RÅ 1997 not 16

Not 16. Ansökan av Hans L. och Mats N. om rättsprövning av beslut ang. fastställelse av arbetsplan för anläggning av bro samt indragning av väg, färjeled och isväg. -Regeringen (Kommunikationsdepartementet, 1995-06-29) avslog överklagande av bl.a. Hans L. av Vägverkets beslut om fastställelse av arbetsplan för anläggning av bro över Vallsundet med tillfartsvägar, m.m., samt indragning av väg, färjeled och isväg i Östersunds kommun, Jämtlands län. Beträffande Mats N. uttalade regeringen att han inte kunde anses berörd av arbetsplanen på ett sådant sätt att han hade rätt att överklaga Vägverkets beslut. Regeringen tog därför inte upp hans överklagande till prövning. - I ansökningen om rättsprövning anförde Hans L. och Mats N. bl.a. följande. Arbetsplanen hade tillställts Mats N. för kännedom men hans talan hade inte prövats. Arbetsplanen hade inte varit utställd. Det som ställdes ut var ett förstadium till arbetsplan, vari angavs bullervärden på 55 dB(A) 79 m från bron. Med den fastställda planen skulle bullret komma att bli avsevärt starkare. Varken kommunen eller Vägverket hade informerat om att de ljudvärden som angivits var grovt felaktiga. Det var sannolikt att alla som önskat föra talan mot kommande bullerstörningar inte haft möjlighet till det eftersom de inte fått korrekt information. - Regeringsrätten (1997-01-27, Tottie, Werner, Swartling, Nordborg, Sandström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut (rättsprövningslagen) skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (jfr prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Enligt 22 § förvaltningslagen (1986:223) gäller som förutsättning för att få överklaga ett beslut bl.a. att beslutet angår den som vill överklaga det. Förvaltningslagen gäller visserligen inte vid handläggningen hos regeringen men den nämnda regeln anses ge uttryck för en allmän förvaltningsrättslig princip som också tillämpas i regeringens praxis vid prövning av besvärsärenden (jfr prop. 1985/86:80 s. 57). Mats N. har inte anfört någon omständighet som visar att han skulle vara berörd av Vägverkets beslut på ett sådant sätt att han haft rätt att överklaga detta. Regeringsrätten finner att regeringens beslut att inte ta upp Mats N:s överklagande till prövning inte strider mot någon rättsregel. - Handlingarna i planärendet utvisar att arbetsplanen innehållande en miljökonsekvensbeskrivning varit utställd för granskning under tiden den 3 januari - den 1 februari 1994. Vad Hans L. anfört i fråga om de utställda handlingarna ger inte stöd för uppfattningen att det vid Vägverkets hantering av ärendet har förekommit något fel i formellt hänseende. - I 15 § tredje stycket väglagen (1971:948) anges att en miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla en redovisning av de väntade miljöeffekterna samt förslag till erforderliga skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som behövs för att förebygga störningar eller andra olägenheter från trafiken. Lagen uppställer emellertid inte något krav på mera exakta beräkningar av de störningar eller andra olägenheter som kan förväntas uppkomma. Såvitt framgår av handlingarna faller de överväganden som Vägverket redovisat och som regeringen bedömt i sitt beslut inom ramen för den handlingsfrihet som lagstiftningen ger den beslutande myndigheten. Handlingarna i målet ger inte stöd för att regeringen felbedömt de fakta som legat till grund för regeringens beslut. - Regeringsrätten finner att regeringens beslut inte i de hänseenden som Hans L. angivit strider mot någon rättsregel. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 1996-12-12, Hagelin)

*REGI

*INST