RÅ 1997 not 93
Ansökan av Folke C. m.fl. om rättsprövning
Not 93. Ansökan av Folke C. m.fl. om rättsprövning. - Vägverket beslutade den 30 maj 1994 att fastställa en arbetsplan för omläggning av Väg 259 Slagsta tpl (E4) - Jordbro och vissa andra sträckor. - Beslutet överklagades av Folke C. m.fl. -Regeringen (Kommunikationsdepartementet, 1996-09-26) avvisade vissa överklaganden och avslog övriga med följande motivering: Arbetsplanen berör område som omfattas av riksintresse enligt 2 och 3 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser. Vid en samlad bedömning finner regeringen att de intrång som blir en följd av den fastställda arbetsplanen inte är av den omfattningen att den fastställda sträckningen inte kan godtas eller att det motiverar en annan sträckning av vägen än den Vägverket fastställt. - Det har inte framkommit några omständigheter som föranleder en annan bedömning än den Vägverket gjort i ärendet. Regeringen avslår därför överklagandena i övrigt. - Regeringen anser dock att Vägverket noga bör studera möjliga åtgärder för att begränsa bullernivåerna för de fastigheter som enligt arbetsplanen beräknas få bullernivåer över 55 dBA ekvivalent utomhus. - Folke C. m.fl. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att det skulle upphävas. De yrkade också att Regeringsrätten skulle utfärda verkställighetsförbud. De anförde bl.a. följande. I egenskap av stugägare och bostadsarrendatorer inom ett koloniområde var de sakägare. Eftersom de trots detta inte kallats till sammanträde stred regeringens och Vägverkets beslut om arbetsplan mot samrådsreglerna i 16 § väglagen (1971:948) och 27 § vägkungörelsen (1971:954). Det stred också mot 1 kap. 9 § regeringsformen eftersom det medfört att alla inte behandlats lika. Inte heller hade stugägarna tagits upp i förteckning på det sätt de borde enligt 25 § vägkungörelsen. Beslutet stred också mot andra bestämmelser i väglagen och vägkungörelsen samt mot lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (naturresurslagen), miljöskyddslagen (1969:387) och förordningen (1991:738) om miljökonsekvensbeskrivningar. Olika alternativa lokaliseringar av vägen hade inte utretts i tillräcklig grad. Trafikleden var felaktigt lokaliserad och olämpligt utformad varigenom bullerstörningar och vibrationer uppstod, vilket inte beaktats tillräckligt i ärendet. Miljökonsekvensbeskrivningen uppfyllde inte kraven på en sådan. Sökandena anförde även formella invändningar beträffande handläggningen hos regeringen. - Regeringsrätten (1997-05-16, Sjöberg, Swartling, Holstad, Nordborg, Eliason): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut (rättsprövningslagen) skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (jfr prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Maj Britt G.-L., Sirpa T., E. H. och Margareta S. har inte överklagat Vägverkets beslut och har således inte varit parter hos regeringen. Deras ansökningar kan därför inte tas upp till prövning. - Beträffande övriga sökandes talan gör Regeringsrätten följande bedömning. - Enligt 16 § första stycket väglagen skall vid utarbetande av en arbetsplan samråd i fråga om vägens sträckning och vägförslagets utformning i övrigt ske med berörda fastighetsägare och myndigheter samt andra som kan ha ett väsentligt intresse i saken. Sådant samråd skall, enligt 27 § första stycket vägkungörelsen, ske med bl.a. lokala organ och sammanslutningar som kan ha ett väsentligt intresse i saken. I bestämmelsen sägs också att berörda kommuner och kända ägare till alla fastigheter som berörs av företaget skall ges tillfälle att framföra sina synpunkter vid ett sammanträde på platsen. - Av handlingarna i planärendet framgår bl.a. följande. Ägare till fastigheten är Stockholms kommun. Sökandena arrenderar kolonilotter av kommunen. Fastighetsägaren och Ekedals koloniträdgårdsby ekonomisk förening kallades särskilt till markägarsammanträde rörande planförslaget. Vidare skedde kungörelsedelgivning enligt 16 och 17 §§delgivningslagen (1970:428). Med hänsyn härtill finner Regeringsrätten att någon brist i samrådsförfarandet inte visats föreligga. Bestämmelsen i 25 § vägkungörelsen om upptagande på förteckning berör endast ägare m.fl. till mark som skall tas i anspråk. Den berör således inte sökandena. Regeringsrätten finner inte heller i övrigt visat att det vid den formella hanteringen av ärendet förekommit något fel som kan antas ha haft betydelse för utgången av Vägverkets eller regeringens prövning. - I väglagen och därtill knutna författningar finns olika bestämmelser som reglerar tillkomsten av en arbetsplan för väg. Bl.a. anges i 15 § tredje stycket väglagen att en miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla en redovisning av de väntade miljöeffekterna samt förslag till erforderliga skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som behövs för att förebygga störningar eller andra olägenheter från trafiken. För miljöfarlig verksamhet skall enligt 4 § miljöskyddslagen väljas sådan plats att ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Enligt 6 § samma lag får miljöfarlig verksamhet i vissa fall inte utövas utan tillståndsprövning men i lagrummets tredje stycke sägs att dessa bestämmelser inte hindrar att sådan väg, vars anläggande prövas i särskild ordning, används för avsett ändamål. Naturresurslagen innehåller i 2 kap. grundläggande hushållningsbestämmelser till skydd för mark- och vattenområden med hänsyn till områdenas betydelse för utnyttjande, t.ex. för kommunikationer. Om ett område är av riksintresse för flera oförenliga ändamål, skall enligt 10 § företräde ges åt det eller de ändamål som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. - Såvitt handlingarna utvisar faller de överväganden som Vägverket redovisat och som regeringen bedömt i sitt beslut inom ramen för den handlingsfrihet som lagstiftningen enligt de angivna bestämmelserna ger den beslutande myndigheten. Handlingarna i ärendet ger inte heller stöd för att myndigheterna felbedömt fakta som legat till grund för beslutet eller att utredningen varit ofullständig. - Inte heller i övrigt har visats att regeringens beslut på det sätt som sökandena angivit strider mot någon rättsregel i de åberopade författningarna. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar ansökningarna från Maj Britt G.-L., Sirpa T., E. H. och Margareta S. - Regeringsrätten avslår ansökningarna i övrigt och förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 1997-04-15, Sandbäck)