Prop. 1984/85:96

med förslag till lag om viten m.m.

Prop. 1984/ 85: 96

Regeringens proposition 1984/85: 96

med förslag till lag om viten m. m.

beslutad den 22 november 1984.

.Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringSprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar OLOF PALME

STEN WICKBOM

1 Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för justiticdepartementet i november 1978 en kommitté för att bl.a. göra en översyn av vitesinstitutet. Kommittén. som antog namnet viteskommittén. avlämnade i mars 1982 betänkandet (SOU 1982: 21) Ett effektivare vite.'

I betänkandet föreslås att ett antal bestämmelser som avses främja vitets effektivitet samlas i en lag om vissa tvångsmedel. Lagen skall enligt försla- get tillämpas på viten och tvångsutföranden som föreläggs av kommunala nämnder enligt hälsovårdsstadgan (1958: 663: numera upphävd) och lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. Vissa följdändringar föreslås i sistnämnda båda författningar. Kommitténs avsikt är att den nya lagen efter hand skall kunna göras tillämplig på andra områden. där behov av effektivare tvångsmedel kommer fram.

Kommitténs sammanfattning av innehållet i betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga ]. De av kommittén framlagda lagförslagen bör fogas till protokollet som bilaga 2.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksåklagaren (RÅ). rikspolisstyrelsen, Göta hovrätt. Stockholms. Göteborgs och Malmö tingsrätter, kammarrätten -i Göteborg. domstolsverket. socialstyrelsen, länsstyrelserna i Kalmar. Malmöhus, Göteborgs och Bohus. Kopparbergs. Västernorrlands och Norrbottens län. länsstyrelsernas organisations- nämnd. riksskatteverket. brottsförebyggande rådet (BRÅ). justitieom- budsmannen Holstad (JO), konsumentvcrket. näringsfrihetsombudsman-

' Yid betänkandets avlämnande ingick i kommittén sotn ledamöter docenten Made- leine Löfmarck. ordförande. samt riksdagsledamöterna Hans A.Ilettersson i Hel- singborg och Annika Ohrström.

• Sida 18
•  Original

Prop. 1984/85: 96 18

nen (NO). marknadsdomstolen. arbetarskyddsstyrelsen. statens natur- vårdsverk. länsrätten i Södermanlands län. livsmedelsverket. Svenska kommunförbundet. Stockholms. Göteborgs. Malmö. Halmstads och Skel- lefteå kommuner. Landsorganisationen i Sverige (LO). Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Svenska hälsovårdstjänstemannaförbundet. Centralorganisationen SACO/SR. Svenska arbetsgivarelöreningen (SAF). Hyresgästernas riksförbund. Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), HSB:s riksförbund. Svenska riksbyggen. Sveriges fastighetsäga- reförbund. Sveriges villaägareförbund. Föreningen Sveriges byggnads- nämndssekreterare. Föreningen Sveriges stadsarkitekter. Föreningen Sve- riges byggnadsinspektörer. Riksförbundet för allmän hälsovård. Sveriges kommunaljuridiska förening. rättegångsutrcdningen (Ju 1977: 06). Sveriges domareförbund. Sveriges advokatsamfund. Föreningen Sveriges åklagare, institutionen för hälso- och miljövård vid Umeå universitet och Föreningen cheferna för länsstyrelsernas juridiska enheter.

Härutöver har yttranden avgetts av Samarbetskommittén för hälso- vårdsnämnderna i rikets större städer. Gävle kommuns hälsovårdsnämnd samt Göteborgs och Bohus läns avdelning av Svenska kommunförbundet. hälso- och miljövårdsdelegationen.

En sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom justitiede- partementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 1230-82").

Med hänsyn till att de förslag som jag anmäler i det följande i olika hänseenden skiljer sig väsentligt från kommittéförslaget har under ären- dets beredning särskilt samråd ägt rum med bl. a. vissa myndigheter som berörs av förslagen. Vidare har en genomgång gjorts av de författningar med bestämmelser om viten som finns registrerade i det genom statsråds- beredningens försorg förda rättsdataregistret. En förteckning över de för- fattningar som därvid har granskats finns tillgänglig i lagstiftningsärendet.

2 Allmän motivering

2.1 Behovet av en reform

Viten förekommer i huvudsakligen två former. s.k. förfarandeviten och materiella viten. 'Förfarandcvitén används av såväl domstolar som andra myndigheter för ått'nägon'skäll förmås att exempelvis infinna sig vid myndigheten eller tillhandahålla handlingar eller lämna uppgifter som myn- digheten behöver för att fatta beslut. Myndigheten kan vanligtvis både förelägga och döma ut vitet. Det måferiella vitet används för att eftertryck skall ges åt en förvaltningsmyndighets eller i vissa fall en domstols beslut och döms i regel ut av allmän domstol pä talan av åklagare.

Härutöver finns ytterligare två typer av viten. Det gäller till en början s.k. generellt vite. dvs. vite som riktar sig till envar och som närmast har

• Sida 19
•  Original

Prop. 1984/85 : 96 19

karaktär av straftbestämmelsc (t. ex. 4 & lagen 1942: 350 om fornminnen"). I fråga om viten av denna karaktär är reglerna i brottsbalken ('BrB) om böter tillämpliga, se 25 kap. 8 9" andra meningen BrB. Sådana viten omfattas endast i den mån det särskilt anges av den följande framställningen. Helt utanför denna faller s.k. avtalsvite. som har karaktären av ett på förhand bestämt skadestånd.

Bestämmelser om viten finns i åtskilliga författningar. En myndighet anses normalt inte ha rätt att förelägga vite utan _u_t_t_rycklig_t författnings- stöd. '

Bland förfarandevitena kan främst nämnas bestämmelserna i rättegångs- balken (RB"). enligt vilka rätten kan förelägga parter och andra att inställa sig eller att förete skriftlig handling m.m. Liknande bestämmelser finns i åtskilliga andra författningar. t. ex. föräldrabalken. jordabalken, lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden. förvaltningsprocessla- gen (1971 : 291 ). utsökningsbalken. lagen (1976: 580) om medbestämmande ' i_ arbetslivet. taxeringslagen ( 1956: 623) och lagen ( 1970: 417) om marknads- domstol. En'särskild typ av förfarandeviten är sådana som används vid infordrande av yttrande eller upplysningar av främst myndigheter och tjänstemän. se t.ex. lagen (1975: 1057) med instruktion förjustitieombuds- männen och lagen (1975: 1339) omjustitiekanslerns tillsyn.

Lagstödet för olika typer av materiella viten har ofta formen av en regel som ger vissa myndigheter befogenhet att använda vitesföreläggande för ett bestämt ändamål. På den statliga sidan har främst länsstyrelserna tillagts sådan befogenhet på en rad områden. Som exempel kan nämnas 23 & brandlagen (1974:80) . 11 kap. 3 .S gruvlagen (1974:342) . 17 lå lagen (1929: 116) om tillsyn över stiftelser. 39 & första stycket naturvårdslagen (1964: 822). 40 & miljöskyddslagen (1969: 387) och 11 $$ lagen (1977: 20) om TV-övcrvakning.

Även andra myndigheter inom den regionala statsförvaltningen har be- myndigande att använda vite t. ex. länsskolnämnd och skogsvårdsstyrelse. se "39 &) skollagen (1962:319) och 24 & skogsvårdslagen (1979z429). Inom den centrala statsförvaltningen kan vite användas av exempelvis statens industriverk (43 .S lagen 1978: 116 om vissa rörledningar). statens natur- vårdsverk och arbetarskyddsstyrelsen (13 5 lagen 1979: 329 om hälso- och miljöfarliga varor) samt datainspektionen (24 & datalagen 1973: 289. 14— 15 91.5 inkassolagen 1974: 182). '

Befogenhet att använda viteshot har även tillagts vissa kommunala nämnder. särskilt byggnadsnämnden (3 och 17 55 lagen 1976:666 om på- följder och ingripanden vid olovligt byggande m. m..-LPI och 39 & tredje stycket naturvårdslagen) samt miljö- och hälsoskyddsnämnden. se 14.5 djurskyddslagen (1944z219). 18 & hälsoskyddslagen (1982: 1080). 39 ii na- turvårdslagen och 24 & livsmedelslager1(l971:511).

Bestämmelser omviten finns också i den marknadsrättsliga lagstiftning- en, t.ex. i lagen (1971: 112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor. mark- nadsföringslagen (1975: 1418) och lirmalagen (1974: 156).

• Sida 20
•  Original

Prop. 1984/85: 96 20

Förutom själva bestämmelserna om befogenhet att förelägga vite är. vitesinstitutet mycket knapphändigt reglerat i lag. Vissa regler har emeller- tid utvecklats i praxis. Föreläggandet skall sålunda innehålla namn på den person. fysisk ellerjuridisk mot vilken viteshotet riktas (adressaten). tid- punkten dä föreläggandet senast skall vara verkställt eller förbudet skall börja gälla samt storleken av vitesbeloppet. Ett föreläggande skall natur- ligtvis också innehålla uppgift om vilket slags åtgärd adressaten skall företa eller vilket förbud han skall iaktta. Ibland kan föreläggandet innehålla ett förbud som är alternativt till ett påbud, t.ex. på så sätt att adressaten förbjuds att använda ett visst föremål så länge han inte avhjälper vissa påtalade brister.

När det gäller vitets adressat har det slagits fast i rättspraxis att endast den som har rättslig och faktisk möjlighet att efterkomma ett föreläggande kan vara dess adressat. I vissa författningar finns uttryckliga bestämmelser om vem eller vilka som är rätt adressat för ett vitesföreläggande. I regel är ' det här fråga om ägare eller nyttjanderättshavare av den egendom som omfattas av föreläggandet eller den som har vidtagit en olaglig åtgärd eller på annat sätt är skuld till det inträffade. Som exempel kan nämnas 106 & lagen (1939: 608) om enskilda vägar och 24 & naturvårdslagen. Att vitesfö- reläggandet som nämnts skall innehålla föreskrifter om viss tidsfrist liggeri sakens natur. I vissa författningar finns uttryckliga regler om detta, t. ex. i bostadssaneringslagen (1973: 531) och gruvlagen (1974: 342).

En generell regel för vitesbeloppets storlek i fråga om vissa förfarandevi- ten ftnns i 9 kap. 8 & rättegångsbalken (RB). där det sägs att vitet skall bestämmas till belopp som med hänsyn till vederbörandes ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att iaktta föreläggandet. Denna regel torde ge uttryck åt en i stort sett allmän- giltig princip. I vissa författningar. främst skatteförlattningarna. finns lati- tuder med angivande av en lägre och en högre gräns inom vilka vitesbelop- pet skall bestämmas. På vissa områden, t. ex. det marknadsrättsliga. kom- mer ytterligare aspekter in i bilden.

Utdömt vite tillfaller staten. om annat inte har föreskrivits. [ princip följer indrivningsproceduren de regler som gäller för böter (se 25 kap. 6— 8 %$ BrB).

Av stor betydelse för vitesinstitutets effektivitet är reglerna om när de olika besluten i proceduren vinner laga kraft. För,_för-farandev.iten_gäller_ ofta att själva föreläggandetlinte kan överklagas. Föreläggandets laglighet och lämplighet prövas i stället i samband med vitets utdömande. De materiella vitesföreläggandena kan i allmänhet överklagas till en högre 'myndighet. ' Frågan om vitets utdömande prövas av allmän domstol. förvaltnings- domstol eller förvaltningsmyndighet. Om det inte av den aktuella författ- ningen framgår vilken myndighet som skall pröva frågan om vitets utdö- mande._anses det följa av allmänna principer att denna prövningsrätt tillkommer allmän domstol.

• Sida 21
•  Original

Prop. 1984/85: 96 - 21

Som regel gäller att beslutet om föreläggande måste ha vunnit laga kraft innan nytt vitesföreläggande kan utfärdas. Om först beslutet om vitesföre- läggande och sedan det avgörande varigenom vitet döms ut överklagas i olika instanser. kan ett vitesärende förhalas under avsevärd tid. I motsats till vad som är fallet i Danmark och Norge förekommer i svensk rätt endast sällan s. k. löpande vite. dvs. vite som redan från början bestäms till ett visst belopp för varje tidsperiod under vilken föreläggandet inte har efter- kommits eller för varje gång ett förbud har överträtts. En av fördelarna med ett löpande vite är att möjligheten för adressaten att undvika ett nytt högre vite genom överklagande av vitesföreläggandet i förhalningssyfte undanröjs. Enligt vissa författningar kan emellertid myndigheten i bråds- kande fall förordna att beslut med vitesföreläggande skall lända till omedel- bar efterrättelse.

Medan regelsystemet såvitt avser förfarandevitena i stort anses fungera tillfredsställande. har viss kritik ibland riktats mot de regler och den praxis som ”gäller för de materiella vitena. 1 direktiven (Dir. 1978c89) för vites- kommittén framhölls att vitesinstitutet är behäftat med åtskilliga brister från effektivitetssynpunkt. Som exempel nämns att en fastighetsägare som åläggs att vidta åtgärder för att undanröja sanitära olägenheter i sin fastig- het genom olika åtgärder —- såsom överklagande i flera instanser av såväl själva föreläggandet som beslutet om vitets utdömande eller överlåtelse av fastigheten — kan förhala ärendet under avsevärd tid. Vidare påpekas att de myndigheter som handlägger frågor om viten ibland har en rätt begrän- sad erfarenhet på området. Kommittén har enligt direktiven haft att förut- sättningslöst pröva olika vägar att förstärka vitesinstitutets effektivitet och lägga fram förslag till kompletteringar av tvångsmedlen på särskilda områ- den där det bedöms behövligt.

Med utgångspunkt i vad som i direktiven sägs om vitesinstitutets brister från cffektivitetssynpunkt har kommittén företagit en enkätundersökning bland myndigheter som använder sig av vitesinstitutet. Mot bakgrund bl. a. av enkätsvaren anser kommittén att det f.n. inte finns tillräckliga skäl för att föreslå lagstiftningsåtgärder beträffande vitesinstitutet på områden utanför hälsovårds- och byggnadslagstiftningen. Reformbehovet på de två sistnämnda områdena är enligt kommittén svårbedömt. Vitesinstitutet an- vänds där relativt sparsamt. Det kan diskuteras om det är ekonomiskt försvarbart att genomföra lagändringar som kan förväntas få endast ett begränsat tillämpningsområde. Kommittén anser dock att beaktansvärda skäl talar för att vitesinstitutet på dessa båda områden genom lagstiftning görs effektivare. Avgörande för kommitténs ställningstagande har varit uppfattningen att de kommunala nämnderna bör förfoga över effektiva tvångsmedel på dessa områden för att i individuella fall kunna genomdriva för samhället nödvändiga beslut. Vidare kan med visst fog förväntas en ökad benägenhet att utnyttja vitesinstitutets svagheter.

Kommitténs förslag mynnar ut i en lag om tvångsmedel som har begrän-

• Sida 22
•  Original

Prop. 1984/85: 96

lx) lx)

sats till att avse vissa beslut inom hälsovårds- och byggnadsområdet. Den nya lagen innehåller bestämmelser, bland dem en om löpande vite. som syftar till att förhindra att vitesärenden förhalas genom olika åtgärder från adressatens sida. Vidare har föreslagits bestämmelser som lagfäster den praxis bl. a. beträffande vitets adressat och vitesbeloppets storlek som har utvecklats på området. Kommitténs avsikt är att lagen efter hand skall kunna göras tillämplig på nya områden. där behov av effektivare tvångs- medel framkommer.

Remissinstanserna har haft delade meningar om behovet av en refom av vitesinstitutet. Några instanser — Malmö tingsrätt. länsstyrelsen i Norr- bottens län. SACO/SR. Sveriges villaägareförbund och Sveriges advokat- samfund — har ställt sig negativa eller starkt tveksamma till en reform. Som skäl anförs att vitesinstitutet tycks fungera tämligen väl och att det används förhållandevis sparsamt samt att det antal ärenden som vållar problem är så litet att någon särskild lagstiftning inte är motiverad. De flesta remissinstanserna är emellertid av den meningen att lagstiftning i någon form är motiverad för att vitesinstitutet skall kunna bli mera effek- tivt.

I likhet med flertalet remissinstanser anser jag att det finns utrymme för att höja vitesinstitutets effektivitet genom lagstiftning. Jag tänker då bl. a. på de möjligheter som finns att förhala ett ärendes handläggning på olika sätt. Ett ytterligare skäl för lagstiftning anserjag vara intresset av att en del allmänna principer på området som nu är av närmast sedvanerättslig karaktär får uttryckligt lagstöd. Jag återkommer närmare till dessa frågor i det följande.

4 Specialmotivering

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1984/85: 96 63

Sammanfattning av Viteskommitténs betänkande (SOU 1982: 21) Ett effektivare vite

För att kunna genomdriva betungande beslut har ett stort antal statliga och kommunala myndigheter givits rätt att använda olika former av tvångsmedel. varav vitet är ett. Sedan lång tid tillbaka har vitet ansetts inte tillräckligt effektivt. Kritiken avser främst möjligheterna att förhala vitets föreläggande och utdömande. Efter undersökningar har kommittén funnit att bristerna i huvudsak gäller viten på hälsovårds- och byggnadslagstift- ningens områden.

Vitesinstitutet regleras i dag av få och spridda författningsbestämmelser samt genom praxis. Kommitténs förslag innebär att ett antal bestämmelser som avses främja vitets effektivitet samlas i en lag. Av likformighetsskäl omfattar lagen även det tvångsmedel som kallas tvångsutförande. Lagen skall enligt förslaget tillämpas på materiella viten i förelägganden av kom- munala nämnder enligt hälsovårdsstadgan (1958: 663) och lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. Den kan efter hand göras tillämplig på nya områden. där behov av effektivare tvångsme- del framkommer. '

Förslaget innebär i korthet — attjurist skall medverka när en kommunal nämnd handlägger vitesären-

den: härigenom bör man kunna undvika formella fel som förorsakar

onödig tidsutdräkt

— att förelägganden alltid skall förenas med vite eller med föreskrift om tvångsutförande —— att användningen av s.k. löpande vite främjas: därmed minskar behovet av förnyade, överklagbara förelägganden — att ett vitesföreläggande som har meddelats någon i egenskap av ägare av viss fastighet kan bli gällande mot en ny ägare till fastigheten

— att förstlttet vite kan tas ut av den som vid vitesperiodens böljan var ägare till fastigheten

— att den som förfogar över egendom — lös eller fast — som berörs av ett vitesföreläggande kan åläggas att anmäla namn och adress på eventuell efterträdare

— att den kommunala nämnden skall besluta om uttagande av vitet. liksom den redan nu beslutar om tvångsutförande

— att talan mot beslut om vites föreläggande och uttagande förs hos länsrätt

— att det krävs prövningstillstånd för att kammarrätten skall pröva länsrät- tens beslut.

• Sida 64
•  Original

Prop. 1984/85: 96 64

2 Förslag till Lag om vissa tvångsmedel

Härigenom föreskrivs följande.

l 5 Denna lag gäller i fråga om vite och tvångsutförande enligt

1. 75 & hälsovårdsstadgan (1958: 663) samt

2. 3 och 17 ss lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olov- ligt byggande m. rn.

Inledande bestämmelser

2 & Med tvångsutförande avses sådan verkställighet som en kommunal nämnd låter ombesörja på den försumliges bekostnad.

3 & Vad som sägs om föreläggande äger motsvarande tillämpning beträf- fande förbud. "

4 & När en kommunal nämnd handlägger ett ärende enligt denna lag skall den biträdas av någon som har avlagtjuristexamen.

Föreläggande av vite

5 & Ett vite skall föreläggas en viss namngiven person (adressat) eller vissa namngivna personer. Om vite samtidigt föreläggs flera personer skall särskilt vitesbelopp utsättas för var och en av dem. Ett vite får föreläggas endast den som har faktisk och rättslig möjlighet att efterkomma föreläg- gandet.

6 5 Ett vite skall bestämmas till ett belopp. som med hänsyn till adressa- tens ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att efterkomma föreläggandet.

Riktas föreläggande till någon i egenskap av ägare till viss fastighet eller innehavare av viss tomträtt skall vitet bestämmas så. att beloppet inte understiger kostnaden för den förelagda åtgärden eller den vinst eller besparing som adressaten kan göra genom att inte efterkomma föreläggan- det. - .

Samhällsintresset av att ett föreläggande efterkoms skall även beaktas när vitesbeloppet bestäms.

7 & Vitet bör bestämmas till visst belopp för varje tidsperiod av viss längd (vecka. månad eller annan tidsperiod) under vilken föreläggandet inte har efterkommits (löpande vite).

8 & I ett beslut om vitesföreläggande får förordnas att-beslutet skall gälla utan hinder av att det inte äger laga kraft.

Prop. 1984/85 : 96" 65

9 5 Om vitesföreläggandet riktar sig till någon i egenskap av ägare eller innehavare av viss egendom får nämnden förelägga ägaren eller innehava- ren att. om hans ställning upphör. omedelbart lämna nämnden uppgift om efterträdarens namn och adress. Ett sådant föreläggande skall förenas med vite. I fråga om sådant vite skall bestämmelserna i denna lag tillämpas.

Uttagande av vite

10 & Efterkommer adressaten inte vitesföreläggandet skall nämnden, när omständigheterna inte föranleder annat, i beslut ålägga adressaten att inom viss tid betala vitet. Löpande vite uttas efter varje period under vilken föreläggandet inte har efterkommits.

Beslut om uttagande av vite får inte fattas innan beslutet om föreläggan- de har vunnit laga kraft.

Ett försuttet vite får nedsättas när särskilda skäl föreligger. Beslut enligt första stycket får verkställas sedan det vunnit laga kraft.

Tvångsutförande

11 & Efterkoms inte ett föreläggande med föreskrift om tvångsutförande skall nämnden. när omständigheterna inte föranleder annat. besluta att åtgärden skall utföras och hur det skall ske. Därvid skall tillses att oskälig kostnad inte uppstår. I nämndens beslut får förordnas. att beslutet skall gälla utan hinder av att det inte äger laga kraft.

Är fara i dröjsmål eller kan adressaten inte anträffas inom skälig tid får nämnden besluta om tvångsutförande utan föregående föreläggande.

Kronofogdemyndigheten skall lämna det biträde som behövs för genom- förande av beslut enligt första och andra stycket.

12 5 När tvångsutförande har verkställts skall nämnden i beslut fastställa adressatens betalningsskyldighet. Beslut enligt första stycket får verkställas sedan det vunnit laga kraft.

Fullföljd av talan

13 å 'l'alan mot beslut om

1. föreläggande förenat med vite eller med föreskrift om tvångsutföran- de.

2. uttagande av vite.

3. tvångsutförande och

4. . skyldighet att betala kostnad för tvångsutförande förs genom besvär hos länsrätten. Sådant besvärsmål skall handläggas med förtur.

14 & Talan mot länsrätts beslut får prövas av kammarrätten endast om kammarrätten har meddelat prövningstillstånd.

15 & Prövningstillstånd får meddelas endast om

1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att talan prövas av högre rätt.

2. klaganden åberopar omständighet eller bevis som ej tidigare före- bragts och som sannolikt skulle ha lett till annan utgång.

3. den rättstillämpning som ligger till grund för domen eller beslutet måste antas vara oriktig.

5 Riksdagen 1984/85. [sam/. Nr 96

• Sida 66
•  Original

Prop. 1984/85: 96 66

4. målets utgång kan antas ha påverkats av falsk handling som åbero- pats eller av falsk utsaga som avgetts under ed eller försäkran.

5. domvilla har förekommit eller

6. anledning förekommer till ändring i det slut vartill länsrätten har kommit.

16 5 Vid behandling av fråga om prövningstillständ består kammarrätten av två ledamöter. Vill en av ledamöterna bevilja prövningstillstånd. gäller dennes mening som kammarrättens beslut.

17 & Mot kammarrättens beslut att meddela prövningstillstånd får talan ej föras.

Övriga bestämmelser

18 5 Har ett föreläggande som förenats med vite eller med föreskrift o'm tvångsutförande meddelats någon i egenskap av ägare till viss fastighet och övergår fastigheten till ny ägare. gäller föreläggandet mot den nye ägaren från den tidpunkt då denne fått kännedom om föreläggandet.

Var föreläggandet vid tidpunkten för förvärvet antecknat i fastighetsbo- ken skall den nye ägaren anses känna till detta.

Försuttet vite som avser viss period får endast tas ut av den som vid periodens början ägde fastigheten.

Har ett föreläggande meddelats nagon i egenskap av innehavare av viss tomträtt gäller motsvarande bestämmelser.

19 & Ett beslut om föreläggande som avses i 18 så skall genast sändas till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken eller tomträtts- boken.

20 & Äterkallas ett föreläggande som har antecknats enligt 19 5. skall nämnden genast anmäla det till inskrivningsmyndigheten för motsvarande anteckning. Har ett antecknat föreläggande upphävts genom lagakraftvun- net beslut. efterkommits eller förfallit. skall nämnden. så nart den har fått vetskap härom. anmäla förhållandet till inskrivningsmyndigheten för an- teckning.

21 & Gör nämnden inte anmälan i fall som avses i 20 5. skall länsstyrel- sen på ansökan av någon vars rätt berörs därav göra sådan anmälan.

'l'alan mot länsstyrelsens beslut i sådant ärende förs hos kammarrätten genom besvär.

22 & Vite som har förelagts enligt denna lag får inte förvandlas.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 2. Bestämmelserna tillämpas endast i fråga om förelägganden som har beslutats efter ikraftträdandet.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1984/85: 96

2 Förslag till

67

Lag om ändring i hälsovårdsstadgan (1958: 663)

Härigenom föreskrivs att 73. 75 och 86 åå hälsovårdsstadgan (1958: 663) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

73.5

Föreläggande och förbud må allt efter omständigheterna riktas mot ägare eller nyttjanderättshavare av berörd egendom eller ock mot bå- dadcra.

Vid meddelande avföreläggandc eller förbud gentemot ägare av byggnad. anläggning eller upplag må hälsovårdsnämnd ålägga äga- ren att vid försäljning omedelbart lämna nämnden uppgift om den n_ve ägarens namn och adress.

Föreläggande och förbud får allt efter omständigheterna riktas mot ägare eller nyttjanderättshavarefav berörd egendom eller mot båda- dera.

755

Hälsovårclsnämnd äger föreskri- va vitc för underlåtenhet att ställa sig av nämnden meddelat föreläg- gande ellcrförbud till efterrättelse.

Under/åter någon att utföra ar- bete eller vidtaga åtgärd som ålig- ger honom jämlikt denna stadga. lokal hälsovårdsordning eller av hälsovårdsniimnd jämlikt 70 5 med- delad föreskrift, och fullgör han icke genast eller inom föreskriven tid efter därom av nämnden erhål- len tillsägelse vad han försummat. eller kan han icke anträffas med sådan tillsägelse, äger nämnden låta på den försumliges bekostnad verkställa arbetet eller åtgärden.

I ett föreläggande eller ettförhud som riktar sig mot viss person skall hälsovårdsnämnden föreskriva vite eller tvångsutförande enligt lagen (1982: 00) om vissa tvångsmedel.

86.5

Mot beslut av hälsovårdsnämnd enligt denna stadga eller lokal häl- sovårdsordning må anföras besvär hos länsstyrelsen.

Mot sådant beslut av socialsty- relsen som avses i 14 eller 33—35 &

Mot beslut av hälsovårdsnämnd enligt denna stadga eller lokal häl- , sovårdsordning får anföras besvär hos länsstyrelsen. [ lagen (198200) om vissa tvångsmedt'lfinns särskil- da bestämnwlscr om talan mot be- slut som inneföttar föreskrift om tvångsmedel enligt 75 s?.

Mot sådant beslut av socialsty- relsen som avses i 14 eller 33—35 &

• Sida 68
•  Original

Prop. 1984/85: 96 Nuvarande lydelse

föres talan hos kammarätten genom besvär. I samma ordningföres talan mot beslut som länsstyrelse på grund av denna stadga eller lokal hälsovårdsordning meddelat i sär- skilt fall angående förbud, föreläg- gande. föreskrift. tillstånd eller godkännande eller omhänderta- gande. oskadliggörande eller lik- nande åtgärd. om ej fråga är om kommuns åliggande med avseende å allmänna hälsovården.

I övrigt föres talan mot socialsty- relsens beslut på grund av denna stadga och mot länsstyrelses beslut på grund av stadgan eller lokal häl- sovårdsordning hos regeringen ge- nom besvär.

68

!

Föreslagen lydelse

förs talan hos kammarätten genom besvär. I samma ordning förs talan mot beslut som länsstyrelse på grund av denna stadga eller lokal hälsovårdsordning meddelat i sär- skilt fall angående förbud. föreläg- gande, föreskrift, tillstånd eller godkännande eller omhänderta- gande. oskadliggörande eller lik- nande åtgärd om ej fråga är om kommuns åliggande med avseende på allmänna hälsovården.

[ övrigt förs talan mot socialsty- relsens beslut på grund av denna stadga och mot länsstyrelses beslut på grund av stadgan eller lokal häl- sovårdsordning hos regeringen ge- nom besvär.

Myndighet äger förordna. att dess beslut skall lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan.

Denna lag träder i kraft den . Äldre bestämmelser skall dock tillämpas i fråga om förelägganden och förbud som har beslutats före ikraftträdandet.

3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m.

dels att rubriken närmast före 19 5 skall utgå. dels att 19—22 och 29 55 skall upphöra att gälla. dels att 3, 17 och 30 ååå skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Byggnadsnämnden får förbjuda att byggnadsarbete _lörtsättes. om det är uppenbart att arbetet strider mot

1. byggnadsstadgan (1959: 612).

2. fastställd generalplan. stads- plan, byggnadsplan eller utom- plansbestämmelser. eller

3. förbud enligt byggnadslagen (19471385) eller enligt föreskrift

Föreslagen lydelse

35

Byggnadsnämnden fär förbjuda att byggnadsarbete fortsätts. om det är uppenbart att arbetet strider mot

]. byggnadsstadgan (1959: 612).

2. fastställd generalplan, stads- plan. byggnadsplan eller utom- plansbestämmelser, eller

3. förbud enligt byggnadslagen (1947z385)' eller enligt föreskrift

• Sida 69
•  Original

Prop. 1984/85: 96

Nuvarande lydelse

som har meddelats med stöd av la- gen att företaga nybyggnad eller att riva byggnad.

Är det uppenbart att byggnadsar- bete äventyrar byggnadens eller närliggande byggnads hållfasthet el- ler medför fara för människors liv eller hälsa, skall nämnden förbjuda att arbetet fortsättes även om de förutsättningar som anges i första stycket ej föreligger.

Förbud enligt första eller andra stycketfår förenas med vite.

69

Föreslagen lydelse

som har meddelats med stöd av la- gen att företa nybyggnad eller att riva byggnad.

Är det uppenbart att byggnadsar- betc äventyrar byggnadens eller närliggande byggnads hållfasthet el- ler medför fara för människors liv eller hälsa. skall nämnden förbjuda att arbetetjbrtsätts även om de för- utsättningar som anges i första stycket ej föreligger.

Förbud enligt första eller andra stycket skall förenas med vite en- ligt lagen (198.100) om vissa tvångsmedel.

Beslut enligt denna paragraf länder omedelbart till efterrättelse.

17.5

Föreläggande enligt 15 eller 16 & fär förenas med vite eller med före- skrift att. om föreläggandet ej ef- terkommes, åtgärden kan utföras genom byggnadsnämndens försorg på den försumliges bekostnad

Efterkommer ej föreläggande med föreskrift om utförande genom byggnadsnämndens försorg. skall nämnden. när ej omständigheterna föranleder annat. besluta att åtgär— den skall utföras och hur det skall ske. Därvid skall tillses att oskälig kostnad ej uppstår. När skäl är där- till. får i nämndens beslut förord- nas. att beslutet skall gälla utan hinder av att det ej äger laga kraft.

Kronofögdemyndigheten skall lämna det biträde som behövs för genomförande av beslut enligt and- ra stycket.

Föreläggande enligt 15 eller 16 & skall förenas med vite eller med fö- reskrift om tvångsutförande enligt lagen (1982:00) om vissa tvångs- medel.

30.5

Talan mot byggnadsnämnds be— slut enligt denna lagföres hos läns- styrelsen genom besvär. Mot beslut om besked enligt 2 å andra stycket får talan ej föras.

Talan mot byggnadsnämnds be- slut enligt denna lag förs hos läns- styrelsen genom besvär. Mot beslut om besked enligt 2 å andra stycket får talan ej föras. [ lagen (1981-00) om vissa tvångsmedelfinns särskil- da bestämmelser om talan mot be- slut som innefattar föreskrift om tvångsmedel enligt 3 eller 17 .Q'.

• Sida 70
•  Original

Prop. 1984/85: 96 70

Nuvarande lydelse - Föreslagen lydelse

Talan mot länsstyrelsens beslut i Talan mot länsstyrelsens beslut i besvärsmål enligt första stycket besvärsmål enligt första stycket samti ärende som avsesi22 å föres förs hos kammarrätten genom be— hos kammarrätten genom besvär. svär.

Besvärsmål angående föreläg- gande enligt 15 5 ellerförbud enligt 3 9 skall handläggas med förtur.

Denna lag träder i kraft den . Äldre bestämmelser skall dock tillämpas i fråga om förelägganden och förbud som har beslutats före ikraftträdandet.

• Sida 71
•  Original

Prop. 1984/85: 96 ' 71

De remitterade lagförslagen

1 Förslag till Lag om viten

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

] 5 Denna lag gäller viten som enligt lag eller annan författning får föreläggas av myndigheter. Vad som föreskrivs i 2—6. 9 och 10 äå'gäller dock inte sådant vite som riktar sig till envar.

Lagen tillämpas endast i den män inte något annat följer av vad som är särskilt föreskrivet.

Vitesföreläggande

2 & Ett vitesföreläggande skall vara riktat till en eller flera namngivna fysiska eller juridiska personer (adressater'). Om föreläggandet innebär en skyldighet för adressaten att vidta en viss åtgärd. skall det av föreläggandet framgå vid vilken tidpunkt eller inom vilken tidsfrist åtgärden skall vidtas. Vite får inte föreläggas om adressaten kan antas sakna faktisk eller rättslig möjlighet att följa föreläggandet.

Vitesbelopp

3 ;” När vite föreläggs. skall det bestämmas till ett belopp som med beaktande av vad som är känt om adressatens ekonomiska förhållanden och med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att följa föreläggandet. Vitet skall bestämmas till ett beloppomedelbart i pengar. om annat inte följer av 4 s. Om=vite samtidigt föreläggs flera personer. skall särskilt belopp bestämmas för var och en av dem.

Löpande vite

4 5 Om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna. får vite före- läggas som löpande vite. Vitet bestäms då att utgå med visst belopp för varje tidsperiod av viss längd under vilken föreläggandet inte har följts eller. om föreläggandet avser en återkommande förpliktelse. för varje gång adressaten underlåter att fullgöra denna.

Om vitesföreläggandet innefattar ett förbud. kan i stället bestämmas att vitet skall utgå var gäng förbudet överträds.

Första och andra styckena tillämpas inte. om det av någon särskild föreskrift följer att vitet inte får överstiga ett visst högsta belopp.

Uppgiftsskyldighet

5 5 Har en myndighet befogenhet att vid vite förelägga eller förbjuda ägaren eller innehavaren av viss egendom att vidta en åtgärd med egendo- men. får myndigheten ocksä förelägga denne att. om egendomen övergår ' till något annan. lämna myndigheten uppgift om den nye ägarens eller innehavarens namn och adress. Även ett sådant föreläggande får förenas med vite.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1984/85: 96 72

Utdömande av vite

6 & Länsrätten prövar frågor om utdömande av viten på ansökan av den myndighet i länet som har utfärdat föreläggandet eller, om vitet har före- lagts efter överklagande. av den myndighet i länet som har prövat frågan om föreläggandet i första instans. Vad som har sagts nu gäller dock ej i fall som avses i andra stycket eller 7 &. Frågor om utdömande av viten som har förelagts av regeringen prövas av länsrätten i Stockholms lån på ansökan avjustitiekanslern.

Frågor om utdömande av viten som har förelagts en part eller någon annan till fullgörande av en skyldighet i en rättegång eller i annat motsva- rande förfarande prövas utan särskild ansökan av den domstol eller myn- dighet som har utfärdat föreläggandet. 7 & Tingsrätten prövar frågor om utdömande av viten.

1. om vitet riktar sig till envar.

2. om vitet avser säkerställandc av ett enskilt anspråk.

3. om annars rätten själv eller. efter talan mot rättens beslut. högre rätt har förelagt vitet. 8 5 När tingsrätten prövar frågor om utdömande av viten efter särskild talan. skall målet i tillämpliga delar handläggas som mål om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. 9 & Har ändamålet med vitet förfallit. skall vitet inte dömas ut. Finns det särskilda skäl till det. får vitetjämkas.

Föreligger i mål om utdömande av vite som avses i 4 .5 andra stycket flera överträdelser av förbudet till samtidig bedömning. får ej på en gång utdömas högre belopp än som har angetts i föreläggandet. När ett beslut i ett sådant mål har vunnit laga kraft. får vite som avser överträdelse av förbudet inte dömas ut om överträdelsen har skett innan målet anhängig- gjordes.

Biträde av polismyndighet

10 & Myndighet som har att föra talan vid domstol i mål om utdömande av vitc får. om det är nödvändigt med hänsyn till utredningen. anlita biträde av polismyndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Vad som föreskrivs i 6 så gäller dock ej i fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet.

2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångs- balken

Härigenom föreskrivs att 18 & lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken skall upphöra att gälla vid utgången avjuni l984.

• Sida 73
•  Original

Prop. 1984/85: 96

3 Förslag till

73

Lag om ändring i lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.

Härigenom föreskrivs att 17. 19 och 20 åå lagen ( 1976: 666.) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. skall ha nedan angivna ly-

delse. '

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 17å

Föreläggande enligt 15 eller 16 & får förenas med vite eller med föreskrift att. om föreläggandet ej efterkommes. åtgärden kan utföras genom bygg- nadsnämndens försorg på den försumliges bekostnad.

Efterkommes ej föreläggande med föreskrift om utförande genom byggnadsnämndens försorg. skall nämnden. när ej omständigheterna föranleder annat. besluta att åtgär- den skall utföras och hur det skall ske. Därvid skall tillses att oskälig kostnad ej uppstår. När skäl är där- till, får i nämndens beslut ft'irord- nas. att beslutet skall gälla utan hinder av att det ej äger laga kraft.

Efterkommes ej föreläggande med föreskrift om utförande genom byggnadsnämndens försorg. skall nämnden. när ej omständigheterna föranleder annat. besluta att åtgär- den skall utföras och hur det skall ske. Därvid skall tillses att oskälig kostnad ej uppstår.

[ beslut om _f't'ireläggande enligt första stycket eller beslut enligt andra styeketfär förordnas att be- slutet skall gälla utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft.

Kronofogdemyndigheten skall lämna det biträde som behövs för genom- förande av beslut enligt andra stycket.

19.5

Har föreläggande enligt 15 eller 16 & meddelats någon i egenskap av ägare till viss fastighet och övergår fastigheten till ny ägare. gäller före- läggandet i stället mot denne. Ut- satt vite gäller dock ej mot den nye ägaren. men byggnadsnämnden får sätta ut vite för denne.

Har föreläggande enligt 15 eller 16 & meddelats någon i egenskap av ägare till viss fastighet och övergår fastigheten till ny ägare. gäller före- läggandet i stället mot denne. Hari föreläggandet utsatts löpande vite enligt 45 lagen (I983:00()) om vi- ten. gäller vitet mot den nye ägaren räknat från tidpunkter: fiir ägande- rättsövergången. under förutsätt- ning att anteckning om vitesföre- läggandet dessförinnan gjorts en- ligt 20 $. Annat vite gäller ej mot den nye ägaren. men byggnads- nämnden får sätta ut vite för denne.

Första stycket äger motsvarande tillämpning. när föreläggande har med- delats någon i egenskap av tomträttshavare eller ägare av byggnad på mark

som tillhör annan.

• Sida 74
•  Original

Frop. 1984/85: 96

Nuvarande Ivdelse

74

Föreslagen lydelse

209'

Myndighet som meddelar före- läggande som avses i 19 & skall ge- nast sända sitt beslut till inskriv- ningsmyndighet för anteckning i fastighetsboken eller tomträttsbo- ken.

x

Myndighet som meddelar före- läggande som avses i 19 i? skall ge- nast sända sitt beslut till inskriv- ningsmyndighet för anteckning i fastighetsboken eller tomträttsbo- ken. Har ihre/äggartdet utsatts lö- pande vite. skall även detta anteck— nas. Inskrii'ningsmyndiglteten skall genast i rekmnmenderat brev un- derrätta den som senast har sökt lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt om anteckningen. om denne ej är .Rireläggandets adres- sat.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1984.

4 Förslag till Lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973: 531.)

Härigenom föreskrivs att 10 och 13 ååå bostadssaneringslagen ( 1973: 531) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10.5

Beslut om upprustningsåläg- gande eller användningsförbud skall genast sändas till inskrivnings- myndigheten för anteckning i fas- tighetsboken eller tomträttsboken. Beslut om upprustningsäläggande skall sändas även till byggnads- nämnden.

Beslut om upprustningsåläg- gande eller användningsförbud skall genast sändas till inskrivnings- myndigheten för anteckning i fas- tighetsboken eller tomträttsboken. Har ett sådant åläggande ellen/ör— bud förenats med löpande vite en- ligt 4 så lagen (1983: 000) om viten. skall även detta antecknas. Inskriv- ningsmytidig/teten skall genast i re- kommenderat brev underrätta den som senast har sökt lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt om anteckningen. om denne ej är ft'irelt'iggandets adressat.

Beslut om upprustningsåläg— gande skall sändas även till bygg- nadsnämnden.

• Sida 75
•  Original

Prop. 1984/85 : 96 75

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I-Iar staten eller kommun förvärvat fastighet på vilken finns lägenhet som avses med upprustningsäläggande eller användningsförbud. skall på anmälan av staten eller kommunen göras anteckning i fastighetsboken eller. tomträttsboken att åläggandet eller förbudet förfallit.

135

Upprustningsåläggande. användningsförbud och förbud enligt 2a % förs- ta stycket får förenas med vite.

Utsatt vite gäller ej mot ny ägare. Har ett upprustningsålt'iggande Ifall som avses i 8 & får dock hyres- eller ett användningsförbud för- nämnden utsätta vite för denne. enats med löpande vite. gäller vitet

mot ny ägare räknat från tidpunk- tenjör ('iganderättsövergången. un- der _Rirutsättning att anteckning om vites/öreläggandet dessförinnan gjorts [fastighetsboken eller tomt- rättsboken.

Annat vite gäller ej mot ny ägare. Ifall som avses i 8 5 får dock hyres- nämnden utsätta vite för denne.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1984.

5 Förslag till Lag om ändring i hälsoskyddslagen (l982: 1080)

Härigenom föreskrivs att 18 och 20 5.5 hälsoskyddslagen (1982: 1080) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

"18%

Miljö— och hälsoskyddsnämnden får meddela de förelägganden och för- bud som behövs för att denna lag eller bestämmelser som meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. l brådskande fall eller när det annars finns särskilda skäl får ett föreläggande eller förbud meddelas omedelbart och i andra fall först sedan det visat sig att nämndens råd och anvisningar ej har följts. '

I ett beslut om föreläggande eller I ett beslut om föreläggande eller förbud kan nämnden utsätta vite. förbud kan nämnden utsätta vite. Frågan om utdömande av vite prö- Vitet får ej förvandlas. tas av allmän dumstal. Vitet får ej förvandlas.

Underlåter någon att vidta en åtgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt bestämmelser som har meddelats med stöd av denna lag och efterkommer han inte miljö- och hälsoskyddsnämndcns föreläggande om rättelse. får nämnden förordna om rättelse på hans bekostnad. l bråd- skande fall får sådant förordnande meddelas också utan föregående före- läggande.

• Sida 76
•  Original

Prop. 1984/85: 96 Nuvarande lydelse

,,

Om miljö- och hälsoskyddsnämn- den i fråga om en fastighet eller byggnad har meddelat föreläggande eller förbud samt föreläggandet el- ler förbudet är av större betydelse och förenat med ett vite som upp- går till minst ett basbelopp enligt lagen (1962: 381) om allmän försäk- ring. får nämnden översända beslu- tet om föreläggandet eller förbudet till inskrivningsmyndigheten för an- teckning i fastighetsboken eller tomträttsboken. Har sådan anteck- ning skett gäller föreläggandet eller förbudet mot ny ägare av egendo- men. Utsatt vite gäller dock inte mot ny ägare av egendomen. men nämnden får utsätta nytt vite för denne.

76

Föreslagen lydelse

05

Om miljö- och hälsoskyddsnämn- den i fråga om en fastighet el- ler byggnad har meddelat föreläg- gande eller förbud samt föreläggan- det eller förbudet är av större bety- delse och förenat med ett vite som uppgår till minst ett basbelopp en- ligt lagen ( 1.962: 381) om allmän för- säkring eller med ett löpande vite enligt 4 5 lagen (1983:0()()) om vi- ten. får nämnden översända beslu- tet om föreläggandet eller förbudet till inskrivningsmyndigheten för an- teckning i fastighetsboken eller tomträttsboken. Är _)Q'ireläggandet förenat med löpande vite. skall även detta antecknas. lnskrivnings- myndig/teten skall genast i rekom- menderat brev underrätta den som senast har sökt lagfart eller inskriv- ning avft'irvt'irv av tomträtt om an- teckningen. om denne ej ('irföreläg- gandets adressat.

Har anteckning enligt första stycket skett. gäller föreläggandet eller förbudet mot ny ägare av egendomen. Även löpande vite giil- ler mot ny ägare, räknat från tid- punkten för äganderättsövergång- en. Annat vite gäller inte mot ny ägare av egendomen. men nämnden får utsätta nytt vite för denne.

Har ett antecknat föreläggande eller förbud upphävts genom lagakraft- vunnet beslut eller har den åtgärd som avses med föreläggandet vidtagits eller har ändamålet med föreläggandet förlorat sin betydelse. skall miljö- oeh hälsoskyddsnämnden. så snart den fått vetskap om förhållandet. an— mäla det till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken eller tomträttsboken. Om nämnden inte gör anmälan skall länsstyrelsen på ansökan av egendomens ägare göra sådan anmälan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. I fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock 18 å andra stycket andra meningen i sin äldre lydelse.

• Sida 77
•  Original

Prop. 1984/85: 96 77

6 Förslag till Lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822)

Härigenom föreskrivs att 39. 39a och 39bäå naturvårdslagen (1964: 822) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

39 51

Har någon överträtt beslut eller föreskrift som avses i 37 & första stycket 1. 2. 4. 6 eller 8 får länsstyrelsen förelägga honom att åstadkomma rättelse. Har i fråga om en viss fastighet eller byggnad. anordning eller anläggning på annans mark ägaren till egendomen begått överträdelsen och övergår egendomen till ny ägare. får denne föreläggas att vidta rättelse, om det inte är oskäligt. Är fråga om överträdelse av beslut eller föreskrift över vars efterlevnad kommunal nämnd med stöd av överlåtelse enligt 18 b & utövar tillsyn. tillkommer det i stället nämnden att meddela sådant föreläggande. ] beslut om föreläggande får vite sättas ut. Vidare får tingsrätten meddela handräckning för att åstadkomma rättelse. Ansökan om handräckning får göras av allmän åklagare. statens naturvårdsverk. länsstyrelsen. den kom- munala nämnd som handhar naturvårdsfrågor eller. i fall där kommunal nämnd har att meddela föreläggande. av den nämnden. Beträffande sådan handräckning finns bestämmelser i 17 & handräckningslagen (1981 : 847).

Vid meddelande av föreläggande enligt 17 & första stycket. 20 &. 21 & eller 22 å andra stycket får länsstyrelsen utsätta vite. Efterkoms ej sådant föreläggande, skall på anmodan av länsstyrelsen kronofogdemyndigheten föranstalta om att åtgärden vidtages.

Byggnadsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande en— ligt 17 å tredje stycket. Hälsovårdsnämnden får utsätta vite vid meddelan- de av föreläggande enligt 24 &. Efterkommes ej föreläggandet. äger veder- börande nämnd låta vidtaga åtgärden på den försumliges bekostnad.

[ beslut om fi)"reli'i_r_,'gande som avses [första. andra eller tredje stycket får förordnas att beslutet skall gälla utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft.

,

39aå'

Har ett föreläggande som avses i Har ett föreläggande som avses i 39 .5 första eller andra stycket med- delats någon i egenskap av ägare till viss fastighet och övergår fastighe— ten till ny ägare. gäller föreläggan- det i stället mot denne. Utsatt vite gäller dock inte mot den nye ägaren. men vederbörande myndig- het får sätta ut vite för denne.

1 Senaste lydelse 1982: 1097. 2 Senaste lydelse 1982: 1097.

39 5 första eller andra stycket med- delats någon i egenskap av ägare till viss fastighet och övergår fastighe- ten till ny ägare, gäller föreläggan- det i stället mot denne. Har iföre- läggandet utsatts löpande vite en- ligt 4 .é' lagen (I983:()00) om viten. gäller vitet mot den nye ägaren räk- nat frän tidpunkten för ägande- rätt._rz'iver__gången. u/m'er förutsätt-

• Sida 78
•  Original

Prop. 1984/85: 96

Nuvarande lydelse

78

Föreslagen lydelse

ning att anteckning om vitesföre- läggandet dessförinnan gjorts en- ligt 39 b 9". Annat vite gäller inte mot den nye ägaren. men vederbö- rande myndighet får sätta ut vite för denne.

Första stycket skall också tillämpas när föreläggande har meddelats någon i egenskap av tomträttshavare eller ägare av byggnad. anläggning eller anordning på mark som tillhör annan.

39bs3

Föreläggande som avses i 39 a & skall genast antecknas i fastighets— boken cller tomträttsboken. Det- samma gäller beslut om återkallel- se av antecknatföreläggande.

Har antecknat föreläggande upp- hävts genom lagakraftvunnet be- slut. efterkommits eller förfallit. skall det antecknas i fastighetsbo- kcn. _ '

Föreläggande som avses i 39 a ä' skall genast antecknas i fastighets- boken eller tomträttsboken. Har i

föreläggandet utsatts löpande vite,

skall även detta antecknas. lnskriv- ningsmyndiglzeten skall genast [ re- kommenderat brev underrätta den som senast har sökt lagfart eller inskrivning av _)?irvärv av tomträtt ()m anteckningen. om denne ej är

_)?ireläggandets adressat.

Har antecknat föreläggande åter- kallats, upphävts genom lagakraft- vunnet beslut. efterkommits eller förfallit. skall det antecknas i fas- tighetsboken eller tomträttsboken.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1984.

7 Förslag till Lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomsto- lar

Härigenom föreskrivs att 14 & lagen (.19711289) om allmänna förvalt- ningsdomstolar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 E'

Länsrätt prövar

1. mål enligt skatte—. taxerings-. uppbörds- och folkbokföringsförfatt- ningarna i den utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar.

2. mål enligt socialtjänstlagen (1980: 620). lagen (1980: 621) med särskil- da bcstämmclser om vård av unga. lagen (1981: 1243) om vård av missbru- kare i vissa fall. utlänningslagen (1980: 376). smittskyddslagen (1968: 231).

3 Senaste lydelse 1982: 10.97. ' Senaste lydelse 1981: 1323.

• Sida 79
•  Original

Prop. 1984/85: 96 79

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lagen (1970: 375) om utlämning till Danmark, Finland. Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling och körkortslagen (I977:477) i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar samt mål enligt 21 kap. föräldrabalken .

3. mål enligt lagen ( 1980:1123 ) 3. mål enligt lagen (1980: 1123) om offentlig insyn i säkerhetsarbe- om offentlig insyn i säkerhetsarbe- tet vid kärnkraftverken. tet vid kärnkraftverken.

' 4. mål som avses i 69' första stycket lagen ( I 983 : 000) om viten."

Denna lag träderi kraft den ljuli 1984.

8 Förslag till Lag om ändring i lagen ( 1971: 112) om förbud mot oskäliga avtalsvill- kor

Härigenom föreskrivs att 7 så lagen (1971: 112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 s*

Talan om utdömande av vite Talan om utdömande av vite förs för-es vid allmän domstol av åklaga- vid allmän domstol av kanmmzent- re. Sådan talan får väckas endast ombudsmannen eller. i fråga om efter anmälan av konsumentam- vitesförbud. av annan som hos lmdsmannen eller. i fråga om vttes- marknadsdomstolen ansökt om för- förbud. annan som hos marknads- budet. domstolen ansökt om förbudet.

Denna lag träderi kraft den 1 juli 1984. ] fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser fortfarande.

' Senaste lydelse 1972: 730.

• Sida 80
•  Original

Prop. 1984/85: 96

9 Förslag till

80

:

Lag om ändring i marknadsföringslagen (1975: "1418)

Härigenom föreskrivs att 17 % marknadsföringslagen (1975: 1418) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

17.5

Talan om utdömande av vite föres vid allmän domstolav åklaga- re. Sådan talan får väckas endast efter anmälan av konsumentom- buds'mannen eller. i fråga om vite som avses i 5 5. av annan som hos marknadsdomstolen har ansökt om förbudet eller åläggandet.

Talan om utdömande av vite förs vid allmän domstol av konsimzent- ombudsmannen eller. i fråga om vite som avses i 5 5, av annan som hos marknadsdomstolen har ansökt om förbudet eller åläggandet.

Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas endast efter anmälan eller medgivande av konsumentombudsmannen.

Denna lag träderi kraft den '1 juli 1984. I fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser fortfarande.

10 Förslag till Lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977 : 981)

Härigenom föreskrivs att 27 å konsumentkreditlagen (l977z981) skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1984. I fråga om vite som har förelagts dessförinnan gäller den upphävda paragrafen dock fortfarande.

11 Förslag till Lag om ändring i lagen (1979: 1118) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

Härigenom föreskrivs att 21 5 lagen (1979: 1118) omjämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

21 ä'

Talan om utdömande av vite som har förelagts enligt denna lag förs vid tingsrätt av allmän åklagare. Sådan talan får väckas endast efter anmälan av jämställdhetsombuds- ' mannen.

Talan om utdömande av vite som har förelagts enligt denna lag förs vid tingsrätt av jäm.s'tiilldlzetsom- bmlsmamzen.

Denna lag träderi kraft den 1 juli 1984. I fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser fortfarande.

' Scnastc lydelse 1980z412.

• Sida 81
•  Original

Prop. 1984/85: 96 12 Förslag till

81

Lag om ändring i lagen ( 1980:424 ) om åtgärder mot vattenför- -

orening från fartyg

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 8 & lagen (1980: 424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 Kap. 8.5

Mål om ansvar för brott som avses i denna lag eller om utdö- mande av vite. eller om ersättning för åtgärder som verkställts enligt 7 kap. 9å handläggs av tingsrätt som är behörig domstol enligt rätte- gångsbalken eller enligt 336—338 5.5 sjölagen (1891:35 s. 1) .

Mål om ansvar för "brott som avses i denna lag eller om ersätt- ning för åtgärder som verkställts enligt 7 kap. 9 & handläggs av tings- rätt som är behörig domstol enligt ' rättegångsbalken eller enligt 336— 338 1.5.5 sjölagen (1891:35 s. 1).

Denna lag träder i kraft den ljuli 1984. I fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser fortfarande.

13 Förslag till Lag om ändring i närradiolagen (1982: 459)

Härigenom föreskrivs att 14 & närradiolagen (19822459) skall ha nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 s' Sammanslutningen skall på uppmaning av närradiomyndigheten tillställa myndigheten sådan inspelning som avses i 8 % lagen (1982: 460) om ansva- righet för närradio.

Om sammanslutningen inte rättar sig efter en sådan uppmaning. kan myndigheten förelägga vite. Talan om utdömande av vite förs vid tingsrätt av allmän åklagare efter anmälan av närradiomyndiglzeten.

Om sammanslutningen inte rättar sig efter en sådan uppmaning. kan myndigheten förelägga vite.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. I fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser fortfarande.

' Lagen omtryckt 1983:463. ' Senaste lydelse 1982: 1247.

6 Riksdagen [984/85. [ saml. Nr 96

• Sida 82
•  Original

Prop. 1984/85: 96 . 82

14 Förslag till Lag om ändring i konkurrenslagen (1982: 729.)

Härigenom föreskrivs att 38 s' konkurrenslagen (1982z729) skall ha ne- dan angivna lydelse.

Nm-wrande lydelse Föreslagen lydelse 38 å

Talan om utdömande av vite som Talan om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag förs förelagts med stöd av denna lag förs vid tingsrätt av allmän åklagare. vid tingsrätt av näringsfi'ihetsom- Sådan Ialanfår väckas endast ef'tw budsmannen eller. i fråga om vite anmälan eller medgivande av nä- som marknadsdomstolen har ålagt ringsfrihetsombudsmannen eller, i på talan av annan. av denne. fråga om vite som marknadsdom— stolen har ålagt på talan av annan. av denne.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. I fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser fortfarande.

• Sida 83
•  Original

Prop. 1984/85: 96 83

Utdrag LAGRÄDET PROTOKOLL

vid sammanträde

1984-01-20

Närvarande: justitierådet Höglund. regeringsrådet Wahlgren.justitierådet Rydin.

Enligt utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 20 oktober 1983 har regeringen på hemställan av statsrådet Rainer beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om viten.

2. lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbal- ken,

3. lag om ändring i lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m..

4. lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973: 531).

5. lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982: 1080).

6. lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822).

7. lag om ändring i lagen ( 1971:289 ) om allmänna förvaltningsdomstolar,

8. lag om ändring i lagen (1971: 112) om förbud mot oskäliga avtalsvill- kor,

9. lag om ändring i marknadsföringslagen (1975: 1418), 10. lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977: 981). 11. lag om ändring i lagen (1979: 1118) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet.

12. lag om ändring i lagen (1980: 424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.

13. lag om ändring inärradiolagen (1982: 459) och 14. lag om ändring i konkurrenslagen ("1982: 729). Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Anita Meyerson.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet: Vitet är endast knapphändigt reglerat i vår lagstiftning. Några få all- männa bestämmelser finns i brottsbalken . Enligt 25 kap. 85 brottsbalken gäller sålunda beträffande vite som blivit någon förelagt i särskilt fall genom beslut av domstol eller annan myndighet, att det utdömda vitet tillfaller staten, om ej annat är föreskrivet. samt att verkställighet och förvandling av utdömda viten följer bestämmelserna i bötesverkställighets- lagen (1979: 189) och lagen (1964: 168) om förvandling av böter. Ifråga om sådant vite som riktar sig till envar. även benämnt generellt vite. gäller nyssnämnda bestämmelser och därtill vad som i övrigt är stadgat i 25 kap. brottsbalken om böter. Enligt 35 kap. 75 brottsbalken har bestämmelserna

• Sida 84
•  Original

Prop. 1984/85: 96 84

om preskription av ådömda böter tillämpning på utdömt vite. likaså be- stämmelserna om att ådömda böter bortfaller när den dömde dör. [ 9 kap. Så rättegångsbalken meddelas en del bestämmelser om vite, vilka anses vara uttryck för vissa allmänna principer tillämpliga även utanför rätte- gångsbalkens område. Hit hör sådana regler som att vite inte får utsättas när straff är föreskrivet och inte heller får föreläggas staten samt att vite inte får utdömas om ändamålet med vitet har förfallit när frågan om utdömandet uppkommer. Vidare återfinns en del bestämmelser om vite av grundläggande natur i särskilda författningar i anslutning till den i respekti- ve författning givna möjligheten att använda vite på det område som författningen reglerar. Exempel härpå utgör 835 uppbördslagen (1953:272) . 123 och 124åä taxeringslagen (1956:623) samt 18 kap. 26— 28 åå fastighetstaxeringslagen (1979: 1152"). 1 18å lagen (1946: 804) om infö- rande av nya rättegångsbalken finns den allmänna processuella bestäm- melsen. att vad som är föreskrivet i rättegångsbalken angående åtal för brott, varå inte kan följa svårare straff än böter. skall äga tillämpning i fråga om talan som förs särskilt angående utdömande av förelagt vite. Åtskilliga regler om vite har utbildats i praxis.

Lagrådsremissen innefattar huvudsakligen förslag till en samlad regle- ring av vitesinstitutet i en lag om viten. Samtidigt föreslås vissa nyheter. Några av dessa är av allmän beskaffenhet och har tagits upp i nyssnämnda lagförslag. Andra avses få en mera begränsad räckvidd och har fått inflyta som ändringar i författningarna på de områden där behov av ändringar gjort sig särskilt gällande. Huvudmotivet för den föreslagna lagstiftningen är önskemål att höja vitesinstitutets effektivitet.

Det remitterade förslaget till lag om viten innehåller vissa allmänna regler. som har utbildats i praxis. och därtill tre nyheter. De två mest framträdande är att vite skall kunna föreläggas som s.k. löpande vite och att frågor om utdömande av vite som regel skall prövas av länsrätt i stället för allmän domstol. Den tredje nyheten är en allmän bestämmelse om att myndighet. som har befogenhet att förelägga någon vite i hans egenskap av ägare eller innehavare av viss egendom. får förelägga denne att. om egen- domen övergår till annan. lämna uppgift om den nye ägarens eller inneha- varens namn och adress. Sådan föreläggande får också förenas med vite. En nyhet som föreslås gälla i endast begränsad utsträckning är att vite. som nyss nämnts och som har formen av löpande vite. under vissa förut- sättningar övergår pä ny ägare. Den införs i fyra av de särskilda lagar som nu ger möjlighet till användning av vite. nämligen lagen ( 1976:666 ) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.. bostadssaneringsla- gen (1973: 531). hälsoskyddslagen (1982: 1080) och naturvårdslagen (1964: 822). 1 den förstnämnda lagen och i naturvårdslagen föreslås därjäm- te den nyheten att myndighet som förelägger vite får förordna att föreläg- gandet skall gälla utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft.

Till grund för de remitterade lagförslagen ligger ett av Viteskommittén år

• Sida 85
•  Original

Prop. 1984/85 : 96 85

1982 framlagt betänkande (SOU 1982121) "Ett effektivare vite". Dess förslag till en generell lagstiftning om vite hade emellertid en mycket begränsad räckvidd. i det att det avsåg endast vite (och tvångsutförande) enligt 75 å i då gällande hälsovårdsstadga (1958: 663) samt 3 och 17 55 lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. Denna begräns- ning av kommitténs förslag innebär att ett mera vittsyftande lagförslag i enlighet med det till lagrådet remitterade inte blivit föremål för remissbe- handling i sedvanlig omfattning. Detta gör en bedömning av det till lagrådet remitterade förslaget vansklig.

Oaktat den nu föreslagna lagen om viten avses få allmän tillämpning innebär den ingalunda någon fullständig reglering av vitesinstitutet. Endast vissa allmänna principer lagfästs. Även efter förslagets genomförande kommer vi att ha bestämmelser om viten. även sådana av grundläggande natur. på skilda håll i lagstiftningen. Kvar kommer sålunda att stå bestäm- melserna i 25 och 35 kap. brottsbalken samt i bötesvcrkställighetslagen och lagen om förvandling av böter. Härtill kommer de såsom allmänna prin- ciper uppfattade bestämmelserna i 9 kap. 8å rättegångsbalken (av vilka ett par dock fått sin motsvarighet i den föreslagna lagen). Om dessa övriga grundläggande bestämmelser görs inte någon hänvisning i den föreslagna lagen. Det betyder att viktiga upplysningar om viten mäste. utan anvisning iden allmänna lagen. sökas på andra håll. Enligt lagrådets mening utgör en sådan splittring av bestämmelserna en klar brist.

Här kan erinras om att det vid brottsbalkens tillkomst diskuterades, om ' de nu i 25 kap. 85 och 35 kap. 75 brottsbalken intagna bestämmelserna skulle få sin plats i balken eller inte. Föredragande departementschefen anförde i 1960 års lagrådsremiss att spörsmålet. i vilken utsträckning bestämmelsernai 25 kap. brottsbalken borde äga tillämpning på viten. torde få lösas antingen i lagen om införande av brottsbalken eller i särskild lag (prop. 1962: 10 del C s. 221). Lagrådet fann det förra alternativet mindre tillfredsställande och ansåg sig på det föreliggande förslaget inte kunna bedöma. huruvida spörsmålets behandling i en särskild lag var lämplig. Skulle i en särskild lag om viten komma att behandlas andra frågor om viten. syntes lagrådet intet vara att erinra mot att däri jämväl reglera- des tillämpligheten av 25 kap. brottsbalken. Om däremot den åsyftade lagen skulle komma att innehålla endast regler i sistnämnda hänseende. var det enligt lagrådet att föredra att bestämmelserna togs upp i 25 kap. brottsbalken. vilket eljest skulle gälla även utanför brottsbalkens område (prop. del C s. 555 ff; NJA II 1962 s. 405 ff). Departementschefen följde lagrådets förslag och bestämmelserna togs upp i 25 kap. 8 &.

Till en allmän lag om viten bör föras över nämnda bestämmelser i brottsbalken. Detsamma torde gälla bestämmelsen i 35 kap. 75 tredje stycket brottsbalken (jfr prop. del C s. 584: NJA II 1962 s. 5711. Liksom i fråga om böter bör bestämmelserna om verkställighet och förvandling av utdömda viten behållas i bötesverkställighetslagen och lagen om förvand-

• Sida 86
•  Original

Prop. 1984/85 : 96 . 86

ling av böter. En allmän lag om viten bör dock liksom 25 kap. brottsbalken innehålla en hänvisning till dessa lagar.

Den föreslagna lagen omfattar både vad man brukar kalla materiella viten och förfarandeviten. Däremot behandlar den inte avtalsviten och i princip inte heller generella viten. [ fråga om de senare upptas endast regeln att utdömandet ankommer på tingsrätt. Att avtalsviten inte omfattas är naturligt. Varför generella viten lämnas utanför har inte motiverats. Enligt ett uttalande i den allmänna motiveringen av föredragande statsrå- det (avsnitt 2.2) följer det av vad han tidigare har framhållit. Idet föregåen- de har han emellertid inte sagt mera än att generella viten "omfattas endast iden mån det särskilt anges av den följande framställningen" (avsnitt 2.1) och att "viten som riktar sig till envar undantas dock i princip" (avsnitt 2.2 vid "Mitt förslag”). Det måste ses som en brist att en allmän lag i ämnet inte behandlar generella viten. Fall kan nämligen tänkas förekomma då det är tveksamt, om ett vite är att hänföra till det ena eller det andra slaget av viten. t. ex. om vitet skulle grunda sig på ett föreläggande för en obestämd krets av personer (jfr NJA 1915 s. 634). När på andra håll i lagstiftningen allmänna bestämmelser meddelas om viten behandlas både generella viten och andra utan undantag såvitt nu är i fråga. se 25 kap. Så och 35 kap. 7å brottsbalken. 18% lagen om införande av nya rättegångsbalken, 1 & bötes- verkställighetslagen och 275 lagen om förvandling av böter.

Att regleringen gjorts så ofullständig. när nu bestämmelser om viten skall samlas i en särskild lag. väcker betänkligheter. Vinsten med en samlad lagstiftning i ämnet blir därmed avsevärt förringad.

Går man till skälen för den föreslagna lagstiftningen finner man att de är av två Slag. Det ena är det redan nämnda önskemålet att höja vitesinstitu- tets effektivitet. det andra intresset av att en del allmänna principer på området av närmast sedvanerättslig karaktär får uttryckligt lagstöd. För att höja effektiviteten föreslås de nyheter som nämnts i det föregående. I det senare hänseendet sägs i remissprotokollet. att "principerna för till vilka personer ett föreläggande kan riktas. för beräkning av beloppet och för utdömande" i stor utsträckning saknar kodifiering. Detta talar enligt före- dragande statsrådets mening för att en så långt möjligt generell reglering bör utarbetas. Vidare. heter det. är det lämpligt att vitesinstitutet får en utformning som medför att det blir så likformigt som möjligt för de olika områden där det används. Det anses exempelvis vara en klar fördel. om de kommunala nämnderna i princip får tillämpa ett enhetligt regelsystem.

Ehuru som ett skäl för en generell reglering i remissprotokollet anförts att kodifiering saknas beträffande frågan till vilka personer ett vitesföreläg- gande kan riktas. ger den föreslagna lagen inte någon vägledning för huruvida ett föreläggande som gäller en juridisk person skall kunna avse både dell juridiska personen som sådan och dess företrädare eller om det måste avse enbart endera. Inte heller ges något svar på frågan i vad mån vite kan föreskrivas för offentligrättsliga juridiska personer. Om t. ex.

• Sida 87
•  Original

Prop. 1984/85': 96 _ 87

staten skall vara undantagen som adressat för vitesföreläggande. antingen staten uppträder i ett offentligrättsligt eller i ett privaträttsligt förhållande. torde det böra anges i lagen (jfr 9 kap. ss rättegångsbalken samt de förut nämnda paragraferna i uppbördslagen . taxeringslagen och fastighetstaxe- ringslagen'). Konsekvenserna av den skillnad som ligger i att viten mot enskilda personer kan förvandlas till fängelse medan så ej är fallet med viten mot juridiska personer är inte närmare belysta i lagstiftningsärendet. Det i remissprotokollet i anslutning till 35 i förslaget anförda skälet mot solidariskt åläggande av vite. slår inte till i fråga om juridiska personer. Andra skäl kan emellertid anföras mot solidariskt vite.

Innan en allmän lag om viten utfärdas bör även övervägas om inte lagen bör innehålla en erinran om principen, att vitesföreläggande kräver författ- ningsstöd. [ samband härmed står frågan om förhållandet mellan vite och straff vid ett och samma förfarande. även den en fråga av allmän natur som inte behandlas i vare sig lagförslaget eller remissprotokollet. På sina håll i lagstiftningen förekommer dubbla sanktionsformer. i det att både vite och straff kan komma i fråga vid ett och samma förfarande. Svensk rätt har emellertid länge intagit den ståndpunkten att det inte bör vara möjligt att ingripa med straff och vitespåföljd mot samma förfarande (jfr 9 kap. 85 rättegångsbalken. även NJA 1982 s. 633). När avsteg från denna princip gjorts i lagstiftningen på senare tid har samtidigt införts bestämmelse om att den som överträtt vitesföreläggande inte också får dömas till ansvar för gärning som omfattas av föreläggandet. se t. ex. 18 å tredje stycket firmala- gen (1974: 156). 955 marknadsföringslagen (1975: 1418). 275 fjärde stycket skogsvårdslagen (1979: 429) och 16.5 första stycket 2 lagen (1982: 821) om transport av farligt gods. för att nämna några lagar från skilda år. En allmän lag om viten bör innehålla en bestämmelse på denna punkt.

En annan fråga som lämnats öppen i lagrådsremissen är den, om vites- föreläggande skall delges. Vissa lagar innehåller bestämmelser därom, andra inte. Bestämmelse om delgivning finns t. ex. i 9 kap. 8.5 rättegångs- balken och 555 taxeringslagen . Frågan om delgivning har betydelse även för utdömandet. se t. ex. högsta domstolens dom den 18 november 1983. nr DB 28.

En fråga som också synes böra övervägas är att i en allmän lag om viten ge uttryck åt den i praxis antagna principen. att nytt vite inte får föreläggas förrän tidigare föreläggande har vunnit laga kraft.

När det gäller utdömande av vite märks den föreslagna huvudregeln. att frågor därom skall prövas av länsrätten. Alldeles oavsett om vitet i rättsligt hänseende betraktas huvudsakligen som ett tvångsmedel eller som en påföljd är påtagligt att straffmätningsliknande principer här har stort spel- rum. Men hänsyn därtill ligger det närmast till att behålla allmän domstol som prövningsinstans. Det på sina håll till förmån för förvaltningsdomsto- larna åberopade argumentet, att dessa skulle ha större erfarenheter av sådana förvaltningsrättsliga frågor som ofta aktualiseras i samband med

• Sida 88
•  Original

Prop. 1984/85: 96 88

vites utdömande. är inte övertygande. Med en prövning hos allmän dom- stol följer för närvarande också den fördel som ligger i att talan om utdömande som regel förs av allmän åklagare. Denne kan genom tillgäng- liga register och andra handlingar ofta bättre än andra myndigheter skaffa sig närmare kännedom om den person som vitesföreläggandet avser. Den omständigheten att överväganden av företrädesvis straffrättslig natur många gånger är förenade med frågan om utdömandet av ett vite har för övrigt åberopats av departementschefen som ett skäl för att behålla allmän domstol som prövningsinstans på det marknadsrättsliga området.

Det synes också viktigt att uppmärksamma den "skillnad som råder i fråga om förfarandet inför allmän domstol och inför förvaltningsdomstol. Vid allmän domstol är i första instans muntligt förfarande regel. vid för- valtningsdomstol gäller skriftlighet som regel (955 förvaltningsprocessla- gen). Vidare råder olika bestämmelser i frågan om rättshjälp i mål vid allmän domstol och i mål vid förvaltningsdomstol liksom beträffande möj- ligheten att få ersättning för rättegångskostnader.

[ den föreslagna lagen har intagits en bestämmelse om att vite inte skall dömas ut. om ändamålet med vitet har förfallit (9å). Däremot saknas bestämmelse för det fall att föreläggandet väl har iakttagits men att det skett för sent. Även detta fall ryms inom uttrycket. att ändamålet med vitet har förfallit. men avses ändock inte gå in därunder. Förhållandet torde böra klarläggas i en lag om viten. Så har skett t.ex. i uppbördslagen . taxeringslagen och fastighetstaxeringslagen .

I fråga om utdömt vite gäller preskriptionsregeln i 35 kap. 7å brottsbal- ken liksom för böter. Nägon motsvarighet till regeln i 35 kap. lå samma balk om åtalspreskription finns däremot inte. I rättspraxis har sistnämnda regel ansetts analogivis tillämplig. när fråga uppkommit om utdömande av vite ( NJA 1974 s. 243 ). Frågan synes böra regleras i en allmän lag om viten.

Det anförda ger vid handen att åtskilliga frågor lämnas oreglerade i den föreslagna lagen om viten. Endast om starka skäl kan anföras för en på detta sätt begränsad lag bör den genomföras. Det starkaste skälet som anförts för den föreslagna lagstiftningen synes vara önskemålet om ökad effektivitet hos vitesinstitutet. Den utredning som företagits i frågan och som ligger till grund för lagrådsremissen, nämligen Viteskommitténs förut nämnda betänkande. visar emellertid endast på vissa områden. Remissbe— handlingen av betänkandet förefaller inte att ha förändrat denna bild. Visserligen har från flertalet håll framförts önskemål om en generell lag- stiftning i ämnet. men dessa önskemål är inte närmare utvecklade. De pekar i allt fall inte på en så begränsad reglering som det remitterade förslaget till lag om viten innebär.

Innan en så viktig reglering-som en allmän lag om viten utgör föreläggs riksdagen. bör närmare övervägas de här förut berörda frågorna om redi- göring av redan befintliga bestämmelser angående viten och om en mera omfattande reglering i sak. Även när det gäller frågan om prövningsinstans

• Sida 89
•  Original

Prop. 1984/85: 96 89

för utdömande av vite synes det önskvärt med ett förnyat övervägande grundat på synpunkter som erhållits efter sedvanlig remissbehandling. Denna fråga får en helt annan betydelse när det gäller en lag som skall tillämpas över hela fältet än när det gäller det begränsade sammanhang som avsågs i Viteskommitténs lagförslag. Önskemålen om ökad effektivitet synes tills vidare kunna nöjaktigt tillgodoses inom ramen för de särskilda författningarna på de områden som närmast kommer i fråga.

På grund av det anförda vill lagrådet förorda att det remitterade förslaget till lag om viten i nuvarande skick inte föreläggs riksdagen till antagande.

För den händelse en lag av det begränsade innehåll som förslaget inne- bär likväl anses böra genomföras. vill lagrådet i det följande anföra vissa synpunkter på förslaget till lag om viten sådant det föreligger.

Förslaget till lag om viten

Med hänsyn till det begränsade innehållet och till att grundläggande bestämmelser kvarstår i andra lagar bör lagen benämnas "lag med vissa bestämmelser om viten".

lå

Paragrafen inleds med bestämmelsen. att lagen gäller viten som enligt lag eller annan författning får "föreläggas" av myndigheter. Även i föl- jande paragrafer av förslaget används uttryckssättet "Vite föreläggs". Uttryekssättet finns redan i lagstiftningen. t.ex. i 25 kap. 85 brottsbalken och 9 kap. Så rättegångsbalken . Men även andra formuleringar förekom- mer. i synnerhet i lagstiftning från senare tid. Vanligt är sålunda uttrycket "utsätta" vite. se t.ex. från allra senaste tid 13% andra stycket lagen (1982z821) om transport av farligt gods och 185 andra stycket hälso- skyddslagen (1982: 1080"). Ordet "förelägga" äri sammanhanget tvetydigt. i det att det också avser det påbud eller förbud av materiellt innehåll som myndigheten riktar till adressaten. Ett sådant föreläggande behöver inte alltid vara förenat med vite. Den otydlighet som föranleds härav fram- träder i flera av förslagets paragrafer, särskilt i 6.5 till vilken lagrådet återkommer i det följande. Av betydelse är det också att skilja mellan själva föreläggandet och vitesföreskriften när det gäller frågan om föreläg- gandets övergång på ny ägare. För vissa sådana fall föreslås nu att även vitesföreskriften skall gälla den nye ägaren (så i de remitterade förslagen nr 3—6). Det skulle vara en fördel om ordet förelägga så långt möjligt kunde reserveras för föreläggande av sistnämnda slag och undvikas i fråga om vitet. Beträffande vite kan lämpligen väljas ordet utsätta. Därmed skulle också vitet klarare framträda som beteckning för den påföljd som är förenad med att ett föreläggande (av materiellt innehåll) inte åtlyds. Något hinder mot att använda det vanliga ordet "vitesförelägggande" som be- teckning för ett föreläggande av materiellt innehåll förenat med vite synes

• Sida 90
•  Original

Prop. 1984/85 : 96 90

det sagda dock inte behöva medföra. Det anförda leder till att i första stycket ordet "föreläggas" bör utbytas mot "utsättas".

Enligt det föreslagna andra stycket skall lagen tillämpas ”endast i den mån inte 'något annat följer av vad som är särskilt föreskrivet”. Denna bestämmelse ger intryck av att den föreslagna lagen har undantagskarak- tär. vilket inte torde vara avsikten. Andra stycket bör hellre formuleras så. att lagen tillämpas ej i den mån annan följer av vad som är särskilt föreskrivet.

25

Enligt denna paragraf kan ett vitesföreläggande riktas till en eller flera fysiska eller juridiska personer. I specialmotiveringen till paragrafen sägs att den myndighet som förelägger vite kan med hänsyn till omständigheter- na fritt bestämma om ett föreläggande skall riktas mot en juridisk person som sådan eller mot en eller llera fysiska personer som dess ställföreträ- dare. Uttalandet kan uppfattas så. att vitesföreläggandet skall riktas an- tingen mot den juridiska personen som sådan eller mot deSs företrädare. Det kan emellertid tänkas fall då det för att ett vite skall få avsedd verkan är motiverat att rikta vitesföreläggandet till såväl den juridiska personen som företrädare för denna. I fråga om den juridiska personen som sådan kan ofta ett högre vitesbelopp bestämmas än när det gäller företrädare. Den föreslagna lagtexten torde inte hindra ett sådant dubbelriktat vitesfö- reläggande (se ang. 9 kap. 8.5 rättegångsbalken den av Gärde m. fl. utgivna kommentaren s. 81;jfr i fråga om förverkande NJA 1981 s. 452 ). Det är önskvärt att ett klargörande uttalande i den nu berörda frågan görs under den fortsatta handläggningen av lagstiftningsärendet.

3å

I enlighet med vad lagrådet anfört vid l & rörande terminologin och för att vinna någon förenkling av lydelsen föreslår lagrådet dels att första meningen får innehålla att när vite utsätts. det skall bestämmas till ett belopp som med hänsyn till vad som är känt om adressatens ekonomiska förhållanden och till omständigheterna i övrigt kan antas förmå adressaten att följa det föreläggande som är förenat med vitet, dels att tredje meningen får lydelsen att om vite utsätts för flera personer i ett gemensamt föreläg- gande, särskilt belopp skall bestämmas för var och en av dem.

4å

Paragrafen innehåller bestämmelser om löpande vite. Sådant vite kan enligt paragrafen få användning i situationer som sinsemellan är principiellt olika. Typfallet är ett föreläggande att vidta en viss åtgärd. t. ex. riva en byggnad.

Regeln i ”lä sista meningen i förslaget kan tänkas få till följd att ett löpande vite inte kan dömas ut i fråga om en eller flera av de perioder det

• Sida 91
•  Original

Prop. 1984/85: 96 91

avser. Härvid torde få räknas med enbart hela perioder. Det lärer sålunda inte vara avsett att ett löpande vite skall kunna dömas ut endast till en del. bestämd med hänsyn till hur stor del av en period faktisk eller rättslig omöjlighet förelegat för adressaten.

En särskild situation föreligger när ett föreläggande avser återkom- mande förpliktelser, t.ex. för en vårdnadshavare att lämna ifrån sig barnet till umgängesberättigad fader eller moder. Redan nu förekommer det att vite utsätts för varje sådan förpliktelse en tid framåt. I sådana fall är det egentligen inte fråga om ett löpande vite utan om flera särskilda viten. knutna vart och ett till sin särskilda förpliktelse. Det utmärkande för denna typ av vitesförelägganden är att vite anses kunna sättas ut för en eller flera förpliktelser trots att någon försumlighet inte konstaterats beträffande tidigare förpliktelse av samma slag.

Rubriken till 5 ?

Före 5.5 har i det remitterade förslaget införts rubriken "Uppgiftsskyl- dighet". Paragrafen är emellertid inte uppbyggd som föreskrift om skyldig- het för ägaren eller innehavaren av egendom att vid övergång av egendo- men lämna den avsedda uppgiften till myndighet. Den är i stället kon- struerad så. att myndighet ges befogenhet att — även vid vite — förelägga ägaren eller innehavaren att lämna uppgiften i fråga. Rubriken skulle förslagsvis kunna lyda "Föreläggande att lämna viss uppgift".

Så

Enligt paragrafen äger myndighet, som har befogenhet att vid vite före- lägga eller förbjuda ägaren eller innehavaren av viss egendom att vidta en åtgärd med egendomen. förelägga denne att, om egendomen övergår till annan. lämna myndigheten uppgift om den nye ägarens eller innehavarens namn och adress. Även ett sådant föreläggande får förenas med vite. Bestämmelsen har utformats efter mönster av 195 hälsoskyddslagen (1982: 1080). Meningen med bestämmelsen är tydligen att den rättsinneha- vare som drabbas av ett vitesföreläggande skall kunna åläggas att anmäla ändringar i fråga om det egna rättsinnehavet. Däremot torde bestämmelsen inte innefatta krav på att t. ex. ägaren skall vara nödgad att ange föränd- ringar i annans nyttjanderätt eller att en nyttjanderättshavare skall vara skyldig att anmäla förändring i äganderätten. Lagrådet föreslåri klarhetens intresse den lydelsen att myndigheten under de i paragrafen angivna om- ständigheterna får förelägga ägare eller innehavare. vilkens rättsställning upphör. att lämna myndigheten uppgift om namn och adress på den som inträtt som ny rättsinnehavare.

6.5

I första stycket första meningen föreskrivs att länsrätten prövar frågor om utdömande av viten på ansökan av den myndighet i länet som har

• Sida 92
•  Original

Prop. 1984/85: 96 92

utfärdat föreläggandet eller. om vitet har förelagts efter överklagande. av den myndighet i länet som har prövat frågan om föreläggandet i första instans.

Bestämmelsen. som omfattar andra viten än s.k. förfarandeviten. är oklar. Avsikten med bestämmelsen synes vara att det även i fall då vitet utsatts av besvärsmyndigheten skall åligga den myndighet som prövat föreläggandet i första instans att ansöka om vitets utdömande. Regeln passar bra på det fallet att underinstansen själv haft befogenhet att sätta ut vitet och prövat vitesfrågan. Men tillämpningen blir osäker i det fallet att den högre instansen haft självständig befogenhet att utsätta vite och frågan om vitc ej varit på tal i den lägre instansen. Så kan exempelvis bli fallet enligt 149" 4 mom. jämfört med 2 mom. lagen (1944: 219) om djurskydd. ; Tydligen skall även i det fallet framställning om vitets utdömande göras av den lägre instansen. Detsamma får anses gälla i det fall då den lägre instansen inte äger utsätta vite utan måste i den frågan hänvända sig till annan myndighet. Det gäller t.ex. enligt 575 folkbokföringsförordningen (1967: 198). Pastorsämbetet har enligt denna bestämmelse att anlita biträde av länsstyrelsen. när det vill ha vite utsatt. Uppgiften att göra ansökan kan i sistnämnda exempel också anses ävila länsstyrelsen.

Till oklarheten i första stycket bidrar häri särskild grad den av lagrådet tidigare (vid l &) berörda tvetydigheten hos ordet "föreläggande”. Det är sålunda tveksamt om med "föreläggandet i första instans" menas själva det materiella föreläggandet eller den därmed förenade vitesföreskriften. Den förra betydelsen är den som ligger närmast till hands. Men i special- motiveringen till två sägs att ansökan bör göras av den myndighet "som har prövat vitesfrågan i första instans".

Ett klarläggande av innebörden synes erforerligt. Enligt andra stycket skall fråga om utdömande av vite prövas av den "domstol eller myndighet" som har utfärdat föreläggandet. För att vinna överensstämmelse med den i l 5 i förslaget valda terminologin torde det citerade uttrycket böra ersättas med "myndighet”.

75

Enligt punkt 3 i paragrafen prövar tingsrätten fråga om utdömande av vite. "om annars rätten själv eller. efter talan om. rättens beslut. högre rätt har förelagt vitet". Ordet "annars" är svårbegripligt. Meningen är enligt vad som upplysts vid föredragningen inför lagrådet att ange att punkten 3 avser annat fall än punkten 2. Speeialmotiveringen till bestämmelsen kan däremot ge intryck av att fråga är om annat fall än som avses i 6.5 andra stycket. En sådan tolkning synes också välmotiverad: motsvarande undan- tag har gjorts i 6.5 första stycket i fråga om länsrätten. Bestämmelsen bör förtydligas.

• Sida 93
•  Original

Prop. 1984/85: 96 93

8 %

Paragrafen sägs i specialmotiveringen svara mot l8å lagen (1946z804) om införande av nya rättegångsbalken . Ordalydelsen är emellertid en annan. Genom denna förändring av bestämmelsen kan däri bl.a. inte längre med säkerhet inläsas att forumbestämmelserna i 19 kap. rättegångs- balken äger tillämpning i mål om utdömande av vite. En forumbestäm- melse synes emellertid erforderlig. Paragrafen bör omformuleras.

9 &

Andra stycket behandlar frågan om utdömande av vite i fall som avses i 45 andra stycket i förslaget. dvs. när vitet är knutet till ett förbud och det bestämts att vitet skall utgå var gång förbudet överträds. Då gäller enligt första meningen av andra stycket i förevarande paragraf att endast ett - vitesbelopp får dömas ut även om flera överträdelser av förbudet förligger till samtidig bedömning i målet om vitets utdömande. Skälet till bestäm- melsen är bl.a. att undvika att det kan bli fråga om att döma ut mycket höga belopp. Samma skäl synes göra sig gällande när annat löpande vite försuttits för flera perioder. En motsvarande regel kan därför vara moti- verad för detta fall. I andra meningen heter det: ”När ett beslut i ett sådant mål har vunnit laga kraft. får vite som avser överträdelse av förbudet inte dömas ut om överträdelsen har skett innan målet anhängiggjorts”. Denna senare bestämmelse är oklar. Speeialmotiveringen ger inte någon förkla- ring. En tänkbar innebörd är att. i ett mål om utdömande av vite. vitet inte får dömas ut med anledning av en överträdelse som har skett innan ett tidigare slutligt avgjort mål om vitets utdömande anhängiggjorts. Ett klar- läggande är önskvärt. '

Förslagen nr 3. 4, 5 och 6

Dessa förslag avser lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m.. bostadssaneringslagen (l973z531), hälsoskydds- lagen (1982: 1080) och naturvårdslagen (1964: 822). I samtliga dessa lagar föreslås införande av en bestämmelse om att löpande vite skall — liksom själva föreläggandet enligt lagen — gälla mot ny ägare till fastigheten. En förutsättning för att vitet skall övergå på den nye ägaren är att anteckning om vitet gjorts i fastighetsboken eller tomträttsboken före förvärvet. Enligt bestämmelsen gäller vitet mot den nya ägaren räknat från tidpunkten för äganderättsövergången.

Den föreslagna bestämmelsen avser tydligen liksom när det gäller själva föreläggandet alla former av äganderättsövergång. I fråga om familjerätts- liga förvärv gör sig dock skälen för bestämmelsen — att motverka överlå- telser i förhalningssyfte — knappast gällande. För vissa fall av bodelning kan en bestämmelse möjligen tänkas få betydelse. t.ex. om boskillnad arrangeras. men inte för successionsrättsliga förvärv. En sak för sig är att

• Sida 94
•  Original

Prop. 19'84/85: 96 94

själva föreläggandet övergår på förvärvaren även i dessa fall. Men att låta även vitesföreskriften utan vidare gå över på ny ägare väcker betänklighe- ter. Såvitt angår de successionsrättsliga förvärvcn är att märka. att utdömt vite enligt 35 kap. 7ä brottsbalken bortfaller när adressaten dör och att förelagt vite i rättspraxis också ansetts falla bort vid dödsfall (se t. ex. RÅ 1978 Bb 115). Genom förslaget bryts här en princip utan att problemet berörts närmare i remissprotokollet. Inte heller Viteskommittén synes ha behandlat frågan närmare: dess överväganden begränsar sig till överlå- telser. Beträffande överlåtelser kan fog finnas för att tillerkänna en anteck- ning om vitet i fastighetsboken verkan mot ny ägare. eftersom han kan förmodas ta del av vad fastighetsboken innehåller innan han ingår avtalet. Så är dock ingalunda förhållandet i successionsfallen. Bestämmelsen synes böra övervägas på nytt för en begränsning till överlåtelsefallen.

Enligt det remitterade förslaget gäller bestämmelsen inte bara ägare till fastighet och tomträttshavare utan också ägare till byggnad på ofri grund. Även i'det fall då löpande vite föreläggs någon i egenskap av ägare till byggnad på ofri grund skall anteckning göras i fastighetsboken. Förslaget synes alltför långtgående i denna del. Det är knappast realistiskt att utgå från att den som förvärvar en byggnad på ofri grund tar del av vad fastighetsboken innehåller. eftersom denna regelmässigt upptar enbart be- lastningar på själva fastigheten. Även i denna del bör förslaget övervägas ytterligare. Det kan anmärkas att Viteskommittén inte ansåg det möjligt att införa en sådan bestämmelse som nu är i fråga (betänkandet s. 63).

Den föreslagna bestämmelsen innehåller inte någon reservation för det fallet att den nye ägarens förvärv inträder strax före utgången av en tidsperiod för det löpande vitet. Därav följer att. om vitet försittes för nämnda period, det kan dömas ut mot den nye ägaren trots att denne kanske haft endast mycket kon tid på sig att efterkomma det föreläggande som vitet är knutet till. Detta är otillfrcdsställande oavsett vilken form av förvärv det gäller. ] specialmotiveringen till den föreslagna ändringen i 19% lagen om påföljder och ingripande vid olovligt byggande m.m. sägs att. om dagen för äganderättsövergången infaller "mitt under" en vitesperiod. vitesbeloppet får börja beräknas med verkan från och med nästa period. Detta uttalande har inte stöd i den föreslagna lagtexten. Problemet upp- märksammades av viteskommittén. som i sitt förslag hade en särskild bestämmelse härom. se 1815 tredje stycket i kommitténs förslag till lag om vissa tvångsmedel. En bestämmelse av samma innebörd bör införas i de i lagrådsremissen upptagna ändringsförslagen. '

Om förslag till lag om viten inte föreläggs riksdagen, bör i de nu ifrågava- rande lagarna införas motsvarigheter till 4.5 första och andra styckena samt 95 andra stycket i det remitterade lagförslaget och i samband därmed vidtas vissa redaktionella ändringar. Vidare bör andra stycket i 18ä miljö— skyddslagen lämnas oförändrat.

• Sida 95
•  Original

Prop. 1984/85: 96 . 95

Förslaget till lag om ändring i lagen ( 1971:289 ) om allmänna förvaltnings- domstolar

Om förslag till lag om viten inte läggs fram nu. utgår den föreslagna punkten 4 ur 14% lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. '

Vid granskningen av förevarande förslag har lagrådet uppmärksammat följande. Enligt 14? 2 prövar länsrätt bl. a. mål enligt 21 kap. föräldrabal- ken. I samband med ändringar är 1983 i 21 kap. föräldrabalken infördes en ny paragraf. betecknad 21 å. i 6 kap. samma balk. Den innehåller bestäm- melser om vite. som kan utsättas av rätten i mål om vårdnad eller um— gänge. Fråga om utdömande av sådant vite skall enligt tredje stycket i paragrafen prövas av länsrätten. Någon bestämmelse därom inflötldock inte i nyssnämnda 14å lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. En sådan bestämmelse torde böra införas.

Övriga lagförslag

Om förslag till lag om viten inte föreläggs riksdagen bör följande upp- märksammas.

Förslag nr 2. som innebär att 18.5 lagen (19461804) om införande av nya rättegångsbalken skall upphöra att gälla. utgår.

Ehuru talan om vites utdömande enligt ändringsförslagen nr 8. 9. 11 och 14 skall föras av annan än allmän åklagare. torde samma forumbestäm- melser som gäller vid åtal för bötesbrott vara tillämpliga.

Förslag nr 10. innebärande att 275 konsumentkreditlagen (1977z981) skall upphöra att gälla. utgår. Likaså utgår förslagen nr 12 och 13 angående - ändringar i lagen (1980: 424) om åtgärder mot vattenföroreningar från far- tyg och i närradiolagen (1982: 459).

• Sida 96
•  Original

Prop. 1984/85: 96 96

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

1984-11-22

Närvarande: statsministern Palme. ordförande. och statsråden Lundkvist, Feldt. Sigurdsen. Gustafsson, Leijon. Hjelm-Wallén. Peterson. Anders-

SOD.

Boström. Göransson. Gradin, Dahl. R. Carlsson. Holmberg. Hell-

ström. Thunborg. Wickbom.

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition med förslag till lag om viten m. m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande1 över förslag till

FFNS”?

9. 10.

. lag om viten. . lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbal-

ken. . lag om ändring i lagen (1976: 666) chf-påföljder och ingripanden vid

olovligt byggande m.m.. lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973: 531). lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982: 1080). lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822). lag om ändring i lagen ( 1971:289 ) om allmänna förvaltningsdomsto- lar,

. lag om ändring i lagen (1971: 112) om förbud mot oskäliga avtalsvill-

kor. lag om ändring 1 marknadsföringslagen (1975:1418). lag om ändring | konsumentkreditlagen (1977. 981), . lag om ändring 1 lagen (1979: 1118) om jämställdhet mellan kvinnor

och män i arbetslivet.

. lag om ändring i lagen ( 1980: 424) om åtgärder mot vattenförorening

från fartyg.

. lag om ändring i närradiolagen (1982: 459). 14.

lag om ändring i konkurrenslagen (1972: 729).

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträdc den 20 oktober 1983.

• Sida 97
•  Original

Prop. 1984/85: 96 97

Underlag för det till lagrådet remitterade förslaget utgjordes i första hand av Viteskommitténs betänkande (SOU 198221) Ett effektivare vite och remissyttrandena däröver. Vid sin anmälan av frågan om lagrådsremiss uttalade emellertid min företrädare att. med hänsyn till att förslagen i olika hänseenden skilde sig väsentligt från kommittéförslaget. särskilt samråd under ärendets beredning hade ägt rum med bl. a. vissa myndigheter som berördes av förslagen. Vidare hade en genomgång gjorts av de författning- ar med bestämmelser om viten som finns registrerade i det av statsrådsbe- redningen förda rättsdataregistret.

Lagrådet har ansett det vanskligt att bedöma lagrådsremissens i förhål- lande till kommittéförslaget mera vittsyftande förslag. eftersom det inte blivit föremål för remissbehandling i sedvanlig omfattning. Lagrådet har i yttrandet särskilt hänvisat till att det vad gäller frågan om prövningsinstans för utdömande av vite syntes önskvärt med ett förnyat övervägande grun- dat på synpunkter som erhållits efter sedvanlig remissbehandling. Med hänsyn härtill och med hänvisning till åtskilliga synpunkter av teknisk natur som utvecklats i yttrandet har lagrådet förordat att förslaget inte i det remitterade skicket föreläggs riksdagen till ställningstagande.

Med hänsyn till dessa uttalanden av lagrådet har fortsatt beredning ägt rum. varvid genom särskild remiss yttranden inhämtats över lagrådsremis- sen jämte lagrådets yttrande samt en inomjustitiedepartementet upprättad promemoria med förslag till slutligt ställningstagande av regeringen. I promemorian behandlas — utöver vad som tagits upp i lagrådsremissen — en särskild fråga rörande viten, nämligen om nordiskt samarbete i fråga om. verkställighet av marknadsrättsliga viten.

De instanser som efter remiss har avgett yttranden över promemorian är riksåklagaren (RÅ). Göta hovrätt. kammarrätten i Göteborg. Stockholms tingsrätt, domstolsverket. marknadsdomstolen. konsumentombudsman- nen (KO). näringsfrihetsombudsmannen (NO), Svenska kommunförbun- det och Sveriges domareförbund. Remissinstanserna har med något un- dantag på de flesta punkter ställt sig positiva till de i promemorian upp- tagna förslagen och tillstyrkt att en lagstiftning i enlighet med promemorie- förslaget kommer till stånd. Remissinstansernas inställning redovisas i det följande översiktligt i anslutning till de olika lagförslagen.

2 Förslaget till lag om viten

2.1 Allmänt

Lagrådet har föreslagit att de bestämmelser som nu finns i 25 kap. 85 ()(-1135 kap. 75 brottsbalken skall föras över till lagen om viten. Enligt det förstnämnda av dessa båda lagrum gäller beträffande vite som har förelagts i särskilt fall genom beslut av domstol eller annan myndighet. att det utdömda vitet tillfaller staten, om ej annat är föreskrivet. samt att verkstäl-

7 Riksdagen 1984/85. [ saml. Nr 96

• Sida 98
•  Original

Prop. 1984/85: 96 98

lighet och förvandling av utdömda viten följer bestämmelserna i bötesverk- ställighetslagen (1979: 189)] I fråga om annat vite. dvs. sådant som riktar sig till var och en (generellt vite). gäller nyssnämnda bestämmelser och därtill vad som i övrigt är stadgat i 25 kap. brottsbalken om böter. där- ibland regeln om att böter som huvudregel skall ådömas i dagsböter. Enligt 35 kap. 75 brottsbalken har bestämmelserna om preskription av ådömda böter tillämpning på utdömt vite. liksom också bestämmelserna om att ådömda böter bortfaller när den dömde dör.

Frågan om dessa bestämmelser lämpligen bör föras över till en ny lag om viten eller stå kvar i brottsbalken synes enligt promemorian vara väsentli- gen beroende av ställningstagandet till ett annat spörsmål som lagrådet har tagit upp. nämligen om en ny lag om viten bör göras tillämplig även på generella viten. Med hänvisning till att denna form av viten är underkastad bötesreglerna förordades i remissen att endast vissa allmänna bestämmel- ser i lagen om forum m. m. skulle gälla'viten av sådant slag.

Denna synpunkt utvecklas ytterligare i promemorian. där det konstate- ras att de generella vitena företer sådana olikheter gentemot andra former av viten att de inte lämpligen bör regleras i samma lag. En generell vites- föreskrift har enligt promemorian i realiteten karaktären av en straffsank- tionerad norm. Flertalet av de bestämmelser som upptagits i lagen om viten och som har ansetts motivera att en sådan lag införs — t.ex. om beloppets bestämmande. om löpande vite och om de allmänna reglerna för utdömande — kan sålunda inte tillämpas på generella viten. eftersom utdömandet skall ske enligt vanliga straffmätningsprinciper. Med hänsyn till att de generella vitena helt omfattas av bestämmelserna om böter i 25 kap. brottsbalken synes enligt promemorian regleringen höra hemma i detta kapitel.

1 promemorian förordas med denna utgångspunkt att bestämmelserna i 25 kap. Båt och 35 kap. 75. som avser såväl generella viten som andra viten. får stå kvar i balken. Lagrådets önskemål kan emellertid enligt promemorian tillgodoses så till vida att en hänvisning till bestämmelserna i brottsbalken— liksom i enlighet med vad lagrådet förordat till bötesverk- ställighetslagen — tas in i lagen om viten. lämpligen i dess l &.

Remissinstanserna har med ett undantag anslutit sig till promemorians ställningstagande. Ävenjag ställer mig bakom detta.

Lagrådet har vidare konstaterat att den föreslagna lagen inte ger svar på frågan i vad mån vite kan föreskrivas för tykrztligriitts'liga juridiska perso- ner, t. ex. staten.

Enligt promemorian har den aktuella frågan. vars praktiska betydelse uppenbarligen är begränsad. ytterst samband med principiella spörsmål om möjligheter för domstolar och andra myndigheter att besluta om för- pliktelser för det allmänna. Det sägs därför inte vara lämpligt att i en allmän lag om viten generellt slå fast vilken lösning som bör väljas. Frågan bör enligt promemorian t. v. överlämnas åt rättstillämpningen.

• Sida 99
•  Original

Prop. 1984/85: 96 99

Några remissinstanser — marknadsdomstolen. NO och Sveriges doma- reförbund — har instämt med lagrådet och uttalat att frågan huruvida staten kan föreläggas vite bör lösas i den nya lagen. Marknadsdomstolen upplyser att enligt dess praxis staten inte har ansetts kunna föreläggas vite. NO framhåller bl.a. att det inom marknadsrätten liksom inom civilrätten i övrigt har varit en allmän princip att samma regler bör gälla för offentlig företagsamhet som för annan näringsverksamhet. Även om det i regel inte blir aktuellt att meddela vitesföreläggande mot statliga organ. innebär det enligt NO en betydande försvagning av konkurrenslagstiftningens effekti- vitet att tveksamhet råder om huruvida lagens regler om vitessanktion gäller mot alla näringsidkare. Sveriges domareförbund anser att. om staten skall vara undantagen som adressat för vitesföreläggande. detta bör framgå av lagen och att undantag bör gälla endast när staten uppträder i ett Offentligrättsligt förhållande.

Det kan nämnas att den aktuella frågan också har beröns bl. a. av justitiekanslern (JK) vid remissbehandlngen av ett annat aktuellt förslag. nämligen det av kommissionen mot ekonomisk brottslighet avlämnade betänkandet (Ds Ju 1984: 05) Företagsbot. JK uttalar i sitt yttrande att det f.n. är omöjligt att säga något bestämt om huruvida staten kan utsättas som adressat i ett vitesföreläggande men att han för egen del har svårt att se att det föreligger något behov av att sätta ut vite i förelägganden som riktar sig mot statliga myndigheter.

Som har påpekats i promemorian finns en rad exempel ur praxis på att kommuner av olika slag har ansetts kunna föreläggas vite. Att staten inte kan föreläggas vite med avseende på dess offentligrättsliga verksamhet får däremot anses uppenbart. I vissa författningar. t. ex. 9 kap. 8.5 rättegångs- balken, finns uttryckliga föreskrifter av innebörd att vite ej kan föreläggas staten. Den principen har enligt promemorian i allmänhet följts i rätts- praxis även på andra områden. 1 promemorian hänvisas i denna del bl. a. till ett uttalande i ämnet under förarbetena till konkurrenslagen . då före- dragande departementschefen anförde att det av allmänna principer torde följa att förbud eller åläggande mot en statlig myndighet inte bör förenas med vite ( prop. 1981/82: 165 s. 269 ). Ett motsvarande uttalande har gjorts i förarbetena till lagen (1984: 292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare ( prop. 1983/84:92 s. 23 ).

Mot den bakgrunden skulle det kunna synas ligga nära till hands att tillmötesgå lagrådet på det sättet att det i den nya lagen om viten tas in ett uttryckligt generellt förbud mot att ett vitesföreläggande riktas mot staten. För en sådan lösning talar också det förhållandet att ett vitesföreläggande mot staten ofta knappast skulle fylla den normala funktionen av ekono- miskt påtryckningsmedel.

.Jag är emellertid inte på det föreliggande underlaget beredd att förorda en ovillkorlig generell regel som utesluter möjligheten att staten kan vara adressat för ett vitesföreläggande. Särskilt vad gäller det marknadsrättsliga

• Sida 100
•  Original

Prop. 1984/85: 96 100

fältet kan situationer tänkas uppkomma där staten i så utpräglad grad uppträder som privaträttsligt subjekt att det skulle te sig onaturligt om möjligheten att förelägga vite inte stod till buds. Exempelvis kan ett organ som ingår i den statliga organisationen bedriva affärsverksamhet i konkur— rens med och på liknande sätt som privata företag. mot vilka viten kan riktas enligt de marknadsrättsliga reglerna. Även om statliga organ givetvis kan förväntas utan viteshot följa förbud m.m. som marknadsdomstolen meddelat. kan det i ett enskilt fall med hänsyn till särskilda omständigheter framstå som befogat att inte särbehandla dessa organ i förhållande till privata rättssubjekt. Bl. a. understryks genom vitet vikten av att organet tillräckligt bevakar att förbudet e.d. inte överträds oavsiktligt. Det kan också gälla förhållandet mellan skilda säljled m.m.. när staten bedriver näringsverksamhet. kanske i monopolställning c. d. Utanför det marknads- rättsliga området bör det för att ett vitesföreläggande mot staten skall kunna komma i fråga krävas att ett helt speciellt undantagsfall är för handen.

Det anförda har lett mig till den uppfattningen att den aktuella frågan i enlighet med promemorieförslaget bör överlämnas åt rättstillämpningen. De uttalanden som jag nyss har gjort — och som i fråga om vitesföreläg- gande mot staten bygger på en något mindre restriktiv syn än som kommit till uttryck i tidigare lagförarbeten — bör kuna tjäna som vägledning vid tillämpningen av den nya lagstiftningen.

I lagrådsremissens specialmotivering har vid 245 konstaterats att den myndighet som förelägger vite i förekommande fall med hänsyn till om- ständigheterna kan fritt bestämma om vitesföreläggandet skall rikta sig mot en juridisk person eller mot en eller flera personer som dess ställföre- trädare. [ anslutning härtill erinrade föredragande departementschefen om att. när vitesföreläggande riktas till en juridisk person. en följd blir att vitet inte kan förvandlas till.)?ingelse. Han hänvisade vidare i anslutning till 3s' till att det av rättspraxis följer att vite inte får åläggas flera personer solidariskt och erinrade i det sammanhanget om att svårlösta situationer vid ett solidariskt åläggande skulle kunna uppkomma bl.a. för det fall att förvandling skulle aktualiseras.

Lagrådet har i anslutning härtill anmärkt att konsekvenserna av den skillnad som ligger i att vite mot enskilda personer kan förvandlas till fängelse. medan detta inte är fallet beträffandejuridiska personer. inte har belysts närmare. 1 den inom justitiedepartementet upprättade promemo- rian har i detta hänseende påpekats att även om huvudregeln är att ut- dömda viten kan förvandlas till fängelse. sådan förvandling är utesluten enligt åtskilliga författningar. Att vite över huvud taget inte kan förvandlas förjuridiska personer ligger enligt promemorian i sakens natur. Det sägs i promemorian att några större nackdelar inte synes vara förenade med denna ordning och att det torde vara svårt att aktualisera någon ändring i denna. För den händelse ett föreläggande mot enjuridisk person inte leder

• Sida 101
•  Original

Prop. 1984/85: 96 101

till avsett resultat. torde man f. ö. enligt promemorian ofta kunna rikta ett nytt vitesföreläggande mot någon enskild person.

Med anledning av vad lagrådet har uttalat i detta sammanhang har vidare i promemorian påpekats att principen om att vitesföreläggande inte får riktas till flera personer solidariskt inte har samband enbart med de svår- lösta situationer som kan uppstå vid förvandling. Som också lagrådet har framhållit kan. enligt promemorian. även andra skäl anföras mot solida- riskt vite. Exempelvis skulle vid solidariskt vite den situationen kunna uppkomma att vid vitets utdömande skäl för jämkning av detta förekom- mer i fråga om en av adressaterna men inte beträffande den eller de andra.

Dessa uttalanden i promemorian har lämnats utan erinran av remissin- stanserna och även jag ansluter mig till promemorians ståndpunkt.

Förslaget till lag om viten är enligt 1 & avsett att gälla i fråga om viten som enligt lag eller annan författning får föreläggas av myndighet. Enligt lagrådet bör man innan en allmän lag om viten utfärdas överväga om inte lagen bör innehålla en erinran om principen att vitesföreläggande kräver författningsstöd. 1 promemorian sägs emellertid att detta torde följa direkt av den legalitetsprincip som i överensstämmelse med regeringsformen gäller för myndigheterna. En erinran i aktuellt hänseende skulle därför enligt promemorian knappast fylla någon funktion men möjligen kunna vålla missförstånd. när det gäller viten för säkerställande av privaträttsliga anspråk.

Flertalet av remissinstanserna har lämnat ställningstagandet utan erin- ran medan två av dem — marknadsdomstolen och Sveriges domareförbund — har anslutit sig till lagrådets åsikt. Själv flnnerjag övervägande skäl tala för promemorians ståndpunkt. När det som här gäller en reglering som i sak är obehövlig, kan man som jag ser det inte bortse från risken att en särskild bestämmelse skulle kunna välla missförstånd.

En ytterligare fråga av allmän natur som lagrådet tar upp är förhållandet mellan vite och straff. Lagrådet framhåller att svensk rätt intar den stånd- punkten att det inte bör vara möjligt att ingripa med straU'oc/r vilespåföljd mot samma förfarande. Enligt lagrådet bör lagen om viten innehålla en bestämmelse på denna punkt. '

1 promemorian uttalas med hänvisning till ett avgörande av högsta domstolen ( NJA 1982 s. 633 ) att det är en allmän princip att vite inte kan föreläggas när straff är utsatt. om inte undantag från principen följer av särskilda författningar. l promemorian föreslås att principen kodifieras i enlighet med lagrådets önskemål.

Promemorieförslaget har föranlett särskilda kommentarer av marknads- domstolen och KO. Av dessa remissinstansers yttranden framgår att den av lagrådet berörda principen inte fullt ut anses gälla på det marknadsrätts- liga fältet. något som enligt vad marknadsdomstolen påpekat dock inte följer av någon uttrycklig bestämmelse utan av lagmotiven och reglernas uppbyggnad i övrigt. Vid sådant förhållande skulle det uppenbarligen vara

• Sida 102
•  Original

Prop. 1984/85: 96 102 ägnat att skapa oklarhet, om den aktuella principen lagfästes i en allmän - lag om viten. Till skillnad från vad som har förordats i promemorian ärjag därför inte beredd att tillgodose lagrådets önskemål på denna punkt. När det gäller frågan om hur det aktuella spörsmålet i allmänhet bör bedömas torde tillräcklig ledning kunna hämtas från det berörda avgörandet av högsta domstolen. 1 överensstämmelse med vad som har anförts av lagrå- det och i promemorian bör i 2.8 lagen om viten tas in dels en uttrycklig bestämmelse om att vitesföreläggande skall delges den föreläggandet avser. dels en regel om att nytt vite inte får föreläggas i samma sak förrän tidigare föreläggande har vunnit laga kraft.

1 lagrådsremissen diskuteras utförligt vilken domstol som skall handläg- ga frågor som rör vites utdömande när annat ej har föreskrivits särskilt. Lagrådet har intagit ståndpunkten att denna uppgift bör ligga kvar hos tingsrätt. medan det ijustitiedepartementets promemoria förordas att för- slaget i lagrådsremissen om att överföra uppgiften till länsrätt vidhålls.

Några remissinstanser — Göta hovrätt. domstolsverket och NO — är av samma mening som lagrådet och anför i huvudsak samma skäl. Övriga remissinstanser har emellertid i princip tillstyrkt förglaget i lagrådsremis- sen. Svenska kommunförbundet anser dock att det i första hand bör ankomma på länsstyrelsen att pröva frågor om utdömande av vite inom de rättsområden där styrelsen har särskild sakkunskap, dvs. byggnads- och hälsoskyddslagstiftningen. Sveriges domareförbund diskuterar en liknande lösning men avvisar'den under hänvisning bl.a. till att förfarandet hos länsstyrelsen inte regleras genom förvaltningsprocessuell lagstiftning. Den myndighet som ligger länsstyrelsen närmast är då — påpekar förbundet —- länsrätten. där förvaltningsrättsskipning och förvaltningsprocess kan för- enas. Förbundet anser att länsrätt bör vara den domstol som handlägger utdömande av vite i de fall tingsrätt eller annan myndighet inte särskilt har ålagts denna uppgift. 'l'ill dem som hyser denna uppfattning hör också bl. a. RÄ.

Några nya synpunkter på den aktuella frågan har inte kommit fram sedan min företrädare redovisade sitt ställningstagande i lagrådsremissen. Även om jag har förståelse för att frågan kan vara föremål för skilda bedömningar. anserjag övervägande skäl tala för den lösning som innefat— tas i lagrådsremissens förslag. Jag finner alltså inte skäl att frångå detta. vilket innebär att frågor om vites utdömande enligt min mening bör hand- läggas av länsrätt på talan av den myndighet som förelagt vitet. när annat inte har föreskrivits. Jag räknar med att länsrätterna skall kunna ta sig an den nya målgruppen inom ramen för tillgängliga resurser.

Slutligen har lagrådet bland frågor av mera allmän karaktär anfört att frågan om preskription av möjligheten att utdöma vite bör lagregleras. Jag återkommer till frågan under avsnitt 2.2 vid 9å.

• Sida 103
•  Original

Prop. 1984/85: 96 ' 103

2.2 De särskilda lagbestämmelserna

Lagens rubrik

Lagrådet har med hänvisning till att lagens innehåll är begränsat föresla- git att den nya lagen benämns ”lag med vissa bestämmelser om viten” i stället för "lag om viten”. som föreslagits i lagrådsremissen. I promemo- rian påpekas att det med ledning av lagrådsyttrandet överarbetade försla- get innefattar en mera fullständig reglering än förslaget i lagrådsremissen. Med hänsyn härtill och till intresset av att åstadkomma en kort rubrik förordas i promemorian att rubriken får den lydelse som föreslogs i lag- rådsremissen. Jag ansluter mig till vad som har sagts i promemorian i denna del.

l 5 Första stycket

Som påpekats av lagrådet och av någon remissinstans kan ”föreläggan- de" beroende på sammanhanget åsyfta dels det påbud eller förbud av materiellt innehåll som en myndighet riktar till en adressat. dels själva vitesföreskriften. Uttrycket "vitesföreläggande” får emellertid anses vara så vedertaget ijuridiskt språkbruk att detta knappast kan ge upphov till missförstånd. Det saknas därför enligt min mening anledning att, som lagrådet ifrågasatt, i stycket byta ut ordet "föreläggas" mot "utsättas".

Andra stycket

Stycket har formulerats i enlighet med lagrådets förslag.

Tredje stycket

] överensstämmelse med vad som har angetts i avsnitt 2.1 har här tagits in en erinran om brottsbalkens och bötesverkställighetslagens bestämmel- ser om viten.

25

I lagrådsremissens specialmotivering har min företrädare uttalat att den föreläggande myndigheten i förekommande fall fritt kan bestämma om ett föreläggande skall riktas mot en juridisk person som sådan eller mot en eller flera företrädare för denne. Enligt lagrådet kan detta uppfattas så att ett föreläggande skall riktas antingen mot den juridiska personen som sådan eller mot dess företrädare. Uttalandet torde emellertid inte ha varit avsett att uppfattas på detta sätt. Som lagrådet har framhållit kan det nämligen tänkas fall där det. för att ett vite skall få avsedd verkan. är motiverat att rikta vitesföreläggande till såväl denjuridiska personen som företrädare för denna. Som påpekats i promemorian utgör den föreslagna lagtexten inte heller något hinder för detta.

I enlighet med vad som har anförts i avsnitt 2.1 har paragrafen tillförts

• Sida 104
•  Original

Prop. 1984/85: 96 194

ett tredje stycke där det har angetts att. när vite har förelagts, nytt vite mot adressaten i samma sak inte får föreläggas, förrän det tidigare föreläggan- det har vunnit laga kraft. I detta hänseende kan en annan ordning följa av en specialförfattning som i så fall i överensstämmelse med l 5 andra stycket tar över den allmänna regeln. Vid bedömningen av om ett nytt föreläggande avser samma sak måste man naturligen — som påpekas i promemorian — bortse från tidsbestämmelsen och vitesbeloppet. Paragrafen har vidare. likaledes i enlighet med vad som har sagts i avsnitt 2. l . kompletterats med ett nytt fjärde stycke, där det anges att ett vitesföreläggande skall delges den som föreläggandet avser.

3.5

Paragrafen har omformulerats i enlighet med lagrådets förslag. dock att i konsekvens med vad som har sagts under l & ordet "föreläggs" har behål- lits. Av språkliga skäl har paragrafen dessutom jämkats redaktionellt.

45

Enligt första stycket i paragrafen gäller bl.a. att löpande vite kan be- stämmas att utgå med ett visst belopp för varje gång en återkommande förpliktelse inte har fullgjorts. Lagrådet har — utan att föreslå någon ändring i lagtexten — framhållit att det i sådana fall egentligen inte är fråga om ett löpande vite utan om flera särskilda viten. knutna vart och ett till sin särskilda förpliktelse. Termen "löpande vite” används emellertid redan nu i de fall som avses här. och det synes inte finnas något hinder mot att låta

. den omfatta även dessa fall.

I andra stycket enligt lagrådsremissens lydelse föreskrivs att. när ett vitesföreläggande innefattar ett förbud. det i föreläggandet kan bestämmas att vitet skall utgå varje gång förbudet överträds. Vid remissbehandlingen av promemorian har KO uttalat att det är väsentligt att motsvarande ordning får gälla i fråga om s.k. informationsålägganden enligt Bä marknadsföringslagen och hemställt att lagtexten omformuleras med hän- syn till detta. Det berörda lagrummet ger marknadsdomstolen befogenhet att ålägga en näringsidkare att. vid marknadsföring av varor. tjänster eller andra nyttigheter. lämna sådan information som är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt. om näringsidkaren har underlåtit att lämna in- formation av aktuellt slag. Ett sådant åläggande får innehålla t.ex. att informationen skall lämnas genom märkning på vara eller tillhandahållas i annan form på säljstället.

Jag är ense med KO om att det i åtminstone en del av de fall då vitessanktionerat informationsåläggande meddelas kan vara mest ända- målsenligt att bestämma att vitet skall utgå varje gång adressaten under- låter att fullgöra sin förpliktelse. Som andra stycket avfattats i lagrådsre- missen skulle emellertid detta inte vara möjligt. Ett informationsåläg- gande. som ju i princip har permanent giltighet. kan inte heller anses gälla

• Sida 105
•  Original

Prop. 1984/85: 96 l05

en återkommande förpliktelse i den mening som avses i första stycket andra meningen. Jag anser därför att andra stycket bör justeras så att det kan få ett tillämpningsområde som även omfattar informationsålägganden och sådana likartade åläggandcn som kan meddelas med stöd av annan lagstiftning liksom andra fall då det kan vara lämpligt. Lämpligen bör stycket avfattas så att om ett vitesföreläggande innefattar ett förbud eller någon liknande föreskrift eller det annars är lämpligt. myndigheten kan bestämma att vitet skall utgå varje gång föreskriften överträds. En följd- ändring får göras i 95 andra stycket. Paragrafen har därjämte justerats redaktionellt.

I fråga om löpande vite bör ytterligare erinras om att min företrädare vid sin anmälan av lagrådsremissen underströk att sådant vite bör användas med viss försiktighet innan en ändamålsenlig praxis har hunnit utbildas. Han uppehöll sig i samband därmed ingående vid det marknadsrättsliga området och erinrade om att det på detta område ankommer på marknads- domstolen att utbilda praxis; I fråga om sådana förbudsförelägganden som NO och KO får utfärda enligt vissa lagar framhöll departementschefen bl. a. att den som har godkänt ett sådant föreläggande f. n. är bunden därav endast intill dess frågan om vitets utdömande har prövats. Han kan däref- ter vägra att godkänna-ett nytt föreläggande och på det sättet få frågan prövad av marknadsdomstolen. Har i den nya ordningen vitet gjorts Iö- pande, finns inte denna möjlighet så länge som föreläggandet äger bestånd. NO eller KO kan emellertid i detta läge återkalla föreläggandet och föra saken till marknadsdomstolen. Det framstår — påpekade departements- chefen — som naturligt att denna möjlighet utnyttjas. om näringsdikaren anses ha ett befogat intresse av att få saken prövad i domstolen.

Dessa uttalanden har lämnats utan erinran av lagrådet men föranlett vissa synpunkter under remissbehandlingen. Marknadsdomstolen har som sin mening framhållit att löpande vite över huvud taget inte bör få förekom- ma i förelägganden som utfärdas av NO och KO. Enligt NO torde däremot inga särskilda förhållningsregler vara motiverade för NO eller KO med hänsyn till att ombudsmannen är väl så kompetenta att tillämpa lagen som andra myndigheter och till att de marknadsrättsliga lagarna inte är av så särpräglad art.

Själv anser jag att de berörda uttalandena från min företrädares sida är väl ägnade att tjäna som vägledning för rättstillämpningen. Med anledning av vissa uttalanden vid remissbehandlingen villjag ytterligare framhålla att det otvivelaktigt är en allmän princip att den myndighet som meddelat ett vitesföreläggande även kan återkalla detta i händelse av ändrade förhållan- den. när annat inte är föreskrivet. På marknadslagstiftningens område finns särskilda regler om att frågor av detta slag kan prövas på nytt när ändrade förhållanden föranleder det eller annat särskilt skäl föreligger (jfr Bä marknadsföringslagen och 24ä konkurrenslagen ). Med stöd av dessa regler kan i linje med vad som förordats i lagrådsremissen NO och KO

• Sida 106
•  Original

Prop. 1984/85: 96 106

åstadkomma att ett tidigare meddelat föreläggande med löpande vite för- faller, om näringsidkaren har ett befogat intresse av att få saken prövad i marknadsdomstolen.

Rubriken till 5 9'

Rubriken har utformats enligt lagrådets förslag.

5 & Paragrafen har utformats enligt lagrådets förslag.

65

Enligt vad lagrådet har uttalat blir tillämpningen av bestämmelsen om vilken myndighet som skall göra ansökan om utdömande av vite oklari det fallet beslut om vitesföreläggande har meddelats av en högre instans som haft självständig befogenhet att utsätta vite och frågan ej har varit på tal i den lägre instansen. Ett exempel som lagrådet tar upp erbjuder lagen (1944: 219) om djurskydd. enligt vilken både miljö- och hälsoskyddsnämn- den och länsstyrelsen — som är nämndens överinstans — har tillsynsupp- gifter samt befogenhet att förelägga vite. Om länsstyrelsen i ett sådant fall självmant har tagit upp frågan om vitesföreläggande och meddelat beslut om detta. torde det enligt promemorian också få ankomma på länsstyrel- sen att i förekommande fall göra ansökan om vitets utdömande. Detta bör gälla även om länsstyrelsen har tagit upp frågan i anslutning till ett besvärs- mål i vilket frågan om vitesföreläggande inte har behandlats av underin— stansen. Paragrafen har i överensstämmelse med promemoricförslaget jämkats redaktionellt för att det anförda skall framgå tydligare.

Ett annat fall som lagrådet tar upp gäller när pastorsämbetet med stöd av 575 folkbokföringsförordningen (1967: 198) anlitar biträde av länsstyrelsen för att få vite förelagt. Även i det fallet bör det ankomma på länsstyrelsen att göra ansökan om vitets utdömande.

Som har påpekats i promemorian hindrar detta givetvis inte att. i de fall av det slag som avses i angivna exemplen. miljö- och hälsoskyddsnämnden resp. pastorsämbetet kan ha anledning att göra länsstyrelsen uppmärksam på att ansökan om vitets utdömande bör göras. Som framhållits i lagrådsre- missen innebär styckets avfatting att talan skall väckas hos länsrätten i det län där den föreläggande myndigheten är belägen. dvs. har sitt kansli. Denna forumregel innebär att ibland mer än en länsrätt kan vara behörig. Om t. ex. vitet har förelagts av ett regionalt organ för en centralmyndighet. blir länsrätten både i det län där det regionala organet är beläget och i det län där centralmyndigheten har sitt kansli behöriga.

Paragrafens andra stycke bör jämkas i enlighet med lagrådets förslag.

• Sida 107
•  Original

Prop. 1984/85: 96 IO7

75

Med anledning av vad lagrådet har uttalat har paragrafen förtydligats redaktionellt.

85

[ linje med lagrådets önskemål har paragrafen ändrats redaktionellt i enlighet med promemorieförslaget.

Paragrafen tar i första hand sikte på handläggningen i första instans. Motsvarande avses givetvis gälla även i fråga om rättegångari hovrätt och i högsta domstolen.

9 % Första stycket

Enligt lagrådet ryms inom uttrycket att "ändamålet med vitet har förfal- lit" även det fallet att föreläggandet väl har iakttagits men att det har skett för sent. Som närmare har belysts i lagrådsremissens specialmotivering och i promemorian strider detta mot vedertagen tolkning av uttrycket. Ändamålet med vitet anses nämligen inte ha förfallit enbart därför att adressaten själv efter den utsatta tidsfristen genom egna åtgärder har framkallat en situation där vitesföreläggandet inte längre fyller sitt ur- sprungliga ändamål, såsom när prestationen fullgjorts efter den utsatta tiden. Att det i uppbördslagen och vissa andra skatteförfattningar tagits in särskilda bestämmelser om detta synes enligt promemorian inte behöva föranleda någon motsvarande reglering i en allmän lag, något som skulle kunna ge upphov till obefogade motsatsslut i tillämpningen.

Prome'morians ståndpunkt har lämnats utan erinran vid remissbehand- lingen utom av domstolsverket. som förordar lagrådets förslag. Främst med hänsyn till risken för motsatsslut vid tillämpningen biträder jag pro- memorieförslaget. För att den språkliga begripligheten skall underlättas bör ordet "förfallit” bytas ut mot "förlorat sin betydelse”.

Andra stycket

Enligt promemorian bör man inte i linje med lagrådets önskemål utsträc- ka styckets tillämpningsområde till att gälla alla former av löpande viten. Genom en sådan ordning skulle den effekt man vill uppnå genom att införa en möjlighet till löpande vite försvagas. Förbudsviten särskilt om det gäller överträdelser av perdurerande karaktär (t. ex. fortlöpande saluhållande av en viss vara trots förbud). skiljer sig emellertid enligt promemorian från andra former av viten. Vid täta upprepanden kan vitesbeloppen snabbt bli orimligt stora. Vid perdurerande överträdelser uppstår också betydande tillämpningssvårigheter, om det inte finns någon särreglcring för dessa fall. Jag godtar dessa uttalanden i promemorian. som lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. De har giltighet också i fråga om informationsåläg- ganden och andra liknande föreskrifter som jag berört i anslutning till 4 &. l

• Sida 108
•  Original

Prop. 1984/85: 96 108

överensstämmelse med vad jag uttalade där har paragrafen ändrats redak- tionellt.

Andra meningen bör tolkas på sätt lagrådet anfört. Formuleringen har jämkats något i förtydligande syfte.

Tredje stycket

l promemorian har i linje med lagrådets önskemål här tagits in en regel om att försuttet vite bortfaller. om inte adressaten erhållit del av ansökan om dess utdömande inom två år från det vitet försuttits. Regeln överens- stämmer med det ställningstagande som har gjorts i rättsfallet NJA 1974 s. 243. Liksom remissinstanserna tillstyrker jag promemorieförslaget. Jag föreslår dock att regeln jämkas redaktionellt för att den språkliga begrip- ligheten skall underlättas.

l promemorian har den avsedda tillämpningen av denna preskriptionsre- gel närmare berörts för vissa typfall. Jag ställer mig bakom de uttalanden som har gjorts i det sammanhanget.

10.5

Paragrafen har inte ändrats i förhållande till avfattningen enligt lagråds- remissen. Jag hänvisar till de uttalanden som gjordes i denna.

3 Förslagen till lagar om ändring i lagen ( 1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. (LPI-),bostadssanerings- lagen (1973: 531). hälsoskyddslagen (1982: 1080) och naturvårdsla- gen (1964: 822).

Jag godtar lagrådets uppfattning att bestämmelser om vitets övergång på ny ägare bör begränsas till överlåtelsefall. I resp. lagrum (19% LPl. [flå bostadssaneringslagen. 205 hälsoskyddslagen och 39 aé naturvårdslagen) har därför gjorts det tillägget att förvärvet skall ha skett genom köp. byte eller gåva.

Lagrådet har vidare uttalat att förslaget att löpande vite skall kunna - övergå till ägare till byggnad på ofri grund är alltför långtgående. Som skäl anges att det knappast är realistiskt att utgå från att den som förvärvar en byggnad på ofri grund tar del av vad fastighetsboken innehåller. Domstols- verket och Sveriges domareförbund har i detta hänseende anslutit sig till lagrådets uppfattning. Domstolsverket har påpekat att i detta fall i stället kan tillämpas förfarandet med ett vitesföreläggande mot ägaren till byggna- den att vid överlåtelse meddela efterträdarens namn och adress. varefter ett nytt vitesföreläggande kan utfärdas mot denne.

Vid övervägande av vad lagrådet och remissinstanserna anfört villjag — till skillnad från vad som har uttalats i promemorian — för egen del ansluta mig till lagrådets uppfattning. Bestämmelserna i 195 LPl och 39 aä natur-

• Sida 109
•  Original

Prop. 1984/85 : 96 109

vårdslagen bör därför formuleras om så att de inte blir tillämpliga med avseende på löpande vite när fråga är om byggnad på ofri grund. Även 13 & bostadssaneringslagen och 205 hälsoskyddslagen bör omformuleras så att regeln om att löpande vite övergår på ny ägare inte blir tillämplig på ägare till byggnad på ofri grund.

l linje med vad lagrådet har föreslagit — ett förslag som vid remissbe- handlingen biträtts av domstolsverket. kommunförbundet och domareför- bundet — har de nu aktuella paragraferna kompletterats med regler om att försuttet vite som avser en viss period får tas ut endast av den som vid periodens början ägde eller innehade den fastighet som är i fråga.

4 Förslagen till lagar om ändring i marknadsföringslagen(1975: 1418) och konkurrenslagen(1982: 729)

Enligt 17.5 marknadsföringslagen gäller f.n. att allmän åklagare får väc- ka talan om utdömande av vite enligt marknadsföringslagen endast efter anmälan av konsumentombudsmannen eller. i fråga om vite som avses i 55, av annan som hos marknadsdomstolen har ansökt om förbudet eller åläggandet. Därmed avses (jfr prop. 1975/76: 34 s. 131 och prop. 1970: 57 s. 99) att KO alltid skall vara behörig att göra anmälan. även om förbudet eller åläggandet har meddelats på ansökan av annan än KO. Har domsto- lens beslut grundats på ansökan av annan än KO har också den som har" gjort denna ansökan behörighet att begära att åklagare för talan om utdö- mande av vitet.

1 38å konkurrenslagen behandlas motsvarande situation på det konkur- rensrättsliga området. Den lagtekniska konstruktionen är likartad. Enligt förarbetena (prop. 1981/82: 165 s. 301) skall regeln tolkas så att, om annan än NO har ansökt om prövning i marknadsdomstolen. anmälan eller med- givande krävs av sökanden. I detta läge har NO f.n. således inte behörig- het att göra anmälan eller lämna medgivande.

Med anledning av ett påpekande från marknadsdomstolens sida vid remissbehandlingen har avfattningen av de berörda lagrummen liksom 7å lagen om förbud mot oskäliga avtalsvillkorjämkats i förhållande till försla- get i lagrådsremissen. Det har därvid synts vara principiellt riktigast att vederbörande ombudsman får behörighet att föra talan om utdömande av vite även i den situationen att annan har gjort den ansökan som har föranlett föreläggandet. 1 linje med vad som gäller f.n. bör också den sistnämnde ha sådan behörighet. Det förslag som jag här lägger fram och som också innebär att redaktionell överensstämmelse mellan lagrummcn uppnås har utformats i samråd med chefen för finansdepartementet.

• Sida 110
•  Original

Prop. 1984/85: 96 110

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar

[ enlighet med lagrådets förslag bör i 145 lagen om allmänna förvalt- ningsdomstolar föras in en hänvisning till 6 kap. 21 å föräldrabalken. Tillägget bör göras till punkt 2.

6 Förslag till lag om ändring i lagen (1984: 292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare

Riksdagen har numera antagit en lag (1984: 292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare som trätt i kraft den 1 juli 1984. 1 lagens 55 andra stycket föreskrivs att talan om utdömande av vite skall föras vid allmän domstol av åklagare. Som har förordats i promemorian och under remissbehandlingen av marknadsdomstolen har stycket ändrats så att talan i stället skall föras av den som hos marknadsdomstolen har ansökt om förbudet, dvs. sam- manslutning av näringsidkare eller enskild näringsidkare (3 5).

7 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1963: 193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.

] promemorian förordas att vissa lagändringar genomförs för att man skall få till stånd ett internordiskt samarbete för verkställighet av utdömda viten enligt marknadsrättsliga författningar. Förslaget har godtagits vid remissbehandlingen och jag biträder det också själv. De bestämmelser det här gäller bör i enlighet med prornemorieförslaget placeras i nordiska verkställighetslagen som tillägg till dess 4 %. Paragrafens tillämpningsområ- de bör utvidgas till att omfatta även utdömda viten som i Sverige har förelagts av konsumentombudsmannen. näringsfrihetsombudsmannen el— ler marknadsdomstolen. Vidare bör föras in en bestämmelse om att lagen även skall avse utdömda viten som har dömts ut i Finland av marknads— domstolen. eller efter överklagande av ett avgörande av denna domstol, högsta domstolen. Den lagändring som det här gäller är av så okomplicerad natur att det är uppenbart att lagrådets yttrande skulle sakna betydelse.

8 Övriga lagförslag

Övriga i lagrådsremissen upptagna lagförslag har i princip godtagits av lagrådet. Ifråga om dem föreslårjag ingen ändring i förhållande till lagråds- remissen.

• Sida 111
•  Original

Prop. 1984/85: 96 — " 111

Utöver de i lagrådsremissen upptagna förslagen bör en följdändring till lagen om viten göras i 23% lagen (1974: 13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder. Enligt lagrummet gäller f.n. att talan om utdömande av vite enligt den aktuella lagen förs vid allmän domstol av åklagare. och att sådan talan får väckas endast efter anmälan av länsarbetsnämnd eller arbets— marknadsstyrclsen eller, i visst fall. arbetstagarorganisation. 1 fortsättning— cn bör gälla att talan skall föras vid länsrätt av länsarbetsnämnd. arbets— marknadsstyrelsen eller arbetstagarorganisation.

9 Ikraftträdande

Den nya lagstiftningen bör träda i kraft den 1 juli 1985.

10 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga

dels de av lagrådet granskade lagförslagen 1— 14 med vidtagna ändring- ar,

dels inom justitiedepartementet upprättade förslag till 15. lag om ändring i lagen (1984: 292) och avtalsvillkor mellan näringsid- kare,

16. lag om ändring i lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark. Finland. Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

17. lag om ändring i lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder.

1 1 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan- den har lagt fram.

• Sida 112
•  Original

Prop. 1984/85: 96 1 12

Bilaga

PM angående propositionen med förslag till lag om viten m.m.

1 Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvande chefen för justitiedepartementet i november 1978 en kommitté för att bl.a. göra en översyn av vitesinstitutet. Kommittén, som antog namnet viteskommittén. avlämnade i mars 1982 betänkandet (SOU 1982: 21) Ett effektivare vite.

Sedan efter remiss yttranden över betänkandet avgivits av ett femtiotal instanser har ett förslag till lag om viten jämte förslag till vissa andra lagändringar genom beslut av regeringen den 20 oktober 1983 remitterats till lagrådet. Föredragande departementschefen uttalade vid sin anmälan av frågan om lagrådsremiss att. med hänsyn till att förslagen i olika hänse- enden skilde sig väsentligt från kommittéförslaget. särskilt samråd under ärendets beredning hade ägt rum med bl. a. vissa myndigheter som berör- des av förslagen. Vidare hade en genomgång gjorts av de författningar med bestämmelser om viten som finns registrerade i det rättsdataregister som statrådsberedningen för.

I yttrandet över lagförslagen den 20januari 1984 uttalade lagrådet att en bedömning av det i förhållandet till kommittéförslaget mera vittsyftande förslag som remitterats till lagrådet var vansklig. eftersom det inte hade blivit föremål för remissbehandlig i sedvanlig omfattning. Lagrådet hänvi- sade i yttrandet särskilt till att det vad gäller frågan om prövningsinstans för utdömande av vite syntes önskvärt med ett förnyat övervägande grun- dat på synpunkter som erhållits efter sedvanlig remissbehandling. Med hänsyn härtill och med hänvisning till åtskilliga synpunkter av teknisk natur som utvecklades i yttrandet förordade lagrådet att förslaget inte i det remitterade skicket förelades riksdagen till ställningstagande.

Med beaktande av vad lagrådet sålunda har anfört har beslutats att genom remiss inhämta yttranden över lagrådsremissen jämte lagrådets yttrande. För att remissinstansernas granskning skall underlättas har före- liggande promemoria med förslag till slutligt ställningstagande av regering- en upprättats inom justitiedepartementet. Ett ytterligare skäl för en ny remissbehandling är att ännu en fråga rörande viten avses bli upptagen i ärendet. nämligen om nordiskt samarbete i fråga om verkställighet av marknadsrättsliga viten. Med hänsyntill det omfattande material som re- dan föreligger i ärendet har remissbehandlingen bedömts kunna begränsas.

I lagrådets yttrande över det remitterade förslaget till lag om viten har upptagits åtskilliga anmärkningar av mera allmän natur. 1 det följande kommer dessa att behandlas först och därefter de särskilda lagbestämmel-

• Sida 113
•  Original

Prop. 1984/85: 96 1 13

serna. Slutligen kommer den nyssnämnda frågan om nordiskt samarbete i fråga om verkställighet av marknadsrättsliga viten att tas upp.

2 Allmänt beträffande förslaget till lag om viten

I den allmänna delen av sitt yttrande har lagrådet främst diskuterat i vad mån en del bestämmelser om viten i andra författningar liksom vissa principer som har slagits fast i praxis bör tas upp i en ny allmän lag om viten. huruvuda så bör ske eller ej synes väsentligen vara en formell fråga utan någon avgörande saklig betydelse. ] flera avseenden torde lagrådets förslag böra följas, medan det ter sig mer tveksamt i andra fall.

I detta hänseende bör först nämnas att lagrådet har föreslagit att de bestämmelser som nu finns i 25 kap. 8.6 001135 kap. 75 brottsbalken skall föras över till lagen om viten. Enligt det förstnämnda av dessa båda lagrum gäller beträffande vite som har förelagts i särskilt fall genom beslut av domstol eller annan myndighet. att det utdömda vitet tillfaller staten. om ej annat är föreskrivet, samt att verkställighet och förvandling av utdömda viten följer bestämmelserna i bötesverkställighetslagen(1979: 189). Ifråga om annat vite. dvs. sådant som riktar sig till envar (generellt vite), gäller nyssnämnda bestämmelser och därtill vad som i övrigt är stadgat i 25 kap. brottsbalken om böter. däribland regeln om att böter som huvudregel skall ådömas i dagsböter. Enligt 35 kap. 75 brottsbalken har bestämmelserna om preskription av ådömda böter tillämpning på utdömt vite. liksom också bestämmelserna om att ådömda böter bortfaller när den dömde dör.

Frågan om dessa bestämmelser lämpligen bör föras över till en ny lag om viten eller stå kvar i brottsbalken synes vara väsentligen beroende av ställningstagandet till ett annat spörsmål som lagrådet har tagit upp. nämli- gen om en ny lag om viten bör göras tillämplig även på generella viten. Med hänvisning till att denna form av viten är underkastad bötesreglerna förordades i remissen att endast vissa allmänna bestämmelser i lagen om forum m.m. skulle gälla viten av sådant slag. Enligt lagrådet utgör detta en brist. Yttrandet synes i denna del vara så att förstå att lagrådet förordar att lagen i sin helhet — eller åtminstone flera bestämmelser i denna — görs tillämpliga på generella viten.

Främst genom att de generella vitena som huvudprincip följer reglerna för dagsböter företer emellertid dessa sådana olikheter gentemot andra former av viten att de inte lämpligen bör regleras i samma lag. Ett generellt vitesföreläggande har i realiteten karaktären av en straffsanktionerad norm. Flertalet av de bestämmelser som upptagits i lagen om viten och som har ansetts motivera att en sådan lag införs — t.ex. om beloppets bestämmande. om löpande vite och om de allmänna reglerna för utdö- mande — kan sålunda inte tillämpas på generella viten. eftersom utdöman- det skall ske enligt vanliga straffmätningsprinciper. Med hänsyn till att de 8 Riksdagen l984/85. I saml. Nr 96

• Sida 114
•  Original

Prop. 1984/85: 96 114

generella vitena helt omfattas av bestämmelserna om böter i 25 kap. brottsbalken synes regleringen höra hemma i detta kapitel.

Med denna utgångspunkt bör bestämmelserna i 25 kap. Sä och 35 kap. 7 s'. som ju avser såväl generella viten som andra viten. stå kvar i balken. Lagrådets önskemål kan emellertid tillgodoses så tillvida att en hänvisning till bestämmelserna i brottsbalken— liksom i enlighet med vad lagrådet förordat till bötesverkställighetslagen — tas in i lagen om viten. lämpligen i

xdess ] &.

Lagrådet har också föreslagit att en hänvisning i lagen om viten görs till lagen (1964: 168) om förvandling av böter. Sistnämnda lag har emellertid upphävts med verkan fr.o.m. den ljuli 1983.

En annan fråga. som lagrådet berör både i den allmänna delen och i anslutning till de särskilda bestämmelserna. gäller huruvida. när fråga är om en juridisk person. ett vitesföreläggande skall kunna avse både den juridiska personen som sådan och dess företrädare eller om det måste avse enbart endera. Denna fråga kommer att behandlas i anslutning till 2å i det följande.

Lagrådet har vidare konstaterat att den föreslagna lagen inte ger svar på frågan i vad mån vite kan föreskrivas för offentligrättsligajuridiska perso- ner. t. ex. staten.

Enligt vissa författningar. t. ex. 9 kap. 8 & rättegångsbalken. kan vite inte föreläggas staten. Även i rättspraxis har denna princip i allmänhet varit förhärskande. Däremot finns en rad exempel från praxis på att vitesföre- lägganden har ansetts kunna riktas mot kommuner av olika slag. Rättsläget har emellertid i denjuridiska doktrinen betecknats som oklart. och det kan finnas utrymme för olika lösningar från fall till fall. Ibland kan 'särskilda uttalanden i ämnet finnas i anslutning till en speciell lagstiftning (jfr t. ex. prop. 1981/82: 165 s. 269"). Den aktuella frågan, vars praktiska betydelse uppenbarligen är begränsad. har ytterst samband med principiella spörs- mål om möjligheter för domstolar och andra myndigheter att besluta om förpliktelser för det allmänna. Det är därför inte lämpligt att i en allmän lag om viten generellt slå fast vilken lösning som bör väljas. Detta bör t.v. överlämnas åt rättstillämpningen.

] lagrådsremissens specialmotivering har vid 2? konstaterats att den myndighet som förelägger vite i förekommande fall med hänsyn till om- ständigheterna kan fritt bestämma om vitesföreläggandet skall rikta sig mot en juridisk person eller mot en eller flera personer som dess ställföre- trädare. I anslutning härtill erinrade föredragande departementschefen om att. när vitesföreläggaden riktas till enjuridisk person. en följd blir att vitet inte kan förvandlas til/fängelse. Han hänvisade vidare i anslutning till 3å till att det av rättspraxis följer att vite inte får åläggas flera personer solidariskt och erinrade i det sammanhanget om att svårlösta situationer vid ett solidariskt åläggande skulle kunna uppkomma bl. a. för det fall att förvandling skulle aktualiseras.

• Sida 115
•  Original

Prop. 1984/85: 96 I 15

Lagrådet har i anslutning härtill anmärkt att konsekvenserna av den skillnad som ligger i att vite mot enskilda personer kan förvandlas till fängelse, medan detta inte är fallet beträffandejuridiska personer. inte har belysts närmare. Till detta bör anmärkas att även om huvudregeln är att utdömda viten kan förvandlas till fängelse. sådan förvandling är utesluten enligt åtskilliga författningar. Att vite över huvud taget inte kan förvandlas förjuridiska personer ligger i sakens natur. Några större nackdelar synes inte vara förenade med denna ordning. och det torde vara svårt att aktuali- sera någon ändring i denna. För den händelse ett föreläggande mot en juridisk person inte leder till avsett resultat. torde man f.ö. ofta kunna rikta ett nytt vitesföreläggande mot någon enskild person.

Med anledning av vad lagrådet har uttalat i detta sammanhang bör vidare påpekas att principen om att vitesföreläggande inte får riktas till flera personer solidariskt inte har samband enbart med de svårlösta situationer som kan uppstå vid förvandling. Som också lagrådet har framhållit kan även andra skäl anföras mot solidariskt vite. Exempelvis skulle vid solida- riskt vite den situationen kunna uppkomma att vid vitets utdömande skäl för jämkning av detta förekommer i fråga om en av adressaterna men inte beträffande den eller de andra.

Förslaget till lag om viten är enligt ] & avsett att gälla i fråga om viten som enligt lag eller (innanför/anning för föreläggas av myndighet. Enligt lagrådet bör man inann en allmän lag om viten utfärdas överväga om inte lagen bör innehålla en erinran om principen att vitesföreläggande kräver författningsstöd. Detta torde emellertid följa direkt av den legalitetsprincip som i överensstämmelse med regeringsformen gäller för myndigheterna. En erinran om detta skulle därför knappast fylla någon funktion: möjligen kunna vålla missförstånd när det gäller viten för säkerställandc av privat- rättsliga anspråk.

En ytterligare fråga av allmän natur som lagrådet-tar upp är förhållandet mellan vite och straff. Lagrådet framhåller att svensk rätt intar den stånd- punkten att det inte bör vara möjligt att ingripa med strqffoch viterpåföljd mot samma förfarande. Enligt lagrådet bör lagen om viten innehålla en bestämmelse på denna punkt.

Att vite inte får föreläggas när straff är utsatt är otvivelaktigt en allmän princip (jfr NJA 1982 s. 633). Undantag från denna princip kan följa av vissa författningar. men dessa-innehåller då som lagrådet har påpekat regelmässigt bestämmelser om att det ej får dömas till straff för en gärning som omfattas av ett vitesförbud. Principen har visserligen kritiserats i den juridiska litteraturen. Det synes emellertid inte finnas någon anledning till erinran mot att den kodifieras i linje med lagrådets önskemål. lämpligen i 25 lagen om viten. Att en annan ordning kan följa av vad som är särskilt föreskrivet framgår av 1 % andra stycket.

Lagrådet har vidare anmärkt att frågan om vitesföreläggande skall delges den som berörs av föreläggandet har lämnats öppen i lagen. Att

• Sida 116
•  Original

Prop. 1984/85: 96 1 16

delgivning i dessa fall bör ske får anses självfallet (jfr Lavin. Offentligrätts- ligt vite 1 s. 182 f.). Det synes inte finnas anledning till erinran mot att efter mönster av 9 kap. 8 ä rättegångsbalken ta in en uttrycklig bestämmelse om att vitesföreläggande skall delges den föreläggandet avser. Denna bestäm- melse bör tas in i 25.

Ytterligare en allmän fråga som bör övervägas enligt lagrådets mening är atti lagen ge uttryck åt den i praxis antagna principen. att nytt vite inte får föreläggas i samma sak förrän tidigare föreläggande har vunnit laga kraft.

Det synes inte finnas/anledning till erinran mot att den angivna regeln lagfästs. Denna gäller självfallet bara när ett ifrågasatts nytt föreläggande hari sak samma innehåll som det tidigare. bortsett från tidsbestämmelsen och vitesbeloppet. Det måste givetvis också rikta sig till samma adressat. Bestämmelsen bör tas in i Zå. Som framhålls i lagrådsremissen är dock denna regel en av de väsentligaste anledningarna till att vitesärenden ibland förhalas. Remissens förslag om löpande vite är avsett att motverka detta.

Lagrådet har uttalat sig för att frågor som rör vites utdömande alltjämt skall handläggas av allmän domstol. Denna fråga har ingående behandlats i lagrådsremissen. varvid bl.a. synpunkter av samma art som dem lagrådet har fört fram har belysts. I denna del bör förslaget i lagrådsremissen vidhållas på de skäl som har angetts i denna. '

Bland frågor av mera allmän karaktär har lagrådet slutligen anfört att frågan om preskription av möjligheten att utdöma vite bör lagregleras. Som lagrådet framhåller har i rättspraxis (se NJA 1974 s. 253) preskriptionsre— geln i 35 kap. l & brottsbalken ansetts vara analogivis tillämplig beträffande viten. I denna sägs att påföljd inte får ådömas med mindre den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inorn två år. om svårare straff än fängelse i ett år inte kan följa på brottet. På skäl som lagrådet har anfört bör en regel i ämnet tas upp i lagen om viten. lämpligen i 9é. Frågan om hur en sådan regel bör avfattas tas upp i nästa avsnitt under den paragrafen.

3 De särskilda lagbestämmelserna

3.1 Förslaget till lag om viten

Lagens rubrik

Lagrådet har med hänvisning till att lagens innehåll är begränsat föresla- git att den nya lagen benämns "lag med vissa bestämmelser om viten" i stället för "lag om viten”, som föreslagits i lagrådsremissen. Det förslag som läggs fram nu innefattar dock en mera fullständig reglering än förslaget i lagrådsremissen. Med hänsyn härtill och till intresset av att åstadkomma en kort rubrik förordas att rubriken får den lydelse som föreslogs i lagråds- remissen.

• Sida 117
•  Original

Prop. 1984/85: 96 1 17

I 5 Första stycket

Som lagrådet har påpekat kan "föreläggande” beroende på samman- hanget åsyfta dels det påbud eller förbud av materiellt innehåll som en myndighet riktar till en adressat. dels själva vitesföreskriften. Uttrycket ”vitesföreläggande" får'emellertid anses vara så vedertaget i juridiskt språkbruk att detta knappast kan ge upphov till missförstånd. Det saknas därför anledning att i stycket byta ut ordet "föreläggas” mot "utsättas".

Andra stycket Stycket har formulerats i enlighet med lagrådets förslag.

Tredje stycket

I överensstämmelse med vad som har angetts i avsnitt 2 har här tagits in en erinran om brottsbalkens och bötesverkställighetslagens bestämmelser om viten.

25

I lagrådsremissens specialmotivering har som förut nämnts uttalats att den föreläggande myndigheten i förekommande fall fritt kan bestämma om ett föreläggande skall riktas mot enjuridisk person som sådan eller mot en eller flera företrädare för denne. Eligt lagrådet kan detta uppfattas så att ett föreläggande skall riktas antingen mot den juridiska personen som sådan eller mot dess företrädare. Uttalandet har emellertid inte varit avsett att uppfattas på detta sätt. Som lagrådet har framhållit kan det nämligen tänkas fall där det, för att ett vite skall få avsedd verkan. är motiverat att rikta vitesföreläggande till såväl den juridiska personen som företrädare för denna. Den föreslagna lagtexten utgör inte heller något hinder för detta.

I enlighet med vad som har anförts i avsnitt 2 har paragrafen tillförts ett andra stycke där det har angetts dels att vite inte får föreläggas när straff är utsatt. dels att. om vite har förelagts. nytt vite mot adressaten i samma sak inte får föreläggas. förrän det tidigare föreläggandet har vunnit laga kraft. I båda dessa hänseenden kan en annan ordning följa av en specialförfattning som i så fall i överensstämmelse med 1 & andra stycket tar över den allmänna regeln. Vidare har. likaledes i enlighet med vad som har sagts i avsnitt 2. i ett nytt tredje stycke angetts att ett vitesföreläggande skall delges den som föreläggandet avser.

3,6

Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag. dock med den avvikelsen att — i överensstämmelse med vad som har sagts under l & — ordet "föreläggs" inte har bytts ut mot ”utsätts".

• Sida 118
•  Original

Prop. 1984/85: 96 118

45

Enligt första stycket i paragrafen gäller bl.a. att löpande vite kan be- stämmas att utgå med ett visst belopp för varje gång en återkommande förpliktelse inte har fullgjorts. Lagrådet har - utan att föreslå någon ändring i lagtexten — framhållit att det i sådana fall egentligen inte är fråga om ett löpande vite utan om flera särskilda viten. knutna vart och ett till sin Särskilda förpliktelse. Termen "löpande vite" används emellertid redan nu i de fall som avses här. och det synes inte finnas något hinder mot att låta den omfatta även dessa fall.

Rubriken till 5.6 Rubriken har utformats enligt lagrådets förslag.

5 S Paragrafen har utformats enligt lagrådets förslag.

65

Enligt vad lagrådet har uttalat blir tillämpningen av bestämmelsen om vilken myndighet som skall göra ansökan om utdömande av vite oklar i det fallet beslut om vitesföreläggande har meddelats av en högre instans som haft självständig befogenhet att utsätta vite och frågan ej har varit på tal i den lägre instansen. Ett exempel som lagrådet tar upp erbjuder lagen (19441219) om djurskydd, enligt vilken både miljö- och hälsoskyddsnämn- den och länsstyrelsen - som är nämndens överinstans —- har tillsyns- uppgifter samt befogenhet att förelägga vite. Om länsstyrelsen i ett sådant fall självmant har tagit upp frågan om vitesföreläggande och meddelat beslut om detta. torde det också få ankomma på länsstyrelsen att i före- kommande fall göra ansökan om vitets utdömande. Paragrafen harjämkats redaktionellt för att detta skall framgå tydligare.

Ett annat fall som lagrådet tar upp gäller när pastorsämbetet med stöd av 57% folkbokföringsförordningen (1967: 198) anlitar biträde av länsstyrelsen för att få vite förelagt. Även i det fallet bör det ankomma på länsstyrelsen att göra ansökan om vitets utdömande.

Vad som har sagts nu hindrar givetvis inte att. i de fall av det slag som avses i det angivna exemplen. miljö- och hälsoskyddsnämnden resp. pas- torsämbetet kan ha anledning att göra länsstyrelsen uppmärksam på att ansökan om vitets utdömande bör göras.

75

Det synes svårt att se att ordet "annars" i punkt 3 av paragrafen enligt det till lagrådet remitterade förslagets lydelse kan föranleda något missför- stånd. Med anledning av vad lagrådet har uttalat har emellertid paragrafen förtydligats redaktionellt.

• Sida 119
•  Original

Prop. 1984/85: 96 1 19

8 5

Enligt den till lagrådet remitterade lydelsen av paragrafen föreskrivs att mål om utdömande av vite i tingsrätt skall i tillämpliga delar handläggas som mål om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskri- vit. Härmed har självfallet avsetts rättegångsbalkens regler. däribland balkens bestämmelser om forum. Något missförstånd i detta hänseende synes knappast kunna befaras. Det synes emellertid saknas anledning att motsätta sig ett förtydligande av paragrafen i linje med lagrådets önskemål. Det kan ske genom att tillägg till lagtexten om att målet i tillämpliga delar skall handläggas enligt rättegångsbalkens regler.

9 ä' Första stycket

Enligt lagrådet ryms inom uttrycket att "ändamålet med vitet har förfal- lit" även det fallet att föreläggandet väl har iakttagits men att det har skett för sent. Som närmare har belysts i lagrådsremissens specialmotivering strider detta mot vedertagen tolkning av uttrycket. ] överensstämmelse med vad som har framhållits där gäller sålunda att ändamålet med vitet inte anses ha förfallit. om det är adressaten själv som. efter den utsatta tidsfris- ten. geom sina egna åtgärder har framkallat en situation där vitesförläggan- det inte längre fyller sitt ursprungliga ändamål. såsom när prestationen fullgjorts efter den utsatta tiden. Att det i uppbördslagen och vissa andra skatteförfattningar tagits in särskilda bestämmelser om detta synes inte behöva föranleda någon motsvarande reglering i en allmän lag. något som skulle kunna ge upphov till obefogade motsatsslut i tillämpningen.

Andra stycket

Det synes inte finnas någon anledning att i linje med lagrådets önskemål utsträcka styckets tillämpningsområde till att gälla alla former av löpande vite. Genom en sådan ordning skulle den effekt man vill uppnå genom att

. införa en möjlighet till löpande vite försvagas. Förbudsviten. särskilt om

det gäller överträdelser av perdurerande karaktär (t.ex. fortlöpande salu- hållande av en viss vara trots förbud). skiljer sig emellertid till karaktären från andra former av viten. Vid täta upprepanden kan vitesbeloppen snabbt bli orimligt stora. Vid perdurerande överträdelser uppstår också. som framhållits i remissen. betydande tillämpningssvårigheter om det inte finns någon särreglering för dessa fall. Undantagsregeln har förestavats av dessa skäl.

Andra meningen i stycket är avsedd att tolkas på sätt lagrådet anfört. Formuleringen harjämkats något i förtydligande syfte.

• Sida 120
•  Original

Prop. 1984/85: 96 120

Tredje stycket

I enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen har här tagits in en regel om att försuttet vite bortfaller. om inte adressaten erhållit del av ansökan om dess utdömande inom två år från det vitet försuttits. Regeln överensstämmelser med det ställningstagande som har gjorts i rättsfallet NJA 1974 s. 243.

Det finns anledning att närmare beröra den avsedda tillämpningen av denna preskriptionsregel för några typfall.

Vid påbudsvite/1 som inte gjorts löpande innebär den föreslagna regeln att vitet bortfaller. om inte talan om dess utdömande har delgetts adressa- ten inom två år från det förpliktelsen senast skulle ha fullgjorts. Det var denna situation som förelåg i det nyssnämnda rättsfallet. Har däremot löpande påbudsvite förelagts. preskriberas bara vitesbeloppen för de peri- oder som ligger utom tvåårsfristen eller. om det är fråga om en återkom- mande förpliktelse. de underlåtenheter som ligger utom fristen.

Vid förbudsviten som inte har gjorts löpande inträder talepreskription två år efter det att överträdelsen av förbudet förövades. Har vitesföreläg- gandet gjorts löpande och begås en ny överträdelse. börjar ny preskrip- tionstid att löpa från det att den nya överträdelsen begicks.

3.2 Förslagen till lagar om ändring i lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande (LPI), bostadssaneringslagen (1973: 531), hälsoskyddslagen (1982: 1080) och naturvårdslagen (1964: 822")

Lagrådets uppfattning att bestämmelser om vitets övergång på ny ägare bör begränsas till överlåtelscfall torde få godtas. 1 resp. lagrum (1.95 LPI. Bä bostadssaneringslagen. 205 hälsoskyddslagen och 39 aå naturvårdsla- gen) bör därför göras tillägget att förvärvet skall ha skett genom köp. byte eller gåva.

När det gäller byggnader på ofri grund skall redan enligt gällande rätt själva den förpliktelse som föreläggandet avser övergå på ny ägare och anteckning ske i fastighetsboken. Ur saklig synpunkt är det önskvärt att reglerna om vitets övergång kommer att avse även dessa fall. [ fastighets- boken antecknas olika förhållanden som kan beröra även en ägare av byggnad på ofri grund. Mot bakgrund av det anförda synes även i föreva- rande sammanhang kunna krävas att den som förvärvar en byggnad på ofri grund tar del av fastighetsbokens innehåll. Jag anser därför att reglerna om vitets övergång bör avse även dessa fall.

I fråga om sådant löpande vite som bestämts att utgå med visst belopp för varje tidsperiod av viss längd under vilken föreläggandet inte har följts har lagrådet tagit upp det fallet att den nye ägarens förvärv inträder strax före utgången av en sådan period. Som framgår av lagrådsremissen upp- kommer ingen betalningsskyldighet för denne med avseende på vare sig

• Sida 121
•  Original

Prop. 1984/85: 96 ' 121

vitesbeloppet som avser den period varunder förvärvet har skett eller belopp som belöper på tidigare perioder. För att den nye ägaren skall bli betalningsskyldig för vitesbelopp förutsätts att han efter äganderättsöver- gången har underlåtit att ställa sig föreläggandet till efterrättelse under en hel period, om inte föreläggandets utformning ger anledning till annat. Detta får anses med erforderlig tydlighet framgå av den lagtext som före- slagits i lagrådsremissen.

3.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvalt- ningsdomstolar

[ enlighet med lagrådets förslag bör i 14% lagen om allmänna förvalt- ningsdomstolar föras in en hänvisning till 6 kap. 21 & föräldrabalken. Detta tillägg bör göras till p.2.

4 Ändring i lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare

] lagrådsremissen (avsnitt 2.7") påpekades att de principer för utdömande av vite som föreslogs i remissen föranledde en ändring i det förslag till lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare som vid denna tidpunkt hade remit- terats till lagrådet. Det aktuella förslaget har numera upptagits i en proposi- tion (prop. 1983/84: 92). I 5 & andra stycket förslaget föreskrivs att talan om utdömande av vite förs vid allmän domstol av åklagare. Stycket bör ändras så att talan i stället skall föras av den som hos marknadsdomstolen har ansökt om förbudet. dvs. sammanslutning av näringsidkare eller enskild näringsidkare (3 ä).

5 Nordiskt samarbete i fråga om verkställighet av marknadsrätts- liga viten

I lagrådsremissen (avsnitt 2.7) nämnde dåvarande departementschefen att förhandlingar fördes med de övriga nordiska länderna om att få till stånd ett internordiskt samarbete för verkställighet av utdömda viten enligt marknadsrättsliga författningar. lntiativet till dessa förhandlingar togs från svensk sida. Anledningen var en skrivelse till justitiedepartementet från konsumentombudsmannen. där denne på förekommen anledning påpe- kade att vitesinstitutet — som är den viktigaste sanktionsformen inom marknadsrätten — inte i praktiken kan användas mot företag med hemvisti andra nordiska länder än Sverige. Det beror på att beslutet om utdömande av vite inte kan verkställas i dessa fall. Konsumentombudsmannen före- slog en utredning av förutsättningarna för att i annat nordiskt land få verkställighet av svensk dom enligt vilken marknadsrättsligt vite dömts ut.

• Sida 122
•  Original

Prop. 1984/85: 96 122

Här bör erinras om att det inom Norden förekommer ett omfattande samarbete för verkställighet av såväl brottsmålsdomar som domar på privaträttens område. Samarbetet är såvitt avser avgöranden i brottmål reglerat genom enhetlig lagstiftning i de olika nordiska länderna. För Sveriges del finns dessa bestämmelser i lagen(l963: 193) om samarbete med Danmark. Finland. Island och Norge ang. verkställighet av straff m.m. (nordiska verkställighetslagen. NVL). Inom ramen för detta samar- bete kan. på begäran av domslandet. verkställigheten av vissa straffrätts- liga avgöranden flyttas över till ett annat nordiskt land.

I 1—455 NVL anges vad som gäller i fråga om verkställighet av ekono- miska sanktioner. Samarbetet omfattar här brottsmålsdomar varigenom det har dömts till böter eller förverkande av egendom eller utdömts ersätt- ning för rättegångskostnader. Verkställighet sker enligt lagen i det land där den skall äga rum. Vad som sägs om böter gäller enligt 4.8 ocksåi fråga om vite som förelagts part eller annan till fullgörande av skyldighet i rättegång. Däremot omfattar inte samarbetet överflyttning av utdömda viten i andra fall.

De förhandlingar med de övriga nordiska länderna som togs upp i anled- ning av skrivelsen från konsumentombudsmannen har nu slutförts. De har lett till att man från dansk och norsk sida har förklarat sig villig att genomföra de författningsändringar som behövs för att man där skall kunna verkställa beslut om utdömande av viten som har förelagts enligt svensk och finsk marknadsrättslig lagstiftning. Som departementschefen anmärkte vid sin anmälan av lagrådsremissen är sanktionsformen enligt den danska och norska lagstiftningen på området böter. som redan nu omfattas av det nordiska samarbetet. Finland — som i likhet med Sverige har vite som sanktionsform inom marknadsrätten — har under förhandling- arna förklarat att den gällande finska rätten redan nu medger verkställighet av vitesbeslut som har meddelats av domstol i ett annat nordiskt land. Man har från finsk sida vidare gjort klart att man är beredd att där verkställa avgöranden varigenom svenska marknadsrättsliga viten har dömts ut un- der förutsättning att motsvarande viten enligt finsk rätt kan verkställas i Sverige.

Det bör påpekas att det inom ramen för förhandlingarna även undersökts förutsättningarna för att få till stånd ett mera generellt samarbete för verkställighet av utdömda viten. _En sådan lösning visade sig emellertid inte vara möjlig att uppnå. eftersom det på det här området föreligger alltför stora olikheter mellan å ena sidan de danska och norska rättssyste- men och. å andra sidan. svensk och finsk rätt (jfr prop. 1962: 203 s. 26").

När nu en generell lagstiftning om viten avses komma till stånd. synes det lämpligt att även ta upp frågan om att genomföra de lagändringar som behövs för att det resultat som uppnåtts vid de nordiska överläggningarna skall kunna realiseras.

De bestämmelser som behövs bör lämpligen placeras i nordiska verk-

• Sida 123
•  Original

| ») '.'J

Prop. 1984/85: 96 [

ställighetslagen. Den mest ändamålsenliga lösningen torde vara att föra in dessa regler i 4å som i sin nuvarande lydelse behandlar frågan om verkstäl- lighet av rättegångsviten. Paragrafens tillämpningsområden bör därvid ut- vidgas till att omfatta även utdömda viten som i Sverige har förelagts av konsumentombudsmannen. näringsfrihetsombudsmannen eller marknads- domstolen. Som framgår av det tidigare berörda förslaget till lag om viten m.m. kommer viten av detta slag även i fortsättningen att dömas ut av allmän domstol.

Som nyss nämndes har det vid överläggningarna framkommit att den finska rätten redan nu medger att viten som har dömts ut av domstol i ett annat nordiskt land verkställs i Finland. Den finska marknadsdomstolen har — till skillnad från den svenska — "befogenhet att döma ut marknads- rättsliga viten. Dess avgöranden i sådana frågor kan överklagas till högsta domstolen. Det finska önskemålet om att dessa viten skall vara verkställ- bara i Sverige bör även det tillgodoses genom en komplettering av 45 NVL.

Ändringen bör träda i kraft snarast såvitt gäller Finland. Med hänsyn till att författningsändringar först måste genomföras i Danmark. Norge och Island bör det ankomma på regeringen att — när så har skett — förordna om ikraftträdande såvitt gäller dessa länder. Överförande av vite bör kunna ske även om det förelagts före ikraftträdandet. Några övergångsbe- stämmelser behövs därför inte.

6 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet de fjorton lagförslag som genom beslut den 20 oktober 1983 remitterats till lagrådet justerats i den utsträckning som förut har framgått. Dessutom har upprät— tats förslag till

15. lag om ändring i lagen (1984: 00) om avtalsvillkor mellan näringsidka— re, _

16. lag om ändring i lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark. Finland. Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Lagförslagen fogas vid denna promemoria som bilaga.

• Sida 124
•  Original

Prop. 1984/85: 96 - [24

Bilaga

1 Förslag till

Lag om viten Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

l 5 Denna lag gäller viten som enligt lag eller annan författning får föreläggas av myndigheter. Vad som föreskrivs i 2—6. 9 och 10 ååå gäller dock inte sådant vite som riktar sig till envar.

Lagen skall inte tillämpas i den mån annat följer av vad som är särskilt föreskrivet.

Allmänna bestämmelser om viten finns även i brottsbalken och bötes- verkställighetslagen (1979: 189).

Vitesföreläggande

2 & Ett vitesföreläggande skall vara riktat till en eller flera namngivna fy5iska ellerjuridiska personer (adressater.). Om föreläggandet innebär en skyldighet för adressaten att vidta en viss åtgärd. skall det av föreläggandet framgå vid vilken tidpunkt eller inom vilken tidsfrist åtgärden skall vidtas. Vite får inte föreläggas om adressaten kan antas sakna faktisk eller rättslig möjlighet att följa föreläggandet.

Vite får ej föreläggas då straff är utsatt. Om vite förelagts. får nytt vite mot adressaten i samma sak inte föreläggas förrän det tidigare föreläggan- det har vunnit laga kraft.

Vitesföreläggande skall delges den som föreläggandet avser.

Vitesbelopp

3 5 När vite föreläggs. skall det bestämmas till ett belopp som med hänsyn till vad som är känt om adressatens ekonomiska förhållanden och till omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att följa det föreläg- gande som är förenat med vitet. Vitet skall bestämmas till ett belopp omedelbart i pengar. om annat inte följer av 4 5. Om vite föreläggs flera personer gemensamt. skall ett särskilt belopp bestämmas för var och en av dem.

Löpande vite

4 _5 Om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna. får vite före- läggas som löpande vite. Vitet bestäms då att utgå med visst belopp för varje tidsperiod av viss längd under vilken föreläggandet inte har följts eller. om föreläggandet avser en återkommande förpliktelse. för varje gång adressaten underlåter att fullgöra denna. _

Om vitesföreläggandet innefattar ett förbud. kan i stället bestämmas att vitet skall utgå varje gång förbudet överträds.

Löpande vite får inte tillämpas. om det av någon särskild föreskrift följer att vitet inte får överstiga ett visst högsta belopp.

• Sida 125
•  Original

Prop. 1984/85: 96 ' 125

Föreläggande att lämna viss uppgift

5 5 Har en myndighet befogenhet att vid vite förelägga eller förbjuda ägaren eller innehavaren av viss egendom att vidta en åtgärd med egendo- men. får myndigheten också förelägga denne att. om egendomen övergår till något annan. lämna myndigheten uppgift om den nye ägarens eller innehavarens namn och adress. Även ett sådant föreläggande får förenas med vite.

Utdömande av vite m. m.

6 & Länsrätten prövar frågor om utdömande av viten på ansökan av den myndighet i länet som har utfärdat vitesföreläggandet eller. om vitet har förelagts efter överklagande i frågan. av den myndighet i länet som har prövat frågan om vitesföreläggande i första instans. Vad som har sagts nu gäller dock ej i fall som avses i andra stycket eller 7 9". Frågor om utdö- mande av viten som har förelagts av regeringen prövas av länsrätten i Stockholms lån på ansökan av justitiekanslern.

Frågor om utdömande av viten som har förelagts en part eller någon annan till fullgörande av en skyldighet i en rättegång eller i annat motsva- rande förfarande prövas utan särskild ansökan av den myndighet som har utfärdat föreläggandet.

7 Q' Tingsrätten prövar frågor om utdömande av viten. [. om vitet riktar sig till envar,

2. om vitet avser säkerställandc av ett enskilt anspråk.

3. om i annat fall än som förut har angetts rätten själv eller. efter talan mot rättens beslut. högre rätt har förelagt vitet.

8 & När tingsrätten prövar frågor om utdömande av viten efter särskild talan. skall målet i tillämpliga delar handläggas enligt reglerna i rättegångs- balken som mål om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet.

9 5 Har ändamålet med vitet förfallit-skall vitet inte dömas ut. Finns det särskilda skäl till det. får vitetjämkas.

Föreligger i mål om utdömande av vite som avses i 4 % andra stycket flera överträdelser av förbudet till samtidig bedömning. får ej på en gång utdömas högre belopp än som har angetts i föreläggandet. När ett beslut i ett sådant mål har vunnit laga kraft. får vite inte dömas ut för sådana överträdelser av förbudet som har skett innan målet anhängiggjordes.

Försuttet vite bortfaller, om talan om dess utdömande inte har delgetts adressaten inom två år från det att vitet försuttits.

Biträde av polismyndighet

10 & Myndighet som har att föra talan vid domstol i mål om utdömande av vite får. om det är nödvändigt med hänsyn till utredningen. anlita biträde av polismyndighet.

Denna lag träder i kraft den I januari 1985. Vad som föreskrivs i 6 & gäller dock ej ifråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet.

• Sida 126
•  Original

Prop. 1984/85: 96 126

2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångs- balken

Härigenom föreskrivs att 18.5 lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken skall upphöra att gälla vid utgången av december 1984.

3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.

Härigenom föreskrivs att 17. 19 och 20 ååå lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. skall ha nedan angivna ly- delse.

Föreslagen lydelse

175

Föreläggande enligt 15 eller 16 & får förenas med vite eller med föreskrift att. om föreläggandet ej efterkommes. åtgärden kan utföras genom bygg- Nuvarande lydelse nadsnämndens försorg på den försumliges bekostnad.

Efterkommes ej föreläggande med föreskrift om utförande genom byggnadsnämndens försorg. skall nämnden. när ej omständigheterna föranleder annat. besluta att åtgär- den skall utföras och hur det skall

'- ske. Därvid skall tillses att oskälig kostnad ej uppstår. När Skäl ("ir där- till, får i nämndens beslut förord- nux. att beslutet skall gälla utan hinder av att det ej äger laga kraft.

Efterkommes ej föreläggande med föreskrift om utförande genom byggnadsnämndens försorg. skall nämnden. när ej omständigheterna föranleder annat. besluta att åtgär- den skall utföras och hur det skall ske. Därvid skall tillses att oskälig kostnad ej uppstår.

I beslut om ji'ireläggande enligt första stycket eller beslut enligt andra stycket får ji'irura'nus att be- slutet skall gälla utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft.

Kronofogdemyndigheten skall lämna det biträde som behövs för genom- förande av beslut enligt andra stycket.

19%

Har föreläggande enligt 15 eller 16 ä' meddelats någon i egenskap av ägare till viss fastighet och övergår fastigheten till ny ägare. gäller före- läggandet i stället mot denne. Ut- satt vite gäller dock ej mot den nye ägaren. men byggnadsnämnden får sätta ut vite för denne.

Har föreläggande enligt 15 eller 16 & meddelats någon i egenskap av ägare till viss fastighet och övergår fastigheten till ny ägare. gäller före- läggandet i stället mot denne. Hari föreläggandet utsatts löpande vite enligt4 # lagen ( 1983: 000) om viten och lrurfitstiglzeten övergått genom köp. byte eller göra. giiller vitet mot den nye ägaren räknat från tid- punkten för äganderättsövergång-

• Sida 127
•  Original

Prop. 1984/85: 96

Nuvarande lydelse

127

Föreslagen lydelse

en. under förutsättning att anteck- ning om vitesföreläggandet dess- förinnan gjorts enligt 20 &. Annat vite gäller ej mot den nye ägaren. men byggnadsnämnden får sätta ut vite för denne.

Första stycket äger motsvarande tillämpning. när föreläggande har med- delats någon i egenskap av tomträttshavare eller ägare av byggnad på mark

som tillhör annan.

20%

Myndighet som meddelar före- läggande som avses i 19 & skall ge- nast sända sitt beslut till inskriv- ningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken eller tomträttsbo- ken.

Myndighet som meddelar före- läggande som avses i 19 & skall ge- nast sända sitt beslut till inskriv- ningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken eller tomträttsbo- ken. Har iföreläggam'let utsatts lö- pande vite, skall även detta anteck- nas. Inskrivningsmyndiglteten skall genast [ rekommenderat brev un- derrätta den som senast har sökt lagfart eller inskrivning (lr-' förvärv av tomträtt om anteckningen. om denne ej är föreläggandets adres- sat.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1985.

4 Förslag till Lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973: 531)

Härigenom föreskrivs att 10 och 13 åå bostadssaneringslagen (1973: 531) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 5 Beslut om upprustningsåläg- Beslut om upprustningsåläg- gande eller användningsförbrrd gande eller användningsförbud skall genast sändas till inskrivnings- myndigheten för anteckning i fas- tighetsboken eller tomträttsboken. Beslut om upprustningsåläggande skall sändas även till byggnads- nämnden.

skall genast sändas till inskrivnings- myndigheten för anteckning i fas- tighetsboken eller tomträttsboken. Har ett sådant åläggande ellerför- butlfifirenuts med löpande vite en- ligt 4 5 lagen (l983:000) om viten. skall även detta antecknas. Inskrlv- ningsmytidig/teten skall genast [ re- krmnnenderut brer underrätta den

• Sida 128
•  Original

Prop. 1984/85: 96 128

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som senast har sökt lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt om anteckningen. om denne ej är föreläggandets adressat.

Beslut om upprustningsåläg- gande skall sändas även till bygg- nadsnämnden.

Har staten eller kommun förvärvat fastighet på vilken finns lägenhet som avses med upprustningsåläggande eller användningsförbud. skall på anmälan av staten eller kommunen göras anteckning i fastighetsboken eller tomträttsboken att åläggandet eller förbudet förfallit.

13 å'

Upprustningsåläggande. användningsförbud och förbud enligt 2 a & förs- ta stycket får förenas med vite.

Utsatt vite gäller ej mot ny ägare. Har ett upprustningsåläggande Ifall som avses i 8 5 får dock hyres- eller ett användningsförbud för- nämnden utsätta vite för denne. enats med löpande vite och övergår

fastigheten på en n_v ägare genom köp. byte eller gåva. gäller vitet mot den nye ägaren räknatfrån tid- ' punkten för äganderättsövergång- en. under förutsättning att anteck- ning om vitesföreläggandet dess- jörinnan gjorts i fastighetsboken el- ler tomträttsboken. Annat vite gäller ej mot ny ägare. Ifall som avses i 8 % får dock hyres- nämnden utsätta vite för denne.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

5 Förslag till Lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982: 1080)

Härigenom föreskrivs att 18 och 20 åå hälsoskyddslagen (198221080) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 18 å Miljö- och hälsoskyddsnämnden får meddela de förelägganden och för- bud som behövs för att denna lag eller bestämmelser som meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. l brådskande fall eller när det annars finns särskilda skäl får ett föreläggande eller förbud meddelas omedelbart och i

' Senaste lydelse 1974:821.

• Sida 129
•  Original

Prop. 1984/85: 96 129

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse andra fall först sedan det visat sig att nämndens råd och anvisningar ej har följts. [ ett beslut om föreläggande eller förbud kan nämnden utsätta vite. Vitet får ej förvandlas.

I ett beslut om föreläggande eller förbud kan nämnden utsätta vite. Frågan om utdömande av vite prö- vas av allmän domstol. Vitet får ej förvandlas.

Underläter någon att vidta en åtgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt bestämmelser som har meddelats med stöd av denna lag och efterkommer han inte miljö- och hälsoskyddsnämndens föreläggande om rättelse. får nämnden förordna om rättelse på hans bekostnad. I bräd- skande fall får sådant förordnandemeddelas också utan föregående före- läggande.

20.5

Om miljö- och hälsoskyddsnämn- den i fråga om en fastighet eller byggnad har meddelat föreläggande eller förbud samt föreläggandet el- ler förbudet är av större betydelse och förenat med ett vite som upp- går till minst ett basbelopp enligt lagen (1962: 381) om allmän försäk- ring. får nämnden översända beslu- tet om föreläggandet eller förbudet till inskrivningsmyndigheten för an- teckning i fastighetsboken eller tomträttsboken. Har sådan anteck- ning skett gäller föreläggandet eller förbudet mot ny ägare av egendo- men. Utsatt vite gäller dock inte mot ny ägare av egendomen, men nämnden får utsätta nytt vite för denne.

Om miljö- och hälsoskyddsnämn- den i fråga om en fastighet el- ler byggnad har meddelat föreläg- gande eller förbud samt föreläggan- det eller förbudet är av större bety- delse och förenat med ett vite som uppgår till minst ett basbelopp en- ligt lagen (1962: 381) om allmän för- säkring eller med ett löpande vite enligt 4 Q' lagen ( [983.000] om vi- ten. får nämnden översända beslu- tet om föreläggandet eller förbudet till inskrivningsmyndigheten för an- teckning i fastighetsboken eller tomträttsboken. Är fifireläggandet förenat med löpande vite, skall även detta antecknas. Inskrivnings- myndigheten skall genast i rekom- menderat brev underrätta den sotn senast har sökt lagfart eller inskriv- ning av förvärv av tomträtt om att- teekningen. om denne ej ärföreläg- gandets adressat.

Har anteckning enligt första stycket skett. gäller föreläggandet eller förbudet mot ny ägare av egendomen. Har denne förvärvat fastigheten genom köp. byte eller gåva, gäller även löpande vite mot honom räknat från tidpunkten för äganderättsövergången. Annat vite gäller inte mot ny ägare av egendomen, men nämnden får ut- sätta nytt vite för denne.

• Sida 130
•  Original

Prop. 1984/85:96. 130

Nuvarande lydelse _ Föreslagen lydelse

Har ett antecknat föreläggande eller förbud upphävts genom lagakraft— vunnet beslut eller har den åtgärd som avses med föreläggandet vidtagits eller har ändamålet med föreläggandet förlorat sin betydelse. skall miljö— och hälsoskyddsnämnden. så snart den. fått vetskap om förhållandet. an- mäla det till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken eller tomträttsboken. Om nämnden inte gör anmälan skall länsstyrelsen på ansökan av egendomens ägare göra sådan anmälan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. I fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock 18 å andra stycket andra mening- en i sin äldre lydelse.

6 Förslag till Lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822)

Härigenom föreskrivs att 39. 39a och 39båå naturvårdslagen (1964: 822) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

39 ä'

Har någon överträtt beslut eller föreskrift som avses i 37 5 första stycket 1. 2. 4. 6 eller 8 får länsstyrelsen förelägga honom att åstadkomma rättelse. Har i fråga om en viss fastighet eller byggnad. anordning eller anläggning på annans mark ägaren till egendomen begått överträdelsen och övergår egendomen till ny ägare. får denne föreläggas att vidta rättelse. om det inte är oskäligt. Är fraga om överträdelse av beslut eller föreskrift över vars efterlevnad kommunal nämnd med stöd av överlåtelse enligt 18 b & utövar tillsyn. tillkommer det i stället nämnden att meddela sådant föreläggande. 1 beslut om föreläggande får vite sättas ut. Vidare får tingsrätten meddela handräckning för att åstadkomma rättelse. Ansökan om handräckning får göras av allmän åklagare. statens naturvårdsverk. länsstyrelsen, den kom- munala nämnd som handhar naturvårdsfrågor eller. i fall där kommunal nämnd har att meddela föreläggande. av den nämnden. Beträffande sådan handräckning finns bestämmelseri 17 & handräckningslagen (1981z847l.

Vid meddelande av föreläggande enligt 17 lå första stycket. 20 ä. 2 eller 22 å andra stycket får länsstyrelsen utsätta vite. Efterkoms ej sådant föreläggande. skall på anmodan av länsstyrelsen kronofogdemyndigheten föranstalta om att åtgärden vidtages.

Byggnadsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande en- ligt 17 15 tredje stycket. Hälsovårdsnämnden får utsätta vite vid meddelan- de av föreläggande enligt 24 &. Efterkommes ej föreläggandet. äger veder— börande nämnd låta vidtaga åtgärden på den försumliges bekostnad.

I beslut om föreläggande sotn avses iförsta. andra eller tredje stycket får förordnas att beslutet skall gälla utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft.

' Senaste lydelse 1982: 1097.

• Sida 131
•  Original

Prop. 1984/85: 96

Nuvarande lydelse

131

Föreslagen lydelse

39atéZ

Har ett föreläggande som avses i 39 & första eller andra stycket med- delats någon i egenskap av ägare till viss fastighet och övergår fastighe- ten till ny ägare. gäller föreläggan- det i stället mot denne. Utsatt vite gäller dock inte mot den nye ägaren. men vederbörande myndig- het får sätta ut vite för denne.

Har ett föreläggande som avses i 39 & första eller andra stycket med- delats någon i egenskap av ägare till viss fastighet och övergår fastighe- ten till ny ägare. gäller föreläggan- det i stället mot denne. Har iföre- läggandet utsatts löpande vite en- ligt 4 5 lagen (1983: 000) om viten. och har fastigheten övergått genom köp, byte eller gåva. gäller vitet mot den nye ägaren räknat från tid- punkten för äganderättsövergång- en. under förutsättning att anteck- ning otn vitesföreläggandet dess- förinnan gjorts enligt 39 b 5. Annat vite gäller inte mot den nye ägaren, men vederbörande myndighet får sätta ut vite för denne.

Första stycket skall också tillämpas när föreläggande har meddelats någon i egenskap av tomträttshavare eller ägare av byggnad. anläggning eller anordning på mark som tillhör annan.

39bé$3

Föreläggande som avses i 39 ä & skall genast antecknas i fastighets- boken eller tomträttsboken. Det- samma gäller beslut otn återkallel- se av antecknatföreläggande.

Har antecknat föreläggande upp- hävts genom lagakraftvunnet be— slut, efterkommitSreller förfallit. skall det antecknas i fastighetsbo- ken.

Föreläggande som avses i 39 a 5 skall genast antecknas i fastighets- boken eller tomträttsboken. Har i föreläggandet utsatts löpande vite, enligt4 5 lagen (1983: 000) om viten skall även detta antecknas. lnskriv- ningsmyndigheten skall genast i re- kommenderat brev underrätta den som senast har sökt lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt om anteckningen, om denne ej är föreläggandets adressat.

Har antecknat föreläggande äter- kallats. upphävts genom lagakraft- vunnet beslut. efterkommits eller förfallit. skall det antecknas i fas- tighetsboken eller tomträttsboken.

Denna lag trädcri kraft den ljanuari 1985.

2 Senaste lydelse 1982: 1097. 3 Senaste lydelse 1982: 1097.

• Sida 132
•  Original

Prop. 1984/85: 96

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomsto- lar

Härigenom föreskrivs att 14% lagen (1971:289) om allmänna förvalt- ningsdomstolar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 ål

Länsrätt prövar

1. mål enligt skatte-, taxerings-. uppbörds- och folkbokföringsförfatt- ningarna i den utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar.

2. mål enligt socialtjänstlagen(1980: 620). lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga. lagen ( 1981: 1243) om vård av missbrukare i vissa fall. utlännings- lagen (1980: 376). smittskyddslagen(1968: 231). lagen (1970: 375) om ut- lämning till Danmark. Finland. ls- land eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling

' och körkortslagen ( 1977: 477) i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar samt mål enligt 21 kap. föräldrabalken.

3. mål enligt lagen (1980: 1123) Om offentlig insyn i säkerhetsarbe- tet vid kärnkraftverken.

2. mål enligt socialtjänstlagen(1980: 620), lagen (19801621) med särskilda bestämmelser om vård av unga. lagen (1981: 1243) om vård av missbrukare i vissa fall. utlännings- lagen (.1980:376). smittskyddslagen(1968: 231), lagen (1970: 375) om ut- lämning till Danmark. Finland. ls- land eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling och körkortslagen(1977: 477) i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar samt mål enligt 6 kap. 21 _5 och 21 kap. föräldrabalken.

' -3. mål enligt lagen (1980:1123) om offentlig insyn i säkerhetsarbe- tet vid kärnkraftverken.

4. mål som avses i 6 9' första stycket lagen (1983:0()()) om viten.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1985.

' Senaste lydelse 1981: 1323.

• Sida 133
•  Original

Prop. 1984/85: 96

8 Förslag till

133

Lag om ändring i lagen (1971: 112) om förbud mot oskäliga avtalsvill- kor

Härigenom föreskrivs att 7 & lagen (1971: 112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkorl skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

752

Talan om utdömande av vite föres vid allmän domstol av åklaga- . re. Sådan talan får väckas endast efter anmälan av konsumentom— budsmannen eller. ifråga om vites- förbud. annan som hos marknads- domstolen ansökt om förbudet.

Talan om utdömande av viteförs vid allmän domstol av konsument- ombudsmannen eller. i fråga om vitesförbud, av annan som hos marknadsdomstolen ansökt om för- budet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. I fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser fortfarande.

9 Förslag till Lag om ändring i marknadsföringslagen(1975: 1418)

Härigenom föreskrivs att 17 & marknadsföringslagen(1975: 1418) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

175

Talan om utdömande 'av vite '

föres vid allmän domstol av åklaga- re. Sådan talan får väckas endast efter anmälan av konsumentom- budsmannen eller, i fråga om vite som avses i 5 5. av annan som hos marknadsdomstolen har ansökt om förbudet eller åläggandet.

Talan om utdömande av viteförs vid allmän domstol av konsument- ombudsmannen eller. i fråga om vite som avses i.5 %, av annan som hos marknadsdomstolen har ansökt - om förbudet eller åläggandet.

Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas endastefter anmälan eller medgivande av konsumentombudsmannen. .. ' --—, .-

Denna lag träder i kraft den: 1 januari.1-985.l.ll fråga om vite som har-: förelagts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser fortfarande.; ? .

' Senaste lydelse av rubriken 1973: 878. 2 Senaste lydelse 1972: 730.

• Sida 134
•  Original

Prop. 1984/85: 96 134

10 Förslag till Lag om ändring i konsumentkreditlagen(1977 : 981)

Härigenom föreskrivs att 275 konsumentkreditlagen (l977z981) skall - upphöra att gälla vid utgången av december 1984. I fråga om vite som har förelagts dessförinnan gäller den upphävda paragrafen dock fortfarande.

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979: 1118) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet

Härigenom föreskrivs att 21 & lagen (1979: 1118) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet] skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 21 sl Talan om utdömande av vite som Talan om utdömande av vite som har förelagts enligt denna lag förs har förelagts enligt denna lag förs vid tingsrätt av allmän åklagare. vid tingsrätt av jämställdhetsam- Sådan talan får väckas endast efter budsmannen. anmälan av jämställdhetsombuds- mannen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. I fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser fortfarande.

12 Förslag till Lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenför- orening från fartyg

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 8 5 lagen (1980: 424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 Kap. 8 &

Mål om ansvar för brott som Mål om ansvar för brott som avses i denna lag eller om utdö- avses i denna lag eller om ersätt- mande av vite eller om ersättning ning för åtgärder som verkställts för åtgärder som verkställts enligt - enligt 7 kap. 95 handläggs av tings-

] Lagen omtryckt 1980: 412. 2 Senaste lydelse 1980: 412. ' Lagen omtryckt 1983z463.

• Sida 135
•  Original

Prop. 1984/85: 96 135

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap. 9 & handläggs av tingsrätt rätt som är behörig domstol enligt som är behörig domstol enligt rätte- rättegångsbalken eller enligt 336— gångsbalken eller enligt 336—338 5.5 338 55 sjölagen (189lz35 s. 1). sjölagen(1891:35 s.1).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. I fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser fortfarande.

13 Förslag till Lag om ändring i närradiolagen (1982: 459)

Härigenom föreskrivs att 14 & närradiolagen (19822459) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 å'

Sammanslutningen skall på uppmaning av närradiomyndigheten tillställa myndigheten sådan inspelning som avses i 8 5 lagen (19821460) om ansva- righet för närradio.

Om sammanslutningen inte rättar Om sammanslutningen inte rättar sig efter en sådan uppmaning, kan sig efter en sådan uppmaning. kan myndigheten förelägga vite. Talan myndigheten förelägga vite. om utdömande av vite förs vid tingsrätt av allmän åklagare efter anmälan av närradiomyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. I fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser fortfarande.

' Senaste lydelse 1982: 1247.

• Sida 136
•  Original

Prop. 1984/85: 96

14 Förslag till

136

Lag om ändring i konkurrenslagen(1982:-729)

Härigenom föreskrivs att 38 & konkurrenslagen(1982z729) skall ha ne-

dan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 38%

Talan om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag förs vid tingsrätt av allmän åklagare. Sådan talan får väckas endast efter anmälan eller medgivande av nä- ringsfrihetsombudsmannen eller. i fråga om vite som marknadsdom- stolen har ålagt på talan av annan. av denne.

Talan om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag förs vid tingsrätt av näringsfrihetsam- budsmannen eller. i fråga-..om vite som-marknadsdomstolen har ålagt på talan av annan, av denne.

Denna lag-träder i kraft den 1 januari 1985. I fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser förtfarande.

15 Förslag till _ Lag om ändring i lagen (1984: 000) om avtalsvillkor mellan närings- idkare

Härigenom föreskrivs att 5 5 lagen (l984:000) om avtalsvillkor mellan näringsidkare skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

5 & Förbud skall förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är. obehöv- ligt.

Nuvarande lydelse'

Talan om utdömande av vite förs vid allmän domstol av den som an- sökt om förbudet.

Talan om utdömande av vite förs vid allmän domstol av åklagare.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1985.

' Med nuvarande lydelse avses lydelsen enligt prop. 1983/84: 92.

• Sida 137
•  Original

Prop. 1984/85: 96

16 Förslag till

137

Lag om ändring i lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Härigenom föreskrivs att 4 %$ lagen (1963: 193") om samarbete med Dan- mark. Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse Vad i denna lag sägs om böter skall ack gälla vite som förelagts part eller annan till fullgörande av

Föreslagen lydelse

Vad som i denna lag sägs om böter skall även gälla utdömda vi- ten som

skyldighet i rättegång. 1. har förelagts part eller annan till fullgörande av en skyldighet i en rättegång. .

2. här i landet har _lörelagts av kons/(mentmnbudsmannen. nä- ringsfri/zetsombudsmannen eller marknadsdmnstalen,

3. i Finland har dömts ut av marknadsdomstolen eller. efter överklagande av ett avgörande av denna domstol. av högsta domsto- [en.

Denna lag trädcri kraft i förhållande till Finland fyra veckor från den dag då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författnings- samling samt i förhållande till Danmark. Island och Norge den dag rege- ringen bestämmer. [ fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.

• Sida 138
•  Original

Prop. 1984/85: 96 Innehåll Propositionen ....................................... ' ......... Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... Propositionens lagförslag ...................................... 1. lag om viten. ............................................. 2. lag om ändring i lagen ( 1946: 804) om införande av nya rättegångs- balken. . . . ' ............................................... 3. lag om ändring i lagen ('l976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. ................................ 4. lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973: 531). ........... 5. lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982: 1080). .............. 6. lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 8221 .................. 7. lag om ändring i lagen (1971 : 289) om allmänna förvaltningsdom- stolar. ................................................... 8. lag om ändring i lagen (1971: 112) om förbud mot oskäliga avtals- villkor. ..................................................

9. lag om ändring i marknadsföringslagen(1975: 1418). ........... 10. lag om ändring i konsumentkreditlagen(1977: 981). ........... 11. lag om ändring i lagen (1979: 1118) om jämställdhet mellan kvin—

nor och män i arbetslivet. .................................. 12. lag om ändring i lagen (1980: 424) om åtgärder mot vattenförore- ning från fartyg. .......................................... 13. lag om ändring i närradiolagen (19821459) .................... 14. lag om ändring i konkurrenslagen(1982: 729). ................ 15. lag om ändring i lagen (1984: 292) om avtalsvillkor mellan närings- idkare. .................................................. 16. lag om ändring i lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark. Finland. Island och Norge angående verkställighet av straff m. m. 17. lag om ändring i lagen (1974: 13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder .................................................

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 20 oktober 1983 1 Inledning .................................................. _ 2 Allmän motivering ......................................... 2.1 Behovet av en reform ................................... 2.2 Allmänna principer för en ny lagstiftning .................. .3 Vitets adressat ......................................... .4 Vitesbeloppets bestämmande ............................ .5 Löpande vite ........................................... .6 Vitesföreläggande gentemot fastighetsägare m. fl, ........... - .7 Utdömande av vite ..................................... 2.8 Omedelbar verkställighet ................................. 2.9 Vissa särskilda frågor ................................... Upprättade lagförslag. ...................................... 4 Specialmotivering .......................................... 4.1 Förslag till lag om viten. ................................ 4.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1946:8041 om införande av nya rättegångsbalken. .................................. 4.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. .................. 4.4 Förslag till lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973: 531). 4.5 Förslag till lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982: 1080).

»)IJIJ IQ IQ

I

L»

138

rara—»»—

J=—

OCXI'Jt-b—

15

16

17 17 18 18 '>')

24 25 27 31 36 41 43 46 46 46

57 57 59 59

• Sida 139
•  Original

Prop. 1984/85: 96 139

4.6 Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen (19641822). . . . . 60 4.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. ................................. 60 4.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1971: 112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor. .................................. 60 4.9 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen(197511418). .......................................... 60

4.10 Förslag till lag om ändring i konsumentkreditlagen ( 1977: 981). 60 4.1] Förslag till lag om ändring i lagen ("1979: 1118) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet. .................... 61 4.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1980: 424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg. ............................ 61 4.13 Förslag till lag om ändring i närradiolagen (1982: 459). ...... 61 4.14 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen(1982: 729). . . . 61 5 Hemställan ................................................ 62 6 Beslut .................................................... 62 Bilaga 1. Sammanfattning av Viteskommitténs betänkande ......... 63 Bilaga 2. Viteskommitténs författningsförslag .................... 64 Bilaga 3. De remitterade lagförslagen ........................... 71 Utdrag av lagrådets protokoll den 20 januari 1984 ................ 83 Utdrag av protokoll vid regeringssammanträdc den 22 november 1984 96 1. Anmälan av lagrådsyttrande m.m. .......................... 96 2. Förslaget till lag om viten .................................. 97 2.1 Allmänt .............................................. 97 2.2 De särskilda lagbestämmelserna ........................ 103

3. Förslagen till lagar om ändring i lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. (LPI). bostadssane- ringslagen (1973z531). hälsoskyddslagen (1982: 1080") och natur- vårdslagen (1964: 822). .................................... 108

4. Förslagen till lagar om ändring i marknadsföringslagen(1975: 1418) och konkurrenslagen(1982: 729) ................. 109

5. Förslag till lag om ändring i lagen (1971 : 289) om allmänna förvalt- ningsdomstolar ........................................... 110

6. Förslag till lag om ändring i lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare ...................................... 110

7. Förslag till lag om ändring i lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av

straff m.m. .............................................. 110

8. Övriga lagförslag ......................................... 110

9. Ikraftträdande ............................................ 111

10. Hemställan .............................................. 111

11. Beslut ................................................... 111 Bilaga PM angående proposition med förslag till lag om viten

m.m. ........................................... 112

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985

• Sida 140
•  Original