RÅ 1997 not 269

Saklegitimation och övriga frågor om partsbehörighet / Byggnadsnämnd ansågs inte ha rätt att överklaga länsstyrelses beslut att upphäva bygglov / Länsstyrelsens beslut att återförvisa ärende om återbetalning av bygglovsavgifter till byggnadsnämnden ansågs överklagbart

Not 269. Överklagande av Byggnadsnämnden i Helsingborgs kommun av beslut om avvisande av talan. - I skrivelse av den 21 februari 1995 ansökte GB Bygg AB i konkurs (konkursboet)dels om att byggnadsnämnden i Helsingborgs kommun skulle upphäva beviljat bygglov för åtgärd på fastigheten Granholmen 3, dels om att byggnadsnämnden skulle fatta beslut om återbetalning av "motsvarande bygglovsavgifter". - Byggnadsnämnden beslutade den 19 april 1995 att avslå ansökan. - Konkursboet överklagade byggnadsnämndens beslut. Länsstyrelsen i Malmöhus län (1995-12-20, Cinthio): Ett gynnande förvaltningsbeslut kan normalt inte återkallas. Denna huvudregel är avsedd att tillvarata sökandens intresse. En omvänd ordning skulle leda till stor osäkerhet för den som erhållit ett gynnande beslut särskilt om ett tillstånd eller lov är förknippat med stora investeringar. Vissa grunder finns dock för återkallelse av gynnande beslut. Bl.a. då rättelse p.g.a. skrivfel och liknande i enlighet med bestämmelserna i 26 ∍ förvaltningslagen samt återkallelse av säkerhetsskäl (exempelvis rasrisk efter meddelat bygglov). I lagstiftning eller praxis finns inte heller någonting som hindrar att ett gynnande beslut återkallas på ansökan av den som ursprungligen fått beslutet (eller någon som trätt i hans ställe). I det aktuella fallet har ej framkommit några omständigheter som talar mot att det meddelade bygglovet återkallas. Om ett beslut om bygglov återkallas innebär inte detta att alla avgifter som varit förknippade med bygglovet skall återbetalas. Byggnadsnämnden får, enligt 11 kap. 5 ∍ plan- och bygglagen, PBL, ta ut avgift bl.a. i ärenden angående bygglov samt i andra ärenden som föranleder upprättande av nybyggnadskarta, ritningsgranskning, besiktning, framställning av arkivbeständiga handlingar eller andra tids- eller kostnadskrävande åtgärder. Avgifterna får tas ut med högst det belopp som motsvarar kommunens genomsnittliga kostnad för åtgärderna. Grunderna för beräkning av avgifter skall anges i en taxa som beslutas av kommunfullmäktige. Avgifterna skall tas ut av sökanden och får tas ut i förskott. - Avsikten med bestämmelsen är att byggnadsnämnden skall få täckning för sina kostnader i de ärenden som handläggs. Om ett bygglov återkallas av byggnadsnämnden efter ansökan av den som fått lovet är det rimligt att kommunen återbetalar de delar av förskotterade avgifter som tagits ut för arbete som inte kommer att utföras av kommunen. - Med hänsyn till det ovan anförda finner länsstyrelsen att det ursprungliga bygglovet kan återkallas samt att frågan om återbetalning av avgifter måste prövas av byggnadsnämnden. - Länsstyrelsen återkallar det meddelade bygglovet och visar ärendet i den del det rör återbetalning av erlagda avgifter åter till byggnadsnämnden för ny handläggning. - Byggnadsnämnden yrkade i kammarrätten att länsstyrelsens beslut skulle upphävas och nämndens avslagsbeslut fastställas. Nämnden framhöll bl.a. följande. S.k. gynnande beslut får enligt praxis inom förvaltningsrätten inte upphävas av den beslutande myndigheten, inte ens efter ansökan av den beslutet angår. Länsstyrelsen har i sitt beslut ej tagit hänsyn till att lovet börjat utnyttjas i och med grävandet av en s.k. Danell-grop. Av gällande taxa, antagen av kommunfullmäktige, framgår att slutavräkning skall ske senast sex månader efter slutbevisets utfärdande eller efter det att beslutet förfallit. - Konkursboet ansåg att länsstyrelsens beslut inte skulle ändras och anförde bl.a. följande. Bolaget, som försattes i konkurs den 2 december 1994, beviljades bygglov å fastigheten Granholmen 3 i Helsingborgs kommun den 20 november 1991, ∍ 372, och den 25 november 1992, ∍ 352. Konkursbolagets verksamhet hade lagts ned och byggloven skulle därför inte komma att utnyttjas. Konkursförvaltningen hade, för att möjliggöra en snabb avveckling av konkursbolaget, ansökt om upphävande av nämnda bygglov och återbetalning av bygglovsavgifterna. Konkursboet förmenade att bygglov kunde upphävas efter ansökan av bygglovsinnehavaren. Någon praxis som förhindrade att ett gynnande förvaltningsrättsligt beslut skulle kunna återkallas efter ansökan av den som ansökt om och gynnats av beslutet fanns inte. I detta fall förelåg samtycke från boet. Då det inte fanns någon annan part som hade intresse i saken, förelåg det ej heller något hinder mot att genom nytt beslut upphäva bygglovet och återbetala bygglovsavgiften. Vad byggnadsnämnden anfört om att bygglovet börjat utnyttjas genom upptagning av en s.k. Danell-grop saknar relevans. - Kammarrätten i Göteborg (1996-04-09, Wileke, Ahlquist, Eskilsson): Byggnadsnämnden får anses sakna rätt att överklaga länsstyrelsens beslut i den del bygglovet ifråga återkallats. - Beslutet att visa ärendet åter till byggnadsnämnden i den del det rör återbetalning av erlagda avgifter för ny handläggning är inte av beskaffenhet att kunna överklagas. - Kammarrätten avvisar överklagandet. - I Regeringsrätten yrkade byggnadsnämnden att kammarrättens avvisningsbeslut skulle upphävs. - Konkursboet uppgav att nämnden numera återbetalat avgiften för bygglovet den 20 november 1991, ∍ 372, och att nämnden beslutat att återbetala avgiften för bygglovet den 25 november 1992, ∍ 352. Med hänvisning härtill hade konkursboet återkallat sin ansökan om förtida återbetalning. - Byggnadsnämnden vidhöll sitt yrkande om upphävande av kammarrättens avvisningsbeslut. - Regeringsrätten (1997-12-30, Tottie, Swartling, Holstad, Rundqvist, Eliason): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Huvudfrågan i målet är om byggnadsnämnden haft rätt att överklaga länsstyrelsens beslut den 20 december 1995 att återkalla nämndens beslut om bygglov den 20 november 1991, ∍ 372, och den 25 november 1992, ∍ 352. Kammarrätten har besvarat denna fråga nekande och därför avvisat nämndens överklagande. - Regeringsrätten gör i denna del följande bedömning. - Frågan om vem som är behörig att överklaga ett avgörande av länsstyrelsen i mål om bygglov är inte särskilt reglerad i plan- och bygglagen (1987:10, PBL). Frågan skall därför avgöras med ledning av den allmänna bestämmelsen om saklegitimation i 22 ∍ förvaltningslagen (1986:223). Det föreskrivs där att ett beslut får överklagas av den som beslutet angår om det har gått honom emot och kan överklagas. I praxis har byggnadsnämnden tillerkänts klagorätt när ett av nämnden meddelat förpliktande beslut eller ett avslagsbeslut ändrats eller upphävts. Har nämndens beslut gått i gynnande riktning - byggnadslov har beviljats - och upphävs det har nämnden däremot i regel inte ansetts behörig att överklaga beslutet (jfr prop. 1985/86:1 s. 817). - Mot den nu angivna bakgrunden finns inte tillräckliga skäl att i fall av det slag som här är aktuellt tillerkänna byggnadsnämnden rätt att överklaga. Nämndens talan mot kammarrättens avvisningsbeslut i förevarande del kan alltså inte bifallas. - Målet rör också frågan om länsstyrelsens beslut att visa ärendet i den del det rör återbetalning av bygglovsavgifter åter till byggnadsnämnden är överklagbart. När det gäller den frågan framgår av handlingarna bl.a. följande. Enligt nämndens beslut den 19 april 1995 avslogs konkursboets begäran om upphävande av byggloven. Samtidigt beslöt nämnden att meddela att återbetalning inte kunde ske förrän femårsperioden efter varje beslut om bygglov löpt ut. Sedan konkursboet överklagat nämndens beslut återkallade länsstyrelsen byggloven. Beträffande det fallet att ett bygglov återkallas efter ansökan av den som fått lovet uttalade länsstyrelsen att det är rimligt att kommunen återbetalar de delar av förskotterade avgifter som tagits ut för arbete som inte kommer att utföras. Vidare fann länsstyrelsen att frågan om återbetalning måste prövas av nämnden och återförvisade därför ärendet i den delen till nämnden för handläggning. - Beträffande den nu berörda frågan gör Regeringsrätten följande bedömning. - Regler om överklagande av en länsstyrelses beslut angående bl.a. bygglovsavgift finns i 13 kap. 4 ∍ PBL. Enligt paragrafens andra stycke gäller sålunda att en länsstyrelses beslut enligt PBL får överklagas om beslutet avser debitering av avgifter som avses i 11 kap. 5 ∍. I förevarande fall innefattar länsstyrelsens beslut om återförvisning ett avgörande av fråga som inverkar på målets utgång. På grund därav är beslutet överklagbart (jfr 34 ∍ andra stycket förvaltningsprocesslagen, 1971:291, och RÅ 1986 not. 592). Kammarrätten hade därför inte bort avvisa överklagandet i förevarande del. I målet är emellertid upplyst att nämnden numera återbetalat de avgifter som konkursboets framställning avsett. Vidare har konkursboet återkallat sin begäran om förtida återbetalning. Mot den nu angivna bakgrunden finner Regeringsrätten inte tillräcklig anledning att återförvisa målet i denna del till kammarrätten för vidare handläggning. Däremot bör kammarrättens och länsstyrelsens avgöranden såvitt nu är i fråga upphävas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten ändrar inte kammarrättens beslut att avvisa byggnadsnämndens överklagande av länsstyrelsens beslut att återkalla meddelade bygglov. - Regeringsrätten upphäver kammarrättens och länsstyrelsens avgöranden såvitt gäller frågan om återbetalning av bygglovsavgifter. (fd I 1997-11-26, Bergquist)

*REGI

*INST