RÅ 1997 not 29

Not 29. Ansökan av Krister S. och Barbara S. om rättsprövning av beslut ang. antagande av detaljplan. - Byggnadsnämnden i Kungsbacka beslöt den 5 maj 1994 att anta detaljplan för fastigheten Kyvik 3:87 m.fl. i Onsala. - Krister S. och Barbara S., vilka ägde fastigheten Kyvik 3:84, överklagade beslutet. - De påtalade att del av det vägområde vid fastighetens västra gräns, som utlagts i gällande plan och som fanns med på den plankarta som visades vid samrådet, därefter borttagits. Eftersom detta vägområde var av betydelse för åtkomsten av bakre delen av deras fastighet och för möjligheten att avstycka yrkade de att nuvarande vägområde skulle bibehållas. Vidare hävdade de att enskilda fastighetsägares intressen inte behandlats lika. För vissa fastigheter hade möjlighet till avstyckning tillskapats genom att den del av tomten, som fick bebyggas, utökats. De yrkade därför att planen reviderades så att avstyckning blev möjlig även från Kyvik 3:84. -Länsstyrelsen i Hallands län (1994-08-01) avslog överklagandet med följande motivering: Plan- och bygglagen (1987:10), PBL, ger kommunerna en stark ställning när det gäller att bestämma hur marken skall användas och miljön utformas. - Överklagandet kan i princip endast avse frågor, som är av betydelse för den klagande i dennes egenskap av sakägare eller boende inom eller i anslutning till området. Motstående allmänna intressen kan som regel inte åberopas för att få ett kommunalt beslut omprövat. - Staten ändrar normalt inte i någon väsentlig mån kommunala markanvändningsbeslut och gör med anledning av överklaganden mycket sällan några väsentligt annorlunda bedömningar i fråga om exploateringsgrad, tillgång till service, trafiksystemets standard och andra liknande kvalitetsfrågor än vad kommunen gjort. - Länsstyrelsens prövning inriktas i första hand på avvägningen mellan allmänna och enskilda intressen eller mellan motstående enskilda intressen samt - om det ifrågasätts - på att kommunen handlagt planärendet på ett formellt riktigt sätt. - Av planbeskrivningen framgår att den antagna detaljplanen i huvudsak innebär en översyn av gällande egenskapsgränser. Dessa har anpassats till befintlig bebyggelse, i vissa fall tillkommen dispensvägen och har dessutom justerats för att bättre möjliggöra lämplig till-, om- resp. nybyggnad på bebyggda resp. obebyggda tomtplatser. - Att ersätta en befintlig detaljplan med en ny innebär en lämplighetsbedömning och intresseavvägning, som kan utfalla olika för fastigheterna inom planområdet. För Kyvik 3:84 innebär den nya detaljplanen ingen ändring av gällande egenskapsgränser. Någon möjlighet att dela fastigheten synes inte föreligga och vore med hänsyn till tomtens topografi inte heller lämplig. Det vägområde, som utlagts i den antagna planen, får anses tillgodose fastighetens behov av utfartsväg. - Då planförslaget inte kan anses kränka de klagandes enskilda intressen i sådan mån att planen inte kan godtagas skall deras besvär avslås. - Krister S. och Barbara S. fullföljde sin talan. - Regeringen (Miljödepartementet, 1995-02-02) avslog överklagandet och anförde som skäl: Det kan konstateras att den nu aktuella planen inte innebär någon förändring jämfört med den gällande planen vad avser det område av Kyvik 3:84 som inte får bebyggas. Med hänsyn bl.a. härtill finner regeringen att Barbara och Krister S:s intressen inte åsidosatts på ett sådant sätt att planen inte kan godtas. Inge heller vad de anfört bl.a. om planärendets handläggning utgör tillräckliga skäl att upphäva antagandebeslutet. - Krister S. och Barbara S. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att det skulle undanröjas. De anförde bl.a. följande. Beslutet stred mot förfarandereglerna i 5 kap. PBL vad gällde antagande av detaljplan samt mot likställighetsprincipen i 2 kap. 2 § kommunallagen (1991:900). I det material som i planärendet skickades ut inför samrådet hade ett vägreservat redovisats. Reservatet låg i deras tomtgräns och skulle ha stor betydelse för dem. I den slutliga detaljplanen hade reservatet borttagits utan att någon under samrådet begärt det. Åtgärden uttrycktes inte heller i klartext utan presenterades endast i form av en ny plankarta. Vidare hade andra fastigheter, men inte deras, fått nya byggrätter trots att dessa fastigheter inte skilde sig från deras. - Regeringsrätten (1997-02-12, Brink, Sjöberg, von Bahr, Sandström, Eliason): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop.1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Såsom Regeringsrätten i rättsfallet RÅ 1994 ref. 39 har framhållit bygger PBL på principen om decentralisering av beslutsfattandet och om kommunal självbestämmanderätt i frågor som rör bl.a. riktlinjerna för markanvändningen inom kommunen. En konsekvens av detta är att den statliga kontroll som besvärsprövningen innefattar i många fall bör stanna vid en prövning av frågan om ett överklagat kommunalt beslut ligger inom ramen för det handlingsutrymme som de materiella reglerna ger kommunen. Mot bakgrund av den vidsträckta kommunala självbestämmanderätt, som enligt vad nyss angivits råder i planärenden, finner Regeringsrätten att den kritik som i förevarande mål riktats mot innehållet i planen inte ger fog för att underkänna den. Den formella handläggningen i kommunen eller besvärsprövningen har, såvitt framkommit, inte heller varit bristfällig. - Inte heller i övrigt har det visats att regeringens beslut strider mot någon rättsregel på det sätt som sökandena angivit. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 1997-01-21, G. Mattsson)

*REGI

*INST