RÅ 1997 not 101
Beslut att anta detaljplan (rättsprövning, avslag)
Not 101. Ansökan av Monica S. m.fl. om rättsprövning av ett beslut ang. detaljplan. -Kommunfullmäktige i Stockholms kommun (1995-10-30) antog ett förslag till detaljplan för del av kv. Gästsalen m.m. inom stadsdelen Hässelby strand. Planområdet, som hade en areal på ca 2 700 kvm, omfattade hela fastigheten Gästsalen 4 och del av Gästsalen 3. Enligt gällande plan fastställd 1958 var Gästsalen 4 avsedd för parkeringsgarage. Den del av gästsalen 3 som togs i anspråk bestod av mark som inte fick bebyggas och delvis utgjordes av parkering. Den antagna planen medgav i stället uppförandet av ett flerbostadshus i form av ett punkthus med 12 bostadsvåningar samt förrådsvåningar och gemensamhetslokaler. Avsikten var att byggnaden skulle innehålla ca 50 bostadslägenheter utformade för seniorboende. - Antagandebeslutet överklagades av Monica S. m.fl. - Länsstyrelsen i Stockholms län, som besökte platsen, avslog (1996-02-14) överklagandena och fastställde beslutet att anta planen med följande motivering: En grundläggande princip i plan- och byggnadslagstiftningen är att kommunen själv inom vida ramar får avgöra hur marken skall användas och hur miljön skall utformas i den egna kommunen. Frågor om miljöutformning, exploateringsgrad, trafiksystemets standard och andra liknande kvalitetsfrågor är interna kommunala angelägenheter. Stor vikt bör därför tillmätas de lämplighetsbedömningar som görs av kommunen. - Statliga besvärsmyndigheter skall ingripa endast då kommunen gjort en felaktig avvägning mellan motstående enskilda och/eller allmänna intressen eller då kommunen förfarit felaktigt vid handläggningen av planärendet. - Det framgår av tjänsteutlåtande i planärendet att de frågor som klagandena tar upp har behandlats och noga övervägts av kommunen, men att fördelarna med planen har ansetts överväga de olägenheter som de i området redan boende kan få. - Det är uppenbart att ett hus med avsedd placering, storlek och utformning kommer att bli ett dominerande inslag i stadsbilden och att det av många kommer att uppfattas som en kraftig försämring av miljön. Det är vidare uppenbart att flera närboende kommer att få sin nuvarande - i vissa fall hänförande - utsikt kraftigt försämrad. Det måste dock anses ingå som en naturlig del i en tätorts utveckling att förtätningar av befintlig bebyggelse kan komma att ske. - Länsstyrelsen finner att kommunens avvägning mellan berörda allmänna och enskilda intressen i detta fall inte medfört att de enskilda intressena åsidosatts på ett sådant sätt att planen skall upphävas. Länsstyrelsen finner således att de förändringar i området som planen möjliggör inte innebär större olägenheter för de klagande än vad de är skyldiga att tåla. Inte heller i övrigt har det framkommit någon omständighet som utgör skäl att upphäva planen. Överklagandena skall därför avslås. - Monica S. m.fl. fullföljde sin talan. - Regeringen (Miljödepartementet, 1996-05-30) avslog överklagandena och anförde: Regeringen finner att ärendet kan tas upp till slutlig prövning utan syn på platsen. - Vad gäller samrådet konstaterar regeringen att det av planhandlingarna framgår att de klagande på ett godtagbart sätt fått tillfälle att framföra sina synpunkter på detaljplanen innan planen antogs av kommunen. Vad de klagande framfört om samrådet och att kommunen godtagit detaljplanen trots att det är många boende i området som motsätter sig den eller att kommunens antagandebeslut inte varit enhälligt utgör i sig inte skäl att upphäva planbeslutet. - Regeringen finner att detaljplanens utformning inte kan anses så ingripande eller medföra sådana olägenheter för de kringboende att planen av det skälet inte kan godtas. Vad de klagande framfört om i ärendet gjorda avvägningar mellan allmänna och enskilda intressen utgör enligt regeringens mening inte tillräckliga skäl för regeringen att med anledning av överklagandena upphäva planbeslutet. Vad de klagande framfört i övrigt utgör inte heller skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandena bör därför avslås. - I ansökningen yrkade Monica S. m.fl. om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att det skulle upphävas. Flera av de sökande yrkade också att Regeringsrätten skulle företa syn på stället. Sökandena anförde sammanfattningsvis i huvudsak följande. Höghusets placering stred mot plan- och bygglagen (1987:10), PBL, genom felaktig avvägning mellan motstående intressen. Tomten var för liten. De kringboende fick sin utsikt mot Mälaren starkt försämrad. Solstudierna var inte till fyllest. Trafiken kom att öka. Risk fanns för sprickbildning vid sprängningsarbeten. Ett fotomontage hade förvanskats. Ärendet var inte tillräckligt utrett. Det fanns anmärkningar mot samrådsförfarandet. Regeringen hade inte besökt platsen vilket begärts. PBL hade åsidosatts genom att översiktsplanen inte ändrats innan detaljplanen uppgjordes. - Regeringsrätten (1997-05-21, Sjöberg, Swartling, Holstad, Eliason): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten finner inte skäl att hålla syn. - Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut (rättsprövningslagen) skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (jfr prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Bernt J. och Sven W. har inte överklagat kommunfullmäktiges beslut i planärendet och har således inte varit parter hos regeringen. Deras ansökningar kan därför inte tas upp till prövning. - Beträffande övriga sökandes talan gör Regeringsrätten följande bedömning. - PBL innehåller inga krav på att ett beslut om antagande av en detaljplan måste föregås av en motsvarande ändring i gällande översiktsplan. Beslutet strider således i detta avseende inte mot någon rättsregel. - PBL bygger på principen om decentralisering av beslutsfattandet och om kommunens självbestämmanderätt i frågor som rör bl.a. riktlinjerna för markanvändningen inom kommunen. En konsekvens av detta är att den statliga kontroll som besvärsprövningen innefattar i många fall bör stanna vid en prövning av frågan om ett överklagat kommunalt beslut ligger inom ramen för det handlingsutrymme som de materiella reglerna ger kommunen (jfr RÅ 1994 ref. 39). Mot bakgrund av den vidsträckta kommunala självbestämmanderätt, som enligt vad nyss angivits råder i planärenden, finner Regeringsrätten att den kritik som i förevarande mål riktats mot innehållet i planen inte ger fog för att underkänna den. Den formella handläggningen i kommunen har, liksom besvärsprövningen, såvitt framkommit inte heller varit bristfällig. - Inte heller i övrigt har det visats att regeringens beslut strider mot någon rättsregel på det sätt som sökandena angivit. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår yrkandet om syn. - Regeringsrätten avvisar ansökningarna från Bernt J. och Sven W. och förklarar med anledning av övriga ansökningar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 1997-04-29, Sandbäck)