RÅ 1997 not 256

Not 256. Ansökan av Ronny W. m.fl. om rättsprövning av ett beslut ang. strandskydd. För ett område väster om Rönningesjön i Täby kommun - Wittensdal Gd 16 - hade kommunen upprättat förslag till detaljplan. Inom en del av planområdet gällde strandskydd enligt naturvårdslagen (1964:822). På ansökan av kommunen förordnadeLänsstyrelsen i Stockholms län (1994-05-11) med stöd av 15 ∍ naturvårdslagen att viss kvartersmark, som var belägen inom planområdet mellan Badparksvägen och Rönningesjön, inte skulle omfattas av strandskydd. I denna kvartersmark ingick bl.a. fastigheterna Gribbylund 5:6, 5:7 och 7:1 - 7:5. Beslutet överklagades hos regeringen av Gribbylunds fastighetsägareförening upa, Villaägarna Täbykretsen och ägarna till fastigheterna Gribbylund 5:2, Taburetten 7 och Förmaket 19, vilka fastigheter var belägna utanför det område som genom länsstyrelsens beslut inte längre omfattades av strandskydd. - Regeringen (Miljödepartementet, 1995-02-23) tog upp överklagandena till prövning i sak och upphävde i sitt klandrade beslut länsstyrelsens beslut såvitt det avsåg förordnandet att kvartersmark avsedd för bostadsbebyggelse öster om Badparksvägen inte skulle omfattas av strandskydd. - I ansökningen anhöll Ronny W. m.fl. (ägarna till fastigheterna Gribbylund 5:6, 5:7 och 7:1 - 7:5) om rättsprövning av regeringens beslut. De yrkade att regeringsbeslutet skulle upphävas så att länsstyrelsens beslut om upphävande om strandskyddet inom detaljplanen för Wittensdal Gd 16 återupprättades. De anförde i huvudsak följande. Regeringen hade i strid mot gällande rätt upptagit överklagandena till prövning i sak. Ägarna till fastigheterna Gribbylund 2:5 och 5:2 samt Taburetten 7 och Förmaket 19 saknade behörighet att överklaga länsstyrelsens beslut. Äganderätten som sådan kunde inte ge klagandena talerätt beträffande annan fastighet än den egna när det gällde strandskydd. Den egna fastighetens strandskydd var inte föremål för det överklagade beslutet. Enligt praxis gav grannelagsrättsliga intressen inte grund för talerätt i ett naturvårdsärende. Det under handläggningen hos regeringen åberopade villaservitutet till förmån för fastigheten Gribbylund 2:5, som ägdes av Gribbylunds fastighetsägareförening upa, var intecknat endast i fastigheterna Gribbylund 5:6 och 5:7 och rörde ej frågor som hade släktskap med strandskyddet. Inte heller kunde fastighetsägareföreningen eller Villaägarna Täbykretsen såsom intresseorganisationer anses taleberättigade i naturvårdsärendet. - Regeringen avgav yttrande och anförde bl.a. följande: Regeringen har i ärendet utgått från att innehållet i de villaservitut som åberopats av klagandena är det som framgår av det till kommunens yttrande bifogade köpekontraktet jämfört med den samtidigt bifogade utredningen från 1985 utförd av fastighetsbildningsmyndigheten. Köpekontraktets villaservitut innehåller bl.a. regler om rätt för härskande fastighet att ersättningsfritt låta dra fram bl.a. vatten-, avlopps- och gasledningar på tjänande fastighet. Denna rätt får utnyttjas under hela året så länge den tjänande fastigheten inte är bebyggd eller planterad. Om den tjänande fastigheten är bebyggd eller planterad får dessa arbeten ej utföras mellan 1 maj och 1 oktober. Länsstyrelsens beslut den 11 maj 1994 att upphäva strandskyddet för detaljplaneområdet Wittensdal Gd 16, som bl.a. innefattar de av villaservitutet belastade och i sin helhet av strandskydd omfattade fastigheterna Gribbylund 5:6 och 5:7, innebär att ett hinder mot att bebygga dessa fastigheter bortfaller. Om fastigheterna bebyggs kan det inte uteslutas att detta kommer att negativt påverka de enligt servitutet härskande fastigheternas, bl.a. Gribbylund 2:5, möjlighet att utnyttja servitutet. - Sökandena anförde att frågan om ledningsdragningar numera var löst på annat sätt än genom servitut, bl.a. genom att kommunen redovisat ledningsdragningar för området i gata. De åberopade vidare att på den angränsande fastigheten Gribbylund 2:5 aldrig kunde förekomma någon byggnation eftersom den omfattades av strandskydd. - Regeringsrätten (1997-12-19, Brink, Werner, Sjöberg, Lindstam, Rundqvist): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 ∍ lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap. 2 eller 3 ∍ regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Enligt 5 ∍ lagen om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten, om den finner att beslutet strider mot någon rättsregel och det inte är uppenbart att felet saknat betydelse för avgörandet, upphäva beslutet och, om det behövs, återförvisa ärendet till regeringen. - I målet uppkommer frågan om regeringens beslut att ta upp överklagandena av länsstyrelsens beslut till prövning strider mot någon rättsregel. - I 40 ∍ naturvårdslagen finns föreskrifter om överklagande av beslut enligt lagen. Vissa beslut, däribland beslut som avser strandskydd, får enligt andra stycket andra meningen överklagas hos regeringen, om besluten fattats av annan myndighet än regeringen. Enligt tredje stycket får Statens naturvårdsverk överklaga beslut enligt lagen eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen. Lagen innehåller inte någon annan föreskrift om rätten att överklaga. - Rätten för andra än Statens naturvårdsverk att överklaga beslut enligt naturvårdslagen får därför bedömas enligt bestämmelsen i 22 ∍ förvaltningslagen (1986:223), där det anges att ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas. - Vid bedömningen av rätten att överklaga beslut enligt naturvårdslagstiftningen måste beaktas att denna har tillkommit för att tillgodose och skydda det allmänna naturvårdsintresset. Detta framgår bl.a. av lagens inledande bestämmelser, i vilka anges att naturen utgör en nationell tillgång, att naturvården är en såväl statlig som kommunal angelägenhet och att vid prövning av frågor som rör naturvård tillbörlig hänsyn skall tas till övriga allmänna och enskilda intressen. - I praxis har allmänt sett som villkor för enskilds besvärsrätt brukat uppställas att beslutet antingen påverkar den enskildes rättsställning eller annars berör ett sådant intresse hos den enskilde som på något sätt erkänts av rättsordningen, t.ex. genom att han skall höras innan beslut meddelas. Dessa villkor har ansetts gälla också i mål som avsett tillämpningen av naturvårdslagens bestämmelser (se t.ex. RÅ 1972 ref. 8, RÅ 1977 ref. 74, RÅ83 2:85, RÅ 1987 not. 314, RÅ 1995 not. 293; jfr RÅ 1996 ref. 39). - Det kan anmärkas att det i naturvårdslagstiftningen inte föreskrivs någon skyldighet att höra t.ex. ägare av grannfastigheter innan ett beslut meddelas i fråga om strandskydd på fastigheten. - Regeringsrätten gör följande bedömning. - Vad som förekommit i ärendet visar inte att länsstyrelsens beslut den 11 maj 1994 om upphävande av strandskyddet på fastigheterna Gribbylund 5:6, 5:7 och 7:1 - 7:5 haft sådana rättsverkningar för Gribbylunds fastighetsägareförening upa, Villaägarna Täbykretsen eller ägarna till fastigheterna Gribbylund 5:2, Taburetten 7 och Förmaket 19 eller i övrigt berört deras intressen på ett sådant sätt att de varit berättigade att föra talan mot beslutet hos regeringen. Det kan framhållas att det förhållandet att ett villaservitut må ha belastat de först nämnda fastigheterna inte föranleder någon annan bedömning. - Regeringsrätten finner därför att regeringens beslut i berörd del strider mot en förvaltningsrättslig grundsats, som bl.a. kommit till uttryck i 22 ∍ förvaltningslagen. Det är uppenbart att felet haft betydelse för avgörandet. Regeringens beslut skall därför upphävas i denna del och målet visas åter till regeringen. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver regeringens beslut i berörd del och visar målet åter till regeringen för ny behandling. (fd II 1997-11-25, Sandbäck)

*REGI

*INST