RÅ 1997 not 14

Not 14. Besvär i särskild ordning av Maja E. ang. inkomsttaxering 1989, m.m. - Taxeringsnämnden åsatte i avsaknad av självdeklaration Maja E. taxering skönsmässigt. Skattemyndigheten påförde skattetillägg. - Maja E. överklagade nämndens beslut. Hon uppgav först att dålig ekonomi och bristande kunskaper i hur man deklarerar var skälet till att deklaration inte lämnats i rätt tid. Senare uppgav hon att hon varit sjuk. Hon ingav till stöd för sin talan läkarintyg, utfärdat av specialist i psykiatri, varav framgick att hon senast 1986 vårdats för psykiska besvär. Enligt deklarationen hade Maja E. inte haft någon inkomst under år 1988. -Länsrätten i Västmanlands län (1994-05-25): Besvären har kommit in efter utgången av februari månad året efter taxeringsåret och således efter den i 76 § taxeringslagen angivna ordinarie besvärstidens utgång. Besvären kan därför prövas endast om besvärsrätt i särskild ordning enligt 99 § eller 100 §taxeringslagen föreligger. Någon omständighet som skulle kunna föranleda besvärsrätt enligt 99 § har inte kommit fram. I 100 § första stycket synes endast punkterna 6 eller 7 kunna vara tillämpliga. För att besvärsrätt skall föreligga krävs att följande tre förutsättningar eller kriterier är uppfyllda. Talan skall grundas på omständigheter eller bevis som har varit okända för den myndighet som har beslutat taxeringen. Det skall framstå som ursäktligt att den skattskyldige inte har åberopat omständigheten redan i deklarationen eller i den ordinarie processen. Felaktigheten skall ha medfört att väsentligt för hög taxering har åsatts eller att väsentligt för hög skatt har debiterats. Maja E. har inte visat att hon vid de tidpunkter då deklaration senast skulle ha lämnats eller då besvär över taxeringen rätteligen skulle ha anförts varit så sjuk att hon inte kunnat lämna deklaration eller överklaga taxeringen i rätt tid. Ursäktskriteriet är därmed inte uppfyllt. Samtliga kriterier för besvärsrätt i särskild ordning är därmed inte uppfyllda. Maja E:s besvär skall därför inte prövas. - Skattetillägg. - Enligt 116 d § taxeringslagen skall beslut om skattetillägg som påförts med anledning av skönstaxering i avsaknad av deklaration undanröjas om deklaration kommit in före utgången av februari månad efter taxeringsåret. Har den skattskyldige fått del av beslutet om skattetillägg först efter taxeringsårets utgång skall beslutet undanröjas om deklaration kommit in inom två månader från det han fick del av beslutet. Har i annat fall deklaration kommit in före utgången av året efter taxeringsåret skall skattetillägget sättas ned till 10 procent av det tillägg som annars skulle ha utgått. - Beslutet om skattetillägg har sänts till Maja E. i rekommenderat brev den 14 november 1989. Uppgift om att Maja E. löst ut brevet och när hon gjort det saknas. Enligt postens rutiner sänds emellertid rekommenderade brev som inte lösts ut inom en månad i retur. Brevet har inte kommit i retur. Det är mycket sällsynt att brev som sänds med posten kommer bort. Särskilt torde detta gälla rekommenderade brev (jämför SOU 1985:42 s. 178). Maja E. borde således ha fått del av beslutet före taxeringsårets utgång. Maja E. som för utredning i målet (jämför RÅ 1990 ref. 94) av länsrätten tillfrågats om när hon fått del av beslutet har inte gjort gällande motsatsen. Deklarationen har kommit in först den 17 maj 1993. Skattetillägget skall därför inte undanröjas eller sättas ned. - Skäl för eftergift av skattetillägget föreligger inte. - Länsrätten prövar inte besvären över inkomsttaxeringen. - Länsrätten ändrar inte skattetillägget. - Maja E. överklagade. - Kammarrätten i Stockholm (1994-12-14) delade länsrättens bedömning och ändrade inte den överklagade domen. - Maja E. fullföljde sin i kammarrätten förda talan. - Riksskatteverket delade underinstansernas uppfattning såvitt gällde rätten till besvär i särskild ordning. I sak godtog verket Maja E:s uppgift att hon under år 1988 inte hade haft några skattepliktiga inkomster. Vidare ansåg verket att omständigheterna varit sådana att länsrätten - mot bakgrund av bl.a. rättsfallet RÅ 1990 ref. 94 - borde ha undanröjt skattetilllägget redan på grund av att deklarationen hade ingetts. För det fallet att Regeringsrätten skulle bevilja resning tillstyrkte verket att såväl taxeringarna som skattetillägget undanröjdes. - Regeringsrätten (1997-01-27, Tottie, Werner, Swartling, Nordborg, Sandström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten finner inte skäl att med anledning av Maja E:s överklagande meddela prövningstillstånd. - Emellertid anser Regeringsrätten i likhet med Riksskatteverket att utredningen ger stöd för bedömningen att Maja E. inte hade några skattepliktiga inkomster under år 1988 och att dessutom förhållandena varit sådana att redan hennes i maj 1993 ingivna deklaration borde ha föranlett att skattetillägget undanröjdes. Med hänsyn till omständigheterna finner Regeringsrätten att det föreligger skäl för resning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten meddelar inte prövningstillstånd. Kammarrättens dom står därför fast. - Regeringsrätten beviljar resning och undanröjer Maja E:s inkomsttaxeringar 1989 och det henne påförda skattetillägget. - (Anm. Regeringsråden Werner och Sandström deltog inte vid avgörande av frågan om prövningstillstånd.) - (fd I 1996-12-12, Karlsson)

*REGI

*INST