RÅ 1997 not 195

Not 195. Ansökan av Asta J. och Sven J. om rättsprövning av beslut om anmälningsskyldighet för samråd. - Genom två beslut den 22 och 23 september 1993 föreskrev Länsstyrelsen i Kalmar län med stöd av 20 § första stycket naturvårdslagen (1964:822) och 20 § första stycket naturvårdsförordningen (1976:484) att samråd inom områden norr och söder om Gillsättra i Mörbylånga kommun skulle ske i fråga om vissa arbetsföretag. - Länsstyrelsen framhöll i besluten bl.a. att Mittlandsskogen och vissa andra lövskogar på Öland hade mycket höga naturvärden som i vissa avseenden var av internationellt intresse och hade klassats som riksintressanta för naturvården enligt 2 kap. 6 § andra stycket lagen (1987:12) om naturrersurser m.m. Enligt länsstyrelsen kunde avverkningar, gallringar eller andra arbetsföretag komma att innebära att naturvärdena i området påtagligt kunde skadas och att det därför var nödvändigt att länsstyrelsen fick kännedom om dessa arbetsföretag innan de genomfördes. - De områden som omfattades av den utökade samrådsplikten hade enligt länsstyrelsen sådana naturvärden att det kunde vara motiverat att bilda naturreservat. Länsstyrelsen betonade dock att omprioriteringar mellan områden kunde ske och att det angivna området därför i dagsläget inte var att betrakta som ett definitivt blivande naturreservat. - Länsstyrelsens beslut överklagades av flera fastighetsägare. -Regeringen (Miljödepartementet, 1995-03-30), som avvisade vissa överklaganden på grund av bristande saklegitimation, fann efter sakprövning av överklaganden från bl.a. Asta J. och Sven J. att det inte fanns skäl att ändra länsstyrelsens beslut och avslog därför dessa överklaganden. - I en skrivelse till Regeringsrätten sade sig Asta J. och Sven J. anföra besvär över regeringens beslut. Till stöd för sin talan anförde de i huvudsak följande. Det område som tagits ut för samråd avsåg till största delen sådan skog som före 1830 vad gällde eken hade avsatts för kronans behov av virke för flottan. När detta virke på grund av ny teknik inte längre behövdes, erbjöds markägarna genom förordning den 28 oktober 1830 att lösa in skogen. Av avtalet med Kronan framgick att fastigheten Gillsättra n:o 1 erlagt lösen både för befintlig skog och "framdeles blifvande Maste- och Storverksträd" samt att fastigheten härigenom förvärvat oinskränkt ägande- och dispositionsrätt och att Kronan då och för evärdeliga tider avstått allt anspråk på denna skog. Om nu regeringen ville ändra på detta avtal var det enligt sökandenas mening naturligt att regeringen tog upp en förhandling om ändring av gällande avtal. Så hade emellertid ej skett, utan länsstyrelsens mening hade varit att avtalet var för gammalt för att behöva följas. Sökandena ansåg att regeringen brutit mot avtalslagen och att besluten av denna anledning skulle förklaras ogiltiga. - Regeringsrätten (1997-10-27, Tottie, Swartling, Sandström, Eliason): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringens beslut kan inte överklagas. Regeringsrätten behandlar sökandenas framställning som en ansökan om rättsprövning. - Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten skall pröva om regeringens avgöranden i det aktuella ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten. Det är däremot inte meningen att rättsprövningen skall avse politiska lämplighetsfrågor i egentlig mening (prop. 1987/88:69, s. 23-25 och 234). - Det av sökandena åberopade avtalet medför inte någon inskränkning i möjligheterna att föreskriva samrådsskyldighet enligt bestämmelserna i 20 § första stycket naturvårdslagen och 20 § första stycket naturvårdsförordningen. Vad sökandena anfört i målet visar således inte att regeringens båda beslut att avslå överklagandena av länsstyrelsens beslut om samrådsskyldighet strider mot nämnda bestämmelser. Inte heller framgår det klart av omständigheterna i ärendet att regeringens beslut på annat sätt strider mot någon rättsregel. Vid sådant förhållande skall rättsprövningen inte föranleda att besluten upphävs. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 1997-10-01, Holmstedt)

*REGI

*INST