RÅ 1997 not 18
Beslut att anta detaljplan och fastighetsplan (avslag)
Not 18. Ansökan av Evy B. m.fl. om rättsprövning av beslut i fråga om detaljplan och fastighetsplan. -Regeringen (Miljödepartementet, 1995-03-02) avslog överklagande av Länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus län beslut den 27 december 1993 i fråga om detaljplan och fastighetsplan för Norra Stenungsön, Norrums socken, Stenungsunds kommun, enligt vilket beslut länsstyrelsen avslagit överklagande av Kommunfullmäktiges i Stenungsunds kommun beslut att anta detaljplanen och fastighetsplanen. Regeringen redovisade bl.a. följande skäl för sitt beslut. Regeringen finner bl.a. med hänsyn till vad Boverket framfört om störningar från industrin att kommunen får anses ha haft fog för att inte nu tillåta ny bebyggelse inom den norra och nordöstra delen av Stenungsön. Strandskyddsbestämmelserna innebär enligt regeringens mening också att det är olämpligt att ta området i anspråk för bebyggelse. - Vad beträffar frågan huruvida strandområdet som ligger utanför planområdet i stället borde ha tagits med i detaljplanen som park konstaterar regeringen inledningsvis att regeringen inte kan ålägga kommunen att med hänsyn till enskilda intressen upprätta en detaljplan. Regeringen kan därför i detta ärende bara fastställa eller upphäva kommunens beslut att anta planen. Tillkomsten av detaljplanen innebär formellt sett ingen förändring beträffande det nu aktuella området. Fastighetsägarna blir alltså inte skyldiga att hålla området tillgängligt för allmänheten i större omfattning än hittills i enlighet med vad som följer av allemansrätten. Vad klagandena anfört om planens avgränsning utgör därför enligt regeringens uppfattning inte skäl för upphävande av antagandebeslutet. - Regeringen finner inte skäl att ifrågasätta kommunens bedömning att det från allmän synpunkt är angeläget att bevara den kulturhistoriskt värdefulla miljön inom planområdet. Vid en avvägning mellan allmänna och enskilda intressen i ärendet finner regeringen att detaljplanens utformning i nu berört avseende inte kan anses så ingripande eller i övrigt medföra sådana nackdelar för klagandena att det finns skäl att upphäva beslutet att anta detaljplanen. - Vad klagandena anfört i övrigt utgör inte heller skäl att upphäva besluten att anta detaljplanen och fastighetsplanen. Överklagandena bör därför avslås. - I ansökningen om rättsprövning yrkade sökandena att regeringens beslut skulle upphävas. De hemställde att Regeringsrätten skulle inhämta yttranden från Boverket, Sprängämnesinspektionen, kommunen och industrierna i kommunen samt hålla syn på stället. De anförde bl.a. följande. Regeringen har gjort en alltför inskränkt prövning i ärendet eftersom den inte prövat överklagandet såvitt avser planområdets avgränsning och strandskyddsområdets omfattning. Ärendet är inte tillräckligt berett vilket strider mot 7 kap. 2 § regeringsformen. Detta gäller särskilt utredning såvitt avser störningar från kringliggande industri. Vidare strider beslutet mot bestämmelserna i 1 kap. 9 § regeringsformen om att myndigheterna skall beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Sökandenas äganderätt har också kränkts i strid med 2 kap. 18 § regeringsformen bl.a. genom att fastigheterna delvis uteslutits från planområdet. Avsaknaden av planläggning begränsar fastighetsägarnas möjligheter att bebygga fastigheterna och möjligheterna till ekonomisk kompensation härför inskränks vilket strider mot äganderättsskyddet i Europakonventionen. Regeln i 1 kap. 5 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, har åsidosatts genom att sökandenas intresse av att även deras fastigheter skulle omfattas av planen inte beaktats. Avgränsningen av planområdet strider också mot de allmänna intressen som skall beaktas enligt 2 kap. PBL. Kommunen har haft skyldighet att planlägga området bl.a. på grund av bestämmelserna i 5 kap. PBL. Den miljöutredning kommunen åberopat till stöd för att inte planera för bebyggelse är undermålig och föråldrad. Strandskyddsområdet kan minskas. Skyddsbestämmelserna i detaljplanen (q-märkning och korsprickning) är inte nödvändiga och har i vart fall fått för vid omfattning. Kommunens uttalanden i planärendet angående områdets lämplighet för bebyggelse strider mot 8 kap. 12 § PBL. Avgränsningen av planområdet har styrts av att kommunen vill undvika ersättningsskyldighet till fastighetsägarna enligt 14 kap. PBL. Sökandena åberopar även vissa särskilda omständigher som rör vissa fastigheter samt olika miljöutredningar och kommentarer beträffande dessa. - Regeringsrätten höll muntlig förhandling. Vid denna deltog även företrädare för Stenungsunds kommun. - Regeringsrätten (1997-01-29, Wadell, Sjöberg, von Bahr, Baekkevold, Eliason): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten finner inte skäl att inhämta av sökandena begärda yttranden eller att hålla syn på stället. - Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten. Rättsprövning omfattar inte politiska lämplighetsfrågor i egentlig mening (jfr prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Såsom Regeringsrätten har framhållit i rättsfallet RÅ 1994 ref. 39 bygger PBL på principen om decentralisering av beslutsfattandet och om kommunal självbestämmanderätt i frågor som rör bl.a. riktlinjerna för markanvändningen inom kommunen. En konsekvens av detta är att den statliga kontroll som besvärsprövningen innefattar i många fall bör stanna vid en prövning av frågan om det överklagade kommunala beslutet ligger inom ramen för det handlingsutrymme som de materiella reglerna ger kommunen. Mot bakgrund av den vidsträckta kommunala självbestämmanderätt, som enligt vad nyss angivits råder i planärenden, finner Regeringsrätten att den kritik, som i förevarande mål riktats mot planen vad gäller omfattningen av den och eventuella olägenheter för enskilda fastigheter, inte ger fog för att underkänna planen. Kommunens handläggning eller besvärsprövningen har, såvitt framkommit, inte heller varit bristfällig. - Inte heller i övrigt har visats att regeringens beslut strider mot någon rättsregel på det sätt som sökandena angivit. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 1996-11-27, G. Mattsson)