RÅ 1997:3

S. V. överklagade försäkringskassans beslut och yrkade att få fortsatt ersättning från arbetsskadeförsäkringen och hel sjukpenning.

Såväl S. V. som Riksförsäkringsverket överklagade länsrättens dom till Kammarrätten i Jönköping.

S. V. fullföljde sin talan beträffande rätten till ersättning enligt LAF. Riksförsäkringsverket yrkade att kammarrätten skulle upphäva länsrättens dom och fastställa försäkringskassans beslut att bevilja S. V. tre fjärdedels sjukbidrag. - Verket anförde bl.a. följande. Enligt 7 och 13 kap. AFL i dess lydelse fr.o.m. den 1 juli 1993 kunde ersättning utges såsom hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förtidspension. I regeringens prop. 1992/93:31 om ändrad sjukersättning m.m. anförde departementschefen bl.a. "Genom att samordna ersättningsnivåerna mellan sjukpenning och förtidspension uppnås fördelar ur rehabiliteringssynpunkt. Därför föreslår jag att reglerna för förtidspension förtydligas och anpassas till motsvarande regler för sjukpenning så att fyra nivåer skall gälla även för förtidspensioner. Hel förtidspension kan idag utges om arbetsförmågan är nedsatt med minst fem sjättedelar. Med de nya pensionsreglerna bör hel förmån utges endast då den försäkrade helt saknar arbetsförmåga. Tre fjärdedels förtidspension utges om arbetsförmågan inte saknas helt men är nedsatt med minst tre fjärdedelar. Om arbetsförmågan är nedsatt i mindre grad men med minst hälften utges halv förtidspension. Om arbetsförmågan är nedsatt med mindre än hälften men med minst en fjärdedel utges en fjärdedels förtidspension". För rätt till hel pensionsförmån krävdes att den försäkrade på grund av sjukdom eller skada helt saknade förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete. Av detta följde att en försäkrad som kunde utföra hushållsarbete i icke obetydlig omfattning samt svara för vården av småbarn inte hade sin arbetsförmåga helt nedsatt och av denna anledning inte kunde beviljas hel pensionsförmån. S. V., som varit anställd på Volvo sedan 1975, hade förvärvsarbetande make och fyra minderåriga barn, födda 1980, 1987, 1989 resp. 1991. Även om hon fick viss hjälp av sin make och av släktingar ansåg verket att hennes arbetsförmåga inte var helt nedsatt under den aktuella tiden.

S. V. bestred bifall till Riksförsäkringsverkets talan och anförde härvid följande. Det medicinska underlaget i målet gav stöd för att hon var helt arbetsoförmögen. Hon hade arbetat heltid i skiftarbete. Hon hade fött fyra barn. Mellan perioder av föräldraledighet hade hon - frånsett vissa sjukskrivningsperioder - återgått i heltidsarbete.

Kammarrätten i Jönköping (1995-11-01, Englund, Johansson, referent, Thofelt-Gynne):

Beträffande S. V:s rätt till ersättning enligt LAF för det sjukfall som började den 30 november 1992 finner kammarrätten med hänsyn bl.a. till sjukdomsbesvärens art att betydligt starkare skäl talar mot än för ett samband mellan nämnda sjukskrivningsperiod och tidigare godkänd arbetsskada. Då S. V. heller inte kan anses ha varit utsatt för någon ny skadlig inverkan är hon enligt 2 kap. 1 och 2 §§ LAF inte berättigad till arbetsskadeersättning.

I den del som gäller frågan om sjukbidragets storlek (mål nr 1481-1994) antecknar kammarrätten att leg. läkare G.W., Hälsoinvest i Blekinge AB, i ett utlåtande till försäkringskassan den 31 augusti 1993 angivit bl.a. följande. Sammanfattningsvis kan konstateras att S. V. med sitt mycket långvariga smärttillstånd, trots omfattande rehabiliteringsförsök, ej kunnat bli arbetsförmögen ens i lägsta graden. Hon bör nu få ett tidsbegränsat sjukbidrag. - I denna del aktualiseras den principiella frågeställning huruvida och i så fall i vad mån de nya reglerna fr.o.m. den 1 juli 1993 om nya pensionsnivåer inom förtidspensioneringen medför ett nytt rättsläge vid förtidspensionering av hemmavarande kvinnor, som bedöms kunna utföra visst hushållsarbete. - I 7 kap. 2 § AFL föreskrivs sedan den 1 juli 1993 att försäkrad, vars arbetsförmåga är helt nedsatt, erhåller hel förtidspension och att försäkrad, vars arbetsförmåga inte är helt nedsatt men är nedsatt minst tre fjärdedelar, erhåller tre fjärdedels förtidspension. I tidigare lydelse angavs i lagrummet att försäkrad, vars arbetsförmåga är nedsatt i sådan grad att intet eller endast en ringa del därav återstår, erhåller hel förtidspension och att när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälften, utges två tredjedelar av hel förtidspension. - I 7 kap. 3 § AFL ges regler om de omständigheter som skall beaktas vid bedömande i vad mån arbetsförmågan är nedsatt. Reglerna avslutas med bestämmelsen att med inkomst av arbete likställs i skälig om fattning värdet av hushållsarbete i hemmet. Sistnämnda bestämmelse har funnits i AFL alltsedan lagens tillkomst. Den går tillbaka på uttalanden av 1958 års socialförsäkringskommitté i betänkandet (SOU 1961:29) Förtidspensionering och sjukpenningförsäkring m.m.

Kommittén anförde:

Gifta kvinnor vållar också särskilda problem inom invalidpensioneringen. Har den gifta kvinnan på grund av invaliditet måst lämna förvärvsarbete utom hemmet, som hon varit sysselsatt med under normal arbetstid, synes hon böra i princip bedömas på samma sätt som andra förvärvsarbetande. Har kvinnan delvis ägnat sig åt förvärvsarbete, måste beaktas de samlade arbetsprestationer hon kan antagas ha varit i stånd att mera kontinuerligt prestera, om hon inte drabbats av invaliditet. --- Har den gifta kvinnan däremot uteslutande varit sysselsatt med hushållsarbete i hemmet, bör hennes arbets- och förvärvsförmåga bedömas med hänsyn till hennes förmåga att utföra sådant arbete.

Kommitténs uttalanden återgavs i prop. 1962:90 (s. 171) med förslaget till AFL. - Den praxis som utbildats genom domar från dåvarande Försäkringsdomstolen resp. Försäkringsöverdomstolen (se rättsfall i Bratthall-Stenbergs "Lagen om allmän försäkring", s. 204 f.) har följt uttalandena i förarbetena. Hel förtidspension har sålunda kunnat utgå till hemmavarande kvinna trots att hon utfört visst hushållsarbete. Särskild betydelse torde ha tillmätts omfattningen av tidigare förvärvsarbete. I en del fall har arbetsförmågan ansetts helt nedsatt och i andra fall har lämnats öppet om den varit nedsatt i sådan grad att intet eller endast en ringa del (hänförlig till hushållsarbetet) återstått. Något avgörande från Försäkringsöverdomstolen eller från Regeringsrätten i frågan om förändrat rättsläge för tiden efter juni 1993 finns inte publicerat. - Rehabiliteringsutredningens förslag (SOU 1988:41) om nya förtidspensionsnivåer bl.a. på tre fjärdedelsnivån motiverades med önskemålet att undanröja konsekvensen av att en försäkrad tidigare endast kunde få två tredjedels pension, även om nedsättningen av arbetsförmågan låg i skiktet 67-85 procent. I propositionen med förslag till lagändring fr.o.m. den 1 juli 1993 (prop. 1992/93:31 s. 64 f.) uttalades att fyra förtidspensionsnivåer på längre sikt kunde medföra att flera människor bibehöll kontakten med arbetsmarknaden och att med de nya nivåerna hel förmån bör utges endast då den försäkrade helt saknar arbetsförmåga. Något uttalande om situationen för hemmavarande, tidigare förvärvsarbetande kvinnor med visst hushållsarbete gjordes inte. Kammarrätten finner att bestämmelserna bör så förstås att någon förändring i rättsläget inte inträtt med avseende på den grupp av tidigare på heltid förvärvsarbetande kvinnor som före lagändringen kunnat få hel förtidspension på grund av att deras arbetsförmåga ansetts helt nedsatt, ändock de utförde - och redan under förvärvsarbetet utfört - visst hushållsarbete och omvårdnad om sina barn. Värdet av hushållsarbetet i hemmet bör därför i ett sådant fall inte likställas med inkomst av arbete och medföra att kvinnan inte skulle få hel pensionsförmån. En annan bedömning får göras beträffande den som arbetat endast deltid - då blir den nämnda regeln i 7 kap. 3 § AFL om likställighet tillämplig. - Med beaktande av att S. V. sedan år 1975 varit förvärvsarbetande mestadels på heltid finner kammarrätten den medicinska utredningen i målet att hon, oavsett om hon i sitt hem i begränsad omfattning kunnat vara verksam, inte haft någon förvärvsförmåga att beakta vid prövningen av rätt till sjukbidrag. Kammarrätten finner således att hon på grund av sjukdom för avsevärd tid haft sin arbetsförmåga helt nedsatt. S. V. är därför berättigad till helt sjukbidrag under i målet aktuell tid, varför Riksförsäkringsverkets överklagande inte skall bifallas. - Kammarrätten avslår överklagandena.