångsbalken eller enligt 336—338 §§ 338 §§ sjölagen (1891:35 s. 1).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. I fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser fortfarande.
! Lagen omtryckt 1980: 412. ! Lagen omtryckt 1983:463.
13 Förslag till
Lag om ändring i närradiolagen (1982: 459)
Härigenom föreskrivs att 14 § närradiolagen (1982:459) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 8!
Sammanslutningen skall på uppmaning av närradiomyndigheten tillställa myndigheten sådan inspelning s som avses i 8 § lagen (1982: 460) om ansvarighet för närradio.
Om sammanslutningen inte rättar Om sammanslutningen inte rättar sig efter en sådan uppmaning, kan sig efter en sådan uppmaning, kan myndigheten förelägga vite. Talan myndigheten förelägga vite. om utdömande av vitet förs vid tingsrätt av allmän åklagare efter anmälan av närradiomyndigheten.
Denna lag träder i kraft den I juli 1985. I fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser fortfarande.
14 Förslag till
Lag om ändring i konkurrenslagen (1982: 729)
Härigenom föreskrivs att 38 § konkurrenslagen (1982: 729) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
38 §
Talan om utdömande av vite som Talan om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag förs förelagts med stöd av denna lag förs vid tingsrätt av allmän åklagare. vid tingsrätt av näringsfrihetsom- Sådan tälan får väckas endast efter budsmannen. I fråga om vite som anmälan eller medgivande av nä- marknadsdömstolen har förelagt på ringsfrihetsombudsmannen eller, i talan av annan får talan om utdöfråga om vite som marknadsdom- mande föras även av denne. stolen har ålagt på talan av annan, av denne.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. I fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser fortfarande.
! Senaste lydelse 1982:1247.
15¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1984: 292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5§
Förbud skall förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.
Talan om utdömande av vite förs Talan om utdömande av vite förs vid allmän domstol av åklagare. vid allmän domstol av den som an-
sökt om förbudet.
Denna lag träder i kraft den I juli 1985.
16 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§
Vad i denna lag sägs om böter Vad som i denna lag sägs om skall ock gälla vite, som förelagts — böter skall även gälla utdömda vipart eller annan till fullgörande av = fen, som skyldighet i rättegång.
I. har förelagts part eller annan
till fullgörande av en skyldighet i en
rättegång,
2. här i landet har förelagts
av konsumentombudsmannen, nä-
ringsfrihetsombudsmannen = eller
marknadsdomstolen,
3. i Finland har dömts ut av
marknadsdomstolen eller, efter
överklagande av ett avgörande av
denna domstol, av högsta domsto-
len.
Denna lag träder i kraft i förhållande till Finland fyra veckor från den dag då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling samt i förhållande till Danmark, Island och Norge den dag regeringen bestämmer. I fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet
gäller dock äldre bestämmelser.
17 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974: 13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder
Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1974: 13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 §
Talan om utdömande av vite en- Talan om utdömande av vite enligt denna lag föres vid allmän dom- ligt denna lag förs av länsarbetsstol av åklagare. Sådan talan får nämnd, eller arbetsmarknadsstyrelväckas endast efter anmälan av sen eller, när fråga är om vite som länsarbetsnämnd eller arbetsmark- förelagts med stöd av 14 §, av arnadsstyrelsen eller, när fråga är om betstagarorganisation som hemvite som förelagts med stöd av 14 §, ställt om föreskrifter som där av arbetstagarorganisation som anges. hemställt om föreskrifter som där anges.
Denna lag träder i kraft den I juli 1985.
Utdrag JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1983-10-20
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm Wallén, Peterson,
Andersson, Rainer. Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl,
R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg
Föredragande: statsrådet Rainer
Lagrådsremiss med förslag till lag om viten m. m.
1 Inledning
Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet i november 1978 en kommitté för att bl.a. göra en Översyn av vitesinstitutet. Kommittén, som antog namnet viteskommittén, avlämnade i mars 1982 betänkandet (SOU 1982: 21) Ett effektivare vite.!
I betänkandet föreslås att ett antal bestämmelser som avses främja vitets
effektivitet samlas i en lag om vissa tvångsmedel. Lagen skall enligt förslaget tillämpas på viten och tvångsutföranden som föreläggs av kommunala nämnder enligt hälsovårdsstadgan (1958: 663; numera upphävd) och lagen
(1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. Vissa
följdändringar föreslås i sistnämnda båda författningar. Kommitténs avsikt är att den nya lagen efter hand skall kunna göras tillämplig på andra
områden. där behov av effektivare tvångsmedel kommer fram.
Kommitténs sammanfattning av innehållet i betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1. De av kommittén framlagda lagförslagen bör fogas till protokollet som biluga 2.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksåklagaren
(RÅ), rikspolisstyrelsen, Göta hovrätt, Stockholms, Göteborgs och Malmö
tingsrätter, kammarrätten -i Göteborg, domstolsverket, socialstyrelsen,
länsstyrelserna i Kalmar. Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs,
Västernorrlands och Norrbottens län, länsstyrelsernas organisations-
nämnd, riksskatteverket, brottsförebyggande rådet (BRÅ), justitieom-
budsmannen Holstad (JO), konsumentverket, näringsfrihetsombudsman-
! Vid betänkandets avlämnande ingick i kommittén som ledamöter docenten Madeleine Löfmarck, ordförande, samt riksdagsledamöterna Hans A.Pettersson i Helsingborg och Annika Öhrström. 2 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 96
nen (NO), marknadsdomstolen, arbetarskyddsstyrelsen, statens naturvårdsverk, länsrätten i Södermanlands län, livsmedelsverket, Svenska kommunförbundet. Stockholms, Göteborgs, Malmö, Halmstads och Skellefteå kommuner, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO). Svenska hälsovårdstjänstemannaförbundet.
Centralorganisationen SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Hyresgästernas riksförbund. Sveriges allmännyttiga bostadsföretag
(SABO), HSB:s riksförbund, Svenska riksbyggen, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges villaägareförbund, Föreningen Sveriges byggnads-
nämndssekreterare, Föreningen Sveriges stadsarkitekter, Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer, Riksförbundet för allmän hälsovård, Sveriges
kommunaljuridiska förening, rättegångsutredningen (Ju 1977: 06), Sveriges domareförbund, Sveriges advokatsamfund, Föreningen Sveriges åklagare,
institutionen för hälso- och miljövård vid Umeå universitet och Föreningen
cheferna för länsstyrelsernas juridiska enheter.
Härutöver har yttranden avgetts av Samarbetskommittén för hälsovårdsnämnderna i rikets större städer, Gävle kommuns hälsovårdsnämnd
samt Göteborgs och Bohus läns avdelning av Svenska kommunförbundet,
hälso- och miljövårdsdelegationen. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom justitiede-
partementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 1230-82).
Med hänsyn till att de förslag som jag anmäler i det följande i olika hänseenden skiljer sig väsentligt från kommittéförslaget har under ärendets beredning särskilt samråd ägt rum med bl. a. vissa myndigheter som
berörs av förslagen. Vidare har en genomgång gjorts av de författningar med bestämmelser om viten som finns registrerade i det genom statsråds-
beredningens försorg förda rättsdataregistret. En förteckning över de för-
fattningar som därvid har granskats finns tillgänglig i lagstiftningsärendet.
2¶Allmän motivering
2.1 Behovet av en reform
Viten förekommer i huvudsakligen två former, s.k. förfarandeviten och materiella viten. Förfarandeviten används av såväl domstolar som andra
myndigheter för ätt” någon skäll förmås att exempelvis infinna sig vid myndigheten eller tillhandahålla handlingar eller lämna uppgifter som myn-
digheten behöver för att fatta beslut. Myndigheten kan vanligtvis både förelägga och döma ut vitet. Det måteriella vitet används för att eftertryck skall ges åt en förvaltningsmyndighets eller i vissa fall en domstols beslut
och döms i regel ut av allmän domstol på talan av åklagare.
Härutöver finns ytterligare två typer av viten. Det gäller till en början
s.k. generellt vite, dvs. vite som riktar sig till envar och som närmast har
karaktär av straffbestämmelse (1. ex. 4 § lagen 1942: 350 om fornminnen). I fråga om viten av denna karaktär är reglerna i brottsbalken (BrB) om böter tillämpliga, se 25 kap. 8 § andra meningen BrB. Sådana viten omfattas endast i den mån det särskilt anges av den följande framställningen. Helt
utanför denna faller s.k. avtalsvite, som har karaktären av ett på förhand bestämt skadestånd. Bestämmelser om viten finns i åtskilliga författningar. En myndighet
anses normalt inte ha rätt att förelägga vite utan uttryckligt författnings-
stöd. |
Bland förfarandevitena kan främst nämnas bestämmelserna i rättegångs-
balken (RB), enligt vilka rätten kan förelägga parter och andra att inställa
sig eller att förete skriftlig handling m. m. Ciknande bestämmelser finns i
(1946: 807) om handläggning av domstolsärenden, förvaltningsprocesslagen (1971: 291), utsökningsbalken, lagen (1976: 580) om medbestämmande ' i arbetslivet, taxeringslagen (1956:623) och lagen (1970: 417) om marknads-
domstol. En särskild typ av förfarandeviten är sådana som används vid
infordrande av yttrande eller upplysningar av främst myndigheter och tjänstemän, se 1. ex. lagen (1975: 1057) med instruktion för justitieombuds-
männen och lagen (1975: 1339) om justitiekanslerns tillsyn.
Lagstödet för olika typer av materiella viten har ofta formen av cen regel som ger vissa myndigheter befogenhet att använda vitesföreläggande för
ett bestämt ändamål. På den statliga sidan har främst länsstyrelserna tillagts sådan befogenhet på en rad områden. Som exempel kan nämnas
23 § brandlagen (1974:80), 11 kap. 3 § gruvlagen (1974:342), 17 § lagen (1929: 116) om tillsyn över stiftelser, 39 § första stycket naturvårdslagen
(1964:822), 40 § miljöskyddslagen (1969:387) och 11 § lagen (1977: 20) om TV-övervakning.
Även andra myndigheter inom den regionala statsförvaltningen har bemyndigande att använda vite 1. ex. länsskolnämnd och skogsvårdsstyrelse. se 39 § skollagen (1962:319) och 24 §& skogsväårdslagen (1979: 429). Inom
den centrala statsförvaltningen kan vite användas av exempelvis statens
industriverk (43 § lagen 1978:116 om vissa rörledningar), statens naturvårdsverk och arbetarskyddsstyrelsen (13 § lagen 1979: 329 om hälso- och
miljöfarliga varor) samt datainspektionen (24 § datalagen 1973:289, 14—
15 38 inkassolagen 1974: 182). SS Befogenhet att använda viteshot har även tillagts vissa kommunala nämnder, särskilt byggnadsnämnden (3 och 17 §§ lagen 1976:666 om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m., LPI och 39 § tredje
stycket naturvårdslagen) samt miljö- och hälsoskyddsnämnden, se 148
djurskyddslagen (1944:219), 18 § hälsoskyddslagen (1982: 1080), 39 § na-
turvårdslagen och 24 § livsmedelslagen (1971: 511).
Bestämmelser om viten finns också i den marknadsrättsliga lagstiftningen, t.ex. i lagen (1971: 112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor, marknadsföringslagen (1975: 1418) och firmalagen (1974: 156).
Förutom själva bestämmelserna om befogenhet att förelägga vite är. vitesinstitutet mycket knapphändigt reglerat i lag. Vissa regler har emellertid utvecklats i praxis. Föreläggandet skall sålunda innehålla namn på den person, fysisk eller juridisk mot vilken viteshotet riktas (adressaten), tidpunkten då föreläggandet senast skall vara verkställt eller förbudet skall börja gälla samt storleken av vitesbeloppet. Ett föreläggande skall naturligtvis också innehålla uppgift om vilket slags åtgärd adressaten skall företa
eller vilket förbud han skall iaktta. Ibland kan föreläggandet innehålla ett förbud som är alternativt till ett påbud, t.ex. på så sätt att adressaten
förbjuds att använda ett visst föremål så länge han inte avhjälper vissa
påtalade brister. När det gäller vitets adressat har det slagits fast i rättspraxis att endast
den som har rättslig och faktisk möjlighet att efterkomma ett föreläggande kan vara dess adressat. I vissa författningar finns uttryckliga bestämmelser om vem eller vilka som är rätt adressat för ett vitesföreläggande. I regel är det här fråga om ägare eller nyttjanderättshavare av den egendom som
omfattas av föreläggandet eller den som har vidtagit en olaglig åtgärd eller på annat sätt är skuld till det inträffade. Som exempel kan nämnas 106 § lagen (1939: 608) om enskilda vägar och 24 § naturvårdslagen. Att vitesfö-
reläggandet som nämnts skall innehålla föreskrifter om viss tidsfrist ligger i sakens natur. I vissa författningar finns uttryckliga regler om detta, t. ex. i bostadssaneringslagen (1973: 531) och gruvlagen (1974: 342).
En generell regel för vitesbeloppets storlek i fråga om vissa förfarandevi-
ten finns i 9 kap. 8 § rättegångsbalken (RB), där det sägs att vitet skall
bestämmas till belopp som med hänsyn till vederbörandes ckonomiska förhållanden och omständigheterna i Övrigt kan antas förmå honom att iaktta föreläggandet. Denna regel torde ge uttryck åt en i stort sett allmängiltig princip. I vissa författningar, främst skatteförfattningarna. finns latituder med angivande av en lägre och en högre gräns inom vilka vitesbeloppet skall bestämmas. På vissa områden, t. ex. det marknadsrättsliga, kommer ytterligare aspekter in i bilden.
Utdömt vite tillfaller staten, om annat inte har föreskrivits. I princip följer indrivningsproceduren de regler som gäller för böter (se 25 kap. 6—
8 §§ BrB).
Av stor betydelse för vitesinstitutets effektivitet är reglerna om när de olika besluten i proceduren vinner laga kraft. För förfarandeviten-gäller.
ofta att själva föreläggandet inte kan överklagas. Föreläggandets laglighet
och lämplighet prövas i stället i samband med vitets utdömande. De materiella vitesföreläggandena kan i allmänhet överklagas till en högre myndighet.
' Frågan om vitets utdömande prövas av allmän domstol, förvaltnings-
domstol eller förvaltningsmyndighet. Om det inte av den aktuella författningen framgår vilken myndighet som skall pröva frågan om vitets utdö-
mande, anses det följa av allmänna principer att denna prövningsrätt
tillkommer allmän domstol.
Som regel gäller att beslutet om föreläggande måste ha vunnit laga kraft
innan nytt vitesföreläggande kan utfärdas. Om först beslutet om vitesföreläggande och sedan det avgörande varigenom vitet döms ut överklagas i olika instanser, kan ett vitesärende förhalas under avsevärd tid. I motsats
till vad som är fallet i Danmark och Norge förekommer i svensk rätt endast
sällan s.k. löpande vite, dvs. vite som redan från början bestäms till ett visst belopp för varje tidsperiod under vilken föreläggandet inte har efterkommits eller för varje gång ett förbud har överträtts. En av fördelarna med ett löpande vite är att möjligheten för adressaten att undvika ett nytt högre vite genom överklagande av vitesföreläggandet i förhalningssyfte
undanröjs. Enligt vissa författningar kan emellertid myndigheten i brådskande fall förordna att beslut med vitesföreläggande skall lända till omedel-
bar efterrättelse.
Medan regelsystemet såvitt avser förfarandevitena i stort anses fungera tillfredsställande, har viss kritik ibland riktats mot de regler och den praxis som gäller för de materiella vitena. I direktiven (Dir. 1978:89) för vites-
kommittén framhölls att vitesinstitutet är behäftat med åtskilliga brister
från effektivitetssynpunkt. Som exempel nämns att en fastighetsägare som
åläggs att vidta åtgärder för att undanröja sanitära olägenheter i sin fastighet genom olika åtgärder — såsom överklagande i flera instanser av såväl
själva föreläggandet som beslutet om vitets utdömande eller överlåtelse av
fastigheten — kan förhala ärendet under avsevärd tid. Vidare påpekas att de myndigheter som handlägger frågor om viten ibland har en rätt begrän-
sad erfarenhet på området. Kommittén har enligt direktiven haft att förutsättningslöst pröva olika vägar att förstärka vitesinstitutets effektivitet och
lägga fram förslag till kompletteringar av tvångsmedlen på särskilda områ-
den där det bedöms behövligt.
Med utgångspunkt i vad som i direktiven sägs om vitesinstitutets brister från effektivitetssynpunkt har kommittén företagit en enkätundersökning bland myndigheter som använder sig av vitesinstitutet. Mot bakgrund bl. a. av enkätsvaren anser kommittén att det f. n. inte finns tillräckliga skäl för att föreslå lagstiftningsåtgärder beträffande vitesinstitutet på områden
utanför hälsovårds- och byggnadslagstiftningen. Reformbehovet på de två sistnämnda områdena är enligt kommittén svårbedömt. Vitesinstitutet används där relativt sparsamt. Det kan diskuteras om det är ekonomiskt försvarbart att genomföra lagändringar som kan förväntas få endast ett
begränsat tillämpningsområde. Kommittén anser dock att beaktansvärda skäl talar för att vitesinstitutet på dessa båda områden genom lagstiftning görs effektivare. Avgörande för kommitténs ställningstagande har varit uppfattningen att de kommunala nämnderna bör förfoga över effektiva
tvångsmedel på dessa områden för att i individuella fall kunna genomdriva för samhället nödvändiga beslut. Vidare kan med visst fog förväntas en
ökad benägenhet att utnyttja vitesinstitutets svagheter.
Kommitténs förslag mynnar ut i en lag om tvångsmedel som har begrän-
Prop. 1984/85: 96 to [AN
sats till att avse vissa beslut inom hälsovårds- och byggnadsområdet. Den nya lagen innehåller bestämmelser, bland dem en om löpande vite, som syftar till att förhindra att vitesärenden förhalas genom olika åtgärder från adressatens sida. Vidare har föreslagits bestämmelser som lagfäster den
praxis bl. a. beträffande vitets adressat och vitesbeloppets storlek som har utvecklats på området. Kommitténs avsikt är att lagen efter hand skall kunna göras tillämplig på nya områden, där behov av effektivare tvångs-
medel framkommer.
Remissinstanserna har haft delade meningar om behovet av en refom av
vitesinstitutet. Några instanser — Malmö tingsrätt, länsstyrelsen i Norrbottens län, SACO/SR, Sveriges villaägareförbund och Sveriges advokat-
samfund — har ställt sig negativa eller starkt tveksamma till en reform. Som skäl anförs att vitesinstitutet tycks fungera tämligen väl och att det används förhållandevis sparsamt samt att det antal ärenden som vållar problem är så litet att någon särskild lagstiftning inte är motiverad. De flesta remissinstanserna är emellertid av den meningen att lagstiftning i
någon form är motiverad för att vitesinstitutet skall kunna bli mera effek-
tivt.
I likhet med flertalet remissinstanser anser jag att det finns utrymme för att höja vitesinstitutets effektivitet genom Jagstiftning. Jag tänker då bl. a. på de möjligheter som finns att förhala ett ärendes handläggning på olika sätt. Ett ytterligare skäl för lagstiftning anser jag vara intresset av att en del allmänna principer på området som nu är av närmast sedvanerättslig
karaktär får uttryckligt lagstöd. Jag återkommer närmare till dessa frågor i
det följande.
2.2 Allmänna principer för en ny lagstiftning
Mitt förslag: Bestämmelser om viten förs samman i en särskild lag.
Denna blir tillämplig på alla viten som enligt lag eller annan författning får föreläggas av domstol eller annan myndighet i den mån inte annat
följer av författningen i fråga. Viten som riktar sig till envar undantas dock i princip.
Viteskommitténs förslag: Bestämmelser om viten och tvångsutförande tas
upp i en särskild lag, vars tillämpningsområde begränsas till att omfatta
viten som föreläggs med stöd av hälsovårdsstadgan och lagen om påföljder
och ingripanden vid olovligt byggande m. m. Lagen behandlar också sådan
verkställighet som en kommunal nämnd låter ombesörja på den försumliges bekostnad (tvångsverkställighet).
Remissinstanserna: De flesta instanserna förordar att en särskild ramlag i fråga om viten utarbetas med tillämplighet på alla eller flertalet områden
där viten förekommer. Denna uppfattning har uttalats bl.a. av flertalet företrädare för rättsväsendets myndigheter. Andra instanser, bland dem Svenska kommunförbundet, förordar att en särskild viteslag i vart fall blir
tillämplig på samtliga vitesförelägganden som hälsovårds- och byggnads-
nämnderna kan besluta om. Några ytterligare instanser menar att vissa
ändringar på hälsovårds- och byggnadsområdena kan behöva göras i hu-
vudsak enligt kommittéförslaget men att dessa i så fall bör arbetas in i den
aktuella speciallagstiftningen. Ett fåtal instanser tillstyrker kommitténs
förslag. Förslaget till bestämmelser om tvångsutförande i lagen har fått ett övervägande negativt mottagande.
Skäl för mitt förslag: Som jag framhållit är vitesinstitutet mycket knapphändigt reglerat i lag. Principerna för till vilka personer ett föreläggande kan riktas, för beräkning av beloppet och för utdömande saknar i stor
utsträckning kodifiering. Detta talar enligt min mening för att en så långt möjligt generell reglering bör utarbetas. Det är vidare uppenbart att vitesinstitutet inte alltid fungerar så effektivt
som skulle vara önskvärt. Viteskommittén har funnit att behovet av en effektivisering är störst inom områdena för hälsoskydd och byggnadslagstiftningen. Av remissvaren framgår emellertid att de behov av insatser på lagstiftningssidan som kommittén har pekat på gör sig gällande även på
andra områden, däribland t. ex. miljöskyddsområdet. Även bortsett från
behovet av en effektivisering är det lämpligt att vitesinstitutet får en utformning som medför att det blir så likformigt som möjligt för de olika områden där det används. Det måste exempelvis, som påpekats vid remissbehandlingen, vara en klar fördel, om de kommunala nämnderna i
princip får tillämpa ett enhetligt regelsystem.
ser om vite tas in i en särskild lag, vars regler utformas på ett sådant sätt att
de i princip kan tillämpas på vitesförelägganden i allmänhet. Det synes inte
föreligga något hinder mot att en sådan lag får omfatta även de s.k. förfarandevitena. Däremot bör, som följer av vad jag tidigare har framhål-
lit, inte avtalsviten och i princip inte heller generella viten omfattas av lagen.
Viteskommitténs förslag omfattar även föreläggande med hot om s.k. tvångsutförande. Härmed menas föreskrift att, om föreläggandet inte efter-
kommes, den ålagda åtgärden kan utföras av myndigheten på adressatens bekostnad. Enligt min mening är dock institutet tvångsuttörande av en sådan speciell karaktär att det inte lämpligen bör regleras i en allmän lag om viten utan I de olika specialförfattningar där det anses erforderligt.
2.3 Vitets adressat
Mitt förslag: I den nya lagen tas in en bestämmelse av innebörd att ett vitesföreläggande skall vara riktat till en eller flera angivna juridiska eller fysiska personer. Om flera personer samtidigt föreläggs vite, skall särskilt vitesbelopp sättas ut för var och en. Vidare föreskrivs enligt
förslaget att vite får föreläggas endast den som har faktisk och rättslig
möjlighet att efterkomma föreläggandet. |
Viteskommitténs förslag: Förslaget överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Kommittéförslaget har i huvudsak lämnats utan erin-
ran. Några instanser har dock invändningar mot förslaget att endast den skall kunna föreläggas vite som har faktisk och rättslig möjlighet att efter-
komma föreläggandet. Motiveringen är att en bestämmelse om detta skulle
försvåra förfarandet i praktiken.
Skäl för mitt förslag: Med vitets adressat menas den mot vilken vitesföreläggandet riktar sig. Såväl fysiska som juridiska personer anses kunna vara adressater. Vidare gäller att en kommun kan vara adressat för ett vitesföreläggande som meddelas av statlig myndighet. Enligt en allmän princip. som har kommit till uttryck på olika håll inom lagstiftningen, bl. a. i 9 kap. 8 § andra stycket RB, gäller däremot i princip att staten inte kan föreläggas vite.
I vissa författningar finns det bestämmelser om vem eller vilka som kan vara adressater till ett vitesföreläggande, s.k. legala adressater. Allmänt anses enligt rättspraxis gälla att endast den som har rättslig och faktisk möjlighet att efterkomma ett föreläggande kan vara dess adressat. Vite kan således inte föreläggas den som är underårig eller omyndigförklarad i fall då vederbörande är rättsligt förhindrad att förfoga över sin egendom på det
sätt som myndigheten kräver. Vite kan åläggas flera personer. Enligt praxis kan det dock inte åläggas solidariskt. Viteskommittén har föreslagit att det i den nya lagen uttryckligen skall
anges att ett vite skall föreläggas en viss namngiven person eller vissa
namngivna personer och att, om vite samtidigt föreläggs flera personer.
särskilt vitesbelopp skall utsättas för var och en av dem. Vidare skall enligt
förslaget vite få föreläggas endast den som har faktisk och rättslig möjlig-
het att efterkomma föreläggandet. I: anslutning till den föreslagna bestämmelsen har kommittén bl. a. uttalat att det bör åligga myndigheterna att se
till att adressaten inte är fysiskt förhindrad, t. ex. på grund av sjukhus- eller
annan anstaltsvistelse. att följa de givna föreskrifterna.
Remissinstanserna har i regel inte haft några invändningar mot förslaget. « Nägra instanser — Stockholms och Göteborgs kommuner, Föreningen
Sveriges byggnadsnämndssekreterare, Föreningen Sveriges stadsarkitekter och rättegångsutredningen — menar emellertid att en bestämmelse om att adressaten måste ha faktisk och rättslig möjlighet att efterkomma föreläggandet i många fall skulle komma att försvåra proceduren. Rätte-
gångsutredningen pekar t.ex. på att det kan vara svårt att få fram en
utredning som utesluter att hinder föreligger.
I likhet med viteskommittén anser jag det lämpligt att principerna för
vem som skall kunna vara adressat för ett vite anges i den nya lagen. Att den som ett vitesföreläggande riktar sig till måste ha faktisk och rättslig
möjlighet att efterkomma föreläggandet får anses ligga i sakens natur och
överensstämmer med den rättspraxis som domstolarna har antagit. Att även denna princip, som ju får anses viktig från rättssäkerhetssynpunkt,
kommer till uttryck i lagen synes väl motiverat. Detta bör inte uppfattas så
att de olika myndigheter som har befogenhet att meddela vitesföreläggan-
den skulle behöva göra en längre gående undersökning än förhållandena påkallar. Exempelvis bör en myndighet enligt min mening inte annat än när särskilda omständigheter föranleder det anses vara skyldig att göra några
efterforskningar om t. ex. en tilltänkt adressat för ett vitesföreläggande är
intagen på sjukhus ce. d.
Som Stockholms tingsrätt och rättegångsutredningen har påpekat bör i lagen för tydlighets skull anges att adressaten kan vara såväl fysisk som
juridisk person. Vidare bör i enlighet med kommitténs förslag anges att
vitesbelopp skall bestämmas särskilt för varje person som omfattas av det.
2.4¶Vitesbeloppets bestämmande
Mitt förslag: Vitet i ett föreläggande skall bestämmas till ett belopp som med hänsyn till vad som är känt om adressatens ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att efterkomma föreläggande..
Viteskommitténs förslag: Förslaget överensstämmer med mitt förslag. Kommittéförslaget innebär emellertid dessutom att, när ett föreläggande riktas till någon i egenskap av ägare av fastighet eller innehavare av
tomträtt, vitet skall bestämmas så att fastighetsägaren inte kan göra någon kostnadsbesparing eller vinst på att underlåta att efterkomma föreläggan-
det. Generellt föreslås vidare gälla att samhällsintresset av att ett föreläggande efterkommes skall beaktas vid vitesbeloppets bestämmande.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har i de flesta fall godtagit förslaget,
men vissa instanser har haft synpunkter på dess närmare utformning.
Skäl för mitt förslag: Vite skall enligt vedertagen praxis anges med ett visst
penningbelopp som är beräknat på ett sådant sätt att det utsatta hotet blir effektivt. Vanligtvis finns det inga regler om vitesbeloppets storlek i de
olika författningarna. I 9 kap. 8 § RB anges emellertid som nämnts att vite enligt balken skall bestämmas till ett belopp som med hänsyn till adressa-
tens ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att iaktta föreläggandet.
Viteskommittén har föreslagit att en bestämmelse motsvarande den i 9 kap. 8 §& RB skall tas in I den nya lagen. Innebörden av denna bestämmelse avses vara att vitesbeloppet väsentligen skall fastställas med ledning av adressatens personliga förhållanden såsom hans ekonomi, eventuell
tredska, föremålets värde, de påfordrade åtgärdernas omfattning, kostna-
derna för deras vidtagande och angelägenhetsgraden av det motstående
intresset. Avsikten med den särbestämmelse som kommittén föreslär för fall då ett vitesföreläggande riktar sig till någon i hans egenskap av fastig-
hetsägare eller tomträttshavare är att markera att det skall vara ekonomiskt sett mera fördelaktigt att iaktta föreläggandet än att betala vitet.
Viteskommittén framhåller att ett sådant beräkningssätt redan nu är vanligt i fråga om åtgärder rörande fastigheter. Förslaget att även samhällsintresset av att ett föreläggande fullgörs skall beaktas när vitesbeloppet
bestäms motiveras med att de beräkningsmetoder som i första hand bör användas inte torde vara tillräckligt effektiva när ett föreläggande avser en föga kostsam men ytterst angelägen åtgärd.
Den föreslagna huvudregeln för beräkning av vitesbeloppet har inte
föranlett några allvarligare erinringar från remissinstanserna. Ett par remissinstanser har emellertid påpekat att det i praktiken vanligen inte görs
någon utredning i vitesärenden om vederbörandes ekonomiska förhållan-
den utan att beloppet mera bestäms mot bakgrund av en allmän uppfattning grundad på förutsättningen att vederbörande lever under normala
förhållanden.
Den föreslagna regeln om särskild beräkning av vitesbeloppet för fastig-
hetsägare och tomträttshavare har väckt viss kritik vid remissbehandling-
en. Det har därvid påpekats att den i vissa fall skulle kunna leda till mindre rimliga resultat och att den torde vara till endast begränsad praktisk nytta
på grund av svårigheten att beräkna adressatens vinst eller besparing. Kritik har även riktats mot tanken att det i lagen särskilt skulle anges att samhällsintresset av att föreläggandet fullgörs skall beaktas vid beloppets bestämmande. Därvid har anmärkts att den föreslagna huvudregeln ger tillräckligt utrymme för att även samhällsintresset av att föreläggandet följs
vägs in i bedömningen och att begreppet samhällsintresse är alltför diffust.
I likhet med kommittén och remissinstanserna anser jag att den nya
lagen bör innehålla allmänna anvisningar för beräkningen av vitesbelop-
pets storlek. Huvudprincipen bör därvid vara att vitet skall bestämmas till ett sådant belopp att det med hänsyn till adressatens ekonomiska förhål-
Prop. 1984/85: 96 | 27
landen och omständigheterna i övrigt kan antas förmå adressaten att följa
föreläggandet. Om en sådan allmän princip slås fast,'bör detta givetvis inte
uppfattas så att det alltid skall vara nödvändigt att göra en utredning om adressatens ekonomi. I den allmänna bedömning som görs inom de ramar som dras upp av den nämnda huvudprincipen bör också andra omständigheter kunna beaktas, däribland angelägenhetsgraden av de påbud celler förbud som föreläggandet avser. Att ett vite bör bestämmas så högt att det inte blir ekonomiskt fördelaktigt för adressaten att underlåta att iaktta det ligger också i sakens natur och får anses följa av huvudprincipen, uttryckt
på det sätt som jag nyss har förordat. Någon särregel för fall då ett
vitesföreläggande riktar sig mot någon i hans egenskap av fastighetsägare eller tomträttshavare behövs därför inte som jag ser det. Jag vill emellertid understryka att det ofta ligger nära till hands att i sådana fall beakta den ekonomiska fördelen för adressaten av att underlåta att följa föreläggan-
det, i den mån det går att göra någon beräkning härav. Som jag har angett i det föregående avses den nya lagen bli tillämplig i
den mån annat inte följer av vad som är särskilt föreskrivet. Det är inte min
avsikt att i detta sammanhang föreslå några ändringar i de speciella regler om maximi- och minimibelopp för viten som finns på olika håll i lagstift-
ningen. Den allmänna bedömning som skall ske enligt den nyss förordade
huvudprincipen får i dessa fall göras med beaktande av de latituder som
gäller. På vissa områden finns särskilda uttalanden i tidigare lagförarbeten
som skall behålla sin giltighet. Jag återkommer till detta i specialmotive-
ringen.
Ett exempel på regler som innehåller maximi- och minimibelopp erbju-
der den förut berörda bestämmelsen i 9 kap. 8 & RB, där samma huvudprincip som den som jag nyss har förordat har kommit till uttryck. I betänkandet (SOU 1982:25 och 26) Översyn av rättegångsbalken I, som efter remissbehandling övervägs inom justitiedepartementet. har emellertid rättegångsutredningen föreslagit vissa ändringar i den berörda paragrafen. Ställning till det förslaget bör inte tas i detta sammanhang. Paragrafen
bör alltså t. v. gälla i oförändrad lydelse.
2.5 Löpande vite
Mitt förslag: Om det är påkallat med hänsyn till omständigheterna får vite bestämmas till ett visst belopp för varje tidsperiod av viss längd
under vilken ett föreläggande inte har efterkommits. Det kan också
bestämmas att utgå varje gång adressaten underlåter att fullgöra en återkommande förpliktelse eller överträder ett förbud.
Viteskommitténs förslag: Löpande vite görs till huvudregel enligt den föreslagna lagen. Förslaget avser emellertid bara det fallet att vitesbelopp
bestäms till visst belopp för varje tidsperiod av viss längd under vilken föreläggandet inte har efterkommits.
Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser är positiva till viteskommitténs förslag. Flera av dem förordar dock att bestämmelsen om
löpande vite utformas så att det kan föreläggas att utgå också vid varje
tillfälle ett förbud överträds. Några remissinstanser anser att bestämmelsen om löpande vite inte bör göras till huvudregel.
Skäl för mitt förslag: Som jag tidigare har framhållit kan möjligheterna att förhala verkställigheten av ett vitesföreläggande genom överklagande vara
ägnade att minska vitesinstitutets effektivitet. Om ett vitesföreläggande
inte efterföljs, kan myndigheterna givetvis meddela ett nytt föreläggande
vid högre vite. En förutsättning för detta anses emellertid i princip vara att
det första vitesföreläggandet har vunnit laga kraft. Genom att överklaga
det första vitesföreläggandet i de fall då detta är möjligt kan således
adressaten hindra att ett nytt vite föreläggs.
Motsvarande problem föreligger inte i Danmark och Norge, där myndig-
heterna kan använda s.k. löpande vite. Ett löpande vite innebär att man redan i det ursprungliga vitesföreläggandet bestämmer att ett visst belopp
skall förfalla med jämna mellanrum så länge inte föreläggandet följs. Om föreläggandet innehåller ett förbud, kan ett löpande vite i stället utformas
så att ett visst vitesbelopp förfaller varje gång förbudet överträds. Om
åtgärden innefattar en regelbundet återkommande förpliktelse, kan föreläggandet innehålla bestämmelse om att vitet förfaller varje gång adressa-
ten underlåter att fullgöra den ålagda förpliktelsen.
Det torde enligt svensk rätt i och för sig inte finnas något hinder mot att i ett vitesföreläggande ta in en föreskrift om löpande vite, men i praxis förekommer detta knappast. Exempel på fall där löpande vite har ansetts kunna användas utan uttryckligt lagstöd erbjuder sådana mål enligt 21 kap. föräldrabalken som avser verkställighet av dom eller beslut rörande um-
gänge. Här förekommer det att förvaltningsdomstolarna förelägger vite för varje umgängestillfälle under den närmast överskådliga tiden då vårdnads-
havaren vägrar att överlämna barnet till den umgängesberättigade föräldern.
Viteskommittén har föreslagit en regel av innebörd att vite bör bestämmas till visst belopp för varje tidsperiod av viss längd (vecka. månad eller annan tidsperiod) under vilken föreläggandet inte har efterkommits. En så
formulerad regel bör enligt kommittén kunna användas inte bara i positiva
förelägganden utan även vid förbud.
Enligt vad kommittén uttalar bör vitesperiodens längd i ett system med löpande vite bestämmas med hänsyn till vad som kan anses skäligt i det
enskilda fallet, varvid hänsyn får tas till adressatens behov av rådrum och
till hur brådskande saken är. Vidare bör myndigheten beakta att så många
Prop. 1984/85: 96 : | 29
vitesbelopp inte försitts att den obetalda summan av dessa blir orimligt stor. Om så skulle bli fallet, är det enligt kommittén sannolikt att vitet vid uttagandet jämkas med hänsyn till adressatens förhållanden, något som
kan leda till att det allmänpreventiva värdet av det löpande vitet minskar.
Även om det löpande vitet har betydande praktiska fördelar framför enstaka viten, blir enligt förslaget den föreläggande myndigheten inte förhindrad
att i stället utsätta ett enstaka vite.
Så gott som samtliga remissinstanser har ställt sig positiva till att institu-
tet löpande vite införs. Flera instanser — bland dem Stockholms tingsrätt,
kammarrätten i Göteborg, länsstyrelserna i Malmöhus och Västernorrlands län, BRÅ samt Göteborgs och Malmö kommuner — har emellertid
uttalat sig för att den av kommittén föreslagna bestämmelsen kompletteras
med en bestämmelse om att vite skall kunna utgå varje gång ett förbud överträds. Några instanser — bland dem länsstyrelsen i Norrbottens län,
Svenska kommunförbundet och Malmö kommun — anser att en bestämmelse om löpande vite inte bör göras till huvudregel. Därvid hänvisas bl. a.
till svårigheterna att avgöra vad som kan utgöra en skälig vitesperiod.
Tveksamma eller negativa till kommitténs förslag är länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län, konsumentverket och marknadsdomstolen.
Länsstyrelsen anser att det föreslagna systemet riskerar att undergräva respekten för viteshotet. Om ett vitesföreläggande inte följs, bör myndigheten i stället föranstalta om rättelse på annat sätt, eftersom viteshotet har visat sig vara verkningslöst. Konsumentverket anför att ett system med löpande viten enligt kommitténs förslag knappast lämpar sig för marknadsdomstolens eller KOÖ:s förbud och ålägganden och att det lämpligaste
skulle vara att vitesinstitutet utformades på ett sådant sätt att ett vite kan
utdömas varje gång ett vitessanktionerat förbud överträds. Marknadsdomstolen påpekar att de beräkningsgrunder som gäller för ett vite, nämligen att det skall bestämmas till ett belopp som med hänsyn till adressatens ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att efterkomma föreläggandet. knappast är tillämpbara i fråga om löpande viten. Domstolen framhåller vidare att vitets belopp enligt åtskilliga författningsbestämmelser är maximerat och det kan ifrågasättas i vad mån löpande viten kan vara förenliga med sådana bestämmelser.
I likhet med kommittén och flertalet remissinstanser anser jag att löpande vite kan vara ett verkningsfullt medel för att effektivisera vitesinsti-
tutet i många fall. Genom att använda löpande viten kan man som framgått
motverka överklaganden i förhalningssyfte. Som jag senare skall beröra närmare ger också löpande vite bättre möjligheter att i vissa situationer låta ett vitesföreläggande som avser någon i hans egenskap av fastighets-
ägare gälla mot ny ägare av fastigheten. Även i andra avseenden är ett sådant system ägnar att leda till effektivitetsvinster genom att den ekonomiska påtryckningen står kvar även efter den utsatta dagen för en förplik-
telses fullgörande.
Det är emellertid uppenbart att löpande vite inte lämpar sig för alla situationer. Särskilt med hänsyn till att den lagstiftning som jag har förordat avses få generell karaktär, står det klart att en bestämmelse om lö- - pande vite inte i enlighet med kommittéförslaget bör göras till huvudregel utan för sin tillämpning bör bli beroende av att det med hänsyn till omständigheterna är lämpligt att använda vite i denna form.
Den av viteskommittén föreslagna regeln är emellertid, som påpekats vid remissbehandlingen, inte i alla situationer väl avpassad för den typ av
viten som tar sikte på att förbjuda en viss handling, t. ex. ett förbud för en näringsidkare enligt marknadsföringslagen att fortsätta med otillbörlig marknadsföring eller att saluhålla en farlig eller otjänlig vara eller ett förbud enligt lagen om förbud mot oskäliga avtalsvillkor. I detta hänseende har gällande rätt i doktrin och praxis ansetts innebära att, när ett förbud har förenats med vite, vitet bara kan dömas ut en gång. Denna ordning kan
leda till olägenheter inte minst på marknadsrättens område och har påtalats
i en särskild skrivelse till regeringen från konsumentsombudsmannen. I
skrivelsen framhålls att ett förbud vid vite enligt marknadsföringslagen
eller lagen om förbud mot oskäliga avtalsvillkor med nuvarande ordning i
praktiken inte blir sanktionerat längre än till dess det har överträtts första
gången. Ett mindre nogräknat företag kan därefter fortsätta ett förbjudet förfarande utan risk att drabbas av påföljd.
För att motverka sådana olägenheter skulle man, som påpekats vid
remissbehandlingen, i och för sig kanske kunna tänka sig att införa en generell ordning. enligt vilken vitet i ett beslut med förbudsföreläggande alltid skulle kunna dömas ut var gång förbudet överträds. I förevarande ärende synes dock underlag saknas för att konsekvenserna av en sådan reglering skall kunna överblickas. I stället bör en regel införas av det innehållet att den föreläggande myndigheten beroende på omständigheterna kan bestämma att vitet skall utgå varje gång förbudet överträds. Till
förebyggande av att vitesbeloppen blir orimligt stora och att tillämpningssvårigheter uppstår vid överträdelser av s.k. perdurerande karaktär bör
för sådana fall gälla den begränsningen att, om flera överträdelser föreligger till samtidig bedömning, vid varje utdömandetillfälle högst föreläggandets belopp får dömas ut.
En situation likartad den vid förbudsviten kan uppstå i situationer där et
åläggande — såsom i det förut nämnda fallet om umgänge med barn —
innebär en förpliktelse som återkommer vid vissa angivna tidpunkter. För
ett sådant fall bör ett vitesföreläggande kunna utformas så att vitet förfaller
varje gång förpliktelsen underläts. En regel om löpande vite bör avfattas så att den tar sikte även på dessa fall.
Med den nyss nämnda begränsningen synes det inte innebära några
olägenheter att den allmänt hållna huvudregeln om hur vitesbeloppet skall
bestämmas som jag förut har förordat i princip blir tillämplig även med avseende på löpande viten. Jag instämmer i vad marknadsdomstolen har
anfört om att det skulle medföra komplikationer att låta en ordning med
löpande vite få tillämplighet även i sådana fall då det i en författning har satts ut ett maximibelopp för hur högt vitet får sättas. Lämpligen bör föreskrivas att löpande vite inte får användas i sådana fall. Om i enlighet med vad som har anförts nu bestämmelser om löpande vite
införs, innebär detta otvivelaktigt en effektivisering av vitesinstitutet. Klart är dock att löpande vite lämpligen bör användas med viss försiktighet
till dess att en ändamålsenlig praxis har hunnit utbilda sig. Förhållandena på det marknadsrättsliga området berörs närmare i specialmotiveringen.
2.6 Vitesföreläggande gentemot fastighetsägare m. fl.
Mitt förslag: En generell bestämmelse införs om att, i de fall ett vitesfö-
reläggande riktar sig till någon i hans egenskap av ägare eller innehava-
re av viss egendom, denne får föreläggas att om hans ställning upphör
lämna den föreläggande myndigheten uppgift om efterträdarens namn
och adress. Även ett sådant föreläggande får förenas med vite. LPI.
bostadssaneringslagen, hälsoskyddslagen och naturvårdslagen kompletteras med bestämmelser om att föreläggande där löpande vite har satts ut under vissa förutsättningar blir gällande mot ny ägare eller
innehavare. |
Viteskommitténs förslag: Förslaget överensstämmer i sak väsentligen med mitt förslag. En annan lagteknisk lösning föresläs dock beträffande lö-
pande vites övergång på ny ägare och förslaget avser i den delen endast hälsoskydds- och byggnadslagstiftningens områden. Förslaget innebär vi-
dare att tidpunkten för vitesföreläggandets övergång på ny ägare skall räknas från det att han har fått kännedom om föreläggandet.
Remissinstanserna: De flesta instanserna är positiva till kommitténs lösning av problemet med ny ägare. Några instanser anser dock att tidpunkten för anteckning i fastighetsboken bör vara avgörande för vitesförpliktelsens
övergång.
Skäl för mitt förslag: Som jag tidigare har påpekat kan syftet med ett
vitesföreläggande som riktas till någon i hans egenskap av ägare av viss
egendom motverkas inte endast genom överklaganden utan också genom att den aktuella egendomen överlåts till ny ägare. Sådana överlåtelser i
förhalningssyfte förekommer särskilt när det gäller fastigheter och tomträt-
ter. Enligt vissa särskilda författningar kan emellertid ett föreläggande som sådant bli gällande mot en ny fastighetsägare eller tomträttshavare. Så är fallet bl.a. enligt CPI. bostadssaneringslagen (1973:531), hälsoskyddsla-
gen och naturvårdslagen.
Prop. 1984/85: 96 TJ to
Enligt 19 § LPI skall sålunda ett föreläggande som byggnadsnämnden
har meddelat någon i egenskap av ägare till viss fastighet (tomträttshavare) för att han skall utföra arbete, vidtaga viss åtgärd eller rätta till en överträ-
delse av ett förbud eller en åtgärd som har vidtagits utan tillstånd gälla mot
ny fastighetsägare (tomträttshavare). Enligt 8 § bostadssaneringslagen gäller på motsvarande sätt ett av hyresnämnden meddelat upprustningsåläggande eller användningsförbud mot ny fastighetsägare. Detsamma gäller tomträttshavare och ägare av byggnad på mark som tillhör annan. Samma reglering finns i 39 a och 39 b §§ naturvårdslagen med avseende på vissa vitesförelägganden som länsstyrelsen eller kommunal nämnd får meddela
enligt lagen. Det gäller här bl.a. I fråga om överträdelse mot särskilt meddelade förbud eller föreskrifter angående nationalpark, naturreservat, strandskyddsområde och naturvårdsområde liksom när någon utför täkt utan tillstånd eller i strid mot föreskrifter som meddelats i samband med
tillstånd. Ett föreläggande enligt de nämnda lagarna skall antecknas i fastighets- resp. tomträttsboken. .
Enligt 20 § hälsoskyddslagen slutligen kan miljö- och hälsoskyddsnämndens föreläggande eller förbud i fråga om fastighet eller byggnad, om det är av stor betydelse och förenat med ett vite som uppgår till minst ett basbelopp enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring, av nämnden översändas till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighets- eller tomträttsboken. Har sådan anteckning skett, gäller föreläggandet mot ny ägare av egendomen.
Det är viktigt att framhålla att den nu redovisade regleringen gäller
endast i fråga om själva föreläggandet, inte i fråga om vitet. I de fyra nu
aktuella lagarna (19 §& LPI, 13 § bostadssaneringslagen. 39 a § naturvårdslagen och 20 § hälsoskyddslagen) anges uttryckligen att utsatt vite inte
gäller mot ny ägare men att vederbörande nämnd får sätta ut ett nytt vite
för denne.
I flera olika sammanhang har diskuterats möjligheten av att låta även vitet gälla mot en ny ägare (se bl.a. prop. 1958:46 del B s. 311, prop. 1973:22 s. 93, prop. 1975/76:164 s. 147 och prop. 1981/82: 219 s. 52). Mot tanken på en sådan ordning har åberopats bl. a. att vitet har anknytning till den ursprunglige adressaten och att en eventuell ny ägare inte skulle få hela den förutsatta tidsfristen på sig att genomföra den åtgärd som är
manhang.
Viteskommitténs förslag innebär just att inte bara själva föreläggandet utan även vitet skall kunna övergå på en ny ägare. Förslaget är begränsat till att avse hälsoskydds- och byggnadslagstiftningens områden. Kommittén anser att frågan om vitesföreskriftens giltighet mot ny ägare av fastighet kommer i ett nytt läge om de övriga åtgärder som kommittén har föreslagit genomförs, däribland systemet med löpande viten.
Samtliga remissinstanser som har yttrat sig i frågan har ställt sig positiva » till förslaget att ett vitesföreläggande riktat mot någon i hans egenskap av
fastighetsägare eller tomträttshavare i här aktuella fall skall kunna övergå på ny ägare.
Även jag anser att det i många fall skulle vara en fördel, om ett förelagt
vite kunde övergå på ny fastighetsägare eller motsvarande. Visserligen kan
i de situationer som här diskuteras själva föreläggandet övergå på en ny ägare. Som kommittén framhåller är emellertid fördelarna med denna ordning begränsade. Ofta kan det sägas att själva föreläggandet inte medför någon egentlig rättsverkan. Den nyc ägaren är ju normalt skyldig att utföra eller upphöra med det som föreläggandet avser redan till följd av de materiella bestämmelser på vilka föreläggandet grundas. Det har också
visat sig i praktiken att det nuvarande regelsystemet inte är tillräckligt för
att man skall kunna motverka överlåtelser i förhalningssyfte.
Frågan om förutsättningarna för att låta ett vitesföreläggande gälla mot
ny fastighetsägare har som nämnts flera gånger hänskjutits till övervägan-
den i ett större sammanhang. Det synes därför lämpligt att ta upp den i samband med den allmänna översyn av vitesinstitutet som nu är aktuell.
Som framgått är det främst vitesföreläggandets anknytning till adressaten som man har brukat åberopa mot tanken på att låta vitesförelägganden
gälla mot nya ägare i dessa fall. En aspekt är därvid att vitesbeloppet kan
ha bestämts med beaktande av adressatens ekonomi och övriga förhållan-
den. Denna synpunkt förefaller emellertid inte kunna tillmätas någon avgö-
rande betydelse. Det är i de fall som nu är aktuella uppenbarligen själva fastigheten som står i förgrunden. Den föreläggande myndighetens intresse
är sålunda knutet till den åtgärd beträffande fastigheten som det är fråga
om: anknytningen till adressaten personligen framstår typiskt sett som underordnad. För den nye ägaren kan det inte framstå som onaturligt att vitesföreläggandet följer fastigheten. Även övriga gravationer på cn fastighet som en köpare mäste beakta har ju anknytning till tidigare ägare. När fråga är om fastighetsförhållanden skall f.ö. vitesbeloppet i enlighet med
vad jag förut har varit inne på ofta bestämmas med beaktande av vilken
ekonomisk fördel adressaten skulle ha av att underlåta att ställa sig föreläggandet till efterrättelse, och i detta hänseende kan ju förhållandena normalt väntas vara desamma för en ny ägare.
I och för sig är jag därför inte främmande för tanken på en ordning enligt vilken det generellt skulle gälla att vite som förelagts någon i hans egenskap av fastighetsägare får giltighet även mot en ny ägare av fastigheten. Viss hänsyn torde emellertid få tas till ett annat argument som har brukat
åberopas som hinder mot att låta ett vitesföreläggande få verkan mot en ny
fastighetsägare, nämligen att denne i så fall drabbas av den förre ägarens försummelser: han får inte hela den tid på sig att följa föreläggandet som den föreläggande myndigheten har förutsatt. I detta hänseende synes emellertid konstruktionen med löpande vite erbjuda en naturlig lösning. Utfor- 3 Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr 96
mas regelsystemet med den utgångspunkten att ett vitesföreläggande gäller mot ny ägare endast i fall då löpande vite har använts och så att dennes betalningsansvar begränsas till vitesbelopp som belöper på den tid då han har haft möjlighet att ställa sig föreläggandet till efterrättelse, synes några befogade invändningar inte kunna göras från den nyss angivna synpunkten. Jag anser att en ordning enligt de nu skisserade linjerna bör kunna införas i de fyra särskilda lagar som här har behandlats. Skulle den ord-
ningen inte visa sig tillräckligt effektiv, är jag beredd att ta upp frågan på nytt med sikte på att låta även andra vitesförelägganden än sådana som
avser löpande vite gälla mot ny ägare.
Frågan om tidpunkten för föreläggandets övergång på ny ägare har vållat åtskillig diskussion. I LPI (198), bostadssaneringslagen (105). hälsoskyddslagen (208) och naturvårdslagen (39 b 5) finns bestämmelser om att förelägganden av det slag som här åsyftas skall sändas till inskrivnings-
myndigheten för anteckning i fastighetsboken eller tomträttsboken. Viteskommittén föreslår att även vitet, när sådant har förelagts, skall antecknas
i fastighetsboken.
Enligt praxis sker emellertid inte inskrivning i fastighets- eller tomträttsbok, om inte den mot vilken ett föreläggande är riktat också är lagfaren
ägare eller inskriven som tomträttsinnehavare. Genom täta överlåtelser
och dröjsmål med att söka lagfart kan enligt vad kommittén påpekar cen illojal fastighetsägare därför förhindra anteckning. Med hänvisning bl. a.
härtill menar kommittén att vitesföreskriften bör gälla mot en ägare från den tidpunkt då denne faktiskt har fått kännedom om dess existens. Sådan
kännedom kan den nye ägaren erhålla genom att den föreläggande myndigheten delger honom en kopia av föreläggandet. Om föreläggandet vid tidpunkten för förvärvet var antecknat i fastighetsboken, skall emellertid enligt förslaget ägaren alltid anses ha känt till det.
Remissinstanserna har haft vissa erinringar mot den av kommittén föreslagna lösningen. RÅ hänvisar till möjligheten att anknyta ansvarsöver-
gången till äganderättsövergången varvid det skulle ankomma på överlå-
taren att upplysa om ett eventuellt föreläggande och på förvärvaren att
skaffa sig motsvarande kännedom. Underlåtelse från någondera parten
skulle då få rättsverkningar parterna emellan men inte inverka på det offentligrättsliga ansvaret för den ålagda prestationen eller underlåtenheten. Stockholms tingsrätt anser att föreläggandet bör gälla mot ny ägare sedan det inskrivits i fastighetsboken men att det bör utredas om inte föreläggande skall kunna antecknas i fastighetsboken oavsett vem som för
tillfället är lagfaren ägare till fastigheten. Kammarrätten i Göteborg föror-
dar att det uttryckligen slås fast att den lagfarne ägaren skall presumeras
vara rätt ägare. eftersom det utifrån sett är denne som har den rättsliga
dispositionen över en fastighet, och att vem som slutligen har att svara för ett utdömt vite eller en uppkommen kostnad med anledning av verkställt
tvångsutförande får avgöras i annan ordning. Flera instanser — länsstyrel-
Prop. 1984/85: 96 ' tin
sen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Norrbottens län, länsstyrelsernas
organisationsnämnd, arbetarskyddsstyrelsen, Göteborgs kommun, Sveriges villaägareförbund och Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer —
anser att anteckningen i fastighetsboken bör vara avgörande för vitets övergång på ny ägare. Några instanser — länsstyrelserna i Kalmar och
Västernorrlands län, JO, statens naturvårdsverk, Svenska kommunför-
bundet. Halmstads kommun och Svenska hälsovårdstjänstemannaförbun-
det — tillstyrker kommitténs förslag.
I likhet med RÅ anser jag att principen bör vara att ett vitesföreläggande
av det slag som är aktuellt nu övergår på ny ägare vid tidpunkten för äganderättens övergång. Av rättssäkerhetsskäl måste emellertid som jag
ser det en förutsättning för detta vara att vitesföreläggandet dessförinnan har antecknats i fastighets- eller tomträttsboken. För att bli effektiv bör denna lösning kompletteras med en ordning enligt vilken anteckningar om vitesförelägganden för ägare till fastigheter eller innehavare av tomträtter i här avsedda fall skall göras i fastighets- resp. tomträttsboken oavsett om
ägaren har sökt och erhållit lagfart eller inte.
Några praktiska olägenheter bör inte vara förenade med ett sådant
system. Den som köper en fastighet eller en tomträtt kommer ju normalt på
samma sätt som när det gäller andra gravationer att kunna förvissa sig om huruvida ett vitesföreläggande beträffande fastigheten gäller. Bestämmelser i ämnet bör inte lämpligen tas upp i en generell lag utan införas i LPI, bostadssaneringslagen, hälsoskyddslagen och naturvårdslagen. Även om
det framför allt är överlåtelser i form av försäljningar och gåvor som vållat
praktiska problem. ser jag ingen anledning att ta undan familjerättsliga fång från en sådan reglering. Jag återkommer i specialmotiveringen till den . närmare utformningen.
Jag vill påpeka att även jordförvärvslagen (1979: 230) innehåller en regle-
ring som innebär att ett föreläggande gentemot en fastighetsägare under
vissa förutsättningar blir gällande mot en ny ägare av fastigheten. Det är här fråga om förelägganden av tillståndsmyndigheten, dvs. lantbruksnämnd, lantbruksstyrelsen eller regeringen. På samma sätt som enligt LPI
och de övriga tre författningar som har berörts i det föregående gäller emellertid också enligt jordförvärvslagen att förelagt vite inte får verkan
mot den nye ägaren men att nytt vite får sättas ut för denne. Eftersom det
här rör sig om fall då förvärv av fast egendom för sin giltighet är beroende av särskilt tillstånd, föreligger på detta område knappast något praktiskt
behov av en ordning enligt vilken även vitet kan bli gällande mot den nye
ägaren. Nytt vite kan ju vid behov sättas ut för denne i samband med att
tillståndsfrågan prövas.
Viteskommittén har vidare föreslagit en allmän bestämmelse om att
ägare eller innehavare av viss egeridom som 1 denna egenskap förelagts
vile även kan föreläggas att lämna nämnden uppgift om efterträdares namn och adress. En liknande regel med begränsad räckvidd finns f.n. i 198
andra stycket hälsoskyddslagen. Några invändningar mot förslaget har inte
förts fram under remissbehandlingen. Själv finner jag uppenbart att en
sådan föreskrift i många fall skulle vara ägnad att höja vitesinstitutets "effektivitet. Några olägenheter av att en sådan bestämmelse göres generell för hela vitesområdet synes inte kunna uppkomma. Jag förordar därför att
en sådan regel förs in i den nya lagen.
2.7 Utdömande av vite
Mitt förslag: Förfallet vite skall dömas ut av länsrätt, om annat inte är särskilt föreskrivet. Ansökan hos länsrätten görs av den myndighet som
har förelagt vitet.
Viteskommitténs förslag: Inom hälsoskydds- och byggnadslagstiftningens områden skall den nämnd som utfärdat vitesföreläggandet också kunna besluta om vites utdömande.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har motsatt sig kommitténs förslag. Däremot har instanserna olika uppfattningar om vilken myndighet
— allmän domstol, länsrätt eller länsstyrelse — som normalt skall besluta i
frågor som rör utdömande av vite.
Skäl för mitt förslag: I fråga om de materiella vitena anses det ankomma på
allmän domstol att besluta om vitets utdömande, när annat inte har föreskrivits. Någon uttrycklig regel i lag om detta finns dock inte.
I åtskilliga författningar finns emellertid bestämmelser om att den myndighet som har förelagt vitet också får döma ut det eller att utdömandet ankommer på, annan förvaltningsmyndighet, vanligen länsstyrelse (se t. ex.
SFS 1891:35 s. 1, 1950:272, 1959:92, 1962:319, 1964:308, 1972:S511, 1975: 1385, 1977: 306, 1980: 11, 1980: 1103 och 1982:713). På många områ-
den har vidare länsrätterna tillagts befogenheten att döma ut viten som har förelagts av förvaltningsmyndigheter på ansökan av vederbörande myndighet. Detta gäller i synnerhet på skatteområdet (se t.ex. SFS 1953:272.
1958: 295. 1970: 624 och 1979: 1152).
I flertalet fall är dock frågan om utdömande av materiella viten inte
uttryckligen reglerad. Detta innebär som främgått att det ankommer på tingsrätt att pröva frågan. Talan i målet förs då av allmän åklagare, i
allmänhet sedan den myndighet som förelagt vitet hos åklagaren har begärt att denne skall föra talan i saken. Enligt 18 § lagen (1946: 804) om införande
av nya rättegångsbalken handläggs målet i samma ordning som ett bötesmål. I princip gäller att domstolen prövar om myndigheten har varit behörig att meddela föreläggandet och om föreläggandet är lagligen grundat
men inte om det har varit sakligt befogat. Domstolen prövar också om
föreläggandet har följts eller inte och, om den finner att så inte är fallet, om adressaten har varit förhindrad att följa föreläggandet eller annars har
någon giltig ursäkt. Vidare prövas om ändamålet med vitet är förfallet.
Domstolen anses ha möjlighet att efter en skälighetsprövning jämka det
förfallna beloppet.
Viteskommittén -menar att nuvarande ordning har många fördelar, fränist genom att vitesärendet kommer under behandling av en myndighet som tidigare inte har varit inkopplad på ärendet och som kan tänkas lägga andra aspekter på det. Mot det nuvarande systemet talar emellertid enligt kommittén att, eftersom mål om utdömande av vite är relativt sällsynt förekommande, de allmänna domstolarna endast har en begränsad erfarenhet av de regler som gäller inom den förvaltningsrättsliga lagstiftningen och som ligger till grund för vitesföreläggandet. Detta orsakar, menar kommittén, merarbete för den som skall handlägga vitesärendet och kan också motverka enhetlighet i rättstillämpningen.
Enligt viteskommittén är det framför allt från effektivitetssynpunkt men även med beaktande av rättssäkerhetsaspekterna angeläget att vitesären-
dena handläggs hos så få olika myndigheter som möjligt. Det finns därför
starka skäl för att flytta över handläggningen av vites utdömande från åklagare och allmän domstol till en förvaltningsmyndighet. Eftersom det är de kommunala nämnderna, länsstyrelserna och förvaltningsdomstolarna
som i första hand tillämpar den materiella lagstiftningen på hälsoskyddsoch byggnadsområdena, är det enligt kommittén lämpligt att även frågor
om uttagande av vite prövas hos dessa myndigheter.
Kommittén diskuterar olika alternativ till lösning på frågan, däribland ett
som innebär att frågan om vitets utdömande flyttas över från åklagare och allmän domstol till förvaltningsdomstol. Den kommunala nämnden skulle då ansöka hos länsrätten om aut få vitet utdömt. Kommittén har emellertid stannat för att förorda ett alternativ som innebär att den kommunala nämnden själv får besluta om vitets uttagande. Bestutsunderlaget skulle i stort sett överensstämma med det som nämnden i dag använder vid begäran hos åklagarmyndigheten om vitets uttagande. Nämnden skall enligt förslaget inte ta ställning till om en person uppsåtligen eller av oaktsamhet har gjort sig skyldig till någon förseelse utan endast objektivt bedöma om en viss åtgärd har vidtagits eller inte. Någon nedsättning av vitesbeloppet
skall heller inte göras, om inte särskilda skäl föreligger. Av rättssäker-
hetsskäl bör nämndens beslut kunna överklagas till domstol och det bör vara verkställbart först sedan det vunnit laga kraft. Som skäl för det föreslagna systemet anför kommittén att man skulle få mer enhetliga regler för olika typer av tvångsmedel inom byggnads- och hälsoskyddslagstiftningens områden.
Kommittéförslaget har tillstyrkts av Svenska kommunförbundet och
ytterligare ett par instanser, men i Övrigt har remissinstanserna ställt sig
genomgående kritiska till förslaget i denna del. Framför allt har man anfört
rättssäkerhetsskäl mot det föreslagna förfarandet. Däremot är meningarna
delade om hos vilken instans prövningen bör ligga. De flesta instanserna —
bland dem Göta hovrätt, Malmö tingsrätt, domstolsverket, JO, rättegångs-
utredningen, Sveriges advokatsamfund och Föreningen Sveriges åklagare — förordar att den nuvarande ordningen med prövning hos allmän domstol behålls. Flera instanser, bland dem RÅ, Stockholms och Göteborgs tingsrätter. kammarrätten i Göteborg. BRÅ och Sveriges domareförbund, anser emellertid att övervägande skäl talar för att flytta över prövningen till
länsrätterna. Som jag ser det är det i och för sig inte osannolikt att en ordning enligt
vilken den föreläggande myndigheten själv dömer ut vitet i vissa fall —
dock långtifrån alla — skulle vara ägnad att öka effektiviteten i förfarandet. En sådan ordning skulle emellertid. som remissinstanserna har påpekat.
medföra betydande nackdelar ur rättssäkerhetssynpunkt. Med hänsyn till att materiella viten ibland kan avse betydande belopp är det enligt min
mening uppenbart att ett vites utdömande måste föregås av en noggrann
prövning, bl.a. från legalitetssynpunkter. Principiella skäl får anses tala mot en ordning enligt vilken denna prövning mera generellt skulle göras av den myndighet som har förelagt vitet. Denna måste ju anses inta en
motpartsställning gentemot den mot vilken föreläggandet har riktats. Vi-
teskommitténs förslag i denna del avser endast vissa typer av förelägganden som meddelas av byggnadsnämnd och miljö- och hälsoskyddsnämnd, med inte ens inom detta begränsade område anser jag den av kommittén förordade ordningen tillrådlig. Jag anser mig alltså inte kunna biträda kommittéförslaget.
När det sedan gäller frågan om prövningen bör ligga kvar på de allmänna
domstolarna eller om den bör överflyttas till länsrätterna kan olika syn-
punkter göra sig gällande. Som argument för en överflyttning till länsrät-
terna av det stora flertalet mål om utdömande av vite har några remissin-
stanser åberopat att förvaltningsdomstolarna har större erfarenheter av sådana förvaltningsrättsliga frågor som ofta aktualiseras i samband med att vite skall dömas ut. De instanser som har förordat att nuvarande ordning behålls har å andra sidan särskilt pekat på de fördelar som anses ligga i att allmän åklagare för talan om utdömande av vite. Därvid har särskilt hänvisats till att vitesmålen har stora likheter med bötesmål.
Själv anser jag det till en början klart att såväl tingsrätterna som länsrät-
terna i och för sig är lämpliga organ för handläggning av de mål som det här gäller. Den lösningen bör därför väljas som innebär att arbetskapaciteten
hos de inblandade myndigheterna tas till vara på bästa sätt. Av stor betydelse för bedömningen blir därvid om man anser att det innebär övervägande fördelar från rättssäkerhets- och ceffektivitetssyn-
punkter att allmän åklagare har att föra talan om vitets utdömande. Den alternativa ordning som närmast förtjänar övervägas och som också har förespråkats av flera remissinstanser skulle innebära att talan i stället förs
av den myndighet som har förelagt vitet. Sistnämnda ordning förekommer som framgått redan i dag i en hel del fall. På ett speciellt område av intresse i det här sammanhanget — byggnadslagstiftningens, se prop. 1975/76: 164 s. 57—58 — har en sådan lösning diskuterats men av skilda skäl inte ansetts böra genomföras. När det som nu är fråga om en generellt inriktad lagstift-
ning bör frågan emellertid bedömas förutsättningslöst.
Vid en sådan bedömning finner jag det till en början klart att rättssäker-
hetsskäl inte kan åberopas mot en ordning som innebär att den ansvariga myndigheten i stället för åklagaren får till uppgift att föra en fråga om
utdömande av vite under domstols prövning. Myndigheten har ju i de fall som diskuteras här tillagts den långt viktigare och för den enskilde mera betydelsefulla frågan att utforma själva föreläggandet. I realiteten är det f.ö. redan nu fackmyndigheten som initierar processen genom att anmäla
frågan till åklagaren. Om myndigheten i stället får uppgiften att göra
ansökan hos domstol, synes detta inte vare sig från rättssäkerhets- eller resurssynpunkt i sak innebära någon avgörande skillnad.
Vad särskilt angår viten som förelagts av kommunala nämnder har i tidigare sammanhang (se den nyssnämnda prop. 1975/76: 164 s. 57—58)
som ett ytterligare argument mot den nu diskuterade lösningen pekats på
att utdömda viten tillfaller staten. Själv anser jag inte denna invändning träffande. Vitesinstitutet uppbärs ju inte av några statsfinansiella skäl utan
syftar till att framtvinga prestationer resp. säkerställa efterlevnaden av
förbud på särskilda områden som olika myndigheter och nämnder har till specialuppgift att bevaka.
När det gäller de efftektivitetssynpunkter som här gör sig gällande kan som rättegångsutredningen har påpekat en fördel med den nuvarande
ordningen sägas vara att åklagaren, enligt vad tillgänglig statistik utvisar, i praktiken sållar bort en del av de ärenden som de olika förvaltningsmyn-
digheterna har anmält. I en del fall beror väl detta på att preskription
hinner inträda, men det kan antas att det i viss utsträckning också gäller ärenden där åklagaren bedömer att en process om vitets utdömande blir resultatlös, Om man väljer en ordning enligt vilken åklagaren inte längre skall föra talan, skulle därmed sannolikt domstolarna i en del fall belastas med vad som kan vara onödiga processer.
Mot detta står å andra sidan att åklagarväsendet f.n. är och under
överskådlig tid kommer att vara synnerligen arbetsbelastat. I praktiken upplevs inte sällan omgången via åklagare från fackmyndigheters och kommunala nämnders sida som en flaskhals i de ärenden som det här gäller. Klart är också att ju fler myndigheter som blir inblandade i ett visst ärende om utdömande av vite, desto längre tid tar förfarandet. Det innebär
uppenbarligen en rationalisering, om man kan minska antalet myndigheter
som har att ta befattning med dessa ärenden. I det sammanhanget bör särskilt beaktas att åklagarna i praktiken får hämta in de uppgifter som
behövs för talans utförande från den myndighet som förelagt vitet.
Jag kan inte se några avgörande olägenheter med att övergå till en ordning enligt vilken den myndighet som har förelagt vitet i flertalet fall
också får uppgiften att föra talan om vitets utdömande. De vinster som
man härigenom skulle göra i fråga om att tillgodose kraven på snabbhet och därmed effektivitet i proceduren och att minska åklagarväsendets arbetsbörda är som jag ser det så stora att jag anser att den lösningen bör väljas.
Om man alltså stannar för denna lösning när det gäller frågan om vem
som skall föra talan om vitets utdömande, kan naturligtvis fortfarande valet stå mellan allmän domstol och förvaltningsdomstol som prövningsin-
stans. Med den nyss angivna utgångspunkten ligger dock som jag ser det
förvaltningsdomstolarna närmare till hands för flertalet rättsområden. En
fördel med den ordningen är också att förvaltningsdomstolarna — jag tänker då närmast på överinstanserna — är mera förtrogna med de rättsområden som aktualiseras i målen. För länsrätternas del skulle den aktuella
målgruppen innebära en breddning av verksamhetsfältet som ligger helt i linje med de intentioner som låg till grund för dessa domstolars inrättande.
Mina överväganden har sålunda lett mig till slutsatsen att man bör överge den nuvarande ordningen i vad denna innebär att frågor om utdömande av vite, när annat inte är särskilt föreskrivet, handläggs av allmän
domstol på talan av allmän åklagare. I stället bör i den nya lagen införas en huvudregel av innebörd att dessa frågor handläggs av länsrätt på ansökan av den myndighet som har förelagt vitet.
Av vad jag förut har anfört följer att uppgiften att göra ansökan hos länsrätt som jag ser det inte bör förutsätta några nya resurser hos myndigheter som det här gäller. I princip innebär den nya ordningen endast att en
ansökan hos länsrätten skall göras i de fall då tidigare anmälan gjorts till
åklagare. Jag avser dock att följa utvecklingen på detta område med uppmärksamhet.
Denna lösning bör dock inte göras helt generell. I flera fall är det av olika
skäl lämpligt att behålla den nuvarande ordningen att allmän domstol prövar frågor om utdömande av vite.
Ett exempel erbjuder viten som föreläggs av kronofogdemyndighet enligt 2 kap. 15§ första stycket utsökningsbalken. Sådana viten utdöms enligt
andra stycket i samma paragraf av tingsrätt på talan av åklagare eller kronofogdemyndigheten. Bl.a. med hänsyn till tingsrättens befattning i övrigt med exekutionsmålen bör lämpligen denna ordning behållas.
I konkurrenslagen (1982:729), marknadsföringslagen (1975:1418) och
lagen (1971: 112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor föreskrivs i fråga om viten som förelagts av marknadsdomstolen eller näringsfrihetsombuds-
mannen resp. konsumentombudsmannen att frågor om utdömande prövas av allmän domstol på talan av åklagare. Självfallet kan inte marknadsdomstolen åläggas att föra talan vid annan domstol om utdömande av vite som
domstolen har förelagt. Jag föreslår i stället att talan i dessa mål förs av
näringsfrihetsombudsmannen resp. konsumentombudsmannen eller den som annars har ansökt om förbudet eller åläggandet. Det aktuella rättsområdets särskilda karaktär bl. a. det förhållandet att vitets storlek bestäms
också efter straffmätningsliknande principer — liksom det förhållandet att
talan enligt de aktuella författningarna ibland kan föras av enskild part talar dock starkt för att behålla nuvarande system i vad det innebär att målen handläggs av allmän domstol. I samma riktning talar att förhandlingar
pågår med övriga nordiska länder om att få till stånd internordiskt samar-
bete med verkställigheten av utdömda viten enligt marknadsrättsliga för-
fattningar. Med hänsyn till att man i Danmark och Norge har böter som
sanktion vid överträdelse av sådana författningar har man i dessa förhandlingar från dansk och norsk sida lagt särskild vikt vid att ett vite som marknadsdomstolen har förelagt för svensk del döms ut av allmän domstol och även i detta avseende företer en likhet med böter.
Genom beslut den 26 maj 1983 har till lagrådet remitterats ett förslag till en lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare. Den nya lagen innebär att en
näringsidkare som har ställt upp ett oskäligt villkor mot en annan närings-
idkare kan av marknadsdomstolen vid vite förbjudas att i fortsättningen använda villkoret i liknande fall. Ansökan om förbud får endast göras av näringsidkare. Frågor om utdömande av vite skall enligt förslaget prövas av allmän domstol på talan av åklagare. Det är min avsikt att senare anmäla frågan om en ändring av detta lagförslag i linje med vad jag nu har
anfört.
En motsvarande lösning bör väljas i fråga om viten enligt lagen (1979: 1118) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet. Även här gäller nämligen att rättsområdet är av speciell karaktär. Jag föreslår att i dessa fall talan skall väckas vid tingsrätt av jämställdhetsombudsmannen.
Till frågan om ytterligare undantag som bör göras från huvudregeln
återkommer jag i specialmotiveringen där jag också behandlar frågor som
rör omfattningen av domstolens prövning.
2.8 Omedelbar verkställighet
Mitt förslag: I LPI och naturvårdslagen införs bestämmelser om att den myndighet som meddelar ett vitesföreläggande kan förordna att föreläggandet skall gälla utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft.
Viteskommitténs förslag: Förslaget överensstämmer såvitt gäller LPI i sak
med mitt förslag. Frågan föreslås dock bli reglerad i den nya lagen om
viten.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har olika uppfattningar i denna frå-
ga. Förslaget har dock fått ett övervägande positivt mottagande.
Skäl för mitt förslag: F.n. kan en byggnadsnämnd i vissa fall förordna om omedelbar verkställighet av beslut om tvångsutförande. se 17§ LPI. Även vitesförbud mot vissa byggnadsarbeten går i verkställighet omedelbart (3 §
LPD. Viteskommitténs förslag går ut på att de nämnder som utfärdar vitesförelägganden på byggnads- och hälsoskyddsområdet skall få generell möjlighet att förordna att beslutet skall lända till omedelbar efterrättelse.
Skälet till att man i allmänhet upprätthåller principen. om att ett beslut om vitesföreläggande måste ha vunnit Jaga kraft innan verkställighet kan ske är naturligtvis att föreläggandet kan ändras celler upphävas, så länge det
inte har prövats slutgiltigt. Detta är i och för sig en princip för vilken
beaktansvärda skäl talar. Samtidigt står det klart att den nuvarande ord-
ningen åtminstone på vissa områden ger utrymme för illojala åtgärder från
adressatens sida i förhalningssyfte. Genom att överklaga beslutet kan adressaten skjuta fram tidpunkten för beslutets lagakraftvinnande och
därmed också sin skyldighet att vidta erforderliga åtgärder. Detta gäller i
stor utsträckning även när ett överklagande är klart ogrundat. Vanligen brukar nämligen besvärsmyndigheterna när besvär lämnas utan bifall besluta att förlänga den ursprungligen utfärdade tidsfristen.
Det saknas i förevarande ärende underlag för att ta ställning till om det
av viteskommittén framlagda förslaget skulle kunna genomföras mera all-
mänt, en ordning som har förespråkats bl. a. i den juridiska litteraturen (se Lavin, Offentligrättsligt Vite del II, Lund 1980, s. 146—158). På hälso-
skyddsområdet finns emellertid en generell möjlighet för de berörda myn-
digheterna att förordna att ett beslut enligt lagen skall gälla även om det överklagas, se 248 hälsoskyddslagen.
När det gäller förelägganden enligt LPI finner jag övervägande skäl tala för att kommittéförslaget bör genomföras. Men bör därvid inte genomföra en ordning som innebär att ett vitesföreläggande utan vidare får omedelbar
giltighet. Som kommittén har förordat bör i stället den nämnd som meddelar föreläggandet ha möjlighet att föreskriva att beslutet om föreläggande skall gälla utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft. I enlighet med vad kommittén har uttalat bör nämnden, vid övervägande av om en sådan föreskrift bör meddelas, särskilt beakta om det finns anledning att misstän-
ka åtgärder i förhalningssyfte eller om beslutet är av den arten att särskild skyndsamhet krävs vid de föreskrivna åtgärdernas genomförande.
Har nämnden föreskrivit att ett beslut av aktuellt slag skall gälla utan
hinder av att det inte har vunnit laga kraft, finns det enligt 138 förvaltnings-
lagen (1971: 290) möjlighet för länsstyrelsen att vid besvärsprövning för-
ordna om inhibition. | Ett uppenbart behov av motsvarande möjlighet att i vissa fall förordna
om att ett föreläggande skall gälla omedelbart har visat sig vara för handen
i fråga om förelägganden som avses i 39§ naturvårdslagen. Jag föreslår att
en bestämmelse av aktuellt slag införs även där.
2.9¶Vissa särskilda frågor
Mitt förslag: Att förena ett föreläggande enligt hälsoskydds- eller bygg-
nadslagstiftningen med tvångsmedel bör inte vara obligatoriskt. Om ärendet handläggs av kommunal nämnd, bör inte heller juristmedverkan vara obligatorisk. Några principiella ändringar genomförs inte när det gäller besvärsprövningen.
Viteskommitténs förslag: Ett föreläggande enligt den nya lagen bör alltid
vara förenat med hot om vite eller tvångsutförande. Vid handläggning av
ärenden enligt den av kommittén föreslagna lagstiftningen skall kommunal nämnd biträdas av någon som har avlagt juristexamen. Uppgiften att pröva besvär över beslut om vitesföreläggande av de kommunala nämnderna flyttas över från länsstyrelse till länsrätt, som också blir överinstans i mål
som rör uttagande av vite. Som cen förutsättning för fullföljd av talan till
kammarrätt i dessa frågor skall krävas prövningstillstånd från kammarrätten.
Remissinstanserna: Förslaget att flytta över besvärsprövningen till länsrätt i vissa fall har fått ett blandat mottagande. 1 övrigt har så gott som samtliga remissinstanser som gått in på frågorna ställt sig negativa till kommitténs förslag i förevarande hänseenden.
Skäl för mitt förslag:
Vite eller hot om tvångsutförande obligatoriskt vid föreläggande?
Viteskommittén har föreslagit att förelägganden som riktas mot en viss person enligt hälsoskydds- och byggnadslagstiftningen alltid skall förenas med antingen vite eller föreskrift om tvångsutförande. Som skäl anförs att nämnden i allmänhet har haft kontakt med adressaten och sökt förmå denne att vidta den önskade åtgärden eller upphöra med viss verksamhet genom formlösa råd och uppmaningar och att ett föreläggande utfärdas först när dessa inte har följts. Att då meddela föreläggande utan att sätta ut nägot äventyr skulle innebära risk för onödig tidsutdräkt.
De flesta remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga, bland dem flera länsstyrelser och kommuner samt länsstyrelsernas organisationsnämnd och Svenska kommunförbundet, har ställt sig negativa till förslaget. Som skäl anförs att man i många fall kan förutsätta att adressaten rättar sig efter ett föreläggande även om det inte är försett med någon sanktion och att ett utsättande av vite många gånger kan te sig stötande och onödigt
provocerande. |
Jag instämmer i de synpunkter som remissinstanserna har anfört och anser inte att det finns skäl att genomföra kommittéförslaget i denna del.
Obligatorisk juristmedverkan i vitesärenden?
Viteskommittén har föreslagit att de kommunala nämnderna på hälsoskydds- och byggnadslagstiftningens område skall biträdas av en jurist när de fattar beslut om föreläggande förenat med vite eller med föreskrift om tvångsutförande. Förslaget motiveras med att kommittén vid sin genom-
gång av vitesinstitutet anser sig ha funnit att förelägganden på dessa
områden inte sällan undanröjs av högre instans på grund av formella felaktigheter och att det även har förekommit att allmän domstol i mål om utdömande av vite konstaterat att vitesföreläggandet saknar laglig grund
tén, kunna undvikas, om man hade tillgång till kompetent juridiskt biträde.
Kommittén hänvisar till att flera av de större kommunerna redan har
anställda jurister inom förvaltningen och rekommenderar kommuner som
saknar egen anställd jurist att begära juridiskt biträde från länsstyrelsen. Även vid handläggning av de frågor om vitets uttagande som enligt viteskommittén skulle ankomma på kommunala nämnder skulle dessa enligt förslaget biträdas av en jurist.
Remissinstanserna har delade meningar om förslaget. Av de instanser som har avstyrkt förslaget — bland dem Göteborgs tingsrätt, kammarrätten
i Göteborg, domstolsverket, länsstyrelsen i Norrbottens län, länsstyrelsernas organisationsnämnd, länsrätten i Södermanlands län, Svenska kommunförbundet, Göteborgs och Skellefteå kommuner, rättegångsutredning-
en och Sveriges domareförbund — har flertalet som skäl angivit att en
bestämmelse om obligatorisk tjänstemannamedverkan innebär ett avsteg
från principen att en kommun och en kommunal nämnd själv bör få bestämma vilken kompetens eller expertis som behövs i olika frågor.
Vidare framhålls att behovet av juridisk kompetens växlar mellan olika
ärenden och att den omständigheten att någon med juristexamen medver-
kar inte behöver garantera att man får en kvalificerad juridisk bedömning.
Slutligen har remissinstanserna gett uttryck för tvekan när det gäller frågan vilken ställning juristen enligt förslaget skulle komma att få i förhållande till nämnden.
För egen del finner jag det självklart vara av värde att de kommunala nämnderna har tillgång till juridiskt biträde i ärenden av rättslig karaktär. Det bör emellertid enligt min mening ankomma på nämnderna själva att för varje enskilt ärende bedöma detta behov. Att uttryckligen föreskriva att jurist' skall biträda i alla ärenden av cen viss typ utan hänsyn till deras karaktär och svårhetsgrad synes vara opraktiskt. Som jag ser det kan även
principiella skäl anföras mot att på detta område genomföra en statlig
detaljreglering av kommunal verksamhet. Detta gäller så mycket mera som tidigare bestämmelser om expertmedverkan i olika kommunala ärenden
numera i stor utsträckning har slopats, varvid den vägledande synpunkten har varit att de kommunala nämnderna inte onödigtvis bör styras av
statsmakterna vid sitt val av arbetsform. Med hänsyn till vad jag har anfört
nu, finner jag inte skäl att biträda kommitténs förslag om obligatorisk juristmedverkan i vitesärenden.
Överklagande
Enligt nu gällande ordning kan ett beslut om vitesföreläggande av en kommunal nämnd normalt överklagas till länsstyrelse, och från länsstyrelsen kan ij allmänhet talan fullföljas i kammarrätt. Beslut av tingsrätt om utdömande av vite kan överklagas till hovrätt. m
Kommittén har föreslagit att besvär över beslut om vitesförelägganden av det slag som kommittén behandlar skall anföras hos länsrätt i stället för länsstyrelse och att länsrätten även skall bli överinstans i mål rörande utdömande av vite. För att en länsrätts beslut skall få överklagas till
kammarrätt skall enligt förslaget förutsättas att kammarrätten har medde-
lat prövningstillstånd.
Remissinstanserna har delade meningar om förslaget att flytta besvärsprövningen rörande vitesföreläggände från länsstyrelse till länsrätt. De flesta länsstyrelser liksom länsstyrelsernas organisationsnämnd har motsatt sig förslaget, medan övriga instanser som yttrat sig i frågan i regel inte haft någon erinran. Till förslaget om begränsning av fullföljdsreglerna är remissinstanserna tämligen genomgående negativa.
Vad först angår tanken på en överflyttning av besvärsprövningen från länsstyrelserna till länsrätterna för den grupp av ärenden som viteskom-
mitténs förslag omfattar bör anmärkas att, såsom länsstyrelserna har fram-
hållit, flertalet andra kommunala beslut som rör byggnads- eller hälso-
skyddsfrågor överprövas av länsstyrelsen. Länsdomstolskommittén har i betänkandet (SOU 1981:75) Länsrätternas målområde — administrativ tvåpartsprocess föreslagit att besvärsprövningen i vissa målgrupper av
intresse i sammanhanget förs över till länsrätterna. Förslaget, som har kritiserats starkt vid remissbehandlingen, övervägs f.n. i civildepartementet. Intill dess ställning har tagits till det förslaget bör nuvarande ordning på
förevarande område inte ändras.
Enligt min mening finns det inte några principiella eller praktiska skäl som talar cmot en ordning enligt vilken frågor om föreläggande av vite i andra instans prövas av länsstyrelse, medan beslut om vitets utdömande meddelas av länsrätt. Jag anser inte heller att det finns tillräckliga skäl att
för den specifika målgrupp som det här gäller införa några särskilda regler om prövningstillstånd av kammarrätt vare sig beträffande vitets föreläggande eller dess utdömande. Frågor om vites utdömande bör således kunna fullföljas från länsrätt till kammarrätt och vidare. enligt vanliga
regler om prövningstillstånd, till regeringsrätten.
3 Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet
upprättats förslag till
1. lag om viten,
2. lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken,
3. lag om ändring i lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid
olovligt byggande m. m.,
4. lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973: 531), 5. lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982: 1080). 6. lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822),
7. lag om ändring I lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomsto-
8. lag om ändring i lagen (1971: 112) om förbud mot oskäliga avtalsvill-
kor, 9. lag om ändring i marknadsföringslagen (1973: 1418), 10. lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977:981),
11. lag om ändring i lagen (1979: 1118) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet,
12. lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.
13. lag om ändring i närradiolagen (1982: 459), 14. lag om ändring i konkurrenslagen (1982:729).
De vid 3 och 4 angivna förslagen har upprättats i samråd med chefen för bostadsdepartementet, det vid 5 angivna förslaget i samråd med chefen för
socialdepartementet, förslaget vid 6 i samråd med chefen för jordbruksdepartementet, förslagen vid 9 och 14 i samråd med chefen för finansdeparte-
mentet, förslaget vid 11 i samråd med statsrådet Gradin, förslaget vid 12 i samråd med chefen för kommunikationsdepartementet och förslaget vid 13 i samråd med cheften för utbildningsdepartementet.
Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.
4¶Specialmotivering
4.1 Förslaget till lag om viten Lagens rubrik
Den föreslagna lagen kommer inte att innehålla en fullständig reglering av frågor rörande viten. Åtskilliga frågor kommer även i fortsättningen att
vara överlämnade åt rättspraxis eller reglerade genom specialförfattningar. Lagen avses dock få generell giltighet i sådan mån att det — med beaktande även av intresset av en kort rubrik — synes lämpligt att benämna den "lag om vitlen”".
13¶Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. Den avses gälla i fråga om viten som enligt lag eller annan författning får föreläggas av myndighet.
- Med myndighet får då förstås även en tjänsteman som i sådan egenskap
har tillagts befogenhet att förelägga vite, exempelvis taxeringsintendent
enligt 53 § taxeringslagen. Lagen avses sålunda i princip gälla i fråga om alla offentligrättsliga viten,
såväl förfarandeviten som materiella viten. Den tar dock i huvudsak sikte
endast på individuella viten. Vad som föreskrivs i 2—6, 9 och 10 §§ gäller
således inte sådant vite som kan föreläggas envar, exempelvis enligt 10 § länsstyrelseinstruktionen (1971: 460).
Lagen kommer att täcka ett mycket stort fält, eftersom bestämmelser om viten finns i åtskilliga författningar. Det förekommer inte sällan att det i dessa författningar finns speciella bestämmelser som saknar motsvarighet i lagen. Det kan t. ex. gälla minimi- och maximibelopp för viten. På bl. a. det marknadsrättsliga området finns en specialreglering. Generellt gäller för sådana fall att specialförfattningens bestämmelser skall tillämpas. Jag vill i det sammanhanget även understryka att uttalanden som kan ha gjorts i tidigare lagförarbeten beträffande tillämpningen av där aktuella bestämmelser om viten behåller sin giltighet (jfr t.ex. prop. 1970:57 s. 78 och 92
samt prop. 1981/82: 165 s. 269). Vad som har sagts nu framgår av regeln i
andra stycket om att Jagen endast tillämpas i den mån annat inte följer av vad som är särskilt föreskrivet.
28 Första meningen innebär att ett vitesföreläggande måste innehålla uppgift om adressatens namn. Föreläggandet får alltså inte riktas till exempelvis ägaren av cn viss fastighet utan uppgift om vem denne är. Föreläggan-
den av det slaget. som stundom förekommit. har visat sig vålla osäkerhet i
tillämpningen. :
Det har vidare uttryckligen angetts att vite fär föreläggas inte bara fysisk
utan också juridisk person. Detta överensstämmer med praxis, Jåt vara att
en viss osäkerhet tidigare har rått huruvida vitesföreläggande kan vara riktat till en juridisk person. Den myndighet som förelägger vite kan med den föreslagna regleringen i förekommande fall med hänsyn till omständigheterna fritt bestämma om ett föreläggande skall riktas mot en juridisk
person som sådan eller mot en eller flera fysiska personer som dess ställföreträdare. Avsikten är dock inte att rubba den praxis som har utvecklat sig på särskilda områden, exempelvis det marknadsrättsliga fältet. Att på detta område föreläggandena, när fråga är om en juridisk person.
brukar rikta sig till denna kan där följa av lagstiftningens konstruktion,
samtidigt som marknadsdomstolen har en viss handlingsfrihet på området.
En följd av att vitesföreläggandet riktas till en juridisk person blir att
vitet inte kan förvandlas. = |
I paragrafen anges vidare att, för det fall föreläggandet innehåller ett åläggande för adressaten att vidta en viss åtgärd, det alltid skall framgå av föreläggandet vid vilken tid eller inom vilken tidrymd åtgärden skall vidtas. Det är nämligen tydligt att ett positivt föreläggande annars knappast kan
ligga till grund för ett utdömande av vitet. Tidsbestämmelsen kan ibland
innebära att åtgärden skall vidtas vid en bestämd tidpunkt: det kan t. ex. gälla en inställelse vid en domstol. När fråga är om någon bestämd åtgärd
som skall vidtas med viss egendom ce. d. bör som regel i stället anges en
tidsfrist inom vilken åtgärden skall vara vidtagen. Någon motsvarande bestämmelse har inte meddelats i fråga om förbudsviten, som ju bör kunna gälla under obegränsad tid.
Ibland kan även när det gäller positiva förelägganden fråga vara om en positiv förpliktelse som är avsedd att gälla fortlöpande i och med att föreläggandet meddelas. Exempel erbjuder fall då marknadsdomstolen genom beslut om vitesföreläggande ålägger ett företag att i samband med
marknadsföring vidta viss åtgärd. Någon särskild tidsbestämmelse behövs
uppenbarligen inte i ett sådant fall, där det med erforderlig tydlighet framgår av omständigheterna att föreläggandet omedelbart avses ha förpliktande verkan.
I paragrafen har med hänsyn till de skiftande förhållanden som kan föreligga i praktiken inte meddelats någon bestämmelse om vilka omständigheter som skall beaktas när tiden bestäms. Det är emellertid tydligt att
tiden normalt skall bestämmas med hänsyn till äläggandets omfattning.
styrkan och arten hos de intressen som har föranlett beslutet samt adressatens faktiska möjlighet att iaktta de föreskrifter som har meddelats (ifr Lavin, Offentligrättsligt vite, del I, Teckomatorp 1978, s. 99-117, och del
II, Lund 1980 s. 155-157).
Vidare innehåller paragrafen en huvudprincip i fråga om adressaten. Denna innebär att vite får föreläggas endast den som har faktisk och rättslig möjlighet att efterkomma föreläggandet. Är det känt för myndigheten att adressaten är fysiskt förhindrad (t.ex. på grund av sjukhus- eller anstaltsvistelse) att följa de givna föreskrifterna. får vite inte föreläggas. Adressaten måste också ha erforderlig faktisk rådighet över den egendom som avses med föreläggandet liksom naturligtvis även rättslig möjlighet att
efterkomma föreläggandet. Således får ej finnas författningsbestämmelser eller myndighetsbeslut. som fränkänner denne rätt att råda över egendo-
men i det avseende föreläggandet innehåller föreskrifter. För att markera att i enlighet med vad som angivits i den allmänna motiveringen nägon
långt gående efterforskningsskyldighet från vederbörande myndighets sida
inte är avsedd — något som naturligtvis i synnerhet gäller förfarandeviten — har i lagtexten angetts att vite inte får föreläggas om adressaten kan antas sakna faktisk eller rättslig möjlighet att följa föreläggandet.
3 §
I paragrafen finns föreskrifter om hur vitesbeloppet skall bestämmas.
Bestämmelsen i första meningen är formulerad efter mönster av 9 kap. 8 § första stycket rättegångsbalken. Av regeln följer att vitesbeloppet i första hand skall bestämmas till en sådan storlek att det kan antas bryta eventuellt motstånd hos adressaten mot att följa föreläggandet. Tidigare ådagalagd tredska kan härvid vara av betydelse. Myndigheten bör också ta hänsyn till vad som kan vara känt om adressatens förmögenhetsförhållanden liksom i förekommande fall till värdet av det föremål som avses med föreläggandet och till samhällsintresset av att föreläggandet vinner efterrättelse.
Särskilt när fråga är om ett föreläggande som riktar sig till någon i cgenskap av ägare till fastighet eller annan egendom faller det sig vidare” naturligt att vitet bestäms så att beloppet inte understiger kostnaden för den förelagda åtgärden eller den vinst eller besparing som en adressat normalt kan antas göra genom att inte efterkomma föreläggandet. Adressaten bör ju finna det mera ekonomiskt fördelaktigt att följa föreläggandet än att betala vitet, om vitesföreläggandet skall ha önskvärd effekt.
Det bör understrykas att avsikten med regeln är att ge uttryck åt en allmän princip: i det särskilda fallet kan omständigheterna vara svårutredda och åtskilliga antaganden eller presumtioner behöva göras. På vissa
områden torde man få räkna med en schabloniserad tillämpning. Det kan ju
t.ex. normalt inte begäras att några mera ingående överväganden skall göras angående vitesbeloppets storlek vid kallelser till inställelse inför domstol. |
På vissa områden har i tidigare sammanhang gjorts en del speciella motivuttalanden angående principerna för vitesbeloppets bestämmande, se t.ex. prop. 1970:57 s. 78 och 1981/82: 165 s. 269. Dessa uttalanden som rör bestämmande av vite inom det marknadsrättsliga området gäller även i fortsättningen i enlighet med vad jag har berört i motiveringen till 1 §.
I paragrafens andra mening anges att vitet — om fråga inte är om löpande vite enligt 4 & — skall bestämmas till ett belopp omedelbart i pengar. Föreläggandet får alltså inte innebära ett viteshot utan fixerat belopp och inte heller att endast ett visst högsta belopp anges.
Av rättspraxis (se bl.a. NJA 1971 s. 269) följer att vite inte får åläggas flera personer solidariskt. Bl.a. för det fall förvandling av vitet skulle aktualiseras, kan uppenbarligen svårlösta situationer annars uppkomma. En särskild föreskrift om att särskilt vitesbelopp skall tas upp för varje adressat för det fall flera personer samtidigt föreläggs har därför tagits upp i tredje meningen.
I vissa författningar (se t.ex. 15 kap. 11 § giftermålsbalken) finns fortfarande föreskrifter om att fängelsepåföljd kan sättas ut i ett vitesföreläggande. Sådana föreskrifter tillhör dem som enligt I & andra stycket kan tillämpas trots att motsvarighet saknas i lagen. 4 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 96
4§
Första och andra styckena
I styckena ges de myndigheter som har befogenhet att förelägga viten ett i princip generellt bemyndigande att använda löpande vite. Det får dock användas bara när det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna. Så torde t. ex. löpande vite mera sällan vara lämpat som förfarandevite under
ett ärendes handläggning. I paragrafen anges tre former för löpande viten. Den först nämnda
formen — som är särskilt ägnad att användas när fråga är om positiv
förpliktelse för någon i egenskap av ägare till viss fastighet e.d. — innebär att vitet bestäms att utgå med ett visst belopp för varje tidsperiod av viss längd under vilken föreläggandet inte har följts. Ett sådant vite kan alltså bestämmas att utgå med visst belopp per
vecka, månad eller annan lämplig tidsperiod under vilken föreläggandet inte har efterkommits. Ett föreläggande kan lyda: ”Ni föreläggs att senast
den I mars 1985 ta bort byggnaden från fastigheten x. Underlåter Ni det, förpliktas Ni att utge ett vite om tiotusen (10000) kr. Ni förpliktas vidare att utge samma belopp för varje period om tre månader, räknat från den I mars 1985, under vilken byggnaden står kvar.”
Fördelarna med det löpande vitet har behandlats i den allmänna motivce-
ringen. Används löpande vite redan i det första föreläggandet och följer
adressaten inte detta, behöver myndigheten inte, som enligt hittillsvarande
ordning, utfärda något nytt vitesföreläggande. Tidsperiodens längd bör bestämmas utifrån omständigheterna i det en-
skilda fallet. Den bör inte göras kortare än att myndigheten verkligen hinner med att kontrollera huruvida föreläggandet har följts. Följs inte föreläggandet, bör myndigheten inte låta alltför många perioder förflyta innan saken förs vidare till domstol. Det sammanlagda beloppet kan nämli-
gen annars bli orimligt stort och därför behöva nedsättas, vilket inte bidrar till att-upprätthålla vitets allmänpreventiva funktion. Det är av vikt att
prövningen av vitets uttagande och eventuella indrivande går snabbt.
Den andra formen för löpande vite föreligger då fråga är om en återkommande förpliktelse. Det kan t. ex. gälla förpliktelse för en vårdnadshavare att efterkomma en föreskrift om umgängesrätt för en förälder som inte har del i vårdnaden. Vitet kan i dessa fall bestämmas att utgå med ett visst
belopp för var gång adressaten underlåter att fullgöra förpliktelsen.
När fråga är om ett förbud, kan löpande vite i den först angivna formen tillämpas, men normalt torde det vara lämpligare att myndigheten föreskri-
ver att vitet skall utgå för var gång förbudet överträds. Den allmänna handlingsregeln om att löpande vite skall vara lämpligt med hänsyn till
omständigheterna gäller naturligtvis även här.
För samtliga fall gäller att den omständigheten att vitet har dömts ut en gång inte medför att föreläggandet har spelat ut sin roll; det gäller fortfarande och viten kan dömas ut på nytt.
Som jag har anfört i den allmänna motiveringen är det naturligt att institutet löpande vite används med viss försiktighet innan en ändamålsenlig praxis har hunnit utformas. Vad särskilt gäller det marknadsrättsliga
området bör anmärkas att det ankommer på marknadsdomstolen att utbil-
da en sådan praxis. Då förhållandena på detta fält är speciella, kan därvid
särskilda hänsyn böra tas. Löpande vite bör på detta område lika litet som i övrigt användas schablonmässigt utan först efter prövning i det enskilda fallet. Närmast torde löpande vite aktualiseras i situationer då det finns skäl att befara att näringsidkaren i fråga kan komma att åsidosätta domstolens beslut upprepade gånger. Bl.a. vederbörandes tidigare beteende,
marknadens särskilda beskaffenhet och säljformen kan inverka på denna
bedömning. Domstolen bör dock även på denna punkt ha en viss frihet att utforma en praxis efter vad som är ändamålsenligt.
Det nu anförda bör också vara vägledande i fråga om sådana förbudsfö-
relägganden som NO och KO får utfärda med stöd av vissa lagar. Ytterli-
gare bör beaktas att. i den mån löpande vite används, detta kan tänkas
motverka nuvarande benägenhet inom näringslivet att godkänna förläggandena. Det är här att märka att den som har godkänt ett sådant föreläggande
f.n. är bunden därav endast intill dess frågan om vitets utdömande har
prövats. Han kan därefter vägra att godkänna ett nytt föreläggande och på
det sättet få frågan prövad av marknadsdomstolen. Har i den nya ordning-
en vitet gjorts löpande, finns inte denna möjlighet så länge som föreläggandet äger bestånd. NO eller KO kan emellertid i detta läge återkalla föreläggandet och föra saken till marknadsdomstolen. Det framstår som naturligt
att denna möjlighet utnyttjas. om näringsidkaren anses ha ett befogat intresse av att få saken prövad i domstolen.
Tredje stycket
Enligt stycket får löpande vite inte användas om vitesbeloppet är maximerat enligt den specialförfattning som är i fråga. Skälet är främst att det i sådana fall inte när föreläggandet meddelas går att förutse om maximibeloppet vid långvarig eller upprepad ohörsamhet från adressatens sida kommer att överskridas.
5§ . I 19 § hälsoskyddslagen föreskrivs f.n. att, när ett föreläggande eller ett förbud riktar sig till ägaren av eller nyttjanderättshavaren till viss egen-
dom, miljö- och hälsoskyddsnämnden får förelägga denne att, om hans
ställning upphör. utan dröjsmål lämna nämnden uppgift om efterträdarens namn och adress. Föreskriften gäller både i fråga om förelägganden som är
förenade med vite och andra förelägganden.
I linje med vad som har förespråkats av viteskommittén och flera remiss-
instanser har en regel av motsvarande slag med generell giltighet tagits in i
denna paragraf. Avsikten är att förstärka vitesförfarandets effektivitet vid
Prop. 1984/85: 96 'n [
ägarbyte. I många fall kan det ju vara angeläget att den myndighet som har befogenhet att förelägga vite får möjlighet att, vid byte av ägare celler innehavare, omgående rikta ett föreläggande till den nye ägaren eller innehavaren.
6 §
Första stycket
F.n. gäller i princip att frågor angående utdömande av vite prövas av
allmän domstol, när annat inte är föreskrivet. Någon uttrycklig regel om
detta finns inte i lag. Förslaget innebär en ändring så till vida att huvudregeln i stället blir att frågor angående utdömande av vite prövas av länsrätt - på ansökan av den myndighet som har förelagt vitet. Ärendena skall handläggas enligt de vanliga reglerna i förvaltningsprocesslagen
(1971:291). . Den angivna regeln gäller dock — som framgår av I & — endast i den mån
annat inte följer av vad som är föreskrivet i någon specialförfattning. Som
exempel på sådana föreskrifter kan nämnas att frågor om utdömande av
vite prövas av generaltullstyrelsen enligt 42 § tullagen (1973: 670). av socialstyrelsen enligt 24 § lagen (1977: 292) om tillverkning av drycker och av länsstyrelsen enligt 17 § lagen (1929: 116) om tillsyn över stiftelser, 32 §
lagen (1950: 596) om rätt till fiske och 23 § renhållningslagen (1958: 663). Andra exempel erbjuder 208 bostadssaneringslagen, 248 lagen
(1976: 1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. och 32 § bostadsförvaltningslagen (1977: 1132) vilka tillägger hyresnämnd befogenheten att döma ut vite samt 19 kap. 4 § jordabalken, enligt vilken inskrivningsmyndigheten kan döma ut vite.
I'den mån det efter ikraftträdandet av lagen om viten i särskild författning finns bestämmelser om att förfallet vite utdöms av allmän domstol på talan av åklagare avses, i enlighet med regeln i I $ andra stycket den föreskriften gälla I stället för vad som föreskrivs i förevarande stycke. Ett
exempel erbjuder 2 kap. 15 § utsökningsbalken, som inte föreslås ändrad i
detta sammanhang.
Den myndighet som gör ansökan hos länsrätten om utdömande av förelagt vite får ställning av part och har alltså behörighet att överklaga rättens avgörande. .
I fråga om vilken länsrätt, som skall vara behörig i det särskilda fallet, har som framgär av styckets avfattning den lösningen valts att ansökan
skall göras vid länsrätten i det län där den föreläggande myndigheten är
belägen.
Det fallet kan tänkas förekomma att en myndighet som har befogenhet att förelägga vite beslutar att inte göra detta och att. efter talan mot det
beslutet vite föreläggs av besvärsmyndigheten. Ansökan om utdömande av vitet bör då göras av den myndighet som har prövat vitesfrågan i första instans. Stycket har avfattats i enlighet härmed. |
I vissa författningar förekommer bestämmelser om att talan om utdömande av vite får väckas endast efter förordnande av regeringen (se 1. ex.
SFS 1975:87 och 1982:617). Sådana bestämmelser — som tidigare har
utgjort handlingsregler för åklagarna — kommer i fortsättningen att gälla de myndigheter som får göra ansökan om utdömande av vite.
Angående förfarandet vid länsrätten i de här aktuella målen avses samma regler om bl. a. målens handläggning och om bevismedel bli tillämpliga
som enligt förvaltningsprocesslagen (1971: 291) gäller för rättsskipningen i
allmänhet vid förvaltningsdomstolarna. Det innebär bl.a. att förfarandet som regel är skriftligt men att muntlig förhandling kan ingå i handläggningen beträffande viss fråga, när det kan antas verka till fördel för utredning-
en. - Begär enskild part att förhandling skall hållas, skall detta ske, om för: handlingen inte är obehövlig och det inte heller finns särskilda skäl som
talar mot det (9 § förvaltningsprocesslagen).
Det förekommer i vissa författningar bestämmelser som ger regeringen
befogenhet att förelägga vite. Ett exempel erbjuder 7 8 lagen (1979: 520) om styrelserepresentation för samhället i vissa aktiebolag och stiftelser. För sådana fall bör gälla att frågor om utdömandet av vite prövas av länsrätten i Stockholms län på ansökan av justitiekanslern.
Från huvudregeln om prövning i länsrätt på ansökan av den föreläggan-
de myndigheten görs undantag i andra stycket och i 7 §.
Andra stycket
Från huvudregeln om prövning vid länsrätt och ansökan av den föreläg-
I rättegång eller motsvarande (exempelvis förfarande inför hyresnämnd
eller koncessionsnämnden för miljöskydd). De författningar som reglerar
specialdomstolarnas verksamhet innehåller nämligen ofta liksom rätte-
gångsbalken bemyndigande att förelägga vite av aktuellt slag, varvid det utan uttrycklig föreskrift förutsatts att domstolen själv i förekommande fall dömer ut vitet. I stycket ges en uttrycklig regel om detta.
7§
Någon regel i lag eller annan författning finns f.n. inte om vilken myndighet som har befogenhet att döma ut generella viten. Av allmänna principer anses emellertid följa att uppgiften ankommer på tingsrätt. Med hänsyn till att dessa viten till sin natur är närmast jämförbara med bötesstraff bör denna ordning behållas. En uttrycklig regel om detta har tagits in i förevarande paragraf (punkt 1).
Viten som avses säkerställa verkställigheten av ett enskilt anspråk, dvs.
ett privaträttsligt krav på föllgörelse, skall enligt stycket också prövas av
tingsrätt (punkt 2). Detta överensstämmer med nuvarande ordning. För fall då vite föreläggs i exempelvis en tvistemålsdom eller enligt 15 kap. 3 § RBi
Prop. 1984/85: 96 | 54
särskilt beslut gäller vidare regelmässigt att talan om vitets utdömande får
väckas i vanlig ordning av den part till vars förmån det förelagts. I den mån
det i särskild författning har föreskrivits att prövningen av sådana vitesfrågor som avses nu ankommer på annan myndighet än tingsrätt blir enligt 1 §
andra stycket den särskilda föreskriften gällande. Ett exempel på en sådan föreskrift erbjuder 6 kap. 21 § tredje stycket föräldrabalken.
I paragrafen anges slutligen också att tingsrätt även i andra fall prövar frågor om utdömande av vite som den själv har förelagt (punkt 3). Då avses
inte i första hand sådana viten som förelagts enligt rättegångsbalken; att frågan om utdömande i dessa fall ankommer på den domstol eller myndig-
het som har meddelat föreläggandet följer redan av 6 § andra stycket. Det finns emellertid andra bestämmelser som ger tingsrätt befogenhet att förelägga vite. Ett exempel erbjuder 20 kap. 9 § ärvdabalken (ingivande av
bouppteckning). Det kan vara tveksamt om fall av det slaget täcks av 6 §
andra stycket i den nu föreslagna lagen fjfr dock NJA 1983 s. 378). I fall av
det slaget är det uppenbarligen regelmässigt underförstått att tingsrätten även skall pröva frågan om utdömande av det vite som har förelagts. Detsamma gäller om i ett ärende av detta slag tingsrätten har avslagit en
framställning om vitesföreläggande men högre rätt efter överklagande be-
slutar om sådant föreläggande.
Regeln i punkt 3 blir tillämplig även i ett sådant fall som avses i exempelvis 15 § firmalagen (1974: 156). Enligt den paragrafen kan användandet av visst kännetecken, bl.a. i det fallet att detta strider mot goda seder eller allmän ordning eller är vilseledande, vid vite förbjudas av ”domstol”'; att härmed avses allmän domstol torde framgå med erforderlig tydlighet. Det ankommer då även på allmän domstol att pröva frågan om vitets utdömande.
8§
Fastän enligt 6 § huvudregeln i fortsättningen blir att frågor om utdömande av viten prövas av länsrätt, kommer i ett inte oväsentligt antal fall prövningen att ankomma på tingsrätt. Det gäller här dels fall då detta följer av en särskild föreskrift i den aktuella specialförfattningen, dels flertalet av de fall som avses i 6 § andra stycket, dels slutligen fall som omfattas av 7 §.
Enligt 18 3 lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken skall vad som föreskrivs angående brott varå inte kan följa svårare straff än
böter ha motsvarande tillämpning i fråga om talan som förs särskilt an-
gående utdömande av förelagt vite. En motsvarande regel har tagits in i
denna paragraf. Den blir tillämplig vare sig talan förs av åklagare eller annan myndighet (t.ex. konsumentombudsmannen eller kronofogdemyndigheten) eller enskild part. Regeln i rättegångsbalkens promulgationslag
kan därmed upphävas.
Prop. 1984/85: 96 in 'n
98 Första stycket
Stycket ger uttryck åt två viktiga principer som generellt skall beaktas vid utdömande av vite. Den första av dessa innebär att. om ändamålet med vitet har förfallit, vitet inte skall dömas ut. Regler om detta finns i flera
författningar, bl.a. 9 kap. 8 § RB, men principen anses otvivelaktigt ha generell giltighet, i den mån annat inte har föreskrivits särskilt (jfr Lavin,
Offentligträttsligt vite del II s. 95-108). Stycket avser i första hand fall när frågan om vitets utdömande prövas av förvaltningsdomstol eller allmän
domstol men gäller självfallet också situationer när det är en förvaltningsmyndighet som prövar frågan.
Regeln tar bl. a. sikte på situationer när den föreskrivna prestationen av en eller annan anledning har blivit obehövlig. Den nyssnämnda föreskriften i rättegångsbalken omfattar exempelvis det fallet att föreläggandet har
avsett skyldighet för en part eller någon annan att inställa sig till förhand-
ling vid domstol och denne har uteblivit utan att dock utevaron har föranlett uppskov i målet. Men även helt andra omständigheter, exempelvis naturhändelser eller omständigheter förorsakade av tredje man, kan medföra att ändamålet med vitet skall anses ha förfallit.
Det är att märka att ändamålet med vitet enligt vedertagen praxis normalt inte anses ha förfallit. om det är adressaten själv som, efter den tidsfrist som har satts ut för honom, genom sina egna åtgärder har framkal-
lat en situation där vitesföreläggandet inte längre fyller sitt ursprungliga
ändamål. Ett typfall är att adressaten har utfört den prestation som före-
lagts honom men gjort detta först efter det att den för honom utsatta tidsfristen har löpt ut. I det fallet skall ju vitet i princip dömas ut, även om det — som strax skall beröras närmare — stundom kan föreligga skäl att
jämka vitet. I det fallet att föreläggandet avser en prestation vid en be-
stämd tidpunkt har naturligtvis inte ändamålet med vitet förfallit enbart av
det skälet att denna tidpunkt har passerats. Exempelvis kan ändamålet med ett vite, som avser att framtvinga personlig inställelse vid domstol, inte anses ha förfallit, om den förelagde uteblir och detta föranleder att
målet uppskjuts till ett annat rättegångstillfälle (jfr Gärde m.fl., Nya rätte-
gångsbalken, s. 81). Över huvud taget visar de skiftande situationer som
har förekommit i refererad praxis att den aktuella principen för sin tillämp-
ning förutsätter ett noggrant beaktande av vitesföreläggandets funktion
och omständigheterna i övrigt i det speciella fallet, varvid särskild hänsyn
också måste tas till den allmänpreventiva effekten av viteshotet.
Att domstol som prövar en fråga om utdömande av vite kan jämka
vitesbeloppet är också en allmängiltig princip (jfr Lavin a.a. s. 109-124). Rättspraxis visar en vid skala av olika omständigheter som vid utdömandet har ansetts kunna leda till jämkning av ett förelagt vite: förhållandena kan ha ändrats sedan myndigheten meddelade sitt föreläggande, vitesbeloppet kan ha varit schablonmässigt bestämt utan hänsyn till den enskildes ekono-
Prop. 1984/85: 96 | 56.
mi eller omständigheterna i övrigt. adressatens underlåtenhet kan framstå som förhållandevis ursäktlig etc. En situation som beroende på omständigheterna kan vara att hänföra till den sistnämnda kategorin är när adressaten har iakttagit föreläggandet endast helt kort tid efter det att den för honom utsatta tidsfristen löpt ut.
Det bör dock betonas att särskilda skäl skall föreligga för att ett förelagt vite skall få jämkas. Jämkning får alltså inte bli det normala i mål om utdömande av vite. I så fall skulle ju risker för viteshotets effektivitet uppstå. Domstolen har inte heller till uppgift att göra någon prövning av föreläggandets lämplighet.
Den nu aktuella bestämmelsen kommer att täcka ett mycket stort fält. På vissa områden har i lagförarbetena särskilda uttalanden gjorts om vilka omständigheter som bör beaktas när jämkning ifrågasätts. Så t.ex. har i prop. 1970:57 s. 92 angående otillbörlig marknadsföring m.m. uttalats av föredraganden att denne utgick från att hela vitet i regel kommer att dömas ut när ett förbud har blivit överträtt. Han anförde vidare att det, för att jämkning skall få ske, torde få krävas att överträdelsen med hänsyn till speciella omständigheter kan betraktas som ursäktlig eller att ett utdömande av vitet skulle drabba orimligt hårt. Som tidigare berörts kommer uttalanden av detta slag att behålla sin giltighet.
Någon särskild föreskrift om att domstolen skall pröva vitesföreläggandets laglighet, däribland frågan om adressaten haft faktisk och rättslig möjlighet att efterkomma föreläggandet, har inte meddelats. Laglighetsprövningen torde nämligen få anses ligga i sakens natur.
En föreskrift som motsvarar den här föreslagna finns i åtskilliga författningar. I samband med att andra ändringar görs i dessa kan de föreskrifterna upphävas som överflödiga.
Föreskrifterna i stycket har i enlighet med vad som framgår av 1 § första : stycket inte gjorts tillämpliga på s.k. generella viten. Beträffande sådana viten gäller enligt 25 kap. 8 § BrB att reglerna om böter är tillämpliga, vilket bl. a. innebär att huvudregeln är att vitet skall dömas ut i dagsböter. Att vid utdömande av sådana viten som avses nu vanliga straffmätningsprinciper skall tillämpas torde ligga i sakens natur.
Andra stycket
Stycket tar sikte på det speciella fallet att fråga är om utdömande av ett förbudsvite av det slag som avses i 4 § andra stycket, dvs. när det i föreläggandet har angetts att vitet skall utgå var gång förbudet överträds. Om det i ett sådant fall föreligger flera överträdelser till samtidig bedömning. skulle uppenbarligen i en del fall de utdömda beloppen bli mycket höga och det skulle också vid överträdelser av perdurerande karaktär kunna uppstå svårigheter att fastställa om en eler flera överträdelser
gandets belopp får dömas ut. Fortsätter överträdelserna efter det att belop-
pet har dömts ut, får emellertid detta dömas ut på nytt. Regeln härom har kompletterats med en föreskrift om att, sedan ett beslut i ett sådant mål har
vunnit laga kraft, vite som avser överträdelse av förbudet inte får dömas ut om öÖverträdelsen har skett innan målet anhängiggjorts.
10 §
I de fall då f.n. åklagare för talan om utdömande av vite anses av
allmänna regler följa att åklagaren kan anlita biträde av polismyndighet för
utredningen. En motsvarande befogenhet att begära polishjälp bör tilläggas de myndigheter som i fortsättningen får uppgiften att föra talan vid domstol
om utdömande av vite för fall då det behövs för att utredning i målet skall
kunna förebringas. Det bör emellertid understrykas att det primärt ankommer på fackmyndigheten själv att sörja för utredningen: endast i. undantagsfall bör polishjälp begäras. Särförhållandena på det marknadsrättsliga
området kan naturligtvis motivera att på detta område biträde av polisen
behövs i större utsträckning än på andra fält. Så långt som det är naturligt bör dock fackmyndigheten även här sörja för utredningen.
Några särskilda tvångsbefogenheter har inte tillagts polisen i de ärenden
som det här gäller. |
Övergångsbestämmelsen
De nya reglerna i 6 § om prövning av länsrätt bör inte lämpligen gälla i fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet. Övergångsbestämmelsen har utformats i enlighet härmed.
4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken
Förslaget innebär att 18 § upphävs. Den ersätts av 6—8 §8 lagen om viten.
4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976: 666) om påföljder och ingripande vid olovligt byggande m. m.
17 §
I tredje stycket anges att i beslut om föreläggande enligt första eller andra stycket byggnadsnämnden får förordna att beslutet skall gälla utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft. Förslaget har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.8). Regeln är tillämplig oberoende av om det aktuella föreläggandet har förenats med vite eller inte. Den gäller även i
fråga om föreläggande med hot om tvångsutförande.
19. $ Den nya regeln i första stycket om att löpande viten kan bli gällande mot
ny ägare har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6). Det
gäller här i första hand viten som har bestämts att utgå med visst belopp för
varje tidsperiod av viss längd under vilken föreläggandet inte har efterkommits. Även de andra formerna av löpande vite har emellertid den karaktären att den här aktuella regleringen bör kunna göras tillämplig.
Regeln innebär att, om löpande vite har förelagts, vitet gäller mot den
nyc ägaren räknat från dagen för äganderättsövergången. Infaller denna dag mitt under en vitesperiod får, om föreläggandets utformning inte ger
anledning till annat, vitesbeloppet börja beräknas med verkan fr. o. m. nästa period. I fall då dubbla köpehandlingar har upprättats blir normalt vitet gällande mot den nye ägaren från dagen för köpebrevet. Är överlåtelsens fullbordan beroende av villkor, får enligt allmänna principer äganderättsövergången anses ha skett först när villkoret uppfyllts, En förutsätt-
ning för att vitesföreläggandet skall bli gällande mot den nye ägaren är att
anteckning om föreläggandet före äganderättsövergången har gjorts i fas-
tighets- eller tomträttsbok. Anteckning skall anses vara gjord före dagen för äganderättsövergången, om den har verkställts på en inskrivningsdag som infallit dessförinnan, oberoende av vilken expeditionstid som har
tillämpats.
Jag vill understryka att det självfallet även på förevarande område gäller att löpande vite bör användas med viss försiktighet och endast efter en
noggrann prövning av om det är motiverat med hänsyn till omständigheter-
na i det särskilda fallet.
20 §
F.n. torde i fråga om förelägganden som avses i 19 § gälla att normalt endast själva föreläggandet antecknas av inskrivningsmyndigheten. Den nya andra meningen i första stycket innebär att anteckning i fastighetseller tomträttsbok skall göras även om löpande vite av sådant slag som har angetts i 19 § första stycket. I tredje meningen föreskrivs att den Jagfarne
ägaren eller den som är inskriven som innehavare av tomträtten i fall som avses nu skall underrättas, om han inte är identisk med föreläggandets
adressat.
Av föreskriften framgår att anteckning i fastighetsbok (tomträttsbok)
skall göras även i detta fall, vilket torde innebära en avvikelse från den
praxis som f.n. i allmänhet iakttas. Inskrivningsmyndigheten skall inte
ingå i någon prövning av om föreläggandets adressat är ägare till fastighe-
ten (tomträttshavare) eller ägare till byggnad på ofri grund: denna prövning skall ha gjorts av den myndighet som utfärdat föreläggandet.
Om anteckning har verkställts och det visar sig att något fel har förekom-
mit vid ärendets handläggning hos den föreläggande myndigheten, så att
adressaten inte var ägare eller tomträttshavare, får den lagfarne ägaren
(tomträttshavaren) genom den underrättelse som skall lämnas honom enligt första stycket tredje meningen kännedom om förhållandet. Det enklaste sättet för honom att få anteckningen avförd är uppenbarligen att hos den myndighet som utfärdat föreläggandet påkalla beslut om att detta återkallas, något som naturligtvis i så fall bör ske omgående. Anteckningen kan sedan avföras med stöd av 19 kap. 22 § jordabalken. Även när föreläggandet riktas mot ägare av byggnad på ofri grund innebär förevarande regel att den lagfarne ägaren skall underrättas.
4.4 Förslaget till lag om ändring i bostadssancringslagen (1973: 531)
108 Beträffande denna paragraf kan jag hänvisa till vad som har anförts under 20 & LPI1.
13 §
Beträffande det nya andra stycket får jag hänvisa till vad som har anförts under 19 § LPI.
4.5 Förslaget till lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982: 1080)
18.8¶I andra stycket har den nuvarande bestämmelsen om att frågor om
utdömande av viten prövas av allmän domstol tagits bort. Frågor om
utdömande av viten som förelagts enligt hälsoskyddslagen avses nämligen
enligt huvudregeln i lagen om viten ankomma på länsrätt.
20 8
Första stycket innebär f.n. att miljö- och hälsoskyddsnämnden under
vissa förutsättningar får skicka ett beslut om föreläggande eller förbud till
inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken eller tomträttsboken. Dessa förutsättningar är att föreläggandet eller förbudet är av
större betydelse och förenat med ett vite som uppgått till minst ett basbelopp enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Stycket har kompletterats med en regel om att ett föreläggande eller förbud av större betydelse får sändas till inskrivningsmyndighet för anteckning även när det har förenats med ett löpande vite. Beträffande de nya andra och tredje meningarna i stycket får jag hänvisa till vad jag har anfört under 20 & LPI.
Beträffande andra stycket får jag hänvisa till vad som har anförts under
19 & CPI.
4.6 Förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822)
39 8
Jag hänvisar här till vad som har anförts i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.8) och under 17 & LPI.
39 a och 39b 88
Jag får beträffande dessa paragrafer hänvisa till vad som har anförts
under 19 och 20 §§ LPI.
4.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar
I 148 har bland de mål som det ankommer på länsrätten att pröva
angetts mål som avses i 6 § första stycket lagen om viten.
Enligt 18 § andra stycket I är länsrätten i mäl om utdömande av vite domför med en lagfaren domare. Någon anledning att ändra denna bestämmelse har jag inte ansett föreligga, fastän den i fortsättningen får ett betydligt vidare tillämpningsområde än hittills.
4.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971: 112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor
7§
I överensstämmelse med vad som har anförts I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7) har denna paragraf ändrats så att talan i mål om utdömande av vite enligt lagen inte längre skall föras av allmän åklagare. I stället ankommer det på konsumentombudsmannen att väcka talan eller — om frågan gäller vitesförbud — på den som annars har ansökt om förbudet. Talan skall väckas vid tingsrätt. Beträffande målets handläggning är 8 8 lagen om viten tillämplig, vilket bl.a. innebär att talan skall väckas genom stämning och att rättens avgörande i sak sker genom dom.
4.9 Förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen (1975: 1418)
I fråga om denna ändring får jag hänvisa till vad som har anförts vid
avtalsvillkorslagen (avsnitt 4.8).
4.10 Förslaget till lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977: 981)
Konsumentkreditlagen tillhör de förhållandevis få författningar där en
särskild bestämmelse — 27 & — har tagits in om att talan om utdömande av vite skall föras av åklagare vid allmän domstol. Det gäller här vite som
enligt 26 § har förelagts av konsumentverket. I överensstämmelse med
huvudregeln i 6 § lagen om viten bör i fortsättningen gälla att talan om utdömande av vite som avses här förs av konsumentverket vid länsrätt. Beträffande viten av det slag som avses här föreligger nämligen inte några
sådana speciella förhållanden som när det gäller de i egentlig mening
marknadsrättsliga vitena har ansetts motivera en särlösning. Med hänsyn
härtill bör 27 § upphävas.
4.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:1118) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet
21 §
] fråga om utdömande av vite enligt denna lag bör som jag har anfört i den allmänna motiveringen den ordningen tillämpas att talan om utdö-
mande av vite väcks av jämställdhetsombudsmannen vid tingsrätt. Talan bör väckas av jämställdhetsombudsmannen även i fall då vitet har förelagts
av jämställdhetsnämnden. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed.
4.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg
83 Handläggningen av frågor om utdömande av viten som förelagts enligt
denna lag bör följa huvudregeln i 6 § första stycket lagen om viten. Sådana
frågor skall alltså prövas av länsrätt på talan av den myndighet som har förelagt vitet. En justering med hänsyn härtill har gjorts i förevarande
paragraf.
4.13 Förslaget till lag om ändring i närradiolagen (1982: 459)
14 §
Frågor om utdömande av vite enligt lagen skall i fortsättningen prövas av länsrätt på ansökan av närradiomyndigheten i överensstämmelse med
huvudregeln i 6 § lagen om viten. Bestämmelsen i 14 § andra stycket andra meningen har därför upphävts.
4.14¶Förslaget till lag om ändring i konkurrenslagen (1982: 729)
38 §
Ändringen, som har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7)
är av samma slag som den som har gjorts i 7 § avtalsvillkorslagen (avsnitt
4.8).
5¶Hemställan
Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen. 6 Beslut
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Bilaga I
Sammanfattning av viteskommitténs betänkande (SOU 1982: 21) Ett effektivare vite
För att kunna genomdriva betungande beslut har ett stort antal statliga
och kommunala myndigheter givits rätt att använda olika former av tvångsmedel, varav vitet är ett. Sedan lång tid tillbaka har vitet ansetts inte tillräckligt effektivt. Kritiken avser främst möjligheterna att förhala vitets
föreläggande och utdömande. Efter undersökningar har kommittén funnit att bristerna i huvudsak gäller viten på hälsovårds- och byggnadslagstiftningens områden.
Vitesinstitutet regleras i dag av få och spridda författningsbestämmelser samt genom praxis. Kommitténs förslag innebär att ett antal bestämmelser
som avses främja vitets effektivitet samlas i en lag. Av likformighetsskäl
omfattar lagen även det tvångsmedel som kallas tvångsutförande. Lagen
skall enligt förslaget tillämpas på materiella viten i förelägganden av kom-
munala nämnder enligt hälsovårdsstadgan (1958: 663) och lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. Den kan efter hand göras tillämplig på nya områden, där behov av effektivare tvångsmedel framkommer. |
Förslaget innebär i korthet
— att jurist skall medverka när en kommunal nämnd handlägger vitesären-
den: härigenom bör man kunna undvika formella fel som förorsakar
onödig tidsutdräkt — att förelägganden alltid skall förenas med vite eller med föreskrift om
tvångsutförande
— att användningen av s. k. löpande vite främjas: därmed minskar behovet
av förnyade, överklagbara förelägganden — att ett vitesföreläggande som har meddelats någon i egenskap av ägare
av viss fastighet kan bli gällande mot en ny ägare till fastigheten
— att försuttet vite kan tas ut av den som vid vitesperiodens början var
ägare till fastigheten — att den som förfogar över egendom -— lös eller fast — som berörs av ett
vitesföreläggande kan åläggas att anmäla namn och adress på cventuell
efterträdare — att den kommunala nämnden skall besluta om uttagande av vitet, liksom
den redan nu beslutar om tvångsutförande — att talan mot beslut om vites föreläggande och uttagande förs hos
länsrätt
— att det krävs prövningstillstånd för att kammarrätten skall pröva länsrät-
tens beslut.
Bilaga 2
Viteskommitténs författningsförslag
2 Förslag till
Lag om vissa tvångsmedel
Härigenom föreskrivs följande.
1 & Denna lag gäller i fråga om vite och tvångsutförande enligt
1. 75 § hälsovårdsstadgan (1958: 663) samt
2. 3 och 17 §§ lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.
Inledande bestämmelser
2 8& Med tvångsutförande avses sådan verkställighet som en kommunal nämnd låter ombesörja på den försumliges bekostnad.
3 § Vad som sägs om föreläggande äger motsvarande tillämpning beträffande förbud. :
4 § När en kommunal nämnd handlägger ett ärende enligt denna Jag skall den biträdas av någon som har avlagt juristexamen.
Föreläggande av vite
5 & Et vite skall föreläggas en viss namngiven person (adressat) eller
vissa namngivna personer. Om vite samtidigt föreläggs flera personer skall särskilt vitesbelopp utsättas för var och en av dem. Ett vite får föreläggas
endast den som har faktisk och rättslig möjlighet att efterkomma föreläg-
gandet.
6 & Ett vite skall bestämmas till ett belopp. som med hänsyn till adressatens ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas
förmå honom att efterkomma föreläggandet.
Riktas föreläggande till någon i egenskap av ägare till viss fastighet celler
innehavare av viss tomträtt skall vitet bestämmas så, att beloppet inte
understiger kostnaden för den förelagda åtgärden eller den vinst eller
besparing som adressaten kan göra genom att inte efterkomma föreläggan-
det. : .
Samhällsintresset av att ett föreläggande efterkoms skall även beaktas
när vitesbeloppet bestäms.
7 8 Vitet bör bestämmas till visst belopp för varje tidsperiod av viss
längd (vecka, månad eller annan tidsperiod) under vilken föreläggandet
inte har efterkommits (löpande vite).
8 & Iett beslut om vitesföreläggande får förordnas att beslutet skall gälla
utan hinder av att det inte äger laga kraft.
9 & Om vitesföreläggandet riktar sig till någon i egenskap av ägare eller innehavare av viss egendom får nämnden förelägga ägaren eller innehavaren att, om hans ställning upphör, omedelbart lämna nämnden uppgift om efterträdarens namn och adress. Ett sådant föreläggande skall förenas med vite. I fråga om sådant vite skall bestämmelserna i denna lag tillämpas.
Uttagande av vite
10 & Efterkommer adressaten inte vitesföreläggandet skall nämnden, när omständigheterna inte föranleder annat, i beslut ålägga adressaten att inom viss tid betala vitet. Löpande vite uttas efter varje period under vilken
föreläggandet inte har efterkommits. Beslut om uttagande av vite får inte fattas innan beslutet om föreläggande har vunnit laga kraft.
Ett försuttet vite får nedsättas när särskilda skäl föreligger.
Beslut enligt första stycket får verkställas sedan det vunnit laga kraft.
Tvångsutförande
11 3 Efterkoms inte ett föreläggande med föreskrift om tvångsutförande skall nämnden, när omständigheterna inte föranleder annat, besluta att
åtgärden skall utföras och hur det skall ske. Därvid skall tillses att oskälig
kostnad inte uppstår. I nämndens beslut får förordnas, att beslutet skall gälla utan hinder av att det inte äger laga kraft.
Är fara i dröjsmål eller kan adressaten inte anträffas inom skälig tid får
nämnden besluta om tvångsutförande utan föregående föreläggande.
Kronofogdemyndigheten skall lämna det biträde som behövs för genomförande av beslut enligt första och andra stycket.
12 8 När tvångsutförande har verkställts skall nämnden i beslut fastställa adressatens betalningsskyldighet.
Beslut enligt första stycket får verkställas sedan det vunnit laga kraft.
Fullföljd av talan
13 & ”Talan mot beslut om
1. föreläggande förenat med vite eller med föreskrift om tvångsutförande.
2. uttagande av vite,
3. tvångsutförande och
4. skyldighet att betala kostnad för tvångsutförande förs genom besvär
hos länsrätten. Sådant besvärsmål skall handläggas med förtur.
14 § Talan mot länsrätts beslut får prövas av kammarrätten endast om
kammarrätten har meddelat prövningstillstånd.
15 & Prövningstillstånd får meddelas endast om
]. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att talan prövas av högre rätt,
2. klaganden åberopar omständighet eller bevis som ej tidigare förebragts och som sannolikt skulle ha lett till annan utgång.
3. den rättstillämpning som ligger till grund för domen celler beslutet
måste antas vara oriktig,
5 Riksdagen 1984/85. I samt. Nr 96
4. målets utgång kan antas ha påverkats av falsk handling som åbero-
pats eller av falsk utsaga som avgetts under ed eller försäkran.
5. domvilla har förekommit eller 6. anledning förekommer till ändring i det slut vartill länsrätten har kommit.
16 8 Vid behandling av fråga om prövningstillstånd består kammarrätten
av två ledamöter. Vill en av ledamöterna bevilja prövningstillstånd, gäller
dennes mening som kammarrättens beslut.
17 8 Mot kammarrättens beslut att meddela prövningstillstånd får talan
ej föras.
Övriga bestämmelser
18 & Har ett föreläggande som förenats med vite cHHler med föreskrift om tvångsutförande meddelats någon i egenskap av ägare till viss fastighet och övergår fastigheten till ny ägare, gäller föreläggandet mot den nye ägaren
från den tidpunkt då denne fått kännedom om föreläggandet. Var föreläggandet vid tidpunkten för förvärvet antecknat i fastighetsbo-
ken skall den nye ägaren anses känna till detta.
Försuttet vite som avser viss period får endast tas ut av den som vid periodens början ägde fastigheten.
Har ctt föreläggande meddelats någon i egenskap av innehavare av viss
tomträtt gäller motsvarande bestämmelser.
19 8 Ett beslut om föreläggande som avses i 18 § skall genast sändas till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken eller tomträttsboken.
20 & ÄÅterkallas ett föreläggande som har antecknats enligt 19 §, skall nämnden genast anmäla det till inskrivningsmyndigheten för motsvarande anteckning. Har ett antecknat föreläggande upphävts genom lagakraftvunnet beslut, efterkommits eller förfallit, skall nämnden, så nart den har fått vetskap härom, anmäla förhållandet till inskrivningsmyndigheten för anteckning.
21 & Gör nämnden inte anmälan i fall som avses i 20 8, skall länsstyrelsen på ansökan av någon vars rätt berörs därav göra sådan anmälan.
Talan mot länsstyrelsens beslut i sådant ärende förs hos kammarrätten genom besvär.
22 8 Vite som har förelagts enligt denna lag får inte förvandlas.
Övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den
2. Bestämmelserna tillämpas endast i fråga om förelägganden som har
beslutats efter ikraftträdandet.
2 Förslag till
Lag om ändring i hälsovårdsstadgan (1958: 663)
Härigenom föreskrivs att 73, 75 och 86 §§ hälsovårdsstadgan (1958: 663)
skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
73 § Föreläggande och förbud må allt Föreläggande och förbud får allt
efter omständigheterna riktas mot efter omständigheterna riktas mot ägare eller nyttjanderättshavare av ägare celler nyttjanderättshavare av
berörd egendom eller ock mot bå- berörd egendom eller mot bådadadera. dera.
Vid meddelande av föreläggande eller förbud gentemor ägare av byggnad, anläggning eller upplag
må hälsovårdsnämnd ålägga äga-
ren att vid försäljning omedelbart lämna nämnden uppgift om den nye ägarens namn och adress.
758 Hälsovårdsnämnd äger föreskri- I ett föreläggande eller ett förbud va vite för underlåtenhet att ställa som riktar sig mot viss person skall sig av nämnden meddelat föreläg- hälsovårdsnämnden föreskriva vite gande eller förbud till efterrättelse. eller tvångsutförande enligt lagen
(1982:00) om vissa tvångsmedel.
Underlåter någon att utföra arbete eller vidtaga åtgärd som åligger honom jämlikt denna stadga,
lokal hälsovårdsordning eller av
hälsovårdsnämnd jämlikt 70 § med-
delad föreskrift, och fullgör han icke genast eller inom föreskriven tid efter därom av nämnden erhållen tillsägelse vad han försummat, eller kan han icke anträffas med sådan tillsägelse, äger nämnden låta på den försumliges bekostnad verkställa arbetet eller åtgärden.
86 5 Mot beslut av hälsovårdsnämnd Mot beslut av hälsovårdsnämnd enligt denna stadga eller lokal häl- enligt denna stadga celler lokal häl- .
sovårdsordning må anföras besvär sovårdsordning får anföras besvär hos länsstyrelsen. hos länsstyrelsen. I lagen (1982:00)
om vissa tvångsmedel finns särskil-
da bestämmelser om talan mot be-
slut som innefattar föreskrift om
tvångsmedel enligt 75 §.
Mot sådant beslut av socialsty- Mot sådant beslut av socialsty-
relsen som avses i 14 eller 33—35 § relsen som avses i 14 eller 33—35 8
LJ Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
föres talan hos kammarätten genom förs talan hos kammarätten genom besvär. I samma ordning föres talan besvär. I samma ordning förs talan mot beslut som länsstyrelse : på mot beslut som länsstyrelse på grund av denna stadga eller lokal grund av denna stadga eller lokal hälsovårdsordning meddelat i sär- hälsovårdsordning meddelat i särskilt fall angående förbud, föreläg- skilt fall angående förbud, föreläggande, föreskrift, tillstånd eller gande, föreskrift, tillstånd eller godkännande eller omhänderta- godkännande eller omhänderta-
gande, oskadliggörande eller lik- gande, oskadliggörande eller liknande åtgärd, om ej fråga är om nande åtgärd om ej fråga är om kommuns åliggande med avseende kommuns åliggande med avseende
å allmänna hälsovården. på allmänna hälsovården. I övrigt föres talan mot socialsty- I övrigt förs talan mot socialsty-
relsens beslut på grund av denna relsens beslut på grund av denna stadga och mot länsstyrelses beslut stadga och mot länsstyrelses beslut
på grund av stadgan eller lokal häl- på grund av stadgan eller lokal häl-
sovårdsordning hos regeringen ge- sovårdsordning hos regeringen genom besvär. nom besvär.
Myndighet äger förordna, att dess beslut skall lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan.
Denna lag träder i kraft den . Äldre bestämmelser skall dock tillämpas i fråga om förelägganden och förbud som har beslutats före ikraftträdandet.
3¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:666) om påföljder och
ingripanden vid olovligt byggande m. m.
dels att rubriken närmast före 19 § skall utgå, dels att 19—22 och 29 §§ skall upphöra att gälla, dels att 3, 17 och 30 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Iyvdelse Föreslagen Iydelse
3§
Byggnadsnämnden får förbjuda Byggnadsnämnden fär förbjuda
att byggnadsarbete fortsättes, om att byggnadsarbete fortsätts, om
det är uppenbart att arbetet strider det är uppenbart att arbetet strider
mot mot
1. byggnadsstadgan (1959: 612), 1. byggnadsstadgan (1959: 612),
2. fastställd generalplan, stads- 2. fastställd generalplan, stadsplan, byggnadsplan eller utom- plan. byggnadsplan celler utom-
plansbestämmelser, eller plansbestämmelser, eller
3. förbud enligt byggnadslagen 3. förbud enligt byggnadslagen (1947:385) eller enligt föreskrift (1947:385) eller enligt föreskrift
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
som har meddelats med stöd av la- som har meddelats med stöd av lagen att företaga nybyggnad eller att gen att förera nybyggnad eller att riva byggnad. riva byggnad.
Är det uppenbart att byggnadsar- Är det uppenbart att byggnadsar-
bete äventyrar byggnadens eller bete äventyrar byggnadens eller
närliggande byggnads hållfasthet el- närliggande byggnads hållfasthet eller medför fara för människors liv ler medför fara för människors liv eller hälsa, skall nämnden förbjuda eller hälsa. skall nämnden förbjuda
att arbetet fortsättes även om de att arbetet fortsätts även om de förförutsättningar som anges 1 första utsättningar som anges 1 första
stycket ej föreligger. stycket ej föreligger.
Förbud enligt första eller andra Förbud enligt första eller andra
stycket får förenas med vite. stycket skall förenas med vite en-
ligt lagen (1982:00) om vissa
tvångsmedel.
Beslut enligt denna paragraf länder omedelbart till efterrättelse.
17 §
Föreläggande enligt 15 eller 16 § Föreläggande enligt 15 eller 16 §
får förenas med vite eller med före- skall förenas med vie eller med fö-
skrift att, om föreläggandet ej ef- reskrift om tvångsutförande enligt
terkommes, åtgärden kan utföras lagen (1982:00) om vissa tvångs-
genom byggnadsnämndens försorg medel. på den försumliges bekostnad
Efterkommes ej föreläggande med föreskrift om utförande genom byggnadsnämndens försorg, skall nämnden, när ej omständigheterna
föranleder annat, besluta att åtgär-
den skall utföras och hur det skall
ske. Därvid skall tillses att oskälig
kostnud ej uppstår. När skäl är därtill, får i nämndens beslut förordnas, att beslutet skall gälla utan hinder av att det ej äger laga kraft.
Kronofogdemyndigheten — skall lämna det biträde som behövs för genomförande av beslut enligt andra stycket.
30 §
Talan mot byggnadsnämnds be- Talan mot byggnadsnämnds beslut enligt denna lag föres hos läns- slut enligt denna lag förs hos läns-
styrelsen genom besvär. Mot beslut styrelsen genom besvär. Mot beslut om besked enligt 2 § andra stycket om besked enligt 2 § andra stycket får talan ej föras. får talan ej föras. I lagen (1982:00)
om vissa tvångsmedel finns särskil-
da bestämmelser om talan mot be-
slut som innefattar föreskrift om
tvångsmedel enligt 3 eller 17 §.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Talan mot länsstyrelsens beslut i Talan mot länsstyrelsens beslut i
besvärsmål enligt första stycket besvärsmål enligt första stycket
samt i ärende som avses i 22 § föres förs hos kammarrätten genom behos kammarrätten genom besvär. svär.
Besvärsmål angående föreläg-
gande enligt 15 § eller förbud enligt
3§ skall handläggas med förtur.
Denna lag träder i kraft den . Äldre bestämmelser skall dock tillämpas i fråga om förelägganden och förbud som har beslutats före ikraftträdandet.
Prop. 1984/85: 96 | 71
De remitterade lagförslagen Bilaga 3
I Förslag till
Lag om viten
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelse
18 Denna lag gäller viten som enligt lag eller annan författning får föreläggas av myndigheter. Vad som föreskrivs i 2—6, 9 och 10 §§ gäller dock inte sådant vite som riktar sig till envar.
Lagen tillämpas endast i den mån inte något annat följer av vad som är
särskilt föreskrivet.
Vitesföreläggande
28 Ett vitesföreläggande skall vara riktat till en eller flera namngivna fysiska eller juridiska personer (adressater). Om föreläggandet innebär en skyldighet för adressaten att vidta en viss åtgärd, skall det av föreläggandet
framgå vid vilken tidpunkt eller inom vilken tidsfrist åtgärden skall vidtas. Vite får inte föreläggas om adressaten kan antas sakna faktisk eller rättslig
möjlighet att följa föreläggandet.
Vitesbelopp
3 8& När vite föreläggs, skall det bestämmas till ett belopp som med beaktande av vad som är känt om adressatens ekonomiska förhållanden och med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att följa föreläggandet. Vitet skall bestämmas till ett belopp. omedelbart i pengar. om annat inte följer av 4 §. Om: vite samtidigt föreläggs flera
personer, skall särskilt belopp bestämmas för var och en av dem.
Löpande vite
4 & Om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna, får vite före-
läggas som löpande vite. Vitet bestäms då att utgå med visst belopp för
varje tidsperiod av viss längd under vilken föreläggandet inte har följts eller, om föreläggandet avser en återkommande förpliktelse. för varje gång adressaten underlåter att fullgöra denna.
Om vitesföreläggandet innefattar ett förbud, kan i stället bestämmas att
vitet skall utgå var gång förbudet överträds. Första och andra styckena tillämpas inte, om det av någon särskild föreskrift följer att vitet inte får överstiga ett visst högsta belopp.
Uppgiftsskyldighet
58 Har en myndighet befogenhet att vid vite förelägga eller förbjuda ägaren eller innehavaren av viss egendom att vidta en åtgärd med egendo-
men. får myndigheten också förelägga denne att. om egendomen övergår till något annan, lämna myndigheten uppgift om den nye ägarens eller
innehavarens namn och adress. Även ett sådant föreläggande får förenas med vite.
Utdömande av vite
6 & Länsrätten prövar frågor om utdömande av viten på ansökan av den
myndighet i länet som har utfärdat föreläggandet eller, om vitet har förelagts efter överklagande, av den myndighet i länet som har prövat frågan
om föreläggandet i första instans. Vad som har sagts nu gäller dock ej i fall
som avses i andra stycket eller 7 §. Frågor om utdömande av viten som har förelagts av regeringen prövas av länsrätten i Stockholms län på ansökan
av justitiekanslern. Frågor om utdömande av viten som har förelagts en part eller någon
annan till fullgörande av en skyldighet i en rättegång eller i annat motsva-
rande förfarande prövas utan särskild ansökan av den domstol eller myn-
dighet som har utfärdat föreläggandet. 7 8& Tingsrätten prövar frågor om utdömande av viten,
1. om vitet riktar sig till envar,
2. om vitet avser säkerställande av ett enskilt anspråk,
3. om annars rätten själv eller, efter talan mot rättens beslut. högre rätt har förelagt vitet. 8 & När tingsrätten prövar frågor om utdömande av viten efter särskild talan, skall målet i tillämpliga delar handläggas som mål om åtal för brott
för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet.
9 & Har ändamålet med vitet förfallit, skall vitet inte dömas ut. Finns det
särskilda skäl till det, får vitet jämkas. Föreligger i mål om utdömande av vite som avses i 4 § andra stycket flera överträdelser av förbudet till samtidig bedömning, får ej på en gång
utdömas högre belopp än som har angetts i föreläggandet. När ett beslut i ett sådant mål har vunnit laga kraft, får vite som avser överträdelse av
förbudet inte dömas ut om överträdelsen har skett innan målet anhängig-
gjordes.
Biträde av polismyndighet 10 & Myndighet som har att föra talan vid domstol i mål om utdömande av vite får, om det är nödvändigt med hänsyn till utredningen, anlita biträde av polismyndighet.
Denna lag träder i kraft den I juli 1984. Vad som föreskrivs i 6 § gäller
dock ej i fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1946:804) om införande av nya
rättegångsbalken skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1984.
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.
Härigenom föreskrivs att 17, 19 och 20 §§ lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. skall ha nedan angivna lydelse. '
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
17 §
Föreläggande enligt 15 eller 16 § får förenas med vite eller med föreskrift att, om föreläggandet ej efterkommes, åtgärden kan utföras genom bygg-
nadsnämndens försorg på den försumliges bekostnad.
Efterkommes ej föreläggande Efterkommes ej föreläggande
med föreskrift om utförande genom med föreskrift om utförande genom byggnadsnämndens försorg, skall byggnadsnämndens försorg, skall
nämnden, när ej omständigheterna nämnden, när ej omständigheterna föranleder annat, besluta att åtgär- föranleder annat, besluta att åtgärden skall utföras och hur det skall den skall utföras och hur det skall ske. Därvid skall tillses att oskälig ske. Därvid skall tillses att oskälig
kostnad ej uppstår. När skäl är där- kostnad ej uppstår.
till, får i nämndens beslut förord- I beslut om föreläggande enligt nas, att beslutet skall gälla utan första stycket eller beslut enligt
hinder av att det ej äger laga kraft. andra stycket får förordnas att be-
slutet skall gälla utan hinder av att
det inte har vunnit laga kraft.
Kronofogdemyndigheten skall lämna det biträde som behövs för genomförande av beslut enligt andra stycket.
19 §
Har föreläggande enligt 15 celler Har föreläggande enligt 15 eller 16 §& meddelats någon i egenskap av 16 § meddelats någon i egenskap av
ägare till viss fastighet och övergår ägare till viss fastighet och övergår
fastigheten till ny ägare, gäller före- fastigheten till ny ägare, gäller föreläggandet i stället mot denne. Ut- läggandet i stället mot denne. Har i
satt vite gäller dock ej mot den nye föreläggandet utsatts löpande vite
ägaren, men byggnadsnämnden får enligt 4 § lagen (1983:000) om visätta ut vite för denne. ten, gäller vitet mot den nye ägaren
räknat från tidpunkten för ägande-
rättsövergången, under förutsätt-
ning att anteckning om vitesföre-
läggandet dessförinnan gjorts en-
ligt 20 §. Annat vite gäller ej mot den nye ägaren, men byggnadsnämnden får sätta ut vite för denne.
Första stycket äger motsvarande tillämpning, när föreläggande har med-
delats någon i egenskap av tomträttshavare eller ägare av byggnad på mark
som tillhör annan.
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
20 §
Myndighet som meddelar före- Myndighet som meddelar före-
läggande som avses i 19 § skall ge- läggande som avses i 19 § skall genast sända sitt beslut till inskriv- nast sända sitt beslut till inskrivningsmyndighet för anteckning i ningsmyndighet för anteckning i
fastighetsboken eller tomträttsbo- fastighetsboken eller tomträttsbo-
ken. X ken. Har i föreläggandet utsatts lö-
pande vite, skall även detta anteck-
nas. Inskrivningsmyndigheten skall
genast i rekommenderat brev un-
derrätta den som senast har sökt
lugfart eller inskrivning av förvärv
av tomträtt om anteckningen, om
denne ej är föreläggandets adres-
sat.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.
4 Förslag till Lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973: 531)
Härigenom föreskrivs att 10 och 13 §§ bostadssaneringslagen (1973: 531) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
108 Beslut om = upprustningsåläg- Beslut om = upprustningsåläg-
gande eller användningsförbud gande eller användningsförbud
skall genast sändas till inskrivnings- skall genast sändas till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fas- myndigheten för anteckning i fastighetsboken eller tomträttsboken. tighetsboken eller tomträttsboken. Beslut om upprustningsåläggande Har ett sådant åläggande eller förskall sändas även till byggnads- bud förenats med löpande vite en-
nämnden. ligt 4 § lagen (1983:000) om viten.
skall även detta antecknas. Inskriv-
ningsmyndigheten skall genast i re-
kommenderat brev underrätta den
som senast har sökt lagfart eller
inskrivning av förvärv av tomträtt
om uanteckningen, om denne ej är
föreläggandets adressat. Beslut om = upprustningsåläg-
gande skall sändas även till bygg-
nadsnämnden.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har staten eller kommun förvärvat fastighet på vilken finns lägenhet som avses med upprustningsåläggande eller användningsförbud, skall på anmälan av staten eller kommunen göras anteckning i fastighetsboken eller.
tomträttsboken att åläggandet celler förbudet förfallit.
138 Upprustningsåläggande, användningsförbud och förbud enligt 2a § första stycket får förenas med vite.
Utrsatt vite gäller ej mot ny ägare. Har ett upprustningsåHäggande I fall som avses i 8 § får dock hyres- = eller ett användningsförbud förnämnden utsätta vite för denne. enats med löpande vite, gäller vitet
mot ny ägare räknat från tidpunk-
ten för äganderättsövergången, un-
der förutsättning att anteckning om
vitesföreläggandet — dessförinnan
gjorts i fastighetsboken eller tomt-
rättsboken. :
Annat vite gäller ej mot ny ägare.
Ffall som avses 18 § får dock hyres-
nämnden utsätta vite för denne.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.
5¶Förslag till Lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982: 1080)
Härigenom föreskrivs att 18 och 20 §& hälsoskyddslagen (1982: 1080) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
18 §
Miljö- och hälsoskyddsnämnden får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag eller bestämmelser som meddelats med
stöd av lagen skall efterlevas. I brådskande fall eller när det annars finns
särskilda skäl får ett föreläggande eller förbud meddelas omedelbart och i
andra fall först sedan det visat sig att nämndens råd och anvisningar ej har följts. |
I ett beslut om föreläggande eller I ett beslut om föreläggande eller
förbud kan nämnden utsätta vite. — förbud kan nämnden utsätta vite.
Frågan om utdömande av vite prö- — Vitet får ej förvandlas.
vas av allmän domstol. Vitet får ej förvandlas.
Underlåter någon att vidta en åtgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt bestämmelser som har meddelats med stöd av denna lag och
efterkommer han inte miljö- och hälsoskyddsnämndens föreläggande om
rättelse, får nämnden förordna om rättelse på hans bekostnad. I bråd-
skande fall får sådant förordnande meddelas också utan föregående föreläggande.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
fo)
05 Om miljö- och hälsoskyddsnämn- Om miljö- och hälsoskyddsnämn-
den i fråga om en fastighet eller den i fråga om en fastighet elbyggnad har meddelat föreläggande ler byggnad har meddelat förelägeller förbud samt föreläggandet el- gande eller förbud samt förelägganler förbudet är av större betydelse det eller förbudet är av större bety-
och förenat med ett vite som upp- delse och förenat med ett vite som går till minst ett basbelopp enligt uppgår till minst ett basbelopp en-
lagen (1962: 381) om allmän försäk- ligt lagen (1962: 381) om allmän för-
ring, får nämnden översända beslu- säkring eller med ett löpande vite
tet om föreläggandet eller förbudet enligt 4 § lagen (1983:000) om vitill inskrivningsmyndigheten för an- ten, får nämnden översända beslu-
teckning i fastighetsboken eller tet om föreläggandet e!ler förbudet tomträttsboken. Har sådan anteck- till inskrivningsmyndigheten för an-
ning skett gäller föreläggandet eller teckning i fastighetsboken eller
förbudet mot ny ägare av egendo- tomträttsboken. Är föreläggandet
men. Ursatt vite gäller dock inte förenat med löpande vite, skall mot ny ägare av cgendomen. men även detta antecknas. Inskrivnings-
nämnden får utsätta nytt vite för myndigheten skall genast i rekom-
denne. menderat brev underrätta den som
senast har sökt lagfart eller inskriv-
ning av förvärv av tomträtt om an-
teckningen, om denne ej är föreläg-
gundets adressat.
Har anteckning enligt första
stycket skett. gäller föreläggandet eller förbudet mot ny ägare av
egendomen. Åven löpande vite gäl-
ler mot ny ägare, räknat från tid-
punkten för äganderättsövergång-
en. Annat vite gäller inte mot ny
ägare av egendomen, men nämnden
får utsätta nytt vite för denne.
Har ett antecknat föreläggande eller förbud upphävts genom lagakraftvunnet beslut eller har den åtgärd som avses med föreläggandet vidtagits eller har ändamålet med föreläggandet förlorat sin betydelse, skall miljöoch hälsoskyddsnämnden, så snart den fått vetskap om förhållandet, anmäla det till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken
eller tomträttsboken. Om nämnden inte gör anmälan skall länsstyrelsen på
ansökan av egendomens ägare göra sådan anmälan.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. I fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock 18 § andra stycket andra meningen i sin äldre lydelse.
6 Förslag till
Lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822)
Härigenom föreskrivs att 39. 39 a och 39b §§ naturvårdslagen (1964: 822) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
39 §! Har någon överträtt beslut celler föreskrift som avses i 37 § första stycket
1, 2.4, 6 eller 8 får länsstyrelsen förelägga honom att åstadkomma rättelse. Har i fråga om en viss fastighet eller byggnad, anordning eller anläggning
på annans mark ägaren till egendomen begått överträdelsen och övergår egendomen till ny ägare, får denne föreläggas att vidta rättelse, om det inte är oskäligt. Är fråga om överträdelse av beslut eller föreskrift över vars
efterlevnad kommunal nämnd med stöd av överlåtelse enligt 18 b § utövar
tillsyn, tillkommer det i stället nämnden att meddela sådant föreläggande. I
beslut om föreläggande får vite sättas ut. Vidare får tingsrätten meddela handräckning för att åstadkomma rättelse. Ansökan om handräckning får göras av allmän åklagare, statens naturvårdsverk, länsstyrelsen, den kommunala nämnd som handhar naturvårdsfrågor eller, i fall där kommunal
nämnd har att meddela föreläggande, av den nämnden. Beträffande sådan
handräckning finns bestämmelser i 17 § handräckningslagen (1981: 847).
Vid meddelande av föreläggande enligt 17 § första stycket, 20 &, 21 §
eller 22 §& andra stycket får länsstyrelsen utsätta vite. Efterkoms ej sådant
föreläggande, skall på anmodan av länsstyrelsen kronofogdemyndigheten
föranstalta om att åtgärden vidtages.
Byggnadsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande en-
ligt 17 § tredje stycket. Hälsovårdsnämnden får utsätta vite vid meddelan-
de av föreläggande enligt 24 §. Efterkommes ej föreläggandet, äger vederbörande nämnd låta vidtaga åtgärden på den försumliges bekostnad.
I beslut om föreläggande som
avses i första, undra eller tredje
stvcket får förordnas att beslutet
skall gälla utan hinder av att det
inte har vunnit laga kraft.
a
39 a §
Har ett föreläggande som avses i Här ett föreläggande som avses I 39 § första eller andra stycket med- = 39 § första eller andra stycket meddelats någon i egenskap av ägare till delats någon i egenskap av ägare till
viss fastighet och övergår fastighe- = viss fastighet och övergår fastigheten till ny ägare, gäller föreläggan- = ten till ny ägare, gäller föreläggan-
det i stället mot denne. Utrsatt vite — det i stället mot denne. Har i före-
gäller dock inte mot den nye = läggandet utsatts löpande vite enägaren, men vederbörande myndig- = ligt 4 § lagen (1983:000) om viten,
het får sätta ut vite för denne. gäller vitet mot den nye ägaren räk-
nät från tidpunkten för ägande-
rättsövergången, under förutsätt-
! Senaste lydelse 1982: 1097.
" Senaste lydelse 1982: 1097.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ning att anteckning om vitesföreläggandet dessförinnan gjorts enligt 39 b §. Annat vite gäller inte mot den nye ägaren, men vederbö-
rande myndighet får sätta ut vite för
denne. Första stycket skall också tillämpas när föreläggande har meddelats någon i egenskap av tomträttshavare eller ägare av byggnad, anläggning eller anordning på mark som tillhör annan.
39 b §
Föreläggande som avses i 39 a § Föreläggande som avses i 39 a §
skall genast antecknas i fastighets- skall genast antecknas i fastighets-
boken eller tomträttsboken. Det- boken eller tomträttsboken. Har i
samma gäller beslut om återkallel- föreläggandet utsatts löpande vite, se av antecknat föreläggande. skall även detta antecknas. Inskrivningsmyndigheten skall genast i rekommenderat brev underrätta den
som senast har sökt lagfart eller
inskrivning av förvärv av tomträtt om anteckningen, om denne ej är föreläggandets adressat.
Har antecknat föreläggande upp- Har antecknat föreläggande åter-
hävts genom lagakraftvunnet be- kallats, upphävts genom lagakraftslut, efterkommits eller förfallit, vunnet beslut, efterkommits eller skall det antecknas i fastighetsbo- förfallit, skall det antecknas i fas-
ken. SS tighetsboken eller tomträttsboken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.
7 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomsto-
lar
Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1971:289) om allmänna förvalt-
ningsdomstolar skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
14 8!
Länsrätt prövar 1. mål enligt skatte-, taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfatt-
ningarna i den utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar.
2. mål enligt socialtjänstlagen (1980: 620). lagen (1980: 621) med särskilda bestämmelser om vård av unga. lagen (1981: 1243) om vård av missbrukare i vissa fall, utlänningslagen (1980: 376), smittskyddslagen (1968: 231),
> Senaste lydelse 1982: 1097. ! Scnaste lydelse 1981: 1323.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
lagen (1970: 375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling och körkortslagen
(1977:477) i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar samt mål enligt 21 kap. föräldrabalken,
3. mål enligt lagen (1980:1123) 3. mål enligt lagen (1980:1123) om offentlig insyn i säkerhetsarbe- om offentlig insyn i säkerhetsarbetet vid kärnkraftverken. tet vid kärnkraftverken.
4. mål som avses i 6 § första
stycket lagen (1983:000) om viten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.
8 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971: 112) om förbud mot oskäliga avtalsvill-
kor
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1971: 112) om förbud mot oskäliga
avtalsvillkor skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
78 Talan om utdömande av vite Talan om utdömande av vite förs föres vid allmän domstol av åklaga- vid allmän domstol av konsumentre. Sädan talan får väckas endast ombudsmannen eller. i fråga om efter anmälan av konsumentom- vitesförbud, av annan som hos budsmannen eller, i fråga om vites- marknadsdomstolen ansökt om förförbud, annan som hos marknads- budet. domstolen ansökt om förbudet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. I tråga om vite som har förelagts
före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser fortfarande.
! Senaste lydelse 1972: 730.
9¶Förslag till i
Lag om ändring i marknadsföringslagen (1975: 1418)
Härigenom föreskrivs att 17 § marknadsföringslagen (1975: 1418) skall
ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
17 §
Talan om utdömande av vite Talan om utdömande av vite förs
föres vid allmän domstol av åklaga- vid allmän domstol av konsument-
re. Sådan talan får väckas endast ombudsmannen eller, i fråga om efter anmälan av konsumentom- vite som avses i 5 §, av annan som budsmannen eller, i fråga om vite hos marknadsdomstolen har ansökt som avses i 5 §, av annan som hos om förbudet eller åläggandet. marknadsdomstolen har ansökt om
förbudet eller åläggandet.
Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas endast efter anmälan
eller medgivande av konsumentombudsmannen.
Denna lag träder i kraft den I juli 1984. I fråga om vite som har förelagts
före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser fortfarande.
10 Förslag till Lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977: 981)
Härigenom föreskrivs att 27 § konsumentkreditlagen (1977:981) skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1984. I fråga om vite som har förelagts dessförinnan gäller den upphävda paragrafen dock fortfarande.
11¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1979: 1118) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet
Härigenom föreskrivs att 21 -$ lagen (1979: 1118) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Iydelse
21 8!
Talan om utdömande av vite som Talan om utdömande av vite som har förelagts enligt denna lag förs har förelagts enligt denna lag förs
vid tingsrätt av allmän åklagare. vid tingsrätt av jämställdhetsom-
Sådan talan får väckas endast efter budsmannen. anmälan av jämställdhetsombuds-
mannen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. I fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser fortfarande. ! Senaste lydelse 1980: 412.
12¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenför- -
orening från fartyg
Härigenom föreskrivs att 10 kap. 8 § lagen (1980: 424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
10 Kap.
83 Mål om ansvar för brott som Mål om ansvar för 'brott som
avses i denna lag eller om utdö- avses i denna lag eller om ersättmande av vite. eller om ersättning ning för åtgärder som verkställts för åtgärder som verkställts enligt enligt 7 kap. 9 § handläggs av tings- 7 kap. 9 § handläggs av tingsrätt rätt som är behörig domstol enligt '
som är behörig domstol enligt rätte- rättegångsbalken eller enligt 336—
gåängsbalken eller enligt 336-338 8§ 338 §§ sjölagen (1891:35 s. 1).
Denna lag träder i kraft den I juli 1984. I fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser fortfarande.
13 Förslag till
Lag om ändring i närradiolagen (1982: 459)
Härigenom föreskrivs att 14 § närradiolagen (1982:459) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande tydelse Föreslagen lydelse
14 8!
Sammanslutningen skall på uppmaning av närradiomyndigheten tillställa myndigheten sådan inspelning som avses i 8 § lagen (1982: 460) om ansvarighet för närradio.
Om sammanslutningen inte rättar Om sammanslutningen inte rättar sig efter en sådan uppmaning, kan sig efter cen sådan uppmaning, kan myndigheten förelägga vite. Talan myndigheten förelägga vite. om utdömande av vite förs vid
tingsrätt av allmän åklagare efter
anmälan av närradiomyndigheten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. I fråga om vite som har förelagts
före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser fortfarande.
! Lagen omtryckt 1983: 463. ! Senaste lydelse 1982: 1247. 6 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 96
14 Förslag till
Lag om ändring i konkurrenslagen (1982: 729)
Härigenom föreskrivs att 38 § konkurrenslagen (1982: 729) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
38 § Talan om utdömande av vite som Talan om utdömande av vite som
förelagts med stöd av denna lag förs förelagts med stöd av denna lag förs vid tingsrätt av allmän åklagare. vid tingsrätt av näringsfrihetsom-
Sådan talan får väckas endast efter budsmannen eller, i fråga om vite
anmälan eller medgivande av nä- som marknadsdomstolen har ålagt ringsfrihetsombudsmannen eller, i på talan av annan, av denne.
fråga om vite som marknadsdomstolen har ålagt på talan av annan.
av denne.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. 1 fråga om vite som har förelagts
före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser fortfarande.
Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL
vid sammanträde
1984-01-20
Närvarande: justitierådet Höglund, regeringsrådet Wahlgren, justitierådet
Rydin.
Enligt utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 20 oktober
1983 har regeringen på hemställan av statsrådet Rainer beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om viten,
2. lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbal-
ken,
3. lag om ändring i lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid
olovligt byggande m. m.,
4. lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973: 530),
5. lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982: 1080),
6. lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822),
7. lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar,
8. lag om ändring i lagen (1971: 112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor,
9. lag om ändring i marknadsföringslagen (1975: 1418),
10. lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977: 981).
11. lag om ändring i lagen (1979: 1118) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet,
12. lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg,
13. lag om ändring i närradiolagen (1982:459) och 14. lag om ändring I konkurrenslagen (1982: 729).
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Anita Meyerson.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Vitet är endast knapphändigt reglerat i vår lagstiftning. Några få allmänna bestämmelser finns i brottsbalken. Enligt 25 kap. 8§ brottsbalken
gäller sålunda beträffande vite som blivit någon förelagt i särskilt fall genom beslut av domstol eller annan myndighet, att det utdömda vitet tillfaller staten, om ej annat är föreskrivet, samt att verkställighet och förvandling av utdömda viten följer bestämmelserna i bötesverkställighetslagen (1979: 189) och lagen (1964: 168) om förvandling av böter. I fråga om sådant vite som riktar sig till envar, även benämnt generellt vite, gäller
nyssnämnda bestämmelser och därtill vad som i övrigt är stadgat i 25 kap. brottsbalken om böter. Enligt 35 kap. 7§ brottsbalken har bestämmelserna
om preskription av ådömda böter tillämpning på utdömt vite, likaså bestämmelserna om att ådömda böter bortfaller när den dömde dör. I 9 kap. 85 rättegångsbalken meddelas en del bestämmelser om vite, vilka anses vara uttryck för vissa allmänna principer tillämpliga även utanför rättegångsbalkens område. Hit hör sådana regler som att vite inte får utsättas när straff är föreskrivet och inte heller får föreläggas staten samt att vite inte får utdömas om ändamålet med vitet har förfallit när frågan om utdömandet uppkommer. Vidare återfinns en del bestämmelser om vite av grundläggande natur i särskilda författningar i anslutning till den i respektive författning givna möjligheten att använda vite på det område som författningen reglerar. Exempel härpå utgör 838 uppbördslagen (1953:272), 123 och 124§§ taxeringslagen (1956:623) samt 18 kap. 26—- 2888 fastighetstaxeringslagen (1979: 1152). I 18§ lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken finns den allmänna processuella bestämmelsen, att vad som är föreskrivet i rättegångsbalken angående åtal för brott, varå inte kan följa svårare straff än böter, skall äga tillämpning i fråga om talan som förs särskilt angående utdömande av förelagt vite. Åtskilliga regler om vite har utbildats i praxis.
Lagrådsremissen innefattar huvudsakligen förslag till en samlad reglering av vitesinstitutet i en lag om viten. Samtidigt föreslås vissa nyheter. Några av dessa är av allmän beskaffenhet och har tagits upp i nyssnämnda lagförslag. Andra avses få en mera begränsad räckvidd och har fått inflyta som ändringar i författningarna på de områden där behov av ändringar gort sig särskilt gällande. Huvudmotivet för den föreslagna lagstiftningen är önskemål att höja vitesinstitutets effektivitet.
Det remitterade förslaget till lag om viten innehäller vissa allmänna regler, som har utbildats i praxis, och därtill tre nyheter. De två mest framträdande är att vite skall kunna föreläggas som s.k. löpande vite och att frågor om utdömande av vite som regel skall prövas av länsrätt i stället för allmän domstol. Den tredje nyheten är en allmän bestämmelse om att myndighet, som har befogenhet att förelägga någon vite i hans egenskap av ägare eller innehavare av viss egendom, får förelägga denne att, om egendomen övergår till annan, lämna uppgift om den nye ägarens eller innehavarens namn och adress. Sådan föreläggande får också förenas med vite. Én nyhet som föreslås gälla i endast begränsad utsträckning är att vite, som nyss nämnts och som har formen av löpande vite, under vissa förutsättningar övergår på ny ägare. Den införs i fyra av de särskilda lagar som nu ger möjlighet till användning av vite, nämligen lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m., bostadssaneringslagen (1973:531), hälsoskyddslagen (1982:1080) och naturvårdslagen (1964: 822). I den förstnämnda lagen och i naturvårdslagen föreslås därjämte den nyheten att myndighet som förelägger vite får förordna att föreläggandet skall gälla utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft.
Till grund för de remitterade lagförslagen ligger ett av viteskommittén år
1982 framlagt betänkande (SOU 1982:21) ”Ett effektivare vite”. Dess förslag till en generell lagstiftning om vite hade emellertid en mycket begränsad räckvidd, i det att det avsåg endast vite (och tvångsutförande) enligt 75 8 i då gällande hälsovårdsstadga (1958: 663) samt 3 och 17 §§ lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. Denna begränsning av kommitténs förslag innebär att ett mera vittsyftande lagförslag i
enlighet med det till lagrådet remitterade inte blivit föremål för remissbehandling i sedvanlig omfattning. Detta gör en bedömning av det till lagrådet remitterade förslaget vansklig.
Oaktat den nu föreslagna lagen om viten avses få allmän tillämpning
innebär den ingalunda någon fullständig reglering av vitesinstitutet. Endast
vissa allmänna principer lagfästs. Även efter förslagets genomförande kommer vi att ha bestämmelser om viten, även sådana av grundläggande
natur, på skilda håll i lagstiftningen. Kvar kommer sålunda att stå bestäm-
melserna i 25 och 35 kap. brottsbalken samt i bötesverkställighetslagen och
lagen om förvandling av böter. Härtill kommer de såsom allmänna principer uppfattade bestämmelserna i 9 kap. 8§ rättegångsbalken (av vilka ett
par dock fått sin motsvarighet i den föreslagna lagen). Om dessa övriga grundläggande bestämmelser görs inte någon hänvisning i den föreslagna lagen. Det betyder att viktiga upplysningar om viten måste, utan anvisning i den allmänna lagen, sökas på andra håll. Enligt lagrådets mening utgör en
sådan splittring av bestämmelserna cen klar brist. Här kan erinras om att det vid brottsbalkens tillkomst diskuterades, om de nu i 25 kap. 8§ och 35 kap. 7§ brottsbalken intagna bestämmelserna
skulle få sin plats i balken eller inte. Föredragande departementschefen
anförde i 1960 års lagrådsremiss att spörsmålet, i vilken utsträckning bestämmelserna i 25 kap. brottsbalken borde äga tillämpning på viten,
torde få lösas antingen i lagen om införande av brottsbalken eller i särskild lag (prop. 1962:10 del C s. 221). Lagrådet fann det förra alternativet mindre tillfredsställande och ansåg sig på det föreliggande förslaget inte kunna bedöma, huruvida spörsmålets behandling i en särskild lag var
lämplig. Skulle i en särskild lag om viten komma att behandlas andra frågor om viten, syntes lagrådet intet vara att erinra mot att däri jämväl reglera-
des tillämpligheten av 25 kap. brottsbalken. Om däremot den åsyftade lagen skulle komma att innehålla endast regler i sistnämnda hänseende, var
det enligt lagrådet att föredra att bestämmelserna togs upp i 25 kap.
brottsbalken, vilket eljest skulle gälla även utanför brottsbalkens område (prop. del C s. 555 ff; NJA II 1962 s. 405 ff). Departementschefen följde lagrådets förslag och bestämmelserna togs upp i 25 kap. 83.
Till en aällmän lag om viten bör föras över nämnda bestämmelser i
brottsbalken. Detsamma torde gälla bestämmelsen i 35 kap. 7§ tredje
stycket brottsbalken (jfr prop. del C s. 584; NJA II 1962 s. 571). Liksom i
fråga om böter bör bestämmelserna om verkställighet och förvandling av
utdömda viten behållas i bötesverkställighetslagen och lagen om förvand-
Prop. 1984/85: 96 : 86
ling av böter. En allmän lag om viten bör dock liksom 25 kap. brottsbalken
innehålla en hänvisning till dessa lagar.
Den föreslagna lagen omfattar både vad man brukar kalla materiella
viten och förfarandeviten. Däremot behandlar den inte avtalsviten och i princip inte heller generella viten. I fråga om de senare upptas endast
regein att utdömandet ankommer på tingsrätt. Att avtalsviten inte omfattas
är naturligt. Varför generella viten lämnas utanför har inte motiverats. Enligt ett uttalande i den allmänna motiveringen av föredragande statsrå-
det (avsnitt 2.2) följer det av vad han tidigare har framhållit. I det föregåen-
de har han emellertid inte sagt mera än att generella viten "omfattas endast
i den mån det särskilt anges av den följande framställningen” (avsnitt 2.1)
och att ”viten som riktar sig till envar undantas dock i princip” (avsnitt 2.2
vid ”Mitt förslag”). Det måste ses som en brist att en allmän lag i ämnet
inte behandlar generella viten. Fall kan nämligen tänkas förekomma då det är tveksamt, om ett vite är att hänföra till det ena eller det andra slaget av
viten, t.ex. om vitet skulle grunda sig på ett föreläggande för en obestämd krets av personer (jfr NJA 1915 s. 634). När på andra håll i lagstiftningen
allmänna bestämmelser meddelas om viten behandlas både generella viten
och andra utan undantag såvitt nu är i fråga, se 25 kap. 8§ och 35 kap. 7§ brottsbalken, 18§ lagen om införande av nya rättegångsbalken, I 8 bötesverkställighetslagen och 27§ lagen om förvandling av böter.
Att regleringen gjorts så ofullständig, när nu bestämmelser om viten skall samlas i en särskild lag. väcker betänkligheter. Vinsten med en
samlad lagstiftning I ämnet blir därmed avsevärt förringad.
Går man till skälen för den föreslagna lagstiftningen finner man att de är av två slag. Det ena är det redan nämnda önskemålet att höja vitesinstitutets effektivitet, det andra intresset av att en del allmänna principer på
området av närmast sedvanerättslig karaktär får uttryckligt lagstöd. För att höja effektiviteten föreslås de nyheter som nämnts i det föregående. I det
senare hänseendet sägs i remissprotokollet, att "principerna för till vilka personer ett föreläggande kan riktas, för beräkning av beloppet och för
utdömande” i stor utsträckning saknar kodifiering. Detta talar enligt föredragande statsrådets mening för att en så långt möjligt generell reglering
bör utarbetas. Vidare. heter det, är det lämpligt att vitesinstitutet får en
utformning som medför att det blir så likformigt som möjligt för de olika
områden där det används. Det anses exempelvis vara en klar fördel, om de
kommunala nämnderna i princip får tillämpa ett enhetligt regelsystem.
Ehuru som ett skäl för en generell reglering i remissprotokollet anförts
att kodifiering saknas beträffande frågan till vilka personer ett vitesföreläggande kan riktas, ger den föreslagna lagen inte någon vägledning för
huruvida ett föreläggande som gäller en juridisk person skall kunna avse både den juridiska personen som sådan och dess företrädare eller om det
måste avse enbart endera. Inte heller ges något svar på frågan i vad mån
vite kan föreskrivas för offentligrättsliga juridiska personer. Om t. ex.
Prop. 1984/85: 96 | 87
staten skall vara undantagen som adressat för vitesföreläggande, antingen staten uppträder i ett offentligrättsligt eller i ett privaträttsligt förhållande, torde det böra anges i lagen (jfr 9 kap. 8§ rättegångsbalken samt de förut nämnda paragraferna i uppbördslagen, taxeringslagen och fastighetstaxeringslagen). Konsekvenserna av den skillnad som ligger i att viten mot enskilda personer kan förvandlas till fängelse medan så ej är fallet med viten mot juridiska personer är inte närmare belysta i lagstiftningsärendet. Det i remissprotokollet i anslutning till 3§ i förslaget anförda skälet mot solidariskt åläggande av vite, slår inte till i fråga om juridiska personer. Andra skäl kan emellertid anföras mot solidariskt vite.
Innan en allmän lag om viten utfärdas bör även övervägas om inte lagen bör innehålla en erinran om principen, att vitesföreläggande kräver författningsstöd. I samband härmed står frågan om förhållandet mellan vite och straff vid ett och samma förfarande, även den en fråga av allmän natur som inte behandlas i vare sig lagförslaget eller remissprotokollet. På sina håll i lagstiftningen förekommer dubbla sanktionsformer, i det att både vite och straff kan komma i fråga vid ett och samma förfarande. Svensk rätt har emellertid länge intagit den ståndpunkten att det inte bör vara möjligt att ingripa med straff och vitespåföljd mot samma förfarande (jfr 9 kap. 8§ rättegångsbalken, även NJA 1982 s. 633). När avsteg från denna princip gjorts i lagstiftningen på senare tid har samtidigt införts bestämmelse om att den som överträtt vitesföreläggande inte också får dömas till ansvar för gärning som omfattas av föreläggandet, se t.ex. 188 tredje stycket firmalagen (1974: 156), 98 marknadsföringslagen (1975: 1418). 27§ fjärde stycket skogsvårdslagen (1979: 429) och 16§ första stycket 2 lagen (1982: 821) om transport av farligt gods, för att nämna några lagar från skilda år. En allmän lag om viten bör innehålla en bestämmelse på denna punkt.
En annan fråga som lämnats öppen i lagrådsremissen är den, om vitesföreläggande skall delges. Vissa lagar innehåller bestämmelser därom, andra inte. Bestämmelse om delgivning finns t. ex. i 9 kap. 8§ rättegångsbalken och 55§ taxeringslagen. Frågan om delgivning har betydelse även för utdömandet, se t. ex. högsta domstolens dom den 18 november 1983, nr DB 28.
En fråga som också synes böra övervägas är att i en allmän lag om viten ge uttryck åt den i praxis antagna principen, att nytt vite inte får föreläggas förrän tidigare föreläggande har vunnit laga kraft.
När det gäller utdömande av vite märks den föreslagna huvudregeln. att frågor därom skall prövas av länsrätten. Alldeles oavsett om vitet i rättsligt hänseende betraktas huvudsakligen som ett tvångsmedel eller som en påföljd är påtagligt att straffmätningsliknande principer här har stort spelrum. Men hänsyn därtill ligger det närmast till att behålla allmän domstol som prövningsinstans. Det på sina håll till förmån för förvaltningsdomstolarna åberopade argumentet, att dessa skulle ha större erfarenheter av sådana förvaltningsrättsliga frågor som ofta aktualiseras i samband med
vites utdömande, är inte övertygande. Med en prövning hos allmän dom-
stol följer för närvarande också den fördel som ligger i att talan om utdömande som regel förs av allmän åklagare. Denne kan genom tillgängliga register och andra handlingar ofta bättre än andra myndigheter skaffa
sig närmare kännedom om den person som vitesföreläggandet avser. Den omständigheten att överväganden av företrädesvis straffrättslig natur
många gånger är förenade med frågan om utdömandet av ett vite har för övrigt åberopats av departementschefen som ett skäl för att behålla allmän domstol som prövningsinstans på det marknadsrättsliga området. Det synes också viktigt att uppmärksamma den skillnad som råder i fråga om förfarandet inför allmän domstol och inför förvaltningsdomstol. Vid allmän domstol är i första instans muntligt förfarande regel, vid för-
valtningsdomstol gäller skriftlighet som regel (93 förvaltningsprocessla-
gen). Vidare råder olika bestämmelser i frågan om rättshjälp i mål vid allmän domstol och i mål vid förvaltningsdomstol liksom beträffande möjligheten att få ersättning för rättegångskostnader.
I den föreslagna lagen har intagits en bestämmelse om att vite inte skall
dömas ut, om ändamålet med vitet har förfallit (9§). Däremot saknas
bestämmelse för det fall att föreläggandet väl har iakttagits men att det skett för sent. Även detta fall ryms inom uttrycket, att ändamålet med vitet har förfallit. men avses ändock inte gå in därunder. Förhållandet torde böra klarläggas i en lag om viten. Så har skett t.ex. i uppbördslagen, taxeringslagen och fastighetstaxeringslagen.
I fråga om utdömt vite gäller preskriptionsregeln i 35 kap. 7§ brottsbal-
ken liksom för böter. Någon motsvarighet till regeln i 35 kap. 1§ samma balk om åtalspreskription finns däremot inte. I rättspraxis har sistnämnda regel ansetts analogivis tillämplig, när fråga uppkommit om utdömande av vite (NJA 1974 s. 243). Frågan synes böra regleras i en allmän lag om viten.
Det anförda ger vid handen att åtskilliga frågor lämnas oreglerade i den
föreslagna lagen om viten. Endast om starka skäl kan anföras för en på detta sätt begränsad lag bör den genomföras. Det starkaste skälet som anförts för den föreslagna lagstiftningen synes vara önskemålet om ökad
effektivitet hos vitesinstitutet. Den utredning som företagits i frågan och som ligger till grund för lagrådsremissen, nämligen viteskommitténs förut
nämnda betänkande, visar emellertid endast på vissa områden. Remissbe-
handlingen av betänkandet förefaller inte att ha förändrat denna bild. Visserligen har från flertalet håll framförts önskemål om en generell lagstiftning i ämnet, men dessa önskemål är inte närmare utvecklade. De
pekar i allt fall inte på en så begränsad reglering som det remitterade
förslaget till lag om viten innebär.
Innan en så viktig reglering. som en allmän lag om viten utgör föreläggs riksdagen, bör närmare övervägas de här förut berörda frågorna om redi-
gering av redan befintliga bestämmelser angående viten och om en mera
omfattande reglering i sak. Även när det gäller frågan om prövningsinstans
för utdömande av vite synes det önskvärt med ett förnyat övervägande
grundat på synpunkter som erhållits efter sedvanlig remissbehandling.
Denna fråga får en helt annan betydelse när det gäller en lag som skall tillämpas över hela fältet än när det gäller det begränsade sammanhang
som avsågs i viteskommitténs lagförslag. Önskemålen om ökad effektivitet synes tills vidare kunna nöjaktigt tillgodoses inom ramen för de särskilda författningarna på de områden som närmast kommer i fråga.
På grund av det anförda vill lagrådet förorda att det remitterade förslaget till lag om viten i nuvarande skick inte föreläggs riksdagen till antagande.
För den händelse en lag av det begränsade innehåll som förslaget inne-
bär likväl anses böra genomföras, vill lagrådet i det följande anföra vissa
synpunkter på förslaget till lag om viten sådant det föreligger.
Förslaget till lag om viten
Med hänsyn till det begränsade innehållet och till att grundläggande
bestämmelser kvarstår i andra lagar bör lagen benämnas ”lag med vissa
bestämmelser om viten””.
18¶Paragrafen inleds med bestämmelsen, att lagen gäller vilen som enligt
lag eller annan författning får ”föreläggas” av myndigheter. Även i föl- Jände paragrafer av förslaget används uttryckssättet ”vite föreläggs”. Uttryckssättet finns redan i lagstiftningen, t.ex. i 25 kap. 8§ brottsbalken och 9 kap. 8§ rättegångsbalken. Men även andra formuleringar förekommer, i synnerhet i lagstiftning från senare tid. Vanligt är sålunda uttrycket
”utsätta” vite, se t.ex. från allra senaste tid 13§ andra stycket lagen
(1982:821) om transport av farligt gods och 188 andra stycket hälsoskyddslagen (1982: 1080). Ordet förelägga” är i sammanhanget tvetydigt,
i det att det också avser det påbud eller förbud av materiellt innehåll som
myndigheten riktar till adressaten. Ett sådant föreläggande behöver inte alltid vara förenat med vite. Den otydlighet som föranleds härav framträder i flera av förslagets paragrafer, särskilt i 6§ till vilken lagrådet återkommer i det följande. Av betydelse är det också att skilja mellan själva föreläggandet och vitesföreskriften när det gäller frågan om föreläg-
gandets övergång på ny ägare. För vissa sådana fall föreslås nu att även
vitesföreskriften skall gälla den nye ägaren (så i de remitterade förslagen nr
3—6). Det skulle vara en fördel om ordet förelägga så långt möjligt kunde
reserveras för föreläggande av sistnämnda slag och undvikas i fråga om
vitet. Beträffande vite kan lämpligen väljas ordet utsätta. Därmed skulle också vitet klarare framträda som beteckning för den påföljd som är förenad med att ett föreläggande (av materiellt innehåll) inte åtlyds. Något
hinder mot att använda det vanliga ordet ”vitesförelägggande” som beteckning för ett föreläggande av materiellt innehåll förenat med vite synes
det sagda dock inte behöva medföra. Det anförda leder till att i första
stycket ordet ”föreläggas” bör utbytas mot utsättas”.
Enligt det föreslagna andra stycket skall lagen tillämpas ”endast i den
mån inte något annat följer av vad som är särskilt föreskrivet”. Denna bestämmelse ger intryck av att den föreslagna lagen har undantagskarak-
tär, vilket inte torde vara avsikten. Andra stycket bör hellre formuleras så, att lagen tillämpas ej i den mån annan följer av vad som är särskilt föreskrivet.
28 Enligt denna paragraf kan ett vitesföreläggande riktas till en eller flera fysiska eller juridiska personer. I specialmotiveringen till paragrafen sägs
att den myndighet som förelägger vite kan med hänsyn till omständigheter-
na fritt bestämma om ett föreläggande skall riktas mot en juridisk person
som sådan eller mot en eller flera fysiska personer som dess ställföreträ-
dare. Uttalandet kan uppfattas så, att vitesföreläggandet skall riktas an-
tingen mot den juridiska personen som sådan eller mot dess företrädare.
Det kan emellertid tänkas fall då det för att ett vite skall få avsedd verkan är motiverat att rikta vitesföreläggandet till såväl den juridiska personen som företrädare för denna. I fråga om den juridiska personen som sådan
kan ofta ett högre vitesbelopp bestämmas än när det gäller företrädare. Den föreslagna lagtexten torde inte hindra ett sådant dubbelriktat vitesfö-
reläggande (se ang. 9 kap. 8§ rättegångsbalken den av Gärde m. fl. utgivna
kommentaren s. 81; jfr i fråga om förverkande NJA 1981 s. 452). Det är önskvärt att ett klargörande uttalande i den nu berörda frågan görs under den fortsatta handläggningen av lagstiftningsärendet.
3§
I enlighet med vad lagrådet anfört vid 1§ rörande terminologin och för att vinna någon förenkling av lydelsen föreslår lagrådet dels att första meningen får innehålla att när vite utsätts, det skall bestämmas till ett belopp som med hänsyn till vad som är känt om adressatens ekonomiska förhållanden och till omständigheterna i övrigt kan antas förmå adressaten att följa det föreläggande som är förenat med vitet, dels att tredje meningen får lydelsen att om vite utsätts för flera personer i ett gemensamt föreläggande, särskilt belopp skall bestämmas för var och en av dem.
4§ Paragrafen innehåller bestämmelser om löpande vite. Sådant vite kan enligt paragrafen få användning i situationer som sinsemellan är principiellt olika. Typfallet är ett föreläggande att vidta en viss åtgärd, t.ex. riva en
byggnad.
Regeln i 2§ sista meningen i förslaget kan tänkas få till följd att ett löpande vite inte kan dömas ut i fråga om en eller flera av de perioder det
avser. Härvid torde få räknas med enbart hela perioder. Det lärer sålunda inte vara avsett att ett löpande vite skall kunna dömas ut endast till en del, bestämd med hänsyn till hur stor del av en period faktisk eller rättslig omöjlighet förelegat för adressaten.
En särskild situation föreligger när ett föreläggande avser återkommande förpliktelser, t. ex. för en vårdnadshavare att lämna ifrån sig barnet till umgängesberättigad fader eller moder. Redan nu förekommer det att
vite utsätts för varje sådan förpliktelse en tid framåt. I sådana fall är det egentligen inte fråga om ett löpande vite utan om flera särskilda viten,
knutna vart och ett till sin särskilda förpliktelse. Det utmärkande för denna typ av vitesförelägganden är att vite anses kunna sättas ut för en eller flera
förpliktelser trots att någon försumlighet inte konstaterats beträffande
tidigare förpliktelse av samma slag.
Rubriken till 5 §
Före 5§ har i det remitterade förslaget införts rubriken ”Uppgiftsskyldighet ''. Paragrafen är emellertid inte uppbyggd som föreskrift om skyldig-
het för ägaren eller innehavaren av egendom att vid övergång av egendomen lämna den avsedda uppgiften till myndighet. Den är i stället kon-
struerad så, att myndighet ges befogenhet att — även vid vite — förelägga ägaren eller innehavaren att lämna uppgiften i fråga. Rubriken skulle
förslagsvis kunna lyda ”Föreläggande att lämna viss uppgift”.
5§
Enligt paragrafen äger myndighet, som har befogenhet att vid vite före-
lägga eller förbjuda ägaren eller innehavaren av viss egendom att vidta en
åtgärd med egendomen, förelägga denne att, om egendomen övergår till annan, lämna myndigheten uppgift om den nye ägarens eller innehavarens namn och adress. Även ett sådant föreläggande får förenas med vite. Bestämmelsen har utformats efter mönster av 198 hälsoskyddslagen (1982: 1080). Meningen med bestämmelsen är tydligen att den rättsinnehavare som drabbas av ett vitesföreläggande skall kunna åläggas att anmäla ändringar i fråga om det egna rättsinnehavet. Däremot torde bestämmelsen inte innefatta krav på att t.ex. ägaren skall vara nödgad att ange förändringar 1 annans nyttjanderätt eller att en nyttjanderättshavare skall vara skyldig att anmäla förändring i äganderätten. Lagrådet föreslår i klarhetens intresse den lydelsen att myndigheten under de i paragrafen angivna omständigheterna får förelägga ägare eller innehavare, vilkens rättsställning upphör, att lämna myndigheten uppgift om namn och adress på den som
inträtt som ny rättsinnehavare.
6§ I första stycket första meningen föreskrivs att länsrätten prövar frågor
om utdömande av viten på ansökan av den myndighet i länet som har
utfärdat föreläggandet eller, om vitet har förelagts efter överklagande, av den myndighet i länet som har prövat frågan om föreläggandet i första instans.
Bestämmelsen, som omfattar andra viten än s.k. förfarandeviten, är oklar. Avsikten med bestämmelsen synes vara att det även i fall då vitet utsatts av besvärsmyndigheten skall åligga den myndighet som prövat
föreläggandet i första instans att ansöka om vitets utdömande. Regeln passar bra på det fallet att underinstansen själv haft befogenhet att sälta ut
vitet och prövat vitesfrågan. Men tillämpningen blir osäker i det faltet att
den högre instansen haft självständig befogenhet att utsätta vite och frågan
om vite ej varit på tal i den lägre instansen. Så kan exempelvis bli fallet
enligt 148 4 mom. jämfört med 2 mom. lagen (1944:219) om djurskydd. : Tydligen skall även i det fallet framställning om vitets utdömande göras av
den lägre instansen. Detsamma får anses gälla i det fall då den lägre
instansen inte äger utsätta vite utan måste i den frågan hänvända sig till
annan myndighet. Det gäller t. ex. enligt 578 folkbokföringsförordningen (1967: 198). Pastorsämbetet har enligt denna bestämmelse att anlita biträde av länsstyrelsen, när det vill ha vite utsatt. Uppgiften att göra ansökan kan
i sistnämnda exempel också anses åvila länsstyrelsen.
Till oklarheten i första stycket bidrar här i särskild grad den av lagrådet tidigare (vid 158) berörda tvetydigheten hos ordet föreläggande”. Det är sålunda tveksamt om med ”föreläggandet 1 första instans” menas själva det materiella föreläggandet eller den därmed förenade vitesföreskriften. Den förra betydelsen är den som ligger närmast till hands. Men i specialmotiveringen till 6§ sägs att ansökan bör göras av den myndighet "som har
prövat vitesfrågan i första instans”. Ett klarläggande av innebörden synes erforerligt. Enligt andra stycket skall fråga om utdömande av vite prövas av den "domstol eller myndighet” som har utfärdat föreläggandet. För att vinna
överensstämmelse med den i 1§ i förslaget valda terminologin torde det citerade uttrycket böra ersättas med ”myndighet”.
78 Enligt punkt 3 i paragrafen prövar tingsrätten fråga om utdömande av
vite, ”om annars rätten själv eller, efter talan om rättens beslut, högre rätt
har förelagt vitet”. Ordet ”annars” är svårbegripligt. Meningen är enligt
vad som upplysts vid föredragningen inför lagrådet att ange att punkten 3 avser annat fall än punkten 2. Specialmotiveringen till bestämmelsen kan
däremot ge intryck av att fråga är om annat fall än som avses i 68 andra stycket. En sådan tolkning synes också välmotiverad: motsvarande undan-
tag har gjorts i 6§ första stycket i fråga om länsrätten. Bestämmelsen bör förtydligas.
8§
Paragrafen sägs i specialmotiveringen svara mot 18§ lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken. Ordalydelsen är emellertid en annan. Genom denna förändring av bestämmelsen kan däri bl.a. inte
längre med säkerhet inläsas att forumbestämmelserna i 19 kap. rättegångs-
balken äger tillämpning i mål om utdömande av vite. En forumbestämmelse synes emellertid erforderlig. Paragrafen bör omformuleras.
9§
Andra stycket behandlar frågan om utdömande av vite i fall som avses i 48 andra stycket i förslaget, dvs. när vitet är knutet till ett förbud och det bestämts att vitet skall utgå var gång förbudet överträds. Då gäller enligt första meningen av andra stycket i förevarande paragraf att endast ett: vitesbelopp får dömas ut även om flera överträdelser av förbudet förligger till samtidig bedömning i målet om vitets utdömande. Skälet till bestämmelsen är bl.a. att undvika att det kan bli fråga om att döma ut mycket höga belopp. Samma skäl synes göra sig gällande när annat löpande vite
försuttits för flera perioder. En motsvarande regel kan därför vara moti-
verad för detta fall. I andra meningen heter det: ” När ett beslut i ett sådant mål har vunnit laga kraft. får vite som avser överträdelse av förbudet inte dömas ut om överträdelsen har skett innan målet anhängiggjorts”. Denna
senare bestämmelse är oklar. Specialmotiveringen ger inte någon förklaring. En tänkbar innebörd är att, i ett mål om utdömande av vite, vitet inte
får dömas ut med anledning av en överträdelse som har skett innan ett tidigare slutligt avgjort mål om vitets utdömande anhängiggjorts. Ett klarläggande är önskvärt. |
Förslagen nr 3, 4, 5 och 6
Dessa förslag avser lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m., bostadssaneringslagen (1973:531), hälsoskyddslagen (1982: 1080) och naturvårdslagen (1964:822). I samtliga dessa lagar
föreslås införande av en bestämmelse om att löpande vite skall — liksom
själva föreläggandet enligt lagen — gälla mot ny ägare till fastigheten. En förutsättning för att vitet skall övergå på den nye ägaren är att anteckning om vitet gjorts i fastighetsboken eller tomträttsboken före förvärvet. Enligt bestämmelsen gäller vitet mot den nya ägaren räknat från tidpunkten för äganderättsövergången.
Den föreslagna bestämmelsen avser tydligen liksom när det gäller själva föreläggandet alla former av äganderättsövergång. I fråga om familjerättsliga förvärv gör sig dock skälen för bestämmelsen — att motverka överlå-
telser i förhalningssyfte — knappast gällande. För vissa fall av bodelning
kan en bestämmelse möjligen tänkas få betydelse, t.ex. om boskillnad
arrangeras, men inte för successionsrättsliga förvärv. En sak för sig är att
själva föreläggandet övergår på förvärvaren även i dessa fall. Men att låta
även vitesföreskriften utan vidare gå över på ny ägare väcker betänkligheter. Såvitt angår de successionsrättsliga förvärven är att märka, att utdömt
vite enligt 35 kap. 7§ brottsbalken bortfaller när adressaten dör och att förelagt vite i rättspraxis också ansetts falla bort vid dödsfall (se t.ex. RÅ
1978 Bb 115). Genom förslaget bryts här en princip utan att problemet
berörts närmare i remissprotokollet. Inte heller viteskommittén synes ha
behandlat frågan närmare; dess överväganden begränsar sig till överlåtelser. Beträffande överlåtelser kan fog finnas för att tillerkänna en anteckning om vitet i fastighetsboken verkan mot ny ägare, eftersom han kan
förmodas ta del av vad fastighetsboken innehåller innan han ingår avtalet. Så är dock ingalunda förhållandet i successionsfallen. Bestämmelsen synes
böra övervägas på nytt för en begränsning till överlåtelsefallen.
Enligt det remitterade förslaget gäller bestämmelsen inte bara ägare till
fastighet och tomträttshavare utan också ägare till byggnad på ofri grund.
Även i'det fall då löpande vite föreläggs någon i egenskap av ägare till
byggnad på ofri grund skall anteckning göras i fastighetsboken. Förslaget synes alltför långtgående i denna del. Det är knappast realistiskt att utgå
från att den som förvärvar en byggnad på ofri grund tar del av vad fastighetsboken innehåller, eftersom denna regelmässigt upptar enbart be-
lastningar på själva fastigheten. Även i denna del bör förslaget övervägas ytterligare. Det kan anmärkas att viteskommittén inte ansåg det möjligt att
införa en sådan bestämmelse som nu är i fråga (betänkandet s. 63).
Den föreslagna bestämmelsen innehåller inte någon reservation för det
fallet att den nye ägarens förvärv inträder strax före utgången av en
tidsperiod för det löpande vitet. Därav följer att. om vitet försittes för nämnda period, det kan dömas ut mot den nye ägaren trots att denne
kanske haft endast mycket kort tid på sig att efterkomma det föreläggande
som vitet är knutet till, Detta är otillfredsställande oavsett vilken form av förvärv det gäller. I specialmotiveringen till den föreslagna ändringen i 198 lagen om påföljder och ingripande vid olovligt byggande m. m. sägs att, om
dagen för äganderättsövergången infaller ”mitt under” en vitesperiod, vitesbeloppet får börja beräknas med verkan från och med nästa period.
Detta uttalande har inte stöd i den föreslagna lagtexten. Problemet uppmärksammades av viteskommittén, som i sitt förslag hade en särskild bestämmelse härom, se 18§ tredje stycket i kommitténs förslag till lag om
vissa tvångsmedel. En bestämmelse av samma innebörd bör införas i de i lagrådsremissen upptagna ändringsförslagen. | Om förslag till lag om viten inte föreläggs riksdagen, bör i de nu ifrågavarande lagarna införas motsvarigheter till 4 § första och andra styckena samt
98 andra stycket i det remitterade lagförslaget och i samband därmed vidtas vissa redaktionella ändringar. Vidare bör andra stycket i 188 miljö-
skyddslagen lämnas oförändrat.
Prop. 1984/85: 96 . 95
Förslaget till lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar
Om förslag till lag om viten inte läggs fram nu, utgår den föreslagna punkten 4 ur 148 lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. |
Vid granskningen av förevarande förslag har lagrådet uppmärksammat
följande. Enligt 148 2 prövar länsrätt bl. a. mål enligt 21 kap. föräldrabalken, I samband med ändringar år 1983 i 21 kap. föräldrabalken infördes en
ny paragraf, betecknad 218, i 6 kap. samma balk. Den innehåller bestäm-
melser om vite, som kan utsättas av rätten i mål om vårdnad eller um-
gänge. Fråga om utdömande av sådant vite skall enligt tredje stycket i paragrafen prövas av länsrätten. Någon bestämmelse därom inflöt dock inte i nyssnämnda 14 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. En sådan
bestämmelse torde böra införas.
Övriga lagförslag
Om förslag till lag om viten inte föreläggs riksdagen bör följande uppmärksammas.
Förslag nr 2, som innebär att 18 § lagen (1946: 804) om införande av nya
rättegångsbalken skall upphöra att gälla, utgår. ;
Ehuru talan om vites utdömande enligt ändringsförslagen nr 8, 9, 11 och 14 skall föras av annan än allmän åklagare, torde samma forumbestäm-
melser som gäller vid åtal för bötesbrott vara tillämpliga.
Förslag nr 10, innebärande att 278 konsumentkreditlagen (1977:981)
skall upphöra att gälla, utgår. Likaså utgår förslagen nr 12 och 13 angående - ändringar i lagen (1980: 424) om åtgärder mot vattenföroreningar från far-
tyg och i närradiolagen (1982: 459).
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL 1984-11-22
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist,
Feldt. Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hell-
ström, Thunborg, Wickbom.
Föredragande: statsrådet Wickbom
Proposition med förslag till lag om viten m. m.
1¶Anmälan av lagrådsyttrande m. m.
Föredraganden anmäler lagrådets yttrande! över förslag till
1. lag om viten,
2. lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbal-
ken, .
[Fe . lag om ändring i lagen (1976: 666) om'påföljder och ingripanden vid
olovligt byggande m. m., lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973: 531), B lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982: 1080). lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822),
NO lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomsto-
lar,
8. lag om ändring i lagen (1971: 112) om förbud mot oskäliga avtalsvill-
kor,
9. lag om ändring i marknadsföringslagen (1975: 1418),
10. lag om ändring I konsumentkreditlagen (1977: 981),
11. lag om ändring i lagen (1979: 1118) om jämställdhet mellan kvinnor
och män i arbetslivet,
12. lag om ändring i lagen (1980: 424) om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg. 13. lag om ändring i närradiolagen (1982: 459),
14. lag om ändring i konkurrenslagen (1972: 729).
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
! Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 20 oktober 1983.
Underlag för det till lagrådet remitterade förslaget utgjordes i första hand
av viteskommitténs betänkande (SOU 1982:21) Ett effektivare vite och
remissyttrandena däröver. Vid sin anmälan av frågan om lagrådsremiss uttalade emellertid min företrädare att, med hänsyn till att förslagen i olika hänseenden skilde sig väsentligt från kommittéförslaget, särskilt samråd under ärendets beredning hade ägt rum med bl. a. vissa myndigheter som berördes av förslagen. Vidare hade en genomgång gjorts av de författningar med bestämmelser om viten som finns registrerade i det av statsrådsberedningen förda rättsdataregistret.
Lagrådet har ansett det vanskligt att bedöma lagrådsremissens i förhål-
lande till kommittéförslaget mera vittsyftande förslag. eftersom det inte blivit föremål för remissbehandling i sedvanlig omfattning. Lagrådet har i yttrandet särskilt hänvisat till att det vad gäller frågan om prövningsinstans för utdömande av vite syntes önskvärt med ett förnyat övervägande grundat på synpunkter som erhållits efter sedvanlig remissbehandling. Med hänsyn härtill och med hänvisning till åtskilliga synpunkter av teknisk natur som utvecklats i yttrandet har lagrådet förordat att förslaget inte i det remitterade skicket föreläggs riksdagen till ställningstagande.
Med hänsyn till dessa uttalanden av lagrådet har fortsatt beredning ägt rum, varvid genom särskild remiss yttranden inhämtats över lagrådsremissen jämte lagrådets yttrande samt en inom justitiedepartementet upprättad
promemoria med förslag till slutligt ställningstagande av regeringen. I promemorian behandlas — utöver vad som tagits upp t lagrådsremissen —
en särskild fråga rörande viten, nämligen om nordiskt samarbete i fråga om verkställighet av marknadsrättsliga viten.
De instanser som efter remiss har avgett yttranden över promemorian är
riksåklagaren (RÅ), Göta hovrätt, kammarrätten i Göteborg. Stockholms
tingsrätt, domstolsverket, marknadsdomstolen, konsumentombudsmannen (KO), näringsfrihetsombudsmannen (NO), Svenska kommunförbundet och Sveriges domareförbund. Remissinstanserna har med något undantag på de flesta punkter ställt sig positiva till de i promemorian upptagna förslagen och tillstyrkt att en lagstiftning i enlighet med promemorieförslaget kommer till stånd. Remissinstansernas inställning redovisas i det följande översiktligt i anslutning till de olika lagförslagen.
2¶Förslaget till lag om viten
2.1 Allmänt
Lagrådet har föreslagit att de bestämmelser som nu finns i 25 kap. 8§ och 35 kap. 7§ brottsbalken skall föras över till lagen om viten. Enligt det förstnämnda av dessa båda lagrum gäller beträffande vite som har förelagts 1 särskilt fall genom beslut av domstol eller annan myndighet, att det
utdömda vitet tillfaller staten, om ej annat är föreskrivet, samt att verkstäl-
7 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 96
lighet och förvandling av utdömda viten följer bestämmelserna i bötesverkställighetslagen (1979: 189). I fråga om annat vite, dvs. sådant som riktar sig till var och en (generellt vite), gäller nyssnämnda bestämmelser och därtill vad som i övrigt är stadgat i 25 kap. brottsbalken om böter, däribland regeln om att böter som huvudregel skall ådömas i dagsböter. Enligt 35 kap. 7§ brottsbalken har bestämmelserna om preskription av ådömda böter tillämpning på utdömt vite, liksom också bestämmelserna om att ådömda böter bortfaller när den dömde dör.
Frågan om dessa bestämmelser lämpligen bör föras över till en ny lag om viten eller stå kvar i brottsbalken synes enligt promemorian vara väsentligen beroende av ställningstagandet till ett annat spörsmål som lagrådet har tagit upp, nämligen om en ny lag om viten bör göras tillämplig även på generella viten. Med hänvisning till att denna form av viten är underkastad bötesreglerna förordades i remissen att endast vissa allmänna bestämmelser i lagen om forum m. m. skulle gälla 'viten av sådant slag.
Denna synpunkt utvecklas ytterligare i promemorian, där det konstateras att de generella vitena företer sådana olikheter gentemot andra former av viten att de inte lämpligen bör regleras i samma lag. En generell vitesföreskrift har enligt promemorian i realiteten karaktären av en straffsanktionerad norm. Flertalet av de bestämmelser som upptagits i lagen om viten och som har ansetts motivera att en sådan lag införs — t.ex. om beloppets bestämmande, om löpande vite och om de allmänna reglerna för utdömande — kan sålunda inte tillämpas på generella viten, eftersom utdömandet skall ske enligt vanliga straffmätningsprinciper. Med hänsyn till att de generella vitena helt omfattas av bestämmelserna om böter i 25 kap. brottsbalken synes enligt promemorian regleringen höra hemma i detta kapitel.
I promemorian förordas med denna utgångspunkt att bestämmelserna i 25 kap. 8§ och 35 kap. 7§. som avser såväl generella viten som andra viten, får stå kvar i balken. Lagrådets önskemål kan emellertid enligt promemorian tillgodoses så till vida att en hänvisning till bestämmelserna i brottsbalken — liksom i enlighet med vad lagrådet förordat till bötesverkställighetslagen — tas in i lagen om viten, lämpligen i dess 1§.
Remissinstanserna har med ett undantag anslutit sig till promemorians ställningstagande. Även jag ställer mig bakom detta.
Lagrådet har vidare konstaterat att den föreslagna lagen inte ger svar på frågan i vad mån vite kan föreskrivas för offentligrättsliga juridiska personer, t.ex. staten.
Enligt promemorian har den aktuella frågan, vars praktiska betydelse uppenbarligen är begränsad, ytterst samband med principiella spörsmål om möjligheter för domstolar och andra myndigheter att besluta om förpliktelser för det allmänna. Det sägs därför inte vara lämpligt att i en allmän lag om viten generellt slå fast vilken lösning som bör väljas. Frågan bör enligt promemorian t. v. överlämnas åt rättstillämpningen.
Några remissinstanser — marknadsdomstolen. NO och Sveriges domareförbund — har instämt med lagrådet och uttalat att frågan huruvida
staten kan föreläggas vite bör lösas i den nya lagen. Marknadsdomstolen upplyser att enligt dess praxis staten inte har ansetts kunna föreläggas vite. NO framhåller bl. a. att det inom marknadsrätten liksom inom civilrätten i övrigt har varit en allmän princip att samma regler bör gälla för offentlig
företagsamhet som för annan näringsverksamhet. Även om det i regel inte
blir aktuellt att meddela vitesföreläggande mot statliga organ, innebär det enligt NO cen betydande försvagning av konkurrenslagstiftningens effektivitet att tveksamhet råder om huruvida lagens regler om vitessanktion
gäller mot alla näringsidkare. Sveriges domareförbund anser att, om stalen
skall vara undantagen som adressat för vitesföreläggande, detta bör framgå av lagen och att undantag bör gälla endast när staten uppträder i ett
offentligrättsligt förhållande.
Det kan nämnas att den aktuella frågan också har berörts bl.a. av justitiekanslern (JK) vid remissbehandingen av ett annat aktuellt förslag, nämligen det av kommissionen mot ekonomisk brottslighet avlämnade betänkandet (Ds Ju 1984:05) Företagsbot. JK uttalar i sitt yttrande att det f.n. är omöjligt att säga något bestämt om huruvida staten kan utsättas som adressat I ett vitesföreläggande men att han för egen del har svårt att se att det föreligger något behov av att sätta ut vite i förelägganden som riktar sig mot statliga myndigheter.
Som har påpekats i promemorian finns en rad exempel ur praxis på att kommuner av olika slag har ansetts kunna föreläggas vite. Att staten inte
kan föreläggas vite med avseende på dess offentligrättsliga verksamhet får
däremot anses uppenbart. I vissa författningar, t.ex. 9 kap. 8§ rättegångsbalken, finns uttryckliga föreskrifter av innebörd att vite ej kan föreläggas staten. Den principen har enligt promemorian i allmänhet följts i rätts-
praxis även på andra områden. I promemorian hänvisas i denna del bl. a.
till ett uttalande i ämnet under förarbetena till konkurrenslagen, då före-
dragande departementschefen anförde att det av allmänna principer torde
följa att förbud eller åläggande mot en statlig myndighet inte bör förenas med vite (prop. 1981/82: 165 s. 269). Ett motsvarande uttalande har gjorts i förarbetena till lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare
Mot den bakgrunden skulle det kunna synas ligga nära till hands att
tillmötesgå lagrådet på det sättet att det i den nya lagen om viten tas in ett
uttryckligt generellt förbud mot att ett vitesföreläggande riktas mot staten.
För en sådan lösning talar också det förhållandet att ett vitesföreläggande
mot staten ofta knappast skulle fylla den normala funktionen av ekono-
miskt påtryckningsmedel.
Jag är emellertid inte på det föreliggande underlaget beredd att förorda en ovillkorlig generell regel som utesluter möjligheten att staten kan vara adressat för ett vitesföreläggande. Särskilt vad gäller det marknadsrättsliga
fältet kan situationer tänkas uppkomma där staten i så utpräglad grad uppträder som privaträttsligt subjekt att det skulle te sig onaturligt om möjligheten att förelägga vite inte stod till buds. Exempelvis kan ett organ som ingår i den statliga organisationen bedriva affärsverksamhet i konkurrens med och på liknande sätt som privata företag, mot vilka viten kan riktas enligt de marknadsrättsliga reglerna. Även om statliga organ givetvis kan förväntas utan viteshot följa förbud m.m. som marknadsdomstolen meddelat, kan det i ett enskilt fall med hänsyn till särskilda omständigheter framstå som befogat att inte särbehandla dessa organ i förhållande till privata rättssubjekt. BL. a. understryks genom vitet vikten av att organet tillräckligt bevakar att förbudet e.d. inte överträds oavsiktligt. Det kan
också gälla förhållandet mellan skilda säljled m. m., när staten bedriver
näringsverksamhet, kanske i monopolställning e. d. Utanför det marknadsrättsliga området bör det för att ett vitesföreläggande mot staten skall kunna komma i fråga krävas att ett helt speciellt undantagsfall är för handen.
Det anförda har lett mig till den uppfattningen att den aktuella frågan i enlighet med promemorieförslaget bör överlämnas åt rättstillämpningen. De uttalanden som jag nyss har gjort — och som i fråga om vitesföreläggande mot staten bygger på en något mindre restriktiv syn än som kommit
till uttryck i tidigare lagförarbeten — bör kuna tjäna som vägledning vid
tillämpningen av den nya lagstiftningen.
I lagrådsremissens specialmotivering har vid 2§ konstaterats att den myndighet som förelägger vite i förekommande fall med hänsyn till om-
ständigheterna kan fritt bestämma om vitesföreläggandet skall rikta sig
mot en juridisk person eller mot en eller fiera personer som dess ställföreträdare. I anslutning härtill erinrade föredragande departementschefen om att, när vitesföreläggande riktas till en juridisk person, en följd blir att vitet inte kan förvandlas till fängelse. Han hänvisade vidare i anslutning till 3 § till att det av rättspraxis följer att vite inte får åläggas flera personer solidariskt och erinrade i det sammanhanget om att svårlösta situationer vid ett solidariskt åläggande skulle kunna uppkomma bl. a. för det fall att förvandling skulle aktualiseras.
Lagrådet har i anslutning härtill anmärkt att konsekvenserna av den
skillnad som ligger i att vite mot enskilda personer kan förvandlas till fängelse, medan detta inte är fallet beträffande juridiska personer, inte har belysts närmare. I den inom justitiedepartementet upprättade promemo-
rian har i detta hänseende påpekats att även om huvudregeln är att ut-
dömda viten kan förvandlas till fängelse, sädan förvandling är utesluten enligt åtskilliga författningar. Att vite över huvud taget inte kan förvandlas för juridiska personer ligger enligt promemorian i sakens natur. Det sägs i promemorian att några större nackdelar inte synes vara förenade med denna ordning och att det torde vara svårt att aktualisera någon ändring i denna. För den händelse ett föreläggande mot en juridisk person inte leder
till avsett resultat, torde man f.ö. enligt promemorian ofta kunna rikta ett nytt vitesföreläggande mot någon enskild person.
Med anledning av vad lagrådet har uttalat i detta sammanhang har vidare i promemorian påpekats att principen om att vitesföreläggande inte får
riktas till flera personer solidariskt inte har samband enbart med de svår-
lösta situationer som kan uppstå vid förvandling. Som också lagrådet har
framhållit kan. enligt promemorian, även andra skäl anföras mot solidatiskt vite. Exempelvis skulle vid solidariskt vite den situationen kunna uppkomma att vid vitets utdömande skäl för jämkning av detta förekommer i fråga om en av adressaterna men inte beträffande den eller de andra.
Dessa uttalanden i promemorian har lämnats utan erinran av remissin-
stanserna och även jag ansluter mig till promemorians ståndpunkt.
Förslaget till lag om viten är enligt 1§ avsett att gälla i fråga om viten
som enligt lag eller annan författning får föreläggas av myndighet. Enligt lagrådet bör man innan en allmän lag om viten utfärdas överväga om inte
lagen bör innehålla en erinran om principen att vitesföreläggande kräver
författningsstöd. I promemorian sägs emellertid att detta torde följa direkt
av den legalitetsprincip som i överensstämmelse med regeringsformen gäller för myndigheterna. En erinran i aktuellt hänseende skulle därför enligt promemorian knappast fylla någon funktion men möjligen kunna vålla missförstånd, när det gäller viten för säkerställande av privaträttsliga
anspråk.
Flertalet av remissinstanserna har lämnat ställningstagandet utan erinrän medan två av dem — marknadsdomstolen och Sveriges domareförbund — har anslutit sig till lagrådets åsikt. Själv finner jag övervägande skäl tala
för promemorians ståndpunkt. När det som här gäller en reglering som i
sak är obehövlig, kan man som jag ser det inte bortse från risken att en särskild bestämmelse skulle kunna vålla missförstånd.
En ytterligare fråga av allmän natur som lagrådet tar upp är förhållandet mellan vite och straff. Lagrådet framhåller att svensk rätt intar den ståndpunkten att det inte bör vara möjligt att ingripa med straff och vitespåföljd
mot samma förfarande. Enligt lagrådet bör lagen om viten innehålla en bestämmelse på denna punkt. |
I promemorian uttalas med hänvisning till ett avgörande av högsta domstolen (NJA 1982 s. 633) att det är en allmän princip att vite inte kan föreläggas när straff är utsatt, om inte undantag från principen följer av
särskilda författningar. I promemorian föreslås att principen kodifieras i enlighet med lagrådets önskemål.
Promemorieförslaget har föranlett särskilda kommentarer av marknadsdomstolen och KO. Av dessa remissinstansers yttranden framgår att den
av lagrådet berörda principen inte fullt ut anses gälla på det marknadsrätts-
liga fältet, något som enligt vad marknadsdomstolen påpekat dock inte följer av någon uttrycklig bestämmelse utan av lagmotiven och reglernas
uppbyggnad i övrigt. Vid sådant förhållande skulle det uppenbarligen vara
ägnat att skapa oklarhet, om den aktuella principen lagfästes i en allmän : lag om viten. Till skillnad från vad som har förordats i promemorian är jag därför inte beredd att tillgodose lagrådets önskemål på denna punkt. När det gäller frågan om hur det aktuella spörsmålet i allmänhet bör bedömas torde tillräcklig ledning kunna hämtas från det berörda avgörandet av högsta domstolen. I överensstämmelse med vad som har anförts av lagrådet och i promemorian bör i 2§ lagen om viten tas in dels en uttrycklig bestämmelse om att vitesföreläggande skall delges den föreläggandet avser, dels en regel om att nytt vite inte får föreläggas i samma sak förrän tidigare föreläggande har vunnit laga kraft.
I lagrådsremissen diskuteras utförligt vilken domstol som skall handlägga frågor som rör vites utdömande när annat ej har föreskrivits särskilt. Lagrådet har intagit ståndpunkten att denna uppgift bör ligga kvar hos tingsrätt, medan det i justitiedepartementets promemoria förordas att förslaget i lagrådsremissen om att överföra uppgiften till länsrätt vidhålls.
Några remissinstanser — Göta hovrätt, domstolsverket och NO — är av samma mening som lagrådet och anför i huvudsak samma skäl. Övriga remissinstanser har emellertid i princip tillstyrkt förslaget i lagrådsremissen. Svenska kommunförbundet anser dock att det i första hand bör ankomma på länsstyrelsen att pröva frågor om utdömande av vite inom de rättsområden där styrelsen har särskild sakkunskap, dvs. byggnads- och hälsoskyddslagstiftningen. Sveriges domareförbund diskuterar en liknande lösning men avvisar den under hänvisning bl.a. till att förfarandet hos länsstyrelsen inte regleras genom förvaltningsprocessuell lagstiftning. Den myndighet som ligger länsstyrelsen närmast är då — påpekar förbundet — länsrätten, där förvaltningsrättsskipning och förvaltningsprocess kan förenas. Förbundet anser att länsrätt bör vara den domstol som handlägger utdömande av vite i de fall tingsrätt eller annan myndighet inte särskilt har ålagts denna uppgift. Till dem som hyser denna uppfattning hör också bl. a.
RÅ.
Några nya synpunkter på den aktuella frågan har inte kommit fram sedan min företrädare redovisade sitt ställningstagande i lagrådsremissen. Även om jag har förståelse för att frågan kan vara föremål för skilda bedömningar, anser jag övervägande skäl tala för den lösning som innefattas i lagrådsremissens förslag. Jag finner alltså inte skäl att frångå detta, vilket innebär att frågor om vites utdömande enligt min mening bör handläggas av länsrätt på talan av den myndighet som förelagt vitet, när annat inte har föreskrivits. Jag räknar med att länsrätterna skall kunna ta sig an den nya målgruppen inom ramen för tillgängliga resurser.
Slutligen har lagrådet bland frågor av mera allmän karaktär anfört att frågan om preskription av möjligheten att utdöma vite bör lagregleras. Jag återkommer till frågan under avsnitt 2.2 vid 9§.
Prop. 1984/85: 96 | 103
2.2¶De särskilda lagbestämmelserna
Lagens rubrik .
Lagrådet har med hänvisning till att lagens innehåll är begränsat föresla-
git att den nya lagen benämns ”lag med vissa bestämmelser om viten” i stället för ”lag om viten”, som föreslagits i lagrådsremissen. I promemo-
rian påpekas att det med ledning av lagrådsyttrandet överarbetade försla-
get innefattar en mera fullständig reglering än förslaget i lagrådsremissen. Med hänsyn härtill och till intresset av att åstadkomma en kort rubrik förordas i promemorian att rubriken får den lydelse som föreslogs i lagrådsremissen. Jag ansluter mig till vad som har sagts i promemorian i denna del.
1§
Första stycket
Som påpekats av lagrådet och av någon remissinstans kan ”föreläggande” beroende på sammanhanget åsyfta dels det påbud eller förbud av materiellt innehåll som en myndighet riktar till en adressat, dels själva vitesföreskriften. Uttrycket ”vitesföreläggande” får emellertid anses vara
så vedertaget i juridiskt språkbruk att detta knappast kan ge upphov till missförstånd. Det saknas därför enligt min mening anledning att, som lagrådet ifrågasatt, i stycket byta ut ordet ”föreläggas” mot ”utsättas”.
Andra stycket
Stycket har formulerats i enlighet med lagrådets förslag.
Tredje stycket .
I överensstämmelse med vad som har angetts i avsnitt 2.1 har här tagits in en erinran om brottsbalkens och bötesverkställighetslagens bestämmelser om viten.
28 I lagrådsremissens specialmotivering har min företrädare uttalat att den föreläggande myndigheten i förekommande fall fritt kan bestämma om ctt
föreläggande skall riktas mot en juridisk person som sådan eller mot en eller flera företrädare för denne. Enligt lagrådet kan detta uppfattas så att
ett föreläggande skall riktas antingen mot den juridiska personen som
sådan eller mot dess företrädare. Uttalandet torde emellertid inte ha varit avsett att uppfattas på detta sätt. Som lagrådet har framhållit kan det
nämligen tänkas fall där det, för att ett vite skall få avsedd verkan, är motiverat att rikta vitesföreläggande till såväl den juridiska personen som företrädare för denna. Som påpekats i promemorian utgör den föreslagna lagtexten inte heller något hinder för detta.
I enlighet med vad som har anförts i avsnitt 2.1 har paragrafen tillförts
ett tredje stycke där det har angetts att, när vite har förelagts, nytt vite mot adressaten i samma sak inte får föreläggas, förrän det tidigare föreläggan-
det har vunnit laga kraft. I detta hänseende kan en annan ordning följa av en specialförfattning som i så fall i överensstämmelse med 18 andra
stycket tar över den allmänna regeln. Vid bedömningen av om ett nytt
föreläggande avser samma sak måste man naturligen — som påpekas i promemorian — bortse från tidsbestämmelsen och vitesbeloppet.
Paragrafen har vidare, likaledes i enlighet med vad som har sagts i avsnitt 2.1. kompletterats med ett nytt fjärde stycke, där det anges att ett
vitesföreläggande skall delges den som föreläggandet avser.
3§
Paragrafen har omformulerats i enlighet med lagrådets förslag, dock att i konsekvens med vad som har sagts under 1 § ordet ”föreläggs” har behållits. Av språkliga skäl har paragrafen dessutom jämkats redaktionellt.
4§
Enligt första stycket i paragrafen gäller bl.a. att löpande vite kan be-
stämmas att utgå med ett visst belopp för varje gång en återkommande förpliktelse inte har fullgjorts. Lagrådet har — utan att föreslå någon ändring i lagtexten — framhållit att det i sådana fall egentligen inte är fråga om ett löpande vite utan om flera särskilda viten, knutna vart och ett till sin
särskilda förpliktelse. Termen "löpande vite” används emellertid redan nu
i de fall som avses här, och det synes inte finnas något hinder mot att låta
. den omfatta även dessa fall.
I andra stycket enligt lagrådsremissens lydelse föreskrivs att, när ett vitestföreläggande innefattar ett förbud, det i föreläggandet kan bestämmas att vitet skall utgå varje gång förbudet överträds. Vid remissbehandlingen av promemorian har KO uttalat att det är väsentligt att motsvarande
ordning får gälla i fråga om s.k. informationsålägganden . enligt 3§
marknadsföringslagen och hemställt att lagtexten omformuleras med hän-
syn till detta. Det berörda lagrummet ger marknadsdomstolen befogenhet att ålägga en näringsidkare att, vid marknadsföring av varor. tjänster eller
andra nyttigheter, lämna sådan information som är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt, om näringsidkaren har underlåtit att lämna in-
formation av aktuellt slag. Ett sådant åläggande får innehålla t.ex. att
informationen skall lämnas genom märkning på vara eller tillhandahållas i
annan form på säljstället. Jag är ense med KO om att det i åtminstone en del av de fall då
vitessanktionerat informationsåläggande meddelas kan vara mest ända-
målsenligt att bestämma att vitet skall utgå varje gång adressaten under-
låter att fullgöra sin förpliktelse. Som andra stycket avfattats i lagrådsre-
missen skulle emellertid detta inte vara möjligt. Ett informationsåläg-
gande, som ju I princip har permanent giltighet, kan inte heller anses gälla
en återkommande förpliktelse i den mening som avses i första stycket
andra meningen. Jag anscr därför att andra stycket bör justeras så att det
kan få ett tillämpningsområde som även omfattar informationsålägganden och sådana likartade ålägganden som kan meddelas med stöd av annan lagstiftning liksom andra fall då det kan vara lämpligt. Lämpligen bör
stycket avfattas så att om ett vitesföreläggande innefattar ett förbud eller någon liknande föreskrift eller det annars är lämpligt. myndigheten kan
bestämma att vitet skall utgå varje gång föreskriften överträds. En följd-
ändring får göras i 9§ andra stycket. Paragrafen har därjämte justerats
redaktionellt.
I fråga om löpande vite bör ytterligare erinras om att min företrädare vid
sin anmälan av lagrådsremissen underströk att sådant vite bör användas
med viss försiktighet innan en ändamålsenlig praxis har hunnit utbildas.
Han uppehöll sig i samband därmed ingående vid det marknadsrättsliga området och erinrade om att det på detta område ankommer på marknads-
domstolen att utbilda praxis: I fråga om sådana förbudsförelägganden som
NO och KO får utfärda enligt vissa lagar framhöll departementschefen
bl.a. att den som har godkänt ett sådant föreläggande f.n. är bunden därav
endast intill dess frågan om vitets utdömande har prövats. Han kan därefter vägra att godkänna ett nytt föreläggande och på det sättet få frågan
prövad av marknadsdomstolen. Har i den nya ordningen vitet gjorts lö-
pande, finns inte denna möjlighet så länge som föreläggandet äger bestånd. NO eller KO kan emellertid i detta läge återkalla föreläggandet och föra
saken till marknadsdomstolen. Det framstår — påpekade departementschefen — som naturligt att denna möjlighet utnyttjas, om näringsdikaren
anses ha ett befogat intresse av att få saken prövad i domstolen.
Dessa uttalanden har lämnats utan erinran av lagrådet men föranlett vissa synpunkter under remissbehandlingen. Marknadsdomstolen har som sin mening framhållit att löpande vite över huvud taget inte bör få förekomma i förelägganden som utfärdas av NO och KO. Enligt NO torde däremot inga särskilda förhållningsregler vara motiverade för NO eller KO med hänsyn till att ombudsmännen är väl så kompetenta att tillämpa lagen som andra myndigheter och till att de marknadsrättsliga lagarna inte är av så särpräglad art.
Själv anser jag att de berörda uttalandena från min företrädares sida är väl ägnade att tjäna som vägledning för rättstillämpningen. Med anledning av vissa uttalanden vid remissbehandlingen vill jag ytterligare framhålla att
det otvivelaktigt är en allmän princip att den myndighet som meddelat ett vitesföreläggande även kan återkalla detta i händelse av ändrade förhållanden, när annat inte är föreskrivet. På marknadslagstiftningens område finns särskilda regler om att frågor av detta slag kan prövas på nytt när ändrade förhållanden föranleder det eller annat särskilt skäl föreligger (jfr
138 marknadsföringslagen och 24§ konkurrenslagen). Med stöd av dessa
regler kan i linje med vad som förordats i lagrådsremissen NO och KO
åstadkomma att ett tidigare meddelat föreläggande med löpande vite förfaller, om näringsidkaren har ett befogat intresse av att få saken prövad i marknadsdomstolen.
Rubriken till 5 §
Rubriken har utformats enligt lagrådets förslag.
5§ Paragrafen har utformats enligt lagrådets förslag.
6§
Enligt vad lagrådet har uttalat blir tillämpningen av bestämmelsen om
vilken myndighet som skall göra ansökan om utdömande av vite oklar i det
fallet beslut om vitesföreläggande har meddelats av en högre instans som
haft självständig befogenhet att utsätta vite och frågan ej har varit på tal i
den lägre instansen. Ett exempel som lagrådet tar upp erbjuder lagen
(1944:219) om djurskydd, enligt vilken både miljö- och hälsoskyddsnämnden och länsstyrelsen — som är nämndens överinstans — har tillsynsupp-
gifter samt befogenhet att förelägga vite. Om länsstyrelsen i ett sådant fall
självmant har tagit upp frågan om vitesföreläggande och meddelat beslut
om detta, torde det enligt promemorian också få ankomma på länsstyrelsen att i förekommande fall göra ansökan om vitets utdömande. Detta bör gälla även om länsstyrelsen har tagit upp frågan i anslutning till ett besvärs-
mål i vilket frågan om vitesföreläggande inte har behandlats av underin-
stansen. Paragrafen har i överensstämmelse med promemoricförslaget jämkats redaktionellt för att det anförda skall framgå tydligare.
Ett annat fall som lagrådet tar upp gäller när pastorsämbetet med stöd av
57§ folkbokföringsförordningen (1967: 198) anlitar biträde av länsstyrelsen för att få vite förelagt. Även i det fallet bör det ankomma på länsstyrelsen
alt göra ansökan om vitets utdömande.
Som har påpekats i promemorian hindrar detta givetvis inte att, i de fall
av det slag som avses i angivna exemplen, miljö- och hälsoskyddsnämnden resp. pastorsämbetet kan ha anledning att göra länsstyrelsen uppmärksam på att ansökan om vitets utdömande bör göras. Som framhållits i lagrådsremissen innebär styckets avfatting att talan skall väckas hos länsrätten i det
län där den föreläggande myndigheten är belägen, dvs. har sitt kansli.
Denna forumregel innebär att ibland mer än en länsrätt kan vara behörig. Omit. ex. vitet har förelagts av ett regionalt organ för en centralmyndighet,
blir länsrätten både i det län där det regionala organet är beläget och i det län där centralmyndigheten har sitt kansli behöriga.
Paragrafens andra stycke bör jämkas i enlighet med lagrådets förslag.
78 Med anledning av vad lagrådet har uttalat har paragrafen förtydligats
redaktionellt.
8§ I linje med lagrådets önskemål har paragrafen ändrats redaktionellt i
enlighet med promemorieförslaget.
Paragrafen tar i första hand sikte på handläggningen i första instans. Motsvarande avses givetvis gälla även i fråga om rättegångar i hovrätt och i högsta domstolen.
9§
Första stycket
Enligt lagrådet ryms inom uttrycket att ”ändamålet med vitet har förfal-
lit” även det fallet att föreläggandet väl har iakttagits men att det har skett
för sent. Som närmare har belysts i lagrådsremissens specialmotivering
och i promemorian strider detta mot vedertagen tolkning av uttrycket.
Ändamålet med vitet anses nämligen inte ha förfallit enbart därför att
adressaten själv efter den utsatta tidsfristen genom egna åtgärder har framkallat en situation där vitesföreläggandet inte längre fyller sitt ur-
sprungliga ändamål, såsom när prestationen fullgjorts efter den utsatta tiden. Att det i uppbördslagen och vissa andra skatteförfattningar tagits in särskilda bestämmelser om detta synes enligt promemorian inte behöva
föranleda någon motsvarande reglering i en allmän lag, något som skulle kunna ge upphov till obefogade motsatsslut i tillämpningen.
Promémorians ståndpunkt har lämnats utan erinran vid remissbehand-
lingen utom av domstolsverket, som förordar lagrådets förslag. Främst med hänsyn till risken för motsatsslut vid tillämpningen biträder jag promemorieförslaget. För att den språkliga begripligheten skall underlättas bör ordet förfallit” bytas ut mot "förlorat sin betydelse”.
Andra stycket
Enligt promemorian bör man inte i linje med lagrådets önskemål utsträcka styckets tillämpningsområde till att gälla alla former av löpande viten.
Genom en sådan ordning skulle den effekt man vill uppnå genom att införa en möjlighet till löpande vite försvagas. Förbudsviten särskilt om det gäller överträdelser av perdurerande karaktär (t. ex. fortlöpande saluhållande av en viss vara trots förbud), skiljer sig emellertid enligt promemorian från
andra former av viten. Vid täta upprepanden kan vitesbeloppen snabbt bli
orimligt stora. Vid perdurerande överträdelser uppstår också betydande tillämpningssvårigheter, om det inte finns någon särreglering för dessa fall.
Jag godtar dessa uttalanden i promemorian, som lämnats utan erinran vid
remissbehandlingen. De har giltighet också i fråga om informationsåläg-
ganden och andra liknande föreskrifter som jag berört i anslutning till 4§. I
överensstämmelse med vad jag uttalade där har paragrafen ändrats redaktionellt.
Andra meningen bör tolkas på sätt lagrådet anfört. Formuleringen har jämkats något i förtydligande syfte.
Tredje stycket
I promemorian har i linje med lagrådets önskemål här tagits in en regel om att försuttet vite bortfaller. om inte adressaten erhållit del av ansökan om dess utdömande inom två år från det vitet försuttits. Regeln överensstämmer med det ställningstagande som har gjorts i rättsfallet NJA 1974 s. 243. Liksom remissinstanserna tillstyrker jag promemorieförslaget. Jag föreslår dock att regeln jämkas redaktionellt för att den språkliga begripligheten skall underlättas.
I promemorian har den avsedda tillämpningen av denna preskriptionsregel närmare berörts för vissa typfall. Jag ställer mig bakom de uttalanden som har gjorts i det sammanhanget.
Paragrafen har inte ändrats i förhållande till avfattningen enligt lagrådsremissen. Jag hänvisar till de uttalanden som gjordes i denna.
3 Förslagen till lagar om ändring i lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. (LPI),bostadssaneringslagen (1973: 531), hälsoskyddslagen (1982: 1080) och naturvårdslagen (1964: 822).
Jag godtar lagrådets uppfattning att bestämmelser om vitets övergång på ny ägare bör begränsas till överlåtelsefall. I resp. lagrum (198 LPI. 13§ bostadssaneringslagen, 208 hälsoskyddslagen och 39 a§ naturvårdslagen) har därför gjorts det tillägget att förvärvet skall ha skett genom köp. byte eller gåva.
Lagrådet har vidare uttalat att förslaget att löpande vite skall kunna : övergå till ägare till byggnad på ofri grund är alltför långtgående. Som skäl anges att det knappast är realistiskt att utgå från att den som förvärvar en byggnad på ofri grund tar del av vad fastighetsboken innehåller. Domstolsverket och Sveriges domareförbund har i detta hänseende anslutit sig till lagrådets uppfattning. Domstolsverket har påpekat att i detta fall i stället kan tillämpas förfarandet med ett vitesföreläggande mot ägaren till byggnaden att vid överlåtelse meddela efterträdarens namn och adress, varefter ett nytt vitesföreläggande kän utfärdas mot denne.
Vid övervägande av vad lagrådet och remissinstanserna anfört vill jag — till skillnad från vad som har uttalats i promemorian — för egen del ansluta mig, till lagrådets uppfattning. Bestämmelserna i 198 LPI och 39 a 8 natur-
vårdslagen bör därför formuleras om så att de inte blir tillämpliga med
avseende på löpande vite när fråga är om byggnad på ofri grund. Även 138
bostadssaneringslagen och 20§ hälsoskyddslagen bör omformuleras så att regeln om att löpande vite övergår på ny ägare inte blir tillämplig på ägare
till byggnad på ofri grund.
T linje med vad lagrådet har föreslagit — ett förslag som vid remissbehandlingen biträtts av domstolsverket, kommunförbundet och domarceför-
bundet — har de nu aktuella paragraferna kompletterats med regler om att försuttet vite som avser en viss period får tas ut endast av den som vid periodens början ägde eller innehade den fastighet som är i fråga.
4¶Förslagen till lagar om ändring i marknadsföringslagen
(1975: 1418) och konkurrenslagen (1982: 729)
Enligt 17 § marknadsföringslagen gäller f.n. att allmän åklagare får väc-
ka talan om utdömande av vite enligt marknadsföringslagen endast efter anmälan av konsumentombudsmannen eller, i fråga om vite som avses i
5§, av annan som hos marknadsdomstolen har ansökt om förbudet eller
åläggandet. Därmed avses (jfr prop. 1975/76: 34 s. 131 och prop. 1970: 57 s. 99) att KO alltid skall vara behörig att göra anmälan, även om förbudet eller åläggandet har meddelats på ansökan av annan än KO. Har domsto-
lens beslut grundats på ansökan av annan än KO har också den som har” gjort denna ansökan behörighet att begära att åklagare för talan om utdömande av vitet.
1388 konkurrenslagen behandlas motsvarande situation på det konkur-
rensrättsliga området. Den lagtekniska konstruktionen är likartad. Enligt förarbetena (prop. 1981/82: 165 s. 301) skall regeln tolkas så att, om annan än NO har ansökt om prövning i marknadsdomstolen, anmälan eller medgivande krävs av sökanden. I detta läge har NO f.n. således inte behörig-
het att göra anmälan eller lämna medgivande.
Med anledning av ett påpekande från marknadsdomstolens sida vid
remissbehandlingen har avfattningen av de berörda lagrummen liksom 7 § lagen om förbud mot oskäliga avtalsvillkor jämkats i förhållande till förslaget i lagrådsremissen. Det har därvid synts vara principiellt riktigast att vederbörande ombudsman får behörighet att föra talan om utdömande av vite även i den situationen att annan har gjort den ansökan som har föranlett föreläggandet. I linje med vad som gäller f.n. bör också den sistnämnde ha sådan behörighet. Det förslag som jag här lägger fram och
som också innebär att redaktionell överensstämmelse mellan lagrummen
uppnås har utformats i samråd med chefen för finansdepartementct.
5¶Förslag till lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar
I enlighet med lagrådets förslag bör i 14§ lagen om allmänna förvalt-
ningsdomstolar föras in en hänvisning till 6 kap. 21 § föräldrabalken. Tillägget bör göras till punkt 2.
6¶Förslag till lag om ändring i lagen (1984: 292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare
Riksdagen har numera antagit en lag (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare som trätt i kraft den 1 juli 1984. I lagens 5§ andra stycket
föreskrivs att talan om utdömande av vite skall föras vid allmän domstol av åklagare. Som har förordats i promemorian och under remissbehandlingen
av marknadsdomstolen har stycket ändrats så att talan i stället skall föras av den som hos marknadsdomstolen har ansökt om förbudet, dvs. sammanslutning av näringsidkare eller enskild näringsidkare (3 8).
7¶Förslag till lag om ändring i lagen (1963: 193) om samarbete med
Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av
straff m. m.
I promemorian förordas att vissa lagändringar genomförs för att man skall få till stånd ett internordiskt samarbete för verkställighet av utdömda viten enligt marknadsrättsliga författningar. Förslaget har godtagits vid remissbehandlingen och jag biträder det också själv. De bestämmelser det här gäller bör i enlighet med promemorieförslaget placeras i nordiska verkställighetslagen som tillägg till dess 4 §. Paragrafens tillämpningsområde bör utvidgas till att omfatta även utdömda viten som i Sverige har
förelagts av konsumentombudsmannen, näringsfrihetsombudsmannen el-
ler marknadsdomstolen. Vidare bör föras in en bestämmelse om att lagen
även skall avse utdömda viten som har dömts ut i Finland av marknads-
domstolen. eller efter överklagande av ett avgörande av denna domstol,
högsta domstolen. Den lagändring som det här gäller är av så okomplicerad
natur att det är uppenbart att lagrådets yttrande skulle sakna betydelse.
8¶Övriga lagförslag
Övriga i lagrådsremissen upptagna lagförslag har i princip godtagits av
lagrådet. I fråga om dem föreslår jag ingen ändring i förhållande till lagråds-
remissen.
Prop. 1984/85: 96 - oo IHH
Utöver de i lagrådsremissen upptagna förslagen bör en följdändring till
lagen om viten göras i 238 lagen (1974: 13) om vissa anställningsfrämjande
åtgärder. Enligt lagrummet gäller f.n. att talan om utdömande av vite enligt den aktuella lagen förs vid allmän domstol av åklagare, och att sådan talan får väckas endast efter anmälan av länsarbetsnämnd eller arbets-
marknadsstyrelsen eller, i visst fall, arbetstagarorganisation. I fortsättningen bör gälla att talan skall föras vid länsrätt av länsarbetsnämnd, arbets-
marknadsstyrelsen eller arbetstagarorganisation.
9¶Ikraftträdande
Den nya lagstiftningen bör träda i kraft den 1 juli 1985.
10 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att antaga dels de av lagrådet granskade lagförslagen 1—14 med vidtagna ändringar, dels inom justitiedepartementet upprättade förslag till
15. lag om ändring i lagen (1984: 292) och avtalsvillkor mellan näringsidkare,
16. lag om ändring i lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.
17. lag om ändring 1 lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder.
11 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.
Bilaga
PM
angående propositionen med förslag till lag om viten m.m.
1 Inledning
Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvande chefen för
justitiedepartementet i november 1978 en kommitté för att bl.a. göra en översyn av vitesinstitutet. Kommittén, som antog namnet viteskommittén, avlämnade i mars 1982 betänkandet (SOU 1982:21) Ett effektivare vite.
Sedan efter remiss yttranden över betänkandet avgivits av ett femtiotal instanser har ett förslag till lag om viten jämte förslag till vissa andra lagändringar genom beslut av regeringen den 20 oktober 1983 remitterats till lagrådet. Föredragande departementschefen uttalade vid sin anmälan av frågan om lagrådsremiss att, med hänsyn till att förslagen i olika hänse-
enden skilde sig väsentligt från kommittéförslaget, särskilt samråd under
ärendets beredning hade ägt rum med bl. a. vissa myndigheter som berördes av förslagen. Vidare hade en genomgång gjorts av de författningar med
bestämmelser om viten som finns registrerade i det rättsdataregister som statrådsberedningen för. I yttrandet över lagförslagen den 20 januari 1984 uttalade lagrådet att en bedömning av det i förhållandet till kommittéförslaget mera vittsyftande förslag som remitterats till lagrådet var vansklig. eftersom det inte hade blivit föremål för remissbehandlig i sedvanlig omfattning. Lagrådet hänvisade i yttrandet särskilt till att det vad gäller frågan om prövningsinstans
för utdömande av vite syntes önskvärt med ett förnyat övervägande grun-
dat på synpunkter som erhållits efter sedvanlig remissbehandling. Med
hänsyn härtill och med hänvisning till åtskilliga synpunkter av teknisk natur som utvecklades i yttrandet förordade lagrådet att förslaget inte i det remitterade skicket förelades riksdagen till ställningstagande.
Med beaktande av vad lagrådet sålunda har anfört har beslutats att genom remiss inhämta yttranden över lagrådsremissen jämte lagrådets
yttrande. För att remissinstansernas granskning skall underlättas har före-
liggande promemoria med förslag till slutligt ställningstagande av regeringen upprättats inom justitiedepartementet. Ett ytterligare skäl för en ny remissbehandling är att ännu en fråga rörande viten avses bli upptagen i
ärendet, nämligen om nordiskt samarbete i fråga om verkställighet av marknadsrättsliga viten. Med hänsyntill det omfattande material som redan föreligger i ärendet har remissbehandlingen bedömts kunna begränsas.
I lagrådets yttrande över det remitterade förslaget till lag om viten har upptagits åtskilliga anmärkningar av mera allmän natur. I det följande kommer dessa att behandlas först och därefter de särskilda lagbestämmel-
serna. Slutligen kommer den nyssnämnda frågan om nordiskt samarbete i fråga om verkställighet av marknadsrättsliga viten att tas upp.
2¶Allmänt beträffande förslaget till lag om viten
I den allmänna delen av sitt yttrande har lagrådet främst diskuterat i vad
mån en del bestämmelser om viten i andra författningar liksom vissa principer som har slagits fast i praxis bör tas upp i en ny allmän lag om viten. huruvuda så bör ske eller ej synes väsentligen vara en formell fråga utan någon avgörande saklig betydelse. I flera avseenden torde lagrådets
förslag böra följas, medan det ter sig mer tveksamt i andra fall.
I detta hänseende bör först nämnas att lagrådet har föreslagit att de bestämmelser som nu finns i 25 kap. 8§ och 35 kap. 7§ brottsbalken skall föras över till lagen om viten. Enligt det förstnämnda av dessa båda lagrum gäller beträffande vite som har förelagts i särskilt fall genom beslut av domstol eller annan myndighet, att det utdömda vitet tillfaller staten, om ej annat är föreskrivet, samt att verkställighet och förvandling av utdömda
viten följer bestämmelserna i bötesverkställighetslagen (1979: 189). I fråga
om annat vite, dvs. sådant som riktar sig till envar (generellt vite), gäller
nyssnämnda bestämmelser och därtill vad som i övrigt är stadgat i 25 kap.
brottsbalken om böter, däribland regeln om att böter som huvudregel skall
ådömas i dagsböter. Enligt 35 kap. 7§ brottsbalken har bestämmelserna om preskription av ådömda böter tillämpning på utdömt vite, liksom också
bestämmelserna om att ådömda böter bortfaller när den dömde dör.
Frågan om dessa bestämmelser lämpligen bör föras över till en ny lag om viten eller stå kvar i brottsbalken synes vara väsentligen beroende av ställningstagandet till ett annat spörsmål som lagrådet har tagit upp, nämligen om en ny lag om viten bör göras tillämplig även på generella viten. Med hänvisning till att denna form av viten är underkastad bötesreglerna förordades i remissen att endast vissa allmänna bestämmelser i lagen om
forum m. m. skulle gälla viten av sådant slag. Enligt lagrådet utgör detta en brist. Yttrandet synes i denna del vara så att förstå att lagrådet förordar att
lagen i sin helhet — eller åtminstone flera bestämmelser i denna — görs
tillämpliga på generella viten.
Främst genom att de generella vitena som huvudprincip följer reglerna för dagsböter företer emellertid dessa sådana olikheter gentemot andra former av viten att de inte lämpligen bör regleras i samma lag. Ett generellt
vitesföreläggande har i realiteten karaktären av en straffsanktionerad norm. Flertalet av de bestämmelser som upptagits i lagen om viten och som har ansetts motivera att en sådan lag införs — t.ex. om beloppets
bestämmande, om löpande vite och om de allmänna reglerna för utdö-
mande — kan sålunda inte tillämpas på generella viten, eftersom utdöman-
det skall ske enligt vanliga straffmätningsprinciper. Med hänsyn till att de 8 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 96
generella vitena helt omfattas av bestämmelserna om böter i 25 kap. brottsbalken synes regleringen höra hemma i detta kapitel.
Med denna utgångspunkt bör bestämmelserna i 25 kap. 8§ och 35 kap. 7 &, som ju avser såväl generella viten som andra viten, stå kvar i balken. Lagrådets önskemål kan emellertid tillgodoses så tillvida att en hänvisning till bestämmelserna i brottsbalken — liksom i enlighet med vad lagrådet förordat till bötesverkställighetslagen — tas in i lagen om viten, lämpligen i dess 18.
Lagrådet har också föreslagit att en hänvisning i lagen om viten görs till lagen (1964: 168) om förvandling av böter. Sistnämnda lag har emellertid upphävts med verkan fr. o. m. den 1 juli 1983.
En annan fråga, som lagrådet berör både i den allmänna delen och i anslutning till de särskilda bestämmelserna, gäller huruvida, när fråga är om en juridisk person, ett vitesföreläggande skall kunna avse både den juridiska personen som sådan och dess företrädare eller om det måste avse enbart endera. Denna fråga kommer att behandlas i anslutning till 2§ i det följande.
Lagrådet har vidare konstaterat att den föreslagna lagen inte ger svar på "frågan i vad mån vite kan föreskrivas för offentligrättsliga juridiska personer, t.ex. staten.
Enligt vissa författningar, t.ex. 9 kap. 8§ rättegångsbalken, kan vite inte föreläggas staten. Även i rättspraxis har denna princip i allmänhet varit förhärskande. Däremot finns en rad exempel från praxis på att vitesförelägganden har ansetts kunna riktas mot kommuner av olika slag. Rättsläget har emellertid i den juridiska doktrinen betecknats som oklart, och det kan finnas utrymme för olika lösningar från fall till fall. Ibland kan särskilda uttalanden i ämnet finnas i anslutning till en speciell lagstiftning (jfr t.ex. prop. 1981/82: 165 s. 269). Den aktuella frågan, vars praktiska betydelse uppenbarligen är begränsad, har ytterst samband med principiella spörsmål om möjligheter för domstolar och andra myndigheter att besluta om förpliktelser för det allmänna. Det är därför inte lämpligt att i en allmän lag om viten generellt slå fast vilken lösning som bör väljas. Detta bör t.v. överlämnas åt rättstillämpningen.
I lagrådsremissens specialmotivering har vid 28 konstaterats att den myndighet som förelägger vite i förekommande fall med hänsyn till omständigheterna kan fritt bestämma om vitesföreläggandet skall rikta sig mot en juridisk person eller mot en eller flera personer som dess ställföreträdare. I anslutning härtill erinrade föredragande departementschefen om att, när vitesföreläggaden riktas till en juridisk person, en följd blir att vitet inte kan förvandlas till fängelse. Han hänvisade vidare i anslutning till 38 till att det av rättspraxis följer att vite inte får åläggas flera personer solidariskt och erinrade i det sammanhanget om att svårlösta situationer vid ett solidariskt åläggande skulle kunna uppkomma bl. a. för det fall att förvandling skulle aktualiseras.
Lagrådet har i anslutning härtill anmärkt att konsekvenserna av den
skillnad som ligger i att vile mot enskilda personer kan förvandlas till fängelse, medan detta inte är fallet beträffande juridiska personer, inte har belysts närmare. Till detta bör anmärkas att även om huvudregeln är att utdömda viten kan förvandlas till fängelse, sådan förvandling är utesluten enligt åtskilliga författningar. Att vite över huvud taget inte kan förvandlas för juridiska personer ligger i sakens natur. Några större nackdelar synes inte vara förenade med denna ordning, och det torde vara svårt att aktualisera någon ändring i denna. För den händelse ett föreläggande mot en
juridisk person inte leder till avsett resultat, torde man f.ö. ofta kunna
rikta ett nytt vitesföreläggande mot någon enskild person.
Med anledning av vad lagrådet har uttalat i detta sammanhang bör vidare
påpekas att principen om att vitesföreläggande inte får riktas till flera personer solidariskt inte har samband enbart med de svårlösta situationer som kan uppstå vid förvandling. Som också lagrådet har framhållit kan
även andra skäl anföras mot solidariskt vite. Exempelvis skulle vid solida-
riskt vite den situationen kunna uppkomma att vid vitets utdömande skäl för jämkning av detta förekommer i fråga om en av adressaterna men inte beträffande den eller de andra.
Förslaget till lag om viten är enligt 1§ avsett att gälla i fråga om viten som enligt lag eller annan författning för föreläggas av myndighet. Enligt lagrådet bör man inann en allmän lag om viten utfärdas överväga om inte lagen bör innehålla en erinran om principen att vitesföreläggande kräver författningsstöd. Detta torde emellertid följa direkt av den legalitetsprincip som i överensstämmelse med regeringsformen gäller för myndigheterna. En erinran om detta skulle därför knappast fylla någon funktion; möjligen
kunna vålla missförstånd när det gäller viten för säkerställande av privat-
rättsliga anspråk.
En ytterligare fråga av allmän natur som lagrådet tar upp är förhållandet
mellan vite och straff. Lagrådet framhåller att svensk rätt intar den ståndpunkten att det inte bör vara möjligt att ingripa med straff och vitespåföljd mot samma förfarande. Enligt lagrådet bör lagen om viten innehålla en
bestämmelse på denna punkt.
Att vite inte får föreläggas när straff är utsatt är otvivelaktigt en allmän
princip (jfr NJA 1982 s. 633). Undantag från denna princip kan följa av vissa författningar, men dessa-innehåller då som lagrådet har påpekat
regelmässigt bestämmelser om att det ej får dömas till straff för en gärning
som omfattas av ett vitesförbud. Principen har visserligen kritiserats i den
juridiska litteraturen. Det synes emellertid inte finnas någon anledning till
erinran mot att den kodifieras i linje med lagrådets önskemål, lämpligen i
2§ lagen om viten. Att en annan ordning kan följa av vad som är särskilt föreskrivet framgår av 18 andra stycket.
Lagrådet har vidare anmärkt att frågan om vitesföreläggande skall delges den som berörs av föreläggandet har lämnats öppen i lagen. Att
delgivning i dessa fall bör ske får anses självfallet (jfr Lavin, Offentligrätts-
ligt vite I s. 182 f.). Det synes inte finnas anledning till erinran mot att efter
mönster av 9 kap. 8 § rättegångsbalken ta in en uttrycklig bestämmelse om
att vitesföreläggande skall delges den föreläggandet avser. Denna bestäm-
melse bör tas in i 2§.
Ytterligare en allmän fråga som bör övervägas enligt lagrådets mening är att i lagen ge uttryck åt den i praxis antagna principen, att nytt vite inte får
föreläggas i samma sak förrän tidigare föreläggande har vunnit laga kraft. Det synes inte finnas/anledning till erinran mot att den angivna regeln
lagfästs. Denna gäller självfallet bara när ett ifrågasatts nytt föreläggande
har i sak samma innehåll som det tidigare, bortsett från tidsbestämmelsen
och vitesbeloppet. Det måste givetvis också rikta sig till samma adressat. Bestämmelsen bör tas in i 2§. Som framhålls i lagrådsremissen är dock denna regel en av de väsentligaste anledningarna till att vitesärenden ibland förhalas. Remissens förslag om löpande vite är avsett att motverka
detta.
Lagrådet har uttalat sig för att frågor som rör vites utdömande alltjämt
skall handläggas av allmän domstol. Denna fråga har ingående behandlats i lagrådsremissen, varvid bl. a. synpunkter av samma art som dem lagrådet har fört fram har belysts. I denna del bör förslaget i lagrådsremissen
vidhållas på de skäl som har angetts i denna. |
Bland frågor av mera allmän karaktär har lagrådet slutligen anfört att frågan om preskription av möjligheten att utdöma vite bör lagregleras. Som
lagrådet framhåller har i rättspraxis (se NJA 1974 s. 253) preskriptionsre-
geln i 35 kap. I $ brottsbalken ansetts vara analogivis tillämplig beträffande
viten. I denna sägs att påföljd inte får ådömas med mindre den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom två år, om svårare straff än fängelse i ett år inte kan följa på brottet. På skäl som lagrådet har anfört bör
en regel i ämnet tas upp i lagen om viten. lämpligen i 9§. Frågan om hur en sådan regel bör avfattas tas upp i nästa avsnitt under den paragrafen.
3 De särskilda lagbestämmelserna
3.1 Förslaget till lag om viten
Lagens rubrik Lagrådet har med hänvisning till att lagens innehåll är begränsat föresla-
git att den nya lagen benämns ”lag med vissa bestämmelser om viten” i stället för ”lag om viten”, som föreslagits i lagrådsremissen. Det förslag
som läggs fram nu innefattar dock en mera fullständig reglering än förslaget i lagrådsremissen. Med hänsyn härtill och till intresset av att åstadkomma en kort rubrik förordas att rubriken får den lydelse som föreslogs i lagråds-
remissen.
1§
Första stycket
Som lagrådet har påpekat kan ”föreläggande” beroende på samman-
hanget åsyfta dels det påbud eller förbud av materiellt innehåll som en myndighet riktar till en adressat, dels själva vitesföreskriften. Uttrycket
”vitesföreläggande” får emellertid anses vara så vedertaget i juridiskt språkbruk att detta knappast kan ge upphov till missförstånd. Det saknas därför anledning att i stycket byta ut ordet ”föreläggas” mot ”utsättas”.
Andra stycket
Stycket har formulerats i enlighet med lagrådets förslag.
Tredje stycket
I överensstämmelse med vad som har angetts i avsnitt 2 har här tagits in en erinran om brottsbalkens och bötesverkställighetslagens bestämmelser om viten.
2§
I lagrådsremissens specialmotivering har som förut nämnts uttalats att den föreläggande myndigheten i förekommande fall fritt kan bestämma om
ett föreläggande skall riktas mot en juridisk person som sådan eller mot en
eller flera företrädare för denne. Eligt lagrådet kan detta uppfattas så att ett föreläggande skall riktas antingen mot den juridiska personen som sådan eller mot dess företrädare. Uttalandet har emellertid inte varit avsett att
uppfattas på detta sätt. Som lagrådet har framhållit kan det nämligen tänkas fall där det, för att ett vite skall få avsedd verkan, är motiverat att
rikta vitesföreläggande till såväl den juridiska personen som företrädare för denna. Den föreslagna lagtexten utgör inte heller något hinder för detta.
I enlighet med vad som har anförts i avsnitt 2 har paragrafen tillförts ett
andra stycke där det har angetts dels att vite inte får föreläggas när straff är utsatt, dels att. om vite har förelagts, nytt vite mot adressaten i samma sak inte får föreläggas, förrän det tidigare föreläggandet har vunnit laga kraft. I båda dessa hänseenden kan en annan ordning följa av en specialförfattning som i så fall i överensstämmelse med 1§ andra stycket tar över den
allmänna regeln. Vidare har, likaledes i enlighet med vad som har sagts i
avsnitt 2, i ett nytt tredje stycke angetts att ett vitesföreläggande skall delges den som föreläggandet avser.
3§
Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag, dock med den avvikelsen att — i överensstämmelse med vad som har sagts under 1§ — ordet ”föreläggs” inte har bytts ut mot ”utsätts”.
4§
Enligt första stycket i paragrafen gäller bl.a. att löpande vite kan bestämmas att utgå med ett visst belopp för varje gång en återkommande förpliktelse inte har fullgjorts. Lagrådet har — utan att föreslå någon ändring i lagtexten — framhållit att det i sådana fall egentligen inte är fråga om ett löpande vite utan om flera särskilda viten, knutna vart och ett till sin särskilda förpliktelse. Termen "löpande vite” används emellertid redan nu i de fall som avses här, och det synes inte finnas något hinder mot att låta den omfatta även dessa fall.
Rubriken till 5 §
Rubriken har utformats enligt lagrådets förslag.
58§
Paragrafen har utformats enligt lagrådets förslag.
6§
Enligt vad lagrådet har uttalat blir tillämpningen av bestämmelsen om vilken myndighet som skall göra ansökan om utdömande av vite oklar i det fallet beslut om vitesföreläggande har meddelats av en högre instans som haft självständig befogenhet att utsätta vite och frågan ej har varit på tal i den lägre instansen. Ett exempel som lagrådet tar upp erbjuder lagen (1944: 219) om djurskydd, enligt vilken både miljö- och hälsoskyddsnämnden och länsstyrelsen — som är nämndens överinstans — har tillsynsuppgifter samt befogenhet att förelägga vite. Om länsstyrelsen i ett sådant fall självmant har tagit upp frågan om vitesföreläggande och meddelat beslut om detta, torde det också få ankomma på länsstyrelsen att i förekommande fall göra ansökan om vitets utdömande. Paragrafen har jämkats redaktionellt för att detta skall framgå tydligare.
Ett annat fall som lagrådet tar upp gäller när pastorsämbetet med stöd av 57 § folkbokföringsförordningen (1967: 198) anlitar biträde av länsstyrelsen för att få vite förelagt. Även i det fallet bör det ankomma på länsstyrelsen att göra ansökan om vitets utdömande.
Vad som har sagts nu hindrar givetvis inte att, i de fall av det slag som avses i det angivna exemplen. miljö- och hälsoskyddsnämnden resp. pastorsämbetet kan ha anledning att göra länsstyrelsen uppmärksam på att ansökan om vitets utdömande bör göras.
7§
Det synes svårt att se att ordet ”annars” i punkt 3 av paragrafen enligt det till lagrådet remitterade förslagets lydelse kan föranleda något missförstånd. Med anledning av vad lagrådet har uttalat har emellertid paragrafen förtydligats redaktionellt.
8§
Enligt den till lagrådet remitterade lydelsen av paragrafen föreskrivs att mål om utdömande av vite i tingsrätt skall i tillämpliga delar handläggas
som mål om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivit. Härmed har självfallet avsetts rättegångsbalkens regler, däribland balkens bestämmelser om forum. Något missförstånd i detta hänseende synes knappast kunna befaras. Det synes emellertid saknas anledning att
motsätta sig ett förtydligande av paragrafen i linje med lagrådets önskemål.
Det kan ske genom att tillägg till lagtexten om att målet i tillämpliga delar skall handläggas enligt rättegångsbalkens regler.
9§
Första stycket
Enligt lagrådet ryms inom uttrycket att "ändamålet med vitet har förfallit” även det fallet att föreläggandet väl har iakttagits men att det har skett
för sent. Som närmare har belysts i lagrådsremissens specialmotivering strider detta mot vedertagen tolkning av uttrycket. I överensstämmelse
med vad som har framhållits där gäller sålunda att ändamålet med vitet inte
anses ha förfallit, om det är adressaten själv som, efter den utsatta tidsfris-
ten, geom sina egna åtgärder har framkallat en situation där vitesförläggan-
det inte längre fyller sitt ursprungliga ändamål, såsom när prestationen fullgjorts efter den utsatta tiden. Att det i uppbördslagen och vissa andra skalteförfattningar tagits in särskilda bestämmelser om detta synes inte behöva föranleda någon motsvarande reglering i en allmän lag. något som skulle kunna ge upphov till obefogade motsatsslut i tillämpningen.
Andra stycket
Det synes inte finnas någon anledning att i linje med lagrådets önskemål
utsträcka styckets tillämpningsområde till att gälla alla former av löpande
vite. Genom en sädan ordning skulle den effekt man vill uppnå genom att . införa en möjlighet till löpande vite försvagas. Förbudsviten, särskilt om det gäller överträdelser av perdurerande karaktär (t. ex. fortlöpande saluhållande av en viss vara trots förbud), skiljer sig emellertid till karaktären från andra former av viten. Vid täta upprepanden kan vitesbeloppen
snabbt bli orimligt stora. Vid perdurerande överträdelser uppstår också,
som framhållits i remissen, betydande tillämpningssvårigheter om det inte
finns någon särreglering för dessa fall. Undantagsregeln har förestavats av
dessa skäl.
Andra meningen i stycket är avsedd att tolkas på sätt lagrådet anfört. Formuleringen har jämkats något i förtydligande syfte.
Tredje stycket
I enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen har här tagits in en regel om att försuttet vite bortfaller. om inte adressaten erhållit del av ansökan om dess utdömande inom två år från det vitet försuttits. Regeln överensstämmelser med det ställningstagande som har gjorts i rättsfallet NJA 1974 s. 243.
Det finns anledning att närmare beröra den avsedda tillämpningen av denna preskriptionsregel för några typfall.
Vid påbudsviten som inte gjorts löpande innebär den föreslagna regeln att vitet bortfaller, om inte talan om dess utdömande har delgetts adressaten inom två år från det förpliktelsen senast skulle ha fullgjorts. Det var denna situation som förelåg i det nyssnämnda rättsfallet. Har däremot löpande påbudsvite förelagts, preskriberas bara vitesbeloppen för de perioder som ligger utom tvåårsfristen eller, om det är fråga om en återkommande förpliktelse, de underlåtenheter som ligger utom fristen.
Vid förbudsviten som inte har gjorts löpande inträder talepreskription två år efter det att överträdelsen av förbudet förövades. Har vitesföreläggandet gjorts löpande och begås en ny överträdelse, börjar ny preskriptionstid att löpa från det att den nya överträdelsen begicks.
3.2 Förslagen till lagar om ändring i lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande (LPI), bostadssaneringslagen (1973: 531), hälsoskyddslagen (1982: 1080) och naturvårdslagen (1964: 822)
Lagrådets uppfattning att bestämmelser om vitets övergång på ny ägare bör begränsas till överlåtelsefall torde få godtas. I resp. lagrum (198 LPI, 138 bostadssaneringslagen, 208 hälsoskyddslagen och 39 a § naturväårdslagen) bör därför göras tillägget att förvärvet skall ha skett genom köp, byte eller gåva.
När det gäller byggnader på ofri grund skall redan enligt gällande rätt själva den förpliktelse som föreläggandet avser övergå på ny ägare och anteckning ske i fastighetsboken. Ur saklig synpunkt är det önskvärt att reglerna om vitets övergång kommer att avse även dessa fall. I fastighetsboken antecknas olika förhållanden som kan beröra även en ägare av byggnad på ofri grund. Mot bakgrund av det anförda synes även i förevarande sammanhang kunna krävas att den som förvärvar en byggnad på ofri grund tar del av fastighetsbokens innehåll. Jag anser därför att reglerna om vitets övergång bör avse även dessa fall.
I fråga om sådant löpande vite som bestämts att utgå med visst belopp för varje tidsperiod av viss längd under vilken föreläggandet inte har följts har lagrådet tagit upp det fallet att den nye ägarens förvärv inträder strax före utgången av en sådan period. Som framgår av lagrådsremissen uppkommer ingen betalningsskyldighet för denne med avseende på vare sig
vitesbeloppet som avser den period varunder förvärvet har skett eller belopp som belöper på tidigare perioder. För att den nye ägaren skall bli
betalningsskyldig för vitesbelopp förutsätts att han efter äganderättsöver-
gången har underlåtit att ställa sig föreläggandet till efterrättelse under en hel period, om inte föreläggandets utformning ger anledning till annat.
Detta får anses med erforderlig tydlighet framgå av den lagtext som föreslagits i lagrådsremissen.
3.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvalt-
ningsdomstolar
I enlighet med lagrådets förslag bör i 14§ lagen om allmänna förvalt-
ningsdomstolar föras in en hänvisning till 6 kap. 21§ föräldrabalken. Detta tillägg bör göras till p.2.
4¶Ändring i lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare
I lagrådsremissen (avsnitt 2.7) påpekades att de principer för utdömande av vite som föreslogs i remissen föranledde en ändring i det förslag till lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare som vid denna tidpunkt hade remitterats till lagrådet. Det aktuella förslaget har numera upptagits i en proposi-
tion (prop. 1983/84:92). I 5§ andra stycket förslaget föreskrivs att talan om utdömande av vite förs vid allmän domstol av åklagare. Stycket bör ändras
så att talan i stället skall föras av den som hos marknadsdomstolen har ansökt om förbudet, dvs. sammanslutning av näringsidkare eller enskild
näringsidkare (3 §).
5¶Nordiskt samarbete i fråga om verkställighet av marknadsrättsliga viten
I lagrådsremissen (avsnitt 2.7) nämnde dåvarande departementschefen
att förhandlingar fördes med de övriga nordiska länderna om att få till
stånd ett internordiskt samarbete för verkställighet av utdömda viten enligt
marknadsrättsliga författningar. Intiativet till dessa förhandlingar togs från svensk sida. Anledningen var en skrivelse till justitiedepartementet från
konsumentombudsmannen, där denne på förekommen anledning påpe-
kade att vitesinstitutet — som är den viktigaste sanktionsformen inom
marknadsrätten — inte i praktiken kan användas mot företag med hemvist i
andra nordiska länder än Sverige. Det beror på att beslutet om utdömande
av vite inte kan verkställas i dessa fall. Konsumentombudsmannen före-
slog en utredning av förutsättningarna för att i annat nordiskt land få verkställighet av svensk dom enligt vilken marknadsrättsligt vite dömts ut.
Här bör erinras om att det inom Norden förekommer ett omfattande
samarbete för verkställighet av såväl brottsmålsdomar som domar på
privaträttens område. Samarbetet är såvitt avser avgöranden i brottmål reglerat genom enhetlig lagstiftning i de olika nordiska länderna. För Sveriges del finns dessa bestämmelser i lagen(1963: 193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge ang. verkställighet av straff m. m. (nordiska verkställighetslagen. NYL). Inom ramen för detta samarbete kan, på begäran av domslandet, verkställigheten av vissa straffrättsliga avgöranden flyttas över till ett annat nordiskt land.
11—488 NVYL anges vad som gäller i fråga om verkställighet av ekono-
miska sanktioner. Samarbetet omfattar här brottsmålsdomar varigenom
det har dömts till böter eller förverkande av egendom eller utdömts crsättning för rättegångskostnader. Verkställighet sker enligt lagen i det land där den skall äga rum. Vad som sägs om böter gäller enligt 4 § också i fråga om vite som förelagts part eller annan till fullgörande av skyldighet i rättegång. Däremot omfattar inte samarbetet överflyttning av utdömda viten i andra
fall.
De förhandlingar med de övriga nordiska länderna som togs upp i anled-
ning av skrivelsen från konsumentombudsmannen har nu slutförts. De har lett till att man från dansk och norsk sida har förklarat sig villig att genomföra de författningsändringar som behövs för att man där skall
kunna verkställa beslut om utdömande av viten som har förelagts enligt svensk och finsk marknadsrättslig lagstiftning. Som departementschefen anmärkte vid sin anmälan av lagrådsremissen är sanktionsformen enligt den danska och norska lagstiftningen på området böter. som redan nu omfattas av det nordiska samarbetet. Finland — som i likhet med Sverige har vite som sanktionsform inom marknadsrätten — har under förhandlingarna förklarat att den gällande finska rätten redan nu medger verkställighet av vitesbeslut som har meddelats av domstol i ett annat nordiskt land. Man har från finsk sida vidare gjort klart att man är beredd att där verkställa
avgöranden varigenom svenska marknadsrättsliga viten har dömts ut un-
der förutsättning att motsvarande viten enligt finsk rätt kan verkställas i
Sverige. Det bör påpekas att det inom ramen för förhandlingarna även undersökts förutsättningarna för att få till stånd ett mera generellt samarbete för verkställighet av utdömda viten. En sådan lösning visade sig emellertid inte vara möjlig att uppnå, eftersom det på det här området föreligger alltför stora olikheter mellan å ena sidan de danska och norska rättssyste-
men och, å andra sidan, svensk och finsk rätt (jfr prop. 1962: 203 s. 26).
När nu en generell lagstiftning om viten avses komma till stånd, synes
det lämpligt att även ta upp frågan om att genomföra de lagändringar som behövs för att det resultat som uppnåtts vid de nordiska överläggningarna
skall kunna realiseras.
De bestämmelser som behövs bör lämpligen placeras i nordiska verk-
ställighetslagen. Den mest ändamålsenliga lösningen torde vara att föra in dessa regler i 4§ som i sin nuvarande lydelse behandlar frågan om verkställighet av rättegångsviten. Paragrafens tillimpningsområden bör därvid utvidgas till att omfatta även utdömda viten som i Sverige har förelagts av konsumentombudsmannen, näringsfrihetsombudsmannen eller marknads-
domstolen. Som framgår av det tidigare berörda förslaget till lag om viten
m.m. kommer viten av detta slag även i fortsättningen att dömas ut av allmän domstol.
Som nyss nämndes har det vid överläggningarna framkommit att den
finska rätten redan nu medger att viten som har dömts ut av domstol i ett annat nordiskt land verkställs i Finland. Den finska mafknadsdomstolen
har — till skillnad från den svenska — befogenhet att döma ut marknads-
rättsliga viten. Dess avgöranden i sådana frågor kan överklagas till högsta domstolen. Det finska önskemålet om att dessa viten skall vara verkställbara i Sverige bör även det tillgodoses genom en komplettering av 48
NVL.
Ändringen bör träda i kraft snarast såvitt gäller Finland. Med hänsyn till
att författningsändringar först måste genomföras i Danmark, Norge och Island bör det ankomma på regeringen att — när så har skett — förordna
om ikraftträdande såvitt gäller dessa länder. Överförande av vite bör
kunna ske även om det förelagts före ikraftträdandet. Några övergångsbe-
stämmelser behövs därför inte.
6 Upprättade lagförslag
I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet de fjorton lagförslag som genom beslut den 20 oktober 1983 remitterats till lagrådet justerats i den utsträckning som förut har framgått. Dessutom har upprättats förslag till
15. lag om ändring i lagen (1984: 00) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, .
16. lag om ändring i lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.
Lagförslagen fogas vid denna promemoria som bilaga.
Prop. 1984/85: 96 : 124
Bilaga
1 Förslag till Lag om viten
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelse
1§ Denna lag gäller viten som enligt lag eller annan författning får föreläggas av myndigheter. Vad som föreskrivs i 2—6, 9 och 10 §§ gäller dock inte sådant vite som riktar sig till envar.
Lagen skall inte tillämpas i den mån annat följer av vad som är särskilt föreskrivet.
Allmänna bestämmelser om viten finns även 1 brottsbalken och bötesverkställighetslagen (1979: 189).
Vitesföreläggande
28 Ett vitesföreläggande skall vara riktat till en eller flera namngivna fysiska eller juridiska personer (adressater). Om föreläggandet innebär en skyldighet för adressaten att vidta en viss åtgärd, skall det av föreläggandet framgå vid vilken tidpunkt eller inom vilken tidsfrist åtgärden skall vidtas. Vite får inte föreläggas om adressaten kan antas sakna faktisk eller rättslig möjlighet att följa föreläggandet.
Vite får ej föreläggas då straff är utsatt. Om vite förelagts, får nytt vite mot adressaten i samma sak inte föreläggas förrän det tidigare föreläggandet har vunnit laga kraft.
Vitesföreläggande skall delges den som föreläggandet avser.
Vitesbelopp 3 & När vite föreläggs, skall det bestämmas till ett belopp som med hänsyn till vad som är känt om adressatens ekonomiska förhållanden och till omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att följa det föreläggande som är förenat med vitet. Vitet skall bestämmas till ett belopp omedelbart i pengar, om annat inte följer av 4 §. Om vite föreläggs flera personer gemensamt, skall ett särskilt belopp bestämmas för var och en av dem.
Löpande vite
4 & Om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna, får vite föreläggas som löpande vite. Vitet bestäms då att utgå med visst belopp för varje tidsperiod av viss längd under vilken föreläggandet inte har följts eller, om föreläggandet avser en återkommande förpliktelse, för varje gång adressaten underlåter att fullgöra denna. .
Om vitesföreläggandet innefattar ett förbud, kan i stället bestämmas att vitet skall utgå varje gång förbudet överträds.
Löpande vite får inte tillämpas. om det av någon särskild föreskrift följer att vitet inte får överstiga ett visst högsta belopp.
Föreläggande att lämna viss uppgift
5 & Har en myndighet befogenhet att vid vite förelägga eller förbjuda ägaren eller innehavaren av viss egendom att vidta en åtgärd med egendomen, får myndigheten också förelägga denne att, om egendomen övergår till något annan, lämna myndigheten uppgift om den nye ägarens eller innehavarens namn och adress. Även ett sådant föreläggande får förenas
med vite.
Utdömande av vite m. m.
6 & Länsrätten prövar frågor om utdömande av viten på ansökan av den myndighet i länet som har utfärdat vitesföreläggandet eller, om vitet har
förelagts efter överklagande i frågan, av den myndighet i länet som har
prövat frågan om vitesföreläggande i första instans. Vad som har sagts nu
gäller dock ej i fall som avses i andra stycket eller 7 §. Frågor om utdömande av viten som har förelagts av regeringen prövas av länsrätten i
Stockholms län på ansökan av justitiekanslern. Frågor om utdömande av viten som har förelagts en part eller någon
annan till fullgörande av en skyldighet i en rättegång eller i annat motsvarande förfarande prövas utan särskild ansökan av den myndighet som har utfärdat föreläggandet.
7 Tingsrätten prövar frågor om utdömande av viten, — om vitet riktar sig till envar,
tt om vitet avser säkerställande av ett enskilt anspråk,
' om i annat fall än som förut har angetts rätten själv eller, efter talan
mot rättens beslut, högre rätt har förelagt vitet.
8 8 När tingsrätten prövar frågor om utdömande av viten efter särskild
talan, skall målet i tillämpliga delar handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken som mål om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är
föreskrivet.
9 & Har ändamålet med vitet förfallit, skall vitet inte dömas ut. Finns det
särskilda skäl till det. får vitet jämkas.
Föreligger i mål om utdömande av vite som avses i 4 § andra stycket flera överträdelser av förbudet till samtidig bedömning, får cj på en gång utdömas högre belopp än som har angetts i föreläggandet. När ett beslut i ett sådant mål har vunnit laga kraft, får vite inte dömas ut för sådana överträdelser av förbudet som har skett innan målet anhängiggjordes.
Försuttet vite bortfaller, om talan om dess utdömande inte har delgetts
adressaten inom två år från det att vitet försuttits.
Biträde av polismyndighet
10 8 Myndighet som har att föra talan vid domstol i mål om utdömande av vite får. om det är nödvändigt med hänsyn till utredningen, anlita
biträde av polismyndighet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Vad som föreskrivs i 6 §
gäller dock ej ifråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken skall upphöra att gälla vid utgången av december 1984.
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.
Härigenom föreskrivs att 17, 19 och 20 §§ lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. skall ha nedan angivna ly-
delse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
17 8 Föreläggande enligt 15 eller 16 § får förenas med vite eller med föreskrift att, om föreläggandet ej efterkommes, åtgärden kan utföras genom byggnadsnämndens försorg på den försumliges bekostnad.
Efterkommes cj föreläggande Efterkommes ej föreläggande med föreskrift om utförande genom med föreskrift om utförande genom byggnadsnämndens försorg, skall byggnadsnämndens försorg, skall
nämnden, när ej omständigheterna nämnden, när ej omständigheterna föranleder annat, besluta att åtgär- föranleder annat, besluta att åtgär-
den skall utföras och hur det skall den skall utföras och hur det skall
ske. Därvid skall tillses att oskälig ske. Därvid skall tillses att oskälig
kostnad ej uppstår. När skäl är där- kostnad ej uppstår. till, får i nämndens beslut förord- I beslut om föreläggande enligt nas. att beslutet skall gälla utan första stycket eller beslut enligt
hinder av att det ej äger laga kraft. andra stycket får förordnas att be-
slutet skall gälla utan hinder av att
det inte har vunnit laga kraft.
Kronofogdemyndigheten skall lämna det biträde som behövs för genomförande av beslut enligt andra stycket.
19 §
Har föreläggande enligt 15 eller Har föreläggande enligt 15 eller
16 § meddelats någon i egenskap av 16 § meddelats någon i egenskap av
ägare till viss fastighet och övergår ägare till viss fastighet och övergår fastigheten till ny ägare, gäller före- fastigheten till ny ägare, gäller före-
läggandet i stället mot denne. Ur- läggandet i stället mot denne. Har i
satt vite gäller dock ej mot den nye föreläggandet utsatts löpande vite ägaren, men byggnadsnämnden får enligt 4 § lagen (1983:000) om viten sätta ut vite för denne. och har fastigheten övergått genom
köp, byte eller gåva, gäller vitet
mot den nye ägaren räknat från tid-
punkten för äganderättsövergång-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
en, under förutsättning att anteck-
ning om vitesföreläggandet dess-
förinnan gjorts enligt 20 §. Annat
vite gäller ej mot den nye ägaren,
men byggnadsnämnden får sätta ut
vite för denne.
Första stycket äger motsvarande tillämpning, när föreläggande har meddelats någon i egenskap av tomträttshavare eller ägare av byggnad på mark som tillhör annan.
20 § Myndighet som meddelar före- Myndighet som meddelar föreläggande som avses i 19 § skall ge- läggande som avses i 19 § skall genast sända sitt beslut till inskriv- nast sända sitt beslut till inskrivningsmyndigheten för anteckning i ningsmyndigheten för anteckning i
fastighetsboken eller tomträttsbo- fastighetsboken celler tomträttsbo-
ken. ken. Har i föreläggandet utsatts lö-
pande vite, skall även detta anteck-
nas. Inskrivningsmyndigheten skall
genast i rekommenderat brev un-
derrätta den som senast har sökt
lagfart eller inskrivning av förvärv
av tomträtt om anteckningen, om
denne ej är föreläggandets adres-
sat.
Denna l!ag träder i kraft den I januari 1985.
4 Förslag till Lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973: 531)
Härigenom föreskrivs att 10 och 13 §§ bostadssaneringslagen (1973: 531) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
10 8
Beslut om - upprustningsåläg- Beslut om = upprustningsåläg-
gande eller användningsförbud gande eller användningsförbud skall genast sändas till inskrivnings- skall genast sändas till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fas- myndigheten för anteckning i fastighetsboken eller tomträttsboken. tighetsboken eller tomträttsboken.
Beslut om upprustningsåläggande Har ett sådant åläggande eller förskall sändas även till byggnads- bud förenats med löpande vite ennämnden. ligt 4 § lagen (1983:000) om viten,
skall även detta antecknas. Inskriv-
ningsmyndigheten skall genast i re-
kommenderat brev underrätta den
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
som senast har sökt lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt
om anteckningen, om denne ej är
föreläggandets adressat.
Beslut om - upprustningsåläg-
gande skall sändas även till byggnadsnämnden.
Har staten eller kommun förvärvat fastighet på vilken finns lägenhet
som avses med upprustningsåläggande eller användningsförbud, skall på anmälan av staten eller kommunen göras anteckning i fastighetsboken eller
tomträttsboken att åläggandet eller förbudet förfallit.
13 8!
Upprustningsåläggande, användningsförbud och förbud enligt 2a § första stycket får förenas med vite.
Utsatt vite gäller ej mot ny ägare. Har ett upprustningsåläggande
I fall som avses i 8 § får dock hyres- = eller ett användningsförbud förnämnden utsätta vite för denne. enats med löpande vite och övergår
fastigheten på en ny ägare genom köp. byte eller gåva, gäller vitet mot den nye ägaren räknat från tid- " punkten för äganderättsövergången, under förutsättning att anteckning om vitesföreläggandet dessförinnan gjorts I fastighetsboken eller tomträttsboken. Annat vite gäller ej mot ny ägare. I fall som avses 18 § får dock hyres-
nämnden utsätta vite för denne.
Denna lag träder i kraft den I januari 1985.
5 Förslag till
Lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982: 1080)
Härigenom föreskrivs att 18 och 20 §§ hälsoskyddslagen (1982: 1080)
skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18. $ Miljö- och hälsoskyddsnämnden får meddela de förelägganden och för-
bud som behövs för att denna lag eller bestämmelser som meddelats med
stöd av lagen skall efterlevas. I brådskande fall eller när det annars finns
särskilda skäl får ett föreläggande eller förbud meddelas omedelbart och i
! Senaste lydelse 1974: 821.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
andra fall först sedan det visat sig att nämndens råd och anvisningar ej har följts.
I ett beslut om föreläggande eller I ett beslut om föreläggande eller förbud kan nämnden utsätta vite. förbud kan nämnden utsätta vite. Frågan om utdömande av vite prö- Vitet får ej förvandlas.
vas av allmän domstol. Vitet får ej
förvandlas.
Underlåter någon att vidta en åtgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt bestämmelser som har meddelats med stöd av denna lag och
efterkommer han inte miljö- och hälsoskyddsnämndens föreläggande om rättelse, får nämnden förordna om rättelse på hans bekostnad. I brådskande fall får sådant förordnande meddelas också utan föregående föreläggande.
20 §
Om miljö- och hälsoskyddsnämn- Om miljö- och hälsoskyddsnämn-
den i fråga om en fastighet eller den i fråga om en fastighet el
byggnad har meddelat föreläggande ler byggnad har meddelat föreläg-
eller förbud samt föreläggandet el- gande eller förbud samt förelägganler förbudet är av större betydelse det eller förbudet är av större betyoch förenat med ett vite som upp- delse och förenat med ett vite som går till minst ett basbelopp enligt uppgår till minst ett basbelopp en-
lagen (1962: 381) om allmän försäk- ligt lagen (1962: 381) om allmän för-
ring, får nämnden översända beslu- säkring eller med ett löpande vite
tet om föreläggandet eller förbudet enligt 4 § lagen (1983:000) om vi-
till inskrivningsmyndigheten för an- ten, får nämnden översända beslu-
teckning i fastighetsboken eller tet om föreläggandet eller förbudet tomträttsboken. Har sådan anteck- till inskrivningsmyndigheten för an-
ning skett gäller föreläggandet eller teckning i fastighetsboken eller förbudet mot ny ägare av egendo- tomträttsboken. Är föreläggandet
men. Utsatt vite gäller dock inte förenat med löpande vite, skall
mot ny ägare av egendomen, men även detta antecknas. Inskrivnings-
nämnden får utsätta nytt vite för myndigheten skall genast i rekomdenne. menderat brev underrätta den som
senast har sökt lagfart eller inskriv-
ning av förvärv av tomträtt om an-
teckningen, om denne ej är föreläg-
gandets adressat.
Har anteckning enligt första
stycket skett. gäller föreläggandet
eller förbudet mot ny ägare av
egendomen. Har denne förvärvat
fastigheten genom köp, byte eller
gåva, gäller även löpande vite mot
honom räknat från tidpunkten för
äganderättsövergången. Annat
vite gäller inte mot ny ägare av
egendomen, men nämnden får ut-
sätta nytt vite för denne.
9 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 96
Prop. 1984/85:-96. 130
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har ett antecknat föreläggande eller förbud upphävts genom lagakraftvunnet beslut eller har den åtgärd som avses med föreläggandet vidtagits
eller har ändamålet med föreläggandet förlorat sin betydelse, skall miljöoch hälsoskyddsnämnden, så snart den fått vetskap om förhållandet, anmäla det till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken
eller tomträttsboken. Om nämnden inte gör anmälan skall länsstyrelsen på ansökan av egendomens ägare göra sådan anmälan.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. I fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock 18 § andra stycket andra mening-
en i sin äldre lydelse.
6 Förslag till Lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822)
Härigenom föreskrivs att 39. 39 a och 39b §§ naturvårdslagen (1964: 822) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
39 §!
Har någon överträtt beslut eller föreskrift som avses i 37 § första stycket
1. 2.4, 6 eller 8 får länsstyrelsen förelägga honom att åstadkomma rättelse.
Har i fråga om en viss fastighet eller byggnad. anordning eller anläggning på annans mark ägaren till egendomen begått överträdelsen och övergår egendomen till ny ägare, får denne föreläggas att vidta rättelse, om det inte är oskäligt. Är fråga om överträdelse av beslut eller föreskrift över vars efterlevnad kommunal nämnd med stöd av överlåtelse enligt 18 b & utövar tillsyn, tillkommer det i stället nämnden att meddela sådant föreläggande. I
beslut om föreläggande får vite sättas ut. Vidare får tingsrätten meddela handräckning för att åstadkomma rättelse. Ansökan om handräckning får
göras av allmän åklagare, statens naturvårdsverk, länsstyrelsen, den kom-
munala nämnd som handhar naturvårdsfrågor eller, i fall där kommunal
nämnd har att meddela föreläggande, av den nämnden. Beträffande sådan handräckning finns bestämmelser i 17 § handräckningslagen (1981: 847).
Vid meddelande av föreläggande enligt 17 § första stycket, 20 §, 21 §
eller 22 § andra stycket får länsstyrelsen utsätta vite. Efterkoms ej sådant
föreläggande, skall på anmodan av länsstyrelsen kronofogdemyndigheten föranstalta om att åtgärden vidtages. .
Byggnadsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande en-
ligt 17 § tredje stycket. Hälsovårdsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande enligt 24 §. Efterkommes ej föreläggandet, äger veder-
börande nämnd låta vidtaga åtgärden på den försumliges bekostnad.
I beslut om föreläggande som
avses i första, andra eller tredje
stycket får förordnas att beslutet
skall gälla utan hinder av att det
inte har vunnit laga kraft.
! Senaste lydelse 1982: 1097.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
39 a 8
Har ett föreläggande som avses i Har ett föreläggande som avses i 39 § första eller andra stycket med- 39 § första eller andra stycket meddelats någon i egenskap av ägare till delats någon i egenskap av ägare till
viss fastighet och övergår fastighe- viss fastighet och övergår fastighe-
ten till ny ägare, gäller föreläggan- ten till ny ägare, gäller föreläggandet i stället mot denne. Utsatt vite det i stället mot denne. Har i föregäller dock inte mot den nye läggandet utsatts löpande vite en-
ägaren, men vederbörande myndig- ligt 4 § lagen (1983:000) om viten,
het får sätta ut vite för denne. och har fastigheten övergått genom
köp, byte eller gåva, gäller vitet
mot den nye ägaren räknat från tid-
punkten för äganderättsövergång-
en, under förutsättning att anteck-
ning om vitesföreläggandet dess-
förinnan gjorts enligt 39 b §. Annat
vite gäller inte mot den nye ägaren,
men vederbörande myndighet får
sätta ut vite för denne.
Första stycket skall också tillämpas när föreläggande har meddelats någon i egenskap av tomträttshavare eller ägare av byggnad, anläggning eller anordning på mark som tillhör annan.
39 b &
Föreläggande som avses i 39 a 8 Föreläggande som avses 1 39 a 8
skall genast antecknas i fastighets- skall genast antecknas i fastighetsboken eller tomträttsboken. Det- boken eller tomträttsboken. Har i samma gäller beslut om återkallel- föreläggandet utsatts löpande vite,
se av antecknat föreläggande. enligt 4 § lagen (1983:000) om viten
skall även detta antecknas. Inskriv-
ningsmyndigheten skall genast i re-
kommenderat brev underrätta den
som senast har sökt lagfart eller
inskrivning av förvärv av tomträtt
om anteckningen, om denne ej är
föreläggandets adressat.
Har antecknat föreläggande upp- Har antecknat föreläggande återhävts genom lagakraftvunnet be- kallats, upphävts genom lagakraft-
slut, efterkommits «eller förfallit, vunnet beslut, efterkommits eller skall det antecknas i fastighetsbo- förfallit, skall det antecknas i fasken. tighetsboken eller tomträttsboken.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.
? Senaste lydelse 1982: 1097. 3 Senaste lydelse 1982: 1097.
7 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomsto-
lar
Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1971:289) om allmänna förvalt-
ningsdomstolar skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 §!
Länsrätt prövar
I. mål enligt skatte-, taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfatt-
ningarna i den utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar, 2. mål enligt socialtjänstlagen 2. mål enligt socialtjänstlagen
(1980: 620), lagen (1980:621) med (1980: 620), lagen (1980:621) med
särskilda bestämmelser om vård av särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen (1981: 1243) om vård av unga, lagen (1981: 1243) om vård av missbrukare t vissa fall, utlännings- missbrukare i vissa fall, utlännings-
lagen (1980: 376), smittskyddslagen lagen (1980: 376), smittskyddslagen (1968:231), lagen (1970: 375) om ut- (1968: 231), lagen (1970: 375) om ut-
lämning till Danmark, Finland, Is- lämning till Danmark, Finland, Is-
land eller Norge för verkställighet land eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling av beslut om vård eller behandling " och körkortslagen (1977: 477) i den och körkortslagen (1977: 477) i den utsträckning som är föreskrivet i utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar samt mål enligt 21 kap. dessa lagar samt mål enligt 6 kap.
3. mål enligt lagen (1980:1123) "3. mål enligt lagen (1980: 1123)
om offentlig insyn i säkerhetsarbe- om offentlig insyn i säkerhetsarbetet vid kärnkraftverken. tet vid kärnkraftverken,
4. mål som avses i 6 § första
stycket lagen (1983:000) om viten.
Denna lag träder i kraft den I januari 1985.
! Senaste lydelse 1981: 1323.
8 Förslag till Lag om ändring i lagen (1971: 112) om förbud mot oskäliga avtalsvill-
kor
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1971: 112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
78 Talan om utdömande av vite Talan om utdömande av vite förs
föres vid allmän domstol av åklaga- vid allmän domstol av konsument-
re. Sådan talan får väckas endast ombudsmannen eller, i fråga om efter anmälan av konsumentom- vitesförbud, av annan som hos
budsmannen eller, i fråga om vites- marknadsdomstolen ansökt om för-
förbud, annan som hos marknads- budet. domstolen ansökt om förbudet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. I fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser fortfarande.
9 Förslag till
Lag om ändring i marknadsföringslagen (1975: 1418)
Härigenom föreskrivs att 17 § marknadsföringslagen (1975: 1418) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
17 8
Talan om utdömande av vite Talan om utdömande av vite förs
föres vid allmän domstol av åklaga- vid allmän domstol av konsumentre. Sådan talan får väckas endast ombudsmannen eller, i fråga om efter unmälan av konsumentom- vite som åvses i.5 §, av annan som budsmannen eller, i fråga om vite hos marknadsdomstolen har ansökt : som avses i 5 §, av annan som hos om förbudet eller åläggandet. marknadsdomstolen har ansökt om
förbudet eller åläggandet.
Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas endast. efter anmälan eller medgivande av konsumentombudsmannen.
sat
Denna lag träder i kraft den I januari 1985..1 fråga om vite som har: förelagts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser fortfarande.: ++.
! Senaste lydelse av rubriken 1973: 878. ? Senaste lydelse 1972: 730.
10 Förslag till Lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977: 981)
Härigenom föreskrivs att 27 § konsumentkreditlagen (1977:981) skall upphöra att gälla vid utgången av december 1984. I fråga om vite som har förelagts dessförinnan gäller den upphävda paragrafen dock fortfarande.
11 Förslag till Lag om ändring i lagen (1979: 1118) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet
Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1979: 1118) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
21 §
Talan om utdömande av vite som Talan om utdömande av vite som har förelagts enligt denna lag förs har förelagts enligt denna lag förs vid tingsrätt av allmän åklagare. vid tingsrätt av jämställdhetsom- Sådan talan får väckas endast efter budsmannen. anmälan av jämställdhetsombudsmannen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. I fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser fortfarande.
12 Förslag till Lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenför-
orening från fartyg
Härigenom föreskrivs att 10 kap. 8 § lagen (1980: 424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 Kap.
Mål om ansvar för brott som Mål om ansvar för brott som avses i denna lag eller om utdö- avses i denna lag eller om ersättmande av vite eller om ersättning ning för åtgärder som verkställts för åtgärder som verkställts enligt » enligt 7 kap. 9:$ handläggs av tings-
! Lagen omtryckt 1980: 412. ? Senaste lydelse 1980: 412. ! Lagen omtryckt 1983: 463.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap. 9 § handläggs av tingsrätt rätt som är behörig domstol enligt som är behörig domstol enligt rätte- rättegångsbalken eller enligt 336— gångsbalken eller enligt 336-338 §§ 338 §§ sjölagen (1891:35 s. 1). sjölagen (1891:35 s. 1).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. I fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser fortfarande.
13 Förslag till
Lag om ändring i närradiolagen (1982: 459)
Härigenom föreskrivs att 14 § närradiolagen (1982:459) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 8!
Sammanslutningen skall på uppmaning av närradiomyndigheten tillställa myndigheten sådan inspelning som avses 18 § lagen (1982: 460) om ansvarighet för närradio.
Om sammanslutningen inte rättar Om sammanslutningen inte rättar sig efter en sådan uppmaning, kan sig efter en sådan uppmaning, kan myndigheten förelägga vite. Talan myndigheten förelägga vite. om utdömande av vite förs vid tingsrätt av allmän åklagare efter anmälan av närradiomyndigheten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. I fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser fortfarande.
! Senaste lydelse 1982: 1247.
14 Förslag till Lag om ändring i konkurrenslagen (1982: 729)
Härigenom föreskrivs att 38 § konkurrenslagen (1982: 729) skall ha nedan angivna lydeise.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
38 §
Talan om utdömande av vite som Talan om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag förs förelagts med stöd av denna lag förs vid tingsrätt av allmän åklagare. vid tingsrätt av näringsfriketsom- Sådan talan får väckas endast efter budsmannen eller, i fråga..om vite anmälan eller medgivande av nä- som: marknadsdomstolen har ålagt ringsfrihetsombudsmannen eller, i på talan av annan, av denne. fråga om vite som marknadsdom-
stolen har ålagt på talan av annan.
av denne.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. I fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser fortfarande.
15 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1984: 000) om avtalsvillkor mellan närings-
idkare
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1984:000) om avtalsvillkor mellan näringsidkare skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse! Föreslagen lydelse
5§
Förbud skåll förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.
Talan om utdömande av vite förs Talan om utdömande av vite förs vid allmän domstol av åklagare. vid allmän domstol av den som an-
sökt om förbudet.
Denna lag träder i kraft den I januari 1985.
! Med nuvarande lydelse avses lydelsen enligt prop. 1983/84: 92.
Prop. 1984/85: 96 Ä 137
16 Förslag till Lag om ändring i lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
45 Vad i denna lag sägs om böter Vad som i denna lag sägs om
skall och gälla vite som förelagts böter skall även gälla utdömda vi-
part eller annan till fullgörande av ten som skyldighet i rättegång. 1. har förelagts part eller annan
till fullgörande av en skyldighet i en
rättegång. .
2. här i landet har förelagts
av konsumentombudsmannen, nä-
ringsfrihetsombudsmannen eller
marknadsdomstolen,
3. i Finland har dömts ut av
marknadsdomstölen — eller, efter
överklagande av ett avgörande av
denna domstol, av högsta domsto-
len.
Denna lag träder i kraft i förhållande till Finland fyra veckor från den dag
då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling samt i förhållande till Danmark, Island och Norge den dag regeringen bestämmer. I fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.
4.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstoOlar. ooososoererseeerrrress sr ers ere reta 60 4.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1971: 112) om förbud mot
oskäliga avtalsvillkOr. oososssossrerrerrer reses sr rr rs rr ses 60 4,9 Förslag till lag om ändring 1 marknadsföringslagen
(1975: 1418) ooo eeeeeeereseresrerrere rss reses ere ses ea 60
4.10 Förslag till lag om ändring I konsumentkreditlagen (1977:981). 60 4.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1979: 1118) om jämställdhet
mellan kvinnor och män i arbetslivet. sossssosssossssrsr es sa 61 4.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1980: 424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg. sososossersersssessssrese ses 61
4.14 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1982: 729). 61 5 Hemställäll sooosoooeserresrersrssr ere rr rr rr rss ses ss rr rss sa 62 6 Beslut Lososooeseesreseeser rese rr ere rese rer reses rss ses R ss ess 62
Bilaga 3. De remitterade lagförslagen oossssoseresrsssssss reser era 71
Utdrag av lagrådets protokoll den 20 januari 1984 = isososo ss ss oss. 83 Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 22 november 1984 96 I. Anmälan av lagrådsyttrande M.M. sossosossssrsserss ss e rr rss 96 2. Förslaget till lag OM Vitel sosossesrorerser reser rss ser serna 97
2.1¶Allmänt sosoooseser esse rersererer ers rer rr ere reser esse as 97
2.2 De särskilda lagbestämmelserna oossoosesssssersss esse rss 103
' . Förslagen till lagar om ändring i lagen (1976:666) om påföljder
och ingripanden vid olovligt byggande m. m. (LPID, bostadssaneringslagen (1973:531), hälsoskyddslagen (1982: 1080) och naturvårdslagen (1964:822). mosossoeererssrerrrsersss ss ss ses ss saa 108
4. Förslagen till lagar om ändring i marknadsföringslagen
(1975: 1418) och konkurrenslagen (1982:729) sissosocosss.v svs 109 5. Förslag till lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvalt- NIiNgsdOmMStOlar cossessrerersererrere rss rre rer rr rr res rr Ks es 110 6. Förslag till lag om ändring i lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare sososssesresrerererererrsr rr rss sera se ss 110 7. Förslag till lag om ändring i lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff M.M sosse eeer reses res reser er ere rer reser ss rr ser ss 110
8. Övriga lagförslag s.sssosssssssrssserreeress sasse ses ses est 110
9. Ikraftträdande sososssosesererrerererrer rese rss rss sr ss ses sa I
10. Hemställaäf sosoooeseeeeerereererrerrre reser ers esse ss ers na 11 [1. Beslut sossooseeereeerereeer ers ere re rer ere rss rest rss ss sea Ii
Bilaga PM angående proposition med förslag till lag om viten
40159 € 8 RR
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985