RÅ 1996:67

Emmaboda kommun överklagade beslutet.

Kammarrätten i Jönköping (1994-08-30, Nordling, Träff, referent, Nilsson) lämnade på anförda skäl överklagandet utan bifall.

Emmaboda kommun överklagade till Regeringsrätten och yrkade att kammarrättens och länsstyrelsens avgörande skulle undanröjas samt att F.C:s och C.M:s köp av fastigheten Bungemåla 4:1 i Emmaboda kommun skulle förklaras ogiltigt.

Regeringsrätten beslutade att bereda kommunen tillfälle att yttra sig angående frågan om kommunen hade rätt att föra talan mot kammarrättens dom. Kommunen inkom med anledning härav med yttrande.

Regeringsrätten (Dahlman, Berglöf, Sjöberg, Nordborg) yttrade i protokoll 1996-04-29: I 1 § lagen om tillstånd till vissa förvärv av fast egendom stadgas bl.a. om skyldighet för utländska förvärvare av fast egendom som är taxerad som småhusenhet eller lantbruksenhet att söka förvärvstillstånd. I samma lags 3 § stadgas om förutsättningar för förvärvstillstånd. Enligt denna skall förvärvstillstånd meddelas, om egendomen förvärvas för annat än fritidsändamål (första stycket). Förvärvas egendomen för fritidsändamål skall förvärvstillstånd meddelas, om förvärvet inte strider mot något väsentligt allmänt intresse (andra stycket). Även om det inte finns något hinder enligt andra stycket skall förvärvstillstånd vägras, om egendomen förvärvas för fritidsändamål och är belägen inom ett område där efterfrågan på fritidsfastigheter är så betydande att det på grund därav finns risk för en stegring av fastighetsvärdena (tredje stycket). Enligt lagrummets fjärde stycke gäller inte tredje stycket om förvärvaren har särskild anknytning till Sverige. Vidare följer av 8 § att en prövning av förvärvet enligt jordförvärvslagen (1979:230) också skall ske om det avser fastighet som är taxerad som lantbruksenhet. Enligt 6 § får ansökan om tillstånd att förvärva fast egendom genom köp eller byte inte prövas och inte heller avskrivas på grund av återkallelse innan det blivit slutligt avgjort om förköp enligt förköpslagen (1967:868) äger rum. Vad som har sagts nu gäller inte om det är uppenbart att förköpsrätten inte kommer att utövas. - Enligt 4 § första stycket prövas frågor om förvärvstillstånd av länsstyrelsen.

Av 5 § 1. förordningen (1992:1374) om tillstånd till vissa förvärv av fast egendom framgår att länsstyrelsen i tillståndsärenden skall inhämta yttrande från den kommun där egendomen är belägen, om kommunen bör höras över ansökningen.

Lagen om tillstånd till vissa förvärv av fast egendom innehåller ingen bestämmelse om vem som har rätt att överklaga länsstyrelsens beslut. Rätten att överklaga sådana beslut får därför bedömas med stöd av 22 § förvaltningslagen (1986:223), enligt vilket lagrum ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas. Enligt praxis tillerkännes kommun därvid klagorätt om kommunen har ett av rättsordningen erkänt intresse i ärendet. Således anses kommun ha klagorätt när det gäller allmänna till kommunen knutna intressen, såsom t. ex. samfärdsel, ordning och trivsel, samt den specialförfattning som det är fråga om innefattar ett hänsynstagande till de kommunala intressena och det kommunala organets uppfattning i saken.

Fastighetsprisernas utveckling inom en kommun är en fråga av allmän betydelse för kommunen. Skyldigheten för länsstyrelsen att i tillståndsärenden i vissa fall höra den kommun, där egendomen är belägen, får ses mot denna bakgrund. Skyldigheten är visserligen begränsad till sådana fall, i vilka kommunen "bör höras över ansökningen". Begränsningens utformning utgör emellertid i sig ett ytterligare skäl för att kommunen skall anses äga rätt att överklaga ett beslut av länsstyrelsen att meddela förvärvstillstånd.

Med hänsyn till det anförda får det anses att en kommun är berättigad att överklaga ett beslut av länsstyrelsen innebärande att en enskild beviljats tillstånd till förvärv av fast egendom inom kommunens område.

Emmaboda kommuns i målet förda talan har därför rätteligen upptagits till prövning av kammarrätten. Sedan kammarrätten avslagit kommunens överklagande, äger kommunen rätt att överklaga kammarrättens beslut till Regeringsrätten.

Regeringsrätten överlämnar målet till prövning på avdelning i den sammansättning som föreskrives för prövning av frågan om prövningstillstånd.

Regeringsrådet Wahlgren var skiljaktig och anförde: Jag finner att i ärenden av förevarande slag en kommun inte kan anses ha ett av rättsordningen erkänt intresse av sådan art och styrka att den är berättigad att överklaga ett beslut av länsstyrelse innebärande att enskild beviljats tillstånd till förvärv av fast egendom. Att länsstyrelsen under vissa omständigheter har att inhämta yttrande från kommunen utgör därvidlag inte anledning till annan bedömning. Till följd härav borde Emmaboda kommuns i målet förda talan ha avvisats av kammarrätten.

Föredraget 1996-04-29, föredragande Grip, målnummer 5246-1994